Med anledning av motioner om vissa kyrkliga frågor
KrU 1981/82:9
Kulturutskottets betänkande 1981/82:9
med anledning av motioner om vissa kyrkliga frågor
Motionerna
Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna
1980/81:1273 av Arne Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) vari yrkas att riksdagen anhåller att regeringen utfärdar nya bestämmelser som ger pastoraten bättre villkor för lån ur prästlönefonderna för ny- och ombyggnad av ekonomibyggnader vid löneboställen,
1980/81:1661 av Ulla Ekelund (c) och Arne Lindberg (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om prästval i likhet med vad i motionen anförts,
1980/81:1663 av Arne Fransson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära att författningsreglerna kring den kyrkliga egendomsförvaltningen blir föremål för en genomgripande översyn.
Prästlönefonderna. I motion 1980/81:1273 uppges att gällande bestämmelser begränsar pastoratens möjligheter att få lån ur prästlönefonderna till de i motionen angivna ändamålen. Det uppges också att ränte- och amorteringsvillkoren - i den mån sådana lån beviljas - är så oförmånliga att de mestadels gör det omöjligt att utnyttja detta finansieringssätt.
Gällande bestämmelser om prästlönefonder finns dels i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, dels i förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1976:151). Bestämmelserna i lagen innebär bl. a. att prästlönefonderna skall göras räntebärande på sätt som föreskrivs om omyndigs medel men att stiftsnämnderna därutöver har möjlighet att medge annan användning. Denna möjlighet preciseras närmare i 88—90 §§ i förordningen. I de två första av dessa paragrafer föreskrivs att stiftsnämnd kan medge att medel ur prästlönefond får användas dels för att bekosta annan värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe än inköp av fast egendom, dels till amortering av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för att täcka kostnaden för värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe. I 90 § förordningen föreskrivs att stiftsnämnd kan medge att högst en fjärdedel av tillgångarna i prästlönefond placeras i aktier eller förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs.
1 Riksdagen 1981182. 13 sami. Nr 9
KrU 1981/82:9
2 Prästvalslagen. Gällande bestämmelser i lagen (1957:577) om prästval innebär bl. a. följande.
Huvudregeln i fråga om tillsättning av tjänst som domprost, kyrkoherde eller komminister i territoriellt pastorat är att sådan tjänst tillsätts efter val där rösträtt tillkommer var och en som har rösträtt på kyrkostämma i församling inom pastoratet. Valet sker mellan sökande — dock högst tre — som av domkapitlet förts upp på förslag till tjänsten. Före val som avser domprost- eller kyrkoherdetjänst kan de röstberättigade vid s.k. frågodagsförrättning kalla ytterligare en präst att uppföras på förslag. Om denne antar kallelsen och befinns behörig skall domkapitlet uppföra även honom på förslaget.
I fråga om domprosttjänst skall val äga rum om inte regeringen till tjänsten förflyttar präst som innehar annan dylik tjänst. Efter valet utnämns till tjänsten antingen präst som stått under val eller präst som sökt tjänsten utom förslag.
Kyrkoherdetjänst tillsätts utan val var tredje gång tjänsten är ledig genom att regeringen utnämner präst som har sökt tjänsten eller till tjänsten förflyttar präst som innehar domprost- eller kyrkoherdetjänst. Sker val och har präst som kallats av de röstberättigade även uppförts på förslaget, utnämner regeringen en av dem som stått under val. I annat fall utnämner domkapitlet den som vid valet har erhållit de flesta rösterna eller, om flera har fått högsta röstetal, den av dem som domkapitlet finner bör erhålla företräde.
Var tredje gång komministertjänst är ledig sker tillsättningen utan val, antingen genom att domkapitlet utnämner präst som har sökt tjänsten eller genom att regeringen till tjänsten förflyttar präst som innehar annan prästerlig tjänst. Efter val tillsätter domkapitlet tjänsten enligt samma principer som förut angetts i fråga om kyrkoherdetjänst.
I motion 1980/81:1661 uttalas att det nuvarande tillsättningsförfarandet är otidsenligt och bör ändras. Motionärernas kritiska synpunkter innebär sammanfattningsvis följande.
Tjänstgöringsföreskrifter och andra uppgifter av betydelse för befattningen finns inte tillgängliga för de röstberättigade. I många fall har de röstberättigade bara en kort provpredikan att tillgå som underlag för sin bedömning — deras möjligheter att bedöma meriter och lämplighet är begränsade. Då valdeltagandet är svagt kan man knappast tala om någon viljeyttring från församlingens sida. Kyrkoråden har bara vid tredjegångstillsättningarna ett begränsat inflytande.
