Bet. 1980/81:FiU15

Med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m., jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1980-12-11
Källa: data.riksdagen.se

FiU 1980/81:15

Finansutskottets betänkande 1980/81:15

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m., jämte motioner - sammanfattande bedömning

I proposition 1980/81:20 har regeringen

dels i avsnitt 1 (statsministern), avsnitt 2 (ekonomidepartementet) och avsnitt 3 (budgetdepartementet) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om nödvändigheten av att genomföra olika besparingar i statsverksamheten och om inriktningen av de föreslagna besparingarna, m. m.,

dels i bilagorna 1-14 framlagt förslag till besparingar m. m. inom de olika departementens verksamhetsområden.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts: 1980/81:52-53 av Kjell Nilsson in. fl. (s),

1980/81:56 av Arne Andersson i Gamleby m. fl. (s),

1980/81:57 av Ingvar Carlsson m. fl. (s),

1980/81:60 av Georg Andersson (s),

1980/81:61 av Sven Aspling m. fl. (s),

1980/81:62 av Olle Aulin m. fl. (m, c, fp),

1980/81:63 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c, m, fp),

1980/81:64 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk),

1980/81:65 av Kurt Hugosson (s),

1980/81:66 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s),

1980/81:67 av Bengt Wiklund m. fl. (s),

1980/81:68 av Ove Karlsson m. fl. (s),

1980/81:69 av Christer Nilsson (s) och Catarina Rönnung (s),

1980/81:70 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c, m, fp),

1980/81:71 av Olof Palme m. fl. (s),

1980/81:72 av Stig Alemyr m. fl. (s),

1980/81:73 av Georg Andersson m. fl. (s),

1980/81:74-75 av Sven Aspling m. fl. (s),

1980/81:76 av Per Bergman m. fl. (s),

1980/81:77 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s),

1980/81:78 av Eric Holmqvist m. fl. (s),

1980/81:79 av Hilding Johansson m. fl. (s),

1980/81:80 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s),

1980/81:81 av Svante Lundkvist m. fl. (s),

1980/81:82 av Lisa Mattson m. fl. (s),

1980/81:83 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s),

1 Riksdagen 1980181. 5 sami. Nr 15

FiU 1980/81:15

1980/81:84 av Ingvar Svanberg m. fl. (s),

1980/81:85 av Erik Wärnberg m. fl. (s),

1980/81:86 av Bertil Zachrisson m. fl. (s),

1980/81:87 av Lennart Pettersson (s),

1980/81:88 av Åke Polstam (c),

1980/81:89 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s),

1980/81:90 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s),

1980/81:91 av Ingvar Svanberg m. fl. (s),

1980/81:92 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s),

1980/81:93 av Olle Svensson m. fl. (s),

1980/81:94 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl. (s),

1980/81:95 av Jörgen Ullenhag m. fl. (fp, m, c),

1980/81:96-109 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1980/81:112 av Birgitta Johansson m. fl. (s).

Propositionen har remitterats till finansutskottet utom i vad avser avsnitt

3.6 Skattepolitiska riktlinjer som remitterats till skatteutskottet. Bilagorna 1-14 har remitterats till berörda fackutskott.

I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1980/81:10 har finansutskottet behandlat behovet av besparingar i statsverksamheten samt omfattningen och inriktningen av de föreslagna besparingarna och vidare de med anledning av propositionen väckta motionerna 1980/81:71 av Olof Palme m. fl. (s) och 1980/81:96 av Lars Werner m. fl. (vpk) i samma avseenden.

De i bilagorna 1-14 framlagda förslagen samt de med anledning därav väckta motionerna har behandlats i följande utskottsbetänkanden: Konstitutionsutskottets betänkande KU 1980/81:9,

Finansutskottets betänkande FiU 1980/81:13,

Skatteutskottets betänkanden SkU 1980/81:9 och 16,

Justitieutskottets betänkande JuU 1980/81:17,

Utrikesutskottets betänkande UU 1980/81:17,

Försvarsutskottets betänkanden FöU 1980/81:9 och 10, Socialförsäkringsutskottets betänkanden SfU 1980/81:14 och 15, Socialutskottets betänkande SoU 1980/81:9,

Kulturutskottets betänkande KrU 1980/81:13,

Utbildningsutskottets betänkande UbU 1980/81:12,

Trafikutskottets betänkande TU 1980/81:6,

Jordbruksutskottets betänkande JoU 1980/81:10,

Näringsutskottets betänkanden NU 1980/81:16, 17 och 18, Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 1980/81:11,

Civilutskottets betänkande CU 1980/81:5.

FiU 1980/81:15

3 I nu förevarande betänkande gör utskottet en sammanfattande redovisning och bedömning av de av riksdagen beslutade besparingsåtgärderna.

Därutöver behandlar utskottet

motion 71 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anges i motionen, såvitt nu är i fråga,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer för effektivisering av verksamheten i statsdepartementen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ändrade riktlinjer för utgivande av arvoden i kommittéväsendet,

4. hos regeringen och fullmäktige i riksbanken begär att åtgärder vidtas för att begränsa konsumtionskrediterna i enlighet med vad som förordas i motionen samt

motion 96 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att med avslag på proposition 1980/81:20 godkänna de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anges i motionen, såvitt nu är i fråga,

2. att begära att regeringen utarbetar ett program för att begränsa skrytoch lyxekonomin i det svenska samhället i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att uttala att diskontot bör sänkas med minst 2 procentenheter,

5. att godkänna vad som i motionen anförts om kontroll av transnationella företag och valutahandeln,

6. att uttala att skärpt restriktivitet måste visas mot kapitalexport och industriutflyttning,

7. att uttala sig för prisstopp på alla nödvändighetsvaror och hos regeringen begära nödvändiga initiativ i enlighet därmed,

9. att hos regeringen begära snabbutredning och förslag till importreglering på varuområden med stort importöverskott,

10. att godkänna vad som i motionen anförts om avskaffande av kontokortssystemet och hos regeringen begära erforderliga åtgärder i enlighet därmed,

11. att hos regeringen hemställa om förslag till sanering av den s. k. grå kreditmarknaden.

