Om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (prop. 1985/86:100 bil. 14 delvis)
Näringsutskottets betänkande 1985/86:16
om ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer (prop. 1985/86:100 bil. 14 delvis) 1985/86-16
Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkt E 6, som avser anslag till ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer, och två motionsyrkanden om avslag på propositionen i denna del.
Sammanfattning
Regeringens förslag avser avtalsenlig ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorn Forsmark 3. Det tillstyrks av utskottet. I en reservation (c, vpk) begärs omförhandling med sikte på att överenskommelsen om ersättning skall undanröjas.
Propositionen
Förslag
I proposition 1985/86:100 bilaga 14 har regeringen underpunkt E 6(s. 119 f.) föreslagit riksdagen att till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag om 180 000 000 kr.
Bakgrund
Ersättning avseende kärnreaktorerna Forsmark 1 och 2 och Ringhals 1 och 2
Anslag till ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer anvisades första gången - på tilläggsbudget - för budgetåret 1980/81. Systemet med sådan ersättning föranleddes av den s. k. rådrumslagen, dvs. lagen (1979:335) om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle. Lagen berörde kärnkraftsblocken Forsmark 1 och Ringhals 3, som var färdigställda vid dess tillkomst, samt Forsmark 2 och Ringhals 4, som var planerade att bli färdigställda hösten 1979. I lagen stadgades om rätt för innehavarna av de reaktorer som omfattades av förbudet att få ersättning för de förluster som uppstod genom att reaktorernas idrifttagande fördröjdes.
Bakom riksdagens beslut i saken i december 1980 (prop. 1980/81:25 bil. 9, NU 1980/81:23 p. 3, rskr. 1980/81:112) stod alla partier utom vänsterpartiet
1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 16
kommunisterna. Beslutet innebär bl. a. att en överenskommelse mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB godkändes i vad staten därigenom iklädde sig ekonomiska förpliktelser och att grunder för ersättning till statens vattenfallsverk avseende Ringhals godkändes. Framställningar från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG) om motsvarande ersättning för dess del avvisades av regeringen och riksdagen. En majoritet inom näringsutskottet (s, 1 m) hade velat att regeringen skulle förhandla med OKG om grunderna för dess ersättningsanspråk.
Ersättningen avsåg förluster genom den minskning i elproduktionen som hade uppstått till följd av att idrifttagningen av kärnreaktorerna försenades. Skillnaden mellan den energi som hade varit möjlig att producera utan försening och den energi som hade producerats med försening beräknades fortlöpande i efterhand. För Forsmark 1 och 2 och Ringhals 3 och 4 har denna skillnad upphört under budgetåret 1984/85.
Ersättning avseende kärnreaktorn Forsmark 3
Våren 1979 beslöt riksdagen att den fortsatta utbyggnaden av Forsmark 3 skulle begränsas med hänsyn till den då förestående folkomröstningen om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen (NU 1978/79:60, rskr. 1978/79:429). Därvid konstaterades att förutsättningarna för utbyggnadens finansiering påverkades och att vissa merkostnader sålunda skulle uppstå. Riksdagen bemyndigade i slutet av år 1979 (prop. 1979/80:33, NU 1979/ 80:25, rskr. 1979/80:134) regeringen att godkänna en överenskommelse mellan statens vattenfallsverk och de privata intressenterna i Forsmark - Forsmarks Kraftgrupp AB - om utbyggnad av Forsmark 3 i vad staten därigenom iklädde sig ekonomiska förpliktelser. Enligt överenskommelsen skulle staten lämna ersättning för ökade anläggningskostnader och för ökade kostnader för att producera elektricitet på annat sätt och/eller för att anskaffa ersättningskraft. Merkostnaderna hade vid denna tidpunkt inte kunnat beräknas i detalj. Därför angavs inte något belopp för ersättning till Forsmarks Kraftgrupp.
En överenskommelse om ersättning för försening av Forsmark 3 träffades i november 1982 mellan staten, företrädd av generaldirektör Åke Englund, och Forsmarks Kraftgrupp AB. Regeringen framlade i början av år 1983 denna överenskommelse för riksdagen och begärde bemyndigande att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som överenskommelsen medförde (prop. 1982/83:101, NU 1982/83:33 s. 37 f., rskr. 1982/83:280). Beräkningsprinciperna i överenskommelsen redovisades utförligt i propositionen, och överenskommelsen i sin helhet fanns fogad till denna som bilaga.
Överenskommelsen gäller ersättning för merkostnader i kraftproduktionen. Beräkningsprinciperna är desamma som de tidigare fastställda principerna rörande ersättning för förseningen av Forsmark 1 och 2 resp. Ringhals 3 och 4. Detta innebär i korthet följande. Den produktion som förloras genom förseningen av Forsmark 3 skall ersättas med belopp som motsvarar ökade kostnader för att på optimalt sätt producera erforderlig elektricitet på annat sätt eller för att anskaffa ersättningskraft. För beräkning av ersättningen i denna del jämförs den faktiska elproduktionen månadsvis i efterhand med den hypotetiska elproduktion som skulle ha varit möjlig utan försening.