Motionärerna skisserar ett nytt tillsättningssystern i vilket tredjegångstillsättningar och frågodagsförrättningar är avskaffade. Systemet innehåller tre steg: domkapitlet uppför högst tre sökande på förslag, kyrkorådet förrättar val mellan dessa tre varefter domkapitlet utnämner.
Den kyrkliga egendomsförvaltningen. Som stöd för det i motion 1980/ 81:1663 framförda yrkandet om en genomgripande översyn av den kyrkliga egendomsförvaltningen har sammanfattningsvis anförts följande.
KrU 1981/82:9
3 Den kyrkliga egendomsförvaltningen har många brister. Den är uppdelad på alltför många händer vilket medför besvärliga gränsdragningsproblem. Den är dyrbar, omständlig och krånglig. Avståndet till medborgarna är stort och samhällets, konsumenternas och arrendejordbrukarnas intressen har blivit alltmer sekundära. I åtskilliga fall speglar författningsreglerna en svunnen tid med tänkesätt och samhällsförhållanden som inte är aktuella i dag. Bl. a. gör författningsreglerna det svårt att träffa kollektiva uppgörelser med arrendatorskåren och andra liknande grupper.
Motionären anser att en av orsakerna till att förvaltningsapparaten är så krånglig är att man eftersträvat att binda förmögenheten så att den inte förbrukas utan tvärtom ökar i värde. Han uttalar också att många andra institutioner med liknande egendomsförhållanden har en förvaltning som inte skyddas av några författningsregler.
I motionen framhålls som önskvärt att kyrkans egendomsförvaltning är någorlunda lättbegriplig, kan skötas till rimliga kostnader, ger möjlighet till en friare penning- och annan resursanvändning och inriktas på ansvar för att jordbruksproduktionen drivs enligt former som står i samklang med den tekniska utvecklingen inom näringsgrenen.
Utskottet
Med anledning av motion 1980/81:1273 får utskottet först framhålla att såväl löneboställen som prästlönefonder förvaltas av vederbörande pastorat. Den lånesituation som åsyftas i motionen innebär alltså att ett pastorat står både som långivare och som låntagare.
För prästlönefonderna gäller som huvudregel att de skall göras räntebärande på sätt som föreskrivs om omyndigs medel. Med stiftsnämndens medgivande kan emellertid fondmedlen också placeras på vissa andra sätt som närmare anges i förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1976:151). En av dessa möjligheter till annan placering är att fondmedel används för att bekosta ”annan värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe än inköp av fast egendom”.
Tidigare har den uppfattningen rått — bl. a. inom kammarkollegiet - att vaije nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av ekonomihus för löneboställes jordbruk var att betrakta som värdebeständig rationalisering för vilken medel ur prästlönefond alltså kunde få användas. Sedan 57 § i förordningen om förvaltning av kyrklig jord på förslag i proposition 1975/ 76:37 erhållit ändrad lydelse är det emellertid helt klart att denna uppfattning numera inte är riktig. Det är alltså inte längre så att vaije nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av ekonomihus för löneboställes jordbruk är sådan värdebeständig rationalisering som berättigar till användande av prästlönefondsmedel.
Såvitt gäller sådana ny- och ombyggnader av ekonomibyggnader som avses i motion 1273 är situationen alltså den att arbeten som innebär en värdebeständig rationalisering kan bekostas med prästlönefondsmedel,
KrU 1981/82:9
medan denna möjlighet inte finns beträffande arbeten som inte har denna karaktär. Någon möjlighet för ett pastorat att låna medel ur egen prästlönefond till de i motionen avsedda ny- och ombyggnadsarbetena finns inte enligt förordningen om förvaltning av kyrklig jord och detta gäller oavsett om åtgärden innebär värdebeständig rationalisering eller ej.
Utskottet vill i sammanhanget också nämna att frågan om att öppna en möjlighet för pastorat att ta upp lån ur egen prästlönefond på regeringens uppdrag utretts av kammarkollegiet. Resultatet av utredningsarbetet har av kollegiet redovisats i en den 15 november 1978 dagtecknad skrivelse till regeringen.
