Om tekoindustrin och tekohandeln (prop. 1985/86:100 delvis)
Näringsutskottets betänkande 1985/86:32 föp
om tekoindustrin och tekohandeln
(prop. 1985/86:100 delvis) NU^
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, dels - helt eller delvis - elva motioner om tekoindustrin och handeln med tekoprodukter.
Generaldirektör Gunnar Söder, kommerskollegium, har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet. Synpunkter på ämnet har inför utskottet framförts dels av en delegation företrädande Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen och Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund, dels av representanter för Textilimportörerna, dels av företrädare för Beklädnadsarbetarnas förbund och Svenska industritjänstemannaförbundet.
De tre förstnämnda organisationerna gemensamt samt Textilimportörerna och Beklädnadsarbetarnas förbund var för sig har inkommit med skrivelser i ärendet.
Sammanfattning
En omvandling av det statliga tekostödet begärs i två reservationer (m, fp; c). Utskottet tillstyrker att denna fråga utreds. De handels- och näringspolitiska effekterna skall belysas i utredningen. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks av utskottet. Häremot står två reservationer (m; fp) om minskade anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I en reservation (c) begärs att tekostödet skall vara oförändrat i minst tre år. De särskilda ursprungsreglerna som gäller tekoprodukter bör avvecklas, hävdas det i en reservation (m, fp), och systemet med ursprungsmärkning av kläder utvärderas. Folkpartiet och moderata samlingspartiet begär i en reservation att handelsbegränsningarna på tekoområdet skall avskaffas. Vänsterpartiet kommunisterna vill ha en granskning av ÖEF:s stödformer till tekobranschen och en långsiktig strategi för tekoindustrin.
1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 32
Propositionen
NU 1985/86:32
Förslag
Regeringen föreslår under punkt B 10 (s. IQ—11) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 92 000 000 kr.
Förslagets innebörd
I propositionen konstateras inledningsvis att tekoindustrins läge är gynnsammare än tidigare. Textilindustrins produktion ökade såväl år 1983 som år 1984 och bedöms ha ökat även år 1985. Produktionsnedgången i trikå- och konfektionsindustrin fortsatte under år 1984 men i långsammare takt. De kraftiga sysselsättningsminskningarna bromsades upp. Exporten fortsatte att öka. Av produktionsvolymen exporterades år 1984 ca 50 % inom textilindustrin och ca 30 °7c inom trikå- och konfektionsindustrin. Branschens lönsamhet var dock genomsnittligt svagare än för övriga industribranscher i landet.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen ett nytt treårsprogram vid statens industriverk (SIND) för branschfrämjande åtgärder inom tekoindustrin. Branschprogrammet skall inriktas på åtgärder för företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar. Andelen offensiva insatser bör öka inom ramen för det totala tekostödet. Detta innebär att den politik för tekobranschen som fastslogs av riksdagen våren 1983 fullföljs genom fortsatta satsningar på effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder. Äldrestödet trappas successivt ned.
Det industripolitiska målet för branschprogrammet vid SIND är att det skall bidra till att textilindustrin befäster sin ställning på hemmamarknaden och ökar exporten. Programmet skall också bidra till att konfektionsindustrins nedgång i produktionsvolym dämpas och att exportvolymen bibehålls.
I propositionen framhålls att de mål för tekopolitiken som har fastställts av riksdagen (senast våren 1983, se NU 1982/83:42), nämligen målet om 30 % självförsörjning och riktmärket om upprätthållande av 1978 års produktionsvolym, enligt regeringen i första hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Regeringen avser att i samband med förslag våren 1987 om totalförsvaret för kommande femårsperiod återkomma till frågan om hur ambitionen för den statliga tekopolitiken skall uttryckas.
De medel som enligt regeringen bör anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin under en treårsperiod framgår av nedanstående tabell (milj. kr.):
1986/87
1987/88
1988/89
Branschfrämjande åtgärder
55 Lån till rationaliseringsinvesteringar
15 Produktionstekniskt utvecklingscentrum
-
Summa
70 Innevarande budgetår är anslaget för dessa ändamål 96 milj. kr.
Tillsammans med anslag under andra huvudtitlar (försörjningsberedskap, arbetsmarknadsåtgärder, utbildning) föreslås i årets budgetproposition totalt 258,5 milj. kr. i direkta stöd till tekoindustrin.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1985/86:N260 av Lahja Exner m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående fortsatt utveckling av tekoindustrin m. m.
1985/86:N261 av Ingrid Sundberg (m), vari hemställs att riksdagen av regeringen begär avveckling av de särskilda regler som gäller vid bestämning av ursprungsland för tekoprodukter.
1985/86:N292 av Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att avskaffa handelsrestriktionerna för tekoprodukter.
1985/86:N293 av Lars Sundin (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en omläggning av de nuvarande stödformerna inom tekobranschen till en utformning med avskrivningslån enligt vad som angivits i motionen.
1985/86:N299 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system för statligt stöd till tekoindustrin på avskrivningslån i enlighet med vad som anges i motionen samt att detta förslag föreläggs riksdagen, så att beslut kan fattas för budgetåret 1986/87,
2. att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 73 000 000 kr. reducerat reservationsanslag om 19 000 000 kr.,
4. att riksdagen till Avskrivningslån för utveckling av textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag om 119 000 000 kr.
1985/86:N302 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (11) att riksdagen beslutar minska anslaget B 10, Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, med 74 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
1985/86:N303 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen
1. uttalar att målsättningen i beslutet 1979 om 30-procentig hemmamarknadsandel av tekovaror står fast samt att beslutet skall tolkas även med hänvisning till samhällsekonomiska och industripolitiska motiveringar,
3. hos regeringen begär förslag till införande av ett allmänt kvalitetskrav för tekovaror, vilka avses bli saluförda i Sverige.
5. hos regeringen begär en särskild granskning av ÖEF:s stödformer samt reglerna för den statliga upphandlingen på tekoområdet.
NU 1985/86:32
1* Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 52
7. hos regeringen begär förslag till utarbetande av nya utvecklingslinjer NU 1 °S5 Kv.;2 insatta i en lungsiktig strategi för framtida tekoproduktion i enlighet med vad som anförs i motionen.
1985/86: N313 av Ivar Franzén m. fl. (c). vari hemställs att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att ramen för det framtida tekostödet skall bibehållas pä nuvarande nivå under minst den kommande treårsperioden,
2. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för tekostödet som redovisats i motionen och hos regeringen begär förslag, senast i samband med kompletteringspropositionen. att ett nytt stödsystem för tekonäringen utformas i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motionen.
1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (11) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr. samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om stöd till tekobranschen.
1985/86:N323 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari hemställs att riksdagen
1. till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 73 milj. kr. reducerat reservationsanslag om 19 milj. kr. att utgå i enlighet med vad som anges i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anges rörande samverkan mellan produktionstekniskt utvecklingscentrum (Proteko) och högskoleutbildningen inom tekoområdet vid högskolan i Borås.
1985/86:A417 av Lennart Brunander (c), såvitt gäller hemställan (11) att riksdagen uttalar behovet av samordning vid skapandet av tekniskt centrum för teko i Borås.
Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna
TEKO 85
Sorn ett led i en kontinuerlig uppföljning av situationen inom textil- och konfektionsindustrins olika delbranscher har regeringen uppdragit åt statens industriverk (SIND) att i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) utarbeta prognoser över produktionskapacitetens utveckling inom dessa branscher. Industriverket skall senast den 15 september varje år inkomma med rapport till regeringen. Industriverkets bedömningar har senast redovisats i rapporten (SIND PM 1985:3) TEKO 85, Bedömning av tekoindustrins utveckling 1985—1986.
