Med anledning av motioner om rätt till ledighet m. m.
AU 1981/82:7
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:7
med anledning av motioner om rätt till ledighet m. m. Sammanfattning
I betänkandet behandlas sex motioner om olika former av rätt till ledighet för anställda.
Utskottet tar först upp två motioner som rör lagen om rätt till ledighet för vård av barn. Bonnie Bernström (fp) föreslår i motion 1980/81:1418 att den nuvarande lagstadgade ledighetstiden, 18 månader, skall kunna förlängas till dess kommunal barnomsorg kan erbjudas. Utskottet avstyrker motionen och hänvisar till bl. a. det pågående översynsarbetet av ledighetslagstiftningen. Utskottet avstyrker också en motion 1980/81:483 av Sten-Ove Sundström (s) i vilken begärs att lagen kompletteras så att en arbetstagare vid återgången till arbetet efter avslutad ledighet alltid skall ha rätt att återfå sin tidigare befattning. Utskottet hänvisar till det skydd som finns mot trakasserande omplaceringar. Utskottet framhåller i övrigt att för den berörda gruppen gäller liksom för andra att omplacering endast kan ske inom ramen för arbetsavtalet.
Margareta Andrén (fp) begär i motion 1980/81:608 att en person som vårdar sjuk anhörig skall ha rätt till tjänstledighet. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att frågan utreds av anhörigvårdskommittén.
I motion 1980/81:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) föreslås att den lagstadgade rätten till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom grundskolan skall utvidgas till att gälla även andra utbildningsformer. Utskottet avstyrker motionen med motiveringen att lagen är föremål för översyn och att frågan om en förändring av lagen i enlighet med motionärernas önskemål därvid kan väntas bli prövad.
I två motioner begärs till slut att olika frågor som rör utlandsanställda skall utredas. I motion 1980/81:607 av Hans Alsén m.fl. (s) behandlas frågan om tjänstledighet för biståndsarbetare. Margareta Andrén (fp) tar i motion 1980/81:1804 därutöver upp problem som rör socialförsäkring, beskattning och meritvärdering. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att resultatet av olika utredningar som behandlar dessa frågor bör avvaktas.
1 Riksdagen 1981182. 18 sami. Nr 7
AU 1981/82:7
2 Motionerna
1980181:483 av Sten-Ove Sundström (s)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om komplettering av lagen om rätt till ledighet för vård av barn.
Motionären vill att arbetstagare vid återgång till arbetet efter avslutad ledighet skall ges rätt till samma arbetsbefattning som före ledigheten.
1980181:607 av Hans Alsén m. fl. (s)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om tjänstledighet för biståndsarbete i enlighet med vad som i motionen anförts.
1980/81:608 av Margareta Andrén (fp)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att motionen överlämnas till anhörigvårdskommittén.
Motionären vill att den som tillfälligt vårdar anhörig skall ha rätt till tjänstledighet och anställningstrygghet under denna tid och rätt att återgå i tjänst efter det att vården upphört.
1980/81:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m. (1979:1184) vidgas till att omfatta också övriga utbildningsformer såsom t. ex. gymnasieutbildning och arbetsmarknadsutbildning.
1980181:1418 av Bonnie Bemström (fp)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om rätt till tjänstledighet till dess kommunal barnomsorg kan erbjudas.
1980/81:1804 av Margareta Andrén m. fl. (fp)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn beträffande de i utlandet verksamma svenskarnas situation och arbetsvillkor m. m.
Regler om rätt till ledighet
I den följande sammanställningen redovisas ett tiotal lagstadgade ledighetsformer. I sammanställningen anges även om ledigheten är förenad med rätt till ekonomisk ersättning.
AU 1981/82:7
3 De viktigaste lagstadgade ledighetsformerna
Ledighet för
Gällande lag
Rätt till ersättning
Facklig verksamhet
Delvis från arbetsgivaren
Offentliga förtroende- uppdrag
Regeringsformen, kom- munallagen m. fl.
Delvis från det allmänna
Semester
Från arbetsgivaren
Sjukdom
Lag om allmän försäk- ring, smittskyddslagen
Från det allmänna, från arbetsgivaren enl. avtal
Amning
Inte enl. lagen
Svenskundervisning för invandrare
Svenskundervisningsla-
gen
Från arbetsgivaren
Sökande av arbete
Från arbetsgivaren
Totalförsvaret
Bl. a. lag om förbud mot arbetstagares avske- dande med anledning av militärtjänstgöring, m. m.
Delvis från det allmänna, delvis från arbetsgivaren enl. rekommendation
Utbildning
Studieledighetslagen
Delvis från det allmänna
Vissa föreningsuppdrag inom skolan
Lag om rätt till ledighet för vissa föreningsupp- drag inom skolan m. m.
Nej
Vård av barn
Delvis från det allmänna, delvis från arbetsgivaren enl. avtal
Delpension
(Lagen om delpensions- försäkring)
Från det allmänna
Härutöver finns särskilda ledighetsbestämmelser i kollektivavtal samt en SAF-rekommendation om rätt till ledighet för biståndsverksamhet.
Översyn av ledighetslagarna
Regeringen har initierat ett översynsprojekt avseende effekterna av lagstiftningen om ledighet och utförande av olika arbetsuppgifter på arbetstid utom ramen för den ordinarie verksamheten. Syftet med arbetet skall vara att förbättra samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens funktionssätt utan att för den skull rubba lagstiftningens grundläggande inriktning. Översynen har delats upp på tre delprojekt.
1. En studie av kostnaderna i olika avseenden för den samlade frånvaron från arbetet utförd av riksrevisionsverket (RRV).
2. En studie av ledighetslagarnas konsekvenser för verksamheten i företag och myndigheter utförd av Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS).
3. En lagteknisk översyn av den samlade ledighetslagstiftningen utförd inom arbetsmarknadsdepartementet.
RRV och SNS har nyligen redovisat resultatet av sitt arbete. Den lagtekniska översynen beräknas avslutas kring det kommande årsskiftet.
AU 1981/82:7
4 Statistik över frånvaro
Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter regelbundet omfattningen av långtidsfrånvaron, dvs. den frånvaro som varar minst en vecka. På grundval av denna källa redovisas nedan andelen (i %) frånvarande från arbetet (inkl. semester) av totala antalet sysselsatta inom olika kategorier av den sysselsatta befolkningen år 1970 och 1980.
