Om beskattning av fiskevårdsområden, m. m.

Skatteutskottets betänkande 1985/86:7

om beskattning av fiskevårdsområden, m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågor om möjligheter för fiskevårdsområdesförening att med avdragsrätt vid taxering göra fondavsättningar för fiskvårdande åtgärder. Vidare behandlas två motioner med yrkanden om omedelbart avdrag för lantmäterikostnader och en motion om vissa skattestimulanser i samband med köp och försäljningar som sker i rationaliseringssyfte.

Ett enigt skatteutskott avstyrker bifall till motionerna.

Motioner

Motion väckt vid riksmötet 1983/84

1983/84:348 av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av skattereglerna på sådant sätt att

a) fondering av kapital för fiskevårdande åtgärder möjliggörs för fiskevårdsområdesföreningar,

b) skattskyldighet skall uppkomma endast när överskott delas ut till enskilda delägare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen.

Motioner väckta vid riksmötet 1984/85

1984/85:337 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att lantmäterikostnaderna vid kompletteringsköp av mark blir avdragsgilla i samband med förvärvstillfället.

1984/85:479 av Bertil Danielsson (m) och Ingvar Eriksson (m), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv skall ökas till 75 % av skogens och skogsmarkens värde på rationaliseringsfastigheten,

2. att riksdagen beslutar att vid rationaliseringsavyttring ett särskilt avdrag på 20 000 kr. vid realisationsvinstbeskattningen skall införas.

1984/85:2370 av Björn Körlof (m) och Margareta Gard (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i skattelagstift- 1

SkU 1985/86:7

1 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 7

ningen så att rätt till avdrag för styrkta lantmäterikostnader vid omarronderingsförrättning medges.

Yttrande från annat utskott

Jordbruksutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över motion 1983/84:348. Yttrandet (Joll 1983/84:4 y) har fogats som bilaga till betänkandet.

Gällande bestämmelser m. m.

Beskattningen av marksamfälligheterm. m.

Det finns samfälligheter av vitt skilda slag. En samfällighet tillhör flera fastigheter gemensamt. Den kan utgöras av antingen egendom, t. ex. ett markområde, eller en rättighet av servitutskaraktär.

Marksamfällighet är vid inkomstbeskattningen ett självständigt skattesubjekt om den förvaltas av en juridisk person (samfällighetsförening) som har bildats enligt en författning eller på ett jämförligt sätt för att förvalta samfälligheten. Vidare krävs att samfälligheten är en särskild taxeringsenhet.

Som regel är en marksamfällighet en särskild taxeringsenhet om den förvaltas av en juridisk person. Detta gäller dock inte om delägarfastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande består av schablonbeskattade villor eller om samfälligheten avser enskild väg eller dike eller har ett ringa ekonomiskt värde.

Gemensamhetsskogar, samfällda grustag och liknande samfälld egendom av större värde torde som regel beskattas hos en samfällighetsförening. Sådan beskattning sker alltid av häradsallmänningar och allmänningsskogar.

Beskattningen av den förvaltande juridiska personen är i princip ordnad som en enkelbeskattning. Den juridiska personen beskattas enligt gängse regler för den verksamhet som bedrivs på samfälligheten. Samfällighetsföreningen får göra avdrag för utdelning till delägarna. Även de bidrag som vissa allmänningar lämnar till enskilda jordbrukare för vissa kostnader inom jordoch skogsbruket torde i princip vara avdragsgilla.

Delägarna beskattas för utdelning från en samfällighetsförening i den förvärvskälla som delägarfastigheten utgör. Är delägarfastigheten schablonbeskattad skall utdelningen dock beskattas i inkomstslaget kapital. Bidrag som lämnas från en allmänning till en enskild jordbrukare för hans näring är skattepliktig hos mottagaren. Fr. o. m. 1985 års taxering gäller uttryckliga regler om detta i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen.

En samfällighetsförening får inte använda skogskonto eller göra avsättning till allmän investeringsfond eller allmän investeringsreserv. Delägare har dock rätt att göra insättning på skogskonto av utdelning från föreningen. Uppskov medges för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten. Uppskovsbeloppet beräknas på samma sätt som om skogsintäkten uppkommit hos den skattskyldige.

Om en marksamfällighet inte förvaltas av en särskild juridisk person eller om samfälligheten av annan anledning inte är en särskild taxeringsenhet skall

SkU 1985/86:7

ägarna till de fastigheter som har del i samfälligheten redovisa sin andel av samfällighetens intäkter och kostnader. Redovisningen skall i princip göras i den förvärvskälla i vilken den delägande fastigheten ingår. Reglerna för den förvärvskällan gäller således vid beskattningen av samfälligheten hos delägarna.