Vissa resultat ur rapporten sammanfattas i det följande.
4 Konkurrenskraft och produktivitet
NU 1985/86:32
Den svenska tekoindustrins relativa kostnadsläge förbättrades efter devalveringen hösten 1982. Utvecklingen under åren 1983 och 1984 har inneburit en snabbare stegring av arbetskraftskostnaderna än av produktiviteten, speciellt inom konfektionsindustrin. Även under år 1985 emotses större lönekostnadsökningar inom svensk industri än i viktigare konkurrentländer.
Utgångsläget för den relativa konkurrenskraftens utveckling inom tekoindustrin under åren 1985 och 1986 har bedömts vara något svagare än under föregående år.
Produktion
I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke. Jämfört med detta års nivåer låg produktionsvolymerna under år 1984 ca 11 % lägre inom textilindustrin, ca 16 % lägre inom trikåindustrin och ca 26 % lägre inom konfektionsindustrin.
Under 1984 ökade textilindustrin sin produktion med 6—7 % jämfört med år 1983. För trikåindustrin och konfektionsindustrin noterades samtidigt minskningar med ca 1 % resp. ca 4 %.
Sysselsättning
Sysselsättningen inom tekoindustrin minskade från år 1980 till år 1983 med ca 6 000 årsanställda, från 33 900 till 27 900.
Under senare delen av år 1984 upphörde sysselsättningsnedgången och för året som helhet har minskningen begränsats till ca 200 personer. Under åren 1985 och 1986 har förutsetts minskningar med ca 600 personer till ca 26 500 årsanställda år 1986.
Behovet av ny arbetskraft synes bli större än den sannolika sysselsättningsnedgången.
Lönsamhet
Avkastningen på totalt kapital har under perioden 1980-1983 varit stigande inom textilindustrin men stagnerande inom konfektionsindustrin. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har legat på en lägre nivå än i praktiskt taget alla andra huvudbranscher inom svensk industri.
Export och inhemsk produktions andel av tillförseln
Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara direkt från fabrikant till utländsk kund har under år 1984 liksom under år 1983 beräknats utgöra 35-40 % av produktionsvolymen för textilföretag och 20-25 % för trikå- och konfektionsföretag.
Dessa exportandelar är väsentligt lägre än de som erhålls vid beräkningar med utgångspunkt i den officiella utrikeshandelsstatistiken. Svensktillverkade tekoprodukters andel av den inhemska tillförseln eller förbrukningen är
sålunda högre än vad som framgår vid beräkningar som enbart utgår från officiell statistik.
Värdemässigt beräknas den inhemska produktionens andelar av inhemsk tillförsel under år 1983 ha motsvarat ca 36 % för textilvaror och ca 23 % för trikå- och konfektionsplagg.
Utvärdering av SIND:s branschprogram
Regeringen har uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att utvärdera verksamheten med branschfrämjande åtgärder m.m. vid SIND. Resultatet har redovisats av SPK i en rapport (SPK 1986:4) i april 1986 och sammanfattas nedan.
Särskilda branschfrämjande åtgärder, branschprogram för tekoindustrin, inrättades genom riksdagens beslut fr. o. m. budgetåret 1970/71. Allmänt sett är syftet med dessa åtgärder dels att förhindra en alltför kraftig minskning av sysselsättningen inom branschen, dels att utveckla de livskraftiga delarna så att branschen i sin helhet skall kunna uppnå en godtagbar lönsamhet.
Stödets omfattning
I takt med de ökade struktur- och konjunkturproblemen under 1970-talet ökades SIND-stödet liksom andra stöd till tekoindustrin. För närvarande utgår drygt 90 milj. kr. per år till tekobranschen via SIND. Det totala tekostödet var som högst budgetåret 1980/81, då det uppgick till ca 500 milj. kr. inkl. ett SIND-stöd om drygt 50 milj. kr. I och med att dets. k. äldrestödet dragits ned har det samlade tekostödet successivt minskat under 1980-talet, medan däremot SIND:s tekostöd har ökat årligen sedan budgetåret 1981/82. Mätt som andel av det samlade tekostödet har SIND:s branschprogram för textil- och konfektionsindustrin ökat från 15 % budgetåret 1982/83 till 28 % budgetåret 1985/86. Det stöd som utgår per anställd till tekobranschen har minskat i reala termer varje år under 1980-talet. Budgetåret 1985/86 uppgår anslaget för det totala tekostödet till ca 13 000 kr. per anställd.
Utvecklingen i andra länder
Under den tid som den svenska tekoindustrin har erhållit stöd har stöd också utgått till tekoindustrin i flertalet viktigare konkurrentländer. Textil- såväl som konfektionsindustrins sysselsättning har minskat kraftigt i de flesta västliga industriländer under 1970- och 1980-talen. Förädlingsvärdets utveckling visar också i princip en vikande utveckling men i väsentligt mindre utsträckning än sysselsättningen. I flera länder har under 1980-talet förädlingsvärdet inom textil- och/eller konfektionsbranschen ökat, såsom exempelvis i Danmark och Italien.
Utvecklingen i Sverige
NU 1985/86:32
Antalet anställda i Sverige har minskat kraftigt i såväl textil- som konfektionsindustrin under de senaste 20 åren. Från år 1965 till år 1984 har
sysselsättningen inom textilindustrin minskat med drygt 60 %. År 1984 kunde en svag ökning av sysselsättningen noteras inom textilindustrin. Minskningen av sysselsättningen i konfektionsindustrin är större än i textilindustrin eller drygt 75 % sedan år 1965. Minskningen av sysselsättningen i tekoindustrin kan jämföras med en minskning om 17 % i hela tillverkningsindustrin under samma period.
Sveriges tekoexport
Sveriges textilexport har under perioden 1969-1984 ökat med 13,5 % i genomsnitt per år i löpande priser att jämföras med en importökning på knappt 9 % per år. Konfektionsindustri^ export har under samma tidsperiod ökat med drygt 12 % i genomsnitt per år att jämföras med en genomsnittlig importökning på 13,5 %.
På konfektionsvaruområdet motsvarade exporten ca 25 % av importen år 1984. Produktionsvärdets andel av tillförseln på konfektionsvaruområdet har fallit från 75 % 1969 till 41 % år 1984.
Branschstödets inriktning
Av det totala branschstödet från SIND till tekoindustrin svarar exportfrämjande åtgärder för ca 50 %, övriga branschfrämjande åtgärder för ca 30 %, medan resten - ca 20 % - utgörs av rationaliseringslån till konfektionsindustrin. I 1986 års budgetproposition föreslås ett fortsatt treårigt stödprogram för tekobranschen utgående med 92 milj. kr. för budgetåret 1986/87, med 80 milj. kr. för budgetåret 1987/88 och med 70 milj. kr. för budgetåret 1988/89.
Resultat av intervjuundersökning
SPK har genomfört intervjuer i tio företag verksamma inom olika delar av tekobranschen. Även representanter för Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund, Beklädnadsarbetarnas förbund och Landsorganisationen i Sverige (LO) har intervjuats. Vid intervjuerna har framhållits att framför allt konfektionsindustrin även fortsättningsvis är beroende av stöd och då främst exportstöd såväl individuellt som kollektivt. SIND:s branschstöd anses vara överlägset äldrestödet, då det dirigeras till företag som har möjlighet att överleva. Lånen till investeringsrationaliseringar bedöms som värdefulla då de möjliggör ett ökat risktagande vid investeringar. Information om teknisk utveckling är enligt företagen också en värdefull form av stöd.