1970 1980 Förändring
Samtliga
12,6
17,8
+ 5,2
Män
11,9
15,6
+ 3,7
Kvinnor
13,5
20,5
+ 7,0
Gifta män
11,2
15,0
+ 3,8
Ogifta män
13,5
16,5
+ 3,0
Gifta kvinnor
14,1
21,4
+ 7,3
Ogifta kvinnor
12,5
19,1
+ 6,6
Kvinnor med barn < 7 år
18,5
31,7
+ 13,2
Gifta kvinnor med barn < 7 år
18,4
30,5
+ 12,1
Icke gifta kvinnor med barn < 7 år
19,1
34,4
+ 15,3
Kvinnor utan barn < 7 år
12,3
17,6
+ 5,3
Män med barn < 7 år
finns ej
14,5
uppgift
Källa: SCB (AKU), årsmedeltal.
Som framgår av tabellen ovan har
den relativa
frånvaron i
äkat med drygt
fem procentenheter under perioden
1970-1980.
Frånvaron
ökade mer för
kvinnor än för män. Förekomsten av barn har en avgörande betydelse för
frånvarons storlek.
SCB har på uppdrag av RRV genomfört en undersökning av frånvarons omfattning och fördelning på olika typer av frånvaro under andra kvartalet 1981. Syftet har bl. a. varit att få fram uppgifter över korttidsfrånvaron, dvs. del av vecka. Från denna källa har följande sammanställning hämtats.
Omfattningen av lång- och kortidsfrånvaron (exkl. semester), andra kvartalet 1981.
Andel personer Tid
% %
Långtidsfrånvaro 8,2 7,7
Korttidsfrånvaro 4,4 1,5
Total frånvaro 12,6 9,2
Källa: Riksrevisionsverket, SCB (AKU).
12,6% av de sysselsatta var tillfälligt frånvarande från arbetet motsvarande 9,2% av den totala arbetstidsvolymen (exkl. semester). Tabellen visar tydligt långtidsfrånvarons dominans av den totala frånvaron.
AU 1981/82:7
5 Lång- och korttidsfrånvaro (exkl. semester) i procent av antalet vanligen arbetade timmar per vecka med fördelning på frånvaroskäl, andra kvartalet 1981.
Långtids-
frånvaro
Korttids-
frånvaro
Total
frånvaro
Sjukdom
3,6
0,8
4,4
Värnplikt
0,6
—
0,6
Betald föräldraledighet
i samband med födsel
1,4
<0,1
1,4
Annan betald föräldra-
ledighet
0,2
0,1
0,3
Obetald tjänstledighet
för vård av barn
0,2
<0,1
0,2
Tjänstledighet för studier
1,3
0,1
1,4
Offentliga förtroende-
uppdrag
-
<0,1
-
Annan tjänstledighetsor-
sak el. annat skäl
0,4
0,4
0,8
Total frånvaro
7,7
1,5
9,2
Källa: Riksrevisionsverket, SCB (AKU).
Ledighet för vård av barn
Motionerna
1980/81:483 av Sten-Ove Sundström (s)
I motionen påpekas att lagen om rätt till ledighet för vård av barn ger rätt till arbete i samma omfattning som före ledigheten men att ingenting stadgas om rätt att återfå samma befattning. Detta sägs kunna medföra svårigheter för många löntagare vid återgången till arbetet efter föräldraledigheten. Som exempel anger motionären det fallet att en anställd som lämnat ett dagtidsarbete efter avslutad ledighet kan tvingas acceptera ett skiftarbete. Ytterst kan detta enligt motionären leda till att löntagaren tvingas till otillfredsställande bamomsorgslösningar eller att avstå från vidare arbete. I motionen föreslås därför att lagen kompletteras så att arbetstagaren efter avslutad ledighet ges rätt till samma arbetsbefattning som tidigare.
1980/81:1418 av Bonnie Bernström (fp)
I motionen framhålls att rätten till tjänstledighet upp till ett och ett halvt år efter barnets födelse har blivit ett viktigt hjälpmedel för de familjer som inte kan ordna sin barnomsorg i väntan på kommunal placering. Denna tjänstledighet är dock enligt motionären inte alltid tillräcklig då kön till den kommunala barnomsorgen i många kommuner är lång. Därför föreslås i motionen en lagstadgad rätt till tjänstledighet tills kommunen kan erbjuda daghemsplats. Denna möjlighet bör arbetas in i ledighetslagarna i samband med den översyn som görs av dessa, tl Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 7
AU 1981/82:7
6 Gällande regler
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. har föräldrar rätt att med bibehållet anställningsskydd vara helt lediga från arbetet eller förkorta sin dagliga arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid så länge de vårdar barn under ett och ett halvt års ålder. Rätten till förkortad arbetstid, i vanliga fall sex timmar per dag, gäller även till dess barnet är åtta år eller har avslutat det första skolåret. Rätten till ledighet är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen.
Arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet tillförsäkras enligt lagens 10 och 11 §§ skydd mot uppsägning, avskedande och mot försämring av anställningsförmåner eller arbetsförhållanden. Arbetstagare som förkortar sin arbetstid är således inte heller skyldig att av dessa skäl vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
Rätten till föräldraledighet bygger på att en arbetstagare som begagnar sin rätt inte skall komma i sämre ställning än sina arbetskamrater. Däremot har en föräldraledig arbetstagare inte givits garantier som går längre än vad som gäller för arbetstagare som står kvar i full tjänst. Skulle de på grund av en omorganisation få ändrade arbetsuppgifter eller skulle arbetsförtjänsten för dem allmänt sett minska är detta förändringar som också en föräldraledig arbetstagare får tåla.
Enligt de regler som gäller inom arbetsrättens område har en arbetsgivare normalt rätt att utan uppsägning omplacera en arbetstagare om de nya arbetsuppgifterna ligger inom ramen för det enskilda anställningsavtalet. Bestämmelserna i lagen om rätt till ledighet för vård av barn om skydd mot försämring av anställningsförmåner och arbetsförhållanden utgör i första hand ett skydd mot trakasserier från arbetsgivarens sida. En arbetstagare som begär att arbetstiden skall förkortas till tre fjärdedelar av normal arbetstid skall dessutom beredas oförändrade arbetsuppgifter. Endast om detta visar sig omöjligt får arbetsgivaren omplacera arbetstagaren. En sådan omplacering måste då ske inom ramen för anställningsavtalet.
Utredning
Föräldraförsäkringskommittén (S 1980:08) tillkallades den 29 maj 1980 för att göra en översyn av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Huvuduppgiften för utredningen är enligt direktiven att göra en övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av ledighets- och ersättningsreglerna såväl från den enskildes synpunkt som från arbetsmarknads- och administrativa synpunkter. Genomgången skall bl. a. ta sikte på behovet av och möjligheterna att genomföra förenklingar i regelsystemet. De i motionerna aktualiserade frågorna kommer inte att tas upp i detta sammanhang.
