Om statliga företag

Näringsutskottets betänkande 1985/86:24

om statliga företag

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) avsnittet Domänverket samt punkterna G 1, G 2, G 7 och G 8, som gäller anslag till statsägda företag m.m., dels — helt eller delvis — 18 motioner från allmänna motionstiden år 1986.

I motionerna berörs bl.a. frågor om domänverket, om principer för statlig affärsverksamhet och om försäljning av statliga företag.

Finansutskottet har avgett yttrande (FiU 1985/86:2 y) över vissa motionsyrkanden om försäljning av statliga företag (bilaga, s. 29).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av verkställande direktör Sören Gyll, Procordia AB, och andra ledande tjänstemän i bolaget.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Såvitt gäller frågor om affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet och försäljning av statliga företag har gemensamma reservationer avgetts av moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets företrädare. Dessa har också gått samman om reservationer rörande utförsäljning av tillgångar hos domänverket, affärsverket FFV och statens vattenfallsverk. Beträffande avveckling av Sveriges Investeringsbank AB finns två skilda reservationer (m, fp; c). Från centerpartiets sida föreligger en reservation om ett energiföretag i Norrbotten.

Med anledning av motioner om återuppbyggnad av ett sågverk i Särna har vänsterpartiet kommunisternas representant avgett en reservation om ändrade riktlinjer för domänverket.

Proposition 1985/86:100

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen - efter föredragning av industriminister Thage Peterson - under angivna rubriker föreslagit:

NU

1985/86:24

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 24

Domänverket (s. 196 f.) NU 1985/86:24

att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att kyrkofonden för år 1985 skall ersätta domänverket för utgifter för övertalig personal med 28000 kr.,

G 1. Kostnader för kronotorp (s. 197 f.)

att riksdagen till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1900000 kr.,

G 2. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning (s. 202 f.)

att riksdagen till Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 128600000 kr.,

G 7. Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB (s. 204)

att riksdagen till Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 58200000 kr.,

G 8. Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB (s. 204 f.)

att riksdagen till Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 57825000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:Fi713 av Lars Leijonborg (fp), såvitt gäller hemställan (4) att riksdagen hos regeringen begär en plan för utförsäljning av statliga företag.

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (8) att riksdagen hos regeringen begär förslag till privatisering av statliga företag i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

1985/86:N219 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en börsintroduktion av LKAB.

1985/86:N220 av Börje Nilsson m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vin- & Spritcentralen bör överföras till Procordia.

1985/86:N240 av Erik Hovhammar m.fl. (m, fp, c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående avyttring av affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet eller ett avskiljande av densamma från affärsverkens verksamhet,

2. uttalar att de affärsdrivande verken inte får utnyttja sin monopoliserade verksamhet i syfte att vinna fördelar på de konkurrensutsatta delarna

av affärsverkens verksamhet. 2

1985/86:N248 av Lars Ernestam m.fl. (fp), vari - med motiveringi motion NU 1985/86:24 1985/86:Jo306 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att domänverket inriktar sin markpolitik på utförsäljning av mark för ca 400 milj. kr.

1985/86:N262 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i riktlinjerna för domänverkets verksamhet att hänsyn till naturen och människan överordnas kravet på ekonomiskt utbyte.

1985/86:N263 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om domänverkets roll som enbart markförvaltare,

2. bemyndigar regeringen att uppdra åt domänverket att genomföra försäljningar i enlighet med vad som i motionen anförts samt beslutar att intäkter från genomförda försäljningar skall inlevereras till statskassan som budgetförstärkning.

1985/86:N264 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utvecklingen i de statliga basindustrierna.

1985/86:N294 av Börje Hörnlund m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om försäljning och börsintroduktion av hela eller delar av statliga företag och affärsdrivande verk i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen för Procordia AB.

1985/86:N296 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sågen i Särna skall återuppbyggas.

1985/86:N297 av Christer Eirefelt (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ombildande av affärsverket FFV till aktiebolag.

1985/86:N298 av Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning eller avveckling av varuhusverksamheten tillhörande FFV Allmateriel AB.

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (5) att riksdagen hos regeringen begär en plan för utförsäljning av statliga företag enligt vad som anförs i motionen.

1985/86:N310 av Karl Erik Olsson m.fl. (c), vari — med motivering i motion 1985/86:Jo777 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om principen att domänverkets stamkapital bör nedskrivas motsvarande värdet av de skogar som överförs till naturreservat.

fl Riksdagen 1985186. 17sami. Nr24

1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), såvitt gäller hem- NU 1985/86:24 ställan att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om avveckling av Sveriges Investeringsbank AB,

18. hos regeringen begär en utredning av statens vattenfallsverks framtida finansiella och organisatoriska ställning i enlighet med vad som i motionen anförts.

1985/86:N325 av Anders Dahlgren (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag till privatisering av domänverkets skogsmark i syfte att skapa livskraftiga skogsbruksföretag som ett led i en aktiv politik för glesbygden.

1985/86:N411 av Karin Söder m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om uppdelning av Vattenfalls verksamhet och försäljning av vattenkraftsaktier samt energiföretag i Norrbotten enligt de riktlinjer som redovisats i motionen.

Utvecklingen inom den statliga företagssektorn

En översiktlig redogörelse för affärsverken och de statliga bolagen lämnades av utskottet förra året i betänkandet NU 1984/85:32 (s. 4—9). Regeringen har vidare med skrivelse 1985/86:20 i vanlig ordning överlämnat en redogörelse för de statliga företagen, baserad på företagens årsredovisningar för år 1984 eller motsvarande verksamhetsår. Skrivelsen, som föranledde två motioner, har behandlats i betänkandet NU 1985/86:7.

I följande sammanställning redovisas det ekonomiska resultatet för vissa affärsverk och statsägda bolag åren 1984 och 1985. Siffrorna i tabellen har hämtats från företagens årsredovisningar eller bokslutskommunikéer för redovisningsåret 1985.

Resultatet för vissa statliga företag 1984 och 1985

(Resultat inom resp. koncern före bokslutsdispositioner och skatt, milj. kr.)

1985 Förändr.

Domängruppen

- 25

FFV-koncernen

+ 80

Vattenfall-koncernen'

+483

Procordia

- 93

Svenska Varv2

-1036

-518

+518

Gambrinus (Pripps)3

- 51

LKAB

+272

Ncb

-119

ASSI

-407

SSAB

-356

PK-banken

+391

Investeringsbanken

+ 153

1 Före ränta på disponerat

statskapital (1984 1996 milj.

kr., 1985

2099 milj. kr.).

2 Före kapitaltillskott av 950 milj. kr. för år 1985 enligt förslag i proposition 1985/ 86:120.

3 Avser redovisningsåret 1984/85.

Av sammanställningen framgår att resultatet för de statliga företagen NU 1985/86:24 inom järn- och stålindustrin och skogsindustrin har försvagats, vilket överensstämmer med utvecklingen inom den privata sektorn. För de statsägda kreditinstituten har utvecklingen varit positiv.

Under första halvåret 1986 har vissa organisatoriska förändringar skett inom den statliga företagssektorn. Affärsområdet Bygg inom Procordiakoncernen har avvecklats i samband med försäljningen av Rockwool AB.

Såsom anmäls i proposition 1985/86:150 (bil. 1 s. 108) har Procordia förvärvat AB Gambrinus (tidigare Brygginvest), som är moderbolag till bl.a. AB Pripps Bryggerier och som tidigare ägdes till 75% direkt av staten och till 25% av AB Volvo. Utskottet ämnar föreslå att behandlingen av detta ärende uppskjuts till nästa riksmöte.

Frågor om varvsindustrin, inkl. förslag om kapitaltillskott till Svenska Varv AB, behandlas av utskottet i betänkandet NU 1985/86:34.

Vissa frågor om det statliga engagemanget inom oljeindustrin behandlas i betänkandet NU 1985/86:36.

Utskottet

Inledning

Våren 1985 behandlade utskottet i betänkandet NU 1984/85:32 ett antal motioner om statliga företag. Motionerna innehöll förslag om bl. a. principer för statlig affärsverksamhet och försäljning av statliga företag, generellt eller beträffande vissa företag. I några motioner föreslogs långtgående förändringar av statens vattenfallsverks organisation. I nämnda betänkande gav utskottet en utförlig redogörelse för den tidigare riksdagsbehandlingen av de olika frågorna.

De motioner från allmänna motionstiden år 1986 som behandlas i det nu föreliggande betänkandet innebär, med vissa undantag, upprepningar av tidigare yrkanden. Beträffande bakgrunden till dessa yrkanden hänvisar därför utskottet till betänkandet NU 1985/86:32.

Finansutskottet har, liksom förra året, avgett yttrande över vissa av motionerna (s. 29). I yttrandet behandlas såväl statsfinansiella aspekter på försäljning av statliga företag som den mera generella frågan om gränsdragningen mellan offentlig och privat sektor, särskilt inom tjänsteproduktionen.

Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet

Frågor om de statliga affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet tas upp i motion 1985/86:N240 (m, fp, c). Antalet bolag under affärsverken har ökat i hög och okontrollerad takt under senare år, anförs det. Samtidigt med att det traditionella arbetsfältet för affärsverken minskar söker de sig till nya arbetsområden. Motionärerna anser att det finns risk för att enskilda företag kommer i kläm i denna expansion. Som den naturligaste lösningen anges att affärsverken upphör med sådan verksamhet som konkurrerar 5

med enskild produktion av varor och tjänster, alternativt att de monopoli- NU 1985/86:24 serade verksamheterna avskiljs helt från de konkurrensutsatta. Till dess så skett bör konkurrensneutralitet iakttas gentemot enskilda företag.

I likhet med motionärerna anser utskottet att affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet inte bör subventioneras av monopolverksamhet. I själva verket råder det bred enighet kring denna princip, som har kommit till uttryck bl. a. i beslut om att konkurrensutsatt verksamhet inom televerket skall särredovisas i den mån den inte bedrivs i bolagsform (jfr NU 1984/

85:13 s. 4 f.). Frågan uppmärksammas också kontinuerligt av de myndigheter som har att övervaka efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen, dvs. näringsfrihetsombudsmannen (NO) och marknadsdomstolen. Det kan nämnas att NO har anmodat statens pris- och kartellnämnd (SPK) att närmare utreda frågan om televerkets konkurrensutsatta verksamhet. En första utredningsrapport om särredovisning väntas föreligga inom kort. En andra rapport med kartläggning av marknader för ett antal produkter m. m. väntas komma att publiceras av SPK hösten 1986.