SPK:s bedömning
SIND:s branschprogram för tekobranschen inleddes, som tidigare nämnts, budgetåret 1970/71 och har pågått sedan dess. Mot bakgrund av att förhållandena i flera avseenden har förbättrats för textilindustrin under senare år och med hänsyn till att stöden endast avsetts gälla under en kortare tid kan ett fortsatt branschstöd till textilindustrin efter utgången av det i 1986 års budgetproposition föreslagna treårsprogrammet enligt SPK:s mening
NU 1985/86:32
1** Riksdagen 1985186. 17sami. Nr32
inte motiveras. Stora delar av den svenska textilindustrin har numera genomgått en betydande strukturomvandling och kan bättre klara den internationella konkurrenssituationen. Detta underlättas av att stödet till tekoindustrin nu är på väg att minska i flertalet konkurrentländer.
Även konfektionsindustrin har genomgått en strukturomvandling på senare år men har på grund av det i jämförelse med konkurrentländerna höga kostnadsläget en sämre ställning än textilindustrin. Enligt SPK:s mening kan det därför vara motiverat att stödet till konfektionsindustrin förlängs under ytterligare en period efter att det nu föreslagna treårsprogrammet avslutas budgetåret 1988/89. Det är dock för tidigt att nu ta ställning, eftersom frågan om ett eventuellt förlängt stöd efter budgetåret 1988/89 är beroende av den framtida utvecklingen i konfektionsbranschen.
Utskottet
Mål och riktmärke för tekopolitiken
Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande mål och riktmärken för den statliga tekopolitiken. Näringsutskottet uttalade år 1979 (NU 1978/79:48 s. 23) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde vara att svensk industri skall svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå borde dock inte komma i fråga. Våren 1981 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/ 81:47) att ett upprätthållande av 1978 års produktionsvolym skulle utgöra ett riktmärke för den fortsatta tekopolitiken. Vid behandlingen av proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin m. m. våren 1983 slog riksdagen fast att statsmakterna även fortsättningsvis skulle ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som dittills (NU 1982/83:42 s. 19 f.).
I årets budgetproposition sägs att enligt beräkningar av statens industriverk (SIND) de inhemska marknadsandelarna år 1984 var 34 % för textilvaror och 22 % för beklädnadsvaror. Målet har sålunda överträffats för textilindustrin men inte uppnåtts för konfektionsindustrin.
Produktionsvolymen låg år 1984 under riktmärket i hela tekobranschen. I textilindustrin låg den 11 % under 1978 års nivå, i trikåindustrin ca 16 % under och i konfektionsindustrin ca 26 % under denna nivå.
Som ett mål för industripolitiken på tekoområdet skall enligt propositionen följande gälla. Branschprogrammet vid SIND skall bidra till att textilindustrin befäster ställningen på hemmamarknaden och ökar exporten. Programmet skall beträffande konfektionsindustrin bidra till att dämpa nedgångar i produktionsvolym och exportmarknadsandelar samt till att nuvarande exportvolymer kan bibehållas.
Av propositionen framgår vidare att, enligt regeringens uppfattning, både 30-procentsmålet och riktmärket 1978 års produktionsvolym i första hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Regeringen ämnar i samband med totalförsvarspropositionen våren 1987 återkomma till frågan om hur ambitionen för den statliga tekopolitiken skall uttryckas.
I motion 1985/86:N303 (vpk) kritiseras regeringen för att den skjuter upp frågan om ambitionsnivå för tekopolitiken till år 1987. Fler faktorer än
NU 1985/86:32
beredskapsskäl ligger bakom målsättningen från år 1979. En bevarad tekoindustri är till fördel såväl samhällsekonomiskt som av industripolitiska skäl, framhålls det i motionen. En framsynt tekopolitik minskar dessutom landets sårbarhet och beroende av multinationella intressen. Ytterligare skäl är solidariteten med beklädnadsarbetarna i Sverige och med de beklädnadsarbetare som utsugs i länder i tredje världen. Motionärerna yrkar därför att 30-procentsmålet för tekobranschen skall stå fast och att målet skall tolkas med utgångspunkt även i samhällsekonomiska och industripolitiska motiv.
Det behövs dessutom en långsiktig strategi på tekoproduktionens område, anförs det i motionen. Nya utvecklingslinjer behöver utarbetas, som bereder marken för kvalitativt annorlunda former av produktion. Alternativa idéer för användning av inhemska råvaror måste prövas. I detta sammanhang begärs i motionen också att bestämda kvalitetskrav skall upprättas i syfte dels att bristfälliga inslag i varuutbudet skall sorteras ut, dels att framtagning av inhemska kvalitetsprodukter skall uppmuntras.
De senaste åren har situationen för tekoindustrin förbättrats, sägs det i motion 1985/86:N260 (s), men branschen har fortfarande den genomsnittligt lägsta lönsamheten av alla industribranscher. Därför bör SIND även i fortsättningen följa utvecklingen inom branschen, så att man snabbt kan sätta in ytterligare stöd om neddragningen av det statliga stödet skulle få negativa konsekvenser. När det gäller målsättningen bör sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl jämställas med beredskapsskälet, anser motionärerna.
Även i motion 1985/86: A417 (c) framhålls att utöver beredskapsskäl också regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska och kulturella skäl talar för att man skall slå vakt om och utveckla svensk tekoindustri. Motionen häri dessa delar behandlats av arbetsmarknadsutskottet (AU 1985/86:13).
Vad gäller frågan om uppföljning av branschens utveckling konstaterar näringsutskottet att SIND har regeringens uppdrag att i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) varje år utarbeta prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom tekoindustrierna. Resultatet redovisas i en rapport i september varje år. En sammanfattning av den senaste rapporten (SIND PM 1985:3) TEKO 85 har lämnats i det föregående (s. 4 f.). Med det sagda är önskemålen i motion 1985/86:N260 (s) delvis tillgodosedda.
SIND-rapporten och andra undersökningar, t. ex. den utvärdering av SIND:s branschprogram som statens pris- och kartellnämnd (SPK) har utfört på regeringens uppdrag (se s. 6 f.) är värdefulla bidrag till ökade kunskaper om branschens situation och utveckling. Utöver vad som i SIND:s rapport nämns om beräknade marknadsandelar noterar utskottet att i SPK-utredningen har gjorts vissa kompletterande beräkningar som kan ha bäring på diskussionen om försörjningsberedskapsmålet. Industriministern skall enligt propositionen återkomma i den sistnämnda frågan våren 1987 i samband med förslag om en femårsplan för totalförsvaret.
Beräkningar som har utförts av SIND visar att, om man beräknar svensk industris andel av tillförseln som den aktuella andel svenska tekovaror (dvs. exkl. exporten) har av marknaden, textilindustrin år 1984 uppnådde en marknadsandel av 34 % och beklädnadsindustrin en marknadsandel av 22 %. Motsvarande beräkningar om man tar hänsyn till hela den svenska tekoproduktionen (inkl. export) visar att textilindustrins andel av tillförseln
NU 1985/86:32
då utgör 66 % av den svenska marknaden och konfektionsindustrins drygt 40 %, detta enligt SPK. Skillnaden i beräkningarna är egentligen endast en bekräftelse av att svensk tekoindustri har haft stora exportframgångar, men den pekar också på den potential som finns inom den svenska tekobranschen och som det finns anledning erinra om i samband med definitionen av målet för svensk försörjningsberedskap på området.