För beskattning av andra samfälligheter än marksamfälligheter, dvs. gemensamhetsanläggningar och rättighetssamfälligheter, gäller att varje delägare i samfälligheten skall redovisa sin andel av samfällighetens intäkter och kostnader. Redovisning skall ske i den förvärvskälla i vilken delägarfastigheterna ingår. Om en fastighets andel av resultatet i samfälligheten, beräknat som skillnaden mellan intäkterna och de kostnader som är på en gång avdragsgilla, understiger 100 kr., behöver verksamheten i samfälligheten inte redovisas för den fastigheten. Är samfälligheten en särskild taxeringsenhet skall värdet av andelen i samfälligheten för en schablonbeskattad delägarfastighet ingå i underlaget för beräkning av schablonintäkten. För schablonbeskattade fastigheter beskattas också fastighets andel av samfällighets kapitalinkomster, om fastighetens andel av dem överstiger 100 kr., under inkomstslaget kapital. Andelsvärden under 2 000 kr. behöver inte tas upp vid förmögenhetsbeskattningen.

(Anm. I prop. 1985/86:45 som nyligen lagts på riksdagens bord föreslås en höjning av nämnda belopp till 300 kr. resp. 5 000 kr. Vidare föreslås att beloppet 300 kr. omvandlas från ett gränsbelopp till ett grundavdrag.)

Fiskevårdsområden

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de fastigheter till vilka fisket hör. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av fastigheter. Undantagsvis kan fisket utgöra en särskild fastighet. Vanligtvis tillkommer rätten till fiske i ett visst vatten så många att fisket inte kan nyttjas rationellt, och svårigheter uppstår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt för ett skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller på en älvsträcka som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är uppdelat på flera skifteslag. Är fisket skiftat, är enheterna ofta för små och en samverkan mellan fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ändamålsenlig fiskevård och ett rationellt utnyttjande av fisket.

För att få en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare infördes genom lagen (1960:130) om fiskevårdsområden en ny organisationsform, kallad fiskevårdsområde. Ett fiskevårdsområde är en i särskild ordning bildad samfällighet som syftar till att samfällt ordna fiskeförhållandena och främja fiskerättsägarnas gemensamma intressen.

År 1981 (prop. 1980/81:153, JoU 29) antog riksdagen en ny lag om fiskevårdsområden (LÖFÖ). Syftet med denna var att göra det lättare och billigare att bilda fiskevårdsområden och därigenom åstadkomma ett rationellt utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård samt förbättra fritidsfiskarnas möjligheter att utnyttja fiskevatten.

Fiskevårdsområden bildade enligt äldre lag, liksom fiskevårdsområdesför -

SkU 1985/86:7

2 Riksdagen 1985/86.6 sami. Nr 7

eningar, som förvaltar fiskevårdsområden bildade enligt LÖFÖ, anses som förvaltare av rättighetssamfälligheter. I fråga om beskattning av dessa hänvisas till redogörelsen under närmast föregående avsnitt.

Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén (B 1979:13) har i ett i juni 1984 avlämnat delbetänkande (SOU 1984:70) Staketmetoden, en ny metod för beskattning av enskild näringsverksamhet, lagt fram förslag om en modell för beskattning av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen vinst (inkomst av näringsverksamhet), som företagaren låter stå kvar i verksamheten, endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell statlig skatt (10 % på sparade vinstmedel). Vinst som näringsidkaren tar ut för att använda för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av eget företag) skall däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan.

Kommittén avser med näringsverksamhet vad som enligt KL är att hänföra till jordbruk, skogsbruk och rörelse. Som näringsverksamhet skall också räknas innehav av konventionellt beskattad annan fastighet, medan schablonbeskattade fastigheter lämnats utanför systemet. All näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun.

I fråga om kapitalbeskattningen bör enligt kommitténs mening beaktas att på de i verksamheten hopsamlade vinstmedlen vilar en latent skatteskuld. Kommittén föreslår därför - efter förebild av hur skogskontomedel och liknande behandlas i dag - en reduktion av vinstmedel till 50 %.

Företagsskattekommitténs betänkande är för närvarande efter remissbehandling föremål för behandling inom regeringskansliet.

Lantmäterikostnader

Kostnader för fastighetsbildning anses normalt utgöra kostnader för förvärv av fastighet. Kostnaderna beaktas sålunda vid beräkning av realisationsvinst men däremot medges inte avdrag för kostnaderna vid den löpande inkomstberäkningen.

