Om vissa kärnbränslefrågor m. m. (prop. 1985/86:100 delvis, prop. 1985/86:132)
Näringsutskottets betänkande 1985/86:25
om vissa kärnbränslefrågor m. m. (prop. 1985/86:100 delvis, prop. 1985/86:132)
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna E8 —E 10, som avser anslag till statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd,
dels proposition 1985/86:132 om ändringar i finansieringssystemet för använt kärnbränsle, m. m.,
dels två motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/ 86:132,
dels — helt eller delvis — fem motioner från allmänna motionstiden avseende vissa kärnbränslefrågor m. m.
Företrädare för statens kärnbränslenämnd har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet. Vidare har företrädare för Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) inför utskottet framfört synpunkter på den del av proposition 1985/86:132 som berör finansiering av avvecklingen av Eurochemic. SKB har också ingett en skrivelse i denna fråga.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i finansieringssystemet för använt kärnbränsle. Förslaget innebär att den avgift som innehavarna av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för att finansiera framtida kostnader för hantering av kärnavfall, avveckling av anläggningar m. m. i fortsättningen i sin helhet skall vara placerade på räntebärande konto i riksbanken. Reaktorinnehavarnas nuvarande rätt till återlån av inbetalade medel kommer därmed att upphöra. Ett motionsyrkande (m) om att denna rätt skall bibehållas avstyrks.
Nyssnämnda avgift är för närvarande enligt regeringens beslut 1,9 öre per levererad kWh från kärnkraftverk. Utskottet avstyrker motionsyrkanden (c; vpk) om en höjning av avgiften. Härvid förutsätter utskottet att regeringen vid varje prövning av avgiftens storlek fastställer denna så att medel inflyter i erforderlig utsträckning. Utskottet avstyrker även krav (m) på en utredning om konsekvenserna för avgiftens storlek av en längre kal -
NU
1985/86:25
1 Riksdagen 1985/86. 17 samt. Nr 25
kylerad livslängd för kärnkraftverken än vad den nuvarande avgiften är NU 1985/86:25 baserad på (25 år). Utskottet hänvisar till att riksdagen har beslutat att den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur bruk senast år 2010.
Motionsyrkanden (c; vpk) avseende kontrakt för upparbetning av använt kärnbränsle avstyrks. Härvid anför utskottet att som grundläggande princip bör gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer inom landet. Utskottet avstyrker även motionsyrkanden (m; c) om slutförvaringen av kärnbränslet. Utskottet erinrar om att kärntekniklagen inte föreskriver vilken metod som skall användas vid den framtida hanteringen av det radioaktiva avfallet. Det slutliga ställningstagandet skall baseras på ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete, som skall bedrivas så allsidigt som möjligt.
Samtliga motioner följs upp med reservationer.
Proposition 1985/86:100
Under angivna punkter i proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslår regeringen:
E 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.
E 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.
E 10. Statens kärnbränslenämnd att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.
Proposition 1985/86:132
Förslag m. m.
1 propositionen föreslås att riksdagen antar ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. Lagförslaget finns på s. 2 i propositionen.
Vidare bereder regeringen genom propositionen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om finansieringen av det svenska deltagandet i avvecklingen av Eurochemic.
Huvudsakligt innehåll
De avgifter som innehavarna av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för att finansiera framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle, avveckling av anläggningar m. m. skall enligt regeringens förslag i sin helhet 2
vara placerade på räntebärande konto i riksbanken. Reaktorinnehavarnas NU 1985/86:25 nuvarande rätt till återlån av inbetalade medel föreslås avskaffad genom en ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
Vidare anmäls i propositionen att statens kostnader för den fortsatta avvecklingen av det europeiska bolaget för upparbetning av bestrålat kärnbränsle, Eurochemic, fr. o. m. år 1987 kommer att finansieras från de medel som betalas in till staten inom ramen för nyssnämnda finansieringssystem.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:132 är följande:
1985/86:489 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
1. som sin mening uttalar att avgiften enligt lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle sätts till 2,1 öre/kWh,
2. hos regeringen begär tillsättande av en parlamentariskt sammansatt beredning med direktiv att analysera de framtida kostnaderna för rivning av reaktorer och slutförvaring av utbränt kärnbränsle i enlighet med vad som anförts i motionen.
1985/86:490 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.
hos regeringen begär redovisning av effekterna på avgiftsuttaget enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. av längre förväntad livstid för kärnkraftverken,
2. avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående räntesättningen för de medel som enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. deponeras i riksbanken och återlånas till kraftföretagen.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1985/86:N314av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (17) att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de finansiella förutsättningarna för statens kärnbränslenämnds verksamhet i enlighet med vad som i motionen anförts.
1985/86:N420 av Karin Söder m. fl. (c), vari — med motivering i motion 1985/86:U402 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om reviderad lagstiftning om kärnteknisk verksamhet för att förhindra spridning av kärnteknologi enligt de riktlinjer som anförs i motionen.
1985/86:N423 av Ivar Virgin (m), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om slutförvaring av kärnbränsleavfall vid Oskarshamnsverken.
1985/86:N446 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riks- NU 1985/86:25 dagen
7. beslutar att avgiften enligt finansieringslagen för elproduktionen från kärnkraftverk höjs från 1,9 öre till 2,5 öre per kWh,
8. hos regeringen begär en fullständig redovisning av vad som sker eller är tänkt att ske med det avfall från de svenska reaktorerna som för närvarande förvaras i Sellafield, England och i La Hague, Frankrike,
9. beslutar att radioaktivt avfall från andra stater inte skall tas emot för slutförvaring i Sverige,
13. begär att regeringen noga skall följa utvecklingen vid de gruvor där den uran som används i det svenska kärnkraftsprogrammet bryts och verka för bättre förhållanden för människor och miljö.
I985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen 6.