Utskottet erinrar också om att verksledningskommittén i betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag har föreslagit ett antal åtgärder som syftar bl.a. till att åstadkomma ökad neutralitet i verksamhetsbetingelserna mellan affärsverken och deras konkurrenter. Kommitténs grundtanke är att affärsverken skall utgöra koncerner inom vilka varje enhet har en egen ekonomi och — om det är fråga om affärsmässig verksamhet under marknadsmässiga villkor — drivs i aktiebolagsform. Betänkandet har remissbehandlats, och beredning pågår inom regeringskansliet.

Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att under nästa riksmöte lägga fram förslag på grundval av betänkandet.

Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av vad som har anförts, ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ av det slag som begärs i motion 1985/86:N240 (m, fp, c). Utskottet vill i sammanhanget klart ta avstånd från den allmänt restriktiva inställning till de statliga affärsverken som präglar motionen. Utskottet har från sina utgångspunkter intet att invända mot att det inom ramen för affärsverken bedrivs verksamhet som konkurrerar med privat företagande, förutsatt att någon subventionering av den konkurrensutsatta verksamheten inte sker. Riksdagen har vid sina ställningstaganden till olika frågor om affärsverken godtagit en sådan ordning. Som framgått har också verksledningskommittén i sitt nämnda betänkande — som var enhälligt — förutsatt att det inom affärsverkskoncernerna även i fortsättningen skall bedrivas konkurrensutsatt verksamhet.

Utskottet hänvisar i sammanhanget till vad som anförs i finansutskottets yttrande 1985/86:2 y om den offentliga sektorns betydelse för medborgarna. De offentliga tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och rättvisa fördelning är sålunda centrala inslag i ett välfärdssamhälle. Liksom finansutskottet anser näringsutskottet att en utförsäljning av delar av affärsverken eller andra inskränkningar i deras verksamhet skulle kunna leda till försämrad service och minskad valfrihet för stora grupper, inte minst i de delar av landet som redan är missgynnade i olika avseenden.

Försäljning av statliga företag

NU 1985/86:24

Liksom förra året har väckts motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna om försäljning av statliga företag. Gemensamt för motionerna är att en sådan försäljning antas pågå under en följd av år och att tillskottet till statsbudgeten under budgetåret 1986/87 uppskattas till minst 3 miljarder kronor. Ett sådant tillskott, jämte vissa intäkter från försäljning av skogsmark m.m., ingår också i resp. partiers förslag om allmänna riktlinjer för budgetregleringen (se FiU 1985/86:10).

Motiveringen för den föreslagna utförsäljningen är emellertid inte i första hand statsfinansiell. I moderata samlingspartiets motion 1985/86:N216 sägs att statligt företagande innebär en sammanblandning av funktioner till förfång för såväl de statliga företagen som näringslivet i övrigt. Nya ägare bör ges möjlighet att träda till. En avyttring av de statliga företagen måste ske stegvis för att kunna absorberas av kapitalmarknaden. De företag eller företagsenheter inom den statliga sektorn som lättast kan privatiseras är enligt motionärerna de som i dag arbetar under kommersiella betingelser i konkurrens med privata företag. Ett stort antal aktiebolag kan tämligen snabbt börsintroduceras eller försäljas på annat sätt, medan andra kan komma i fråga för försäljning sedan de har omstrukturerats. Även inom affärsverken finns tillgångar som kan privatiseras, anförs det.

Även i folkpartiets motion 1985/86:N302 pekas på risker för sammanblandning av roller vid statligt företagande. Genom att staten inte har kunnat fungera enbart som ägare har inte den egentliga ägarfunktionen blivit tillgodosedd, anförs det. Mot bakgrund härav anser folkpartiet att de statliga företagen behöver ett tillskott av andra ägare. Ett antal av de statliga företagen, inkl. vissa av affärsverkens dotterbolag, bör kunna säljas på börsen, till de anställda eller till andra företag. Liknande resonemang förs i motion 1985/86: Fi713 (fp), som i likhet med de nyss refererade motionerna utmynnar i en begäran om förslag från regeringen om utförsäljning av statliga företag.

Även i centerpartiets motion 1985/86: N294 begärs ett sådant förslag. Motionärerna anser att statligt företagande i vissa situationer är motiverat, t. ex. för att lösa omstruktureringsproblem eller genomföra omfattande utvecklingsprogram. Även regionalpolitiska motiv kan finnas. Statliga företag bör emellertid i första hand verka inom sådana områden där staten har väsentligt bättre förutsättningar att bedriva företagande än enskilda och kooperativa företag, anförs det. Statligt ägande får inte bli ett självändamål. Det bör därför vara naturligt för staten att sälja ut företag som har strukturerats om och som fått nödvändig stabilitet och lönsamhet. Exempel anges på företag som skulle kunna börsintroduceras och därefter försäljas, bl. a. företagsenheter inom Procordiakoncernen. I motionen tas också upp frågan om Procordias kapitalförsörjning. Om Procordia skall expandera genom företagsköp bör finansieringen ske på marknadens villkor, dvs. på fondbörsen, och inte genom kapitaltillskott från staten, anförs det. Samma synpunkt förs fram även i den nyssnämnda motionen 1985/ 86:N302 (fp), dock utan något särskilt yrkande.

Frågan om en börsintroduktion av LKAB tas upp i motion 1985/86: N219

(c). Förutsättningar för en sådan introduktion finns nu till följd av företa- NU 1985/86:24

gets positiva utveckling under de senaste åren, menar motionären. LKAB

behöver tillföras nytt riskvilligt kapital, vilket lämpligen bör ske genom att

20-25% av aktierna säljs ut, företrädesvis till sådana köpare som kan

tillföra bolaget nytänkande och utvecklingsmöjligheter.

Utskottet behandlar de fem här refererade motionerna i ett sammanhang. Finansutskottet har i sitt yttrande (bilaga, s. 29) berört framför allt principiella frågor om den offentliga tjänsteproduktionens betydelse för medborgarnas välfärd. Finansutskottet anser att en privatisering av statlig företagsverksamhet i många fall skulle få fördelningspolitiskt ogynnsamma effekter. Beträffande de statsfinansiella aspekterna anförs att en omfattande och systematisk försäljning av företag och andra tillgångar med syfte enbart att förbättra budgetsaldot inte bör ske. Finansutskottet ser det som olämpligt att staten säljer ut reala tillgångar i syfte att täcka underskott i den löpande verksamheten. Även statliga företag bör kunna avyttras om det i det enskilda fallet bedöms motiverat. Sådana affärer bör dock sättas in i ett näringspolitiskt sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå kortsiktiga budgetpolitiska förbättringar. Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna.

Företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna har anmält avvikande mening. Statligt företagande bör begränsas, anser de, till sådana områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet. De ansluter sig till bedömningen i motionerna att en utförsäljning av hela eller delar av statliga bolag och affärsdrivande verk kan ge en budgetförstärkning av ca 3 miljarder kronor per år. Finansutskottets minoritet tillstyrker alltså de aktuella motionerna.

Näringsutskottet ansluter sig till den positiva uppfattning om det statliga företagandets betydelse som kommer till uttryck i finansutskottets yttrande och tar därmed bestämt avstånd från de aktuella motionerna. Näringsutskottet hänvisar här också till den utförliga motivering för avslag på liknande motionsyrkanden om privatisering som redovisades i betänkandet NU 1984/85:32. Utskottet angav där tre huvudskäl för sitt ställningstagande, skäl som är lika giltiga i dag. För det första har staten en given roll som ägare av företag. Detta gäller inte bara för sådan problemtyngd verksamhet som kräver stora och uthålliga insatser för sanering och omstrukturering, såsom inom t.ex. handelsstålsindustrin och varvsindustrin. Andra uppgifter för statliga företag kan vara att medverka till industripolitiskt angelägna satsningar på framtidsområden, t. ex. informationsteknologi och rymdverksamhet.

Det andra huvudskälet för att avvisa en privatisering enligt den modell som föreslås i motionerna är att i första hand de vinstgivande verksamheterna skulle säljas ut, vilket innebär låg lönsamhet för de återstående företagen och därmed försämrade möjligheter att finansiera nödvändiga investeringar m.m. Frågor om försäljning av statliga företag bör i stället bedömas med hänsyn till intresset av att åstadkomma en lämplig företagsstruktur. För det tredje är den i motionerna föreslagna metoden för privatisering — dvs. en systematisk flerårig utförsäljning till privata placerare — ägnad att försämra det ekonomiska utbytet för staten, bl. a. genom att 8

metoden kan verka kurstryekande. Därtill kommer den mera principiella NU 1985/86:24 invändningen - som finansutskottet framför i sitt yttrande — att staten inte bör sälja ut reala tillgångar enbart för att förbättra budgetsaldot.

Beträffande yrkandet i motion 1985/86: N294 (c) om Procordias försöijning med riskkapital för företagsköp vill utskottet anföra följande. Motionärerna menar att kapital för sådana ändamål skall anskaffas genom emissioner på fondbörsen, samtidigt som de i det första yrkandet i samma motion uttalar sig för en omfattande utförsäljning av statliga företag — bl. a. delar av Procordiakoncernen - i syfte att förstärka statsbudgeten.

Man tycks ta sikte på såväl en expansion som en avveckling av Procordia.

Det synes här föreligga en viss motsägelse. I vart fall finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att nu uttala sig beträffande den hypotetiska frågan om Procordias framtida behov av riskkapital. Denna fråga bör prövas på vanligt sätt om den blir aktuell.

Med åberopande av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna1985/86:N216 (m), 1985/86:N302 (fp) och 1985/86:Fi713 (fp) i berörda delar samt motionerna I985/86:N294 (c) och 1985/86:N219 (c).

Domänverket

Frågor om utförsäljning av tillgångar hos domänverket tas upp i motioner från de tre borgerliga partierna.

I motion 1985/86:N263 (m) anförs att de jordbruksfastigheter som domänverket förvaltar bör säljas i första hand till dem som arrenderar marken. Skogsmarken borde i betydande utsträckning säljas till enskilda personer. Den verksamhet med virkesförädling m.m. som bedrivs inom domängruppen skulle kunna överföras på andra industrigrupper. I normalfallet bör domängruppens företag säljas, menar motionärerna. Målet borde vara att domänverket återgår till sin ursprungliga roll att förvalta statens skogsinnehav. De föreslagna försäljningarna beräknas ge intäkter av 400 milj. kr. under nästa budgetår. Liknande förslag framförs i motion 1985/

86:N248 (fp).

I motion 1985/86: N 325 (c) sägs att avfolkningen i glesbygdsregionerna nu ökar i snabb takt och att statsmakterna därför måste aktivt söka vända den negativa utvecklingen. Detta skulle kunna ske bl. a. genom att skogsbruk överfördes från domänverket för att bygga upp livskraftiga jord- och skogsbruksföretag.

