Om statlig reglering gentemot näringslivet (prop. 1985/86:23)

Näringsutskottets betänkande 1985/86:23

om statlig reglering gentemot näringslivet (prop. 1985/86:23)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:142 om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet,

dels fyra motioner med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - fyra motioner från allmänna motionstiden, bl. a. om teknisk provning.

Konstitutionsutskottet har avgivit yttrande (KU 1985/86:16 y) över proposition 1985/86:142 jämte motioner (bilaga, s. 20).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den skall få visst bemyndigande att i samband med försöksverksamheter i regelförenkling gentemot näringslivet frångå vad riksdagen har bestämt. Samtliga motioner avstyrks. I en reservation (vpk) föreslås att riksdagen inte lämnar det begärda bemyndigandet. I en annan reservation (m, fp, c) begärs inrättandet av en parlamentarisk delegation med uppgift att följa arbetet. Samma partier står bakom reservationer med krav på mera omfattande avreglering och på ökade befogenheter för den s. k. normgruppen.

Utskottet avstyrker vidare motioner om vidgad informationsplikt för riksprovplatser och auktorisation för Träteknikcentrum i Skellefteå. I båda fallen föreligger reservationer (m resp. m, fp, c) till förmån för motionerna.

Propositionen

Förslag m. m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Thage Peterson - att riksdagen godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet, gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan liknande åtgärd.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragan- 1

NU

1985/86:23

1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 23

de statsrådet i övrigt har anfört om försöksverksamheter i regleringarna NU 1985/86:23 gentemot näringslivet.

Huvudsakligt innehåll

Propositionens förslag ingår som ett led i arbetet med att uppnå enklare och smidigare fungerande statliga regler gentemot näringslivet. För att detta syfte skall uppnås föreslås att försöksverksamheter skall utnyttjas mer systematiskt än hittills. Försöksverksamheter bör sålunda kunna utnyttjas för att pröva bl. a. alternativa styrmedel i regleringen av företagen.

En utgångspunkt för förslagen är att alternativa vägar skall sökas, utan att detta inkräktar på de grundläggande politiska mål om säkerhet, hälsa, god miljö etc. som från början har motiverat de statliga ingripandena.

I propositionen anges riktlinjer för de föreslagna försöksverksamheterna, t. ex. hur dessa bör avgränsas från ordinarie verksamhet. En försöksverksamhet kan t. ex. bedrivas inom ett eller flera geografiska områden, i likhet med vad som gäller för det s. k. frikommunförsöket. En annan möjlighet är att verksamheten utsträcks till hela landet men med begränsning till en viss del av en reglering. I propositionen utpekas vidare några lämpliga sakområden för försöken, nämligen de regionalpolitiska stöden till näringslivet, kontroll och tillsyn inom miljövården, bostadslånereglerna och regleringen inom den yrkesmässiga persontrafiken. Beslut om försöksområden förutsätts komma att fattas av regeringen efter hand. Vissa restriktioner som behöver iakttas anges, bl. a. hänsynen till konkurrenslikställighet mellan företagen.

För att möjliggöra att försöksverksamheter kommer i gång föreslås att riksdagen godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter, gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan liknande åtgärd. Regeringen avser att i efterhand för riksdagen redovisa hur bemyndigandet har utnyttjats.

I de fall då en försöksverksamhet kräver lagändring, bör denna enligt propositionen utverkas från fall till fall genom särskilt förslag till riksdagen.

Motionen

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och behandlas här är följande:

1985/86:496 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om

1. fördelen av marknadsanpassade (ekonomiska) styrmedel,

2. forcerad avreglering inom valutamarknaden, bostadssektorn, utrikeshandeln, den offentliga tjänsteproduktionen, trafiksektorn och miljöområdet,

3. förändringar av ”normgruppen - till ett nytt DEFU”,

4. konkurrensneutralitet.

1985/86:497 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs att nu 1985/86:23 riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående principerna för fortsatt avregleringsarbete.

1985/86:498 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1985/86:142.

1985/86:499 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation inrättas med uppgift att följa arbetet med förenklingar av den statliga regleringen gentemot näringslivet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1985/86:N277 av Britta Hammarbacken (c), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om avbyråkratisering, effektivisering och decentralisering av statligt stöd till små och medelstora företag (delvis; se i övrigt NU 1985/86:15).

1985/86:N280 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande auktorisation för Skellefteå Träteknikcentrum att utfärda provningsintyg för träprodukter enligt för sådan provningsverksamhet fastställda normer.

1985/86:N307 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om myndigheternas serviceansvar gentemot företagen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om politisk prioritering mellan viktiga och mindre viktiga verksamheter för att nå förenklingar.

1985/86:N320 av Rune Rydén (m) och Olle Aulin (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till ny lagstiftning och nya bestämmelser beträffande riksprovplatsernas informationsplikt m. m.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för de motionsyrkanden som hänför sig till regeringens förslag om bemyndigande för viss försöksverksamhet. Även önskemål i motionerna om den fortsatta inriktningen av arbetet med frågor om regleringar gentemot näringslivet redovisas. Motiveringen för andra motionsyrkanden som behandlas i betänkandet refereras under rubriken Utskottet.

Regeringens förslag betecknas i moderata samlingspartiets motion 1985/

86:497 som ett positivt steg, om än alltför litet. Även om försöksverksamhet i vissa fall kan vara väl motiverad bör det på många områden vara möjligt att direkt slopa ett flertal bestämmelser, menar motionärerna. Man bör inom varje område som blir föremål för försöksverksamhet så snabbt som möjligt övergå till permanent avreglering. Vidare anförs i motionen att försöksverksamhet i olika regioner eller delbranscher innebär problem med hänsyn till 3

kravet på konkurrensneutralitet. Väsentligt är därför att regeringen ser till NU 1985/86:23

att verksamheten får en sådan utformning att konkurrensneutraliteten inte

rubbas.

Motionärerna hänvisar till moderata samlingspartiets principiella uppfattning att offentlig reglering måste inskränkas till det absolut nödvändiga.