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om förvaringen av andra länders utbrända kärnbränsle,
7. hos regeringen begär en plan för återtagande av icke upparbetat utbränt kärnbränsle,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändrad inriktning av forskningsverksamheten kring slutförvaring av utbränt kärnbränsle,
10. hos regeringen hemställer att avgiften enligt lagen om finansiering av utgifter för använt kärnbränsle sätts till 2,1 öre/kWh.
Utskottet
Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
Avgiftens storlek
Enligt lagen (1981:669, ändrad 1984:5) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. (finansieringslagen) är innehavare av kärnkraftsreaktor skyldig att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Reaktorinnehavaren är vidare skyldig att täcka de kostnader som staten har i sammanhanget för bl. a. kompletterande forskning, tillsyn och administration.
För att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader skall innehavaren årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift till staten. Avgiften utgår i förhållande till den levererade energin. Dess storlek fastställs av regeringen. De inbetalade medlen sätts in på räntebärande konto i riksbanken. Innan nuvarande finansieringssystem trädde i kraft den 1 januari 1982 avsatte kärnkraftföretagen medel för sluthanteringen internt i sina bokslut.
Statens kärnbränslenämnd (före den 1 juli 1985 nämnden för hantering av använt kärnbränsle) har som huvuduppgift att övervaka genomförandet 4
av programmet för den slutliga hanteringen av använt kärnbränsle och NU 1985/86:25 avvecklingen av kärnkraftsanläggningarna. Nämnden handlägger också nyssnämnda finansieringsfrågor. Det ingår bl. a. i dess uppgifter att varje år föreslå regeringen storleken av den avgift som kraftföretagen skall erlägga.
Nämndens förslag upprättas med ledning av den kostnadsberäkning som reaktorinnehavarna årligen är skyldiga att upprätta enligt finansieringslagen. Företagen fullgör denna skyldighet genom ett av dem gemensamt ägt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (före den 1 juli 1984 Svensk Kärnbränsleförsörjning AB).
Under åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh levererad elenergi från kärnkraftverken. Avgiften har under de två senaste åren varit 1,9 öre per kWh. Nämnden för hantering av använt kärnbänsle hade under hösten 1984 föreslagit att avgiften för år 1985 skulle uppgå till 2,1 öre per kWh. Regeringen beslutade dock att avgiften under år 1985 skulle vara oförändrad jämfört med år 1984.
I oktober 1985 föreslog kärnbränslenämnden att avgiften för år 1986 skulle fastställas till oförändrat 1,9 öre per kWh. Nämndens förslag baserades på en beräkning av produktionen av elkraft i kärnkraftverken, en antagen real avkastning av förvaltade medel och en bedömning av framtida utbetalningar. Kärnbränslenämnden har i beräkningarna utgått från att kärnkraftverken skall drivas i 25 år. Det totala återstående medelsbehovet beräknades av nämnden till 40,5 miljarder kronor i prisläget januari 1986.
Behållningen av avgiftsmedel vid samma tidpunkt bedömdes uppgå till 2,8 miljarder kronor.
Enligt kärnbränslenämnden resulterade beräkningarna under hösten 1985 i ett avgiftsbehov som var 0,2 öre per kWh lägre än vid motsvarande beräkningar hösten 1984. Detta förklarades av nämnden med att 1985 års beräkningar baserades på lägre kostnader för upparbetning, lägre påslag för oförutsedda kostnader och högre utnyttjande av kärnkraftverken jämfört med beräkningarna hösten 1984. Mot denna bakgrund föreslog nämnden som nämnts att avgiften även under år 1986 skulle uppgå till 1,9 öre per kWh. Regeringen beslutade i december 1985 i enlighet med nämndens förslag.
Frågan om avgiftens storlek tas upp i fem motioner. 1 motion 1985/
86.N314 (m) krävs att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad livslängd för kärnkraftverken. Ett liknande krav framförs i motion 1985/86:490 (m). Där anförs att det för närvarande inte finns anledning att binda kommande generationer för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Enligt motionärerna har kärnkraften hittills befunnits säker och miljövänlig. Med en förlängd livstid för de nuvarande kärnkraftverken kan avgiftsuttaget reduceras.
Företrädare för centern har i två motioner begärt att avgiften för år 1986 skall fastställas till 2,1 öre per kWh. 1 partimotionen 1985/86:N447 (c) anförs att det inte finns något motiv för att bestämma en lägre avgift än den som nämnden för använt kärnbränsle föreslog under hösten 1984, dvs. 2,1 öre per kWh. En nyligen publicerad amerikansk studie om avvecklingskostnaden för kärnkraftverk åberopas i motion 1985/86:489 (c). Enligt motio- 5
1* Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 25
närerna indikerar den amerikanska rapporten att avgiften borde höjas till NU 1985/86:25 10 öre per kWh för att full kostnadstäckning skall uppnås. 1 motionen yrkas en höjning till 2,1 öre per kWh. Där begärs också att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med uppgift att analysera de framtida kostnaderna för rivning av reaktorer och slutförvaring av utbränt kärnbränsle.
Enligt motionärerna råder det fortfarande stor osäkerhet om de faktiska kostnaderna för kärnkraftens avveckling.
Vid utskottsbehandlingen av denna fråga har centerns företrädare i utskottet påpekat att kärnbränslenämndens behållning av avgiftsmedel vid årsskiftet 1985-1986 uppgick till ca 2,4 miljarder kronor, vilket var 0,4 miljarder kronor mindre än vad nämndens förslag till avgift för år 1986 var baserad på. Skillnaden, som motsvarar ett ökat avgiftsbehov med 0,04 öre per kWh, är enligt centerns utskottsrepresentanter ett ytterligare skäl för att avgiften bör höjas till 2,1 öre per kWh.
Vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 1985/86:N446 krävt en ännu högre avgift. 1 motionen begärs att avgiften skall höjas till 2,5 öre per kWh.
