Med anledning av propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkande 1979/80:7

med anledning av propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan jämte motioner

1 Propositionen

I propositionen 1978/79: 197 har regeringen (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för vårdutbildningen inom högskolan vilka angetts i propositionen,

2. besluta om att inrätta de allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer som förordats i propositionen.

I propositionen läggs fram förslag om övergripande mål för samtliga vårdutbildningar inom högskolan. Vidare föreslås riktlinjer för en ny samlad studieorganisation för vårdutbildningar inom den kommunala högskolan. Fem nya allmänna utbildningslinjer föreslås, nämligen hälso- och sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen, medicinska servicelinjen, rehabiliteringslinjen och sociala servicelinjen. I anslutning till dessa föreslås sju påbyggnadslinjer.

De allmänna behörighetsvillkoren för högskoleutbildning föreslås gälla för tillträde till nyssnämnda linjer. Reformerna föreslås bli genomförda den

1 juli 1982.

1 propositionen behandlas vidare frågan om en skyndsam utbyggnad av sjukgymnastutbildningen.

2 Motionerna

2.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1978/79

1978/79: 205 av Anton Fågelsbo (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag beträffande utbildning i Sverige av kiropraktorer,

1978/79:440 av Hugo Bengtsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av utbildningen för sjukvårdspersonal i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts,

1978/79: 446 av Gunnar Olsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sagts om behov av en enhetlig utbildning för biträdespersonal inom sjukgymnastik och arbetsterapi,

1978/79: 794 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till vad som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/79:792 — såvitt nu är i fråga yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag

1 Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

UblJ 1979/80: 7

som innebär att arbetsmedicin införs som obligatorisk kurs i sjuksköterske- och läkarutbildningen samt att yrkeshygienikerutbildning igångsätts i större skala (yrkandet 2),

1978/79:913 av Åke Gillström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om 40-poängskurser inom högskoleutbildningen för legitimerade optiker,

1978/79: 1636 av Karin vad som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/ 79: 1635 - yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att öka undervisningen om rygghälsovård,

1978/79: 1646 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari — med hänvisning till vad som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/79: 1645 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av utbildningen för blivande barnmorskor vad gäller mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor,

1978/79: 1921 av Maj Pehrsson (c) och Margit Odelsparr (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att snabbt öka utbildningen av sjukgymnaster,

1978/79: 1931 av Ingegerd Troedsson m.fl. (m, s, c, fp) vari yrkas att riksdagen anhåller att regeringen utarbetar förslag till utbyggd utbildning av distriktssköterskor i enlighet med vad i motionen anförts för att täcka dels de omedelbara behoven med nuvarande organisation, dels ett förväntat ökat behov av distriktssköterskor.

2.2 Motioner väckta med anledning av propositionen

1 978/79: 197

1978/79:2711 av Gunnar Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om reformering och dimensionering av högskolans kortare vårdutbildningar,

1978/79: 2712 av Ulla Tillander (c) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att påbyggnadslinjen för vidareutbildning av sjuksköterskor för obstetrisk och gynekologisk vård bör omfatta 60 poäng,

1979/80:6 av Lisa Mattson (s) och Doris Håvik (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen, vid utfärdande av direktiv för översyn av arbetsterapeututbildningen, beaktar de i motionen framförda tankegångarna,

1979/80:7 av Maj Pehrsson (c) och Ella Johnsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att utbildningen inom den medicinska servicelinjen skall sättas till 100 poäng.

UbU 1979/80:7

1979/80: 8 av Maj Pehrsson (c) och Ella Johnsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en förutsättningslös översyn av arbetsterapeututbildningen,

1979/80: 9 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå förslaget i propositionen 1978/79: 197 om att utbildningen inom medicinska servicelinjen förkortas från 100 poäng till 90 poäng,

1979/80: 27 av Lilly Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behörighetskravet i engelska för vuxna sökande till vårdutbildningar inom högskolan,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om särskild utbildning för långtidssjukvården,

4. fastställa utbildningstiden för påbyggnadsutbildningen i öppen hälsooch sjukvård till 40 poäng,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av forskning inom vårdområdet,

6. uttala att regeringsförslag alltid skall vara åtföljda av kostnadsberäkningar,

1979/80: 28 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att hälso- och sjukvårdslinjens allmänna variant samt påbyggnadsutbildning i psykiatrisk vård på 40 poäng skall utgöra utbildningsbakgrund för ledande tjänster i psykiatrisk vård,

1979/80: 29 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att utbildningens längd inom medicinska servicelinjen skall vara minst densamma som i dag (100 poäng),

2. att förlänga den nuvarande utbildningen i klinisk cytologi till 40 poäng så att en tillfredsställande utbildningsnivå skall kunna uppnås,

3. att ge en utbildning i blodserologi och immunologi på 20 poäng,

1979/80: 30 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att påbyggnadsutbildningen inom öppen hälso- och sjukvård skall omfatta minst 40 poäng,

1979/80: 31 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård skall omfatta 85 poäng,

2. att en påbyggnadsutbildning i administration och arbetsledning på 10 poäng skall finnas för avdelningsföreståndare m. fl.,

UbU 1979/80:7

1979/80: 32 av Siri Häggmark m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att vidareutbildningen i obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorskeutbildning) skall omfatta 60 poäng,

1979/80: 33 av Britt Mogård m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder snarast måste vidtas i syfte att öka sysselsättningsgraden hos vårdutbildad personal,

2. att särskild behörighet för de kortare vårdutbildningarna skall kunna inhämtas såväl på vårdlinjen som på alternativa gymnasielinjer,

3. att minst tre månaders yrkeslivserfarenhet från vårdområdet skall utgöra ett krav för tillträde till sjuksköterskeutbildning,

4. att avvisa könskvotering som en metod att komma till rätta med könsmässigt sned rekrytering,

5. hos regeringen begära att en översyn och utvärdering av arbetsterapeututbildningen kommer till stånd samt att denna sker förutsättningslöst utan låsning till krav om minskning av utbildningstidens längd,

6. att utbildningsplanerna för vårdutbildningarna utformas och fastställs centralt,

7. som sin mening ge regeringen till känna att behovet av forskningsanknytning inom de kortare vårdutbildningarna måste beaktas,

1979/80: 34 av Christina Rogestam m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ till att utreda behovet av och möjligheterna till att anordna yrkesverksamhet i den utsträckning som krävs för ett system med återkommande utbildning inom vårdutbildningarna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en treårig övergångsperiod för undantagande från kravet på gymnasiekunskaper i engelska för allmän behörighet,

3. hos regeringen begär förslag till åtgärdsprogram för en utbyggnad av sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om vidareutbildning med kulturprofilering för arbetsterapeuter,

5. hos regeringen begär initiativ till åtgärder i syfte att starta lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en översyn av vårdlärarutbildningen för att åstadkomma en ökad geografisk spridning till fler orter,

1979/80: 35 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar avslå propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan,

2. hos regeringen hemställer om att en ny vårdutbildningsutredning snarast tillsätts,

3. uttalar sig för att följande riktlinjer bör ingå i direktiven för en ny vårdutbildningsutredning:

UbU 1979/80:7

a) de centrala myndigheterna bör behålla huvudansvaret för utbildningsplanerna och läroplanerna och läroplanernas innehåll,

b) vårdutbildningen bör byggas upp som ett kursklossystem i enlighet med vad som föreslås i motionen,

c) utbildningarna bör förlängas i samma mån som nya arbetsfält tillförs vårdyrkena,

d) studier kring sambanden mellan sociala förhållanden och sjukdom, liksom sambanden habilitering/rehabilitering och sociala förhållanden bör tillmätas en större betydelse i vårdutbildningen,

e) förändringar i personalstrukturen genom flexibel yrkesfunktion får ej innebära risker för försämrad vårdkvalitet,

f) alla vårdyrkesstuderande måste garanteras bra praktik, och inga minskade praktikkrav på grund av lokala skillnader i praktikplatser får godkännas,

g) vårdarbetare utan tillräcklig grundutbildning eller som saknar adekvat utbildning för sitt arbete bör ges grundutbildning på betald arbetstid,

h) vad som i motionen sägs om arbetslivserfarenhet som krav för tillträde till vårdutbildning inom högskolan bör beaktas.

3 Utskottet

3.1 Inledning

Våren 1976 behandlade utbildningsutskottet ett antal motioner om vårdyrkesutbildning (UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Utskottet erinrade inledningsvis om att 1975 års riksdagsbeslut om reformering av högskolan innebar ett fortsatt planerings- och utredningsarbete. I vad gällde vårdyrkessektorn bedrevs detta arbete dels inom de centrala och regionala organisationskommittéerna, dels genom beredning inom en särskild grupp inom utbildningsdepartementet, Vård 76. Vård 76:s arbete avsåg i första hand frågan hur vissa vårdutbildningar, som dittills legat inom eller vid sidan av gymnasieskolan, tekniskt skulle inordnas i högskoleorganisationen den 1 juli 1977. Utskottet fann det förklarligt om inte några större förändringar av dessa vårdutbildningars innehåll och utformning skulle hinna genomföras till denna tidpunkt. Utskottet framhöll emellertid angelägenheten av att ett mera långsiktigt arbete med inriktning mot en förändring av utbildningarnas innehåll och utformning samtidigt påbörjades. Utskottet förutsatte att utredningsarbetet skulle komma att präglas av en helhetssyn på vårdutbildning från gymnasienivå och uppåt samt resultera i en utbildning där det fanns ett naturligt samband mellan grundläggande basutbildning och den successiva differentiering som leder till specialkunskaper.

På grundval av arbetet inom Vård 76 föreslog dåvarande regeringen i propositionen 1976/77: 59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m. att vissa vårdutbildningar skulle inordnas i högskoleorganisationen

UbU 1979/80:7

och inrättas som allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer. Riksdagen hade ingen erinran mot förslagen och fattade beslut i enlighet med vad regeringen förordat (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246). Föredragande statsrådet anmälde i propositionen sin avsikt att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av studieorganisationen för vissa vårdutbildningar.

Enligt regeringens bemyndigande den 9juni 1977 tillkallades en kommitté (U 1977:06) som antog benämningen utredningen om översyn av vissa vårdutbildningar i högskolan (Vård 77). I direktiven för utredningen erinrade föredragande statsrådet bl. a. om utbildningsutskottets uttalanden vid riksmötet 1975/76. Utredningen arbetade under ett år och lade fram två betänkanden, dels (SOU 1978: 15) Praktikfrågor i ett kort perspektiv, dels (SOU 1978: 50) Ny vårdutbildningjämte bilaga (Ds U 1978: 04) Arbetsfältsbeskrivning. Det senare betänkandet inkl. bilaga har remissbehandlats.

I förevarande proposition anför föredragande statsrådet att hans ställningstaganden bygger på det samlade materialet från Vård 77 och remissyttrandena över utredningens slutbetänkande.

Regeringens förslag avser i första hand en omläggning av utbildningen på nio av nuvarande allmänna utbildningslinjer och fyra av nuvarande påbyggnadslinjer inom sektorn för utbildning för vårdyrken. De allmänna utbildningslinjerna är arbetsterapeutlinjen, hörselvårdsassistentlinjen, laboratorieassistentlinjen, medicinska assistentlinjen, oftalmologassistentlinjen, operationsassistentlinjen, sjukgymnastlinjen, sjuksköterskelinjen och sociala servicelinjen. Påbyggnadslinjerna är utbildning i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III, utbildning i klinisk cytologi, utbildning till ortoptist samt vidareutbildning av sjuksköterskor.

Med undantag för sjukgymnastlinjen har samtliga dessa linjer kommunalt huvudmannaskap. Utbildningen på sjukgymnastlinjen är på två orter statlig och på övriga orter kommunal. Utskottet använder i det följande uttrycket vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap för att beskriva dessa förhållanden.

Till sektorn för utbildning för vårdyrken hör ytterligare sex allmänna utbildningslinjer och en påbyggnadslinje inom utbildningsdepartementets område. Dessa utbildningar berörs inte av förslagen i propositionen om en omläggning av utbildningen men väl av förslagen om mål för hela sektorn för utbildning för vårdyrken.

Med anledning av propositionen 1978/79: 197 har väckts 15 motioner. I detta betänkande behandlar utskottet också ett antal motionsyrkanden väckta under den allmänna motionstiden år 1979.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns i föredragande statsrådets anförande (s. 3-55) i propositionen 1978/ 79: 197. I bilaga 1 redovisas utskottets förslag till ny studieorganisation. En översikt över motionernas behandling lämnas i bilaga 2.

UbU 1979/80:7

3.2 Allmänt

Föredragande statsrådet tar upp de stora kvantitativa och andra förändringar som har skett inom högskoleområdet. Statsrådet erinrar om bl. a. några huvudpunkter i högskolereformen. Ett betydligt bredare fält av utbildningar hör numera till högskoleorganisationen. Nya regler gäller för tillträde till högskoleutbildning, bl. a. tillmäts erfarenheter från yrkeslivet ett värde. Ett av syftena med de nya tillträdesreglerna är att främja den återkommande utbildningen. Ett annat viktigt inslag i reformen är att beslutsbefogenheter i den nya högskolan förts över från centrala till regionala och lokala organ. Härigenom kommer utbildningen att planeras, genomföras och följas upp närmare verksamheten än vad som skett tidigare. Vidare skall verksamheten i den nya högskolan knytas fastare än tidigare till samhälls- och yrkeslivet. Statsrådet pekar på att företrädare för samhälls- och yrkeslivet numera ingår i alla beslutande organ i högskolan.

Föredragande statsrådet anser att högskolereformen snarast möjligt måste få full genomslagskraft även för de kommunala vårdutbildningarna. Han anser det därför nödvändigt att nu dra upp riktlinjerna för 1980-talets vårdutbildning.

1 motionen 1979/80:35 (yrkandet 1) föreslås att riksdagen skall avslå propositionen 1978/79:197. Vidare bör riksdagen hemställa (yrkandena 2 och 3) om att en ny vårdutbildningsutredning snarast skall tillsättas, varvid riksdagen bör uttala sig för att ett antal i motionen närmare angivna riktlinjer skall ingå i direktiven för utredningen.

Som utskottet inledningsvis erinrat om uttalade riksdagen redan våren 1976 att det behövdes en långsiktig reform av vårdutbildningarna. Utskottet uttalade också att detta arbete borde bedrivas med största möjliga skyndsamhet (UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Utskottet är i likhet med föredragande statsrådet övertygat om att en omläggning av hithörande vårdutbildningar är angelägen och att den därför inte bör fördröjas genom ytterligare utredning. I den nyligen avslutade utredningen, Vård 77, har för övrigt både berörda yrkesgrupper och studerandegrupper varit representerade och haft möjlighet att framföra synpunkter.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 1979/80: 35. Som en följd härav avstyrker utskottet också yrkandena 2 och 3 i samma motion.

I den nu aktuella propositionen erinrar föredragande statsrådet om att utvecklingen inom hälso- och sjukvården varit mycket snabb under de senaste årtiondena. Den kraftiga utbyggnaden har krävt en ökad utbildningskapacitet. Ansträngningarna att utbilda mer personal börjar nu ge resultat på flera områden. Det kan dock enligt statsrådets mening konstateras att det på en del områden alltjämt finns en svår brist på personal med lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter. En viktig orsak till denna brist anges vara att många utbildade efter en tids anställning av olika orsaker avstår från fortsatt yrkesverksamhet.

UbU 1979/80:7

8 Enligt den med anledning av propositionen 1978/79: 197 väckta motionen 1979/80: 33 (yrkandet 1) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder snarast måste vidtas i syfte att öka sysselsättningsgraden hos vårdutbildade personer. Det är enligt motionärerna synnerligen angeläget att statsmakternas insatser inte begränsas enbart till utbildningspolitiska åtgärder inom vårdområdet utan också och framför allt kompletteras med beslut som gör det attraktivt för vårdyrkesutbildade att öka sin sysselsättningsgrad, dvs. att det för individen lönar sig att arbeta mera.