I samband med behandlingen i november 1984 (NU 1984/85:3) av motioner av samma innebörd som de nu aktuella lämnade utskottet vissa uppgifter om bl. a. domänverkets förvärv och avyttring av mark. På grundval av dessa uppgifter konstaterade utskottet att domänverkets innehav av skogsmark inte hade förändrats i nämnvärd grad under de senaste åren.

Enligt utskottets mening borde en minskning av det statliga skogsinnehavet inte komma i fråga. Domänverket borde dock givetvis även i fortsättningen kunna medverka till att förstärka enskilda fastigheter genom försäljningar eller markbyten. En reservation (m, c, fp) avgavs i vilken förordades en utförsäljning av tillgångar med försäljningsintäkter av 400 milj.kr. som riktmärke under det första budgetåret. Riksdagen följde utskottet. Så 9

blev fallet även då frågan med anledning av liknande motionsyrkanden åter NU 1985/86:24 behandlades våren 1985 på grundval av betänkandet NU 1984/85:32.

Utskottet tar alltjämt avstånd från tanken på en utförsäljning av domänverkets skogsmark och övriga tillgångar som led i en allmän privatisering av statlig affärsverksamhet. Förutom till de principiella skäl mot utförsäljning av statliga företag som anförts i föregående avsnitt vill utskottet hänvisa till domänverkets betydelse för virkesförsöijningen särskilt i Norrlands inland. En utförsäljning av statsskogar till privata ägare skulle enligt utskottets mening kunna bl. a. försvåra de mindre sågverkens råvaruanskaffning. Även vid ett i huvudsak oförändrat totalt skogsinnehav bör domänverket självfallet kunna medverka till jord- och skogsbrukets yttre rationalisering. Så sker också i betydande omfattning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/86: N 263 (m), 1985/

86:N248 (fp) och 1985/86:N325 (c).

Frågan om ändrade riktlinjer för domänverket tas upp i motion 1985/

86:N262 (c). Motionären anser att gällande mål för verket, som är att på lång sikt åstadkomma bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk synpunkt tillfredsställande årsresultat, är alltför snävt. I stället bör verksamheten underordnas kravet på god miljö och goda förhållanden för människorna, anförs det. I sammanhanget framför motionären krav på att det hösten 1985 nedbrunna sågverket i Särna — som tillhör Wedde & Co AB, ett dotterbolag till Domänföretagen AB — skall återuppbyggas. Samma krav framförs i motion 1985/

86:N296 (vpk). Med hänvisning till att sågverket svarade för över hälften av Särnas arbetstillfällen inom industrin anser motionären att en återuppbyggnad måste ske för att rädda samhället från katastrof. Om inte domänverket fattar beslut härom måste gällande riktlinjer för statliga verk och företag omgående omprövas, anförs det. Utskottet behandlar dessa två motioner i ett sammanhang.

Beträffande frågan om Särnasågen erinrar utskottet om att industriminister Thage Peterson i svar i riksdagen den 1 april 1986 på en interpellation (1985/86:139) har lämnat vissa upplysningar i ärendet. Av svaret framgår bl. a. att regeringen är beredd att medverka med generöst regionalpolitisk! stöd till projekt som kan trygga sysselsättningen i Särna. Detta gäller både för en återuppbyggnad av sågen och för andra projekt. Beträffande riktlinjerna för domänverkets verksamhet erinrade industriministern om att verket arbetar under samma förutsättningar som andra större skogsägare. Han var inte beredd att medverka till någon ändring härvidlag.

Enligt vad utskottet har erfarit förbereder domänverket och Domänföretagen i samarbete med olika intressenter ett program för sysselsättning i Särna. En differentiering av den lokala näringslivsstrukturen eftersträvas därvid. Även frågor om råvarutillgången för sågverksindustrin i regionen beaktas. Arbetet väntas komma att inom kort resultera i ansökningar om regionalpolitiskt stöd för genomförande av olika projekt.

Med hänsyn till det anförda ser utskottet ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan om Särnasågen. Fallet belyser dock den ofta avgörande betydelsen av domänverkets företag för sysselsättningen i

skogslänen. Därtill kommer att statsskogarna är en viktig råvarukälla för NU 1985/86:24 sågverksindustrin i bl. a. Norrlands inland. Utskottet utgår från att domänverket även i fortsättningen beaktar det särskilda ansvar som följer av domängruppens roll som arbetsgivare och råvaruleverantör i dessa regioner.

Vad gäller kravet i motionerna 1985:86:N262 (c) och 1985/86:N296 (vpk) på ändrade riktlinjer för domänverket anser utskottet att verket liksom hittills bör kunna ta betydande samhälleliga hänsyn även med de nuvarande av statsmakterna fastställda riktlinjerna för verksamheten. Någon ändring av dessa riktlinjer än enligt utskottets mening inte påkallad.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.

Frågan om mark för naturvård tas upp i motion 1985/86:N310 (c). Där föreslås att riksdagen uttalar sig för principen att domänverkets kapital skall nedskrivas då statsskogar avsätts till naturreservat. Förslaget sammanhänger med ett yrkande av samma motionärer i motion 1985/86:Jo777 om att 10 milj. kr. skall överföras från domänfonden till anslaget Mark för naturvård under jordbruksdepartementets huvudtitel. Yrkandet har nyligen avslagits av riksdagen på förslag av jordbruksutskottet (JoU 1985/

86:13 s. 91 f.). Häremot förelåg en reservation av folkpartiets och centerpartiets företrädare i detta utskott.

I konsekvens med riksdagens nämnda ställningstagande avstyrker näringsutskottet den här aktuella motionen.

Slutligen under detta avsnitt tar utskottet upp två förslag i proposition 1985/86:100 (bil. 14 s. 197 f.) avseende domänverket. För det första föreslås att kyrkofonden för år 1985 skall ersätta domänverkets fond för utgifter för övertalig personal med 28000 kr. För det andra begär regeringen ett anslag av 1,9 milj. kr. till kostnader för kronotorp. Utskottet tillstyrker dessa båda förslag.

Affärsverket FFV

I proposition 1985/86:100 (bil. 14 s. 198-202) lämnas en redogörelse för verksamheten inom affärsverket FFV. I anslutning härtill begär regeringen medel till FFV för nästa budgetår med 128,6 milj. kr. för investeringar i byggnader och utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Frågor om FFV tas upp i två motioner från allmänna motionstiden.

Ombildande av FFV till aktiebolag föreslås i motion 1985/86: N297 (fp).

Motionären hänvisar till att FFV numera arbetar i hård konkurrens såväl i Sverige som internationellt. Det finns en rad viktiga skillnader mellan verks- och aktiebolagsformerna, bl.a. när det gäller finansiering av investeringar, som försvårar för FFV att konkurrera på lika villkor, anförs det.

Frågan om FFV:s företagsform har behandlats av verksledningskommittén i betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag. Där sägs (s. 107) att kommittén inte har haft att generellt pröva frågan om företagsform för affärsverken. Mot bakgrund av att kommittén anser aktiebolaget som den naturliga associationsformen för affärsdrivande verksamhet på en öppen marknad berör dock kommittén - utan att lägga fram något förslag

— frågan om en omprövning av FFV:s ställning. Kommittén pekar på att 11

t2 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr24

FFV som exportindustri bör kunna utveckla den internationella verksam- NU 1985/86:24 heten. Härför krävs att FFV kan ingå i olika typer av konsortier, bilda egna försäljningsbolag, förvärva högteknologiska företag och erbjuda flexibla finansieringsalternativ. Med hänsyn härtill är det enligt kommittén rimligt att FFV ombildas till aktiebolag. Staten skulle fortfarande behålla ägarkontrollen över försvarsproduktionen.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats. I samband med beredningen av betänkandet väntas regeringen komma att överväga också frågan om FFV:s företagsform.

Något initiativ av riksdagen i frågan än enligt utskottets mening inte påkallat. Motionen avstyrks.

I motion 1985/86: N298 (m) föreslås en avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet. Motionären hänvisar till att verksamheten, som tidigare avsåg främst överskottsmateriel, numera i stor omfattning gäller försäljning av nya varor, bl. a. dagligvaror, som köps in från tillverkarna direkt. Det hävdas att den prissättning som tillämpas av FFV Allmateriel har vållat bekymmer för enskilda detaljhandlare. Enligt motionärens uppfattning är det inte en uppgift för staten att bedriva detaljhandel.

Enligt kungörelsen (1973:1210, ändrad 1979:1071) om försäljning av övertalig eller kasserad materiel och inventarier skall sådan försäljning för statsverkets räkning ske genom FFV Allmateriel AB. En myndighet får dock, efter samråd med detta bolag, besluta om avyttring i annan ordning.

FFV Allmateriel ingår i FFV-koncernens bolagsgrupp och ägs till 100% av förvaltningsbolaget FFV AB. Verksamheten utgörs av försäljning av överskott från den offentliga sektorn och av fabriks- och konkurslager m.m. från den privata marknaden. Försäljningen bedrivs främst i sex egna varuhus. Faktureringen uppgår till drygt 200 milj. kr. om året. Verksamheten har sedan år 1981 gett positivt ekonomiskt resultat.

Enligt vad utskottet inhämtat har klagomål hos NO riktats mot Allmateriels prissättning från en enskild näringsidkare endast vid ett tillfälle, nämligen år 1979 beträffande försäljningen av småstugor som tillverkats inom arbetsmarknadsutbildningen. NO fann då inte anledning att företa någon närmare utredning av frågan. Sveriges köpmannaförbund har år 1983 uttalat sig mot Allmateriels försäljning av bl.a. textilprodukter. Därvid har hävdats att Allmateriel med utnyttjande av FFV:s ställning som stor leverantör till försvaret kan få mycket fördelaktiga inköpspriser.

Utskottet saknar möjlighet att närmare granska de inköpsvillkor, marginaler m.m. som gäller för olika produkter som säljs av Allmateriel. Det bör dock påpekas att verksamheten — som bedrivs helt självständigt i förhållande till övrig verksamhet inom FFV-koncernen — har en begränsad omfattning jämfört med de stora privata och kooperativa blocken inom handeln. Den företrädesrätt som Allmateriel har enligt 1973 års kungörelse inskränktes år 1979 och uppges numera ha relativt liten betydelse. Att Allmateriel skulle tillämpa systematisk underprissättning motsägs av att verksamheten är vinstgivande. Utskottet finnér det också rimligt att anta att det skulle ha föranlett flera anmälningar till NO om Allmateriel i olika

avseenden hade agerat på ett sätt som stod i strid mot gällande konkurrens- NU 1985/86:24

lagstiftning.