Att ställa upp kvalitetskrav som mål i en utvecklingsstrategi för tekoindustrin, såsom föreslås i motion 1985/86:N303 (vpk), finner utskottet föga realistiskt. Det varudeklarationssystem (VDN) som tidigare tillämpades visade sig i praktiken vara behäftat med stora problem och innebar i realiteten ingen kvalitetsstämpel. För konsumenten måste det för övrigt vara en fördel att kunna välja mellan olika kvalitetsnivåer och göra en avvägning mellan pris och kvalitet. Med det sagda anser utskottet de berörda yrkandena i motionen besvarade. Dessa bör alltså inte föranleda någon åtgärd.
Med hänvisning till att regeringen i samband med totalförsvarspropositionen återkommer till frågan om mål för tekopolitiken avstyrker utskottet motionerna 1985/86:N260 (s) och 1985/86:N303 (vpk) i berörda delar.
Omvandling av stödformer
Vid behandling i arbetsmarknadsutskottet nyligen (AU 1985/86:11 s. 71 f.) av anslaget till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna (det s. k. äldrestödet) i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen aktualiserades en omvandling av äldrestödet till avskrivningslån. Arbetsmarknadsutskottet ansåg att berörda departement borde närmare bereda ett förslag härom från branschorganisationerna. I det sammanhanget borde såväl fördelar som nackdelar med ett nytt system undersökas. Arbetsmarknadsutskottet efterlyste särskilt effekterna för den äldre arbetskraften vid mindre konkurrenskraftiga tekoföretag. I avvaktan på beredning av frågan tillstyrkte arbetsmarknadsutskottet det av regeringen begärda anslaget om 119 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Riksdagen ställde sig bakom arbetsmarknadsutskottets förslag i dessa hänseenden.
Frågan om omvandling av de nuvarande stödformerna för tekobranschen till s. k. avskrivningslån tas upp i tre motioner som behandlas av näringsutskottet, nämligen motionerna 1985/86:N293 (fp), 1985/86:N299 (m) och 1985/86:N313 (c). Gemensamt för motionerna är att de stöder tankar som framförts av organisationer inom tekoindustrin om att flera av stödformerna till branschen skulle ersättas med ett enhetligt system med avskrivningslån.
Ett sådant lån skulle enligt förslaget utbetalas under förutsättning att det mottagande företaget kan redovisa kostnader för utvecklingsåtgärder. Det skulle utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme. Länsarbetsnämnden skulle vara beslutande och utbetalande myndighet. Lånen skulle vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas med belopp som svarar mot investeringar i produktionsanläggningar, marknadsföring, utbildning, produktionsutveckling m. m.
Näringsutskottet vill inledningsvis erinra om de utredningar om tekostödet som genomförts på senare tid (SIND:s rapport TEKO 85 och den utvärdering av SIND:s branschprogram som utförts av SPK). De har kortfattat
NU 1985/86:32
redovisats tidigare (s. 4 f.). Av dessa utredningar framgår bl. a. att den mycket kraftiga sysselsättningsminskningen i tekobranschen under 1960- och 1970-talen har bromsats upp, att produktionsnedgången inom trikå- och konfektionsindustrierna har dämpats, att produktionen inom textilindustrin har ökat under de senaste åren, att lönsamheten hos tekoindustrin har förbättrats och att svenska tekoföretag har haft stora framgångar på exportmarknaderna. Tekobranschen har således i dag en stabilare struktur än tidigare. De åtgärder inom industri-, arbetsmarknads-, handels- och försörjningsberedskapspolitikens områden som beslutats av riksdagen har, liksom devalveringen år 1982, haft en positiv effekt och bidragit till ökad konkurrenskraft inom tekoindustrin, sägs det i propositionen.
SPK:s utvärdering av SIND:s branschstöd visar bl. a. att branschen har ansett att detta stöd fungerar bra. Särskilt har exportstödet samt stödet till forskning och utveckling och till rationaliseringsinvesteringar bedömts vara mycket värdefulla, liksom den kunskapsbas hos SIND i form av bl. a. tillgång till konsulter och kunnande om ny teknik som har byggts upp.
Mot bakgrund av att förhållandena för textilindustrin i flera avseenden har förbättrats under senare år har SPK ifrågasatt om branschstödet till textilindustrin bör förlängas utöver den treårsperiod som föreslås i årets budgetproposition. För konfektionsindustrin är situationen delvis en annan och med hänsyn till branschens konkurrenssituation kan det därför enligt SPK vara motiverat att hålla frågan öppen om stödet bör finnas kvar efter budgetåret 1988/89.
Även näringsutskottet anser att det är för tidigt att nu ta ställning till om stödet skall förlängas eller inte efter den treårsperiod som inleds med budgetåret 1986/87. Principiellt är det utskottets uppfattning att syftet med de industripolitiska stödåtgärderna är att de skall medverka till att industrin på sikt blir livskraftig, så att den kan stå på egna ben utan stöd. De medel som skall leda till detta mål kan utformas på olika sätt. Nuvarande stödformer har införts och vidareutvecklats successivt under en längre tidsperiod. Vissa varianter av stöd har ersatts med andra allteftersom behov och erfarenheter har talat för detta. Systemet har därigenom varit flexibelt. Utvecklingen har gått i riktning mot ett mer strukturellt inriktat och effekti vi tetsfrämj ande stöd.
Näringsutskottet vill - mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmarknadsutskottets förslag nu skall utredas - inte motsätta sig att även industristödet inkluderas i en utredning som undersöker alternativa stödformer för tekobranschen. Tidsaspekten liksom det faktum att en nedtrappning av stödet redan har inletts är emellertid viktiga faktorer i sammanhanget som talar för att man mycket noga måste överväga lämpligheten av att nu införa ändrade stödformer för tekoindustrin. Det är angeläget att man i en sådan undersökning tar till vara de positiva erfarenheter som har vunnits av redan existerande stödformer. Det är av vikt att den nuvarande flexibiliteten kan behållas. Det ligger enligt utskottets mening inget egenvärde i att ha en enda stödform. Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste särskilt de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas. Effekterna från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste belysas. I det sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen
NU 1985/86:32
inom branschen uppmärksammas.
Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Anslagsfrågor
För den fortsatta omställningen av strukturen inom tekobranschen är industripolitiska åtgärder alltjämt nödvändiga, sägs det i propositionen. Mot bakgrund av den något gynnsammare situationen för branschen föreslås ett nytt treårsprogram vid SIND med en stegvis minskad omfattning av insatserna. Huvudinriktningen skulle vara insatser till områdena teknik och teknikspridning, produktionsrationaliseringar, marknadsföring och samverkan mellan industri och handel. Företagen borde i allt högre grad inrikta sina ansträngningar mot marknadssegment där svenska varor har en god konkurrenskraft. Politiken med offensiva insatser i effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande riktning skulle fullföljas, samtidigt som äldrestödet successivt dras ned. För branschfrämjande åtgärder beräknas i budgetpropositionen 62 milj. kr., för lån till rationaliseringsinvesteringar i konfektionsindustrin 25 milj. kr. och för ett produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås 5 milj. kr. under budgetåret 1986/87. Anslaget skulle alltså sammanlagt uppgå till 92 milj. kr.