Utskottet delar föredragande statsrådets och motionärernas uppfattning att möjligheterna att rekrytera personal till ett visst yrkesområde inte bara är en utbildningsfråga. En närmare behandling av rekryteringsproblemet från de utgångspunkter motionärerna önskar hör dock inte hemma i detta sammanhang och ligger därtill utanför utbildningsutskottets verksamhetsområde. Utskottet avstyrker motionen 1979/80: 33 yrkandet 1.

Enligt motionen 1978/79: 440, vilken väcktes under den allmänna motionstiden i år, bör vårdyrkesutbildningen få samma status och organisation som t. ex. den yrkesutbildning som finns inom försvars-, kommunikations- och polisväsendet. Enligt motionärernas förslag skall de som önskar arbeta inom vårdsektorn anställas av landstingen och genom anställningen tillförsäkras utbildning analogt med vad som sker i fråga om anställningsförfarandet inom nämnda statliga verksamhetsområden. Motionärerna anser det nödvändigt att vårdhuvudmännen får ett mera avgörande inflytande på utbildningen av medarbetarna.

Utskottet vill först erinra om att frågan om högskoleutbildningens avgränsning gentemot intern verks- och företagsutbildning uppmärksammades i propositionen 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen m. m. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anförde att internutbildningarna ofta har karaktär av befattningsutbildning, medan det allmänna utbildningsväsendet mera ger förberedelse för breda yrkesområden. Riksdagen hade ingen erinran i denna fråga (UbU 1975: 17, rskr 1975: 179).

Vårdyrkesutbildningarna har en klar anknytning till ett förhållandevis väl avgränsat yrkesfålt. Detta motiverar emellertid enligt utskottets mening inte att man för över denna inte oväsentliga del av det allmänna utbildningsväsendet till att bli internutbildning i sjukvårdhuvudmännens regi. Utskottet erinrar om att riksdagen på utskottets förslag hos regeringen har begärt en utredning om ett enhetligt huvudmannaskap inom högskolan (UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246). Efter bemyndigande av regeringen har chefen för utbildningsdepartementet tillkallat en sådan utredning (U 1978: 16).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att yrkeslivet, i detta fall landstingen, knyts nära till högskolan. Utskottet anser också, liksom motionärerna, att den återkommande utbildningen skall främjas. På båda dessa punkter innebär högskolereformen ett viktigt steg framåt. Genom förslagen i förevarande proposition fogas vårdutbildningar -

UbU 1979/80:7

na med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap slutligen och i reell mening in i högskolan.

Med hänvisning dels till redovisade grundprinciper i högskolereformen, dels till arbetet inom den av riksdagen begärda utredningen om huvudmannaskapet inom högskolan föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1978/79: 440.

3.3 M ål för u t bi 1 d n i nge n m. m.

Den reform av vårdutbildningar inom högskolan som föreslås i förevarande proposition gäller de vårdutbildningar som helt eller delvis har kommunalt huvudmannaskap. I propositionen framhålls emellertid att det framdeles måste genomföras ett fortlöpande reformarbete avseende såväl de kommunala vårdutbildningarna som de statliga.

Föredragande statsrådet anger mål för utbildningen inom hela sektorn för utbildning för vårdyrken. Dessa mål bör enligt hans mening vara riktlinjer för det fortsatta reformarbetet. Föredragande statsrådet anser att riksdagen bör beredas möjlighet att ta ställning till dessa mål. Statsrådet framhåller samtidigt att frågan huruvida mål bör sättas upp för en hel yrkesutbildningssektor måste få avgöras från fall till fall.

De i propositionen förordade målen för sektorn för utbildning för vårdyrken har formulerats av Vård 77 enligt följande.

Utbildningen inom högskolans sektor för utbildning för vårdyrken skall anordnas så att den studerande

- skaffar sig kunskaper och färdigheter som utgör grund för olika yrken och för fortsatt utbildning samt förbereder för forskning och utvecklingsarbete inom hälso-, sjuk-, och socialvårdsområdena,

- skaffar sig en helhetsbild av människan grundad på förståelse för sambandet mellan den enskildes hälsotillstånd och ekonomiska, sociala och andra bakomliggande förhållanden,

- stimuleras att analysera och kritiskt bedöma information om viktiga samhällsfrågor för att i förebyggande syfte kunna medverka till förändring av sådana förhållanden i samhället som i vid mening påverkar människors hälsa,

- utvecklar sin självkännedom och förmåga till inlevelse och därmed får beredskap att möta människor också i svåra situationer,

- skaffar sig breda baskunskaper som grund för flexibel yrkesfunktion och för en förnyelse av kunskaper och arbetsmetoder vid ändrade förutsättningar,

- skaffar sig beredskap att känna ansvar för och ta initiativ till förändring och utveckling av det egna framtida arbetsområdet och den egna arbetssituationen,

- utvecklar en yrkesroll som motverkar hierarkier och förbereder för lagarbete och samverkan med såväl patient/klient och anhöriga som medarbetare i det egna arbetslaget och med andra personalgrupper.

UbU 1979/80:7

10 Utskottet vill först erinra om att allmänna mål för högskoleutbildningen finns i högskolelagen. Dessa mål måste självfallet gälla, oavsett om ytterligare mål eller riktlinjer preciseras för vissa utbildningslinjer eller större grupper av sådana, t. ex. för en hel sektor. Frågan om det är möjligt och ändamålsenligt att sätta upp mål för en hel yrkesutbildningssektor måste som föredragande statsrådet framhåller få avgöras från fall till fall. Det är enligt utskottets mening viktigt med en samlad syn på vårdutbildningarna bl. a. för att främja förverkligandet av den föreslagna reformen och det fortsatta reformarbetet inom hela vårdyrkessektorn. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som anförts i propositionen om mål för vårdyrkessektorn.

Föredragande statsrådet uttalar att de studerande efter genomgången utbildning bör besitta ett adekvat yrkeskunnande oavsett vid vilken läroanstalt utbildningen skett. Målen för de olika utbildningslinjerna skall därför fastställas av de centrala ämbetsverken och inte behöva ytterligare preciseras av linjenämnderna.

Enligt högskoleförordningen skall för varje allmän utbildningslinje och påbyggnadslinje finnas en utbildningsplan. I utbildningsplanen anges bl. a. syftet med linjen samt linjens huvudsakliga innehåll och uppläggning. Utbildningsplanen gäller oavsett vid vilken högskoleenhet eller läroanstalt utbildningen ges. För sådan linje som hör till skolöverstyrelsens (SÖ) verksamhetsområde fastställs utbildningsplanen av SÖ och universitetsoch högskoleämbetet (UHÄ) i samråd. Övriga planer fastställs av UHÄ. Enligt högskoleförordningen skall vidare för varje linje upprättas en lokal plan, som bl. a. anger vilka kurser som anordnas. Lokal plan fastställs av resp. linjenämnd.

1 motionen 1979/80: 33 hemställs (yrkandet 6) att utbildningsplanerna för vårdyrkesutbildningarna skall utformas och fastställas centralt. Enligt motionärerna medför lokalt fastställda utbildningsplaner risker för betydande kvalitetsskillnader mellan utbildningar som skall ha samma innehåll.

Som utskottet nyss redovisat fastställs utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer enligt högskoleförordningen centralt. Förslag till utbildningsplan behandlas inom UHÄ regelmässigt inom resp. planeringsberedning. Av propositionen framgåratt i planeringsberedningen för sektorn för utbildning för vårdyrken samt för de medicinska, de odontologiska och de farmaceutiska fakulteterna ingår företrädare för bl. a. socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. Det framgår också att socialstyrelsen har att utfärda legitimation för vissa av de nu berörda personalgrupperna. Utskottet finner det inte motiverat med något uttalande utöver vad som redan framgår av föredragande statsrådets anförande om hur målen för utbildningslinjerna skall fastställas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda yrkandet 6 i motionen 1979/80: 33.

UbU 1979/80:7

II

3.4 Behörighet och urval

3.4.1 Allmän behörighet

Genom riksdagens beslut år 1975 om högskolereformen ändrades reglerna för tillträde till flertalet högskoleutbildningar. I allmänhet krävs nu genomgången gymnasial utbildning eller behörighet genom ålder och yrkesverksamhet.

Av de utbildningar som alltjämt tillhör grundskolans kompetensområde är största delen vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap (prop. 1975:9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179). I förevarande proposition föreslår föredragande statsrådet att dessa utbildningar skall föras över till gymnasieskolans kompetensområde och att det således skall krävas sådan allmän behörighet som gäller för högskolestudier i övrigt. Statsrådet erinrar därvid om att en stor andel av de behöriga förstahandssökandena till de aktuella utbildningarna redan i dag har gymnasial utbildning. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet tar i det följande upp frågan om tidpunkten från vilken de allmänna behörighetsreglerna skall gälla.

Föredragande statsrådet förordar att tidpunkten när de allmänna behörighetsbestämmelserna träder i kraft skall bestämmas till den 1 juli 1982. Detta kommer att innebära bl. a. krav på kunskaper i engelska från denna tidpunkt för sökande enligt den s. k. 25: 4-regeln, dvs. de som får tillträde genom ålder och yrkesverksamhet. Statsrådet räknar med att den tid som förflyter från ett riksdagsbeslut till bestämmelsernas ikraftträdande skall vara tillräcklig som övergångsperiod. För tiden efter den 1 juli 1982 utgår föredragande statsrådet från att individuella dispenser skall kunna beviljas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 1) bör en övergångstid på åtta år gälla innan krav på kunskaper i engelska avkrävs den berörda elevgruppen. Möjlighet till dispenser bör finnas också efter denna tidpunkt. Motionärerna pekar på att det bland undersköterskor och skötare finns en stor grupp som inte har tillräckliga kunskaper i engelska beroende på att utbildningsmöjligheterna tidigare var starkt begränsade. En alltför kort övergångsperiod skulle enligt motionärerna hindra dessa grupper, som gjort betydande insatser inom vården, att komma in på utbildningen. Också i motionen 1979/80: 34 (yrkandet 2) tas denna fråga upp. Det är enligt motionärerna visserligen värdefullt med goda kunskaper i engelska hos de studerande inom vårdsektorn, liksom inom andra delar av högskolan, men det är tveksamt om kunskaper i engelska har en sådan betydelse inom berörda vårdutbildningar att detta skulle motivera en så kort övergångstid som föreslås i propositionen. Motionärerna föreslår därför att övergångstiden för gymnasiekunskaper i engelska bör sättas till tre år från den tidpunkt som den nya studieorganisationen träder i kraft.

För den som vinner behörighet för högskolestudier genom den s. k. 25:4-regeln — dvs. genom ålder och yrkesverksamhet - gäller att han eller

UbU 1979/80:7

hon skall ha kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan (högskoleförordningen 5 kap. 16§). Antagningsmyndigheten får dock föreskriva att kravet på sådana kunskaper ej skall gälla i vissa fall.

Kravet på engelska för studerande enligt 25: 4-regeln kan, enligt utskottets mening, för de nu aktuella utbildningarna inte hävdas på ett sådant sätt att de som i dag inte avkrävs kunskaper i engelska direkt utestängs från högskolestudier. Utskottets uppfattning är därför att en generell dispens bör gälla under en övergångsperiod som räknas från den tidpunkt då reformen träder i kraft. Utskottet kommer i det följande att tillstyrka förslaget i propositionen om att reformen träder i kraft den 1 juli 1982. När det sedan gäller hur lång övergångsperioden skall vara har utskottet i sina överväganden slutligen stannat för att förorda en övergångsperiod om fyra år räknat från den 1 juli 1982. Detta innebär att kravet på engelska skall gälla vid antagning till utbildning som börjar läsåret 1986/87 eller senare. I förhållande till Vård 77:s ursprungliga förslag innebär detta en förkortning av övergångsperioden med två år. I förhållande till propositionens förslag innebär utskottets ställningstagande att tidpunkten då de allmänna behörighetsbestämmelserna såvitt avser engelska träder i kraft för den aktuella studerandegruppen förskjuts med fyra år. Liksom föredragande statsrådet och motionärerna utgår utskottet från att individuella dispenser skall kunna meddelas för tiden därefter i enlighet med bestämmelserna i högskoleförordningen.

Utskottet har funnit sig böra göra ett undantag från vad utskottet nu har föreslagit om övergångsperiod. Undantaget gäller studerande som enligt 25:4-regeln söker till medicinska servicelinjen. Med den uppläggning som denna linje får och den inriktning studierna på linjen kommer att ha anser sig utskottet ha anledning att tillstyrka propositionens förslag om att kravet på kunskaper i engelska skall gälla redan fr. o. m. den 1 juli 1982.

Med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt motionerna 1979/80: 27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu har anfört i fråga om tidpunkten då kravet på kunskaper i engelska skall gälla för studerande som enligt 25: 4-regeln söker till de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna, med undantag av medicinska servicelinjen. Enligt utskottets mening bör således krav på engelska gälla redan fr. o. m. den 1 juli 1982 för de studerande som enligt 25:4-regeln söker till medicinska servicelinjen. Riksdagen bör därför med avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del godkänna de riktlinjer som angetts i propositionen på denna punkt.

Utskottet tillstyrker att kraven på allmän behörighet i övrigt skall gälla vid antagning till utbildning som börjar den 1 juli 1982 eller senare.

UbU 1979/80:7

3.4.2 Särskilj behörighet

Enligt den ordning som gäller för högskolan skall en studerande som söker tillträde till en utbildning uppfylla dels krav på allmän behörighet, dels krav på särskild behörighet. Syftet med kravet på särskild behörighet är att den studerande skall ha tillräckliga förkunskaper för att kunna genomföra utbildningen. Det är de centrala högskolemyndigheterna som fastställer de särskilda behörighetsvillkoren.

Föredragande statsrådet förordar en anknytning mellan studievägar i gymnasieskolan och linjer i högskolan enligt följande principmodell:

Gymnasieskola

Högskola

Vårdlinjen 1 Sociala linjen (motsv.) ]

Hörselvårdslinjen Medicinska servicelinjen Rehabiliteringslinjen

Vårdlinjen

Sociala linjen (motsv.) + kompletterande vårdinriktad kurs

Hälso- och sjukvårdslinjen

Beträffande hörselvårdslinjen, medicinska servicelinjen och rehabiliteringslinjen föreslås i propositionen en ordning där utbildningsinnehållet organiseras något olika under den inledande perioden beroende på vilken förutbildning den studerande har. Den som genomgått vårdlinjen eller motsvarande föreslås studera ämnen med naturvetenskaplig inriktning, medan övriga studerar vårdkunskap eller får vårdpraktik. Kravet på kunskaper motsvarande den sociala linjen innebär att sökande kan komma inte bara från den sociala linjen utan även från t. ex. naturvetenskaplig och teknisk linje.

Föredragande statsrådet förordar att försöksverksamhet skall startas med en vårdinriktad kurs om högst ett år. Den skall svara mot de kunskaper och färdigheter som ingår i gymnasieskolans vårdlinje, gren för hälsooch sjukvård samt åldringsvård. Denna kurs skall komplettera gymnasieutbildning på annan linje än vårdlinjen. Studerande enligt 25:4-regeln kommer också enligt förslaget att kunna utnyttja kursen.