Utskottet

Riksdagens behandling av besparingsförslagen

Den 20 november fattade riksdagen beslut i principfrågor rörande omfattningen och inriktningen av de besparingar i statsverksamheten som underställts riksdagen i proposition 1980/81:20. 1 det betänkande från

1* Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 15

FiU 1980/81:15

finansutskottet som låg till grund för riksdagens ställningstagande (FiU 1980/81:10) och som godkändes av riksdagen konstaterades bl. a. följande i fråga om den samhällsekonomiska bakgrunden till kravet på besparingar i statsverksamheten.

Kombinationen av stora underskott i statsbudget och bytesbalans ställer oss inför stora problem. Vårt ekonomisk-politiska handlingsutrymme är till följd av underskotten nu starkt begränsat. Finansieringen av underskotten skapar problem på kredit- och kapitalmarknaderna, bl. a. genom att driva upp räntenivån, vilket hämmar produktiva investeringar i byggnader och maskiner. Den utländska skuldsättningen ökar.

De ogynnsamma trenderna måste nu snabbt brytas och vi måste börja den långa och mödosamma vandringen mot en bättre samhällsekonomisk balans. Vi måste bringa ned ökningstakten i de offentliga utgifterna och därmed minska underskottet i bytesbalansen. Vi måste i samma syfte genomföra strukturella förändringar i privat och offentlig sektor så att vår ekonomi kan fungera bättre. Vi måste också systematiskt minska vårt oljeberoende.

Vi kan inte vänta längre med att sätta in åtgärder. Åtgärderna kommer under en följd av år att kräva uppoffringar av medborgarna. Utrymmet för privat och offentlig konsumtionsökning är mycket litet under åren framöver. Väntar vi emellertid med att starta den nödvändiga anpassningsprocessen så äventyras på sikt vårt lands fortbestånd som en första rangens industrination och våra möjligheter att själva bestämma inriktningen av vår ekonomiska politik och vår samhällsutveckling. Vi kan då mycket snabbt hamna i ett läge där vi tvingas bedriva en så hård åtstramningspolitik i syfte att minska budget- och bytesbalansunderskotten att arbetslösheten ofrånkomligen kommer att öka mycket kraftigt.

Det program för sanering av statsfinanserna som riksdagen antog i våras (prop. 1979/80:150, FiU 1979/80:40) innebar att budgetunderskottet som andel av BNP skulle minska med i genomsnitt en procentenhet per år fram till budgetåret 1984/85. Det första steget togs när regeringen i oktober lade fram proposition 20 med förslag till besparingar i statsverksamheten.

I tabell 1 redovisar finansutskottet utskottens ställningstaganden till regeringens besparingsförslag. Besparingen är till övervägande del beräknad som en helårseffekt. Till en mindre del faller besparingseffekten inom socialförsäkringssystemet och påverkar inte statsbudgeten. I allt väsentligt får besparingen full effekt redan budgetåret 1981/82. I programmet ingår emellertid också vissa besparingar som har engångskaraktär, det gäller bl. a. vissa investeringar.

FiU 1980/81:15

5 Tabell 1. Utskottens ställningstaganden till besparingsförslag i prop. 1980/ 81:20 jämte motioner

(Milj. kr.)

Huvud-

titel

Pro-

posi-

tion

Utskott

Reservation (s)

Ut-

skott

till-

styr-

ker

lämnar

öppet

till-

styr-

ker

av-

styr-

ker

lämnar

öppet

därav bespa- ringsförslag utöver prop.

7 Justitie

140,7

JuU 1 KU J

115,7

111,7

Utrikes

107,9

7,9

Försvars

300 FöU

600 Social

1 110

SfU

1 110

11 Kommuni-

kations

399 TU

20 Ekonomi

510 SfU

FiU

510'

Budget

70 AU

SkU

125 Utbild-

nings

731 SfU

KrU

UbU

267,1

74,1

Jordbruks

809 JoU

SkU

289 Handels

82,9

FöU

79,4

3,5

79,9

3,5

0,5

Arbetsmark-

nads

130 SoU

19,7

110,3

Bostads

1 263

Industri

391 NU

[ 376

Kommun

35 CU

6 079,5

5 261,03

818,53

2 883,34

2 760,34

1 555,54

1 119,6

11 riksdagsbehandlingen har markerats att besparingseffekten av ändrad basbeloppsberäkning kan bli reducerad (SfU 1980/81:14).

2I CU 1980/81:5 påpekas att andra samtidigt genomförda regeländringar ökar utgifterna med 110 milj. kr.

3 Summan av kol. 2 och 3 överensstämmer med prop. 1980/81:20 s. 65 (exkl. statsskuldräntor).

41 kol. 4-6 återges socialdemokraternas ställningstaganden till proposition och motioner. Summan överstiger jämförelsesumman i propositionen med 1 119,6 milj. kr., vilket förklaras av att (s) fört fram besparingsförslag utöver de i propositionen redovisade, som sedan tillstyrkts i reservationerna. Effekter av vissa förslag om ökade skatteintäkter samt ökade utgifter har inte räknats in i tabellen.

FiU 1980/81:15

6 Sammanställningen visar att av de besparingar (exkl. statsskuldräntor) om 6,1 miljarder kronor som redovisas i propositionen har utskotten tillstyrkt eller sagt sig inte ha någon erinran mot besparingsförslag om tillsammans drygt 5 miljarder kronor. Beträffande återstoden, ca 800 milj. kr., har utskotten inte nu funnit anledning ta ställning. I flera fall avvaktar utskotten ett fullständigare underlag och/eller konkreta förslag om regeländringar m. m. innan ställning tas.