I tre motioner yrkas att anslaget till tekoindustrin minskas. Motion 1985/86:N314 (m) har det mest långtgående yrkandet. De branschfrämjande åtgärderna bör avvecklas, heter det i motionen. Det är i längden inte nyttigt för branschen att erhålla omfattande statligt stöd. Utvecklingen under de senaste åren har visat att behovet av selektiva industripolitiska åtgärder för tekoindustrin har minskat. Medel för dessa ändamål bör inte anvisas för nästa budgetår. Kostnader för redan gjorda åtaganden får täckas från anslaget B 11, Branschfrämjande åtgärder, menar motionärerna. I tekoindustrins nuvarande situation är det väsentligt att branschen kan tillgodogöra sig ny teknik. Motionärerna anser därför att 5 milj. kr. bör medges till grundinvesteringen i ett produktionstekniskt utvecklingscentrum som planeras i Borås.
I motionerna 1985/86:N299 (m) och 1985/86:N323 (m) begärs att anslaget till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin skall minskas med 73 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Stödet till tekoindustrin kan trappas ned successivt, om man för en politik som genom generella åtgärder sänker kostnadsläget för industrin. Nuvarande politik med höga skatter och avgifter gör det emellertid nödvändigt med fortsatta statliga stödåtgärder, anför motionärerna. Till SIND:s branschprogram för kollektiva exportaktiviteter bör anslås 13 milj. kr. för budgetåret 1986/87, anser de, till programmet samverkan mellan leverantörer och detaljhandel 1 milj. kr. och till produktionstekniskt utvecklingscentrum 5 milj. kr. Sammanlagt föreslås i motionerna 19 milj. kr. under nu berört anslag.
Anslaget till branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin bör reduceras med 74 milj. kr., uttalas det i motion 1985/86:N302 (fp). Det bör enligt motionärerna upptas till 18 milj. kr. och endast omfatta medel till exportfrämjande åtgärder och till ett produktionstekniskt utvecklingscentrum.
NU 1985/86:32
12 Utskottet anser att regeringens förslag om bidrag under en inkörningsperiod till det produktionstekniska utvecklingscentrum som på initiativ av regionala instanser kommer att i höst inrättas i Borås är välmotiverat. Utskottet tillstyrker förslaget.
Som framgår av den tidigare redovisade utvärderingen av SIND:s branschprogram för tekoindustrin (s. 6 f.) har stödet av industrin ansetts värdefullt och i inte ringa utsträckning medverkat till att sysselsättningsminskningen bromsats upp och att exportsatsningar underlättats. Inte minst har den expertis på tekobranschens frågor som utvecklats inom SIND uppskattats av branschen. Utvecklingen inom branschen under senare år har, enligt utskottets mening, visat att stödet varit effektivt och bidragit till en positiv utveckling i vad avser både kunnande och teknisk utrustning.
Att industristödet till tekoindustrin skulle helt avvecklas, såsom föreslås i motion 1985/86:N314 (m), finner utskottet inte realistiskt. Utskottet kan inte heller ansluta sig till en så drastisk nedskärning av de branschfrämjande åtgärderna som anges i motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N302 (fp) och 1985/86:N323 (m).
I avvaktan på den utredning som utskottet har uttalat sig för i det föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N302 (fp), 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks, alla i berörd del.
Treårsprogram för tekoindustrin
Enligt motion 1985/86:N313 (c) är regeringens förslag till successiv nedtrappning av tekostödet äventyrligt med hänsyn till att många tekoföretag fortfarande har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen. Kostnadsläget för den svenska tekoindustrin är åter bland de högsta i världen. Branschen har genomsnittligt svagare lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Regeringens förslag till medelsanvisning till äldrestöd och branschstöd för budgetåret 1986/87 innebär en minskning med 50 milj. kr. jämfört med innevarande år. Fortsatta neddragningar aviseras för de närmast följande budgetåren. Motionärerna anser det vara en nödvändig förutsättning för tekobranschens fortsatta konsolidering att det ekonomiska stödet framgent bibehålls minst på den nivå som regeringen har föreslagit för budgetåret 1986/87. De yrkar att stödet bibehålls på denna nivå under kommande treårsperiod.
Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition liksom i 1983 års aviserar ett treårsprogram för de branschfrämjande åtgärderna för tekoindustrin. Mot bakgrund av branschens gynnsammare läge under de senaste åren bedöms stödet successivt kunna trappas ned. Detta gäller även äldrestödet, där nedtrappningen påbörjades redan år 1983. I gengäld ökas utbildningsinsatserna inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. Stödet inriktas mot mer effektivitetsfrämjande åtgärder.
Liksom motionärerna anser utskottet att ett flerårsprogram för de statliga åtgärderna på tekoområdet är av betydelse för branschen. Ett sådant underlättar givetvis för företagen att planera sin verksamhet liksom det
NU 1985/86:32
medför arbetsfördelar för de myndigheter som administrerar de statliga åtgärderna.
Vad gäller nivån på stödet för den kommande treårsperioden ställer sig utskottet bakom regeringens förslag. Inriktningen på mer strukturfrämjande åtgärder bör fullföljas. Den föreslagna treårsramen ger enligt utskottets mening möjligheter dels till en nödvändig flexibilitet, dels till en sådan långsiktig planering som bör eftersträvas. Syftet med den statliga industripolitiken för tekobranschen är att skapa en på sikt livskraftig industri som kan stå på egna ben. Den svenska tekoindustrin måste förbereda sig på en situation där stöd inte kan påräknas i den omfattning som nu gäller. Branschens nuvarande läge, statsfinansiella skäl och även handelspolitiska talar enligt utskottets mening för en sådan linje. Utskottet avstyrker motion 1985/86:N313 (c) i denna del.
Produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås
Den regionala utvecklingsfonden i Älvsborgs län har i samverkan med bl. a. länsstyrelsen och landstinget i länet tagit initiativ till att inrätta ett produktionstekniskt utvecklingscentrum (Proteko) i Borås. I Proteko skall företagen bl. a. få möjlighet till praktisk utbildning och rådgivning när det gäller datastyrda produktionsmaskiner och robotteknik. Verksamheten skall bedrivas affärsmässigt och kostnaderna för driften skall täckas av intäkter från kundföretagen.
I två motioner berörs behovet av samordnade insatser vid skapandet av Proteko i Borås. I motion 1985/86:N323 (m) sägs att lokalfrågorna måste lösas, så att samverkan med högskolan i Borås kan etableras och samordningsvinster erhållas. Liknande synpunkter framförs i motion 1985/86: A417
(c).
Utskottet har nyss tillstyrkt att ett bidrag av statliga medel utbetalas till Proteko under en inkörningsperiod. Enligt vad utskottet erfar har en referensgrupp tillsatts i länet för att följa upp etableringen av centret. Samtliga berörda intressenter är företrädda i referensgruppen. Avsikten är att en samordning skall komma till stånd mellan alla hithörande verksamheter i området. Motionerna 1985/86:N323 (m) och 1985/86:A417 (c) får därmed anses tillgodosedda i vad avser Proteko i Borås. Motionerna kan alltså i denna del lämnas utan åtgärd.