Enligt motionen 1979/80: 33 (yrkandet 2) bör riksdagen besluta att särskild behörighet för de kortare vårdutbildningarna skall kunna inhämtas såväl på vårdlinjen som på alternativa gymnasielinjer. Enligt motionärernas mening är det viktigt att till vårdutbildningarna kunna rekrytera personer med skiftande utbildningsbakgrund, intresse och erfarenhet. Det är angeläget att valet av högskoleutbildning inte i praktiken måste träffas redan vid övergången från grundskolans högstadium till gymnasieskolan, dvs. vid val av linje i gymnasieskolan.

UbU 1979/80:7

14 Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att studerande från flera olika utbildningar i gymnasieskolan skall kunna rekryteras till vårdutbildningarna. Det är också viktigt att så länge som möjligt bevara möjligheten för den enskilde till ett fritt val av fortsatt utbildning.

Utskottet anser dock att det system som föreslås i propositionen för anknytning av gymnasieskolan till högskolan inom det berörda fältet erbjuder en tillfredsställande lösning. Den som gått genom vårdlinjen i gymnasieskolan kan således utan komplettering gå vidare till samtliga berörda vårdutbildningar. Den som kommer från någon annan av de närmast aktuella gymnasielinjerna kan gå till tre av fyra möjliga vårdutbildningar. För den antalsmässigt dominerande hälso- och sjukvårdslinjen gäller att vårdlinjen utgör normalväg. Den elev som har annan utbildning erbjuds genom den vårdinriktade kursen en för denna grupp särskilt avpassad kompletteringsutbildning. Utskottet menar att ett sådant system ger en god valfrihet förden enskilde. Utskottet har således ingen erinran mot den i propositionen förordade anknytningen mellan gymnasieskola och högskola och avstyrker yrkandet 2 i motionen 1979/80: 33.

Genom tillträdesreglerna för högskolan tillmäts yrkeslivserfarenhet ett värde både i vad det gäller den allmänna behörigheten och i en urvalssituation. Med undantag för ett fåtal utbildningar finns det däremot inga krav på att en studerande skall ha sådan erfarenhet. Det finns inte heller några krav på att yrkeserfarenhet skall ha viss inriktning. Exempel på nyss nämnda undantag är de s.k. avkortade varianterna av sjuksköterskelinjen och sociala servicelinjen där krav ställs på yrkeserfarenhet med viss inriktning.

Föredragande statsrådet anser att de regler som gäller övrig högskoleutbildning också bör gälla här berörda vårdutbildningar. Det skall således inte ställas krav på yrkeserfarenhet för tillträde.

I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 3) hemställs att riksdagen skall besluta att minst tre månaders yrkeslivserfarenhet från vårdområdet skall utgöra ett krav för tillträde till sjuksköterskeutbildning. Motionärerna hänvisar till erfarenheterna från den av utskottet nyss berörda treterminsutbildningen för sjuksköterskor.

I motionen 1979/80: 34 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära initiativ till att utreda behovet av och möjligheterna till att anordna yrkesverksamhet i den utsträckning som krävs för ett system med återkommande utbildning inom vårdutbildningarna. I sin motivering för förslaget säger motionärerna att de avstår från att i nuläget förorda en lösning med krav på yrkeslivserfarenhet. De anser det däremot angeläget att riksdagen inte kategoriskt avvisar tanken på ett konsekvent system med återkommande utbildning.

Utskottet vill först slå fast att det betraktar åtgärder som främjar den återkommande utbildningen som utomordentligt viktiga. Utskottet vill i sammanhanget erinra om 7 § högskolelagen, som föreskriver att när utbild -

UbU 1979/80:7

ning planeras "skall åtgärder vidtagas som främjar att utbildningen kan ingå i en växling mellan studier och yrkesverksamhet (återkommande utbildning)”.

När det gäller föreliggande förslag till studieorganisation och behörighetsregler vill utskottet peka på följande. I dag går en del av de studerande direkt från grundskolan till de aktuella vårdutbildningarna utan möjlighet till mellanliggande yrkesverksamhet inom vården. Med den ordning som utskottet nu tillstyrkt kommer en ganska stor grupp studerande från gymnasieskolans vårdlinje. De kan med denna utbildning ta anställning inom vården innan de väljer att fortsätta med högskolestudier. Här erbjuds alltså en möjlighet till återkommande utbildning. Senare i studiegången finns ännu en sådan möjlighet för den som söker sig till en påbyggnadslinje.

Mot denna bakgrund har utskottet inte anledning att gå ifrån sin tidigare intagna ståndpunkt att de som söker till högskolestudier bör stimuleras tili att skaffa sig yrkeserfarenhet men att de inte skall tvingas till det genom krav på yrkeserfarenhet. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker därmed motionen 1979/80: 33 yrkandet 3.

Hur arbetslivet organiseras är av avgörande betydelse när det gäller att bredda möjligheterna för individen att växla mellan utbildning och yrkesverksamhet. Principen om återkommande utbildning är stadfäst i högskolelagen. Det åligger således högskolemyndigheterna på olika nivåer att också gentemot arbetslivet hävda denna princip. 1 högskolemyndigheternas beslutande organ ingår bl. a. företrädare för samhälls- och yrkeslivet. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta de initiativ som kan komma denna väg innan någon utredning i frågan aktualiseras. Med hänvisning till vad utskottet nu har uttalat avstyrker utskottet motionen 1979/80:34 yrkandet 1.

3.4.3 Urval

Utskottet tar så upp frågan om huruvida arbetslivserfarenhet inom ett visst område skall tillmätas särskilt meritvärde vid urval till utbildning. En sådan ordning skulle innebära att särskild hänsyn skulle tas till erfarenheter från vårdområdet. För- och nackdelar kan anföras med en sådan ordning. Utskottet har ingen anledning att nu ta ställning i denna fråga. Utskottet har emellertid inte någon invändning mot att förutsättningarna undersöks för att ta till vara denna i propositionen såsom särskilt värdefull betecknade arbetslivserfarenhet.

3.4.4 Jämnare könsmässig rekrytering

Fördelningen mellan kvinnor och män i olika vårdutbildningar är mycket ojämn. Mot denna bakgrund har föredragande statsrådet genom Vård 77 låtit utreda hur man skall komma till rätta med den sneda könsmässiga rekryteringen. Statsrådet förordar att det bör uppdras åt UHÄ att komma in till regeringen med förslag beträffande utbildningar för vilka en ordning

UbU 1979/80:7

med s. k. positiv särbehandling av underrepresenterat kön är lämplig. Statsrådet betonar att ett sådant förslag bör omfatta inte bara utbildningar med kvinnlig dominans - vilket är fallet med flertalet vårdutbildningar - utan också sådana med manlig dominans. När UHÄ har redovisat sitt förslag avser statsrådet att återkomma i fråga om detaljerna i en försöksverksamhet.

I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 4) hemställs att riksdagen skall avvisa könskvotering som en metod att komma till rätta med könsmässigt sned rekrytering. Liksom vid urval och antagning till övriga högskoleutbildningar bör, enligt motionärerna, begåvning och intresse avgöra rekryteringen även till vårdutbildningarna. En ändring av rådande könsrollsmönster, hävdar motionärerna, kan endast ske genom påverkan av de miljö- och kulturfaktorer som ligger bakom uppfostran och utbildningsval.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en viktig del av arbetet med att motverka den sneda könsmässiga rekryteringen inom utbildningsväsendet hänför sig till just påverkan av miljö- och kulturfaktorer. Utskottet måste ändå konstatera att utvecklingen bort från djupt rotade könsroller går så långsamt att andra utvägar kan behöva tillgripas åtminstone som en temporär säråtgärd. Utskottet vill därför inte motsätta sig en försöksverksamhet med den inriktning som föredragande statsrådet anger innan slutlig ställning i frågan kan tas. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80: 33 yrkandet 4.

3.5 Studieorganisation

3.5.1 Allmänt

Utskottet övergår nu till att behandla de fem föreslagna nya allmänna utbildningslinjerna, nämligen hälso- och sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen, medicinska servicelinjen, rehabiliteringslinjen och sociala servicelinjen och de sju föreslagna påbyggnadslinjema öppen hälso- och sjukvård, anestesi- och intensivvård, obstetrisk och gynekologisk vård, hälso- och sjukvård för barn, ortoptik, klinisk cytologi samt blodgruppsserologi. Innan utskottet gör detta vill utskottet ta upp några allmänna frågor om studieorganisationen.

Utskottet har inledningsvis redovisat att riksdagen vid riksmötet 1975/76 behandlade spörsmålet om en mera långsiktig förändring av de kortare vårdutbildningarna (UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Därvid angavs att frågor som borde uppmärksammas i ett kommande utredningsarbete rörde en för flera linjer gemensam basutbildning, etapputbildningar med flera utgångsvägar, påbyggnadsutbildning, särskilda behov inom vissa vårdområden, t.ex. den öppna vården och långtidsvården, samt praktikproblemen.

Utskottet finner att regeringens förslag till en ny studieorganisation för vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap i väsentliga delar och så långt förutsättningar föreligger i dag tillgodoser de

UbU 1979/80:7

önskemål som riksdagen tidigare fört fram. Genom förslagen i propositionen kommer den nuvarande tämligen splittrade studieorganisationen att samordnas i ett färre antal utbildningslinjer. Studieorganisationen grundas på en helhetssyn på vårdutbildningarna. Utbildningarna kan byggas upp från en gemensam grundkurs och därefter differentieras mot olika huvudområden inom vårdarbetet.

I en rad motioner hemställs om förlängning av utbildningarna utöver förslagen i propositionen. Utskottet återkommer till frågan om varje enskild utbildnings längd vid behandlingen av resp. allmän utbildningslinje och påbyggnadslinje. Utskottet vill här bara betona att utskottet gjort en samlad prövning av dessa motionsyrkanden. En aspekt som utskottet därvid självfallet haft att ta hänsyn till är de kostnader det skulle föra med sig att förlänga utbildningarna så som motionärerna föreslår. Redan av statsfinansiella skäl är det enligt utskottets mening uteslutet att tillmötesgå alla dessa yrkanden om förlängning. Utskottets avvägning av studietidernas längd har gjorts utifrån ett försök till en samlad bedömning av de framtida kraven på yrkeskompetens och utifrån den utbildningstid som står till förfogande för samma utbildning i dag. Härvid har utskottet vägt in de ändrade behörighetsregler som utskottet tidigare i detta betänkande tagit ställning till.

Enligt direktiven för Vård 77 var en av förutsättningarna för dess arbete att nuvarande studietider i huvudsak skulle gälla. Vård 77:s modell till studieorganisation och till anknytning mellan gymnasieskola och högskola innebär att den del av dessa högskoleutbildningar som i dag kan anses — i princip - svara mot gymnasiala studier också förläggs till gymnasieskola. Studietiderna i högskolan förkortas därmed, medan den samlade studietiden för gymnasieskola och högskola blir oförändrad. Regeringens förslag, som på flera punkter går utöver Vård 77:s förslag, innebär således en reell förlängning av studietiden i dessa fall jämfört med vad som gäller i dag. Ett exempel på detta förhållande kan hämtas från den sociala servicelinjen inom högskolan.Den omfattar för närvarande 100 poäng. För den som har gått igenom gymnasieskolans vårdlinje, gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård eller gren för psykiatrisk vård eller motsvarande, finns en s. k. avkortad variant om 60 poäng (dvs. vårdlinjens studier om två år har räknats av från högskolestudierna). Vård 77 föreslog en utbildning om 60 poäng, som alltså — med Vård 77:s förslag till behörighetsregler - innebär oförändrad studietid. Föredragande statsrådet föreslår att sociala servicelinjen i den nya studieorganisationen skall omfatta 80 poäng. Detta innebär en reell förlängning med 20 poäng eller en termins studier i förhållande till dagens motsvarande utbildning.

1 dag har 15 procent av de sökande till de kommunala vårdutbildningarna grundskola som behörighet; de övriga har någon form av gymnasieskolstudier. Detta förhållande - att det inom en och samma utbildningslinje finns studerande med så pass olika behörigheter eller förutbildningar - har gjort

2 Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 7

UbU 1979/80:7

det svårt att föra en entydig diskussion kring frågan om vilken längd högskoleutbildningarna bör ha. Förslag om en viss längd på en utbildningslinje kan förden första studerandegruppen innebära en förlängning i jämförelse med vad som gäller i dag, medan den inte gör det för den andra studerandegruppen på samma utbildningslinje.

För att belysa nämnda förhållande väljer utskottet som exempel dagens laboratorieassistentiinje, som är uppdelad på fem skilda grenar. Andelen antagna med grundskolekompetens till de olika grenarna varierar mellan ca 20 procent och närmare 40 procent. Utbildningarna omfattar i dag 100 poäng. Föredragande statsrådet föreslår att motsvarande utbildning i den nya studieorganisationen — medicinska servicelinjen — skall omfatta 90 poäng. Denna skillnad på 10 poäng (en halv termins studier) skall vägas mot att en inte oväsentlig del av de studerande framdeles skall ha en med två år förlängd förutbildning i gymnasieskolan och att hela studerandegruppen kommer att kunna påbörja sina högskolestudier från den nivå som sätts av genomförda gymnasiala studier.

Innan utskottet behandlar varje linje för sig tar utskottet upp två helt skilda frågor av allmän karaktär. Den ena gäller utbildning av personal till långtidssjukvården och den andra gäller utbildning av vårdlärare.

Antalet åldringar ökar kraftigt i Sverige. Vårdbehovet för långvarigt sjuka, äldre människor kommer därför att öka. Frågan om hur personal skall kunna rekryteras till långtidssjukvården och vilken utbildning denna personal skall ha måste lösas snarast. 1 vad gäller sjuksköterskorna är utbildningsgången f. n. grundutbildning till sjuksköterska jämte vidareutbildning. Föredragande statsrådet föreslår att hälso- och sjukvårdslinjens studieväg för sjuksköterskor skall utformas så att de särskilda förhållandena inom långtidssjukvården uppmärksammas. Enligt förslaget bör vidare problem förknippade med vård av åldrade människor belysas inom alla aktuella utbildningslinjer.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 3) bör utbildningen av personal för långtidssjukvården byggas upp med grundutbildning till undersköterska eller skötare följd av yrkeserfarenhet, varefter bör följa en utbildning direkt inriktad på långtidssjukvård som leder till kompetens som sjuksköterska. För många anställda inom långtidssjukvården skulle, enligt motionärerna, en sådan upplagd utbildning säkert bli attraktiv. Den skulle fungera som en direkt vidareutbildning inom det egna yrkesområdet, som därefter kan breddas.

Utskottet delar helt motionärernas oro inför svårigheterna att rekrytera väl utbildad personal till långtidssjukvården. Frågan blir vilken väg man skall gå för att nu och för framtiden säkerställa rekryteringen till denna angelägna del av vården, som under den närmaste perioden kommer att ha ett växande behov av personal. Utskottet anser för sin del att regeringens förslag kommer att skapa bättre förutsättningar härför än dagens system.

UbU 1979/80:7

19 Utskottet anser det angeläget att så stora personalgrupper inom vården som möjligt genom sin utbildning förbereds för uppgifter också inom långtidssjukvården. Vad utskottet nu sagt utesluter självfallet inte att det i den rådande situationen kan vara angeläget att erbjuda skötare och undersköterskor en möjlighet till vidareutbildning med inriktning på långtidssjukvård. Utskottet vill erinra om föredragande statsrådets förslag att genom enstaka kurser tillgodose mer speciella utbildningsbehov inom långtidssjukvården. Utskottet utgår från att högskolemyndigheterna kommer att inrätta sådana kurser. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:27 yrkandet 3.