NU 1985/86:16
2 De produktionsskikt som kan ligga till grund för ersättning är gasturbinsproduktion, konventionell kondensproduktion och mottrycksproduktion.
För budgetåret 1982/83 anvisades på tilläggsbudget II ett belopp av 140 milj. kr. avsett till ersättning för förseningen av Forsmark 3. För budgetåren 1983/84—1985/86 har motsvarande belopp varit 200 milj. kr., 240 milj. kr. och 135 milj. kr. Anslaget för budgetåret 1985/86 innefattar därutöver beräknad ersättning - i form av ett engångsbelopp - för ökade anläggningskostnader för Forsmark 3. Den definitiva ersättningen för detta ändamål kommer att fastställas efter det att pågående förhandlingar har avslutats.
En ersättningsgill kostnadsskillnad kommer för Forsmark 3 att bestå t. o. m. budgetåret 1987/88. Det belopp som begärs i årets budgetproposition svarar mot den preliminära beräkning som statens energiverk har gjort i sin anslagsframställning. Det verkliga utfallet kommer att bero på bl. a. olje- och kolprisernas utveckling, vattenmagasinens fyllnadsgrad och elbehovet.
Motioner
Motionerna i ämnet är följande:
1985/86:N446 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga, hemställs (4) att riksdagen avslår förslaget till anslag i proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 6, Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på 180 000 000 kr.
1985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), vari, såvitt här är i fråga, hemställs (11) att riksdagen avslår proposition 1985/86:100 i den del som avser ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 om 180 000 000 kr.
/
Tidigare riksdagsbehandling
Regeringens i det föregående nämnda förslag år 1983 rörande ersättning för försenad idrifttagning av Forsmark 3 avstyrktes i partimotioner av centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Centerpartiet begärde därvid att nya överläggningar skulle tas upp med Forsmarks Kraftgrupp AB med utgångspunkt i den kritik mot överenskommelsen mellan staten och Forsmarksbolaget som framfördes i dess motion. Vänsterpartiet kommunisterna ställde sig helt avvisande till att någon ersättning skulle lämnas.
Näringsutskottet, som tillstyrkte regeringens förslag, framhöll (NU 1982/ 83:33 s. 39) att överenskommelsen rörande Forsmark 3 var uppbyggd enligt samma principer som den tidigare av riksdagen godkända överenskommelsen beträffande de reaktorer som omfattades av rådrumslagen. Centerpartiet vände sig nu, konstaterade utskottet, mot beräkningsprinciper som partiet självt i regeringsställning hade föreslagit riksdagen att godkänna. Utskottet påpekade vidare att den aktuella överenskommelsen gällde merkostnad i kraftproduktionen och att det alltså icke var fråga om några räntekostnadersåsom centerpartiet hävdade - eller andra fasta kostnader. Den minskning av räntekostnaderna som föranleddes av förseningen skulle komma att beaktas
NU 1985/86:16
vid senare förhandlingar om ersättning för ökade anläggningskostnader. En reservation (c, vpk) gick ut på att förnyade överläggningar borde upptas med Forsmarks Kraftgrupp AB på basis av de invändningar som hade framförts från centerpartiets sida. Riksdagen följde utskottet.
Regeringens förslag i budgetpropositionen år 1984 om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer föranledde nya avslagsmotioner (c; vpk). Näringsutskottet (NU 1983/84:30 s. 47) konstaterade ånyo att regeringens förslag om sådan ersättning stod i överensstämmelse med de av riksdagen godkända överenskommelserna härom. I en reservation (c, vpk) nämndes det stora strömavbrottet den 27 december 1983 som ett exempel på kärnkraftens begränsade reglerbarhet (s. 105 f.). ”Åtskilliga GWh elektrisk kraft från oljekondensverk ger med nu gällande regler underlag för kompensation trots att sådan kraft inte kunde ha ersatts av större kapacitet kärnkraft”, sade reservanterna vidare. Även denna gång förordade reservanterna nya överläggningar. I motsvarande sammanhang år 1985 åberopade näringsutskottet (NU 1984/85:30 s. 53) sitt uttalande i ämnet föregående år. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare reserverade sig på nytt i anslutning till motioner från dessa partier. Riksdagen beslöt båda gångerna enligt regeringens förslag.