Finansutskottet noterar att utskotten i endast mycket obetydlig omfattning har avstyrkt besparingsförslag i proposition 20. I fråga om den kalkylerade besparingen till följd av ändrad basbeloppsberäkning bör man dock räkna med ett något lägre belopp än som angetts i propositionen. Socialförsäkringsutskottet åberopar i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1980/81:14) att budgetministern i ett frågesvar i riksdagen bekräftat att ett nyligen påbörjat utredningsarbete inom regeringskansliet kommer att leda till förslag som skyddar bl. a. de handikappade och att regeringen i budgetpropositionen avser att återkomma till frågan i de fall det finns särskilda motiv för det, varvid budgetministern särskilt nämnt handikappersättning, vårdbidrag, barnpension, barntillägg och bidragsförskott. Utfästelser har vidare gjorts i fråga om beräkning av existensminimum. Socialförsäkringsutskottet säger sig vara införstått med att ytterligare höjningar av pensionstillskotten och andra kompletterande åtgärder som kan behöva vidtas för att skydda svaga grupper i samhället kan reducera besparingseffekten.

Vid sidan av vad som nu anförts ger en genomgång av utskottens ställningstaganden till förslagen i propositionen och motionerna anledning till följande kommentarer.

Riksdagen slog vid sitt principbeslut i november månad fast vissa riktlinjer för behandlingen i riksdagen av ärendet rörande besparingar i statsverksamheten. I den mån man vid beredningen av en föreslagen åtgärd fann att en viss besparing inte borde ske borde annan besparingsåtgärd med minst motsvarande effekt föreslås. Det kan konstateras att sådana kompenserande förslag redovisats av utbildningsutskottet i betänkande UbU 1980/81:12, när utskottet avvisat vissa av de i propositionen föreslagna besparingarna.

I vissa fall har utskotten tagit fasta på förslag som lagts fram i motioner från socialdemokratiskt håll, antingen som alternativ till åtgärder som man avvisar (som ovan i utbildningsutskottets betänkande) eller som ytterligare besparing. Sålunda pekas i utrikesutskottets betänkande UU 1980/81:17 på möjligheterna till ytterligare besparingar inom utrikesförvaltningen, i försvarsutskottets betänkande FöU 1980/81:10 på möjligheterna att spara på statsbudgeten genom att låta driftkostnader för oljelagringen belasta oljelagringsfonden, i utbildningsutskottets betänkande UbU 1980/81:12 på besparingsmöjligheter inom gymnasieskolan genom samordning av gymnasieskolan med den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen och i kulturutskottets betänkande KrU 1980/81:13 på möjligheten

FiU 1980/81:15

till förstärkt besparing vid lokalisering av utbildningsradion till lokaler i närheten av Sveriges Radios anläggningar på Gärdet i Stockholm.

I riksdagens beslut i november ingick också att det måste finnas områden som av utskotten redan nu borde kunna pekas ut som lämpliga besparingsområden, med hänsyn till att riksdagen har bundit sig för flera års kommande besparingar i gällande program och verksamheter. Det ansågs rimligt att ett arbete i detta syfte påbörjades redan i samband med resp. utskotts beredning av de i proposition och motioner föreslagna besparingsåtgärderna. Finansutskottet kan inte finna några sådana av utskotten utpekade besparingsområden i de nu framlagda betänkandena.

Vad gäller de socialdemokratiska förslagen finner utskottet det anmärkningsvärt att de bara innehåller ungefär hälften så stora besparingar som dem utskotten tillstyrkt. Härtill kommer att de socialdemokratiska reservationerna också innehåller krav på utgiftsökningar. De reella besparingarna enligt det socialdemokratiska alternativet skulle därmed stanna vid en tredjedel av dem utskotten tillstyrkt. Detta stämmer uppenbarligen inte överens med den vikt man på socialdemokratiskt håll sagt sig lägga vid minskningen av budgetunderskottet.

Besparingsprogrammets första steg - en sammanfattning

I betänkande 10 redovisade utskottet en tabell över budgetsaldots utveckling för budgetåren 1979/80-1981/82. Beräkningarna i tabellen utgick från långtidsbudgetens beräkningar, justerade för de nya löneavtalen för 1980 och med vissa antaganden om löneutvecklingen för 1981. Dessutom beaktades de då föreslagna och av riksdagen senare beslutade höjningarna av de indirekta skatterna samt de nu aktuella besparingsförslagen. Av dessa beräkningar framgick att budgetsaldot räknat som andel av BNP tenderade att öka från ca 9,5 % för budgetåret 1980/81 till ca 10 % för 1981/82. Ökningen hängde samman med vissa uppbördstekniska faktorer vad gäller utbetalning av kommunalskattemedlen. Utskottet konstaterade att en utveckling i enlighet med de beräkningar som då förelåg kunde tolkas som att det långsiktiga budgetunderskottet skulle bli ungefär oförändrat räknat som andel av BNP. Utskottets slutsats härav var att vi nätt och jämnt skulle klara det budgetpolitiska åtstramningsprogrammets första steg, trots rätt betydande höjningar av den indirekta beskattningen.

Denna bedömning kvarstår när resultatet av riksdagens behandling av besparingsprogrammets första steg nu kan summeras. Visserligen återstår riksdagsbehandlingen i vissa delar men det hindrar inte att man redan nu kan dra slutsatsen att besparingsprogrammets första steg i allt väsentligt fullföljs. Av regeringens föreslagna besparingsåtgärder för budgetåret 1981/82 har riksdagens utskott hittills godtagit drygt 5 miljarder kronor. Riksdagen kommer senare i samband med behandlingen av budgetpropositionen att ta ställning till vissa återstående förslag. Det finns dessutom några mindre

FiU 1980/81:15

besparingar som regeringen har bemyndigande att genomföra utan ytterligare ställningstagande från riksdagens sida.