Omfattande reglering och komplicerade beslutsprocesser inom myndigheter medverkar till att göra näringslivet mindre effektivt genom att fördröja och fördyra viktiga åtgärder. Vidare sägs att det är ett allvarligt problem med den nuvarande offentliga regleringen att myndigheterna sällan beaktar de fullständiga konsekvenserna av sina bestämmelser. Även till synes betydelselösa krav kan i kombination med andra myndighetskrav få stora konsekvenser. Enligt motionärernas uppfattning fullgör marknadskrafterna den bästa kontrollen i en fri marknadsekonomi. I många fall kan omfattande regelverk skapas på frivillig väg utan offentliga insatser. Motionärerna förutser att många av de mål som har gällt för offentlig reglering kommer att kunna nås även utan statsingripande.

Vidare anges i motionen ett antal önskemål beträffande regeringens fortsatta arbete med frågor om avreglering. Nytillkommande reglering bör minimeras. Motionärerna erinrar om föreskriften i 3 kap. 2 § riksdagsordningen om att proposition med förslag om nytt eller väsentligt höjt anslag bör innehålla uppskattning av framtida kostnader. När förslag läggs fram om nya regleringar bör regeringen redovisa inte bara kostnaderna för staten att upprätthålla regleringen utan även de kostnader som företag och enskilda drabbas av. Vidare anförs att riksdagen och regeringen vid eventuellt nytillkommande reglering bör tidsbegränsa dess giltighet så att den automatiskt kommer upp till omprövning. Enskilda myndigheter bör aktivt medverka till att minska och förenkla det regelverk som de har ansvar för.

Regeringen bör fastställa direkta mål härför i budgetdirektiven till myndigheterna.

Folkpartiets motion 1985/86:496 präglas av ett liknande synsätt. Beträffande den föreslagna försöksverksamheten anförs i motionen att man vid avgränsningen av försöksområden måste försäkra sig om att verksamheten inte kommer att rubba konkurrenslikställigheten mellan näringsidkare.

Speciellt försiktig bör man vara med geografiska avgränsningar. Försöksverksamheten bör således bedrivas på så bred front som möjligt, anförs det.

Inom de områden där en allmän avreglering bedöms möjlig bör en sådan omedelbart genomföras.

I motionen förs vidare ett principiellt resonemang om statlig regering gentemot näringslivet. Det har funnits en tendens för staten att välja administrativa styrmedel i form av regleringar framför ekonomiska styrmedel i form av skatter, subventioner eller avgifter, anförs det. Avgörande för detta val kan enligt motionärerna ha varit bristen på empiriska undersökningar om de negativa biverkningar som regleringar ofta för med sig. De kostnadsmässiga konsekvenserna - indirekta såväl som direkta - av nya lagar och förordningar blir ofta grovt underskattade. Motionärerna efterlyser förslag om s. k. ex ante-studier, dvs. analyser i förväg av effekter, kostnader och biverkningar av olika föreskrifter. Sådana studier skulle kunna hejda tillväxten av onödiga och kostnadsdrivande marknadsingripanden. Den s. k.

begränsningskungörelsen har inte haft avsedd effekt i detta hänseende, NU 1985/86:23 anförs det.

I motionen hänvisas också till uppgifter om att småföretag vanligen drabbas hårdare än större företag av regleringar och uppgiftskrav. Omfattande krav på dyrbara och långvariga produkttester kan också verka konkurrensbegränsande. Forsknings- och utvecklingsinsatser tenderar då att koncentreras till storföretag, varvid branschkoncentrationen ökar. Detta bör enligt motionärerna beaktas vid valet av styrmedel.

Vidare anges i motionen en rad områden inom vilka enligt folkpartiets uppfattning en avreglering borde ske redan nu. Som exempel på regleringar som bör avskaffas anges valutaregleringen, pris- och importregleringar, den offentliga sektorns monopol inom stora delar av tjänsteproduktionen samt vissa regleringar inom bostadssektorn och trafiksektorn. Inom miljösektorn föreslås en övergång från administrativa till marknadsanpassade styrmedel.

Slutligen föreslås i motionen att den s. k. normgruppen ges vidgade befogenheter. Bl. a. bör gruppen tillåtas att pröva också målen för de olika regleringarna. Normgruppen bör enligt motionen permanentas så att en näringsidkare kan vända sig till den med frågor om avreglering och förenklingar. Representanter för näringslivet föreslås ingå i gruppen, i enlighet med vad som var fallet i den under åren 1977-1981 verksamma delegationen för företagens uppgiftslämnande m. m. (DEFU). Om normgruppen finner att en myndighet föreslår föreskrifter eller ställer uppgiftskrav vars samhällsekonomiska kostnader överstiger den samhällsekonomiska nyttan skall gruppen tillåtas att dels utarbeta egna förslag till ändringar, dels anmäla frågan till riksrevisionsverket och regeringen.

Det är viktigt att avreglering och avbyråkratisering drivs vidare med kraft, sägs det i centerpartiets motion 1985/86:499. För att framgång skall nås måste sannolikt ett sådant arbete bedrivas med stor flexibilitet och smidighet.

Motionärerna ser regeringens förslag som ett steg i denna riktning. Med hänvisning till förslagets grundläggande innebörd att regeringen skall kunna sätta sig över vad riksdagen har bestämt betecknas det emellertid som angeläget med någon form av parlamentarisk återförsäkring. En sådan skulle enligt motionärerna kunna åstadkommas genom inrättandet av en parlamentarisk delegation, vilken skulle ha till uppgift att följa förenklingsarbetet.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1985/86:498 avstånd från regeringens förslag. Syftet med förslaget är måhända gott, anförs det, men förfarandet och metoden väcker tvivel. Om en regel och motiven för den har framgått av ett riksdagsbeslut skall den inte kunna ändras med mindre än att riksdagen själv har beslutat det. Visar sig gällande regler vara olämpliga eller onödigt komplicerade bör regeringen lägga fram förslag för riksdagen om ändring eller avskaffande av reglerna, menar motionärerna. Som än mer tvivelaktigt betecknas att regeringens begäran om bemyndigande är så generell. Riksdagen måste få närmare besked om vad det hela gäller.

Motionärerna ger uttryck för misstanken att propositionens syfte är en ren besparing. De förenklingar som avses -1, ex. ökad användning av egenkontroll - kan minska effekten av angelägna regler, anförs det. Lika angeläget som det kan vara att få bort onödigt komplicerade förfaranden, lika väsentligt är att man inte urholkar miljö- eller säkerhetsregler vilka gäller

1* Riksdagen 1985186.17sami. Nr23

gentemot näringslivet. Utan att det klarlagts vad som här konkret avses bör NU 1985/86:23 alltså riksdagen inte godta förslaget, menar motionärerna.