I propositionen diskuteras huruvida en lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor bör startas i form av yrkesteknisk högskoleutbildning som skulle leda till tjänst som lärare i gymnasieskolan. Föredragande statsrådet är av den uppfattningen att behovet av lärare för vårdutbildningarna inom gymnasieskolan liksom nu bör tillgodoses inom vårdlärarlinjen. Förslagen till ändrad studieorganisation i förevarande proposition medför enligt hans mening att vårdlärarutbildningen behöver ses över. I denna översyn, som det ankommer på UHÄ och SÖ att genomföra, bör frågan om lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor prövas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 2) bör UHÄ ges i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att snarast pröva möjligheterna att anordna lärarutbildning för skötare och undersköterskor. Enligt motionärerna gäller det att i en rad utbildningar, bl. a. lärarutbildning, ge tillträde för nya grupper med praktiska yrkeserfarenheter. Motionärerna pekar också på svårigheterna att utbilda tillräckligt många vårdlärare, vilket visar att ytterligare åtgärder är nödvändiga.

Också i motionen 1979/80: 34 (yrkandet 5) behandlas frågan om åtgärder i syfte att utbilda bl. a. skötare och undersköterskor till lärare för de egna yrkesgrupperna. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen skall begära initiativ till sådana åtgärder. De hänvisar bl. a. till att Vård 77 framlade ett sådant förslag.

Utskottet, som har en positiv syn på den utbildningsmodell som yrkesteknisk högskoleutbildning erbjuder, erinrar om att regeringens förslag inte innebär att den av Vård 77 och motionärerna förordade utbildningen avvisas. Förslaget innebär att frågan tas upp i samband med en översyn av den befintliga vårdlärarutbildningen. Denna utbildning bygger i dag på vårdutbildning på högskolenivå och yrkesverksamhet. Den omfattar såväl pedagogisk utbildning som ämnesfördjupning. Den avser lärare på både gymnasie- och högskolenivå. I den kommande översynen måste enligt utskottets mening noga prövas vad det skulle innebära att införa två sorters vårdlärarutbildning, en för enbart gymnasieskolan och en för både gymnasieskola och högskola. Den eventuella nackdel som detta avsteg från den nuvarande utbildningsvägen innebär måste vägas mot de fördelar som ligger i

UbU 1979/80:7

att dels få fram flera vårdlärare, dels ta till vara den yrkeskompetens som den aktuella vårdpersonalen besitter. Utskottet utgår från att dessa frågor är av den betydelsen att myndigheterna i sin översyn måste behandla dem med förtur. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80:27 yrkandet 2 och 1979/80: 34 yrkandet 5.

Dimensionering och lokalisering m. m. av vårdlärarutbildningen berörs i två motioner. Enligt motionen 1978/79:2711 är tillgången på vårdlärare en viktig förutsättning för en väl genomförd ny vårdutbildning. Nuvarande brist på vårdlärare utgör enligt motionärerna en starkt begränsande faktor och minskar förutsättningarna för utbildningshuvudmännen att fullfölja de riktlinjer som riksdagen har lagt fast när det gäller utbildningarnas innehåll och organisation. Bristen medför vidare svårigheter att hålla en utbildningsdimensionering som överensstämmer med personalbehoven inom hälso- och sjukvården. Motionärerna anser ett handlingsprogram för vårdlärarutbildningens utbyggnad nödvändigt. Ett mål bör vara större geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna.

Behovet att sprida vårdlärarutbildningen tas upp också i motionen 1979/ 80: 34 (yrkandet 6). Flera faktorer hämmar enligt motionärerna en utbyggnad av utbildningen. Vårdlärarna är ofta kvinnor och geografiskt bundna till en viss ort eller region. Enligt motionärerna är det viktigt att en översyn av vårdlärarutbildningarna kan ske och att en större geografisk spridning till flera orter därvid övervägs särskilt.

Utskottet har vid tidigare riksmöten behandlat frågan om ökning och spridning av vårdlärarutbildningen. Strävan har därvid varit att söka lokalisera utbildningen till områden där bristen på vårdlärare är störst. Sålunda decentraliserades utbildning till Karlstad och Skövde genom beslut vid riksmötet 1977/78 (UbU 1977/78:22, rskr 1977/78:338).

Planeringsramen för vårdlärarutbildning uppgår innevarande budgetår till 504. I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 föreslår UHÄ att planeringsramen skall ökas med 48 platser. Ökningar föreslås för Linköping och Lund/Malmö, i båda fallen avsedda för en decentraliserad utbildning. UHÄ föreslår vidare att vårdlärarutbildningen inom Uppsala högskoleregion skall anordnas i decentraliserad form med Uppsala som centralort. Förslaget innebär att någon nyintagning till den nuvarande temporära utbildningen i Örebro inte skall ske. UHÄ föreslår slutligen att ytterligare två antagningar skall ske till de av utskottet nyss redovisade utbildningarna i Karlstad och Skövde.

Utskottet vill först erinra om att ett genomförande av den reformerade vårdutbildning som riksdagen nu föreslås besluta om skärper kravet på en fullgod planering i vad gäller vårdlärarutbildningens dimensionering och lokalisering. Föredragande statsrådet anför också att han utgår från att UHÄ beaktar detta förhållande. Som utskottet har redovisat föreslår UHÄ en ökning av vårdlärarutbildningen. Dessa förslag bereds inom regerings -

UbU 1979/80:7

kansliet. Utskottet finner därför inte anledning att nu göra något uttalande i frågan. Utskottet finnér det positivt att förslagen som bereds innebär vårdlärarutbildning i decentraliserad form i nästan alla högskoleregioner.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1978/ 79: 2711 och 1979/80: 34 yrkandet 6.

3.5.2 Hälso- och sjukvårdslinjen

Utbildningen på dagens sjuksköterskelinje omfattar 105 poäng (fem terminer) och leder fram till legitimation. För dem som gått gymnasieskolans vårdlinje, gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård, finns en alternativ studiegång om 63 poäng. För dem som gått vårdlinjens gren för barnaoch ungdomsvård, variant för barnsjukvård, finns en annan alternativ studiegång om 73 poäng. För undersköterskor och skötare i psykiatrisk vård slutligen finns en studiegång om 65 poäng.

För att ge behörighet för speciella uppgifter finns därutöver vidareutbildning inom nio specialområden. Denna vidareutbildning ges på påbyggnadslinje om en eller två terminer beroende på specialinriktning.

1 stort sett alla som har sjuksköterskeutbildning genomgår vidareutbildning. Ca en tredjedel genomgår vidareutbildning inom medicinsk och kirurgisk sjukvård. Vidareutbildning i psykiatrisk vård och åldringsvård bedrivs i minskad omfattning eftersom allt färre sökt sig till dessa utbildningar.

I förevarande proposition föreslås att en ny allmän utbildningslinje skall inrättas den 1 juli 1982. Den skall benämnas hälso- och sjukvårdslinjen och ha inriktningar mot

- allmän hälso- och sjukvård

- psykiatrisk vård

- ögonsjukvård

- operationssjukvård

- röntgendiagnostik

- radioterapi.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inrättande av en hälso- och sjukvårdslinje den 1 juli 1982 inom sektorn för utbildning för vårdyrken. Utskottets motivering för detta ställningstagande framgår av utskottets ställningstaganden i det följande till linjens inriktningar och till längden på

dessa.

1 propositionen föreslås vidare ett antal påbyggnadslinjer som ansluter till dels inriktningen mot allmän hälso- och sjukvård, dels inriktningen mot ögonsjukvård.

Utskottet behandlar i det följande varje inriktning av hälso- och sjukvårdslinjen för sig och tar därvid upp även de föreslagna anslutande påbyggnadslinjerna. Utskottet hänvisar till den skiss över den nya studieorganisationen som återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.

Föredragande statsrådet påpekar att den som gått igenom dagens grundutbildning till sjuksköterska ibland åläggs arbetsuppgifter för vilka det

UbU 1979/80:7

förutsattes vidareutbildning när utbildningen beslutades. Statsrådet förordar därför att grundutbildningen slås samman med nuvarande vidareutbildning i medicin och kirurgi samt långtidssjukvård och att dessa sammanförda utbildningar skall utgöra en inriktning mot allmän hälso- och sjukvård inom hälso- och sjukvårdslinjen. Utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård föreslås omfatta 80 poäng. Denna studieväg leder enligt statsrådet fram till ett brett verksamhetsområde som inbegriper bl. a. omfattande uppgifter inom primärvården.

I motionen 1979/80: 31 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen skall besluta att utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård skall omfatta 85 poäng. Då den av regeringen föreslagna utbildningen skall motsvara en sammanslagning av nuvarande avkortade grundutbildning och viss vidareutbildning i medicin och kirurgi är det i praktiken enligt motionärernas mening en förkortning av utbildningen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en bred utbildning som genom sammanslagning av grundutbildning och viss vidareutbildning förbereder för arbetsuppgifter som de studerande efter genomgången grundutbildning redan i dag ställs inför. Utskottet har tidigare uttalat sig allmänt om utbildningstidens längd för olika linjer. Utskottet, som hänvisar till dessa uttalanden, har inte funnit anledning för riksdagen att frångå regeringens förslag att inriktningen mot allmän hälso- och sjukvård skall omfatta 80 poäng. Utskottet avstyrker alltså motionen 1979/80: 31 yrkandet I.

Utskottet tar nu upp de specialiseringar i form av påbyggnadslinjer som föreslås i propositionen och som ansluter till utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård.

En av dessa specialiseringar är påbyggnadslinjen för öppen hälso- och sjukvård, dvs. utbildning bl.a. till distriktssköterska. F. n. är utbildningsgången för blivande distriktssköterskor grundutbildning om 105 poäng eller - för den som gått gymnasieskolans vårdlinje - 63 poäng följt av en påbyggnadslinje om 40 poäng. Den sammanlagda utbildningstiden i dag för dem som har samma förutbildning som kommer att krävas i den nya studieorganisationen är således 63+40 = 103 poäng. I propositionen föreslås att den nya grundutbildningen om 80 poäng skall följas av en ny påbyggnadslinje om 30 poäng, dvs. sammanlagt 110 poäng eller 7 poäng mer än motsvarande utbildning i dag. Liksom är fallet i dag skall studier på den nya påbyggnadslinjen föregås av yrkespraktik.

I motionen 1979/80:27 (yrkandet 4) hemställs att påbyggnadslinjen för öppen hälso- och sjukvård skall omfatta 40 poäng. Motionärerna framhåller att distriktssköterskans uppgift blir alltmer betydelsefull i samhällets totala vårdinsats. Som exempel pekar motionärerna på en ökad ordinationsrätt för distriktssköterskan och på ökade uppgifter för distriktssköterskan inom bl. a. föräldrautbildning, barnhälsovård och hemsjukvård.

UbU 1979/80:7

23 Motionärerna anser att tiden avsedd för det yrkesspecifika innehållet i utbildningen inte bör minskas.

1 motionen 1979/80: 30 framförs samma krav om förlängd utbildning för distriktssköterskor. Motionärerna framhåller att olika utredningar entydigt pekar på att primärvården skall byggas ut. Såväl i riksdagsuttalanden som i utredningar framhålls det enligt motionärerna att distriktssköterskorna har och fortsättningsvis kommer att ha en nyckelposition inom primärvården. Motionärerna hävdar att en påbyggnadsutbildning om 30 poäng inte är acceptabel.

Utskottet delar motionärernas oro inför möjligheterna att inrymma erforderliga specialkunskaper inom en påbyggnadslinje om 30 poäng. Regeringens förslag innebär visserligen en förlängning av den sammanlagda utbildningstiden (grundutbildning och specialisering) jämfört med dagens förhållanden men till priset av en förkortning av specialiseringsdelen i påbyggnadslinjen. Med tanke på de viktiga uppgifter som distriktssköterskorna har och kanske än mer kommer att få, inte minst inom primärvården, anser utskottet sig inte böra tveka inför en förlängning av påbyggnadslinjen. Utskottet föreslår därför med anledning av propositionen 1978/ 79: 197 och med bifall till motionerna 1978/79:27 yrkandet 4 och 1978/ 79: 30 att riksdagen skall besluta om inrättande den 1 juli 1982 av en påbyggnadslinje för öppen hälso- och sjukvård omfattande 40 poäng. Linjen skall tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

I motionen 1978/79: 1931 behandlas frågan om distriktssköterskeutbildningens dimensionering. Motionärerna anser att det är angeläget att möjligheterna att utbilda distriktssköterskor snarast möjligt ökar och då särskilt i de delar av landet där det är brist på distriktssköterskor och deras medelålder är hög med många avgångar som följd. Motionärerna hemställer att riksdagen skall anhålla om förslag till utbyggd utbildning av distriktssköterskor för att täcka dels de omedelbara behoven inom den nuvarande organisationen, dels ett förväntat ökat behov av distriktssköterskor.

Utskottet har inhämtat att regeringen genom beslut i juli 1979 — under förutsättning av riksdagens godkännande av förslagen i propositionen — har lämnat UHÄ och SÖ uppdrag att undersöka möjligheterna att öka utbildningskapaciteten för distriktssköterskor och att inkomma med förslag till åtgärder. Syftet med motionen 1978/79: 1931 torde därmed vara tillgodosett, varför den bör avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla de tre andra specialiseringarna som bygger på hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälsooch sjukvård, nämligen de föreslagna påbyggnadslinjerna för anestesi- och intensivvård, obstetrisk och gynekologisk vård (utbildning till barnmorska) samt hälso- och sjukvård för barn.

Dessa utbildningar är i dagens studieorganisation upplagda på följande sätt. Efter grundutbildning på sjuksköterskelinjen (105 poäng för den som har grundskolekompetens, 65 poäng för skötare/undersköterska, 63 eller

UbU 1979/80:7

73 poäng för den som gått gymnasieskolans vårdlinje) följer sex månaders yrkespraktik. Därefter kan man välja någon av följande fyra påbyggnadsutbildningar nämligen anestesisjukvård om 40 poäng, intensivvård om 40 poäng, obstetrisk och gynekologisk vård om 50 poäng eller hälso- och sjukvård för barn och ungdom om 40 poäng.

Med utgångspunkt i den avkortade studiegången om 63 poäng - för vilken behörighetskraven är desamma som i den nya studieorganisationen - omfattar således hela utbildningen i dag för sjuksköterska specialiserad på anestesisjukvård resp. intensivvård 103 poäng, på obstetrisk och gynekologisk vård 113 poäng samt på hälso- och sjukvård för barn 103 poäng.

Regeringens förslag innebär att det - liksom i dag — skall krävas yrkespraktik mellan grundutbildning och de föreslagna påbyggnadslinjerna. Vidare innebär förslaget att längden på de tre nya specialiseringarna blir 40 poäng för den sammanslagna linjen för anestesi- och intensivvård, 50 poäng för obstetrisk och gynekologisk vård samt 40 poäng för hälso- och sjukvård för barn. Då grundutbildningen omfattar 80 poäng innebär förslagen en sammanlagd utbildningstid om resp. 120 poäng för den som väljer den sammanslagna linjen för anestesi- och intensivvård, 130 poäng för den som väljer obstetrisk och gynekologisk vård och 120 poäng för den som väljer hälso- och sjukvård för barn.

I motionen 1978/79:2712 behandlas längden på påbyggnadslinjen för obstetrisk och gynekologisk vård. Motionärerna framhåller att barnmorskan under de senaste åren fått allt fler arbetsområden och att kraven på barnmorskans yrkesskicklighet kommer att öka ytterligare. De ökade kraven står enligt motionärerna inte i relation till utbildningstiden. Trots ökade arbetsuppgifter har utbildningstiden inte förlängts. Motionärerna hemställer därför att påbyggnadslinjen obstetrisk och gynekologisk vård skall omfatta 60 poäng.