Beträffande den principiella fråga som tas upp i motionen — nämligen om staten vid sidan av den egentliga överskottsförsäljningen av statlig materiel skall bedriva detaljhandel - vill utskottet anföra följande.

Som tidigare framhållits är det helt i sin ordning att de statliga affärsverken bedriver verksamhet som konkurrerar med privat företagande, förutsatt att någon subventionering av den konkurrensutsatta verksamheten från monopolverksamheten inte sker. Någon sådan subventionering kommer här inte i fråga eftersom FFV:s verksamhet till helt övervägande del är konkurrensutsatt. Att försäljningen efter hand har utvidgats till andra produkter än överskottsmateriel från den offentliga sektorn får ses som resultatet av normala affärsmässiga överväganden. Enligt utskottets mening bör statsmakterna inte utan mycket starka skäl söka begränsa den kommersiella handlingsfriheten för olika bolag inom affärsverkskoncernerna.

Av det sagda följer att utskottet inte kan biträda kravet i motion 1985/

86:N298 (m) på ett uttalande av riksdagen om avveckling av FFV Allmateriel. Motionen avstyrks alltså.

Statens vattenfallsverk

Frågor om statens vattenfallsverks organisation m.m. tas upp i motioner från moderata samlingspartiet och centerpartiet.

I motion 1985/86: N1314 (m) föreslås att regeringen inför budgetåret 1987/88 utreder möjligheterna av en ändrad ordning för finansiering av vattenfallsverkets investeringar efter förebild, av televerket, som sedan budgetåret 1984/85 har rätt att ta upp lån direkt på den svenska kapitalmarknaden. Regeringen bör också, anförs det, undersöka hur vattenfallsverket skall kunna ombildas till aktiebolag. Vidare erinras om förslaget i motion I985/86:N216 (m) om att vissa delar av vattenfallsverkets vattenkraftstillgångar bör kunna avyttras redan under nästa budgetår.

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 24.

Frågan om affärsverkens kapitalförsörjning har nyligen behandlats av verksledningskommittén i betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag (s. 56-59). Kommittén hänvisar till att bl.a. det statsfinansiella läget under senare år har föranlett ändrade finansieringsformer för några av verken. Den mest radikala lösningen har valts för televerket, medan postverket har fått möjlighet att finansiera byggnadsinvesteringar med rörelsemedel från postgirot. En tredje variant utgörs av möjligheten för riksgäldskontoret att svara för vissa affärsverks långsiktiga kapitalbehov som ett komplement till systemet med rörliga krediter (prop. 1984/

85:100 bil. 1 s. 57 f.). Enligt kommitténs uppfattning bör avvägningen mellan vilka metoder som skall tillämpas för affärsverkens finansiering göras från fall till fall. Det bör ankomma på verken själva att föreslå lämpliga vägar för finansieringen av sin verksamhet. Vidare anför kommittén följande: 13

Även vid finansieringsformer utanför budgeten måste utgångspunkten vara NU 1985/86:24 att statsmakternas inflytande över investeringsverksamhetens inriktning och omfattning samt tidsmässiga fördelning skall bestå. Starka skäl talar för att statsmakternas prövning av affärsverkens investeringar även fortsättningsvis bör ske i budgetprocessen.

Investeringsprövningen kan inte helt frikopplas från de finansiella bedömningarna. Sålunda är även fortsättningsvis affärsverkens investeringsfinansiering angelägen för statsmakterna att bedöma ur kredit- och finanspolitisk synvinkel. Det är också nödvändigt att integrera affärsverkens ofta betydande investeringar med budgetprocessens övriga beslut om resursanvändning m.m. om man skall nå en önskvärd samlad grund för statsmakternas bedömning av stabiliserings-, regionalpolitiska och andra mål.

Det har inte ingått i verksledningskommitténs uppdrag att generellt pröva frågan om lämplig företagsform för affärsverken.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår mot bakgrund bl. a. av kommitténs betänkande vissa överväganden inom regeringskansliet om vattenfallsverkets kapitalförsörjning, styrning, avkastningskrav m.m. I sammanhanget kan nämnas att regeringen den 15 maj 1986 har fastställt en ny instruktion för statens vattenfallsverk, enligt vilken verket skall ha till uppgift att verka bl. a. för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av energi inom landet. Verket skall också inom sitt område arbeta för en avveckling av kärnkraften till senast år 2010.

I centerpartiets motion 1985/86: N411 begärs förslag från regeringen om en uppdelning av vattenfallsverket i fyra bolag, nämligen

— ett bolag för produktion av vattenkraft och vindkraft samt för distribution och försäljning, exkl. drift av stamlinjenätet (VIVA-bolaget),

- ett bolag för kärnkraftsproduktion och övrig bränslebaserad kraftproduktion, inkl. drift av stamlinjenätet (KÄRNSTAM-bolaget),

- ett bolag för värme- och kraftvärmeproduktion i samverkan med kommuner m. fl. (VÄRME-bolaget),

— ett bolag för forsknings- och utvecklingsverksamhet (FOU-bolaget).

Enligt motionen skulle bolagen ha olika ägarförhållanden. VIVA-bola gets

aktier skulle successivt dels introduceras på börsen, dels säljas som ”folkaktier”, varvid dock staten skulle kunna behålla en betydande aktiepost. KÄRNSTAM-bolaget skulle tills vidare vara helt statsägt bl. a. för att avvecklingen av kärnkraften skall tryggas. VÄRME-bolaget skulle vara samägt av staten och nuvarande delägare i verksamheten, dvs. främst vissa kommuner. FOU-bolaget skulle ägas av staten och de tre övriga bolagen. Två huvudsyften för motionens förslag anges. Dels skulle boskillnaden mellan förnyelsebar och bränslebaserad elproduktion skapa ett konkurrensförhållande som främjar effektiviteten i produktionssystemet. Dels skulle försäljningen av aktier i VIVA-bolaget — som antas ha ett totalt värde av 100 miljarder kronor — få gynnsamma statsfinansiella effekter, bl.a. genom att statsskulden minskades.

Ett liknande förslag framfördes från centerpartiets sida våren 1985 och behandlades av utskottet i betänkandet NU 1985/86:32 (s. 33 f.). Motionen avstyrktes på i huvudsak följande grunder. Staten borde inte avhända sig reala tillgångar i form av vattenkraft. En uppdelning av vattenfallsverket

enligt förslaget skulle minska möjligheterna till samordnat utnyttjande av NU 1985/86:24 olika kraftslag och därmed också resultera i ett mindre effektivt elförsörjningssystem. En utförsäljning av vattenkraftstillgångar till antaget pris skulle leda till en kraftig höjning av elprisnivån, vilket skulle inverka negativt på bl. a. svensk industris konkurrenskraft. I en gemensam reservation gav de tre borgerliga partiernas företrädare i utskottet sitt stöd till motionen, varvid de särskilt tog fasta på de statsfinansiella aspekterna av förslaget. Centerpartiets företrädare hävdade dessutom i ett särskilt yttrande att ett genomförande av förslaget skulle skapa förutsättningar för betydligt lägre energikostnader i ett längre perspektiv. Riksdagen avslog motionen.

Utskottet behandlar de två nu aktuella yrkandena i motionerna 1985/

86:N314 (m) och 1985/86:N411 (c) i ett sammanhang. Trots att det förstnämnda motionsyrkandet, som redan framgått, primärt gäller frågor om vattenfallsverkets organisation och finansiering synes motionärernas syfte vara bl. a. att en utförsäljning av verkets tillgångar i form av vattenkraft m. m. skall kunna underlättas. Gemensamt för förslagen i de båda motionerna är också att de har samband med de förslag till allmän utförsäljning av statliga företag i statsfinansiellt syfte som utskottet har behandlat i ett tidigare avsnitt.

Finansutskottet har i sitt förenämnda yttrande FiU 1985/86:2 y avstyrkt motionerna. Endast motion 1985/86:N411 (c) kommenteras särskilt. Finansutskottet anser att de gynnsamma statsfinansiella effekter som enligt motionen skulle följa av en utförsäljning av statlig egendom i huvudsak är skenbara. De borgerliga partiernas företrädare har anmält avvikande mening.

Näringsutskottet vill för sin del anföra följande.

Liksom förra året tar utskottet bestämt avstånd från förslagen om utförsäljning av statens vattenkraftstillgångar, vare sig det sker genom en utbrytning och privatisering av all vattenkraft hos vattenfallsverket eller genom avyttring av vissa objekt. Beträffande de statsfinansiella och realekonomiska effekterna av en överföring av dessa tillgångar till privata intressenter hänvisar utskottet till vad finansutskottet har anfört. Den energipolitiska effekten skulle i första hand bli en kraftig höjning av elprisnivån, i vart fall om utförsäljningen - vilket motionärerna synes förutsätta — skulle ske till de priser som i dag gäller vid överlåtelser av utbyggd vattenkraft och de nya ägarna skulle kräva en häremot svarande avkastning. Den organisatoriska uppdelning av vattenfallsverket som föreslås av centerpartiet skulle dessutom enligt näringsutskottets mening medföra allvarliga risker för störningar i ett väl fungerande, integrerat system för produktion och distribution av kraft. Detta kan inte vara till gagn för elkonsumenterna. Utskottet vill också framhålla att förslaget om en uppsplittring av vattenfallsverket ter sig särskilt ansvarslöst i en situation då den förestående avvecklingen av kärnkraften ställer stora krav på insatser för bl.a. utveckling av ny elproduktionsteknik. Vattenfallsverket utgör den kanske viktigaste statliga resursen för ändamålet.

Jämfört med förslagen i centerpartiets motion är yrkandet i motion 1985/

86:N314 (m) på en utredning om vissa ändringar av vattenfallsverkets 15

finansiering och organisation i sig av tämligen begränsad räckvidd. Som NU 1985/86:24 redan framgått pågår en utveckling av formerna för styrning och finansiering av affärsverken i den riktning som motionärerna anger. Verksledningskommitténs förslag pekar i samma riktning. Huruvida den modell som har valts för t. ex. televerket är den lämpligaste för vattenfallsverket undandrar sig emellertid utskottets bedömning. Det bör ankomma på verket självt och på regeringen att utforma förslag till lösningar som tillgodoser kraven på såväl affärsmässighet som effektiv styrning från statsmakternas sida. Detta bör enligt utskottets mening kunna ske inom ramen för affärsverksformen. I fråga om vattenfallsverket finns det klara motiv, främst av energipolitisk art, för att de särskilda möjligheter till styrning som denna företagsform ger bibehålls.