Statlig kontroll genom teknisk provning m. m.

Med anledning av de motioner om teknisk provning m. m. som behandlas i detta betänkande lämnas här en kortfattad redogörelse för gällande ordning på området.

Staten ställer vissa krav på särskilda egenskaper hos olika produkter, anläggningar m. m. till skydd av liv, hälsa, miljö och egendom. Sådana krav kan utfärdas generellt genom föreskrifter i särskilda författningar eller genom beslut i ett särskilt fall och då avse en bestämd produkt eller anläggning.

På olika sätt kontrollerar sedan staten att de uppställda kraven uppfylls.

En sådan kontroll sker i vissa fall innan en produkt tas i bruk, i andra fall senare, t. ex. i form av återkommande besiktning. Kontrollen kan gälla samtliga objekt av ett visst slag eller ett urval. Vid förhandskontroll av serietillverkade artiklar som t. ex. elektrisk materiel är det vanligt med typkontroll, som kombineras med tillverkningskontroll och typefterkontroll.

Kontroll kan också ske genom övervakning av tillverkarens egenkontroll.

Det finns sålunda varierande kontrollformer och kontrollnivåer.

Utfärdandet av föreskrifter med krav på produkter är en myndighetsuppgift som inte kan överlåtas på ett enskilt organ. De myndigheter som har bemyndigats att utfärda säkerhetsföreskrifter har var och en inom sitt sakområde ansvaret för skydd av liv, hälsa, miljö och egendom. Också kontrollen av att kraven är uppfyllda är en myndighetsuppgift. Beslut som innebär att en produkt godkänns eller underkänns med åtföljande rättsverkningar innebär myndighetsutövning. Sådana beslut kan dock med stöd av lag överlåtas på enskilda organ.

I kontroll av nu avsett slag ingår ofta någon form av provning, besiktning eller liknande förfarande, vars resultat ligger till grund för ett beslut om att kravet skall anses vara uppfyllt eller inte. Detta moment innebär att objektets egenskaper bestäms med syfte att möjliggöra jämförelse med föreskrivna krav. För detta behövs tillgång dels till entydiga provningsmetoder, dels till provningsorgan, laboratorier m. m. som kan prestera korrekta mätresultat. Ibland har myndigheter provningsresurser men ofta utnyttjas fristående organ. Provningen i sig innefattar inte myndighetsutövning och kan även utan lagstöd utföras av ett enskilt organ.

För att få till stånd en samordning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs så kompetent, effektivt och opartiskt som möjligt tillskapades i mitten av 1970-taiet det s. k. riksprovplatssystemet. Detta innebär att en riksprovplats utses för ett visst objektområde och utför all provning som olika myndigheter föreskriver i fråga om objekt inom området. Till riksprovplatserna har också i stor utsträckning överlämnats att besluta om godkännande, dvs. det egentliga kontrollmomentet. En betydande del av den provning som grundas på myndighetsföreskrifter sker emellertid utanför riksprovplatssystemet.

Riksdagen har nyligen antagit en lag (1985:1105) om obligatorisk kontroll NU 1985/86:23 genom teknisk provning m.m. (prop. 1985/86:27, NU 1985/86:8, rskr.

1985/86:96), som den 1 februari 1986 har ersatt den tidigare riksprovplatslagen från år 1974. Sedan den nya lagen nu har trätt i kraft gäller följande ansvarsfördelning för de grundläggande delarna av systemet för obligatorisk kontroll.

- Föreskrifter med krav på produktegenskaper m. m. och ordning för kontroll av dessa utfärdas av myndigheter med särskilda bemyndiganden.

För närvarande finns ett trettiotal myndigheter med sådana bemyndiganden. Det är den föreskrivande myndigheten som bestämmer egenskapskraven, vad som skall provas, på vilket sätt detta skall ske samt vilket organ som skall eller får utföra provningen.

- Provning eller annan liknande undersökning utförs av riksprovplats (RPP) eller auktoriserad provplats (APP) eller som övervakad egenkontroll. Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten vid RPP.

På RPP ställs krav på sakkunskap och objektivitet. Den skall också ha en oberoende ställning. Med undantag av kravet på oberoende gäller motsvarande också för en APP. Flera inbördes konkurrerande APP kan utses för ett och samma område. APP, som tidigare inte kunde utses för obligatorisk kontroll genom provning, skall nu kunna utses även för sådan.

Auktorisationen gäller provningsorganets tekniska kompetens inom ett visst område. Om en RPP har utsetts för ett visst område skall dock all obligatorisk provning inom området utföras vid denna. Enligt den nya lagen kan tillverkarens provningsresultat utnyttjas i större utsträckning än tidigare.

- Kontroll utövas av föreskrivande myndighet eller RPP efter delegation.

Normalt överlåts kontrollmomentet (godkännandebeslutet) på RPP, i vart fall när jämförelsen mellan provningsresultatet och föreskriftskravet är enkel att göra. Överlåtelse av formella godkännandebeslut till APP är inte möjlig.

Organisationen med RPP och APP är i sig inte tvingande. Det är de myndigheter som utfärdar föreskrifter som beslutar om hur kontrollen skall utföras. Syftet med den nya lagen är att erbjuda en ordning för en flexiblare kontrollorganisation.

Central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik är statens mät- och provråd (MPR). Enligt 9 § förordningen (1985:1106) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. är MPR tillsynsmyndighet för riksprovplatser och auktoriserade provplatser som inte är myndigheter. Vidare får MPR enligt 10 § förordningen meddela närmare föreskrifter om verksamheten vid sådana provplatser. För verksamheten vid provplatser som är myndigheter - och där MPR alltså saknar direktivrätt - lämnar MPR råd och anvisningar. Enligt MPR:s föreskrifter för de provplatser som inte är myndigheter - vilka föreskrifter i tillämpliga delar också utgör anvisningar för de riksprovplatser som är myndigheter - skall provplats bl. a. föra och på begäran tillhandahålla förteckning över vid provplatsen gällande föreskrifter. Vidare skall finnas skriftliga beskrivningar på tillämpade metoder och en

Rättelse: S. 18 rad 9 nedifrån Står mom. 5 Rättat till: mom. 4

rad 8 nedifrån Står: Christer Eirefelt Rättat till: Hadar Cars

förteckning över dessa. Metodbeskrivning skall av provplatsen tillhandahål- NU 1985/86:23 las på begäran.