AU 1981/82:7
7 Ledighet för vård av sjuk anhörig
Motionen
1980181:608 av Margareta Andren (fp)
I motionen framhålls vikten av att den sjuke kan vistas så länge som möjligt i hemmet och där få sin vård. Detta är enligt motionären en fördel av både humanitära och samhällsekonomiska skäl. Anhöriga som vårdar sjuka sägs dock ha otrygga förhållanden. Arbetsgivaren är nämligen inte skyldig att bevilja tjänstledighet utan lön för vård av sjuk anhörig, med undantag av minderåriga barn. Någon lagstadgad tjänstledighetsrätt finns således inte för en person som vårdar t. ex. föräldrar eller maka/make. I motionen föreslås därför att den som tillfälligt vårdar anhörig skall ha rätt till tjänstledighet och anställningstrygghet under denna tid och rätt att återgå i tjänst efter det att vården upphört. Motionären yrkar att motionen skall överlämnas till anhörigvårdskommittén.
Gällande regler
Några allmänna bestämmelser i lag om tjänstledighet för vård av sjuk anhörig finns inte.
För statligt anställda finns i 19 § allmänt avlöningsavtal (AST) för statliga och vissa andra tjänstemän möjlighet till tjänstledighet för enskild angelägenhet. Sålunda kan tjänstledighet med B-avdrag medges under högst 15 dagar per år när det gäller allvarligare sjukdomsfall inom den egna familjen eller den närmaste släktkretsen. I övrigt kan C-avdrag (dvs. utan lön) beviljas efter arbetsgivarens prövning.
1 deltidsförordningen (1980: 50) sägs att deltidsarbete anordnas när myndighetens verksamhet kräver det. Deltidsarbete får på en arbetstagares begäran anordnas även i andra fall i den mån verksamheten medger det. I fråga om bedömningen av deltidsfrågor sägs att särskild hänsyn skall tas till bl. a. familjesociala förhållanden. Det är inte uteslutet att en arbetstagare därför skulle kunna medges deltidsanställning för att kunna vårda sjuk anhörig.
Kommunalt anställda kan beviljas ledighet för enskild angelägenhet av vikt. Om synnerliga skäl föreligger kan arbetstagare medges behålla lönen under högst tio dagar per år. Som synnerliga skäl anses nära anhörigs svårare sjukdom eller bortgång.
Anställda på den privata arbetsmarknaden kan på grund av avtal beviljas permission med bibehållen lön under någon eller högst några få dagar i samband med plötsligt svårt sjukdomsfall hos hemmaboende nära anhörig.
I övrigt är det upp till arbetsgivaren att pröva frågan om tjänstledighet för vård av sjuk anhörig.
AU 1981/82:7
8 Utredning
Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) tillkallades enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att göra en översyn av olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet. I direktiven anförs att den som är förvärvsarbetande inte har någon ovillkorlig rätt till tjänstledighet från sitt förvärvsarbete för vård av anhörig. Det erinras dock om att en lagstadgad rätt till föräldraledighet infördes 1976, vilken utvidgats i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m. Kommittén bör nu enligt sina direktiv överväga frågan om införande av en motsvarande rätt till hel eller partiell ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Därvid bör övervägas om en sådan rätt till ledighet skulle gälla all vård av anhöriga eller knytas till de personer som vårdar anhöriga inom ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet. Utredningen räknar med att kunna redovisa ett förslag på detta område vid årsskiftet 1982-1983.
Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS) har i sitt huvudbetänkande (SOU 1979:51) lämnat förslag till lag om ersättning åt anhörig för vård av sjuka i livets slutskede innebärande att arbetstagaren i egenskap av anhörig ges rätt att för vård av sjuk anhörig dels vara helt ledig från anställning högst trettio dagar under ett år, dels att under ledigheten erhålla ersättning med ett belopp som motsvaras av den anhöriges sjukpenning. Med detta förslag har utredningen avsett att ge anhöriga möjlighet att vårda den döende under hans sista tid. Om det gäller en mer långvarig vård i hemmet har utredningen ansett att landstinget i samverkan med den sjuke och de anhöriga bör lösa både organisationen av vården och ersättningen för den.
Ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan
Motionen
1980181:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s)
I motionen behandlas lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m. Enligt motionärerna är det onaturligt att begränsa denna rätt till ledighet för uppdrag i grundskolan. Det kan av flera skäl vara ännu angelägnare att sådan medverkan kan komma till stånd i andra utbildningssammanhang. I motionen föreslås därför att lagen vidgas till att omfatta också övriga utbildningsformer såsom gymnasieutbildning och arbetsmarknadsutbildning.
Gällande regler
Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan ger fr. o. m. den 1 juli 1980 en arbetstagare rätt att vara ledig från sin anställning för att på uppdrag av en förening som han tillhör medverka i grundskolan. Medverkan skall avse aktiviteter under skoldagen eller allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Ledigheten får uppgå till
AU 1981/82:7
högst 90 timmar om året. Den som arbetar mindre än 1600 timmar om året får sin rätt till ledighet reducerad i motsvarande mån.
För att ledighetskraven inte skall bli alltför betungande får arbetsgivaren vägra ledighet som överstiger 20 timmar under en kalendermånad eller tar i anspråk mer än 15% av den anställdes tjänstgöringstid under månaden. Därutöver får arbetsgivaren vägra ledighet som medför väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.
För att skapa möjlighet att i tid planera verksamheten på arbetsplatserna skall arbetstagaren för att få rätt till ledigheten anmäla sitt anspråk minst två veckor i förväg. För en arbetsgivare som vägrar ledighet gäller på motsvarande sätt att sådan underrättelse skall lämnas inom en vecka efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse om vägran behöver dock aldrig lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha böljat.
Utredning
Regeringen uppdrog i juni 1980 åt statens ungdomsråd att tillsammans med skolöverstyrelsen följa utvecklingen beträffande lagen under tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982 och redovisa erfarenheterna därav till regeringen. I uppdraget ingår också att överväga behovet och lämpligheten av att införa lagfäst rätt till ledighet för medverkan även i andra skolor än den kommunala grundskolan. Resultatet av arbetet skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1982.
Tjänstledighet för internationellt biståndsarbete
Motionen
1980181:607 av Hans Alsén m. fl. (s)
I motionen framhålls att det under senare år har blivit allt svårare att rekrytera kvalificerad personal för internationellt biståndsarbete. En av flera orsaker härtill sägs vara att biståndspersonal i många fall inte får tjänstledighet för arbete inom det svenska biståndet och därför inte har något garanterat arbete att återvända till i Sverige. Motionärerna hänvisar till att andra utlandsarbetande svenskar, exempelvis FN-soldater, har rätt att få tjänstledighet under utlandstjänstgöring. Mot bakgrund av de svårigheter som böljat uppstå att få kvalificerade sökanden till biståndsarbete samt arbetsgivarnas olika praxis när det gäller att bevilja tjänstledighet för biståndsarbete begär motionärerna att tjänstledighetsfrågan utreds.