Först behandlar utskottet förslaget i motionerna 1985/86:N314 (m) och 1985/86:490 (m) om att de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad livslängd för kärnkraftverken skall utredas.
Enligt riksdagens beslut skall den sista kärnkraftsreaktorn tas ur bruk senast år 2010. Utskottet har nyligen i sitt betänkande NU 1985/86:17 (s. 54) konstaterat att detta beslut står fast. Vissa formuleringar i motion 1985/
86:490 (m) ger utskottet anledning att ifrågasätta motionärernas benägenhet att respektera riksdagens beslut. Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att ta initiativ till något sådant utredningsuppdrag som motionärerna föreslår. Motionerna 1985/86:N314(m)och 1985/86:490(m) i här behandlade delar avstyrks sålunda.
I fråga om kraven att avgiften för år 1986 skall höjas till 2,1 öre per kWh (c) resp 2,5 öre per kWh (vpk) vill utskottet anföra följande.
Den aktuella avgiften fastställs för ett år i taget. Regeringen har sålunda möjlighet att löpande pröva avgiftens storlek så att medel i erforderlig utsträckning för hantering av det utbrända bränslet och för rivning av kärnkraftverken inflyter. Utskottet förutsätter att effekterna av att kärnbränslenämndens behållning av avgiftsmedel vid årsskiftet 1985-1986 var lägre än vad 1986 års avgift är baserad på beaktas vid prövningen av nästa års avgift.
Regeringens beslut om avgift för år 1986 ger inte utskottet anledning till någon erinran. Här behandlade delar av motionerna I985/86:N447 (c),
1985/86:489 (c) och 1985/86:N446 (vpk) avstyrks alltså.
När det gäller frågan om de framtida kostnaderna för slutförvaring av utbränt kärnbränsle och rivning av reaktorerna anser utskottet att det inte är påkallat att hos regeringen begära att en utredning — ännu mindre en parlamentariskt sammansatt sådan — tillsätts för att analysera dessa kostnader. Utskottet utgår från att kärnbränslenämnden löpande följer dessa frågor och att nämnden baserar sina förslag till avgift på så aktuell kostnadsinformation som möjligt. Ifrågavarande del av motion 1985/86:489 (c) avstyrks därför.
6 Återlån av avgifter till reaktorinnehavarna NU 1985/86:25
De avgifter som kärnkraftföretagen betalar för framtida utgifter för kärnkraftens avveckling sätts in på räntebärande konto i riksbanken. Avkastningen på de fonderade medlen har hittills varit knuten till den s. k. prioriterade räntan.
Enligt finansieringslagen äger reaktorinnehavarna rätt att låna tillbaka inbetalade avgifter. Kärnbränslenämnden har i en tillämpningsförordning getts möjlighet att låna ut högst 75 % av innestående behållning till de företag som har svarat för inbetalningen av medlen. Denna rätt till återlån har utnyttjats av OKG AB, statens vattenfallsverk och Sydsvenska Värmekraft AB. Företagen har hittills lånat sammanlagt 1 085 milj. kr. För Forsmarks Kraftgrupp AB har det inte funnits något utrymme för återlån.
I proposition 1985/86:132 föreslås en ändring av 10 § finansieringslagen (1981:669) så att rätten till återlån slopas. Lagändringen avses träda i kraft den I juli 1986. Enligt föredragande statsrådet finns det ingen anledning att ge investeringar i kraftindustrin särskild prioritet vid långivningen. 1 fortsättningen avses de inbetalade avgifterna i sin helhet förvaltas genom att de sätts in på konto i riksbanken. Detta anses av regeringen vara ett administrativt enkelt sätt att kanalisera medlen till kreditmarknaden. Avkastningen på de fonderade medlen kommer fortsättningsvis att knytas till den marknadsbestämda räntenivån för statens långfristiga upplåning. Enligt uppgifter från riksbanken ligger den räntenivån för närvarande (maj 1986)
0,6—0,7 procentenheter högre än den prioriterade räntan. I propositionen anförs att det är rimligt att så långsiktigt fonderade medel som det här är fråga om ges en avkastning som ligger i paritet med de räntesatser som gäller på den långa kapitalmarknaden. Det ankommer på regeringen att utfärda föreskrifter om förvaltningen av de fonderade medlen.
Regeringens förslag till ändring av finansieringssystemet avvisas i motion 1985/86:490 (m). Enligt motionärerna bör de medel som fonderas för kärnkraftsavveckling i första hand disponeras av kraftföretagen med hänsyn till de stora investeringar som dessa företag står inför under de närmaste åren. I motionen begärs därför att riksdagen avslår regeringens förslag till lagändring. Motionärerna begär också att regeringen snarast skall tillse att deponerade medel i riksbanken ger en ränta som motsvarar marknadsräntan för statens långfristiga upplåning. Samma räntesats skulle även gälla för de medel som kraftföretagen lånar tillbaka.
Utskottet instämmer med regeringen i att den nuvarande rätten för återlån till kraftföretagen inte kan anses motiverad. För att kreditmarknaden skall fungera som instrument för effektiv kapitaltilldelning för investeringar bör i princip alla investeringsobjekt underkastas traditionell kreditprövning. Enligt utskottets mening finns det för närvarande inget skäl att därvidlag prioritera investeringar inom kraftindustrin. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker här behandlad del av motion 1985/
86:490 (m).
Beträffande räntesättningen av fonderade medel i riksbanken ser utskottet ingen skillnad mellan vad som redovisas i propositionen och vad som
anförs i motion 1985/86:490 (m). Som tidigare nämnts kommer avkastning- 7
en på dessa medel att i fortsättningen knytas till räntenivån vid statens NU 1985/86:25
långfristiga upplåning. Motion 1985/86:490 (m) i här aktuell del avstyrks
därför.