Som utskottet tidigare vid flera tillfällen berört kan en rad faktorer tillfälligt komma att påverka statsbudgetens inkomster och utgifter. En sådan faktor är, som redan nämnts, systemet för avräkning av kommunalskattemedel, en annan är konjunkturutvecklingen. Även en relativt liten förändring i konjunkturen kan ge betydande utslag på statsbudgetens saldo.

Det finns mot bakgrund härav anledning att på nytt understryka den långsiktiga karaktären i det besparingsarbete som nu inletts. Åtgärder som sätts in i besparingssyfte får fullt genomslag i statsbudgeten först med betydande eftersläpning. En sanering av statsbudgeten måste ske oberoende av mer tillfälliga och kortsiktiga efterfrågeförändringar i samhällsekonomin. Det är den långsiktiga utgiftstrenden som måste brytas. En mer balanserad statsbudget är ett oundgängligt led i den strukturförändring i vår ekonomi som eftersträvas, en strukturförändring som innebär en kraftig begränsning av den offentliga sektorns tillväxt och utgiftsanspråk och en förstärkning av industrisektorn.

De bedömningar som nu kan göras av utvecklingen i vår omvärld under år 1981 och de närmaste åren därefter visar enligt utskottets mening att något alternativ till den inriktning av vårt lands ekonomiska politik och budgetpolitik som redovisas i proposition 20 inte ges. Med det stora utlandsberoende vi har är våra möjligheter att föra politik på egen hand ytterligt begränsade. Den ekonomiska återhämtning som kan väntas under loppet av år 1981 i USA och Västeuropa kan bedömas bli långsam och återhållen. Politiken är försiktig och i första hand inriktad på att genom en stram finans- och penningpolitik försöka bekämpa inflationen.

Ekonomiernas funktionsduglighet är vidare en fråga som alltmer skjuts i förgrunden i många länder. Som bl. a. framhålls i den nyligen publicerade långtidsutredningen LU 80 (SOU 1980:52) så beror de ekonomiska svårigheter som många länder i dag brottas med inte på några tillfälliga faktorer utan har mer grundläggande orsaker. De strukturella problemen har förvärrats under 1970-talet och de nationella ekonomierna har visat stor tröghet att anpassa sig till förändrade förutsättningar, bl. a. ökad och hårdare konkurrens från Japan och de nya industriländerna. Generellt i Västeuropa inriktas därför nu politiken i många länder på att ge mer utrymme för marknadskrafterna. Att genomföra en strukturomvandling är emellertid en besvärlig process som tar lång tid. För vårt land gäller i allra högsta grad att vi inte har råd att vänta med den nödvändiga strukturanpassningen.

Situationen framöver på oljemarknaden är svårbedömd. Bl. a. de politiska spänningarna i Mellersta Östern gör det svårt att försöka förutse vilken prisoch utbudspolitik som OPEC-länderna kommer att följa. Skulle emellertid industriländerna drabbas av nya oljeprischocker åren framöver så torde läget kraftigt försämras och den svaga uppgången brytas. Med vårt stora

Fil) 1980/81:15

oljeberoende hamnar då vårt land i en situation som snabbt kullkastar den bild som nu kan tecknas för de närmaste åren.

Den analys som görs i långtidsutredningen vilar på samma grundläggande bedömning som den nyss redovisade. Riksdagen kommer i vår att få ta ställning till de awägningsproblem som LU 80 aktualiserar. Utan att nu ta ställning till utredningens slutsatser kan det enligt utskottets mening ha sitt intresse att i detta sammanhang redovisa hur kraftigt man enligt LU 80 måste bryta med den hittillsvarande utvecklingen för att långsiktigt nå samhällsekonomisk balans. I utredningens huvudalternativ, alternativ I, förutsätts att bytesbalansunderskottet reduceras till hälften fram till 1985. Långtidsutredningen konstaterar att kravet på investeringsuppgång och förbättrad bytesbalans intecknar nära nog hela det produktionsutrymme som står till förfogande fram till 1985. Av hela produktionstillväxten om 42 miljarder kronor (mätt i 1975 års priser) under perioden 1980-1985 står endast 6 miljarder kronor till förfogande för konsumtionsökning. Det motsvarar en tillväxt i den totala konsumtionen 1980-1985 på 0,5 % om året. Utredningen sammanfattar konsekvenserna på konsumtionssidan på följande sätt (Ekonomi i obalans, sammandrag av långtidsutredningen, s. 48-50):

Det knappa utrymmet för konsumtionstillväxt måste resultera i en kraftig neddragning av ökningstakten för såväl privat som offentlig konsumtion. Den närmare fördelningen av utrymmet måste avgöras med hänsyn tagen till övriga balanskrav i alternativ 1. För att industrins konkurrenskraft skall kunna förbättras på det sätt som förutsätts krävs en mycket måttfull löneutveckling. Erfarenheterna under 1970-talet visar att en sådan utveckling inte kan komma till stånd samtidigt med kraftiga skattehöjningar. De visar också att krav på kraftiga sänkningar av reallönen verkar destabiliserande. För att möjliggöra en balanserad utveckling på lönesidan krävs därför att den offentliga sektorn tar en betydande del av den anpassningsbörda som faller på konsumtionen. I alternativ 1 har förutsatts att den offentliga konsumtionen 1980-1985 ökar med 0,5 % om året. Det är i så fall möjligt att uppnå en ökning av den privata konsumtionen som också uppgår till 0,5 % om året.

Ökningen av offentlig konsumtion med 0,5 % per år 1980-1985 kan jämföras med ökningen på 3,9 % per år 1974-1979. På samma sätt som för den privata konsumtionen är det alltså här fråga om en mycket kraftig uppbromsning.

Den statliga konsumtionen beräknas i alternativ 1 minska med 0,8 % per år, medan den 1974-1979 ökade med 2,1 % per år. För den kommunala konsumtionen är trendbrottet ännu mer drastiskt. Det utrymme som står till förfogande 1980-1985 motsvarar en årlig ökning på 1 % per år, vilket skall ställas mot en ökning på 4,7 % per år 1974-1979.