Antal personer i biståndsarbete
Enligt SIDA:s statistik över fältpersonal var 878 personer i tjänst i biståndsarbete vid utgången av budgetåret 1980/81. Av dessa ingick 379 i SIDA:s fältverksamhet (inkl. personal vid nordiska insatser) och 482 i FNorganens biståndsverksamhet. 17 personer ingick i de nordiska insatserna. I tabellen nedan redovisas anställningsformen före utresan för denna biståndspersonal.
AU 1981/82:7
10 Statlig
Kommunal
Privat1
Anställd i annat land
Övriga
Totalt
SIDA.s fältverksamhet
Kontraktsanställda
222 Korttidsanställda
23 Fredskårsdeltagare
41 Biståndskontors-
personal
93 Personal vid nordiska
insatser
17 FN-organens bistånds-
verksamhet
Experter på fält och
på sekretariat
404 Biträdande experter
73 Volontärer
5 Summa
1 Inkl. egna företagare.
2 Flertalet av dessa personer har permanent anställning sedan lång tid tillbaka och uppgift saknas om anställning före utresan.
Gällande regler Den offentliga sektorn Rätten till tjänstledighet för statligt anställda regleras i Förordningen om rekrytering av biståndspersonal, m. m. (SFS 1975:439). Enligt förordningen bör statsmyndighet aktivt medverka till att biståndsverksamheten tillförs kvalificerad personal, och tjänsteman bör därför medges tjänstledighet för anställning inom denna verksamhet. Även tjänsteman som är gift med eller stadigvarande lever samman med anställd inom biståndsverksamheten bör enligt förordningen medges tjänstledighet. Tiden är dock i det senare fallet maximerad till fyra år.
Förordningen avser endast biståndsverksamhet som sker genom eller med bidrag av staten.
Anställda hos kommuner eller landsting beviljas i princip tjänstledighet för uppdrag inom bilateral, nordisk eller multilateral biståndsverksamhet som Sverige medverkar i. För beviljad tjänstledighet tillämpas villkor som motsvarar dem som gäller för statliga tjänstemän.
Den privata sektorn Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) rekommenderar i ett under 1977 utfardat cirkulär delägarföretagen att ge tjänstledighet för uppdrag inom Sveriges internationella biståndsverksamhet. Tjänstledighet kan beviljas för följande slag av uppdrag:
— av SIDA kontraktsanställd personal,
— deltagande i freclskår,
— experter och biträdande experter inom ramen för FN-verksamheten. Tjänstledighet beviljas enligt rekommendationen om det kan ske utan
AU 1981/82:7
olägenhet för företaget. Hänsyn tas därvid till företagets storlek, den anställdes befattning och omfattningen av tjänstledigheten. Biståndsprojektet får dock inte konkurrera med det egna företaget. Vid tjänstledighetens slut rekommenderas att den anställde så långt möjligt får samma eller likvärdig anställning som tidigare i fråga om arbetsförhållanden, lön och andra anställningsvillkor. Tjänstledighet beviljas således inte från särskild befattning inom företaget. Anställningsskydd gäller så till vida att anställningen består under ledigheten. Detta innebär t. ex. att turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist ej förändras. Vidare finns i rekommendationen regler om återinträde, förlängd tjänstledighet, anställning av vikarie m. m.
Kooperationen
Kooperativa förbundet beviljar inte tjänstledighet för biståndsuppdrag. Däremot tillförsäkras de anställda som tar sådant uppdrag återanställningsgaranti.
Lantbrukarnas riksförbund har med vissa medlemsförbund (Sveriges slakteriförbund, Svenska lantmännens riksförbund m.fl.) en överenskommelse enligt vilken anställda som åtar sig biståndsuppdrag beviljas tjänstledighet upp till sex månader och återanställningsgaranti för högst tre år, i undantagsfall kortare tid.
Utredning
En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes år 1979 med uppgift att studera behovet av och föreslå åtgärder som kan underlätta för hemvändande biståndsarbetare att anpassa sig på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall även ta upp tjänstledighets- och meritfrågor.
I arbetsgruppen ingår representanter för utrikes-, arbetsmarknads-, utbildnings- och budgetdepartementen samt för SIDA. Budgetdepartementets personalpolitiska enhet har det övergripande ansvaret för arbetet.
På uppdrag av arbetsgruppen har en utredning gjorts vid den pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet om biståndsarbetets meritvärde samt hemkomna biståndsarbetares återanpassningsproblem. Resultatet av arbetet redovisades våren 1981.* Nedan lämnas en kortfattad redovisning av utredningens slutsatser.
Intresset för u-landsarbetet grundas till största delen på personlighetsmässiga faktorer medan mera materiella omständigheter såsom lön och meritvärde spelar en mycket liten roll. Bland de faktorer som dock inverkar hindrande och försvårande på möjligheterna att ta ett utlandsarbete är barnens skolgång och svårigheten att bereda den medföljande makan/
* Lars G. Berglund: Biståndsarbetets meritvärde samt hemkomna biståndsarbetares återanpassningsproblem. Stockholms universitet 1981.
AU 1981/82:7
maken arbete. Några större problem att få tjänstledighet tycks inte föreligga. Likaså spelar meritvärdet en underordnad roll.
Hemvändande biståndsarbetare har i allmänhet inte några större svårigheter att få arbete. I de fall problem uppstår är dessa oftast av initial natur.
De flesta biståndsarbetarna anser att u-landsarbete bör värderas högre än vad som nu är fallet. Trots att meritvärdes- och återanpassningsfrågoma inte utgör några egentliga problem för en majoritet anses dock att SIDA bättre bör ta till vara de resurser och erfarenheter som finns hos biståndsarbetarna.
Arbetsvillkor m. m. för utlandsverksamma svenskar
Motionen
1980/81:1804 av Margareta Andrén m. fl. (fp)
I motionen framhålls inledningsvis att de utomlands verksamma svenskarna utgör en från näringslivets och hela samhällets synpunkt omistlig resurs. Samtidigt sägs att under senare år flera problem har aktualiserats som förhindrar eller försvårar en tillfredsställande rekrytering av utlandsverksam personal. Följande frågor tas upp i motionen.
1. Eftersom medföljande make/maka inte kan få arbetstillstånd i tjänstgöringslandet och därmed inte något arbete kan han/hon inte tjäna in egen ATP-pension.
2. Den utlandsanställde eller medföljande maken/makan har svårigheter att erhålla tillräckligt lång tjänstledighet från det ordinarie arbetet i Sverige.