Samma krav förs fram i motionen 1979/80: 32. Motionärerna framhåller att barnmorskorna har fått ökade arbetsuppgifter inom både sluten och öppen vård. Nya arbetsuppgifter har tillkommit utan att redan existerande arbetsuppgifter där äldre metoder tillämpas för den skull försvunnit. Motionärerna anser därför att utbildningen skall förlängas till 60 poäng.

Utskottet tar först upp regeringens förslag om yrkespraktik mellan grundutbildning och de nu aktuella tre påbyggnadslinjerna. Utskottet finner det tillfredsställande med en ordning som innebär att sjuksköterskan efter sin grundutbildning skaffar sig erfarenhet av sitt yrkesområde. Som utskottet tidigare i detta betänkande har uttalat anser utskottet varje åtgärd som främjar den återkommande utbildningen angelägen.

Vad sedan gäller längden på de tre påbyggnadslinjerna konstaterar utskottet att den sammanslagna utbildningen för anestesi- och intensivvård blir tillsammans med grundutbildningen 17 poäng längre än vad utbildningen i dag är i anestesisjukvård resp. intensivvård. Påbyggnadslinjerna för obstetrisk och gynekologisk vård samt hälso- och sjukvård för barn be -

UbU 1979/80:7

håller nuvarande längd. Med den längd på grundutbildningen som utskottet nyss tillstyrkt blir den sammanlagda utbildningstiden för dessa två utbildningsgångar nära en termin längre än vad som gäller motsvarande utbildning i dag. Förutsättningar skapas nu för att i erforderlig omfattning modernisera utbildningsinnehållet. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att ytterligare öka den sammanlagda utbildningstiden till barnmorska genom att förlänga påbyggnadslinjen för obstetrisk och gynekologisk vård till 60 poäng.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet föredragande statsrådets förslag att nuvarande vidareutbildning av sjuksköterskor i motsvarande delar ersätts med tre nya påbyggnadslinjer, nämligen en för anestesioch intensivvård om 40 poäng, en för obstetrisk och gynekologisk vård om 50 poäng samt en för hälso- och sjukvård för barn om 40 poäng. Utskottet avstyrker därför motionerna 1978/79:2712 och 1979/80:32. Linjerna skall tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

I motionen 1978/79: 1646. vilken väcktes under den allmänna motionstiden i år, hemställs - med hänvisning till vad som anförts i motionen 1978/ 79: 1645 - att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av utbildningen för blivande barnmorskor i vad gäller mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor. Enligt motionärerna finns inom landets mödrahälsovård en mycket kvalificerad somatisk vård. Nyare forskningsrön har klart visat att det därtill behövs en god psykisk vård eftersom moderns psykiska hälsa under väntetiden och hennes sociala situation har mycket stor betydelse för barnets utveckling och anpassning efter födseln. Därför behövs ett starkt psykologiskt stöd till och handledning av blivande och nyblivna föräldrar.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning (prop. 1978/79: 168, SoU 1978/ 79: 45, rskr 1978/79: 385). Därvid angavs att barnmorskorna skall medverka i föräldrautbildningen. I nu förevarande proposition utgår föredragande statsrådet från att utbildning för att meddela föräldrautbildning kommer att kunna inrymmas i bl. a. påbyggnadslinjen för obstetrisk och gynekologisk vård. Det finns mot denna bakgrund enligt utskottets mening ingen anledning anta att mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor inte kommer att ingå i myndigheternas överväganden när de fastställer utbildningsinnehållet i den nya barnmorskeutbildningen. Någon särskild översyn av barnmorskeutbildningen ur denna synvinkel behövs således inte. Riksdagen bör avslå motionen 1978/79: 1646.

Utskottet har härmed behandlat hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård samt därtill anslutande specialiseringar i form av påbyggnadslinjer. Utskottet går nu över till att behandla tre andra inriktningar inom hälso- och sjukvårdslinjen, nämligen den mot psykiatrisk vård, den mot ögonsjukvård och den mot operationssjukvård. Utskottet

UbU 1979/80:7

tar också upp den föreslagna påbyggnadslinjen i ortoptik och en i propositionen inte berörd men motionsvägen aktualiserad utbildning för legitimerade optiker.

I dagens studieorganisation är utbildningen för psykiatrisk vård upplagd som grundutbildning på sjuksköterskelinjen och vidareutbildning i form av påbyggnadslinje inom psykiatrisk vård om 20 poäng. Den föreslagna utbildningen med inriktning mot ögonsjukvård motsvaras av dagens oftalmologassistentlinje om 80 poäng. Till operationssjukvården leder i dagens studieorganisation två vägar, nämligen operationsassistentlinjen om 100 poäng eller sjuksköterskelinjen följd av yrkespraktik i sex månader och vidareutbildning om 40 poäng inom operationssjukvård.

Regeringens förslag innebär att dagens utbildningar ersätts av grundutbildning inom hälso- och sjukvårdslinjen med inriktningar mot psykiatrisk vård, ögonsjukvård resp. operationssjukvård. Utbildningen föreslås omfatta 80 poäng inom var och en av dessa inriktningar.

Inriktningen mot psykiatrisk vård skall utbilda för ledande tjänst inom såväl öppen som sluten psykiatrisk vård. Dagens studieorganisation med grund- och vidareutbildning tillgodoser enligt föredragande statsrådet inte behovet av sådan personal på grund av att få söker till vidareutbildningen i psykiatrisk vård. Förslaget i propositionen om utbildning med inriktning mot psykiatrisk vård syftar dock inte till att begränsa möjligheterna för sjuksköterskor att skaffa sig utbildning för tjänst inom psykiatrisk vård. Enligt statsrådet bör den nya utbildningen med inriktning mot psykiatrisk vård utformas på ett sådant sätt att komplettering av annan utbildning kan hämtas från linjen. Statsrådet förutsätter att berörda högskolemyndigheter utvecklar en lämplig kurs i psykiatrisk vård som kan erbjudas personer med genomgången hälso- och sjukvårdslinje med annan inriktning än psykiatrisk vård eller motsvarande nuvarande utbildning.

I motionen 1979/80: 28 konstateras att den planerade satsningen inom den psykiatriska vården, med bl. a. omstruktureringar mot öppna vårdformer, ökar behovet av välutbildad personal på ledande tjänster. Motionärerna hävdar att förslaget i propositionen inte motsvarar de kommande behoven. I stället medför förslaget växlande kvalitet på de utbildade, då två skilda utbildningsvägar skall ge kompetens för dessa tjänster. Motionärerna hemställer därför att hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård samt en påbyggnadsutbildning i psykiatrisk vård om 40 poäng skall utgöra utbildningsbakgrund för ledande tjänster i psykiatrisk vård.

Utskottet vill först erinra om att Vård 77 valde lösningen med en särskild utbildningsgång från början inriktad mot det psykiatriska verksamhetsområdet av det skälet att den hittillsvarande utbildningsvägen med grund- och vidareutbildning inte visat sig ändamålsenlig och inte lockat studerande i tillräcklig omfattning. Regeringens förslag utgår från Vård 77:s modell men innebär samtidigt att möjligheter till komplettering i psykiatrisk vård hålls

UbU 1979/80:7

öppna för sjuksköterskor med annan inriktning. Utskottet anser att regeringens förslag, som innebär att personal för psykiatrisk vård skall kunna utbildas på flera vägar, bättre tillgodoser behoven än den studiegång som föreslås i motionen 1979/80: 28. Utskottet avstyrker därför motionen och tillstyrker riktlinjerna i propositionen för hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot psykiatrisk vård. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag såvitt avser inriktningarna mot operationssjukvård och ögonsjukvård. Utskottet tillstyrker också förslaget att linjen med dessa inriktningar skall omfatta 80 poäng.

I propositionen föreslås en påbyggnadslinje om 40 poäng i ortopt i k, att ersätta den nuvarande utbildningen till ortoptist. Utskottet tillstyrker att denna utbildning också framdeles skall ges i form av en påbyggnadslinje och omfatta 40 poäng. Påbyggnadslinjen i ortoptik skall bygga på hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot ögonsjukvård och tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

I anslutning härtill tar utskottet upp motionen 1978/79:913, som väcktes under den allmänna motionstiden i år. Enligt motionen bör optiker få en kvalitetsmässigt förbättrad utbildning anordnad inom högskolan. Denna utbildning bör motsvara den utbildning som redan finns vid anglosaxiska universitet och högskolor. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om 40-poängskurser inom högskoleutbildningen för legitimerade optiker.

En arbetsgrupp tillsatt av UHÄ har lagt fram förslag om en optikerlinje omfattande 20 poäng. Den skall leda fram till legitimation som optiker (UHÄ-rapport 1979: 12). Arbetsgruppen föreslår att de studerande skall uppfylla kraven på allmän behörighet för att få tillträde till utbildningen. För särskild behörighet skall krävas genomgången tvåårig optikerkurs i gymnasieskolan och två års verksamhet som optiker. 1 sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 uppger UHÄ att ämbetet räknar med att kunna föreslå att en allmän utbildningslinje för optikerutbildning inrättas budgetåret 1981/82.

Den av motionären aktualiserade frågan behandlas således redan av högskolemyndigheterna. Det finns därför ingen anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:913.

Utskottet går nu vidare till att behandla inriktningarna inom hälso- och sjukvårdslinjen mot röntgendiagnostik och mot radioterapi.

Motsvarande utbildning ges i dag på medicinska asssistentlinjen om 100 poäng. Utbildningen ges på två grenar och leder fram till tjänst som radioterapiassistent resp. röntgenassistent.

Regeringens förslag innebär att utbildningen skall ges inom hälso- och sjukvårdslinjen och omfatta 90 poäng. Poängtalet överskrider med 10 poäng det som gäller för övriga inriktningar inom denna linje. Utbildningen

UbU 1979/80:7

blir däremot lika läng som den föreslagna medicinska servicelinjen. Som skäl för att denna utbildning skall tillhöra hälso- och sjukvårdslinjen anförs, att de som utbildas inom detta område i sitt arbete skall ta hand om svårt sjuka patienter. De behöver därför en sådan träning i omvårdnadsarbete som bäst tillgodoses inom hälso- och sjukvårdslinjen.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag beträffande utbildning inom radioterapi och röntgendiagnostik. Utskottet tillstyrker att hälso- och sjukvårdslinjen med dessa inriktningar skall omfatta 90 poäng.

I motionen 1979/80: 31 (yrkandet 2) framhålls att i sjuksköterskans verksamhet i dag ingår omfattande inslag av arbetsledning och handledning. Därför bör det enligt motionärerna finnas en kontinuerlig och utökad utbildning inom detta område redan i den grundläggande utbildningen. För att sjuksköterskorna skall kunna motsvara de särskilda krav som ställs på avdelningsföreståndare bör de enligt motionärernas uppfattning kunna få en kompletterande utbildning i administration och arbetsledning i form av en påbyggnadslinje om 10 poäng.

Utskottet har inhämtat att enstaka kurser i administration avsedda för sjuksköterskor anordnas i samtliga högskoleregioner innevarande budgetår. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1979/80: 31 yrkandet 2.

Utskottet har således tillstyrkt att en ny allmän utbildningslinje, benämnd hälso- och sjukvårdslinjen och omfattande 80- 90 poäng, samt fem nya påbyggnadslinjer, nämligen öppen hälso- och sjukvård om 40 poäng, anestesi- och intensivvård om 40 poäng, obstetrisk och gynekologisk vård om 50 poäng, hälso- och sjukvård för barn om 40 poäng samt ortoptik om 40 poäng skall inrättas den 1 juli 1982. Som en följd härav föreslår utskottet att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. samma tidpunkt av följande allmänna utbildningslinjer, nämligen medicinska assistentlinjen, oftalmologassistentlinjen, operationsassistentlinjen och sjuksköterskelinjen samt följande påbyggnadslinjer, nämligen utbildning till ortoptist och vidareutbildning av sjuksköterskor.

3.5.3 Hörselvårdslinjen

Hörselvårdsassistentlinjen omfattade tidigare 40 poäng. Genom beslut vid riksmötet 1975/76 förlängdes utbildningen till att omfatta 80 poäng. I den nu aktuella propositionen föreslås att hörselvårdslinjen, som skall ersätta hörselvårdsassistentlinjen, skall ha samma längd.

Föredragande statsrådet aktualiserar i detta sammanhang en samordning mellan de olika utbildningarna inom röst- och talvårdsområdet, nämligen logopedlinjen och speciallärarutbildningen till talpedagog. Det bör enligt statsrådet ankomma på UHÄ att ta erforderliga initiativ till en sådan samordning.

UbU 1979/80:7

29 Utskottet, som inte har något att erinra mot vad föredragande statsrådet anfört, föreslår att riksdagen beslutar om inrättande av en allmän utbildningslinje om 80 poäng benämnd hörselvårdslinjen. Utbildningslinjen skall tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

Samtidigt bör riksdagen besluta om avveckling fr. o. m. samma tidpunkt av den nuvarande hörselvårdsassistentlinjen.

3.5.4 Medicinska servicelinjen

Den nuvarande laboratorieassistentlinjen har inriktningar mot fem områden, nämligen gren för biokemiskt-medicinskt kemiskt laboratorium, gren för kliniskt-kemiskt laboratorium, gren för mikrobiologiskt laboratorium, gren för histopatologiskt laboratorium och gren för kliniskt-fysiologiskt laboratorium. I samband med högskolereformen förlängdes utbildningstiden för vissa grenar.

1 förevarande proposition föreslås att riksdagen skall besluta om inrättande av en ny allmän utbildningslinje om 90 poäng benämnd medicinska servicelinjen att ersätta laboratorieassistentlinjen. Linjen syftar till en större bredd än vad motsvarande utbildning har i dag genom att de studerande förutsätts få en utbildning mot ett visst funktionsområde snarare än mot ett yrke.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt tillstyrkt regeringens förslag om hur anknytningen mellan gymnasieskola och högskola skall utformas med särskilt anpassade inledande avsnitt för de studerande som kommer från vårdlinjen resp. från annan gymnasielinje. Denna form av anknytning mellan gymnasieutbildningen och den medicinska servicelinjen i förening med den allmänna höjningen av utbildningen från grundskolans till gymnasieskolans kompetensområde bör enligt statsrådet skapa förutsättningar för att inom ramen för 90 poäng ge de studerande minst de kunskaper och färdigheter som den nuvarande utbildningen ger.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall besluta om inrättande av dels en påbyggnadslinje i klinisk cytologi om 24 poäng, dels en påbyggnadslinje om 6 poäng i blodgruppsserologi. Dessa förslag innebär inga andra förändringar jämfört med dagens förhållanden än en ändring av namnet på den senare linjen.

Enligt motionen 1979/80: 7 bör den medicinska servicelinjen omfatta 100 poäng. De hittillsvarande erfarenheterna av hur elever från gymnasieskolans tvååriga sociala linje klarat av laboratorieassistentutbildningen om 100 poäng tyder enligt motionärerna på att dessa elever många gånger haft svårt att klara studietakten. En avkortning av studietiden gör enligt motionärernas mening studiesituationen ännu mera påfrestande.

Även i motionen 1979/80:9 yrkas att utbildningen skall omfatta 100 poäng. Motionärerna hävdar att det är en rent teoretisk argumentering att förkunskaperna hos eleverna höjs genom att minst tvåårig gymnasieutbildning krävs eftersom de flesta redan i dag har gymnasieutbildning som

UbU 1979/80:7

grund. Motionärerna lämnar exempel på behovet av stödundervisning. De pekar vidare på den enligt deras uppfattning höga avbrottsfrekvensen under utbildningen till laboratorieassistent.

Samma krav om att medicinska servicelinjen skall omfatta 100 poäng ställs i motionen 1979/80: 29 (yrkandet 1). Motionärerna pekar bl. a. på att nya och mer tekniskt krävande arbetsuppgifter väntar i framtiden.