ÖEF:s stödformer på tekoområdet
En mer långsiktig strategi för tekoproduktion behövs, hävdas det i motion 1985/86:N303 (vpk). Näringens existens är inte bara en fråga om att underkasta sig den utveckling som har dominerat under de senaste två decennierna. Alternativa idéer måste utvecklas, bl. a. innebärande att användbarheten hos inhemska material såsom rayon och ull prövas. Enligt motionärerna gäller det vidare att stimulera svensk produktion och yrkeskunnande genom en bättre fungerande offentlig upphandling på tekoområdet. Som exempel på vart den kortsiktiga ekonomiska syn som präglar den statliga upphandlingen kan leda nämner motionärerna en affär med sommar -
NU 1985/86:32
uniformer till posten. Motionärerna anser att det är nödvändigt med en granskning av hur de stödformer som hanteras av ÖEF fungerar och hur de bättre skulle kunna gynna svenska producenter i samband med offentlig upphandling.
I detta sammanhang konstaterar näringsutskottet att riksdagens revisorer nyligen har granskat handläggningen av beredskapslån m. m. vid ÖEF:s beklädnadsbyrå och lämnat förslag till riksdagen (Förs. 1985/86:7). Revisorerna säger sig kunna konstatera att ÖEF har lagt ned ett omfattande arbete på att förbättra sina rutiner och att dessa nu har en godtagbar nivå. Arbete på att förbättra dessa rutiner ytterligare pågår. I sin rapport har revisorerna föreslagit några ändringar avseende kontrollen och en ändrad form för ersättning för beredskapstjänster.
Försvarsutskottet har i sitt betänkande FöU 1985/86:8 (s. 48 f.) behandlat revisorernas förslag och därvid biträtt förslagen om kontroll. Beträffande formen för ersättning för beredskapstjänster har försvarsutskottet uttalat att det inte har något att erinra mot den nya stödformen men samtidigt betonat att den nuvarande flexibiliteten vid val av stödform inte får gå förlorad. På försvarsutskottets förslag har riksdagen gjort ett uttalande av denna innebörd till regeringen.
Med hänvisning till den granskning av ÖEF:s stödformer som sålunda har genomförts finner näringsutskottet att önskemålet i motion 1985/86:N303 (vpk) i denna del delvis har tillgodosetts. Motionsyrkandet avstyrks.
Ursprungsregler
Regeringen införde den 1 april 1984 regler om varors ursprung (förordning 1984:59). Dessa regler tillämpas i samband med ursprungsmärkning av kläder, importbegränsningar och handelsstatistik. En praxis hade redan dessförinnan utvecklats på området. Denna praxis ligger till grund för de nu gällande reglerna. Enligt reglerna kan en importör få förhandsbesked om en varas ursprung av generaltullstyrelsen. Styrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten genom besvär.
I motion 1985/86:N261 (m) kritiseras de nu nämnda ursprungsreglerna från bl. a. materiell synpunkt. Reglerna fyller ingen annan funktion än att vara administrativa importhinder, hävdar motionären. De kan också vara vilseledande för konsumenten. Som exempel på detta nämner motionären att ett i Finland av pakistansk väv sytt lakan får finsk ursprungsbeteckning. Särregler försvårar handeln. De särregler som gäller för tekoprodukter vid fastställande av ursprungsland skall därför avskaffas, yrkas det i motionen.
Enligt vad utskottet erfarit har det länge förelegat ett behov av att i en författning reglera den praxis som sedan en lång tid tillbaka har utvecklats - både i Sverige och internationellt - i fråga om fastställande av varors ursprung. Genom att reglerna har stadfästs i en författning och genom att det har införts möjlighet att få förhandsbesked kan en importör nu på ett bättre sätt förutse vilken behandling en vara kan få. Reglerna har också givit myndigheterna en grund att stå på i fall av brott mot importbegränsningsbestämmelserna.
Motionären hävdar att reglerna i vissa fall kan vara missledande för konsumenten. Vad beträffar det exempel som motionären nämner har
NU 1985/86:32
utskottet utrönt att en bearbetningsprocess som innebär att endast fållning utförts i Finland inte anses medföra att varan får finskt ursprung. Kravet på att en väsentlig bearbetning skall ha ägt rum i ett land för att varan skall anses ha ursprung i det landet svarar mot en praxis som har utvecklats tidigare och som torde ha sin grund i en allmänt accepterad uppfattning.
Utskottet vill framhålla att reglerna om ursprung inte endast tillämpas i fråga om märkning av kläder. De fyller också, såsom inledningsvis anförts, en viktig funktion för ursprungsbestämning av varor underkastade import begränsningar och för handelsstatistiken. Att reglerna avvecklas förefaller därför inte att vara en framkomlig väg. Däremot är det angeläget att reglerna förenklas så mycket som möjligt. Det kan noteras att dessa allmänna regler om varors ursprung vid en jämförelse med de regler som gäller för förmånsbehandling inom EG och EFTA framstår som enklare och mer liberala.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N261 (m).
Handelspolitiska frågor
Sverige upprätthåller ett skydd mot lågprisimport av tekovaror genom begränsningsavtal inom ramen för det s. k. multifiberavtalet (MFA) i GATT. MFA utlöper till sommaren 1986 och omförhandlingar pågår om en revidering och förlängning av avtalet. Sverige har för närvarande 17 bilaterala begränsningsavtal med textilexporterande länder. Avtalen, som är fleråriga, utlöper under åren 1986-1988.
Riksdagen skall besluta att avskaffa handelsrestriktionerna för tekoprodukter, yrkas det i motion 1985/86:N292 (fp). Importbegränsningarna har inte skyddat svensk tekoindustri. Andelen svenska kläder av tillförseln har minskat samtidigt som klädimporten från EG och EFTA har ökat. Ytterligare två skäl anförs av motionärerna till stöd för uppfattningen att begränsningarna skall upphöra. Det ena är att u-länderna måste ges ökade möjligheter att avsätta sina produkter på export. Det andra är att slopade handelsrestriktioner skulle ge de svenska konsumenterna tillgång till billigare kläder.
I motion 1985/86:N260 (s) hävdas, utan att något yrkande framställs, att det nuvarande multifiberavtalet måste avlösas av ett nytt MFA. Om begränsningarna på tekoområdet avvecklades plötsligt skulle detta, säger motionärerna, få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen, speciellt i vissa regioner.
Under senare tid har statsrådet Mats Hellström gjort uttalanden som pekar mot att Sverige i framtiden kommer att föra en mindre restriktiv handelspolitik på tekoområdet än för närvarande. I den handelspolitiska debatten i riksdagen den 2 april 1986 sade han bl. a. att förhoppningen var att ett nytt MFA skulle vara mindre restriktivt och ge ökade exportmöjligheter framför allt för de fattigare länderna på i-ländernas marknader. Sverige skulle verka för en mer generös behandling av import från små eller nytillkommande exportländer, liksom från de fattigaste länderna. Under ännu någon tid måste dock extraordinära insatser till stöd för tekoproduktionen bibehållas, ansåg statsrådet men menade också att den svenska industrin borde börja
NU 1985/86:32
förbereda sig för en situation där skyddsåtgärderna inte kommer att ha den omfattning de har i dag.
Handelsbegränsningarna på tekoområdet utgör det enda betydande avsteget på industrivaruområdet från den svenska frihandelslinjen. Utskottet erinrar om att dessa restriktioner sedan lång tid tillbaka har varit ett av de medel som använts i syfte att nå de mål för tekopolitiken som riksdagen har lagt fast. Ett skydd mot lågprisimport har bedömts vara ett nödvändigt komplement till åtgärderna inom ramen för industri-, arbetsmarknads- och försörjningsberedskapspolitiken.