Eurochemic
Inom ramen för organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) initierades år 1956 ett europeiskt bolag för upparbetning av bestrålat kärnbränsle, Eurochemic. Sverige ratificerade konventionen om samarbetet i januari 1960. Bolaget förlädes till Mol i Belgien, där upparbetning av använt kärnbränsle pågick under åren 1966—1975. I anläggningarna upparbetades bl. a. kärnbränsle från kraftvärmeverket i Ågesta.
För närvarande pågår en avveckling av bolagets anläggningar. Deltagarländerna har att gemensamt svara för avvecklingskostnaderna. För svensk del uppgår kostnaderna till ca 4 milj. kr. (i 1986 års penningvärde) per år fram t. o. m. år 1990. Kostnaderna har hittills bestritts med medel från anslaget till OECD (B 4) under utrikesdepartementets huvudtitel.
1 proposition 1985/86:132 redovisar regeringen sin avsikt att fr. o. m. år 1987 finansiera avvecklingskostnaderna för Eurochemic med medel från avgiften för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
Kärnbränslenämnden förutsätts beakta detta utgiftsbehov i sitt förslag till avgift fr. o. m. år 1987. Enligt regeringen syftade det svenska deltagandet i Eurochemicprojektet till att vinna erfarenheter om sluthanteringen av använt kärnbränsle. I propositionen åberopas reaktorinnehavarens skyldighet enligt finansieringslagen att svara för även statens kompletterande forsknings- och utvecklingsverksamhet inom detta område.
Som inledningsvis nämnts har företrädare för Svensk Kärnbränslehantering AB inför utskottet framfört synpunkter på den aviserade finansieringen av kostnaderna för avvecklingen av Eurochemic. Enligt företaget kan denna avveckling inte hänföras till den kompletterande statliga forskningsoch utvecklingsverksamhet som reaktorinnehavaren är skyldig att svara för enligt finansieringslagen. Företaget har också påpekat att kraftvärmeverket i Ågesta inte omfattas av finansieringslagen eftersom detta var taget ur drift innan lagen trädde i kraft.
Det svenska engagemanget i Eurochemic betingades i allt väsentligt av, som också framgår av propositionen, en strävan att vinna kunskaper och erfarenheter om slutförvaringen av kärnavfall. Det primära syftet med deltagandet var sålunda inte att finna en möjlighet att upparbeta det använda kärnbränslet från Ågestareaktorn. Enligt utskottets mening måste Eurochemicprojektet ses som en helhet med faserna konstruktion och bygge (åren 1960—1965), verksamhet (åren 1965—1975) samt avveckling och omhändertagande av radioaktivt avfall (åren 1975— 1990). De nu aktuella kostnaderna uppstår efter det att finansieringslagen har trätt i kraft. Enligt utskottets uppfattning är lagen därför tillämplig på de aktuella ersättningarna.
Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning till erinran mot den
planerade finansieringen av kostnaderna för avvecklingen av Eurochemic. 8
Vissa övriga frågor om kärnkraften NU 1985/86:25
Sedanden 1 februari 1984 gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, kärntekniklagen. Ett av syftena med lagens tillkomst var att lagstiftningen inom kärnenergiområdet skulle samordnas. Den nya lagen ersatte sålunda lagen (1956:306) om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilagen), lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. (villkorslagen), lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken samt de delar av lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. som gällde reaktorinnehavarnas ansvar för avfallshantering m. m.
Kärntekniklagen innebar vissa nyheter i förhållande till den tidigare lagstiftningen. Bland dessa kan följande nämnas.
Varje reaktorinnehavare är numera ålagd att upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att anläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten.
Forskningsprogrammet skall avse en period av minst sex år och skall med början år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen bemyndigats att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter som utan att vara direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig betydelse för sådan tillverkning. Också s. k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller visst material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen föreskriver.
Även i fråga om de krav som gäller för s. k. laddningstillstånd genomfördes vissa ändringar. Den tidigare gällande villkorslagen föreskrev två olika metoder som en reaktorinnehavare kunde välja mellan när det gällde att tillgodose kraven på hur det använda kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med åtföljande slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den andra var en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först blivit upparbetat. De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen grundas alla på upparbetningsavtal.
Kärntekniklagen anger endast att det för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd.
Metoden med direkt slutförvaring föreslogs dock i den av riksdagen godkända propositionen få mycket hög prioritet i forsknings- och utvecklingsarbetet.
1 det följande behandlar utskottet fyra motioner från allmänna motionstiden som berör frågor om bl. a. kärnbränsle och uranproduktion och som huvudsakligen tar sikte på kärntekniklagen.
Slutförvaringen av använt kärnbränsle tas upp i flera motionsyrkanden. 1 motion 1985/86:N423 (m) begärs ett riksdagsuttalande om att forskningen om den framtida hanteringen av sådant avfall skall inriktas mot att slutförvaringen skall kunna ske i nära anslutning till centrallagret för använt kärn- 9
bränsle (CLAB) i Oskarshamn. Detta skulle, påpekar motionären, minska NU 1985/86:25 riskerna vid transporten av det radioaktiva avfallet. Han anför vidare att forskningen bör koncentreras till den s. k. KBS-3-metoden, som är en metod för direkt slutförvaring av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning. De laddningstillstånd som har lämnats för kärnkraftsblocken Oskarshamn 3 och Forsmark 3 grundas på denna metod.
Centern tar i sin partimotion 1985/86:N447 avstånd från KBS-3-metoden. Motionärerna förespråkar direktförvaringsmetoden och anser att KBS-3-metoden inte uppfyller de krav som måste ställas för att den slutliga förvaringen av använt kärnbränsle skall kunna anses säker. De begär därför att riksdagen uttalar sig för en ändrad inriktning av forskningsverksamheten kring slutförvaringen av använt kärnbränsle. Liknande synpunkter framförs även i partimotionen 1985/86 :N420 (c). Där begärs i nu aktuell del att det i kärntekniklagen skall föreskrivas dels att slutförvaringen av det utbrända kärnbränslet skall ske utan föregående upparbetning, dels att forskningen om säkrare lagringsmetoder skall intensifieras.