Vad som anförs i motion 1985/86: N314 (m) om vattenfallsverkets finansiering och organisation bör alltså inte föranleda något initiativ från riksdagen. Utskottet avstyrker denna motion. Samma gäller motion 1985/

86:N411 (c) i den del motionen rör vattenfallsverket.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett förslag i motion 1985/

86:N411 (c) om bildandet av ett särskilt energiföretag i Norrbotten. Regeringen bör, anförs det, låta utreda förutsättningarna för ett sådant företag i syfte att regionen skall kunna få en rättmätig andel av vattenkraftens framtida avkastning.

Utskottet har under de sju senaste åren (senast i NU 1985/86:30 s. 77) — med reservation av centerpartiets företrädare — avstyrkt yrkanden om energiföretag i Norrbotten. Riksdagen har följt utskottet och avslagit motionerna. I motiveringen till sitt ställningstagande har utskottet bl. a. erinrat om att kostnaderna för elenergi är betydligt lägre i Norrbotten än i de södra delarna av landet, vartill kommer att energiskatten i de norra delarna av landet är 1 öre lägre per kWh.

Utskottet kan inte finna att det har tillkommit några omständigheter som ger anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt än tidigare i frågan om energiföretag i Norrbotten. Motion 1985/86:N411 (c) avstyrks alltså även i denna del.

Sveriges Investeringsbank AB

En avveckling av Sveriges Investeringsbank AB föreslås i moderata samlingspartiets motion 1985/86:N314. Enligt motionärernas mening finns det på dagens kapitalmarknad inte något behov av banken. Sedan bildandet år 1967 har statens kapitalinsats i banken uppgått till 1300 milj. kr. Det hävdas att banken inte har gett utdelning till ägaren på insatt kapital.

Avvecklingen föreslås ske i den takt som är möjlig med hänsyn till bankens nuvarande åtaganden. Några nya engagemang bör inte tillåtas. Allteftersom verksamheten minskar, anförs det, bör bankens medel kunna successivt frigöras och återbetalas till långivare och till ägaren. Motionärerna räknar med att minst 200 milj. kr. på detta sätt bör kunna tillföras statsbudgetens inkomstsida under nästa budgetår. Det föreslås att riksdagen anmo- 16

dar regeringen att senast hösten 1986 lägga fram förslag om en avveckling NU 1985/86:24 av Investeringsbanken i enlighet med vad som anförts.

Utskottet har senast våren 1985 avvisat liknande krav från moderata samlingspartiet om avveckling av Investeringsbanken (NU 1984/85:32 s. 37 f.). Partiets företrädare reserverade sig häremot. Även centerpartiets och folkpartiets företrädare avgav en reservation, dock utan att ansluta sig till kravet på återföring till staten av bankens tillgångar. Riksdagen följde utskottet.

Av årsredovisningen för år 1985 framgår att Investeringsbanken har ökat såväl nyutlåningen som garantigivningen väsentligt. Likaså har antalet engagemang som ägare i företag ökat. Bankens rörelseresultat har nästan fördubblats. Fr.o.m. verksamhetsåret 1984 har utdelning lämnats på aktierna i banken.

Enligt utskottets mening har Investeringsbanken alltjämt viktiga uppgifter på den svenska kapitalmarknaden. En sådan uppgift för banken är att som delägare i olika företag, särskilt i högteknologiska branscher, tillhandahålla såväl riskkapital som kunnande. Dessutom har Investeringsbanken bl. a. att svara för expertis och kansliresurser för den år 1984 inrättade småföretagsfonden. Utskottet noterar i sammanhanget att företrädarna för de tre borgerliga partierna i en gemensam reservation till finansutskottets betänkande FiU 1985/86:10 (s. 89) har föreslagit att den särskilda styrelsen för småföretagsfonden avskaffas och att fondens tillgångar förs till Investeringsbanken. ”Engagemangen kan då successivt avvecklas eller bibehållas inom ramen för Investeringsbankens ordinarie verksamhet.” Denna ståndpunkt synes oförenlig med det här aktuella yrkandet om avveckling av banken i motion 1985/86: N314 (m). Näringsutskottet avstyrker motionen i denna del.

Övriga frågor

Frågor om utvecklingen av produkter ur sprit och stärkelse tas upp i motion 1985/86:N220 (s). Motionärerna anser att framställning av etanol för motordrift inte ensam kan ge lösningen på problemet med spannmålsöverskottet. Det framhålls att stärkelse kan användas som utgångsmaterial för ett stort antal produkter. Staten borde inta en samordnande och ledande roll i utvecklingen på området. Som en förutsättning härför anges en organisatorisk förändring inom den statliga företagssektorn, nämligen att AB Vin & Spritcentralen - som i dag är hälftendelägare i ett företag som är landets största tillverkare av konsumtionssprit - förs över till Procordiakoncernen. Procordia skulle få i uppdrag att söka samordna tillverkningen av sprit och stärkelse med sikte på vidare produktionsutveckling. Genom att Procordia inte är börsnoterat, anförs det, undviks att tillverkningen av konsumtionssprit drivs med privat vinstintresse.

Utskottet erinrar om att det, vid sidan av den traditionella tillverkningen av konsumtionssprit, även förekommer en försöksverksamhet rörande framställning av etanol ur jordbruksprodukter med sikte på användning som drivmedel. Statligt stöd lämnas bl. a. till en prototypanläggning i Lidköping. Vidare skall motoralkoholkommittén (1 1985:02) enligt i januari 17

1986 meddelade tilläggsdirektiv (dir. 1986:1) med förtur utreda ekonomis- NU 1985/86:24

ka, tekniska och andra förutsättningar för att producera etanol ur jord bruksråvaror

i en fullskaleanläggning. En finansiell medverkan från olika

intressenter förutsätts. Kommitténs överväganden och förslag i denna del

skall redovisas senast den 15 juli 1986.

Enligt utskottets mening bör de frågor om industriell utveckling på grundval av sprit och stärkelse som tas upp i motionen kunna prövas i samband med kommande överväganden om svensk etanoltillverkning. I den mån det därvid visar sig lämpligt med organisatoriska förändringar inom den statliga företagssektorn ankommer det på regeringen — som företrädare för staten i dess roll som ägare — att ta initiativ i frågan.

Utskottet kan alltså inte biträda yrkandet i motion 1985/86:N220 (s) om att riksdagen skall uttala sig för en viss lösning. Motionen avstyrks.

Frågan om ändrad inriktning av de statliga basindustrierna tas upp i motion 1985/86:N264 (s). Motionärerna pekar på att de berörda företagen inom skogs-, gruv- och stålbranscherna svarar för en dominerande del av sysselsättningen i skogslänen, särskilt Norrbotten. De investeringar som görs i företagen tar i huvudsak sikte på att ytterligare effektivisera den traditionella produktionen. Den ensidiga inriktningen av basindustrierna, byggd på låg förädling, innebär emellertid ett stort risktagande inför kommande lågkonjunkturer och strukturomvandlingar i nämnda branscher, menar motionärerna. De anser det därför angeläget att produktionsinriktningen i företagen successivt ändras. Riskkapital bör avsättas av företagens vinstmedel särskilt för utveckling av ny produktion och för breddning av företagens kunnande. En sådan förändring är nödvändig för företagens fortlevnad och för de regioner de verkar i, anförs det.

Utskottet anser att den fråga som tas upp i motionen är av betydelse såväl i ett industripolitiskt som i ett regionalpolitiskt perspektiv. I regioner med en ensidig industristruktur, t.ex. Norrbotten och Bergslagen, har problemen blivit stora när basindustrierna drabbats av kriser. De traditionella bruksföretagen har ofta en helt dominerande roll på resp. ort, medan det i stor utsträckning saknas expansiva små och medelstora företag som kan erbjuda alternativ sysselsättning. Arbetet med att lösa problemen inom berörda regioner har i stor utsträckning inriktats på att skapa förutsättningar för ett mera differentierat näringsliv, bl.a. genom småföretagsstöd och insatser för teknikspridning. Att de stora statliga basindustriföretagen kan medverka i en sådan process har visat sig bl.a. i malmfälten.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom regeringskansliet överväganden om den långsiktiga utvecklingen av de statliga basindustrierna bl. a. i det perspektiv som anges i motion 1985/86: N264 (s). Något initiativ av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte påkallat. Motionen avstyrks.

Vissa anslag

Till sist tar utskottet upp två återstående anslagsfrågor av formell natur.

I budgetpropositionen har regeringen begärt ett anslag av 58,2 milj. kr. 18

för ränta och amortering på statens skuld till SSAB. Vidare har begärts ett NU 1985/86:24 anslag av 57825000 kr. för ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB. I båda fallen gäller det betalningar till följd av skuldförbindelser som tidigare har utfärdats i samband med statens medverkan i rekonstruktioner. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet att riksdagen avslår motion 1985/86: N240,

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen avslår motion 1985/86: Fi713 yrkande 4, motion 1985/

86:N216 yrkande 8, motionerna 1985/86:N219 och 1985/86:N294 samt motion 1985/86:N302 yrkande 5,

3. beträffande utförsäljning av tillgångar hos domänverket

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N248, 1985/86:N263 och 1985/86: N 325,

4. beträffande ändrade riktlinjer för domänverket

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N262 och 1985/86:N296,

5. beträffande mark för naturvård

att riksdagen avslår motion 1985/86: N310,

6. beträffande utgifter för övertalig personal

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 avsnittet Domänverket bemyndigar regeringen att besluta att kyrkofonden för år 1985 skall ersätta domänverkets fond för utgifter för övertalig personal med 28000 kr.,

7. beträffande kostnader för kronotorp

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 1 till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1900000 kr.,

8. beträffande medel till FFV

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 2 till Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning för budgetåret 1986/87 anvisare» reservationsanslag av 128600000 kr.,

9. beträffande ombildande av FFV till aktiebolag att riksdagen avslår motion 1985/86: N297,

10. beträffande avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet att

riksdagen avslår motion 1985/86:N298,

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation m.m.

att riksdagen avslår motion 1985/86: N314 yrkande 18 och motion 1985/86:N411 i ifrågavarande del,

12. beträffande energiföretag i Norrbotten

att riksdagen avslår motion 1985/86:N411 i ifrågavarande del,

13. beträffande Sveriges Investeringsbank AB

att riksdagen avslår motion 1985/86: N314 yrkande 6, 19

14. beträffande utvecklingen av produkter ur sprit och stärkelse NU 1985/86:24 att riksdagen avslår motion 1985/86: N220,

15. beträffande ändrad inriktning av de statliga basindustrierna att riksdagen avslår motion 1985/86: N264,

16. beträffande vissa anslag att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 7 till Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 58200000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 8 till Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 57825000 kr.

Stockholm den 15 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c), Göran Magnusson (s) och Erik Holmkvist (m).

Reservationer

1. Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”olika avseenden” bort ha följande lydelse:

Trots att principen om konkurrensneutralitet i affärsverkens verksamhet är oomstridd visar erfarenheten att det finns stora brister i tillämpningen.