Utskottet

Statlig reglering gentemot näringslivet

Under senare år har de ekonomiska effekterna av statliga myndigheters föreskrifter gentemot kommuner och företag kommit att uppmärksammas i allt högre grad. Utfärdandet av kungörelsen (1970:641) om begränsning i myndigheters rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd, den s. k. begränsningskungörelsen, föranleddes framför allt av de statliga föreskrifternas kostnadshöjande effekt på kommunernas verksamhet. Vidare bedrevs under åren 1978-1980 genom delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU) en försöksverksamhet i syfte att begränsa och underlätta uppgiftslämnandet. På grundval av denna verksamhet utfärdades förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner, enligt vilken myndigheterna är skyldiga att samråda med Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD)

Sedan regeringsskiftet hösten 1982 utgör förenkling av statliga regelsystem en del av arbetet med den offentliga sektorns förnyelse. Ett av resultaten är den av riksdagen nyligen antagna förvaltningslagen (prop. 1985/86:80, KU 1985/86:21), som syftar bl. a. till att förbättra myndigheternas service gentemot enskilda och företag. I arbetet ingår vidare det s. k. frikommunförsöket (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32), som innebär att vissa primär- och landstingskommuner till utgången av år 1988 kan få dispens från olika statliga regler för den kommunala verksamheten.

En förenkling av de statliga regelsystemen gentemot näringslivet har ansetts vara av stor betydelse för främjandet av industriell tillväxt. Hösten 1983 tillsattes inom regeringskansliet en särskild arbetsgrupp, normgruppen (I 1983 :H), för samordningen av förenklingsarbetet hos departement och myndigheter. Gruppen, som är knuten till industridepartementet, har till uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet.

Gruppens arbete syftar till att motverka regler och tillämpningen av regler som verkar onödigt kostnadshöjande, försvårar strukturförändringar eller får konkurrensbegränsande effekter för svenskt näringsliv. En viktig utgångspunkt är att arbetet skall bedrivas utan att inkräkta på de grundläggande mål om säkerhet, hälsa, jämlik fördelning osv. som i de enskilda fallen har motiverat att samhället gått in med reglerande åtgärder.

Ett av de prioriterade områdena i arbetet med regelförenklingar i förhållande till näringslivet är teknisk provning och kontroll. Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen i slutet av år 1985 har antagit förslag till ny lagstiftning om den obligatoriska kontroll som utförs bl. a. inom det s. k. riksprovplatssystemet. Utskottet återkommer till vissa frågor om teknisk provning.

Regeringen har nyligen i skrivelse 1985/86:165 om frikommunförsöket, regelförenklingen och förbättringen av den statliga servicen lämnat en redogörelse för pågående och planerad verksamhet på dessa områden.

Utskottet vill särskilt hänvisa till det avsnitt i skrivelsen (s. 19-23) som NU 1985/86:23 handlar om regelförenklingar i förhållande till näringslivet.

I den nu aktuella propositionen 1985/86:142 anförs (s. 6) att det inom olika myndighetsområden finns ett behov av att överväga en delvis annan rollfördelning mellan de offentliga reglerande organen och företagen. Bl. a. betonas möjligheten av att den kontrollapparat som företagen själva har byggt upp utnyttjas i ökad omfattning vid olika statliga regleringar gentemot näringslivet. I en sådan omprövningsprocess finns det vissa hinder och trögheter. Möjligheter bör därför öppnas att systematiskt pröva försöksverksamhet som ett medel att få fram nya lösningar. Sådan försöksverkasmhet - som innebär att det ordinarie regelsystemet hålls intakt - skall enligt propositionen vara tidsbegränsad till högst tre år, varefter en utvärdering av varje verksamhet skall ske. Mot denna bakgrund begär regeringen bemyndigande av riksdagen att i samband med försöksverksamheter gentemot näringslivet få göra avsteg från sådana förordningar som har utfärdats av regeringen men som i praktiken är riksdagsbundna genom anslagsvillkor m. m.

De fyra oppositionspartierna har i skilda motioner - för vilka har redogjorts i det föregående (s. 4 f.) - tagit ställning till regeringens förslag.

Tanken på försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet godtas i och för sig av såväl moderata samlingspartiet i motion 1985/86:497 som folkpartiet i motion 1985/86:496.1 båda motionerna betecknas emellertid regeringens förslag som otillräckligt. Vidare pekar man på att försöksverksamhet avgränsad till vissa regioner eller delbranscher innebär problem med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet.

Centerpartiet godtar i motion 1985/86:499 regeringens förslag om försöksverksamheter. Med hänsyn till att förslaget är avsett att möjliggöra avvikelser från riksdagsbeslut anser dock motionärerna att en parlamentarisk delegation bör inrättas med uppgift att följa förenklingsarbetet.

Avslag på propositionen yrkas av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1985/86:498. Regeringens förslag om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet vilka innebär avsteg från vad riksdagen har beslutat avvisas på såväl konstitutionella som sakliga grunder. Om regeringen anser att vissa regler är olämpliga eller onödigt komplicerade bör klart definierade förslag om ändringar läggas fram för riksdagen, menar motionärerna.

Mot bakgrund bl. a. av de synpunkter som framförts i sistnämnda motion har näringsutskottet hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över ärendet. I sitt yttrande, som finns fogat till detta betänkande som bilaga, anför konstitutionsutskottet att det begärda riksdagsbemyndigandet är av samma slag som riksdagen tidigare har godtagit i frikommunförsöket. För de nu föreslagna försöken är uppställda flera grundläggande restriktioner i syfte att bl. a. undvika att verksamheten inkräktar på målet med regleringen eller på rättssäkerheten. Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att beakta finns ingen erinran mot förslaget. Det förutsätts att riksdagen genom årliga rapporter hålls informerad om försöken och den utvärdering av dessa som enligt förslaget skall ske.