Utskottet vill erinra om att kärntekniklagen inte föreskriver vilken metod som skall användas vid den framtida hanteringen av det använda kärnbränslet. Det slutliga ställningstagandet till avfallets förvaring skall baseras på ett allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete. Under den tid detta arbete pågår skall inte någon bindning till en viss förvaringsmetod ske. Direktförvaringsmetoden har dock, som redan nämnts, getts klart företräde.
Eftersom det krävs ytterligare forskning inom detta område och det för närvarande inte finns behov av något ställningstagande i frågan finnér utskottet liksom tidigare att det inte är lämpligt att något förbud mot upparbetning av använt kärnbränsle tas in i kärntekniklagen. Det finns heller ingen anledning för riksdagen att föreskriva att den framtida forskningen skall koncentreras till KBS-3-metoden eller att denna metod skall avföras som lämplig förvaringsmetod. Det är av väsentlig betydelse att det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs utan låsningar i något avseende.
Utskottet avstyrker alltså motionerna 1985/86:N423 (m), 1985/86:N420 (c) och 1985/86:N447 (c) i här behandlade delar.
Beträffande val av plats för slutförvaring av kärnbränsleavfallet anser utskottet att detta bör anstå så länge forskningen om lämplig förvaringsmetod pågår. Utskottet avstyrker sålunda även den nu aktuella delen av motion 1985/86:N423 (m).
Upparbetningskontrakten inom det svenska kärnkraftsprogrammet är föremålen för yrkanden i partimotioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna. I motion 1985/86:N447 (c) begärs en plan av regeringen för återtagande av använt kärnbränsle som har skeppats ut men ännu inte hunnit upparbetas. Motion 1985/86:N446 (vpk) innehåller ett yrkande om att riksdagen hos regeringen skall begära en redovisning av vad som sker eller är tänkt att ske med det använda kärnbränsle från svenska reaktorer som nu finns i La Hague i Frankrike och i Sellafield i England. Båda kraven ställs mot bakgrund av att det enligt motionärerna finns ett uppenbart samband mellan kärnkraft och kärnvapen. Vidare begärs i motionerna att riksdagen
skall uttala (c) resp. besluta (vpk) att radioaktivt avfall från andra stater inte 10
skall tas emot för slutförvaring i Sverige. Motionärerna åsyftar härvid bl. a. NU 1985/86:25 de diskussioner som förevarit om att Västtyskland skulle överta ansvaret för det svenska kärnbränsleavfallet i La Hague mot att Sverige tar emot och utan föregående upparbetning slutförvarar s. k. MOX-bränsle från västtyska kärnkraftsreaktorer.
Liksom då motsvarande motionsyrkanden behandlades förra året (NU 1984/85:30) vill utskottet påminna om att den nuvarande politiken är klart inriktad på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Enligt utskottets uppfattning bör vidare som grundläggande princip för Sveriges agerande gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnbränsleavfall som uppkommer inom landet. För den händelse det i ett isolerat fall skulle förekomma att Sverige och något annat land gör ett utbyte av begränsade mängder av kärnavfall torde inte detta på ett avgörande sätt stå i strid med denna princip. Utskottet avstyrker därför motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk) i här behandlade delar.
Som tidigare nämnts innebar kärntekniklagen vissa förändringar i fråga om bestämmelser för utförsel ur riket av kärnteknisk utrustning m. m. Sådan utrustning får inte föras ut utan tillstånd av regeringen. Vilka produkter som omfattas av förbudet finns specificerat i en bilaga till förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. Prövning sker i varje enskilt fall med beaktande av vårt lands internationella åtaganden och av övrig hänsyn till riskerna för spridning av kärnvapen. De förändrade bestämmelserna innebär bl. a. att restriktionerna för utförsel nu också gäller teknologiöverföring.
I motion 1985/86:N420 (c) begärs att utförsel av reaktorteknologi skall förbjudas. Enligt motionärerna skulle ett sådant förbud bidra till att förhindra kärnvapenspridning.
Motsvarande motionsyrkande har behandlats av utskottet i olika sammanhang under senare år (senast NU 1984/85:30 s. 60). Yrkandena har avstyrkts med hänvisning till att det enligt utskottets bedömning inte fanns anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som — i god överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden — gäller enligt nuvarande lagstiftning. Riksdagen har följt utskottet.
Den nyligen inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen har aktualiserat kärnkraftens gränsöverskridande miljörisker. Dessa medför krav på förändringar av det internationella övervaknings- och kontrollsystemet. Sådana förändringar förutsätter, som statsrådet Birgitta Dahl framhöll i en interpellationsdebatt den 12 maj 1986 (interpellationerna 1985/86:173 och 1985/86:199), att en analys och prövning sker av olika kärnsäkerhetsaspekter. Utskottet utgår ifrån att regeringen genomför en sådan analys och prövning. I avvaktan härpå finner utskottet nu inte skäl till något nytt ställningstagande och avstyrker därför ifrågavarande del av motion 1985/86:N420 (c).
I samma motion har också begärts att ett förbud mot uranbrytning i Sverige skall införas.
Utskottet vill, liksom då motsvarande yrkande har behandlats tidigare, erinra om att uranbrytning inte får äga rum utan att tillstånd har givits enligt 11
bl. a. minerallagen (1974:890), miljöskyddslagen (1969:387) och 136 a § NU 1985/86:25 byggnadslagen (1947:385). Med hänvisning härtill avstyrks motion 1985/
86:N420 (c) i nu aktuell del.
Slutligen behandlas i detta avsnitt ett yrkande i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/86:N446 angående arbetsmiljön i utländska urangruvor. Vid de gruvor och i de områden där den uran som används i det svenska kärnkraftsprogrammet bryts och anrikas råder, menar motionärerna, oacceptabla förhållanden som Sverige inte kan frånsäga sig ansvar för.