3. Kommunalskattelagens regler om inkomstbeskattning vid utlands anställning som varar minst ett är (ettärsrege/n) anger inte klart hur många och långa tillfälliga besök i hemlandet som får göras utan att ettårsregeln upphör att gälla. Lagen bör enligt motionärerna kompletteras i detta avseende.
4. Den som är sjuk under utlandsvistelsen och uppbär svensk sjukpenning måste betala skatt på sjukpenningen i Sverige även om sjukpenningen utgår i stället för en inkomst som enligt ettårsregeln är skattefri i Sverige. I sådant fall bör enligt motionärerna även sjukpenningen vara skattefri.
5. Försäkringskassorna sägs tillämpa olika praxis när det gäller återinskrivning av hemvändande utlandssvenskar som är sjuka eller gravida. Enligt motionen bör likartade bestämmelser tillämpas.
6. Utlandssvenskarnas erfarenhet och kunskap bör utnyttjas och uppskattas på ett bättre sätt. En revidering av reglerna om meritvärdering beträffande dessa tjänster på skilda samhällsfält sägs därför vara önskvärd.
Mot bakgrund av vad som anförts i motionen begärs en översyn beträffande de i utlandet verksamma svenskarnas situation och arbetsvillkor.
AU 1981/82:7
13 Medföljande makes/makas intjänande av ATP-pension
Rätten till tilläggspension (ATP) grundas på förvärvsarbete. Den pensionsgrundande inkomsten beräknas på grundval av den försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Pensionsgrundande inkomst beräknas när en försäkrads inkomster av anställning och annat förvärvsarbete överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För vaije år som pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. För full pension krävs att pensionspoäng tillgodoräknats under 30 år. Har pensionspoäng tillgodoräknats för ett mindre antal år skall pensionen minskas med en trettiondel för vaije felande år. ATP beräknas med ledning av medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen.
30-årsregeln inom ATP-systemet gör det således möjligt för många medföljande makar till utlandsanställda att ändå tjäna in full ATP.
Riksdagen (prop. 1980/81:204, SfU 1981/82:1) har nyligen beslutat att föräldrar som vårdar egna barn i hemmet får viss rätt till ATP för denna insats. En förälder får således tillgodoräkna sig det antal år han eller hon varit hemma för vård av egna barn under tre års ålder som om dessa vårdår har varit förvärvsår. En person som har förvärvsarbetat under ett visst antal år får således till dessa år lägga det antal år som denne vårdat egna barn. För att få tillgodoräkna sig ett vårdår måste föräldern ha svarat för den faktiska vården av barnet mer än halva kalenderåret. Vårdår får endast tillgodoräknas förälder som är bosatt här i landet samt för barn som också är bosatt här. De förslag som lämnats i departementsstencilen Socialförsäkring för vissa utlandsanställda (Ds S 1981:14) innebär att även de s.k. utsända kommer att innefattas i de nya bestämmelserna.
Ettårsregeln och tillfälliga avbrott i utlandsvistelsen
Svensk medborgare som flyttar ur riket men behåller väsentlig anknytning till Sverige behandlas i beskattningssammanhang som om han är bosatt här i riket. Om vistelsen utom riket varar minst ett år kan han enligt 54 § h) kommunalskattelagen vara befriad från inkomstskatt på lön (den s. k. ettårsregeln). Denna regel gäller dock inte för offentligt anställda och anställda på svenska fartyg eller anställda på svenska, danska eller norska luftfartyg.
Vissa avbrott i utlandsvistelsen medges dock utan att ettårsregeln skall anses upphävd. Kommunalskattelagen ger dock inte någon direkt ledning om hur många och hur långa avbrott som kan medges. Frågan har behandlats vid åtskilliga tillfällen i skattedomstolar och i förhandsbesked från riksskatteverket (RSV). Rent allmänt torde praxis ha blivit liberalare under senare år beträffande besöksfrekvensen och vistelsetidens längd i Sverige. RSV fann således i ett uttalande år 1979 att 52 dagars vistelse i Sverige inte
AU 1981/82:7
bröt ettårsregeln. Vid bedömningen är förhållandena i det enskilda fallet avgörande. Hänsyn tas t. ex. till avstånd, klimat på arbetsorten, sjukdom och semester.
I samband med att sjukpenning år 1973 gjordes skattepliktig infördes även regeln att sjukpenning alltid skall beskattas i Sverige även om mottagaren är bosatt utomlands. Som tidigare redovisats avser den s. k. ettårsregeln enbart lön från privat tjänst. Genom dubbelbeskattningsavtal kan dock beskattningsrätten föras över till annan stat. I regel har Sverige under senare år strävat efter att i sådana avtal tillförsäkra sig rätten att beskatta utbetalningar från den svenska socialförsäkringen.
Å terinskrivning i försäkringskassa
Den allmänna försäkringen, vari sjukförsäkringen ingår, omfattar alla svenska medborgare samt dem som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Sjukförsäkringsförmånema består av dels sjukvårdsförmåner (läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning, sjukhusvårdsersättning, resekostnadsersättning samt ersättning för sjukvårdande behandling), dels av sjukpenningförmåner (sjukpenning och föräldrapenning). Det förhållandet att utlandssvenskar räknas som försäkrade enligt lagen om allmän försäkring innebär dock inte att de kommer i åtnjutande av alla de rättigheter och förmåner som lagen ger. Vissa förmåner är nämligen förenade med krav på bosättning. Detta gäller större delen av sjukförsäkringen.
Bosättningsbegreppet bygger i huvudsak på motsvarande begrepp inom folkbokföringen. Det innebär i princip att en person anses bosatt där han tillbringar dygnsvilan. I fråga om förmåner som omfattas av lagen om allmän försäkring tillämpas följande regler vid utflyttning från och inflyttning till Sverige.
Om en inskriven försäkrad hos kyrkobokföringsmyndigheten vid u;flyftning från Sverige anmäler att han bosatt sig i annat land avförs han från den svenska kyrkobokföringen. Har han i sådant fall bosatt sig i annat nordiskt land blir han automatiskt överförd till sjukförsäkringen i det andra nordiska landet. I fråga om personer som flyttar till utomnordiska länder skall försäkringskassan utreda bosättningsfrågan. Om kassan vid utredningen finnér att den försäkrade stadigvarande bosatt sig i utlandet skall bosättningen anses ha upphört vid avresan från Sverige. Har kassan inte fått besked om när avresan från Sverige ägde rum skall bosättningen anses ha upphört två veckor före den tidpunkt då försäkringskassan fick besked från länsstyrelsens datacentral om avregistrering från kyrkobokföringen. Visar däremot utredningen att vederbörande inte haft för avsikt att stadigvarande bosätta sig utomlands, skall han, om han är svensk medborgare, anses bosatt i Sverige intill ett år efter avresan från Sverige. De som är i rikets tjänst på utrikes ort (t. ex. diplomater och SIDA-anställda) och deras familjemedlemmar är kyrkobokförda i Storkyrkoförsamlingen. Trots att de är kyrkobokförda i Sverige, skall de inte anses bosatta i riket, utan de
AU 1981/82:7
vanliga ovan nämnda reglerna skall tillämpas. SID A-anställda har normalt tvåårskontrakt och anses därför i allmänhet bosatta i Sverige intill ett år efter avresan. Under tid då utlandssvensken alltjämt anses bosatt i Sverige utgår i princip samtliga förmåner som för andra i landet bosatta, således både sjukvårdsförmåner och sjukpenningförmåner.