Den angivna utvecklingen för statlig konsumtion överensstämmer med långtidsbudgetens och med statsmakternas intentioner.

För kommunernas del är bilden mera problemfylld. För att kunna genomföra en utveckling enligt alternativ 1 krävs antingen att befintliga planer omprövas eller att motsvarande inskränkningar görs i andra delar av den kommunala verksamheten. Ytterligare en svårighet ligger i den höga tillväxttakten i periodens början. Den kommunala konsumtionen beräknas 1981 öka med 3 %. För den återstående perioden måste då tillväxten

FiU 1980/81:15

begränsas till ca 0,5 % per år. Att realisera en så låg tillväxttakt kommer utan tvivel att kräva kraftfulla åtgärder både av statsmakterna och av de kommunala beslutsfattarna.

Tabell 2. Konsumtionsutvecklingen 1974-1979 och 1980-1985 enligt LU 80

Miljarder Årlig procentuell volymför kr.

1980* ändring

1974-1979

1980-1985

Privat konsumtion

271,6

1,6

0,5

Statlig konsumtion

47,5

2,1

-0,8

Kommunal konsumtion

105,9

4,7

1,0

Total konsumtion

425,0

2,4

0,5

Summa kapitalbildning

102,4

-1,8

8,5

Export

153,2

2,0

7,3

Import

166,8

1,7

3,5

BNP

521,7

1,4

2,5

1 Löpande priser enligt konjunkturinstitutets höstrapport.

Vad utskottet här redovisat om den internationella utvecklingen och utvecklingen av svensk ekonomi under åren framöver överensstämmer med den syn på den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som kommer till uttryck i proposition 1980/81:20. Denna bild kontrasterar mot det som anförs i motionerna 71 och 96 vad avser beskrivningen av läget och inriktningen av de åtgärder som kan komma att krävas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 71 yrkande 1 och motion 96 yrkande 1 båda såvitt nu är i fråga och tillstyrker proposition 20 i motsvarande delar.

Övriga motionsyrkanden

I motion 71 (s) föreslås åtgärder för att minska antalet anställda i statsdepartementen. I motionen anförs att antalet tjänstemän i kanslihuset ökat med 20 % sedan hösten 1976. Motionärerna anser att ökningen är omotiverad och att den inte kan förklaras med en i motsvarande mån ökad arbetsbelastning. Arbetsuppgifterna är av samma svårighetsgrad och mängd som år 1976, anför motionärerna. En återgång till tidigare personalnivå bör genomföras med hänsynstagande till gällande avtal och trygghetslagar. Eftersom personalomsättningen i statsdepartementen är hög torde en minskning av personalvolymen kunna uppnås redan efter en begränsad tid. Motionärerna uppskattar besparingseffekterna av förslaget till 100 milj. kr. för helt år.

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat har antalet anställda inom regeringskansliet ökat från 2 142 personer i november 1976 till 2 551 i juni 1980. Det är en ökning med 409 personer eller med 19 %. I antalet anställda

FiU 1980/81:15

har då inräknats departementspersonal, sakkunniga, fast anställd kommittépersonal och övriga knutna till departementens organisationsavdelning. Personal anställd inom utrikesförvaltningen ingår inte i jämförelsen. Den uppgick i juni 1980 till ca 2 000 personer.

En jämförelse med förhållandena före november 1976 visar att ökningen under treårsperioden närmast före uppgick till i genomsnitt 106 personer per år medan den för de tre hela åren därefter var i genomsnitt 112 personer per år. Under treårsperioden 1970-1973 var ökningen i genomsnitt endast 27 personer per år.

Det bör observeras att uppgifterna avser antal anställda oavsett tjänstgöringens omfattning. Utskottet har inte haft tillgång till några uppgifter om antal personer med deltidstjänstgöring. Det är emellertid sannolikt att deltidstjänstgöringen inom regeringskansliet, liksom i statsförvaltningen i övrigt, har ökat under de senaste åren. En liknande utveckling har sannolikt ägt rum vad gäller utnyttjandet av olika former av ledighet. Ökningen av antalet arbetstimmar kan därför antas ha varit densamma åren närmast före 1976 som under åren därefter. Det förtjänar nämnas i sammanhanget att antalet departement och antalet statsråd har vuxit sedan 1976. Detta är ett uttryck för det ökade antalet frågor och den växande komplexiteten i ärendena som regeringen har att behandla.

I Sverige har, till skillnad från i flertalet andra västeuropeiska länder, departementen av tradition varit relativt små. Förvaltningsuppgifterna har utförts av myndigheter som är organisatoriskt fristående från regeringskansliet. Några skäl för att överväga en ändring av den arbetsfördelningen har inte framkommit.

Enligt utskottet bör den långsiktiga ökningen av antalet anställda inom regeringskansliet brytas. Den återhållsamhet som åläggs myndigheterna bör också gälla för regeringskansliet. Utskottet förutsätter att möjligheterna till besparingar och rationaliseringar prövas på samma sätt inom regeringskansliet som inom myndigheterna. Det är dock nödvändigt att regeringskansliet förfogar över personalresurser som kan disponeras och dimensioneras för de olika behov som uppkommer. Det gäller inte minst för att ta fram det beslutsunderlag som behövs för riksdagens ställningstagande i olika frågor. Det vore därför enligt utskottets mening olyckligt att binda resursutvecklingen i regeringskansliet till en fast ram utan anpassning till de förändringar som kan uppkomma och som i dag inte kan förutses. Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 2 i motion 71.

I motion 71 krävs vidare att reglerna för erhållande av kommittéarvode skall ändras fr. o. m. den 1 januari 1981. Ordförande, ledamöter, sakkunniga och särskilda utredare som fullgör offentliga utredningsuppdrag utan reduktion av lön från huvudarbetsgivaren skall enligt motionärernas förslag inte uppbära dagarvode. Ersättning för uppdrag utgår f. n. i form av dagarvode. Detta utgör 80 kr. om dagen för ordföranden och 50 kr. om dagen

FiU 1980/81:15

för annan. Förslaget innebär besparingar om 25 milj. kr. räknat för helt år.