I den sistnämnda motionen (yrkandena 2 och 3) hemställs också att den nuvarande utbildningen i klinisk cytologi om 24 poäng skall förlängas till 40 poäng och att den nuvarande utbildningen i blodserologi och immunologi (blodgruppsserologi) skall förlängas från 6 poäng till 20 poäng. Motionärerna anser att nuvarande utbildningar täcker endast en del av utbildningsområdet.

Med hänvisning till vad utskottet inledningsvis i detta avsnitt om studieorganisationen anfört om utbildningarnas längd anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att frångå förslaget i propositionen att medicinska servicelinjen skall omfatta 90 poäng.

Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79: 197 och med avslag på motionerna 1979/80:7, 1979/80:9 samt 1979/80: 29 yrkandet 1 beslutar om inrättande av en allmän utbildningslinje om 90 poäng benämnd medicinska servicelinjen. Linjen skall tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken. Samtidigt bör riksdagen besluta om avveckling fr. o. m. samma tidpunkt av laboratorieassistentlinjen.

Förslaget i propositionen innebär inte någon förändring av påbyggnadslinjen i klinisk cytologi. Det finns således ingen anledning för riksdagen att fatta nytt beslut om linjens inrättande. Detta bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet har inte heller funnit någon anledning för riksdagen att förlänga linjen varför riksdagen bör avslå motionen 1979/80: 29 yrkandet 2.

Utskottet avstyrker likaså yrkandet 3 i motionen 1979/80: 29 om förlängning av påbyggnadslinjen i blodgruppsserologi. Förslaget i propositionen innebär för denna linje inte någon annan förändring än en ny och kortare benämning. Riksdagen behöver alltså inte fatta nytt beslut om inrättande av linjen. Däremot bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/ 79: 197 besluta att linjen fr. o. m. den 1 juli 1982 skall benämnas blodgruppsserologi.

3.5.5 Rehabiliteringslinjen

Den i förevarande proposition diskuterade rehabiliteringslinjen motsvaras i dag av dels arbetsterapeutlinjen om 120 poäng, dels sjukgymnastutbildningen om 100 poäng. Arbetsterapeututbildningen syftar till att ge sådan kunskap och färdighet som fordras för arbetsterapeutisk verksamhet inom öppen och sluten hälso- och sjukvård samt arbete inom social service och omvårdnad. Sjukgymnastutbildningen syftar till att ge den kunskap och färdighet som fordras för arbete som legitimerad sjukgymnast. Sam -

UbU 1979/80:7

läsning kan förekomma mellan de båda utbildningarna.

Regeringens förslag innebär att sjukgymnastutbildningen tills vidare skall behållas med nuvarande längd, dvs. 100 poäng. Arbetsterapeututbildningen förnyades delvis i samband med högskolereformen. Den bör nu enligt statsrådet ses över i sin helhet. En stor del av utbildningen består i träning av de olika tekniker som används som hjälpmedel i behandlingsarbetet. Mot bakgrund av bl. a. teknikernas ändrade inriktning bör vid översynen av utbildningen särskilt övervägas en förkortning av utbildningstiden med 20 poäng. Med en sådan förkortning blir utbildningen lika lång som sjukgymnastutbildningen. Beslut om inrättande av rehabiliteringslinjen skall anstå till dess översynen av arbetsterapeututbildningen avslutas. Översynen skall avslutas i sådan tid att beslut kan tas i god tid före den I juli 1982.

Flera motioner tar upp arbetsterapeututbildningens längd. Enligt motionen 1979/80: 6 har föredragande statsrådet inte tagit tillräcklig hänsyn till remissinstansernas synpunkter. Motionärerna anser att frågan om utbildningstidens längd bör hållas öppen till dess den nuvarande utbildningen har utvärderats. Också i motionen 1979/80: 8 hemställs att den aviserade översynen skall vara förutsättningslös i fråga om utbildningens längd. Avgörande för utbildningstiden måste enligt motionärerna i stället vara kravet på att utbildningen ger en sådan kvalitativt god teoretisk och praktisk kunskap som motsvarar sjukvårdens behov. Samma krav om förutsättningslös översyn beträffande utbildningstidens längd förs slutligen fram i motionen 1979/80: 33 (yrkandet 5). Nya överväganden bör enligt motionärerna göras förutsättningslöst innan utbildningsplaner fastställs, så att avvägningen mellan det med sjukgymnastutbildningen gemensamma innehållet och den yrkesspecifika utbildningen blir tillfredsställande. Motionärerna hävdar att det inte heller är rimligt att undervisningen läggs upp för att tillmötesgå krav på s. k. samläsning, då sådan av geografiska skäl endast är möjlig på några få utbildningsorter.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att arbetsterapeututbildningen nu bör ses över i sin helhet i syfte att åstadkomma en ytterligare modernisering av utbildningens innehåll och uppläggning. Utskottet anser det naturligt att även frågan om utbildningstidens längd behandlas i denna översyn och då utan den begränsning som ligger i statsrådets förord för att arbetsterapeututbildningen skall ha samma poängtal som sjukgymnastutbildningen. Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning att riksdagen inte nu bör göra något uttalande om vilken längd utbildningen bör ha. Översynen skall enligt utskottets uppfattning göras förutsättningslöst i vad gäller utbildningstidens längd.

Vad utskottet här anfört om översynen av arbetsterapeututbildningen bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionerna 1979/80:6, 1979/80:8 och 1979/80:33 yrkandet 5 som sin mening ge regeringen till känna.

UbU 1979/80:7

32 Föredragande statsrådet behandlar också frågan om vidareutbildning för arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Statsrådet framhåller att dessa yrkesgrupper saknar vidareutbildningsmöjligheter med undantag av den ämnesfördjupning som ges i vårdlärarutbildningen. I och med högskolereformen har enligt statsrådet förutsättningar skapats för att bereda berörda grupper andra vidareutbildningsalternativ än lärarutbildning. Detta kan ske i form av enstaka kurser. Statsrådet är emellertid inte berett att förorda att resurser nu sätts av för vidareutbildning. Han utgår dock från att berörda högskolemyndigheter påbörjar ett planeringsarbete för att vidga möjligheterna för arbetsterapeuter och sjukgymnaster att vidareutbilda sig. Mot bakgrund av den allvarliga bristen på utbildad personal kommer dock enligt hans bestämda mening en kvantitativ utbyggnad av rehabiliteringslinjen i första hand.

Enligt motionen 1979/80: 34 (yrkandet 4) finns det inom arbetsterapin ett stort behov av att ge patienter möjligheter att utveckla sin skapande förmåga. Det kulturella innehållet i vården är enligt motionärerna i dag ofta starkt eftersatt. En kombination av personlighetsutvecklande moment och terapeutiska behandlingsformer ger, framhåller motionärerna, vidgade möjligheter till bättre behandlingsresultat än i dag. Motionärerna anser det därför angeläget att vidareutbildningen av arbetsterapeuter innehåller inslag av kulturprofilering.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att vidareutbildning för arbetsterapeuter och sjukgymnaster bör kunna ingå som ett inslag i utbudet av enstaka kurser. Det ankommer på berörda högskolemyndigheter att planera och genomföra sådan utbildning. Utskottet utgår från att det i motionen framförda önskemålet om vidareutbildning för arbetsterapeuter med inslag av kulturprofilering - i den mån sådana inslag inte redan ingår eller kommer att ingå i grundutbildningen - kan framföras i sådant sammanhang. Något uttalande av riksdagen kan inte anses erforderligt varför motionen 1979/80: 34 yrkandet 4 bör avslås.

I propositionen behandlas också frågan om biträdande personal till arbetsterapeuter och sjukgymnaster. I dag finns två assisterande personalgrupper med inriktning på rehabilitering, nämligen terapibiträden och fysioterapibiträden.

För utbildning av hjälppersonal till arbetsterapeuter (terapibiträden) finns en specialkurs i gymnasieskolan om en termin. Motsvarande utbildning finns även inom arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen.

Fysioterapibiträden (sjukgymnastbiträden) utbildas inom arbetsmarknadsutbildning i en sex veckor lång teoretisk kurs. För tillträde till nyssnämnda utbildningar krävs sjukvårdsbiträdesutbildning jämte praktik.

Föredragande statsrådet anser att hjälppersonalutbildningen alltjämt bör vara en gymnasial utbildning. Inom SÖ pågår ett arbete med att kartlägga

UbU 1979/80:7

om och i vilken utsträckning en samordning av nuvarande utbildningar för dessa personalgrupper kan genomföras.

Enligt motionen 1978/79:446 behövs en enhetlig utbildning för biträdespersonal inom sjukgymnastik och arbetsterapi. Splittringen av rehabiliteringsarbetet på flera biträdesgrupper är enligt motionärerna olycklig. De anser att de arbetsuppgifter som utförs av dagens biträden inom rehabiliteringsområdet bör samlas hos en enhetlig personalgrupp med utbildning i rehabilitering och grundläggande sjukvård.

Utskottet har remitterat motionen 1978/79:446 till socialstyrelsen, SÖ och Landstingsförbundet. Socialstyrelsen anser att det bör närmare klarläggas vilka rehabiliteringsinsatser som kan ingå i vårdpersonalens arbetsuppgifter och på vilket sätt personalen skall få handledning. Styrelsen är inte beredd att nu, innan en sådan analys har gjorts, tillstyrka en utbildning som kan resultera i tillskapandet av ytterligare en specialkategori av vårdpersonal.

Landstingsförbundet anser att mängden personal runt patienten i princip bör minskas. Bristen på sjukgymnaster och arbetsterapeuter, vilka skulle kunna driva verksamheten med hjälp av den övriga vårdpersonalen, framtvingar emellertid åtminstone övergångsvis en annan lösning. Förbundet förordar sålunda att terapibiträdenas, fysioterapibiträdenas och gångassistenternas arbete samlas hos en personalgrupp och att denna grupp bör få en utbildning som bygger på vårdlinjen eller motsvarande. Detta ses som ett första led i en fortsatt utveckling enligt den återkommande utbildningens princip. På detta sätt skulle befintlig kompetens bäst utnyttjas i en situation då tillgången på utbildad personal är otillräcklig.

SÖ meddelar att arbete har påbörjats med en samordnad utbildning för hjälppersonal till arbetsterapeuter och för fysioterapibiträden. En starkt begränsande faktor i detta arbete har dock varit avsaknaden av arbetskravsanalyser. Enligt SÖ krävs ett klarläggande av den nya personalgruppens funktion och ställning i organisationen.

Skrivelser har inkommit från närmast berörda personalorganisationer. I skrivelse från Svenska kommunalarbetareförbundet tillstyrks motionen. I en gemensam skrivelse från Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund avvisas förslaget om införande av ytterligare en personalkategori.

I propositionen och remissyttrandena över motionen hänvisas till vad utredningen om sjukvårdens inre organisation har uttalat. I sitt betänkande (SOU 1979:26) Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria framför utredningen att arbetsuppgifter som för närvarande utförs av gångassistenter, terapibiträden, badbiträden, städpersonal och socioterapeuter i stället i stor utsträckning bör utföras av vårdlaget, dvs. av den personal som hör till den avdelning där patienten vårdas. Vissa av de uppräknade tjänsterna kan enligt utredningen därför successivt överföras till vårdav 3

Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

UbU 1979/80:7

delningen. Utredningen föreslår dessutom att den nuvarande undersköterskeutbildningen skall kompletteras i första hand inom arbetsterapins och fysioterapins område. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Såväl socialstyrelsen som Landstingsförbundet har i sina yttranden - från olika utgångspunkter - pekat på möjligheten att anordna en studieväg inom terapiområdet uppbyggd enligt principen om återkommande utbildning. Utskottet har tidigare i olika sammanhang strukit under vikten av denna princip. Det är dock nödvändigt att först lösa den vidare frågan om vilka personalgrupper som skall finnas innan ställning kan tas till utbildningen av dem. Frågan om vilka personalgrupper som skall finnas inom vården ligger utanför utskottets ansvarsområde. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet således motionen 1978/79:446.

\

3.5.6 Sociala servicelinjen

Utbildningen på den sociala servicelinjen omfattar i dag 100 poäng. Som utskottet redovisat i det föregående finns avkortade studiegångar om 60 poäng för hemvårdare, undersköterskor och studerande från vissa grenar på gymnasieskolans vårdlinje.

Utbildningen förbereder för tjänst på ledande nivå inom primärkommunal och social service. Utbildningen tillhör sektorn för utbildning för vårdyrken.

Föredragande statsrådet erinrar om att utbildningen inom det sociala serviceområdet moderniserades i samband med högskolereformen. Utbildningen, som tidigare i hög grad var inriktad på kvalificerad sjukvård, försköts då mot de öppnare behandlings- och boendeformer som utvecklats inom åldringsvården. Föredragande statsrådet vill nu gå vidare mot en ytterligare breddning av utbildningen. Den bör täcka inte bara utbildningsbehov inom hemtjänst och äldreomsorg utan även behov inom dels verksamhet bland personer med sociala avvikelser, dels verksamhet bland psykiskt utvecklingsstörda. Mot denna bakgrund förordar föredragande statsrådet att förslaget från Vård 77 om en ny social servicelinje skall ses över, både i vad gäller utbildningens uppläggning och dess längd. Översynen bör ske med utgångspunkt i Vård 77:s förslag till specialiseringar och i att utbildningen bör omfatta 80 poäng. I översynen bör också ingå en prövning av vilken gymnasial bakgrund de studerande lämpligen bör ha. Ytterligare en fråga som bör prövas i översynen är utbildningens sektorstillhörighet. Statsrådet hänvisar till att Vård 77 föreslog att sociala servicelinjen skulle föras över till sektorn för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Statsrådet anmäler sin avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ och SÖ att genomföra översynen. Han utgår från att ämbetsverken kan lägga fram förslag i dessa frågor i sådan tid att en reformerad utbildning kan träda i kraft den 1 juli 1982.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet anför beträffande den sociala servicelinjen. Detta innebär, att beslut om ändring av linjen får anstå till dess översynen avslutats.

UbU 1979/80:7

3.6 Dimensionering av sjukgymnastutbildningen m.m.

Vård 77 föreslog åtgärder för att öka utbildningsvolymen inom sjukgymnastutbildningen och för att sprida den till nya orter. Utredningen föreslog ett åtgärdsprogram enligt följande.

a) Lokalisera utbildning till nya orter, bl. a. sådana där arbetsterapeututbildning redan finns. I första hand bör orter komma i fråga där förutsättningarna är goda för att särskilt beakta den förebyggande vårdens och långtidssjukvårdens krav på denna typ av utbildning.

b) Inrätta en tjänst med undervisningsskyldighet på den nya utbildningsorten men knuten till respektive institution på någon av de orter, som i dag har sjukgymnastutbildning för att därigenom erhålla hög och jämn standard på undervisningen i anatomi och fysiologi samt garantera sambandet med aktuell forskning inom samma område.

c) Knyta medicinsk specialist som expert till sjukgymnastutbildningen på nya orter enligt mönster från Uppsala med uppgift att bevaka utbildningens intressen inom sjukhusklinikerna. Denna funktion kan alternativt byggas in i en befattning.

d) Utöka kapaciteten på lärarutbildningen för sjukgymnaster och arbetsterapeuter, bl. a. i anslutning till orter där ny utbildning skall startas.

e) Medverka till att vidga sjukgymnasternas och arbetsterapeuternas undervisningsområde enligt Vård 77:s förslag beträffande forskningsanknytning. Syftet är att göra dessa kategorier beredda att överta eller medverka i ledning, planering och undervisning i större utsträckning än f. n. Därmed kan läkares medverkan i utbildningen koncentreras till avsnitt där den är helt nödvändig.

f) Genom enstaka kurser ge utbildning till instruktionsgymnaster.

g) Utveckla formerna för sjukgymnasternas praktiska utbildning, bl. a. inom länssjukvården.