Utskottet
I tre omgångar har riksdagen ställt sig bakom principen att ägaren till kärnreaktorn Forsmark 3, Forsmarks Kraftgrupp AB, skall få ersättning av staten för sina merkostnader till följd av att idrifttagningen av denna reaktor blev försenad. Riksdagen uttalade år 1979 att takten i utbyggnaden av Forsmark 3 borde reduceras med hänsyn till den då förestående folkomröstningen om kärnkraft. Det stod därvid klart att fördröjningen skulle medföra krav på ersättning för merkostnader. Följande år godkände riksdagen att staten åtog sig ekonomiska förpliktelser gentemot reaktorinnehavaren enligt en överenskommelse som då hade ingåtts. Alla partier utom vänsterpartiet kommunisterna medverkade till dessa båda beslut. En noga preciserad överenskommelse om hur de ersättningsgilla förseningskostnaderna skulle beräknas förelädes sedermera riksdagen. I början av år 1983 fick regeringen bemyndigande att ikläda staten ekonomiska förpliktelser enligt denna överenskommelse. Förutom vänsterpartiet kommunisterna motsatte sig även centerpartiet beslutet härom. Staten borde, menade dessa partier, ta upp nya överläggningar med motparten i syfte att få överenskommelsen upphävd.
Tidigare -1, o. m. budgetåret 1984/85 - har ersättning av här aktuellt slag utbetalats också för kärnreaktorerna Forsmark 1 och Forsmark 2 samt Ringhals 1 och Ringhals 2. Reaktorinnehavarnas rätt att få ersättning var i dessa fall grundad på den s. k. rådsrumslagen (1979:335). Numera är det endast för Forsmark 3 som det -1, o. m. budgetåret 1987/88 - föreligger rätt till ersättning. För det innevarande budgetåret har anvisats medel som skall täcka även den avtalsenliga ersättningen för de ökade anläggningskostnaderna för denna reaktor.
NU 1985/86:16
4 Regeringens förslag till anslag avseende ersättning till Forsmarks Kraftgrupp för budgetåret 1986/87 avstyrks i partimotionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk). I den förra hänvisas till att centerpartiet reserverade sig mot riksdagens beslut att godkänna den nyssnämnda överenskommelsen beträffande Forsmark 3. Motionärerna vidhåller uppfattningen att det inte finns någon förseningskostnad som bör berättiga till ersättning. I den senare motionen sägs endast att regeringens förslag på denna punkt ”bör avslås”.
Utskottet konstaterar att staten genom avtal är förpliktad att utge den ersättning som regeringen begär anslag till. De invändningar mot överenskommelsen som anfördes när denna presenterades har tillbakavisats genom riksdagens beslut att godkänna de gällande grunderna för ersättning. De kan inte nu åberopas till stöd för att staten skulle undandra sig sina avtalsenliga förpliktelser. Självfallet bör staten - såsom är naturligt för varje kontrahent i motsvarande fall - vinnlägga sig om att söka begränsa sina utbetalningar till vad motparten ovedersägligen har berättigade anspråk på att erhålla. Utskottet har erfarit att det pågår utredningar om hur olika punkter i avtalet skall tolkas, att kontinuerliga diskussioner förs mellan parterna om hur ersättningen i detalj skall beräknas och att de fortlöpande utbetalningarna enligt avtalet sker med reservation för framtida korrigering av ersättningsbeloppet. Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen hävdats att riksdagen bör påfordra att det gällande avtalet omförhandlas. Utskottet anser inte att det finns förutsättningar för en sådan åtgärd. Liksom tidigare vill utskottet understryka att utfallet av ersättningsbetalningarna under det förestående budgetåret kan komma att avvika kraftigt - uppåt eller nedåt - från det anslagsbelopp som tas upp i statsbudgeten. Avgörande blir, såsom framhävs i propositionen, bl. a. hur elbehovet och priserna för olja och kol utvecklas under perioden.
Med det sagda vill utskottet tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandena.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 6 och med avslag på motion 1985/86:N446 yrkande 4 och motion 1985/86:N447 yrkande 11 till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 180 000 000 kr.
Stockholm den 20 mars 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s), Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Reynoldh Furustrand (s), Per Westerberg (m), Göran Magnusson (s), Nic Grönvall (m) och Paul Lestander (vpk).
NU 1985/86:16
5 Reservation
NU 1985/86:16
Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Paul Lestander (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
I tre (= utskottet) ”bör avslås”.
Såsom upprepade gånger har framhållits vid riksdagens behandling av regeringens förslag om ersättning för försenad idrifttagning av Forsmark 3 har överenskommelsen i denna angelägenhet allvarliga brister. Det finns inte saklig grund för att statens vattenfallsverk och dess privata medintressenter skall kompenseras med skattemedel för sådana ”merkostnader” som anges i överenskommelsen. Detta måste numera stå klart även för ersättningsmottagarna. Enligt utskottets mening är det självklart att staten i det läget bör påkalla omförhandling av det gällande avtalet med sikte på att detta skall undanröjas. Riksdagen bör hos regeringen begära initiativ av denna innebörd och inskränka medelsanvisningen under den aktuella punkten till ett formellt belopp. Det sålunda anvisade anslaget får stå till förfogande för den händelse staten inte skulle i allo frigöras från ytterligare betalningsförpliktelser. Genom ett sådant beslut blir de här behandlade yrkandena i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk) tillgodosedda i det väsentliga.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 6 samt motion 1985/86:N446 yrkande 4 och motion 1985/ 86:N447 yrkande 11 till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.