För utlandssvensk som anses bosatt utomlands gäller att han har rätt till sjukvårdsförmåner (läkarvård, tandvård, sjukhusvård etc.) endast under förutsättning att vårdbehovet uppkommit i Sverige och vården meddelas här. Såväl sjukpenning som föräldrapenning förutsätter däremot inskrivning i försäkringskassa och alltså bosättning. Även möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring enligt AFL förutsätter bosättning i Sverige.
Vid återflyttning till Sverige sker ny inskrivning i försäkringskassa. Då inträder på nytt rätt till samtliga sjukvårds- och sjukpenningförmåner. Vad föräldrapenning vid barns födelse beträffar förutsätter rätt till sådan att föräldern varit eller skulle ha varit inskriven i försäkringskassa minst 180 dagar före barnets födelse. Föräldrapenning utgår då med garantibeloppet, f. n. 37 kr/dag. För att föräldrapenning skall utgå med sjukpenningens belopp förutsätts att föräldern under minst 270 dagar före barnets födelse varit eller skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Vid återinskrivning i försäkringskassa gäller att den inkomst den försäkrade åtnjuter fr. o. m. bosättningsdagen läggs till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst fr. o. m. inskrivningsdagen. Om den som redan är inskriven i försäkringskassa får ändrade inkomstförhållanden träder ändringen i kraft först 30 dagar efter det kassan fick kännedom om ändringen.
Oavsett om en person som kommit till Sverige är kyrkobokförd eller inte skall försäkringskassan pröva om han är bosatt i landet. Han skall anses bosatt här om det någorlunda säkert kan antas att han skall vistas här stadigvarande och att han sålunda fått sitt egentliga hemvist här. Han skall då ha fått bostad här, och bosättningen i det andra landet skall - med i det följande angivna undantag — kunna sägas ha upphört. Vid bedömandet av bosättningsfrågan skall främst tas hänsyn till sådana omständigheter som ändamålet med vistelsen samt om bostad och arbetsanställning i det andra landet lämnats utan att avsikten varit att han skall återvända inom en mera begränsad tidrymd. Den inflyttades egna uppgifter kommer härvid, om det inte finns anledning att ifrågasätta riktigheten av dem, att bli av avgörande betydelse. Om det av omständigheterna framgår att avsikten redan vid ankomsten till Sverige varit att vistelsen här skall vara av begränsad varaktighet, skall bosättning i riket anses föreligga om vistelsen är avsedd att vara minst ett år och anledningen till uppehållet i Sverige är förvärvsarbete eller annan därmed jämförlig orsak, t. ex. studier. Enbart semester här i landet eller därmed jämställd vistelse kan — även om vistelsen skulle sträcka sig över ett år — inte anses innebära bosättning.
AU 1981/82:7
16 Utredningsförslag
I en inom socialdepartementet nyligen utarbetad promemoria med titeln Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m. m. (Ds S 1981:14) lämnas förslag till förbättrad socialförsäkring för svenska företags anställda i utlandet. Bakgrunden är att den svenska allmänna försäkringen inte alltid tillhandahåller det sociala skydd som till utlandet utsänd arbetskraft har behov av.
I promemorian föreslås att ersättningen för läkar- och sjukvård i utlandet skall utgå för de faktiska kostnaderna. Samtidigt bör de utsända tillerkännas rätt till tandvård också i utlandet. Rätten till svensk sjuk- och föräldrapenning bör enligt förslaget bestå under arbetsperioden utomlands liksom arbetsskadeskyddet. Allmänt barnbidrag bör utbetalas liksom övriga förmåner som tillkommer här i landet bosatta personer. Förslaget omfattar även medföljande familjemedlemmar.
Enligt promemorian föreslås vidare att den som placeras utomlands av arbetsgivare med verksamhet här i riket under utlandstjänstgöringen alltjämt skall anses vara försäkrad i Sverige om tiden inte överstiger 36 månader. Det innebär att alla utlandsplacerade kommer att ha kvar samtliga förmåner under tre år enligt samma regler som skulle ha gällt om de varit bosatta här. Arbetsgivaren skall även betala motsvarande avgifter.
I promemorian tas även upp vissa frågor som berör personer som arbetar eller vistas utanför Sverige utan att vara placerade där av en arbetsgivare från Sverige. För att förhindra dubbelförsäkring föreslås att inkomst av anställning utomlands i sådana fall inte längre skall få ligga till grund för svensk sjukpenning eftersom sådan inkomst regelmässigt ger en motsvarande förmån i utlandet. Av samma skäl föreslås att en person som lämnat Sverige för att vistas utomlands skall anses fortfarande bosatt här i försäkringshänseende endast i det fall utlandsvistelsen är avsedd att vara kortare tid än ett år.
Utskottet
Ledighet för vård av barn
Sedan den 1 januari 1979 gäller en lag (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn. I enlighet därmed har en förälder rätt till ledighet för vård av barn dels i form av hel ledighet, dels i form av arbetstidsförkortning till tre fjärdedelar av normal arbetstid (sextimmarsdag). Rätten till hel ledighet gäller till dess barnet fyllt ett och ett halvt år och rätten till tre ljärdedelstid tills barnet fyllt åtta år eller därefter gått ut första året i skolan.
I motion 1418 av Bonnie Bernström (fp) framhålls att den lagstadgade rätten till ledighet i 18 månader inte alltid är tillräcklig för att barnet skall hinna få en plats i den kommunala barnomsorgen. Köerna i många kom -
AU 1981/82:7
muner sägs vara för långa. Av det skälet borde det enligt motionären finnas en rätt enligt lag att få tjänstledigt till dess en kommunal placering kan ordnas. Lagen om rätt till ledighet för vård av barn bör därför kompletteras i enlighet härmed i samband med den översyn som görs av ledighetslagarna.