Föredragande statsrådet tar först upp frågan om valet av orter för en utbyggd sjukgymnastutbildning. Alla möjligheter på befintliga utbildningsorter och på nya orter måste enligt statsrådet tas till vara för att fullfölja strävandena att bygga ut utbildningen. Statsrådet pekar på att länssjukvården för närvarande är en outnyttjad praktikresurs. Han framhåller också regionstyrelsernas roll i planeringsarbetet. När det gäller tillgången på lärare hänvisar föredragande statsrådet till regeringens förslag att öka vårdlärarutbildningen fr. o. m. budgetåret 1979/80. Statsrådet delar Vård 77:s uppfattning att det är angeläget att arbetsterapeuter och sjukgymnaster själva i högre grad än nu medverkar i utbildningen eller övertar den från läkarlärarna. Det ankommer på högskolemyndigheterna att ta initiativ i denna riktning. Sammanfattningsvis uttalar statsrådet att starka skäl talar för att en utbyggnad av sjukgymnastlinjen bör påbörjas omedelbart.

Enligt motionen 1979/80: 34 (yrkandet 3) behöver både arbetsterapeutoch sjukgymnastutbildningen ökas. Enligt motionärerna måste det till kraftfulla initiativ för att komma till rätta med framför allt bristen på

UbU 1979/80:7

sjukgymnaster. Motionärerna anser därför att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till åtgärdsprogram för en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen och arbetsterapeututbildningen med utgångspunkt i förslagen från Vård 77.

I motionen 1978/79:1921 hemställs om åtgärder för att snabbt öka utbildningen av sjukgymnaster. Motionärerna uppehåller sig vid lärarfrågan som det stora problemet för sjukgymnastutbildningen. Motionärerna pekar bl. a. på att mängden undervisning som meddelas av läkare inom denna utbildning är större än inom någon annan av de aktuella vårdutbildningarna. För att öka möjligheterna att bygga ut sjukgymnastutbildningen bör läkarlärarundervisningens innehåll analyseras i syfte att pröva om delar av denna undervisning i stället kan läggas på lärarutbildade sjukgymnaster.

Planeringsramen för sjukgymnastlinjen uppgår innevarande budgetår till 378. I sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1980/81 lägger UHÄ fram ett principprogram för en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen. Utbyggnadsprogrammet kan sammanfattas enligt följande tablå över föreslagna nya antagningsplatser:

Stock-

holm

Upp-

sala

Lin-

köping

Lund/

Malmö

Göte-

borg

Umeå

S:a

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

56 S:a

204 Härutöver föreslår UHÄ att utbildningen i Stockholm skall byggas ut med 60 platser så snart rehabiliteringskliniken vid Huddinge sjukhus är klar. I Linköping, som inte har någon sjukgymnastutbildning alls i dag, planeras ytterligare 28 platser tillkomma efter budgetåret 1983/84.

UHÄ tar i sitt principprogram också upp den i propositionen aktualiserade frågan om lärare och handledare. UHÄ menar att man som en försöksverksamhet på varje aktuell ort bör inrätta någon eller några lärartjänster för sjukgymnaster där lärartjänsten kombineras med aktiv klinisk tjänstgöring. Enligt UHÄ:s bedömning borde det vara ett gemensamt intresse för sjukvårds- och utbildningshuvudmännen att åstadkomma ett vidgat samutnyttjande av sjukgymnaster enligt principer liknande dem som gäller för läkarlärartjänster. I vad gäller handledarutbildning uppger UHÄ att sådan beräknas komma till stånd i några högskoleregioner budgetåret 1979/80.

I fråga om arbetsterapeututbildningen föreslår UHÄ i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 att planeringsramen skall höjas med 30 platser.

Utskottet anser det utomordentligt angeläget att sjukgymnastutbildningen - genom utbildningsmyndigheternas och sjukvårdshuvudmännens ge -

UbU 1979/80:7

mensamma ansträngningar - kan byggas ut snarast möjligt. Utskottet delar därför föredragande statsrådets och motionärernas uppfattning att bestämda åtgärder i detta syfte måste vidtas. UHÄ:s förslag till ökning av utbildningskapaciteten fr. o. m. budgetåret 1981/82, som innebär en ökning av nybörjarplatserna med ca 50 procent under en femårsperiod, bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Då den pågående prövningen av UHÄ:s utbyggnadsförslag inte bör föregripas bör riksdagen inte nu ta ställning till om ett åtgärdsprogram liknande Vård 77:s skall antas eller inte. Utskottet anser dock att regeringen bör undersöka möjligheterna att tidigarelägga UHÄ:s utbyggnadsprogram så att en del av den föreslagna ökningen budgetåret 1981/82 kan komma till stånd redan under budgetåret 1980/81.

Vad utskottet här har anfört om en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:197 samt motionerna 1978/79:1921 och 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

Då frågan om utbyggnad av arbetsterapeututbildningen f. n. bereds inom regeringskansliet föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1979/ 80: 34 yrkandet 3 i denna del.

3.7 Forskningsanknytning

Ett viktigt inslag i högskolereformen är att all grundläggande högskoleutbildning skall ha forskningsanknytning. Bl. a. har för innevarande budgetår 9200000 kr. anvisats för detta ändamål under reservationsanslaget Forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning. Medlen fördelas av regionstyrelserna.

Av betydelse för forskningsanknytningen är vidare på vilka vägar de studerande rekryteras till forskarutbildning. Riksdagen beslöt våren 1979 om ändrade regler för behörighet till forskarutbildning (prop. 1978/79:119, UbU 1978/79: 44, rskr 1978/79: 391). Från och med den 1 juli 1980 krävs för tillträde till forskarutbildning dels allmän behörighet, dels särskild behörighet. Kravet för allmän behörighet är studier motsvarande 80 poäng inom allmän, lokal eller individuell utbildningslinje. Genom de nya tillträdesreglerna öppnas forskarutbildningen för grupper som hittills saknat möjlighet att fortsätta sina studier efter grundutbildningen. Detta gäller bl. a. vissa vårdutbildningar som förts till högskolan genom högskolereformen. Genom försök med s. k. överbryggande kurser skall studerande erbjudas möjligheter att komplettera sina kunskaper och därigenom uppnå särskild behörighet.

I propositionen 1978/79: 197 framhålls att en viktig form av forskningsanknytning är att ta till vara forskningsresultat vid utformningen av den grundläggande utbildningens innehåll och arbetsformer. Det ankommer på högskolemyndigheterna att vidta åtgärder i detta syfte. Statsrådet påpekar att lärarna inom de nu aktuella vårdutbildningarna ofta saknar forskarutbildning eller egen erfarenhet av forskning.

4 Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

llbU 1979/80:7

38 I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 7) framhålls att de kortare vårdutbildningar som numera är inordnade i högskolan framgent måste få den forskningsanknytning som präglar annan högre utbildning. Därför bör enligt motionärerna de förslag om forskningsanknytning som läggs fram i propositionen 1978/79: 119(UbU 1978/79:44, rskr 1978/79:391) beaktas vid planeringen och utformandet av de kortare vårdutbildningarnas tjänsteorganisation. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att behovet av forskningsanknytning inom de kortare vårdutbildningarna måste beaktas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 5) behövs forskning inom flera viktiga utbildningsområden som på senare tid förts in i högskolan och vilka av tradition saknar forskning på sina egna villkor. Detta gäller enligt motionärerna inte minst omvårdnadsforskning. Motionärerna föreslår att riksdagen skall uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till aktiva åtgärder för att åstadkomma nya forskningsinsatser inom vårdområdet. Därvid bör frågan om särskilda arbetsstipendier för metod- och teoriutveckling på området särskilt prövas.

Utskottet delar helt den uppfattning som redovisas i motionerna om angelägenheten av att också de nu aktuella vårdutbildningarna får forskningsanknytning. Utskottet anser att det är nödvändigt att gå fram på flera vägar för att nå detta mål. Medlen för forskningsanknytning är en sådan väg. Utskottet vill i sammanhanget nämna att UHÄ i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 har föreslagit att medlen till forskningsanknytning skall ökas med 1 milj. kr.

Utskottet har inhämtat att några regionstyrelser anvisar medel för projekt inom omvårdnadsforskning. Inom medicinska forskningsrådet har en satsning på omvårdnadsforskning inletts. Utskottet vill vidare peka på att utformningen av lärartjänsterna har stor betydelse för forskningsanknytningen, vilket både föredragande statsrådet och motionärerna nämner. Utskottet erinrar om att lärartjänstutredningen (U 1977:04) enligt sina direktiv bl. a. skall behandla tjänsterna inom den kommunala högskolan. Utskottet har inhämtat att utredningen skall lägga fram sina förslag i början av år 1980. Av stor betydelse är vidare det förhållandet att samtliga i propositionen behandlade utbildningslinjer fr. o. m. den 1 juli 1980 ger allmän behörighet för forskarstudier. Slutligen vill utskottet erinra om de medel som anvisas för utbildningsbidrag till doktorander. Innevarande budgetår är antalet bidrag 1 360. Sammanfattningsvis kan utskottet således konstatera att en rad olika åtgärder redan vidtagits och att andra kommer att vidtas för att stegvis förverkliga forskningsanknytningen av bl. a. de nu aktuella vårdutbildningarna. Utskottet förutsätter att denna utveckling fortsätter. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80: 33 yrkandet 7 och 1979/80: 27 yrkandet 5.

UbU 1979/80:7

3.8 Genomförande m.m.

Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande föreslås i propositionen att den nya studieorganisationen och de nya behörighetsreglerna skall träda i kraft den 1 juli 1982. Den föreslagna ettåriga vårdinriktade kursen bör enligt propositionen starta höstterminen 1981 för att studerande från samtliga behörighetsgivande utbildningar skall kunna antas till berörd högskoleutbildning när den nya studieorganisationen börjar tillämpas.

Utskottet har i det föregående behandlat frågan om när olika utbildningslinjer skall inrättas och frågan om när behörighetsregler skall träda i kraft. Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i propositionen om reformens ikraftträdande i övrigt.

Föredragande statsrådet tar också upp vissa kostnadsfrågor som rör statsbidragssystemen. Åt UHÄ och SÖ skall uppdras att lägga fram förslag till följd av att olika statsbidragssystem kan komma att tillämpas för en och samma utbildningslinje.

I motionen 1979/80:27 (yrkandet 6) framhålls att propositionen inte innehåller några kostnadsberäkningar, vilket gör det omöjligt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Motionärerna anser det nödvändigt att kostnaderna för förändringarna framgår vid kammarens behandling av ärendet.

I motionen hemställs att riksdagen skall besluta uttala att regeringsförslag alltid skall vara åtföljda av kostnadsberäkningar.

Utskottet har inför sin egen och kammarens behandling av ärendet låtit hämta in vissa kostnadsberäkningar. De ger följande vid handen.

Kostnaderna för förslaget i propositionen att föra över vårdutbildningarna med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap från grundskolans till gymnasieskolans kompetensområde anges uppgå till ca 14 milj. kr. Den ettåriga vårdinriktade kursen kostnadsberäknas till ca 6 milj. kr. Mot dessa kostnader ställs den besparing som uppstår när den nuvarande gymnasiala delen av respektive linje faller bort. Denna besparing beräknas, med propositionens förslag, till ca 7,3 milj. kr. Utskottet beräknar att besparingen blir ca 6,5 milj. kr. genom utskottets förslag om förlängning av påbyggnadslinjen öppen hälso- och sjukvård. Dessa beräkningar bygger på antaganden på en rad punkter, t. ex. om hur den nya studieorganisationen i högskolan kommer att påverka elevernas val av linje i gymnasieskolan. Posten om 14 milj. kr. utgör den kostnad som skall bestridas när 1975 års riksdagsbeslut om högskolereformen nu förverkligas i vad gäller kravet på att tillträdet till högskolan skall grundas på genomgången gymnasieskola eller motsvarande. Posten om 6 milj. kr. för den nya vårdkursen betraktas som en till förevarande proposition knuten reformkostnad. Den anges komma att balanseras av den besparing som redovisats ovan. Nu redovisade kostnader fördelar sig på en period av fyra år, varvid de olika budgetåren kommer att belastas ojämnt. Härutöver kan en kostnad uppstå till följd av att reformen föranleder en ökning av utbildningen på vårdlärarlinjen.

UbU 1979/80:7

40 Utskottet har således inhämtat och här redovisat kostnadsberäkningar av det slag som efterlyses i motionen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en proposition - i de fall det finns beräkningstekniska förutsättningar härför - bör vara åtföljd av kostnadsberäkningar. Utskottet har dock inte ansett sig vilja uttala att detta skall gälla som ett ovillkorligt krav.

Med hänvisning till de kostnadsberäkningar som utskottet här redovisat och till vad utskottet i övrigt anfört avstyrker utskottet motionen 1979/ 80: 27 yrkandet 6.

3.9 Övrigt

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden vid föregående riksmöte behandlas frågor om arbetsmedicin, rygghälsovård och kiropraktisk verksamhet.

I motionen 1978/79: 794 (yrkandet 2) yrkas att arbetsmedicin skall införas som obligatorisk kurs i sjuksköterske- och läkarutbildning samt att yrkeshygienikerutbildning i större skala skall startas.

Utskottet förutsätter att SÖ och UHÄ kommer att beakta behoven av utbildning i arbetsmedicin när nya utbildningsplaner för sjuksköterskeutbildningen nu skall utarbetas. Med den utbyggnad av arbetsvetenskaperna som skett under de senaste åren inom högskoleväsendet är också förutsättningarna större för ett lokalt utvecklingsarbete vid utformningen av vårdyrkesutbildningarnas kursplaner. I vad gäller läkarutbildningen pågår f. n. översyn av både grundutbildningen och vidareutbildningen. Utbildningsutskottet har redan vid 1976/77 års riksmöte strukit under vikten av att de yrkesmedicinska aspekterna beaktas i grundutbildningen av läkare (UbU 1976/77: 20 s. 102). Utbyggnaden av arbetsvetenskaperna har också betydelse för de tekniska utbildningarna. En utveckling i den riktning motionärerna efterlyser har således startat. Utbildning av yrkeshygieniker sker f. n. i form av specialistutbildning för civilingenjörer. Vidare ges en form av yrkeshygienikerutbildning i arbetarskyddsstyrelsens regi. Arbetarskyddsstyrelsen planerar f. n. en annan form av yrkeshygienikerutbildning. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1978/79: 794 yrkandet 2.

Riksdagen bör enligt motionen 1978/79: 1636 hemställa hos regeringen om åtgärder för att öka undervisningen om rygghälsovård. Sådan undervisning bör enligt motionen ske redan i skolan.

Skolhälsovården skall följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras hälsa och verka för sunda levnadsvanor. Skolhälsovården är främst av förebyggande natur och en del av den samlade elevvården (prop. 1977/ 78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Enligt SÖ:s föreskrifter och anvisningar (SÖ-FS 1978: 23) skall skolhälsovården uppmärksamma sambanden mellan hälsa och val av studieväg och yrkesområde. Medicinsk studie- och yrkesorientering är därvid en naturlig del av skolhälsovården

UbU 1979/80:7

och omfattar alla elever. I yrkesinriktad gymnasieutbildning och speciellt i vårdyrkesutbildning uppmärksammas arbetsteknik m.m. i undervisningen i syfte att förebygga arbetsskador.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1636.

I motionen 1978/79:205 slutligen hemställs om utredning och förslag beträffande utbildning i Sverige av kiropraktorer.