Bl. a. åberopas rapporter från områden i Canada och Australien. I motionen begärs ett riksdagsuttalande om att regeringen noga skall följa utvecklingen i de aktuella gruvorna och verka för bättre arbets- och miljöförhållanden i dessa områden.
Utskottet har noterat att det inom strålskyddsområdet bedrivs ett internationellt samarbete genom den internationella strålskyddskommissionen,
ICRP. Sverige har i detta samarbete möjligheter att påverka de riktlinjer för strålskydd som fastställs av ICRP och som i flertalet fall ligger till grund för de nationella regler och anvisningar som utarbetas. I vissa fall har svenska normer verkat som förebild för ICRP:s arbete. Vidare deltar Sverige i arbetet inom det internationella atomenergiorganet (IAEA) med att utforma anvisningar för arbetsmiljö och yttre miljö vid uranbrytning.
Utskottet konstaterar sålunda att Sverige redan har vissa möjligheter att påverka arbetsmiljön i urangruvorna.
Beträffande uranbrytningen i Canada bör nämnas att industridepartementet under hösten 1984 granskade förhållandena kring gruvan Key Lake, varifrån leveranser av uran till svenska kärnkraftsreaktorer kommer. Departementet inhämtade därvid synpunkter från bl. a. statens strålskyddsinstitut, statens naturvårdsverk och statens kärnkraftinspektion. Enligt dessa myndigheter uppfyllde verksamheten vid gruvan de krav som uppställts av kanadensiska myndigheter liksom dem som gäller enligt internationella rekommendationer och överenskommelser. Några åtgärder från svensk sida var därför enligt myndigheterna inte påkallade. Regeringen fann inte skäl att göra någon annan bedömning.
Mot här angiven bakgrund avstyrks motion 1985/86:N446 (vpk) i nu behandlad del.
Vissa anslag
Utskottet behandlar slutligen tre punkter i budgetpropositionen med anknytning till kärnkraften. Ingen av dessa har föranlett några motioner.
Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet rörande kärnsäkerhetsfrågor. Inspektionen skall bl. a. utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar, pröva ansökningar om tillstånd och utöva tillsyn enligt kärntekniklagen samt initiera sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos kärnkraftverk eller andra kärntekniska anläggningar, vid transporter och vid hantering och förvaring av kärnavfall.
Verksamheten vid kärnkraftinspektionen finansieras med avgifter enligt förordningen (1975:421) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion
(ändrad 1984:16). Avgifterna avses medföra full kostnadstäckning. För in- NU 1985/86:25 spektionens förvaltningskostnader resp. kärnsäkerhetsforskning föreslås därför endast formella anslag av 1 000 kr. Regeringen har för nästa budgetår beräknat medelsbehovet för förvaltningskostnader till ca 30,7 milj. kr. och för kärnsäkerhetsforskning till ca 46,6 milj. kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Även för verksamheten vid statens kärnbränslenämnd begär regeringen att ett formellt belopp om 1 000 kr. skall anvisas. Nämndens utgifter finansieras med medel från avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. Denna avgift har behandlats tidigare i detta betänkande. Där har också kärnbränslenämndens huvuduppgifter berörts. För nämndens verksamhet under budgetåret 1986/87 har regeringen beräknat utgifterna till ca 10,0 milj. kr. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken att
riksdagen avslår motion 1985/86:N314 yrkande 17 och motion 1985/86:490 yrkande 1,
2. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 7, motion 1985/
86.N447 yrkande 10 och motion 1985/86:489 yrkande 1,
3. beträffande utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:489 yrkande 2,
4. beträffande återlån av avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:132 och med avslag på motion 1985/86:490 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.,
5. beträffande räntesättningen för medel som inbetalats förframtida utgifter för använt kärnbränsle m m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:490 yrkande 3,
6. beträffande Eurochemic
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:132 i ifrågavarande del (avsnitt 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 och motion 1985/
86:N423 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, samt motion 1985/
86:N447 yrkande 9,
8. beträffande plats för slutförvaring av använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1985/86:N423 yrkande I i ifrågavarande
del, 13
9. beträffande svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall NU 1985/86:25
att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkandena 8 och 9 och
motion 1985/86:N447 yrkandena 6 och 7,
10. beträffande utförsel av reaktorteknologi
att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del,
11. beträffande förbud mot uranbrytning
att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del,
12. beträffande arbetsmiljön i urangruvor
att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 13,
13. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion att riksdagen
a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 8 till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,
b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 9 till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,
14. beträffande anslag till statens kärnbränslenämnd
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 10 till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.
Stockholm den 15 maj 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg(s), Christer Eirefelt (fp) (mom. 1 — 9,11 — 14),
Lennart Pettersson (s) (mom. 1 —9, 11 — 14), Erik Hovhammar (m) (mom.
1—9, 11 — 14), Rune Jonsson (s) (mom. 10), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) (mom. 1—9, 11 — 14), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 10),
Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) (mom. 10), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m) (mom. 10), Mats Lindberg (s) (mom. 10), Göran Magnusson (s) (mom. 1—9, 11 — 14), Erik Holmkvist (m) och Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 1 —9, 11 — 14).