I en avvikande mening till konstitutionsutskottets yttrande har två

ledamöter (m, vpk) anslutit sig till den uppfattning som redovisas i motion NU 1985/86:23 1985/86:498 (vpk).

Näringsutskottet vill för egen del anföra följande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att försöksverksamheter av det slag som anges i propositionen utgör en lämplig metod för prövning av olika möjligheter till regelförenkling gentemot näringslivet. Det ligger i sakens natur att slutmålet med varje försöksverksamhet inte från början kan preciseras. Syftet med verksamheten är just att skapa klarhet om lämpligheten och genomförbarheten av en viss regelförenkling. Såsom anförs i propositionen ger försöksverksamheter möjligheter till systematisk utvärdering innan det slutliga beslutet fattas, vilket utskottet anser önskvärt.

Utskottet finner ingen anledning att bemöta vad som sägs i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) om att regeringens förslag inte är tillräckligt långtgående. Denna kritik synes bygga på en missuppfattning, eftersom förslaget gäller en metod för arbetet med regelförenkling och inte omfattningen av den avreglering som eftersträvas.

Principiella invändningar mot att regeringen lämnas det begärda bemyndigandet har framförts i motion 1985/86:498 (vpk). Utskottet hänvisar här till vad konstitutionsutskottet har anfört i sitt yttrande. Detta utskott har sålunda inte haft någon erinran från konstitutionell synpunkt mot regeringens förslag. Med hänsyn härtill avstyrker näringsutskottet motionen. Utskottet tillstyrker att riksdagen lämnar regeringen det begärda bemyndigandet att frångå riksdagsbundna författningar m. m.

Vad som i övrigt har anförts i propositionen om försöksverksamheter i statlig regering gentemot näringslivet föranleder enligt utskottets uppfattning ingen erinran från riksdagens sida. Ett uttalande av riksdagen - såsom föreslås i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) - om vikten av att konkurrensneutraliteten upprätthålls förefaller inte motiverat mot bakgrund av att regeringen redan har uppmärksammat frågan, vilket klart framgår av propositionen (s. 10). De två motionerna avstyrks sålunda i berörda delar.

Utskottet kan inte biträda förslaget i centerpartiets motion 1985/86:499 om inrättande av en parlamentarisk delegation. Det saknas enligt utskottets mening motiv för ett sådant organ. Såsom framgår av propositionen (s. 9) avser regeringen att i efterhand för riksdagen redovisa hur det begärda bemyndigandet har utnyttjats. Utskottet förutsätter, liksom konstitutionsutskottet, att riksdagen genom årliga rapporter hålls informerad om försöken. Givetvis kommer också riksdagen att, efter en försöksperiod av högst tre år, i vanlig ordning få ta ställning till förslag om ändringar i de statliga regelsystemen. Motionen avstyrks.

I moderata samlingspartiets motion 1985/86:497 och folkpartiets motion 1985/86:496 framförs ett antal delvis sammanfallande synpunkter på principerna för fortsatt avregleringsarbete. Som framgår av den tidigare redovisningen (s. 4) går dessa synpunkter i korthet ut på att offentliga regleringar har starkt negativa verkningar på näringslivets effektivitet och att de kostnadsmässiga konsekvenserna härav inte beaktas tillräckligt när förslag om nya regleringar läggs fram. I motion 1985/86:496 (fp) framförs därjämte önskemål om en forcerad avreglering inom en rad samhällssektorer. ,

Utskottet behandlar i detta sammanhang även vissa yrkanden om regelför- NU 1985/86:23 enkling - särskilt för småföretag - som framförs i motionerna 1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c) från allmänna motionstiden. I den förstnämnda motionen sägs bl. a. att myndigheternas agerande gentemot småföretagen bör i högre grad än för närvarande präglas av servicekänsla och en positiv attityd. Vidare anförs att mera omfattande regelförenklingar kan nås endast genom ett politiskt ställningstagande till vikten av olika verksamheter. Ett beslut om att viss verksamhet kan undvaras möjliggör också slopandet av de regleringar som gäller för området. I motion 1985/86:N277 (c) föreslås en förenklad ordning för uppgiftslämnande för småföretagen och en samordning från myndigheternas sida. Företagens organisationer bör beredas tillfälle till ett mer aktivt deltagande i avbyråkratiseringsarbetet. För att markera betydelsen av detta arbete bör, menar motionären, riksdagen anmoda regeringen att under år 1986 redovisa uppnådda resultat.

Utskottet anser inte att de fyra motionerna i de delar som har berörts här ger anledning till något initiativ av riksdagen. Önskemålet om ett fortsatt systematiskt avregleringsarbete synes väl tillgodosett. Samma gäller de särskilda önskemål med avseende på småföretagen som framförs i motionerna 1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c). Utskottet hänvisar i sammanhanget till den redogörelse för avregleringsarbetet som har lämnats av regeringen i skrivelse 1985/86:165. Önskemålet i motion 1985/86:496 (fp) om en forcerad avreglering inom olika samhällssektorer - av vilka flertalet inte hör till utskottets beredningsområde - anser sig utskottet inte böra ta upp till sakdiskussion. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna 1985/86:497 (m), 1985/86:496 (fp), 1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c) i berörda delar.

I motion 1985/86:496 (fp) föreslås vidare att normgruppen skall ges ökade befogenheter, innefattande bl. a. rätt att pröva målen för olika regleringar.

Vidare skulle gruppen permanentas och vidgas till att omfatta även företrädare för näringslivet.

Utskottet ställer sig avvisande till dessa förslag. Det bör inte komma i fråga att ett organ som normgruppen ges rätten att överpröva av statsmakterna beslutade mål för olika regleringar. Inte heller synes gruppen böra få karaktären av ett partssammansatt organ. Utskottet anser att samråd med bl. a. berörda näringslivsorganisationer liksom hittills bör kunna ske utan att företrädare för dessa ingår i gruppen. I sammanhanget vill utskottet erinra om vad som anförs i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 25) om normgruppens uppgifter. Gruppen skall vara ett sammanhållande lednings- och utredningsorgan, men huvudansvaret för att resultat uppnås skall åvila berörda departement och myndigheter. Förenklingssträvandena måste utgöra ett naturligt inslag i det ordinarie arbetet inom förvaltningen, anförs det. Utskottet instämmer häri. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:496 (fp) även i denna del.