När nu de första stegen tas i riktning mot en mindre restriktiv importpolitik på tekoområdet är det enligt utskottets mening viktigt att detta sker i en omfattning och en takt som medger en nödvändig anpassning från den svenska tekoindustrins sida. Utskottet välkomnar regeringens ansträngningar att i denna process se till att möjligheter öppnas för de fattigaste u-ländernas export. Det måste emellertid enligt utskottets mening slås fast att svensk tekoindustri även fortsättningsvis behöver ett skydd. Enligt vad utskottet erfarit har kommerskollegium fått i uppdrag att gå igenom varuområdet i syfte att klargöra för vilka varugrupper behovet av skydd är mest angeläget. Utskottet finner det värdefullt om kollegiets utredning kan visa att restriktionerna på tekoområdet kan ges en mer selektiv inriktning än för närvarande och koncentreras på de områden där ett skydd verkligen erfordras.
Sverige kan emellertid inte ensamt liberalisera på tekoområdet. Trycket på den svenska marknaden kan då bli för stort. Sverige måste därför enligt utskottets mening fortsätta att verka för en mindre restriktiv tekopolitik även i övriga i-länder och härigenom åstadkomma en balanserad liberaliseringsprocess. Detta är inte minst viktigt för att den kommande världsomfattande handelsförhandlingen i GATT skall leda till resultat.
Med hänsyn till vad här har sagts finner utskottet att en utveckling i den i motion 1985/86:N292 (fp) önskade riktningen är på väg och att motionen därmed delvis har tillgodosetts. Utskottet avvisar emellertid yrkandet i motionen att beslut nu skall fattas om en avveckling av handelsrestriktionerna på tekoområdet. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen avslår motion 1985/86:N260 och motion 1985/86:N303 yrkandena 1, 3 och 7,
2. beträffande omvandling av stödformer
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N293, motion 1985/ 86-.N299 yrkandena 1 och 4 och motion 1985/86:N313 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt B 10 och med avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion 1985/86:N302 yrkande 11, motion 1985/86:N314 yrkande 11 och
NU 1985/86:32
motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 92 000 000 kr.,
4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin
att riksdagen avslår motion 1985/86:N313 yrkande 1,
5. beträffande produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås
att riksdagen avslår motion 1985/86:N323 yrkande 2 och motion 1985/86:A417 yrkande 11,
6. beträffande OEF.s stödformer pä tekoområdet att riksdagen avslår motion 1985/86:N303 yrkande 5,
7. beträffande ursprungsregler
att riksdagen avslår motion 1985/86:N261,
8. beträffande avskaffande av importbegränsningar att riksdagen avslår motion 1985/86:N292.
Stockholm den 16 maj 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Mats Lindberg (s).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (morn. 1)
Jörn Svensson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Att ställa” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1985/86:N303 (vpk) att det är oförsvarligt att skjuta upp frågan om ambitionsnivå för den statliga tekopolitiken till år 1987. Det skapar osäkerhet om statsmakternas inställning till stödet för tekoindustrin och kan skada vårt oberoende till förmån för de multinationella intressena. Det av riksdagen år 1979 beslutade målet för den statliga tekopolitiken kan enligt utskottets mening inte motiveras enbart med försörjningsberedskapsskäl. En bevarad tekoindustri är till fördel såväl av samhällsekonomiska som av industripolitiska skäl. Ytterligare ett mål för tekopolitiken bör vara att uppnå bestämda kvalitetskrav på sätt som föreslås i motionen. Detta skulle, anser utskottet, stimulera produktion och yrkeskunnande i Sverige och motverka modekarusellens slit-och-släng-attityd. Det behövs också, anser utskottet, en långsiktig strategi på tekoproduktionens område. Regeringen bör ta initiativ till att nya utvecklingslinjer för en sådan strategi utarbetas i enlighet med de förslag som framförs i motionen.
NU 1985/86:32
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N303 yrkandena 1,3 och 7 och med anledning av motion 1985/86:N260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Omvandling av stödformer (morn. 2)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Per-Richard Molén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Även näringsutskottet” och slutar på s. 12 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin har under ett flertal år erhållit stöd för att komma igenom en svår strukturkris. Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i motion 1985/86:N299 (m), att det i längden inte är nyttigt för branschen att få ett omfattande statligt stöd. Utvecklingen under de senaste åren visar att behovet av selektiva industripolitiska åtgärder för tekoindustrin har minskat. Den industripolitiska verksamheten på tekoområdet bör i stället inriktas på generellt verkande, konkurrensneutrala åtgärder på sätt som föreslås i motion 1985/86:N293 (fp).
Näringsutskottet vill dock - mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmarknadsutskottets förslag nu skall utredas - inte motsätta sig att det återstående begränsade branschstödet inkluderas i en utredning om avskrivningslån. Näringsutskottets i det föregående redovisade inställning, som innebär att det industripolitiska stödet snarast bör avvecklas, liksom nedtrappningen av äldrestödet utgör dock en begränsning för lånens omfattning. Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste särskilt de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas. Effekterna från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste belysas. I det sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen inom branschen uppmärksammas.
Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. beträffande omvandling av stödformer
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N293 och motion 1985/ 86:N299 yrkandena 1 och 4 och med avslag på motion 1985/86:N313 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Omvandling av stödformer (morn. 2)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Även näringsutskottet” och slutar på s. 12 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
NU 1985/86:32
19 De förändringar som tekobranschen har genomgått ställer emellertid enligt näringsutskottets mening krav på en förnyelse av stödformerna. Äldrestödet har varit ett verksamt och konkurrensneutralt sätt att främja svensk tekoindustri. Som framgår av motion 1985/86:313 (c) har centerpartiet arbetat för att slå vakt om äldrestödet och motsatt sig socialdemokraternas urholkning av det generella tekostödet. Strukturomvandlingen inom tekobranschen har emellertid medfört att åldersstrukturen för de anställda inom näringen är på väg att förändras och att en föryngring har skett, framför allt inom vissa delar av branschen. Det är väsentligt för tekoindustrins framtida konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever det som attraktivt och positivt att ta anställning inom tekoindustrin. Det statliga stöd som utgår till tekonäringen bör vara dels generellt och konkurrensneutralt, dels så konstruerat att det stimulerar till utveckling och industriell förnyelse. Enligt utskottets mening bör därför huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och selektivt riktat branschstöd sammanföras till en typ av generellt och konkurrensneutralt stöd för tekoindustrins utveckling.
Näringsutskottet välkomnar således den av arbetsmarknadsutskottet föreslagna utredningen av frågan om en alternativ stödform för tekoindustrin. Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste särskilt de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas. Effekterna från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste belysas. I det sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen inom branschen uppmärksammas.
Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. beträffande omvandling av stödformer att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N313 yrkande 2 och med avslag på motion 1985/86:N293 och motion 1985/86:N299 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 3)
Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Sorn framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
I konsekvens med vad utskottet nyss sagt bör branschstödet till tekoindustrin snarast avvecklas. Endast 5 milj. kr. som bidrag till ett produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås vill utskottet tillstyrka under anslaget för budgetåret 1986/87, enligt vad som föreslås i motion 1985/86:N314 (m). Resonemangen i motionerna 1985/86:N299 (m) och 1985/86:N302 (fp) ligger visserligen i linje med utskottets ställningstagande, men yrkandena om anslagsminskning är enligt utskottets mening inte tillräckligt långtgående. Motionerna avstyrks därför i här aktuella delar.