Arbetet i de statliga kommittéerna syftar till att förbereda regeringens förslag på olika områden. Kommittéerna tar fram och analyserar faktaunderlag. Med utgångspunkt från detta utformas förslagen. I kommittéerna ingår ofta företrädare för olika politiska partier och för stora intresseorganisationer. Personer med specialkompetens eller med praktiskt grundade erfarenheter kan knytas till kommittéerna. Därigenom skapas ett forum för en fruktbar diskussion av olika förslag redan på ett tidigt stadium. Kompromisser kan arbetas fram och förslagen kan förankras genom ett brett deltagande från berörda parter. Detta skapar samförståndslösningar som underlättar genomförandet av förslagen. Det finns enligt utskottet starka skäl för att kommittéerna får en bred förankring hos berörda parter.

Det har hävdats att de ersättningsregler som tillämpas i dag begränsar urvalet av ledamöter i kommittéerna. Enligt vad utskottet erfarit avser budgetministern att ta initiativ till en översyn av ersättningen till ledamöter i kommittéer med syfte att komma till rätta med de orättvisor som förekommer i dag. Utskottet förutsätter att reglerna för dagarvodena blir föremål för övervägande i detta sammanhang. Att redan den 1 januari 1981 införa ändrade regler för dagarvoden skulle ändra förutsättningarna för det kommittéarbete som pågår. Det bör därför inte ske. Kostnaderna för kommittéarvoden bör också, enligt utskottets mening, ställas i relation till de totala kostnaderna för kommittéväsendet. De utgör en obetydlig andel av dessa. Regeringen har varit mycket restriktiv med att tillsätta nya utredningar. Den ersättning i form av dagarvode som utgår till personer i de olika kommittéerna kan inte betraktas som orimligt hög mot bakgrund av att flertalet av dessa personer har annat förvärvsarbete som innebär att en stor del av förberedelsearbetet, inläsning av utredningsmaterial etc. för kommittéer får ske på fritid. Det bör också observeras att den i motion 71 angivna besparingseffekten av förslaget blir betydligt lägre sedan även återverkningarna på inkomstskatterna beaktats. Med det anförda avstyrker utskottet motion 71 yrkande 3.

I motion 71 upprepas ett krav ifrån den urtima riksdagen (motion 1980 U:3) om att utlåningsreglering bör tillämpas på finansbolagens krediter för konsumtionsändamål för viss tid framöver.

Den överenskommelse som nyligen träffats mellan regeringen och kontokortsföretagen träder i kraft den 1 januari 1981. Den innebär att kontokortsföretagen frivilligt åtagit sig att ta ut en kontantinsats på 25 % av varans pris vid den första avbetalningen efter att köpet gjorts. Vidare har företagen förklarat sig beredda att ålägga sig en viss restriktivitet vid marknadsföringen av kontokort och att ej heller förlänga amorteringstiden när en avbetalningsplan är träffad i samband med ett köp.

Utskottet förutsätter att regeringen och fullmäktige i riksbanken noga

FiU 1980/81:15

följer utvecklingen på kontokortsmarknaden. Det torde mot bakgrund av bl. a. den träffade överenskommelsen inte finnas något motiv för riksdagen att nu ta något initiativ i denna fråga. Med det anförda avstyrks motion 71 yrkande 4.

I motion 96 begärs en sänkning av diskontot med 2 procentenheter. I motionen anförs bl. a. att det är nödvändigt att snabbt hejda inflationen. Ett verksamt medel vore därför enligt motionärernas uppfattning att sänka diskontot. Detta skulle enligt motionärerna också medföra en bättre ekonomi för den offentliga sektorn.

Räntenivån och förändringar i denna måste avpassas dels till det ekonomiska läget här hemma, dels till den internationella ränteutvecklingen. Det ankommer på regeringen och fullmäktige i riksbanken att göra dessa bedömningar. Fullmäktige i riksbanken fastställer diskontot. Det ankommer inte på riksdagen att bedöma vad som i varje läge är den lämpliga nivån.

Med det anförda avstyrks motion 96 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:20 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1980/81:71 yrkande 1 och 1980/81:96 yrkande 1 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:71 yrkande 2 om riktlinjer för effektivisering av verksamheten i statsdepartementen,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:71 yrkande 3 om ändrade riktlinjer för utgivande av arvoden i kommittéväsendet,

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:71 yrkande 4 om begränsning av konsumtionskrediterna,

FiU 1980/81:15

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:96 yrkandena 2, 4-7 och 9-11 om åtgärder på den ekonomiska politikens område.

Stockholm den 11 december 1980

På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp). Mona S:t Cyr (m) och Karin Flodström (s).

Reservationer

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson och Karin Flodström (alla s) har avgivit följande reservationer:

1. Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Riksdagens behandling” och på s. 13 slutar med ”motion 71 yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Den ekonomiska politiken i OECD-länderna har lagts om i restriktiv riktning. Detta gäller särskilt penningpolitiken, som ända sedan hösten 1979 har varit mycket restriktiv i praktiskt taget alla OECD-länder. Även finanspolitiken har skärpts under senare tid. Detta gäller inte minst i Förenta staterna, men även i många västeuropeiska länder sker en påtaglig åtstramning. De konkreta konsekvenserna av denna politik kunde utskottet iaktta vid sitt besök i höstas i Nederländerna och Storbritannien. Regeringarna har genomgående prioriterat inflationsbekämpning och önskemålen att nedbringa underskotten i bytesbalansen framför att kompensera efterfrågebortfallet. Som en följd av denna utveckling kommer den ekonomiska tillväxten att sakta av och arbetslösheten att öka. Denna nya konservativa ekonomiska doktrin som varit vägledande för den ekonomiska politiken i såväl vårt land som utomlands utgör ett av de största hindren för att kunna vända utvecklingen åt rätt håll.