11 Riksprovplatsernas informationsplikt

NU 1985/86:23

I motion 1985/86:N320 (m) behandlas frågor om den provning av vissa produkter som sker vid riksprovplatserna som underlag för typgodkännande.

Sådant godkännande, som utgör en förutsättning för att ifrågavarande produkt skall få säljas på den svenska marknaden, innebär att produkten uppfyller de krav avseende bl. a. säkerhet som den föreskrivande myndigheten ställer. Dessa föreskrifter kan emellertid innehålla funktionskrav som inte är preciserade, vilket gör det nödvändigt för riksprovplatserna att utfärda detaljerade tekniska instruktioner om provförfaranden och kravnivåer m. m. För att en leverantör skall kunna vara säker på att hans produkt utformas så som krävs måste han alltså, anförs det, ha tillgång inte bara till kungörelsen från den föreskrivande myndigheten utan även till riksprovplatser tekniska instruktion eller meddelande.

Motionärerna hävdar, med angivande av vissa exempel, att det tar för lång tid för riksprovplatserna att utforma sina instruktioner och att dessa betraktas som interna, vilket skapar stor osäkerhet hos tillverkare och importörer om vilka regler som gäller. Som ett tredje problem anges att riksprovplatserna ändrar sina instruktioner utan att berörda intressenter informeras härom. Sett med utländska leverantörers ögon är rättsläget obegripligt, säger motionärerna. De menar att det här föreligger en form av tekniskt handelshinder.

Utskottet har i det föregående (s. 6 f) redogjort för gällande bestämmelser om riksprovplatsernas verksamhet. Av redogörelsen framgår att vid provplatserna gällande tekniska föreskrifter skall tillhandahållas på begäran.

Enligt utskottets mening är nuvarande bestämmelser om riksprovplatsernas informationsplikt rimliga. De torde också stämma väl överens med vad som gäller inom förvaltningen i övrigt. Det måste ankomma på berörda tillverkare eller importörer av en produkt som är föremål för obligatorisk kontroll att hålla sig orienterade om de föreskrifter som gäller vid den riksprovplats som svarar för ifrågavarande kontrollområde. I den mån det allmänt har förekommit brister i provplatsernas verksamhet av de slag som anges i motionen borde detta ha blivit bekant för tillsynsmyndigheten,dvs. statens mät- och provråd (MPR). Enligt vad utskottet har inhämtat från MPR har det emellertid endast i något enstaka fall väckts klagomål från allmänheten om provplatsernas sätt att fullgöra sin informationsplikt.

Utskottet finner alltså med hänvisning till det anförda att det saknas grund för yrkandet i motion 1985/86:N320 (m). Motionen avstyrks.

Auktorisation för Träteknikcentrum

I motion 1985/86:N280 (fp) anförs att Träteknikcentrum i Skellefteå under ett antal år har bedrivit sin verksamhet till stor nytta för den norrländska träförädlande industrin. Centret har som speciellt kompetensområde utvecklingsarbete avseende trappor, dörrar, fönster och olika limmade komponenter. Enligt motionärerna bör den nuvarande verksamheten utökas genom att centret får auktorisation att inom sitt kompetensområde utfärda provnings intyg

som erfordras för att statens planverk skall typgodkänna en produkt för 12

byggnadsändamål. För närvarande gäller att ett norrländskt träföretag som NU 1985/86:23 har tagit fram en ny produkt måste skicka produkten till statens provningsanstalt i Borås för att få ett provningsintyg utfärdat. Detta innebär enligt motionärerna en stor kostnad och en försämrad konkurrenssituation för det tillverkande företaget.

Utskottet har tidigare (s. 6 f.) lämnat en redogörelse för gällande ordning i fråga om obligatorisk kontroll. Av redogörelsen framgår bl. a. att det för varje område för sådan kontroll utses en riksprovplats eller en eller flera auktoriserade provplatser. Det är den föreskrivande myndigheten - i det här aktuella fallet statens planverk - som bestämmer bl. a. normer och förfaranden samt vilket eller vilka organ som skall utföra provningen. För kontrollområdet trämaterial och träkonstruktioner är statens provningsanstalt riksprovplats, vilket alltså innebär att inget annat organ får utföra obligatorisk kontroll inom området.

Träteknikcentrum är ett organ för kollektiv forskning på det trätekniska området. Huvudmän är Stiftelsen Svensk träteknisk forskning - som företräder ett antal branschorganisationer - och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Verksamheten regleras genom avtal och ramprogram.

Träteknikcentrum består av tre enheter, varav en huvudenhet med kansli i Stockholm och enheter i Jönköping och Skellefteå för forsknings- och utvecklingsarbete m. m. Verksamheten i Skellefteå är inriktad framför allt på vidareförädling och byggnadssnickerier. Vid enheten bedrivs produktprovningar och tester av byggdelar samt konsulentverksamhet som till största delen består av tekniköverföring till den träbearbetande industrin.

Motioner av samma innebörd som den nu aktuella har väckts såväl år 1984 som år 1985. Dessa motioner behandlades av utskottet tillsammans med förslaget om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. i betänkandet NU 1985/86:8. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till att det ankom på den föreskrivande myndigheten att ta ställning till frågan om vilka organ som skall genomföra en föreskriven provning. Reservationer anmäldes av företrädarna för de tre borgerliga partierna. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet konstaterar att Träteknikcentrum, som har nära anknytning till träbranschen, inte uppfyller de krav på oberoende ställning som gäller för en riksprovplats. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anförde vid sin behandling av frågan i nyssnämnda betänkande avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivetatt riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:142 moment 1 och med avslag på motion 1985/86:498 i ifrågavarande del godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter i statlig reglering gentemot

näringslivet, gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med NU 1985/86:23 anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan liknande åtgärd,

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2 och med avslag på motion 1985/86:496 yrkande 4, motionerna 1985/86:497 och 1985/86:498, båda i ifrågavarande del, och motion 1985/86:499 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen avslår motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N307 yrkandena 9 och 10, motion 1985/86:496 yrkandena 1 och 2 samt motion 1985/86:497 i ifrågavarande del,

3. beträffande normgruppen

att riksdagen avslår motion 1985/86:496 yrkande 3,

4. beträffande riksprovplatsernas informationsplikt att riksdagen avslår motion 1985/86:N320,

5. beträffande auktorisation för Träteknikcentrum att riksdagen avslår motion 1985/86:N280.