1 skrivelsen har kollegiet till att bölja med gjort den bedömningen att det formellt juridiskt inte är godtagbart att ge pastoraten möjlighet att låna pengar ur sina egna prästlönefonder. Därutöver har kollegiet framfört en del ekonomiska och administrativa synpunkter. Kollegiet har sålunda erinrat om att det, såvitt gäller kyrkofonden, finns en föreskrift om att lån får lämnas endast till åtgärd som bl. a. är ur företagsekonomisk synpunkt lönsam. Sålunda får lån till ekonomihus i princip beviljas endast om kostnaderna för amortering och ränta på lånet kan täckas genom höjning av arrendet till följd av byggnationen. Om inte detta krav vidmakthålls finns risk för att enheter som inte är bärkraftiga bringas att fortleva genom konstlade medel till förfång för strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden. Risken härför är, framhåller kollegiet, desto påtagligare som kostnaderna för amortering och ränta på lån för rationaliseringsåtgärd får dras av vid beräkningen av vinsten på förvaltningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar. Detta innebär där fråga är om pastorat som erhåller tillskott ur kyrkofonden att fonden kan fa bära den övervägande delen av dessa kostnader om de inte täcks av arrendehöjning.
Med dessa kommentarer till vad som gäller vid lån ur kyrkofonden avser kollegiet uppenbarligen att säga att motsvarande synpunkter bör anläggas vid bedömningen av frågan om lån ur prästlönefond.
Mot lån ur prästlönefond talar enligt kollegiet också det förhållandet alt prästlönefondsmedel binds genom utlåningen och inte kan användas för t. ex. markförvärv när möjlighet härtill yppar sig.
Kollegiets utredning utmynnade i att kollegiet avstyrkte införandet av en bestämmelse om att pastorat efter medgivande av stiftsnämnden får låna medel ur egen prästlönefond för rationaliseringsändamål.
Regeringens beslut med anledning av kammarkollegiets utredning meddelades den 30 oktober 1980 och innebar att någon ytterligare åtgärd i ärendet inte skulle vidtas.
Med hänvisning till den redogörelse som utskottet härmed lämnat både för gällande bestämmelser och för kammarkollegiets utredning om införande av en lånemöjlighet avstyrker utskottet motion 1273.
Vad beträffar den i motion 1980/81:1661 aktualiserade frågan om en översyn av lagen om präst val har utskottet inhämtat att en förberedan -
KrU 1981/82:9
de undersökning påböljats inom kommundepartementet. Denna undersökning utförs av en särskilt tillkallad sakkunnig och har föranletts av olika framställningar som i likhet med motionen karakteriserar det nuvarande tillsättningsförfarandet som otidsenligt. Undersökningen skall ge underlag för en bedömning av hur frågan om tillsättning av ordinarie församlingsprästerliga tjänster m. m. vidare bör handläggas. Med hänsyn till det arbete som sålunda påbörjats inom departementet finns det inte någon anledning för riksdagen att göra den i motionen begärda hänvändelsen till regeringen. Utskottet avstyrker därför motion 1661.
I början av 1970-talet tillkom de bestämmelser om förvaltningen av den kyrkligajorden som alltjämt i huvudsak gäller. Med anledning av den kritik mot dessa bestämmelser som framförts i motion 1980/81:1663 har utskottet under hand haft kontakt med flera av stiftsnämnderna i landet. Utskottet har därvid fått del av erfarenheter som såvitt gäller förvaltningen av jordbruksmark ger ett visst stöd åt motionärens uppfattning att det finns behov av en översyn. Utskottet har också konstaterat att ifrågavarande författningsregler ägnats stor uppmärksamhet såväl inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund som vid den informella konferens som stiftsnämnderna numera anordnar vaije år.
1 böljan av innevarande år tillkallades inom kommundepartementet f. d. justitierådet Fredrik Sterzel som särskild utredare för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m. m. Utredningen som antagit benämningen kyrkofondsutredningen har den 9 november 1981 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1981:88 och 89) med rubriken Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Betänkandet remissbehandlas f. n. Eftersom det innefattar förslag av betydelse för den fråga som tagits upp i motion 1663 anser utskottet att den fortsatta behandlingen av betänkandet bör avvaktas och att det inte finns anledning för riksdagen att nu begära den översyn som föreslagits i motionen. Utskottet avstyrker därför denna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motion 1980/81:1273,
2. att riksdagen avslår motion 1980/81:1661,
3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1663.
Stockholm den 10 november 1981
På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s). Lars Ahlmark (m), Olle Eriksson (c), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström (s), Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt (c).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981