Den internationella konjunkturnedgången rullar nu in över Sverige. Orderingången till industrin har minskat kraftigt under hösten. Av allt att

FiU 1980/81:15

döma tycks exporten redan i år stagnera, eller t. o. m. minska något. Bytesbalansunderskottet för 1980 kan komma att bli inemot 25 miljarder kr. Sysselsättningsläget börjar nu också försämras. I november var 96 000 personer arbetslösa. Det innebär 20 000 fler än i november i fjol. Särskilt arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor har ökat markant. Under november nyanmäldes 56 000 lediga platser till arbetsförmedlingarna mot 70 000 platser under motsvarande tid i fjol. Inom industrin var antalet kvarstående lediga platser 7 400 mot 11 200 för ett år sedan. Inom byggnadsverksamheten har antalet lediga platser sjunkit kraftigt.

Prisstegringarna fortsätter att skjuta i höjden, under perioden oktober 1979-oktober 1980 uppgick prisstegringarna till 15,7 %. Vi befinner oss nu i toppen av inflationsligan bland industriländerna.

Som reservanterna framhöll redan i principbetänkandet över proposition 20 (FiU 1980/81:10) så är de ekonomiska utsikterna inför 1981 dystra. Konjunkturinstitutet förutser i sin höstrapport en mycket svag tillväxt, fortsatt snabb inflation och en kraftig ökning av arbetslösheten under nästa år.

Utskottet avvisar därför den inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som presenteras i proposition 20. Budgetpolitiken kan inte göras oberoende av den ekonomiska politiken i stort. Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att långsiktigt nedbringa budgetunderskottet, men utskottet vill till skillnad från regeringen inte sätta in tyngdpunkten i besparingsåtgärderna nu i lågkonjunkturen.

Den beskrivning som lämnas i proposition 20 om den offentliga sektorns tillväxt är enligt utskottet i hög grad vilseledande. Offentliga sektorns ianspråktagande av reala resurser blandas på ett egentligt sätt samman med transfereringar och utgifter. I reservation till betänkande 10 har reservanterna närmare utvecklat sin syn på offentliga sektorn. Utskottet får hänvisa härtill.

Arbetet med att restaurera de raserade statsfinanserna kommer att bli en långvarig och mödosam process. Förslag om på vilka områden konkreta besparingsförslag redan nu bör sättas in finns i de socialdemokratiska reservationerna i utskottens behandling av prop. 20. Totalt innebär socialdemokraternas ställningstagande i utskotten att besparingar om 2,9 miljarder kronor tillstyrks nu. Härtill kommer de ökade intäkter som skulle följa av vissa förslag på skatteområdet.

Utskottet avvisar en rad regeringsförslag som på ett fördelningspolitiskt orättfärdigt sätt riktar sig mot hushållens köpkraft. Den nedskärning av den totala efterfrågan i samhället som regeringen förordar och som i första hand riktar sig mot hushållens köpkraft skulle leda till att lågkonjunkturen 1981 ytterligare fördjupas med en än kraftigare ökning av arbetslösheten som följd. En svältkur nu som skulle bäras av de breda folklagren skulle försvåra möjligheterna att på sikt återvinna balans i den svenska ekonomin. En rad företag skulle tvingas slå igen och andra skulle nödgas inskränka driften.

FiU 1980/81:15

16 Härigenom skulle den svenska ekonomin stå dåligt rustad inför nästa högkonjunktur med en mindre produktionsapparat än tidigare. En ökning av efterfrågan i ett sådant skede skulle till stor del resultera i ökad import. Som följd härav skulle bytesbalansunderskottet öka ytterligare.

Vi riskerar således att föra in den svenska ekonomin i en nedåtgående spiral med minskande efterfrågan och minskande produktion.

Det gäller att i stället möta såväl de svåra strukturella balansproblemen som de påfrestningar lågkonjunkturen medför med en framåtsyftande, offensiv politik. Dessa offensiva insatser, som närmare har redovisats i motion 71 och av reservanterna i FiU 1980/81:10, bör främst ske inom områdena näringspolitik, forskning och utveckling, bostadsbyggande, energipolitik och skattepolitik.

Kampen mot inflationen och arbetslösheten måste enligt utskottets uppfattning utgöra hörnstenarna i den ekonomiska politiken under 1981. Utgången av avtalsrörelsen blir kritisk för pris- och kostnadsutvecklingen under nästa år. Ett första steg i en offensiv antiinflationspolitik bör därför vara att skapa goda förutsättningar för 1981 års avtalsrörelse. Detta kräver att ett flertal ekonomisk-politiska åtgärder vidtas. Som närmare utvecklas i motion 71 utgör därvidlag skatteomläggningen för 1981 en särskilt viktig åtgärd. Skatteomläggningen måste utformas så att det blir möjligt för löntagarna att bibehålla reallöner med låga nominella löneökningar. För att det förslag till skatteomläggning som skisseras i motion 71 skall vara möjligt att förena med en lugn pris- och löneutveckling är det enligt utskottets mening nödvändigt att införa ett allmänt prisstopp. Detta prisstopp ingår som ett led i det åtgärdspaket som närmare redovisas i motion 71.

Utskottet vill också framhålla de förödande effekter som den höga inflationstakten och det stora budgetunderskottet har på näringslivets investeringar. Via räntestegring och en växande grå kreditmarknad tenderar finansiella investeringar att tränga ut investeringar i industrin.