Utskottet vill inledningsvis stryka under den stora betydelse som rätten till ledighet har för både barn och föräldrar. Föräldrarnas ställning har stärkts på arbetsmarknaden samtidigt som de har fått bättre möjlighet att vara tillsammans med sina barn under den betydelsefulla tid som barnets tidigaste uppväxtår utgör. När det gällde ledighetens omfattning rådde vid lagens tillkomst i fråga om hel ledighet enighet om att knyta an till åldersgränsen ett och ett halvt år som fanns för statligt anställda.
Riksdagen antog år 1976 som mål för utbyggnaden av barnomsorgen att hela behovet av barnomsorg för barn till förvärvsarbetande och studerande föräldrar samt för barn med behov av särskilt stöd skall tillgodoses inom en tioårsperiod, dvs. i realiteten i slutet av år 1986. Kommunernas barnomsorgsplaner visar emellertid att det uppställda målet för barnomsorgsutbyggnaden under tiden fram t. o. m. år 1981 inte kommer att uppnås. Kommunernas planerade utbyggnad fram till år 1985 pekar också på väsentligt sänkta ambitioner jämfört med tidigare års planer.
Utskottet har förståelse för det problem som tas upp i motionen. Det är väl dokumenterat att antalet platser för förskolebarn i den kommunala barnomsorgen är otillräckligt. Stora variationer råder också mellan olika kommuner. Innan ställning tas till åtgärder av det slag som motionärerna föreslår bör dock det slutliga resultatet av regeringens nu pågående översy nsprojekt avvaktas. Med hänsyn härtill och då den av motionärerna väckta frågan lämpligen bör tas upp i samband med frågan om barnomsorgens fortsatta utbyggnad bör motionen inte föranleda någon åtgärd.
I motion 483 av Sten-Ove Sundström (s) framhålls att lagen om rätt till ledighet för vård av barn inte garanterar att arbetstagaren efter ledigheten får tillbaka samma befattning med åtföljande arbetstider. Detta kan enligt motionären leda till stora svårigheter med barnomsorgen. Han anser det därför angeläget att lagen kompletteras så att arbetstagaren vid återgången till arbetet ges rätt till samma befattning som före ledigheten.
I lagens 10—11 §§ anges vilket anställningsskydd en arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet har. Där anges bl. a. att den anställde inte är skyldig att till följd av ledigheten vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen i annan mån än som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagarens anställningsförhållanden får inte heller försämras på grund av att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet. Detta utgör bl. a. ett skydd för arbetstagaren mot trakasserande omplacering från arbetsgivarens sida. En anställd som återvänder från ledighet enligt lagen garanteras därmed att inte komma i sämre ställning än sina arbetskamrater. Både föräldralediga arbetstagare och arbetstagare som
AU 1981/82:7
står kvar i full tjänst kan dock omplaceras till nya arbetsuppgifter om dessa ligger inom ramen för de enskilda anställningsavtalen. Motionärens förslag innebär att en föräldraledig i detta hänseende skulle få en bättre ställning än de som arbetar vidare på arbetsplatsen. Det kan inte anses befogat med en sådan ordning. Även praktiska och ekonomiska skäl talar mot förslaget, som skulle kunna innebära orimliga konsekvenser i samband med en omorganisation på ett företag. Utskottet kan alltså inte tillstyrka förslaget. Utskottet utgår för sin del från att parterna gemensamt söker lösa problem av det slag motionären tar upp. I övrigt hänvisar utskottet till det skydd som finns mot trakasserier från arbetsgivarens sida.
Ledighet för vård av sjuk anhörig
Margareta Andrén (fp) framhåller i motion 608 vikten av att en sjuk så länge som möjligt kan vistas i hemmet och där få sin vård. För detta talar både humanitära och samhällsekonomiska skäl. En person som vårdar en sjuk anhörig har emellertid inte rätt enligt lag till tjänstledighet under vårdtiden. I motionen föreslås därför att den anhörige skall ha rätt till sådan tjänstledighet med bibehållen anställningstrygghet och rätt att återgå i arbete efter det att vården upphört. Motionären begär att motionen skall överlämnas till anhörigvårdskommittén.
Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) har sedan augusti 1979 uppdraget att göra en översyn av olika frågor rörande värd av anhörig i hemmet. Enligt direktiven skall kommittén bl. a. överväga frågan om införande av rätt till hel eller partiell ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Därvid skall övervägas om en sådan rätt till ledighet skall gälla all vård av anhöriga eller knytas till de personer som vårdar anhöriga inom ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.
Som framgår av det ovan sagda ingår motionärens förslag i kommitténs uppdrag. Med hänvisning härtill är det inte påkallat med någon åtgärd på grund av motionen.
Ledighet för föreningsuppdrag inom skolan
Sedan den 1 juli 1980 gäller enligt en särskild lag att en arbetstagare har rätt att vara ledig från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av en förening som arbetstagaren tillhör medverka under skoldagen i grundskolan eller inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Lagen är alltså kopplad till uppdrag i grundskolan. I motion 1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) sägs att det är onaturligt att begränsa denna rätt till ledighet för uppdrag i skolan till att gälla enbart grundskolan. Det kan enligt motionärerna vara ännu angelägnare att sådan medverkan kan komma till stånd på gymnasienivå och i andra utbildningssamman -
AU 1981/82:7
hang. Därför föreslås att rätten till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan vidgas till att omfatta även övriga utbildningsformer.
Regeringen har givit statens ungdomsråd i uppdrag att tillsammans med skolöverstyrelsen följa utvecklingen av lagens tillämpning fram till den 30 juni 1982. I uppdraget ingår också att överväga behovet och lämpligheten av att införa en lagfäst rätt till ledighet för medverkan också i andra skolor än den kommunala grundskolan. Resultat av arbetet skall redovisas senast den 1 november 1982.
Enligt vad utskottet inhämtat har möjligheten till ledighet enligt den aktuella lagen utnyttjats i mycket liten utsträckning. Orsakerna härtill kommer bl. a. att undersökas inom ramen för den ovan angivna översynen av lagen. Resultatet av detta arbete bör föreligga innan man överväger eventuella förändringar av lagen. Som tidigare sagts skall i det sammanhanget övervägas eventuella utvidgningar av lagen till ytterligare skolformer. Det får därmed anses klärt att motionärernas förslag - för vilket det i och för sig kan anföras goda skäl — kommer upp till prövning i vederbörligt sammanhang. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.
Ledighet för utlandsanställda m. m.
I motion 607 av Hans Alsén m. fl. (s) hävdas att det har blivit allt svårare att rekrytera kvalificerad personal till arbeten inom det internationella biståndet. En av flera orsaker härtill sägs vara svårigheten att få tjänstledigt från det ordinarie arbetet. Många biståndsarbetare har vid återkomsten till Sverige därför inte garanterat arbete. Motionärerna begär mot denna bakgrund att frågan om tjänstledighet för biståndsarbetare utreds.