Stockholm den 22 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m), Mats Lindberg (s), Paul Lestander (vpk) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet (mom. 1)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse: Utskottet kan till stor del instämma i den kritik som i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) riktas mot regeringens förslag om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet. I likhet med motionärerna anser utskottet att det borde klarare framgå att verksamheten syftar till en omfattande avreglering. På många områden borde en avreglering kunna ske direkt, en fråga som utskottet strax återkommer till. Utskottet delar också motionärernas uppfattning om att försöksverksamhet som på sätt som anges i propositionen är avgränsad till en region eller en delbransch innebär betydande risker för konkurrenssnedvridning. I den mån det bedöms

nödvändigt att låta en avreglering föregås av försöksverksamhet bör denna NU 1985/86:23 därför ske på så bred front som möjligt.

Trots dessa invändningar mot regeringens förslag vill utskottet inte motsätta sig att försöksverksamheter av det slag som föreslås nu kommer till stånd. Utskottet förutsätter därvid att dessa läggs upp på ett sätt som innebär att konkurrenslikställigheten påverkas i minsta möjliga utsträckning.

Principiella invändningar (=utskottet) författningar m. m.

Likväl anser utskottet att riksdagen bör ges särskilda möjligheter att följa arbetet med förenklingar av den statliga regleringen gentemot näringslivet.

Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motion 1985/86:499 (c) om inrättande av en parlamentarisk delegation. Såsom motionärerna påpekar är en sådan parlamentarisk återförsäkring av arbetet principiellt önskvärd med hänsyn till att regeringen skulle få befogenhet att göra avsteg från vad riksdagen har bestämt. Det skulle enligt utskottets mening också innebära praktiska fördelar om arbetet från början gavs en bred politisk förankring.

Utskottet föreslår att riksdagen, i samband med att det begärda bemyndigandet lämnas, genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet har anfört om vikten av konkurrensneutralitet vid detta slags försöksverksamhet och om inrättande av en parlamentarisk delegation.

Härigenom skulle såväl motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86: 496 (fp) som motion 1985/86:499 (c) tillgodoses i de delar som har berörts här.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivetatt riksdagen

a) (=utskottet),

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2, med bifall till motion 1985/86:496 yrkande 4, motion 1985/86:497 i ifrågavarande del och motion 1985/86:499 samt med avslag på motion 1985/86:498 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet (mom. 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer helt i den kritik mot regeringens förslag som framförs i vänsterpartiet kommunisternas motion 1985/86:498 och som får stöd i en avvikande mening till konstitutionsutskottets yttrande. Näringsutskottet vill inte bestrida att vissa statliga regleringar gentemot näringslivet kan vara onödigt krångliga eller i övrigt olämpligt utformade och att de därför kan behöva ändras. I den mån en sådan ändring innebär avsteg från vad riksdagen har beslutat bör emellertid frågan underställas riksdagen.

Riksdagen bör inte på sätt som föreslås i propositionen avhända sig inflytandet över den statliga regleringen av näringslivet. Den hänvisning som

görs till frikommunförsöket är enligt utskottets mening missvisande, efter- NU 1985/86:23 som föremålen för regleringarna i det fallet är offentliga organ som styrs i demokratisk ordning. Liksom motionärerna befarar utskottet att kortsiktiga besparingshänsyn ligger bakom regeringens förslag och att försöksverksamheten i praktiken skulle komma att leda till att staten överlät samhälleliga uppgifter åt företagen själva, t. ex. i form av egenkontroll. En tredje huvudinvändning är att den föreslagna försöksverksamheten skulle skapa ett tillstånd av rättslig oklarhet och bristande enhetlighet i myndigheternas agerande, vilket ger utrymme för allsköns tjänstemannagodtycke. Enligt utskottets mening skulle detta inte gagna vare sig företagen eller allmänheten.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen avslår propositionen och i samband därmed i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som här anförts. Motion 1985/86:498 (vpk) tillstyrks alltså. Genom inrättandet av en parlamentarisk delegation enligt förslaget i motion 1985/86:499 (c) skulle enligt utskottets mening de grundläggande bristerna i regeringens förslag inte avhjälpas. De synpunkter på försöksverksamheten som förs fram i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) kan utskottet inte ansluta sig till. Dessa tre motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:498 i ifrågavarande del avslår proposition 1985/86:142 moment 1,

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2, med bifall till motion 1985/86:498 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:496 yrkande 4, motion 1985/86:497 i ifrågavarande del och motion 1985/86:499 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Principer för fortsatt avregleringsarbete (mom. 2)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad som anförs i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) om principerna för det fortsatta avregleringsarbetet. Detta arbete bör inriktas på en permanent avreglering.

Utskottet går inte in på en närmare diskussion av förutsättningarna härför inom olika samhällssektorer. Från sina utgångspunkter anser utskottet emellertid att en avreglering på valutaområdet, inom utrikeshandeln och inom den offentliga tjänsteproduktionen är särskilt angelägen. Vidare vill utskottet understryka vikten av att varje förslag om nya regleringar åtföljs av en noggrann analys av regleringens samhällsekonomiska kostnader. Giltighetstiden för nya regleringar bör också begränsas så att en omprövning automatiskt kommer till stånd.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad NU 1985/86:23 utskottet nu har anfört om principerna för det fortsatta avregleringsarbetet.

Härigenom skulle de två förenämnda motionerna tillgodoses i berörda delar.