Reservationer
1. Finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken (mom. 1)
Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt riksdagens” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
14 Som motionärerna påpekar är storleken av den avgift som uttas från NU 1985/86:25 kärnkraftsproduktionen beroende av anläggningarnas sammanlagda drifttid. Enligt utskottets mening måste säkerheten och ekonomiska bedömningar avgöra kärnkraftverkens framtid. Det finns ingen anledning att för närvarande binda kommande generationer för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Regeringen bör därför låta utreda de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad livslängd för kärnkraftsanläggningarna än den som den nuvarande avgiften är baserad på. Motionerna 1985/86:N314 (m) och 1985/86:490 (m) i här behandlade delar tillstyrks sålunda.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängdför kärnkraftverken att
riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 17 och motion 1985/86:490 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
(mom. 2)
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Den aktuella” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen har fastställt avgiften till endast 1,9 öre per kWh för år 1986. Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att ifrågasätta rimligheten i att basera 1986 års avgift på ett högre utnyttjande av kärnkraftverken och ett lägre påslag för oförutsedda kostnader jämfört med vad som låg till grund för 1985 års avgift. Att regeringen dessutom har fastställt avgiften med utgångspunkt i en större behållning av avgiftsmedel vid årsskiftet 1985-1986 än den faktiska gör det än mer angeläget att avgiften höjs. Den samlade effekten för hela avvecklingsperioden av felkalkyleringen kan beräknas till över 2 miljarder kronor i fast penningvärde. Med den beslutade avgiften riskeras en betydande urholkning av de ekonomiska resurserna för hantering av det utbrända kärnbränslet och för rivning av kärnkraftverken. Utskottet anser därför att avgiften för år 1986 bör höjas till 2,1 öre per kWh.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/
86:489 (c) i här behandlade delar. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som anförs i här aktuell del av motion 1985/86:N446 (vpk).
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 10 och motion 1985/86:489 yrkande 1 och med anledning av motion 1985/
86:N446 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört. 15
3. Utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring NU 1985/86:25 av använt kärnbränsle m. m. (mom. 3)
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När det” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Vad gäller frågan om de framtida kostnaderna för slutförvaring av utbränt kärnbränsle och rivning av reaktorerna anser utskottet att det fortfarande råder stor osäkerhet om dessa kostnader. De uppgifter om avvecklingskostnaden för kärnkraftverk som det refereras till i motion 1985/
86:489 (c) ger inte minst ett belägg för detta. Enligt utskottets mening är det inte rimligt att en del av betalningsansvaret för avvecklingen av kärnkraften överlåts till framtida generationer. Det är därför angeläget att en utredning nu tillsätts med uppgift att seriöst analysera vad de faktiska kostnaderna för avvecklingen av kärnkraften blir. Regeringen bör ta initiativ till att en sådan utredning snarast kommer till stånd. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses här aktuell del av motion 1985/86:489 (c).
dels att utskottet under 3 bort hemställa
3. beträffande utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:489 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Återlån av avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. (mom. 4)
Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”motion 1985/86:490 (m)” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1985/86:490 (m) bör den nuvarande rätten till återlån till kärnkraftsföretagen bibehållas. Med hänsyn till de stora investeringar som kraftindustrin står inför under de närmaste åren — oavsett kärnkraftens framtid — är det inte mer än rimligt att de medel som fonderas för kärnkraftsavveckling i första hand skall disponeras av kraftföretagen. Utskottet tillstyrker sålunda här behandlad del av motion 1985/86:490 (m) och avstyrker propositionen.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. beträffande återlån av avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:490 yrkande 2 och med avslag på proposition 1985/86:132 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. 16
5. Räntesättningen för medel som inbetalats för framtida NU 1985/86:25 utgifter för använt kärnbränsle m. m. (mom. 5)
Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Beträffande räntesättningen” och slutar på s. 8 med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Beträffande räntesättningen av fonderade medel i riksbanken anser utskottet att regeringen snarast bör tillse att dessa medel ger en ränta som motsvarar marknadsräntan för statens långfristiga upplåningar. Enligt utskottets mening bör samma räntesats även gälla när kraftföretagen lånar tillbaka sina medel.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses här aktuell del av motion 1985/86:490 (m).
dels att utskottet under 5 bort hemställa
5. beträffande räntesättningen för medel som inbetalats för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:490 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 7)
Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det framtida forsknings- och utvecklingsarbetet bör koncentreras till KBS-3-metoden. Berörda myndigheter har gett ett högt betyg åt denna metod. Regeringen gjorde samma bedömning och gav med stöd härav laddningstillstånd till kärnkraftsblocken Oskarshamn 3 och Forsmark 3. Eftersom det är först om 40 år som slutförvaringen skall ske kan man förutse att KBS-3-metoden kommer att ytterligare förbättras.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1985/86:N423 (m). Av det sagda framgår att utskottet avstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1985/86:N420 (c) och 1985/86:N447 (c).
dels att utskottet under 7 bort hemställa
7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N447 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 7)
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser (.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening talar avgörande skäl för att slutförvaringen av NU 1985/86:25 använt kärnbränsle skall ske utan föregående upparbetning. Ett förbud mot upparbetning av kärnbränslet bör därför tas in i kärntekniklagen. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag i enlighet härmed.
Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) uppfyller dock inte KBS-3-metoden de krav som måste ställas för att slutförvaringen av använt kärnbränsle skall kunna anses säker. Det finns uppgifter som tyder på att avfallet vid en slutförvaring enligt denna metod inom en inte alltför avlägsen tid blir ”renat” i sådan grad att det kan utnyttjas som råmaterial för kärnvapenframställning. Med hänsyn härtill anser utskottet att det fortsatta forskningsoch utvecklingsarbetet måste få en mer allsidig inriktning än det har för närvarande. KBS-3-metoden bör tills vidare avföras som lämplig förvaringsmetod. Den framtida forskningen måste inriktas mot att finna alternativa metoder för slutförvaringen.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses här behandlade delar av motionerna 1985/
86:N420 (c) och 1985/86:N447 (c). Av det sagda framgår att utskottet avstyrker ifrågavarande del av motion 1985/86:N423 (m).
dels att utskottet under 7 bort hemställa
7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N447 yrkande 9 och med avslag på motion 1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Plats för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 8)
Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Beträffande val” och slutar med ”motion 1985/86:N423 (m)” bort ha följande lydelse:
Beträffande val av plats för slutförvaring av kärnbränsleavfallet vill utskottet instämma i vad som anförs i motion 1985/86:N423 (m) om fördelarna med en slutförvaring i omedelbar anslutning till centrallagret för använt kärnbränsle (CLAB) i Oskarshamn. Om denna lösning väljs, skulle riskerna vid transporten av det radioaktiva avfallet minska avsevärt. Den fortsatta forskningen inom detta område bör därför som ett alternativ inriktas mot att finna en lösning så att avfallet kan slutförvaras i närheten av CLAB.