Tidigare i betänkandet har visats att anställda inom den offentliga sektorn inte har några egentliga problem att få tjänstledighet för biståndsuppdrag. Inom den privata sektorn finns ingen absolut rätt till ledighet, men SAF har utfärdat en rekommendation till delägarföretagen att bevilja tjänstledighet för biståndsverksamhet. Tjänstledighet förutsätts bli beviljad om det kan ske utan olägenhet för företaget. Kooperativa förbundet beviljar inte tjänstledighet för biståndsuppdrag. I stället får de anställda en garanti om återanställning. Lantbrukarnas riksförbund har med vissa medlemsförbund en överenskommelse som innebär att anställda som åtar sig biståndsuppdrag beviljas tjänstledighet och i vissa fall rätt till återanställning.
En interdepartemental arbetsgrupp fick år 1979 i uppdrag att studera behovet av och föreslå åtgärder som kan underlätta hemvändande biståndsarbetares återanpassning på den svenska arbetsmarknaden. I det utredningsarbetet planeras även tjänstledighetsfrågan att tas upp. En undersökning, som gjorts på uppdrag av arbetsgruppen, om biståndsarbetets meritvärde samt hemkomna biståndsarbetares återanpassningsproblem vi -
AU 1981/82:7
sar bl. a. att barnens skolgång och svårigheter att bereda medföljande make/maka arbete är faktorer som inverkar hindrande och försvårande på möjligheten att ta ett u-landsarbete. Några större problem med att få tjänstledighet tycks dock inte föreligga. Likaså spelar meritvärdet en underordnad roll. Hemvändande biståndsarbetare har enligt undersökningen i allmänhet inte några större svårigheter att få arbete. I de fall problem uppstår är dessa ofta av initial natur.
Utskottet vill betona att det är viktigt att personer som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden och villiga att åta sig biståndsuppdrag också bereds tillfälle till detta. Möjligheten att få tjänstledighet är en viktig faktor i det sammanhanget. I första hand bör man, liksom hittills, söka lösa ledighetsfrågor av detta slag genom överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden. När det gäller motionärernas begäran om en utredning får utskottet hänvisa till det inom regeringskansliet pågående arbetet med dessa frågor. Med hänvisning härtill och till vad i övrigt anförts bör motionen inte föranleda någon åtgärd.
Margareta Andrén (fp) behandlar i motion 1804 de utlandsanställdas situation i ett större perspektiv. Motionären vill att de i utlandet verksamma svenskarnas situation och arbetsvillkor skall utredas. Som skäl härför pekar motionären på ett antal problem som sägs förhindra eller försvåra en tillfredsställande rekrytering av utlandsverksam personal. Det är frågor som rör socialförsäkring, beskattning, tjänstledighet och meritvärdering. Tidigare i betänkandet har en utförlig redovisning lämnats av motionens innehåll samt gällande regler m. m.
Frågor som hänger samman med svenska medborgares tjänstgöring utomlands har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet har exempelvis tagit upp frågan om meritvärdering och tjänstledighet i samband med utlandsuppdrag. Flera av de i motionen aktualiserade frågorna är f. n. föremål för olika utredningars intresse. Det gäller den tidigare nämnda interdepartementala arbetsgruppen som tar upp bl. a. tjänstledighets- och meritfrågor. Nyligen har också en promemoria som utarbetats inom socialdepartementet presenterat förslag till förbättrad socialförsäkring för svenska företags anställda i utlandet. En redovisning av förslagen har lämnats tidigare i betänkandet. Ett genomförande av promemorians förslag skulle medföra förbättringar på flera av de områden som motionären tar upp. Det gäller bl. a. i fråga om medföljandes möjlighet att intjäna ATP-poäng och problemet med återinskrivning i försäkringskassa. Resultatet av det sålunda redovisade utredningsarbetet bör avvaktas innan man tar ställning till behovet av ytterligare utredningsinsatser. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.
AU 1981/82:7
21 Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förlängd tjänstledighet i avvaktan på att kommunal barnomsorg ordnas
att riksdagen avslår motion 1980/81:1418,
2. beträffande anställningsskyddet i samband med barnledighet att riksdagen avslår motion 1980/81:483,
3. beträffande ledighet för vård av sjuk anhörig att riksdagen avslår motion 1980/81:608,
4. beträffande ledighet för föreningsuppdrag inom skolan att riksdagen avslår motion 1980/81:1061,
5. beträffande ledighet för biståndsarbete att riksdagen avslår motion 1980/81:607,
6. beträffande de utlandsarbetandes situation att riksdagen avslår motion 1980/81:1804.
Stockholm den 26 november 1981
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON
Närvarande: Elver Jonsson (fp), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Hans Gustafsson (s), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Karin Flodström (s), Sonja Rembo (m), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).
Särskilda yttranden
t. Översyn av ledighetslagstiftningen
Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander, Hans Gustafsson, Marianne Stålberg, Karin Flodström och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anför:
I detta betänkande åberopas det nu pågående översynsprojektet av ledighetslagarna. Vi vill därvid erinra om att vi i reservation 1 till utskottets betänkande 1980/81:7 om översyn av ledighetslagstiftningen m. m. har slagit fast att detta arbete inte får leda till att nuvarande möjligheter till ledighet för skilda ändamål sätts i fråga. Vi förutsatte också att utredningsarbetet skulle bli av kartläggande och teknisk natur och att det framkomna materialet sedan får ligga till grund för en mer övergripande bedömning med parlamentarisk medverkan och i samråd med arbetsmarknadens parter. Det faktum att uppläggningen av arbetet hade skett utan ordentligt samråd med arbetsmarknadens parter kritiserades också. Vi har självfallet fortfarande denna ståndpunkt.
AU 1981/82:7
2. Ledighetslagstiftningens negativa konsekvenser
Sten Svensson, Sonja Rembo och Görel Bohlin (alla m) anför:
Den snabba utvecklingen som ägt rum under senare år vad gäller möjligheterna till ledighet från arbetet har utan tvivel haft stor betydelse för de anställda. Vi anser dock att det är viktigt att samtidigt erinra om de problem av olika slag som tillkomsten av nya ledighetslagar fört med sig på arbetsplatsen. Den stigande frånvarofrekvensen innebär således en kraftigt ökad belastning på såväl samhället som företagen. Särskilt korttidsfrånvaron leder ofta till stora merkostnader i form av produktions- och produktivitetsbortfall. Vi vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att den förbättrade anställningstryggheten som de fast anställda som tar ledigt från arbetet har samtidigt innebär otrygga anställningsförhållanden för alla de vikarier som måste anlitas. Detta problem för en allt större grupp kan i framtiden inte lämnas utan avseende.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981