NU 1985/86:32
dels att utskottet under 3 bort hemställa
3. beträffande anslag Ull industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt B 10, med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 11 och med avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion 1985/86:N302 yrkande 11 och motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.
5. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 3)
Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till den kritiska inställning till selektivt industripolitiskt stöd som utskottet har gett uttryck för tillstyrker utskottet förslaget i motion 1985/86:N302 (fp) om en minskning av anslaget med 74 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta innebär att medel har beräknats endast för exportfrämjande åtgärder och för ett produktionstekniskt utvecklingscentrum. Därutöver bör inget branschstöd utgå. Motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottet under 3 bort hemställa
3. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt B 10, med bifall till motion 1985/86:N302 yrkande 11 och med avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion 1985/86:N314 yrkande 11 och motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 18 000 000 kr.
6. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 3)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som sägs i motion 1985/86:N313 (c) om att stödet till tekonäringen bör vara generellt och konkurrensneutralt och i avvaktan på den utredning som utskottet har förordat i det föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N302 (fp), 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks, alla i berörd del.
NU 1985/86:32
7. Treårsprogram för tekoindustrin (mom. 4)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Per-Richard Molén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Liksom motionärerna” och slutar på s. 14 med ”denna del” bort ha följande lydelse: Utskottet har nyss föreslagit en minskning av anslaget till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin under budgetåret 1986/87 jämfört med regeringens förslag. Motion 1985/86:N313 (c) avstyrks i denna del.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin att riksdagen avslår motion 1985/86:N313 yrkande 1.
8. Treårsprogram för tekoindustrin (morn. 4)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Liksom motionärerna” och slutar på s. 14 med ”denna del” bort ha följande lydelse: Med hänsyn till det nu sagda och i enlighet med vad som anförs i motion 1985/86:N313 (c) bör stödet till tekoindustrin bibehållas på oförändrad nivå under kommande treårsperiod. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin mening.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N313 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. ÖEF:s stödformer på tekoområdet (morn. 6)
Jörn Svensson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet välkomnar att en granskning av ÖEF:s handläggning av formerna för stöd till tekoindustrin har ägt rum. Enligt utskottets mening behövs emellertid inte enbart en teknisk granskning av stödformerna utan också en granskning av hur ÖEF lever upp till de intentioner som statsmakterna har fastställt för sin tekopolitik i fråga om försörjningsberedskap och statlig upphandling på tekoområdet. Det gäller vidare att - som närmare utvecklas i motion 1985/86:N303 (vpk) - ha en långsiktig strategi på tekoområdet, att utveckla nya idéer t. ex. för hur inhemska råvaror kan användas inom tekoindustrin och att stimulera svensk produktion genom bl. a. en bättre statlig upphandling. Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
NU 1985/86:32
dels att utskottet under 6 bort hemställa
6. beträffande ÖEF.s stödformer på tekoområdet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N303 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Ursprungsregler (morn. 7)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Per-Richard Molén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Enligt vad” och slutar på s. 16 med ”motion 1985/86:N261 (m)” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1985/86:N261 (m). Som ursprungsreglerna nu utformats har de blivit alltför komplicerade och svåra att tillämpa. De framstår därför som ett hinder för handeln. Detta gäller särskilt på tekoområdet. Utskottet anser att man inte i tillräcklig utsträckning har strävat efter att komma fram till mera enhetliga och lätt tillämpbara regler på detta område. De särregler som gäller för tekoprodukter vid fastställande av ursprungsland bör därför avvecklas.
Utskottet vill därutöver framhålla att den geografiska ursprungsmärkning av kläder som infördes år 1983 nu bör utvärderas. Det förefaller tvivelaktigt om tänkta syften har uppnåtts. Mycket talar för att den obligatoriska märkningen bör ersättas med ett frivilligt system, framför allt i syfte att undvika handelshinder och minska kostnaderna för konsumenterna. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
dels att utskottet under 7 bort hemställa
7. beträffande ursprungsregler
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N261 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Avskaffande av importbegränsningar (mom. 8)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Per-Richard Molén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Handelsbegränsningarna på” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först understryka att en väsentlig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi är den fria handeln över gränserna. Ett fritt internationellt utbyte av varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd för alla parter.
De importrestriktioner som tillämpas av Sverige för tekoprodukter har motiverats av den särskilt besvärliga situation som svensk tekoindustri har befunnit sig i. Enligt utskottets mening är emellertid de argument som anförs i motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N292 (fp) till stöd för en avveckling av restriktionerna på handelsområdet övertygande. Importbegränsningarna är till skada för de svenska konsumenterna och
NU 1985/86:32
fyller uppenbarligen inte ens sitt avsedda syfte att hålla importen nere till förmån för den svenska tekoindustrin. Effekten av importbegränsningarna gentemot u-länderna blir således inte ett ökat produktionsutrymme för svensk tekoindustri. Snarare fungerar de svenska importbegränsningarna som ett skydd för vissa EG- och EFTA-länders export till Sverige gentemot billigare men ofta lika bra produkter från något u-land.
Importbegränsningarna får sålunda fördelningspolitiska effekter till konsumenternas, särskilt barnfamiljernas, nackdel. De kvantitativa begränsningarna och tullen i kombination fördyrar väsentligt de tekovaror som säljs i Sverige.
Det finns åtskilliga svenska tekoföretag som visar gott resultat. De har anpassat sin verksamhet till den svenska marknadens krav och nått framgångar också på exportmarknaden. Detta måste vara en riktig utvecklingsväg för den svenska tekobranschen. Den kan inte i längden huka bakom ett gränsskydd och förbli beroende av subventioner.
Vårt ansvar för utvecklingen i de fattiga länderna kräver vidare att Sverige i sin handelspolitik på tekoområdet inte motverkar u-ländernas strävan att bygga upp sina ekonomier. U-ländernas utveckling sammanhänger med en fungerande marknadsekonomi och en fri internationell handel.
Utskottet finner det angeläget att regeringen vidtar åtgärder för att snabbt och helt avveckla handelsbegränsningarna på tekoområdet. Detta bör enligt utskottets mening kunna vara helt genomfört redan inom några år.
dels att utskottet under 8 bort hemställa
8. beträffande avskaffande av importbegränsningar att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N292 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
NU 1985/86:32
24 Innehåll NU 1985/86:32
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Förslag 2
Förslagets innebörd 2
Motionerna . 3
Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 4
TEKO 85 4
Utvärdering av SIND :s branschprogram 6
Utskottet 8
Mål och riktmärke för tekopolitiken 8
Omvandling av stödformer 10
Anslagsfrågor 12
Treårsprogram för tekoindustrin 13
Produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås 14
ÖEF:s stödformer på tekoområdet 14
Ursprungsregler 15
Handelspolitiska frågor :..... 16
Hemställan 17
Reservationer . 18
1. Mål för tekopolitiken (vpk) 18
2. Omvandling av stödformer (m, fp) 19
3. Omvandling av stödformer (c) 19
4. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m) 20
5. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (fp) 21
6. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) 21
7. Treårsprogram för tekoindustrin (m, fp) 22
8. Treårsprogram för tekoindustrin (c) 22
9. ÖEF:s stödformer på tekoområdet (vpk) 22
10. Ursprungsregler (m, fp) 23
11. Avskaffande av importbegränsningar (m, fp) 23
■