Riksdagen bör i ett uttalande ge regeringen detta till känna. Motion 1985/
86:N423 (m) i här berörd del tillstyrks alltså.
dels att utskottet under 8 bort hemställa
8. beträffande plats för slutförvaring av använt kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 18
9. Svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall (mom. 9)
NU 1985/86:25
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 sorn börjar med ”Liksom då” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:
Som tidigare redovisats anser utskottet att slutförvaringen av använt kärnbränsle bör ske utan föregående upparbetning.
Regeringen bör därför med beaktande av tidigare ingångna upparbetningsavtal utarbeta förslag till övergångsbestämmelser och framlägga en plan för återtagande av använt kärnbränsle som har utskeppats men ännu ej upparbetats.
Utskottet vill vidare med bestämdhet hävda att Sverige inte får bli förvaringsplats för andra länders radioaktiva avfall. Följaktligen tar utskottet avstånd från tanken på att ett upphävande av redan ingångna upparbetningsavtal skulle kunna vara kopplat med överenskommelser av denna innebörd.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Därmed tillgodoses ifrågavarande önskemål i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk)
dels att utskottet under 9 bort hemställa
9. beträffande svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkandena 8 och 9 och motion 1985/86:N447 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Utförsel av reaktorteknologi (mom. 10)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Motsvarande motionsyrkande” och slutar med ”motion 1985/86:N420 (c)” bort ha följande lydelse:
Det regelsystem rörande export av kärnkraftsutrustning som nu finns — och som i någon mån har byggts ut genom kärntekniklagen — ger vissa möjligheter till kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon garanti för att utrustningen endast kommer till civil användning går det dock inte att få. Flera stater, bl. a. i tredje världen, uppges vara i färd med att utveckla egna kärnvapen. Denna process möjliggörs genom import av utländsk kärnkraftsteknologi. Detta är ett starkt skäl för ett sådant totalförbud mot export av reaktorteknologi som föreslås i motionen. Ett annat viktigt skäl är att Sverige genom en utökad export på detta område blir alltmer bundet till kärnkraftstekniken — ett förhållande som står i stark motsättning mot riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling. Den nyligen inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen är ytterligare ett belägg för vikten av totalförbud mot export av reaktorteknologi.
Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag till lagändring i enlighet med vad som här har anförts. Motion 1985/86:N420 (c) i här aktuell del
tillstyrks alltså. Utskottet räknar med att regeringen, i avvaktan på att en 19
lagändring av nu föreslagen art blir genomförd, noga följer berörda före- NU 1985/86:25 tags verksamhet inom exportområdet.
dets att utskottet under 10 bort hemställa
10. beträffande utförsel av reaktorteknologi
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Förbud mot uranbrytning (mom. 11)
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 12 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Det svenska kärnkraftsprogrammet är nu klart tidsbegränsat. Det råder enighet om att det uran som erfordras för det kan anskaffas från andra länder. Följaktligen behövs inte någon uranbrytning i Sverige — en verksamhet som för övrigt knappast skulle kunna bli lönsam. Två andra omständigheter som motiverar att uranbrytning förbjuds är att en sådan skulle kunna bidra till att öka riskerna för kärnvapenspridning och att den skulle vara förenad med mycket stora miljöproblem. De angivna skälen talar, anser utskottet, starkt för att uranbrytning helt förbjuds. Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen förslag till lagstiftning av denna innebörd. Det här aktuella kravet i motion 1985/86:N420 (c) bör tillgodoses genom att riksdagen uttalar detta.
dels att utskottet under 11 bort hemställa
11. beträffande förbud mot uranbrytning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Arbetsmiljön i urangruvor (mom. 12)
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ””Utskottet har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Kärnbränslecykeln medför en rad oacceptabla miljökonsekvenser. Utskottet instämmer med motionärerna i att Sverige inte kan frånsäga sig ansvar för den naturförstörelse och de övergrepp mot ursprungsbefolkningar som vårt lands uranköp bidrar till. Detta har blivit än mer uppenbart mot bakgrund av senare års rapporter från uranbrytningsområdena i Canada och Australien.
Sverige har naturligt nog begränsade möjligheter att påverka förhållandena i andra länder. Regeringen bör dock så långt möjligt verka för bättre arbets- och miljöförhållanden i de aktuella områdena. Vidare förutsätter utskottet att regeringen noga följer utvecklingen i urangruvorna.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1985/86:N446
(vpk). 20
dets att utskottet under 12 bort hemställa NU 1985/86:25
12. beträffande arbetsmiljön i urangruvor att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21 Innehåll NU 1985/86:25
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Proposition 1985/86:100 2
Proposition 1985/86:132 2
Motionerna 3
Utskottet 4
Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m 4
Avgiftens storlek 4
Återlån av avgifter till reaktorinnehavarna 7
Eurochemic 8
Vissa övriga frågor om kärnkraften 9
Vissa anslag 12
Hemställan 13
Reservationer
1. Finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken (m) 14
2. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) 15
3. Utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) 16
4. Återlån av avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. (m) 16
5. Räntesättningen för medel som inbetalats för framtida utgifter
för använt kärnbränsle m. m. (m) 17
6. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (m) 17
7. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (c, vpk) 17
8. Plats för slutförvaring av använt kärnbränsle (m) 18
9. Svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall (c, vpk) 19
10. Utförsel av reaktorteknologi (c) 19
11. Förbud mot uranbrytning (c, vpk) 20
12. Arbetsmiljön i urangruvor (c, vpk) 20