Vid föregående riksmöte hade utskottet att behandla ett likalydande yrkande (UbU 1978/79: 8 s. 4-5). Utskottet erinrade därvid om att riksdagen på socialutskottets hemställan (SoU 1976/77:9, rskr 1976/77:32) begärt att en motion om legitimation av vissa kiropraktorer skulle överlämnas till medicinalansvarighetskommittén (S 1974:02). Då frågan om hur vissa utövare av kiropraktisk verksamhet skulle kunna inordnas i den offentliga sjukvården ännu prövades ansåg utskottet att riksdagen inte kunde uttala sig om utbildning i Sverige av kiropraktorer. Riksdagen följde utskottet.

Medicinalansvarighetskommittén har nu avgivit sitt betänkande (DsS 1979:2) Kiropraktorer m.fl. Kommittén föreslår en försöksverksamhet med icke-legitimerade utövare av manuell behandling arbetande vid några sjukhuskliniker i nära kontakt med därtill avdelade läkare. Försöksverksamheten skall bl. a. syfta till att undersöka om det för den etablerade sjukvården kan finnas ett tillkommande värde i den behandling kiropraktorer meddelar. Betänkandet har remissbehandlats.

Då frågan om kiropraktisk verksamhet ännu inte slutgiltigt prövats anser utskottet att riksdagen inte kan ta ställning till utbildning i Sverige av kiropraktorer. Riksdagen bör således avslå motionen 1978/79: 205.

3.10 Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

allmänt

1. beträffande avslag på propositionen 1978179:197

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 35 yrkandet 1,

2. beträffande ny vårdyrkesutbildningsutredning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:35 yrkandet 2,

3. beträffande direktiv för en ny vårdyrkesutbildningsutredning att riksdagen avslår motionen 1979/80:35 yrkandet 3,

4. beträffande sysselsättningsgraden hos vårdpersonal att riksdagen avslår motionen 1979/80: 33 yrkandet 1,

5. beträffande vårdyrkesutbildning som intern verks- och företagsutbildning i stället för som högskoleutbildning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:440,

UbU 1979/80:7

mål för utbildningen m. m.

6. beträffande mål för sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

7. beträffande utbildningsplaner för vårdyrkesutbildningarna att riksdagen avslår motionen 1979/80:33 yrkandet 6,

behörighet och urval

8. beträffande krav på allmän behörighet för tillträde till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

9. a) beträffande tidpunkten dä kravet på kunskaper i engelska skall gälla för studerande som enligt 25:4-regeln söker till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken med undantag av medicinska servicelinjen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80:34 yrkandet 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. b) beträffande tidpunkten då kravet på kunskaper i engelska skall gälla för studerande som enligt 25:4-regeln söker till medicinska servicelinjen

att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

9. c) beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet i övrigt skall gälla för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

10. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 2 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

11. beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 3 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

UbU 1979/80:7

12. beträffande utredning om återkommande utbildning inom vårdyrkesområdet att

riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 1,

13. beträffande jämnare könsmässig rekrytering

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 4 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

studieorganisation

14. beträffande utbildning av personal för långtidssjukvården att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 3,

15. beträffande lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor att

riksdagen avslår motionerna 1979/80: 27 yrkandet 2 och 1979/ 80: 34 yrkandet 5,

16. beträffande dimensionering och lokalisering m.m. av vårdlärarutbildningen att

riksdagen avslår motionerna 1978/79:2711 och 1979/80:34 yrkandet 6,

17. beträffande hälso- och sjukvårdslinjen

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän utbildningslinje benämnd hälso- och sjukvårdslinjen,

18. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:31 yrkandet 1 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 samt beslutar att linjen med denna inriktning skall omfatta 80 poäng,

19. beträffande påbyggnadslinje för öppen hälso- och sjukvård

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionerna 1979/80: 27 yrkandet 4 och 1979/80: 30 beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en påbyggnadslinje för öppen hälso- och sjukvård omfattande 40 poäng,

20. beträffande dimensioneringen av distriktssköterskeutbildningen att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1931,

21. beträffande påbyggnadslinjer för anestesi- och intensivvård, obstetrisk och gynekologisk vård samt hälso- och sjukvård för barn att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:197 och med avslag på motionerna 1978/79: 2712 och 1979/80: 32 beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av påbyggnadslinjer för anestesi- och intensivvård omfattande 40 poäng, obstetrisk och gynekologisk vård omfattande 50 poäng samt hälso- och sjukvård för barn omfattande 40 poäng,

22. beträffande översyn av barnmorskeutbildningen att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1646,

UbU 1979/80:7

23. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot psykiatrisk vård

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 28 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 samt beslutar att linjen med denna inriktning skall omfatta 80 poäng,

24. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktningar mot ögonsjukvård och mot operationssjukvård

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 samt beslutar att linjen med dessa inriktningar skall omfatta 80 poäng,

25. beträffande påbyggnadslinje i ortoptik

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en påbyggnadslinje i ortoptik omfattande 40 poäng.

26. beträffande högskoleutbildning för optiker att riksdagen avslår motionen 1978/79: 913,

27. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktningar mot röntgendiagnostik och mot radioterapi

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 samt beslutar att linjen med dessa inriktningar skall omfatta 90 poäng,

28. beträffande påbyggnadslinje i administration m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 31 yrkandet 2,

29. beträffande avveckling av vissa allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av de allmänna utbildningslinjerna: medicinska assistentlinjen, oftalmologassistentlinjen, operationsassistentlinjen och sjuksköterskelinjen samt av påbyggnadslinjerna utbildning till ortoptist och vidareutbildning av sjuksköterskor,

30. beträffande hörselvårdslinjen

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän utbildningslinje benämnd hörselvårdslinjen och omfattande 80 poäng,

31. beträffande avveckling av hörselvårdsassistentlinjen

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av den allmänna utbildningslinjen hörselvårdsassistentlinjen,

32. beträffande medicinska servicelinjen

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79: 197 och med avslag på motionerna 1979/80: 7, 1979/80: 9 och 1979/80: 29 yrkandet 1 beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän utbildningslinje benämnd medicinska servicelinjen och omfattande 90 poäng,

33. beträffande avveckling av laboratorieassistentlinjen

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av den allmänna utbildningslinjen laboratorieassistentlinjen,

UbU 1979/80:7

34. beträffande päbyggnadslinje i klinisk cytologi

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med avslag på motionen 1979/80: 29 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande päbyggnadslinje i blodgruppsserologi

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med avslag på motionen 1979/80: 29 yrkandet 3 beslutar att påbyggnadslinjen i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III fr. o.m. den 1 juli 1982 skall ha benämningen blodgruppsserologi,

36. beträffande översyn av arbetsterapeututbildningen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionerna 1979/80:6, 1979/80:8, och 1979/80: 33 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande vidareutbildning för arbetsterapeuter

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 4,

38. beträffande biträdande personal

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 446,

39. beträffande sociala servicelinjen

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

dimensionering av sjukgymnastutbildningen m.m.

40. beträffande utbyggnad av sjukgymnastutbildningen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt motionerna 1978/79: 1921 och 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande utbyggnad av arbetsterapeututbildningen

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del,

forskningsanknytning

42. beträffande forskningsanknytning av de kortare vårdutbildningarna att

riksdagen avslår motionen 1979/80: 33 yrkandet 7,

43. beträffande omvårdnadsforskning

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 5,

genomförande m. m.

44. beträffande genomförande

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 såvitt dessa inte behandlats tidigare i utskottets hemställan,

45. beträffande vissa kostnadsberäkningar

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 6,

UbU 1979/80:7

övrigt

46. beträffande undervisning i arbetsmedicin m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 794 yrkandet 2,

47. beträffande undervisning i rygghälsovård att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1636,

48. beträffande utbildning av kiropraktorer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 205.

Stockholm den 29 november 1979

På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt (c), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén (m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll (s), Jörgen Ullenhag (fp) och Lars Svensson (s).

Reservationer

1. beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken av Hans Nyhage (m), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén (m), Birgitta Rydle (m) och Jörgen Ullenhag (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Kravet på” och slutar ”eller senare” bort ha följande lydelse:

Utskottet kommer i det följande att tillstyrka förslaget i propositionen att omläggningen av studieorganisationen skall träda i kraft den 1 juli 1982. Utskottet anser det naturligt att också kraven på allmän behörighet skall gälla från och med denna tidpunkt, vilket också stöds av flertalet remissinstanser. Genom att riksdagen redan under år 1979 fattar beslut härom kommer många berörda att under tiden fram till den 1 juli 1982 hinna komplettera sina kunskaper i engelska så att de kan vinna tillträde enligt 25:4-regeln. Utskottet utgår givetvis, liksom föredragande statsrådet, från att individuella dispenser därefter kan beviljas i vanlig ordning för att underlätta för t. ex. dem som inte uppfyller kraven och som länge tjänstgjort inom sjukvården att få möjlighet till vidare utbildning. Genom sitt ställningstagande i denna fråga har utskottet markerat vikten av att de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna infogas i högskolan enligt samma villkor som i princip gäller för övrig högskoleutbildning. Detta medför bl. a. större frihet vid val av studielitteratur och vidgade möjligheter för de studerande att gå vidare till forskarutbildning.

UbU 1979/80:7

47 Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 och 1979/80:34 yrkandet 2 godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen 1978/79: 197 om tidpunkten då de allmänna behörighetskraven skall gälla för de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80: 27 yrkandet 1 och 1979/80: 34 yrkandet 2 godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

2. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken av Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 boljar ”Utskottet anser” och slutar ”motionen 1979/80: 33” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste därför tillträde till de nu aktuella vårdutbildningarna kunna vinnas på såväl vårdlinjen som alternativa linjer i gymnasieskolan. I stället för att, som föreslås i propositionen, en särskild vårdinriktad kurs skall krävas av dem som gått annan linje än vårdlinje bör enligt utskottets mening alla nu aktuella vårdyrkesutbildningar vid behov kunna läggas upp så att linjerna föregås av en naturvetenskapligt inriktad kurs för dem som gått gymnasieskolans vårdlinje och med en vårdinriktad kurs för dem som gått annan linje i gymnasieskolan. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken av Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”När det” och slutar ”yrkandet 3” bort ha följande lydelse:

UbU 1979/80:7

48 I dag går en del av de studerande till sjuksköterskeutbildning direkt från grundutbildning utan mellanliggande yrkesverksamhet. Till de avkortade varianterna däremot krävs yrkeserfarenhet. Det har visat sig att denna erfarenhet från vårdområdet är utomordentligt värdefull, inte minst som en grund för beslut att stå fast vid sitt yrkesval. Sjuksköterskor har personalledande funktioner. Från personalpolitiska utgångspunkter är det därför enligt utskottets uppfattning angeläget att sjuksköterskor har erfarenhet av verksamhet som t. ex. vårdbiträde, undersköterska, mentalskötare eller hemsamarit. Kravet på yrkesverksamhet om minst tre månader före sjuksköterskeutbildning ligger dessutom helt i linje med principen om återkommande utbildning.

Riksdagen bör därför med avslag på propositionen 1978/79: 197 och med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 3 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om krav på yrkeserfarenhet för tillträde till sjuksköterskeutbildning.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag att krav på yrkeserfarenhet inte skall ställas för tillträde till de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. a) beträffande krav på viss yrkeserfarenhet för tillträde till sjuksköterskeutbildning att

riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:197 och med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. b) beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken med undantag av sjuksköterskeutbildning att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

4. beträffande jämnare könsmässig rekrytering av Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Utskottet delar” och slutar ”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en ändring av könsrollsmönstret endast kan ske genom påverkan av de miljö- och kulturfaktorer som ligger bakom uppfostran och utbildningsval. Det är enligt utskottets uppfattning principiellt felaktigt att försöka påverka detta mönster med sådana konstlade metoder som positiv särbehandling av underrepresenterat kön vid antagning till utbildning. Det är enligt utskottets mening begåvning och intresse som skall avgöra rekryteringen, och detta skall gälla även de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna. Utskottet anser därför att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 4 och med avslag på

UbU 1979/80:7

propositionen 1978/79: 197 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande jämnare könsmässig rekrytering

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 4 och med avslag på propositionen 1978/79:197 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UbU 1979/80:7

50 Bilaga 1

KN

3 O S <J H H H > *“5 OKS OHM CO CO P

NY STUDIEORGANISATION

Sjukgymnastik

Arbetsterapi

Klinisk cytologj I

p.

o

Blodgrupps- ^ serologi ^

□

Klinisk fysiologi

Klinisk kemi

Mikrobiologi

Biokemi och medicinsk kemi

Histopatologi

Radioterapi

Röntgendiagnostik

Ortoptik

o

Hälso- och sjukvård för barn

Obstetrisk och gynekologisk vård

Anestesi- och intensivvård

p

o

Öppen hälso- och

sjukvård

Operationssjukvård

Ögonsjukvård

Psykiatrisk vård

Allmän hälso- och sjukvård

>

K

H

CO

CO

T3

00 C

:Cd

S

MS

O H

M ^

PS

P I s H CO H CO P ^ K K S :0 ®«*5 M K > P

S

H

S

w

o

o

:å

It

u- —

2-S

1 c

u ö>

ed -p

cö "~

• >

> Cd

cd oo

5/3 .£

2 S :0 .2

>• “»-C

Cd 53 C

j*!’" ♦2 5/5 ©

■1“= 00 5/5 —

*E u >

:0 g *2

x:

x . oo

3 12 c 5 s*

:cd ««

5/5 5/5 cd g

^ u w •- -ed 5 C >c/5

I-lj

| £:g ■ä as

o.-g 'C

» « 2 SL *- <U

>- OC in

UbU 1979/80:7

Översikt över motionernas behandling

51 Bilaga 2

Motionsyrkande Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna

nr ställen i

utskottets utskottets reservation

yttrande hemställan nr

s. mom.

1978/79:

8-9

33-34

794:2

40-41

36-37

20-21

24-25

1979/80:

29-30

29-30

27: 1

11-12

9a, 9b

27:2

19-20

27:3

18-19

27:4

22-23

27:5

27:6

39-40

26-27

29: 1

29:2

29:3

31:1

31:2

24-25

33: 1

33:2

13-14

33:3

14-15

33:4

33:5

33:6

33:7

34: 1

14-15

34:2

11-12

9a, 9b

34:3

35-37

40,41

34:4

34:5

19-20

34:6

20-21

35: 1

35:2

35:3

3 UbU 1979/80:7

52 Innehållsförteckning

1 Propositionen 1

2 Motionerna

2.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1978/79 1

2.2 Motioner väckta med anledning av propositionen 1978/79: 197 2

3 Utskottet

3.1 Inledning 5

3.2 Allmänt 7

3.3 Mål för utbildningen m. m 9

3.4 Behörighet och urval

3.4.1 Allmän behörighet 11

3.4.2 Särskild behörighet 13

3.4.3 Urval 15

3.4.4 Jämnare könsmässig rekrytering 15

3.5 Studieorganisation

3.5.1 Allmänt 16

3.5.2 Hälso-och sjukvårdslinjen 21

3.5.3 Hörselvårdslinjen 28

3.5.4 Medicinska servicelinjen 29

3.5.5 Rehabiliteringslinjen 30

3.5.6 Sociala servicelinjen 34

3.6 Dimensionering av sjukgymnastutbildningen m. m 35

3.7 Forskningsanknytning 37

3.8 Genomförande m. m 39

3.9 Övrigt 40

3.10 Hemställan 41

Reservationer

1. Tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning

för vårdyrken (m, fp) 46

2. Anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken (m) 47

3. Krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken (m) 47

4. Jämnare könsmässig rekrytering (m) 48

Bilagor

1. Ny studieorganisation 50

2. Översikt över motionernas behandling 51

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979