Samma gäller motionerna 1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c) såvitt avser önskemålen i dessa motioner om lättnader för småföretagen bl. a. i fråga om uppgiftslämnande.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N307 yrkandena 9 och 10, motion 1985/

86:496 yrkandena 1 och 2 samt motion 1985/86:497 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Normgruppen (morn. 3)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet ställer” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1985/86:496 (fp) om att normgruppen bör ges ökade befogenheter. Att resultatet av gruppens arbete hittills har varit magert torde till stor del bero på att gruppen är förhindrad att ta upp frågor om målen för de olika regelsystemen. Enligt utskottets uppfattning bör normgruppen tillåtas att mera förutsättningslöst granska såväl existerande som föreslagna regler. Utskottet ansluter sig också till vad som sägs i motionen om att normgruppen bör permanentas och att företrädare för näringslivet bör ingå i den, såsom var fallet i delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU). Utskottet förordar att riksdagen gör ett uttalande av angiven innebörd till regeringen. Motion 1985/86:496 (fp) tillstyrks därmed i denna del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande normgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:496 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riksprovplatsernas informationsplikt (mom. 4)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

De exempel på brister i riksprovplatsernas handläggning som anges i motion 1985/86:N320 (m) utgör enligt utskottets mening symptom på den grundläggande svagheten i det nuvarande riksprovplatssystemet. Trots den modifiering av systemet som nyligen har skett genom lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. är inslaget av konkurrensbegränsning alltjämt starkt. Med hänvisning till vad som anfördes i

frågan från företrädarna för moderata samlingspartiet vid utskottets behand- NU 1985/86:23 ling av förslaget till denna lag (NU 1985/86:8 res. 1) anser utskottet att en omprövning av riksprovplatssystemet bör ske i syfte bl. a. att minska kraven på obligatorisk kontroll och avskaffa riksprovplatsernas monopolställning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett särskilt uttalande till regeringen begär en sådan omprövning.

Genom en fortsatt liberalisering av provplatssystemet skulle förutsättningar skapas för bl. a. en sådan förbättrad service hos de provande organen som efterlyses i motionen. Denna skulle alltså väsentligen tillgodoses genom vad utskottet nu har föreslagit.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riksprovplatsernas informationsplikt

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Auktorisation för Träteknikcentrum (morn. 5)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad som anförs i motion 1985/86:N280 (fp) vill utskottet framhålla önskvärdheten av att kvalificerade organ av Träteknikcentrums typ i ökad utsträckning auktoriseras att utföra obligatorisk kontroll. Redan den uppmjukning av riksprovplatssystemet som nyligen genomfördes ger vissa möjligheter härtill. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av angiven innebörd till regeringen. Motionen skulle därigenom tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande auktorisation för Träteknikcentrum

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N280 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Riksprovplatsernas informationsplikt (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Vid tillkomsten av den nya lagstiftningen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning förutsattes från folkpartiets sida att den skulle möjliggöra en viss liberalisering av det nuvarande systemet med riksprovplatser (jfr NU 1985/86:8 s. 12). Särskilt framhölls att det från konkurrenssynpunkt innebär fördelar om obligatorisk kontroll kan utföras vid ett antal auktoriserade provplatser. Det finns anledning att anta att också servicen gentemot allmänheten skulle förbättras med en sådan ordning.

18 Konstitutionsutskottets yttrande 1985/86:16 y

över proposition 1985/86:142 om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet jämte följdmotioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över proposition 1985/86:142 om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1985/86:496 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), 1985/86:497 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), 1985/86:498 av Lars Werner m. fl. (vpk) samt 1985/86:499 av Ivar Franzén m. fl. (c). I några av motionerna anläggs vissa konstitutionella synpunkter på propositionen.

I propositionen föreslås att viss försöksverksamhet skall bedrivas i den statliga regleringen av näringslivet. Alternativ skall prövas till gällande regleringar och syftet skall bl. a. vara att erhålla enklare och smidigare fungerande regler. En utgångspunkt för försöken är att dessa inte får inkräkta på de grundläggande politiska mål om säkerhet, hälsa, god miljö etc. som i de enskilda fallen motiverat att samhället gått in med reglerande åtgärder. Inte heller får verksamheten inkräkta på rättssäkerheten eller i något väsentligt avseende rubba konkurrenslikställigheten mellan företagen. I propositionen anges vissa riktlinjer för försöken, t. ex. hur dessa bör avgränsas från ordinarie verksamhet. Det utpekas exempel på lämpliga sakområden för försöken. I propositionen föreslås vidare att regeringen ges möjlighet att inom ramen för åtgärderna få göra avsteg från vad riksdagen bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan liknande åtgärd. Enligt propositionen bör regeringen i efterhand för riksdagen visa hur bemyndigandet utnyttjats. Avsteg från vad som är föreskrivet i lag skall dock underställas riksdagen i varje särskilt fall genom förslag till lagändring. En övre gräns för försökstidens längd skall vara tre år. Varje försöksverksamhet skall utvärderas.

Konstitutionsutskottet får med anledning av propositionen och motionerna för egen del anföra följande. Det begärda riksdagsbemyndigandet är av samma slag som riksdagen tidigare godtagit i det s. k. frikommunförsöket (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368). För de nu föreslagna försöken är uppställda flera grundläggande restriktioner i syfte att bl. a. undvika att verksamheten inkräktar på målet med regleringen eller rättssäkerheten. Från de synpunkter utskottet har att beakta finns ingen erinran mot förslaget.

NU 1985/86:23 Bilaga

19 Utskottet förutsätter att riksdagen genom årliga rapporter hålls informerad om försöken och den utvärdering av dessa som enligt förslaget skall ske.

Stockholm den 15 maj 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Kristina Svensson och Ingela Mårtensson (fp).

Avvikande mening

av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Nils Berndtson (vpk), vilka anser att sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att det i propositionen begärda bemyndigandet är alltför generellt för att det av konstitutionella skäl skall kunna godtas av riksdagen. Detta innebär att utskottet biträder motion 1985/86:498 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari samma synsätt redovisats, samt att utskottet avstyrker propositionen.

NU 1985/86:23 (KU 1985/86:16 y)

20 Innehåll NU 1985/86:23

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag m.m 1

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 3

Statlig kontroll genom teknisk provning m.m 6

Utskottet 8

Statlig reglering gentemot näringslivet 8

Riksprovplatsernas informationsplikt 12

Auktorisation för Träteknikcentrum 12

Hemställan 13

Reservationer

1. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet (m,

fp, c) 14

2. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet

(vpk) 15

3. Principer för fortsatt avregleringsarbete (m, fp, c) 16

4. Normgruppen (m, fp, c) 17

5. Riksprovplatsernas informationsplikt (m) 17

6. Auktorisation för Träteknikcentrum (m, fp, c) 18

Särskilt yttrande

Riksprovplatsernas informationsplikt (fp) 18

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande KU 1985/86:16 y 19