Enligt utskottets uppfattning är detta i viss mån ofrånkomligt. Även vid en långtgående särredovisning kan verksamheter som bedrivs inom ramen för ett stort affärsverk på olika sätt åtnjuta konkurrensfördelar. Med instämmande i vad som anförs härom i motion 1985/86:N240 (m, fp, c) anser utskottet följaktligen att den lämpligaste lösningen är att affärsverken helt upphör med konkurrensutsatt verksamhet och i stället sätter in alla sina resurser på att effektivisera den verksamhet som bedrivs under monopol.

Det är i regel denna verksamhet som utgör affärsverkens huvuduppgift och som motiverar statens engagemang. I fall då det finns särskilda skäl att låta konkurrensutsatt verksamhet bedrivas inom ramen för en affärsverkskoncern bör detta ske i form av ett särskilt aktiebolag, såsom föreslagits av verksledningskommittén. Regeringen bör se över affärsverkens nuvarande 20

organisation och lägga fram förslag för riksdagen om sådana åtgärder som NU 1985/86:24 kan föranledas därav. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill. Samtidigt bör riksdagen uttala sig för att affärsverken, i avvaktan på en översyn, upprätthåller principen om konkurrensneutralitet gentemot enskilda företag. Genom vad utskottet nu har föreslagit skulle motion 1985/86: N240 (m, fp, c) tillgodoses fullt ut.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N240 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Försäljning av statliga företag (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böijar på s. 8 med ”Näringsutskottet ansluter” och slutar på s. 9 med ”och 1985/86:N219 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning om statligt företagande som ligger till grund för motionerna 1985/86:N216 (m), 1985/86:N302 (fp), 1985/

86:Fi713 (fp) och 1985/86:N294 (c). Sålunda bör statens affärsverksamhet begränsas till omrden där det finns särskilda motiv för ett statligt engagemang. Denna princip har också kommit till klart uttryck i den avvikande mening till finansutskottets yttrande som har anmälts av företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet och som näringsutskottet ansluter sig till.

En tillämpning av nämnda princip möjliggör enligt utskottets uppfattning att mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs ^v staten i verks- eller bolagsform kan avyttras. Från denna synpunkt ter sig det mål som har angetts i motionerna, nämligen att staten skall tillföras försäljningsintäkter om minst 3 miljarder kronor om året under ett antal år, som fullt realistiskt. Metoderna för försäljning och valet av försäljningsobjekt kräver noggranna överväganden. Även möjligheterna till uppdelning av affärsverk och utförsäljning av vissa reala tillgångar hos verken bör prövas. Utskottet återkommer härtill vid behandlingen av motioner om domänverket och statens vattenfalls verk.

Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett förslag till plan för utförsäljning av statliga företag enligt angivna riktlinjer. Med hänsyn till vikten av att varje enskild affär ger bästa möjliga ekonomiska resultat för staten bör försäljningarna kunna anpassas till det aktuella marknadsläget.

Det synes därför lämpligt att regeringen begär riksdagens bemyndigande att beträffande ett antal angivna företag genomföra försäljningar av en viss omfattning. I fråga om affärsverken torde krävas bemyndigande även att vidta sådana organisatoriska åtgärder som kan visa sig önskvärda i samband med avyttringen av vissa tillgångar. Det får sedan ankomma på

regeringen att vid lämplig tidpunkt besluta om genomförandet av försälj- NU 1985/86:24 ningarna inom ramen för riksdagens bemyndiganden.

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1985/86: N294 (c) om riskapitalförsörjningen för Procordia. Något ytterligare statligt kapitaltillskott till företaget bör alltså inte komma i fråga.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen ansluter sig till vad utskottet har anfört. Med det sagda tillstyrks de fyra förenämnda motionerna i berörda delar. Motion 1985/86: N219 (c) om börsintroduktion av LKAB tillgodoses också genom vad utskottet har föreslagit.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Fi713 yrkande 4, motion 1985/86:N216 yrkande 8, motion 1985/86:N294 och motion 1985/

86:N302 yrkande 5 samt med anledning av motion 1985/86: N219 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utförsäljning av tillgångar hos domänverket (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp). Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet tar” och slutar med ”och 1985/86:N325 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1985/86:N263 (m) och 1985/

86:N248 (fp) att domänverkets tillgångar i betydande utsträckning bör föras över i enskild ägo. Som anförs i motionerna bör intäkter till staten av 400 milj. kr. utgöra ett riktmärke för försäljningarna under det första budgetåret. Försäljningar i syfte att skapa livskraftiga skogsbruksföretag i glesbygder såsom föreslås i motion 1985/86:N325 (c) ger också förutsättningar för en positiv glesbygdsutveckling. Regeringen bör ålägga domänverket att genomföra markförsäljningar i enlighet med vad som anförts.

Utskottet tillstyrker alltså de tre motionerna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utförsäljning av tillgångar hos domänverket

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: N248 och 1985/

86:N263 samt med anledning av motion 1985/86: N325 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Ändrade riktlinjer för domänverket (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:

Även om den nu aktuella frågan om att ersätta bortfallet av arbetstillfäl- 22

len i Särna skulle komma att lösas på ett sätt som tillgodoser kravet i NU 1985/86:24

motion 1985/86:N296 (vpk) anser utskottet att de principiella problem som motionären belyser är väl värda att beakta. Domänverket har, liksom andra statliga företag, givits i huvudsak rent kommersiella riktlinjer för sin verksamhet. Målet är sålunda vinstmaximering. I den mån detta får konsekvenser i form av företagsnedläggningar m.m. måste samhället träda in med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är emellertid då ofta för sent att rädda sysselsättningen på orten. Utflyttningen kan lösa problemen i individuella fall, men endast till priset av att den regionala obalansen ökar.

Enligt utskottets mening bör i stället målet för domänverkets verksamhet utgöras av den totala samhällsnyttan. De regionalpolitiska hänsynen bör därvid ges långt större vikt än i dag. Domänverket bör därvid bl. a. engagera sig aktivt för utvecklingen av sågverksindustrin i Norrlands inland. Utskottet hänvisar till vad som anförts härom i motion 1985/86: N290 (vpk), som har behandlats av utskottet i annat sammanhang (NU 1985/

86:14).

Riksdagen bör alltså anmoda regeringen att snarast utarbeta förslag till ändrade riktlinjer för domänverket. Härigenom skulle motion 1985/

86:N296 (vpk) tillgodoses. Samma gäller i viss mån även motion 1985/

86:N262 (c).

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande ändrade riktlinjer för domänverket att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N296 och med anledning av motion 1985/86: N262 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Ombildande av FFV till aktiebolag (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Något initiativ” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1985/86:N297 (fp) om att affärsverket FFV bör ombildas till aktiebolag. Regeringen bör lägga fram förslag härom så att ändringen av företagsform kan genomföras senast den 1 januari 1988. Förslaget bör utformas så att en successiv utförsäljning av delar av FFV:s nuvarande verksamhet underlättas. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande ombildande av FFV till aktiebolag att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N297 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet NU 1985/86:24

(mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn tidigare” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skall affärsverkens och de statsägda bolagens verksamhet begränsas till områden där det finns särskilda skäl för ett statligt engagemang. Såsom närmare har utvecklats i det föregående leder denna principiella uppfattning till krav på att stora delar av den statliga företagssektorn successivt bör överföras i annan ägo. Detta gäller inte minst sådan verksamhet som bedrivs i aktiebolagsform inom ramen för affärsverkskoncernerna. Utskottet anser att FFV Allmateriel tillhör de företag som på ett tidigt stadium bör kunna privatiseras. Detta beror såväl på att sambandet med FFV-koncerneni övrigt är svagt som på att verksamheten skapar problem för enskild och kooperativ handel så som beskrivs i motion 1985/86:N298 (m). Regeringen bör alltså snarast vidta åtgärder för en utförsäljning av Allmateriel. Alternativt bör verksamheten begränsas till den ursprungliga uppgiften att avyttra överskottsmateriel för statsverkets räkning, varvid försäljningen lämpligen bör ske i grossistledet. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Härigenom skulle motionen tillgodoses.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: N298 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (mom. 11)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Liksom förra” och slutar på s. 16 med ”rör vattenfallsverket” bort ha följande lydelse:

Utskottets principiella inställning till frågan om statligt företagande är, som redan framgått, att staten bör avveckla affärsverksamhet inom områden där det inte finns särskilda skäl för ett sådant engagemang från statens sida. Enligt utskottets mening bör det med utgångspunkt häri vara möjligt att avyttra betydande delar av vattenfallsverkets tillgångar. Enskilda och kommunägda företag bedriver i dag framgångsrik verksamhet inom flertalet led av elförsörjningen. Det är främst för storkraftsnätet som starka skäl för statligt ägande torde kunna åberopas.

Med hänsyn till intresset av att nå en betydande statsfinansiell effekt bör NU 1985/86:24

i första hand övervägas en successiv utförsäljning av statens vattenkraftstillgångar. Marknadsvärdet av dessa tillgångar överstiger klart det bokförda värdet. Utskottet bedömer det som fullt möjligt för staten att även vid omfattande utförsäljningar få ut ett pris som motsvarar eller t.o.m. överstiger dagens marknadsvärde. 1 syfte att tillgodose olika köparkategoriers intressen och därmed utnyttja hela den potentiella marknaden bör flera metoder för utförsäljning övervägas.

En närmare beräkning av statens intäkter från försäljningar av vattenkraft redan under nästa budgetår är enligt utskottets mening inte möjlig.

Utskottet räknar emellertid med att vissa försäljningar skall kunna ske inom ramen av det belopp av minst 3 miljarder kronor som tidigare har angetts som riktmärke för avyttring av statliga företag m. m. under budgetåret. Under de följande åren bör intäkterna från försäljning av krafttillgångar kunna ökas väsentligt.

Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att lägga fram ett förslag till försäljning av tillgångar hos vattenfallsverket i enlighet med vad utskottet har anfört. Härigenom tillgodoses i väsentlig mån yrkandet om försäljning av vattenkraftsaktier i motion 1985/86: N411 (c).

I motion 1985/86:N314 (m) föreslås bl.a. en översyn av vattenfallsverkets organisatoriska och finansiella ställning med sikte på ombildning av verket till aktiebolag. Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan ombildning väsentligen underlätta utförsäljningen av vattenkraft. Den anmodan till regeringen som utskottet nyss har förordat bör därför innefatta även utarbetandet av förslag till riksdagen i enlighet med nämnda motion.