Som konstaterats har arbetslösheten börjat öka. AMS befarar att läget blir mycket bekymmersamt under vintern 1980/81. Den 28 november i år begärde AMS 950 milj. kr. utöver beviljade anslag för att medelst utbildning och beredskapsarbeten möta den första vågen av ökad arbetslöshet under de närmaste månaderna. Utskottet förutsätter att regeringen snabbehandlar framställningen och beviljar AMS de begärda medlen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad som utförligt redovisades vid behandlingen av långtidsbudgeten i våras, nämligen att en stigande arbetslöshet och oförmåga att utnyttja resurserna i ekonomin får kraftigt negativa verkningar också på statsbudgeten. Statsinkomsterna blir mindre samtidigt som utgifter i form av arbetslöshetsersättning och skilda slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder belastar budgeten. Som exempel kan nämnas att en ökning av arbetslösheten med en procentenhet ökar utgifterna över budgeten för arbetslöshetsersättning med 1,6 miljarder kronor. En ökning av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning med 40 000 kostar 2,4

FiU 1980/81:15

miljarder kronor och motsvarande antal personer i beredskapsarbete kostar

5,6 miljarder kronor.

Det anförda visar hur felaktig en politik är som ensidigt inriktas på besparingar och inte åtföljs av offensiva åtgärder som får upp produktion och sysselsättning.

De besparingar som uppnås i statsbudgeten äts snabbt upp av de ökade utgifter och lägre inkomster som följer av ett sämre sysselsättningsläge och ett lägre resursutnyttjande i ekonomin i övrigt.

I den av .ekonomidepartementet nyligen publicerade långtidsutredningen LU 80 (SOU 1980:52) påvisas den katastrofkurs vi f. n. befinner oss på. Redan det utgångsläge som den borgerliga regeringen försatt oss i är ytterligt besvärligt med enorma underskott i bytesbalansen och statsbudgeten. Om vi inte förmår bryta den nuvarande utvecklingen leder den enligt utredarna till ett läge, år 1985, där bytesbalansunderskottet uppgår till 60 miljarder kronor, där budgetunderskottet uppgår till 108 miljarder kronor och där den öppna arbetslösheten omfattar närmare 200 000 människor.

Detta är de perspektiv som öppnar sig efter fyra år av borgerlig ekonomisk politik.

Övriga motionsyrkanden

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat har antalet anställda inom regeringskansliet ökat från 2 142 personer i november 1976 till 2 551 i juni 1980. Det motsvarar en ökning med mer än hundra personer per år. Det är en förändring av ökningstakten med mer än 50 % jämfört med under perioden 1970 till 1976, då ökningen var i genomsnitt 65 personer per år.

Enligt utskottet bör en minskning ske av antalet anställda inom statsdepartementen. Det är enligt utskottet nödvändigt att den återhållsamhet som

FiU 1980/81:15

åläggs myndigheterna också tillämpas inom regeringskansliet. Minskningen av antalet anställda skall genomföras med beaktande av gällande avtal och trygghetsregler. Personalrotationen inom statsdepartementen är hög. Vakanser som uppstår bör i den mån de behöver fyllas tillsättas genom intern rekrytering. Möjligheten till rationaliseringar och kostnadsbesparingar bör självfallet prövas inom regeringskansliet på samma sätt som vid myndigheterna. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det angelägna i att pröva alla möjligheter att minska kostnaderna för statsförvaltningen finns det enligt utskottet skäl för att reglerna ändras på det sätt som anges i motionen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

I motion 71 begärs ånyo att utlåningsreglering införs i fråga om finansbolagens krediter för konsumtionsändamål. Enligt utskottets mening är det åtagande i fråga om ökad restriktivitet med nya krediter som finansbolagen förklarat sig beredda att göra med verkan från årsskiftet inte tillräckligt. Därför bör de i lagstiftningen numera införda reglerna om utlåningsreglering sättas i kraft. Denna utskottets mening innebär bifall till yrkande 4 i motion 71 och bör ges regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna.

dels utskottets hemställan under 1-4 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:20 såvitt nu är i fråga och med avslag på motion 1980/81:96 yrkande 1 såvitt nu är i fråga godkänner vad som anförts i motion 1980/81:71 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken,

2. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:71 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om riktlinjer för effektivisering av verksamheten i statsdepartementen,

3. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:71 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrade riktlinjer för utgivande av arvoden i kommittéväsendet,

FiU 1980/81:15

4. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:71 yrkande 4 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört om begränsning av konsumtionskrediterna.

2. Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”1 motion 96” och slutar med ”motion 96” bort ha följande lydelse:

Räntenivån och förändringar i denna måste avpassas dels till det ekonomiska läget härhemma, dels till den internationella ränteutvecklingen. Det ankommer på regeringen och fullmäktige i riksbanken att göra dessa bedömningar. Fullmäktige i riksbanken fastställer diskontot. Det ankommer inte på riksdagen att bedöma vad som i varje läge är den lämpliga nivån.

Med det anförda avstyrks motion 96 yrkande 4.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 96 också väckt en rad yrkanden som är identiska med yrkanden som fördes fram i motion 1980 U:2 till den urtima riksdagen. Det gäller yrkandena 2, 5-7 och 9-11. Riksdagen avslog då dessa yrkanden. Beträffande yrkande 2, om åtgärder för att begränsa skryt- och lyxekonomin, behandlas de konkreta förslag som diskuteras i motionen av riksdagen i annat sammanhang. Beträffande yrkande 5, om kontroll av transnationella företag, har ett yrkande med samma innebörd nyligen behandlats av riksdagen (motion 1979/80:1789, NU 1980/81:10). Utskottet får hänvisa till den reservation som fogats till betänkandet av de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottet. Beträffande yrkande 7, om prisstopp på alla nödvändighetsvaror, får utskottet hänvisa till den reservation som fogats till finansutskottets betänkande 1980/81:11. I fråga om övriga här aktuella yrkanden avstyrker utskottet dessa på de grunder som redovisats i finansutskottets betänkande FiU 1980 U:1 och till i förekommande fall de vid betänkandet fogade reservationerna 7-10.

GOTAB 66093 Stockholm 1980