Utskottet tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 18 och motion 1985/86: N411 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Energiföretag i Norrbotten (mom. 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i centerpartiets motion 1985/86:N411 skulle en sådan uppdelning av vattenfallsverket som föreslås i motionen också skapa ökade möjligheter för de nordligaste delarna av landet att få en större andel av intäkterna från försäljningen av elkraft. Utskottet ser det därför i likhet med motionärerna som önskvärt att regeringen i samband med förberedelserna för uppdelningen också låter utreda frågan om ett energiföretag i Norrbotten. Genom ett sådant företag skulle de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas och de stora energitillgångar som finns i regionen tillvaratas bättre än för närvarande. Starka skäl talar för att

energibolagets verksamhet bör omfatta även utnyttjande av andra energi- NU 1985/86:24 tillgångar - såsom torv och skogsavfall - i Norrbotten.

Riksdagen bör anmoda regeringen att föranstalta om en utredning av angivet slag. Met det anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande energiföretag i Norrbotten

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N411 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Sveriges lnvesteringsbank AB (mom. 13)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard Molén (m) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den kritiska syn på Investeringsbanken som kommer till uttryck i motion 1985/86:N314 (m). De uppgifter för vilka banken bildades år 1967 är inte längre aktuella. Vidare har utbudet av olika slags finansieringstjänster på marknaden utvecklats snabbt under senare år. Utskottet anser alltså att en avveckling av banken bör övervägas.

Regeringen bör utarbeta ett förslag till avvecklingsplan med redovisning av bankens nuvarande större engagemang och möjligheterna att föra över dessa till andra intressenter. Eventuellt behov av statliga garantiåtaganden i samband med en avveckling bör också redovisas.

I avvecklingsplanen bör ingå även förslag om en successiv återföring till staten av bankens tillgångar i enlighet med vad som sägs i motionen.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet har anfört. Motion 1985/86:N314 (m) tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande Sveriges lnvesteringsbank AB

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Sveriges lnvesteringsbank AB (mom. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter (= reservation 9) också redovisas.

Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande till regeringen hemställa om ett förslag i enlighet med det anförda till riksmötet 1986/87. Därmed skulle yrkandet i motion 1985/86: N314 (m) delvis tillgodoses. Utskottet biträder emellertid inte motionärernas förslag om återföring av medel till staten redan under nästa budgetår. 26

dels att utskottet under 13 bort hemställa NU 1985/86:24

13. beträffande Sveriges Investeringsbank AB att riksdagen med anledning av motion 1985/86: N314 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Mark för naturvård (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp). Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Enligt vår uppfattning bör statlig mark som är värdefull från naturvårdssynpunkt kunna avsättas till naturreservat utan särskild ersättning till den myndighet som förvaltar marken. Denna principiella ståndpunkt har kommit till uttryck i motion 1985/86: Jo777 (c), som på förslag av jordbruksutskottet i betänkandet JoU 1985/86:13 nyligen har avslagits av riksdagen.

Eftersom riksdagen redan har tagit ställning i principfrågan anser vi oss inte böra avge reservation till förmån för motion 1985/86:N310 (c), som gäller en följdfråga om nedskrivning av domänfonden. Vi hänvisar i stället till vad folkpartiets och centerpartiets företrädare har anfört i reservation 65 till jordbruksutskottets nämnda betänkande.

2. Statens vattenfallsverks organisation m.m. (mom. 11)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Centerpartiets förslag i motion 1985/86:N411 om försäljning av statens vattenkraftstillgångar har som primärt syfte att en betydande del av statens dyra korta upplåning skall ersättas genom emission av vattenkraftsaktier, i första hand för hushållens sparande. Därigenom kommer budgetunderskottet på längre sikt att reduceras genom minskade statsskuldräntor.

Därtill kommer andra positiva effekter som kan medverka till lägre inflation och lägre räntenivå till fördel för såväl den enskilde som för landet.

Flera olika vägar utöver traditionell introduktion på börsen bör användas vid försäljningen av vattenkraftsaktier. Det är av stor betydelse att vattenkraftsaktierna kan få en speciell ställning som folkaktier med ett mycket brett ägande och att de kan betraktas som ett realistiskt placeringsalternativ för köpare av statsobligationer.

En organisatorisk uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet enligt centerpartiets förslag kan rätt utnyttjad medföra betydande effektivitetsvinster och ett långsiktigt bättre utnyttjande av skilda energiresurser. Den nödvändiga samordningen av elproduktion och elanvändning i Sverige och i Norden anser vi kunna ske genom KÄRNSTAM-bolaget enligt centerpartiets förslag.

Vi hävdar att centerpartiets förslag inte behöver innebära en högre elprisnivå än om nuvarande ägande och organisation för vattenfallsverket bibehålls. Tvärtom föreligger goda förutsättningar för totalt sett betydligt 27

lägre energikostnader för konsumenterna i ett längre perspektiv vid en NU 1985/86:24 uppdelning av vattenfallsverket enligt förslaget.

I syfte att breda lösningar skall kunna nås avstår vi från att precisera försäljningstider. Vi lämnar också öppet för staten att behålla en betydande aktiepost i VIVA-bolaget.

28 Finansutskottets yttrande 1985/86:2 y

över motioner om försäljning av statliga företag

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 4 februari 1986 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1985/86:N216 (yrkande 8), 1985/ 86:N294, 1985/86:N302 (yrkande 5), 1985/86:N314 (yrkandena 6 och 18) samt 1985/86:N411 om försäljning av statliga företag.

Finansutskottet har beslutat att med detta yttrande också överlämna motion 1985/86:Fi713 (yrkande 4) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en plan för utförsäljning av statliga företag.

I motionerna begärs hos regeringen dels förslag till plan för försäljning av statliga företag, dels förslag om försäljning av vissa statliga företag, statens vattenfallsverk och Sveriges investeringsbank AB. Utskottet redovisar i detta yttrande sin syn på att bedriva verksamhet i offentlig eller privat regi och några av de samhällsekonomiska och statsfinansiella effekterna av att sälja ut statliga företag och egendom.

Det finns en omfattande statlig företagssektor i Sverige. Den är emellertid inte lika omfattande som i vissa västeuropeiska länder där privatisering och utförsäljning av statliga företag ägt rum i stor utsträckning under senare år. Den brittiska regeringen har sedan år 1979 sålt tolv större företag och avser att under de närmaste åren sälja ut ytterligare ett stort antal företag. Det största företaget av de hittills sålda är British Telecom. Drygt hälften av aktierna i detta bolag såldes i november 1984. Även andra länder har liknande planer. I Japan väntas år 1990 huvuddelen av det nationella järnvägsbolaget och telefonbolaget vara i privat ägo. I Brasilien och i Mexico finns mer än hundra statliga bolag till salu.

Skälen till försäljningarna förefaller vara i huvudsak ideologiska. Privata företag antas bedriva verksamheter mer effektivt och till lägre kostnad för skattebetalarna samtidigt som konsumenterna får större valfrihet.

Utskottet noterar att också i de nämnda motionerna har de ideologiska motiven för att privatisera företag skjutits i förgrunden. I de motioner om försäljning av statliga företag som utskottet yttrade sig över förra året till näringsutskottet framhölls särskilt de statsfinansiella effekterna. De positiva engångseffekterna på statsbudgetens inkomstsida framhålls i år särskilt i motion N294 medan de i andra motioner skjutits i bakgrunden eller inte ens nämns.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. I alla

NU 1985/86:24 Bilaga

samhällssystem finns en offentlig sektor. Till samhällets ansvar räknas av hävd områden såsom försvar och rättsväsende. I Sverige sträcker sig samhällets ansvar betydligt längre. Till den offentliga sektorn räknas i vårt land utbildning, vård och omsorg samt andra sociala stödinsatser. I regeringens skrivelse 1984/85:202 om den offentliga sektorns förnyelse anförs att dagens starka offentliga sektor har vuxit fram ur välfärdspolitiken, dvs. att vissa verksamheter som vård, omsorg och utbildning är av så grundläggande betydelse för människornas levnadsvillkor att de bör tillkomma alla medborgare på lika villkor. De görs tillgängliga utifrån medborgarnas egna behov och förutsättningar och utan hänsyn till deras individuella ekonomiska resurser. Till välfärdspolitiken hör också uppfattningen att vissa frågor - som bebyggelsens utformning eller skyddet för miljön - har sådan betydelse för alla människors tillvaro att de bör styras av regler sorn utformas av medborgarna gemensamt.

Även i motion N294 anförs att staten har en självklar roll när det gäller ansvar för viss grundläggande service. För vissa uppgifter är det endast staten som kan mobilisera tillräckliga resurser för att lösa särskilda omstruktureringsproblem eller genomföra omfattande utvecklingsprogram. Enligt motionärerna kan det vidare av regionala skäl vara nödvändigt med statlig företagsamhet. Ett statligt ägande är i vissa situationer ett nödvändigt komplement i en marknadsekonomi, anför motionärerna.

Det finns således områden vid sidan av vård, omsorg och utbildning där det ligger i samhällets och medborgarnas intresse att verksamheten bedrivs i offentlig regi. Det är inte rimligt eller önskvärt att enskilda intressen svarar för t.ex. investeringar i infrastruktur såsom järnvägar, post, telekommunikationer, energiproduktion och kraftdistribution. För att få till stånd en utbyggnad inom dessa områden i önskvärd takt och utbredning över hela landet har det krävts mycket stora investeringar som inte skulle kunnat klaras på annat sätt än genom den offentliga sektorns försorg. Det är inte heller önskvärt att inflytandet över utnyttjandet och spridningen av dessa investeringar, eller att prissättningen och kvaliteten av de tjänstersom kan erbjudas, skall avgöras av enskilda kommersiella intressen.

Det kan naturligtvis hävdas att den offentliga sektorn i dag arbetar under andra förutsättningar än under uppbyggnadsåren. De stora grundläggande investeringarna är genomförda. Offentliga sektorn fyller redan sin uppgift att erbjuda tjänster till alla medborgare. Kraven på central styrning av verksamheten är därför inte lika hårda som i uppbyggnadsskedet. I ett skede med fullt utbyggd kapacitet träder emellertid andra krav i förgrunden. Möjligheterna att bättre anpassa utbudet av tjänster till individuella behov ökar. I takt därmed stiger kraven på inflytande över verksamhetens utformning från dem som utnyttjar tjänsterna och från medborgarna i allmänhet.

Den offentligt bedrivna verksamheten kan vara ett led i att stärka den enskilde konsumentens ställning. T.ex. har den enskilde elkonsumenten små möjligheter att påverka prissättning eller välja distributör. Om dessa tjänster producerades av enskilda kommersiella intressen utan offentligt inflytande fanns en uppenbar risk att konsumentens svaga ställning skulle utnyttjas. Samma risker finns givetvis med offentligt producerade tjänster och det är

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

därför mycket angeläget att det finns möjligheter till insyn och kontroll av verksamheten. Den utövas ytterst av riksdagen när det gäller de statliga myndigheterna men också genom förtroendevalda i verksstyrelser, konsumentråd och genom decentralisering av produktion och beslut samt genom att man på andra sätt undersöker och tillgodoser konsumenternas önskemål. Självfallet bör man eftersträva bl. a. genom olika former av försöksverksamhet att utveckla och anpassa verksamheten efter brukarnas önskemål.

I motionerna som finansutskottet har att yttra sig över anförs som skäl för att privatisera och sälja statliga företag till privata intressen att verksamheten bedrivs effektivare i privat regi i den mening att resurserna utnyttjas mer rationellt.

De statliga affärsverken har vid internationella jämförelser visat sig vara mycket effektiva. Kostnaderna för konsumenterna är i flera fall bland de lägsta i världen och i jämförelse med andra länder är nivån på t. ex. svensk tele- och postservice hög. Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla att den offentliga sektorns effektivitet handlar om i vilken grad medborgarnas behov av service tillgodoses i relation till de resurser som förbrukas. Det går inte att sätta likhetstecken mellan produktivitet och effektivitet eftersom det mer tekniskt inriktade produktivitetsbegreppet enbart mäter antalet prestationer i förhållande till insatta resurser och inte graden av måluppfyllelse. Värdet för medborgarna av verksamheten inom den offentliga sektorn är sålunda inte enbart en fråga om dess produktivitet. De offentliga tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och rättvisa fördelning mellan olika medborgare är centrala komponenter i ett välfärdssamhälle. Så kan t. ex. postservice i fråga om öppethållande, lantbrevbärarservice i glesbygd inte styras enbart utifrån vad som är ekonomiskt rationellt.

I motionerna anförs vidare att en privatisering innebär ökad valfrihet. I motion N216 anförs att genom att servicesektorn öppnas för privata alternativ ökar valfriheten så att även vanliga inkomsttagare och inte bara personer med stora ekonomiska resurser och goda förbindelser har möjlighet att välja mellan olika alternativ.

Som utskottet ser det kan en privatisering av tjänsteproduktionen leda till fördelningspolitiska förändringar av icke önskvärt slag. I ett kommersiellt system för förmedling av de offentliga tjänsterna är det de mest köpstarka grupperna som kan få sin valfrihet ökad. För de övriga försämras valfriheten. Enligt utskottets mening måste möjligheten att välja vara något som tillkommer alla, lika självklart som möjligheten att få en kvalitativt god service. En sådan valfrihet skapas inte inom ett kommersiellt system. Det ligger i medborgarnas intresse att service ges i effektiva former utan att därför sociala aspekter på verksamheten försummas. Teleavgifter kan vara desamma oavsett bostadsort. Posttaxan behöver inte differentieras trots att den företagsekonomiska lönsamheten varierar kraftigt från ort till ort och för skilda kundkategorier. En försäljning av statliga kraftverk eller uppdelning och försäljning av delar av televerket skulle försvaga statens möjligheter att påverka taxesättning, utöva kontroll och få insyn i verksamheten. Möjligheterna att ge alla delar av landet en tillfredsställande service skulle också försvåras. Den ökade valfriheten åstadkommes bäst genom förändringar i den offentliga sektorn — den sektor som ägs av medborgarna själva och

NU 1985/86: 24

(FiU 1985/86: 2 y)

förvaltas och styrs av dem själva. Regeringen har i det s.k. förnyelseprogrammet för den offentliga sektorn stakat ut hur förändringar i denna riktning skall kunna genomföras.

Det finns självfallet områden av tjänsteproduktionen, främst teknisk sådan, där det finns få fördelningspolitiska invändningar mot privata alternativ. På dessa områden är det värdefullt om de olika företagsformerna, statligt, kooperativt och privat företagande kan konkurrera på lika villkor. Utskottet anser dock inte att den statliga företagsverksamheten bör säljas ut enbart av det skälet att privata alternativ kan fungera väl inom viss typ av tjänsteproduktion.

Utskottet vill i likhet med vad utskottet anförde förra året (FiU 1984/ 85:2y) understryka att en omfattande och systematisk försäljning av företag och andra tillgångar enbart med syfte att förbättra budgetsaldot inte bör ske. Det är, som utskottet ser det, olämpligt att sälja ut reala tillgångar för att täcka ett underskott i statens löpande verksamhet. Även statliga företag bör kunna avyttras om det i det enskilda fallet bedöms motiverat. Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå kortsiktiga budgetpolitiska förbättringar.

Det förtjänar att ånyo understrykas att mot varje kortsiktig förstärkning av budgeten som en försäljning av statlig egendom innebär svarar en lika stor bestående minskning av den statliga förmögenheten. Försäljningsinkomsterna begränsar visserligen statens upplåningsbehov det aktuella året och ger på så sätt en varaktig besparing i form av minskade ränteutgifter. Besparingseffekten förtas emellertid helt eller delvis av att staten samtidigt går miste om den avkastning som den försålda tillgången skulle ha givit.

I motion N411 anförs att en successiv försäljning av statliga aktier får många positiva effekter såsom minskade räntekostnader för staten, sänkt räntenivå och lägre inflation beroende på att statsupplåningen minskar. Budgetunderskottet minskar och sparandet ökar.

Dessa påståenden torde bygga på förutsättningen att hushållen väljer att dra ned på sin konsumtion för att köpa statliga aktier. I den utsträckning man endast väljer att köpa aktier istället för statsobligationer åstadkommes inte något ökat sparande och sannolikt inte heller några effekter på räntenivå och inflation. Särskilda insatser för att t. ex. skattemässigt stimulera aktiesparandet skulle motverka den avsedda budgeteffekten.

En utförsäljning av statlig egendom skulle minska budgetunderskottet det aktuella året och därmed det statliga upplåningsbehovet på kapital- och penningmarknaden. Försäkringsbolagens, AP-fondernas och andra institutionella placerares kapacitet skulle inte behöva tas i anspråk i samma utsträckning för att finansiera budgetunderskottet. Samtidigt skulle emellertid anspråken på riskkapitalmarknaden öka. Nyemissioner av statliga aktier skulle komma att konkurrera med andra riskkapitalbehov. Indirekt via lån för att finansiera aktieköpen kan detta behov söka sig tillbaka till penningoch kapitalmarknaden. De finansiella effekterna på kreditmarknaden torde därför tämligen snart ta ut varandra.

Det kan inte heller hävdas att en utförsäljning av statlig egendom skapar något realt utrymme för en offentlig expansion, t.ex. för utgiftsökningar eller

NU 1985/86: 24

(FiU 1985/86: 2 y)

skattesänkningar. Den leder endast till en omfördelning av finansiella tillgångar. Utförsäljningar leder inte i sig till någon dämpande effekt på efterfrågan, bytesbalans, produktion eller sysselsättning som i sin tur skulle kunna ge utrymme för en expansion.

Det finns snarare en risk att de företag som köper statliga aktier ser det som ett alternativ till andra realinvesteringar. Det skulle i så fall kunna medföra att investeringar i nytt realkapital skulle minska i motsvarande grad. Därmed skulle den totala kapitalbildningen i samhället minska vilket skulle försvaga tillväxtmöjligheterna i ekonomin på sikt. De realekonomiska effekterna av statlig utförsäljning skulle i så fall leda till en försvagning av den svenska ekonomins tillväxtkraft.

Finansutskottet anser således utifrån sina utgångspunkter att motionerna bör avstyrkas.

Stockholm den 20 mars 1986 På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c), Marianne Carlström (s) och Olof Johansson (c).

Avvikande mening

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Olof Johansson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [29] börjar med ”Utskottet noterar” och på s. [33] slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande lydels.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. Staten har en självklar roll när det gäller ansvaret för viss grundläggande samhällsservice. Detta ansvar innefattar emellertid inte all den verksamhet som i dag bedrivs inom den statliga företagssektorn. Enligt utskottets mening bör statlig företagsamhet begränsas till sådana områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet.

Erfarenheterna har visat att det finns speciella problem förknippade med statliga företag. Statens roll som ägare till företag kommer lätt i konflikt med statens huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är till nackdel för de statliga företagens möjlighet att utvecklas. Staten har inte kunnat fungera som enbart ägare. Den egentliga ägarfunktionen har därför inte blivit tillgodosedd.

Statligt ägande får inte bli ett självändamål. Lika väl som det är naturligt att förvärva företag bör det för staten vara naturligt att sälja ut företag som

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

strukturerats om och fått nödvändig stabilitet.

Staten bör kunna försälja statliga företag med en verksamhet som är väsensfrämmande för det offentliga - företag som kan drivas lika bra eller rent av bättre om de överlåts i privat regi. En försäljning av sådana statliga företag kan bidra till att bromsa upp den årliga ökningen av statsskulden. Det är angeläget att ta till vara olika möjligheter att genomföra även engångsvisa förstärkningar av statsbudgeten eftersom man därigenom begränsar budgetunderskottet och dessutom får en bestående effekt i form av minskade årliga utgifter för statsskuldräntor.

Konsekvenserna för aktiemarknaden till följd av det ökade utbudet skall inte överdrivas, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i sig kräva ytterligare utrymme på kredit- och aktiemarknaden.

Finansutskottet bedömer att en utförsäljning av hela, eller delar av, statliga företag och affärsdrivande verk kan ge en budgetförstärkning av ca 3 miljarder kronor per år.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av statliga företag i den omfattning som utskottet angett.

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

34 Innehåll NU 1985/86:24

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1985/86:100 1

Motionerna 2

Utvecklingen inom den statliga företagsssektorn 4

Utskottet 5

Inledning 5

Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet 5

Försäljning av statliga företag 7

Domänverket 9

Affärsverket FFV 11

Statens vattenfallsverk 13

Sveriges Investeringsbank AB 16

Övriga frågor 17

Vissa anslag 18

Hemställan 19

Reservationer

1. Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet (m, fp, c) 20

2. Försäljning av statliga företag (m, fp, c) 21

3. Utförsäljhing av tillgångar hos domänverket (m, fp, c) 22

4. Ändrade riktlinjer för domänverket (vpk) 22

5. Ombildande av FFV till aktiebolag (m, fp, c) 23

6. Avveckling av FFV Allmateriels verksamhet (m, fp, c) 24

7. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (m, fp, c) 24

8. Energiföretag i Norrbotten (c) 25

9. Sveriges Investeringsbank AB (m, fp) > 26

10. Sveriges Investeringsbank AB (c) 26

Särskilda yttranden

1. Mark för naturvård (fp, c) 27

2. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (c) 27

Bilaga

Finansutskottets yttrande 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986