I syfte att underlätta skogsbrukets rationalisering har införts en bestämmelse av innebörd att vid rationaliseringsförvärv kostnader för lagfart och fastighetsbildning får räknas in i skogens anskaffningsvärde. Bestämmelsen innebär att den som i rationaliseringssyfte förvärvar skogsmark genom exempelvis köp eller fastighetsreglering kan få avdrag vid avyttring av skog med 50 % av dessa övriga kostnader inkl. lantmäterikostnader. Bestämmelsen gäller bara förvärv som görs av fysiska personer.

Strukturrationalisering

Strukturutredningen för jord- och skogsbruk har i ett i november 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:71) Bättre struktur i jord- och skogsbruk lagt fram olika förslag i syfte att underlätta ett aktivt och ändamålsenligt

SkU 1985/86:7

utnyttjande av landets jordbruks- och skogsmark. Utredningen föreslår bl. a. ändringar i inkomstbeskattningen för ägare till små jordbruksfastigheter, vilka inte brukas rationellt. Avsikten med förslaget är att sådana fastigheter antingen skall överföras till större och effektivare enheter eller brukas aktivt. Förslaget är utformat så att en aktiv ägare inte får en ökad beskattning. Den som äger en jordbruksfastighet skall, om bruttointäkterna inte uppgår till ett visst minsta belopp, vid inkomsttaxeringen påföras en intäkt upp till detta minsta belopp (garantiintäkt). Överstiger de faktiska intäkterna exkl. bostadsförmånen garantiintäkten skall företaget inte belastas av en ökad beskattning. Garantiintäkten bör - menar utredningen - vara fem procent av fastighetens taxerade jordbruks- och skogsbruksvärde och utgå med vissa maximi- resp. minimibelopp.

Utredningen har också funnit att rätten till skogsavdrag kan påverka efterfrågan av skogsegendom och att skogsägarnas intresse och ekonomiska möjligheter att medverka till strukturförbättringar påverkas av storleken på avdraget. Utredningen föreslår därför att avdraget vid rationaliseringsförvärv ökas från nuvarande 50 % till 75 % av skogens och skogsmarkens anskaffningsvärde.

Utredningen har vidare funnit att realisationsvinstbeskattningen kan påverka utbudet av skogsegendom och därför föreslagit ett särskilt avdrag på högst 20 000 kr. vid avyttring som sker i rationaliseringssyfte. Avdragsrätten bör enligt utredningen gälla såväl vid köp m.m. som vid fastighetsregleringar.

Utredningen har också lämnat förslag till beskattning av samfälligheter, främst sådana som för närvarande beskattas hos den förvaltande juridiska personen, exempelvis gemensamhetsskog med föreningsförvaltning. Utredningen förordar en metod som innebär att endast samfällighetema taxeras för verksamheten och att delägarna inte beskattas för den utdelning de får.

Utskottet

I de förevarande motionerna behandlas vissa frågor rörande beskattningen av inkomst av jordbruksfastighet. I en motion tar man upp frågan om fiskevårdsområdesförenings skattemässiga behandling. I två motioner aktualiseras frågan om avdrag för lantmäterikostnader och i ytterligare en ställs yrkanden i syfte att stimulera strukturförbättrande åtgärder inom jord- och skogsbruk.

Fiskevårdsområden

Av den i inledningen till betänkandet lämnade redogörelsen för gällande rätt framgår att rättighetssamfälligheter - till vilka fiskevårdsområdesföreningarna hör - inte beskattas för någon inkomst. Inkomsterna beskattas i stället hos delägarna. Om föreningen beslutar att balansera (fondera) överskottet till följande år blir delägarna ändå skattskyldiga för överskottet, om detta för varje medlem uppgår till lägst 100 kr. Någon möjlighet för föreningen att göra avsättningar till investeringsfond eller liknande föreligger inte. Även

SkU 1985/86:7

föreningens förmögenhet beskattas hos medlemmarna. Därvid gäller emellertid att samfällighetsandel som understiger 2 000 kr. inte behöver tas upp vid förmögenhetsredovisningen.

Ove Karlsson m. fl. (s) begär i motion 1983/84:348 att fiskevårdsområdesförening skall ha rätt att med avdragsrätt vid beskattningen göra fondavsättningar för fiskevårdande åtgärder. Motionärerna menar också att skattskyldighet för delägarna bör uppkomma först i samband med att överskott i föreningen delas ut till dem och att föreningen i stället för delägarna bör beskattas för föreningens förmögenhet.

Enligt utskottets mening är det ett allmänt intresse att fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa sätt. Mot den bakgrunden är det, som jordbruksutskottet understryker i sitt yttrande, angeläget att åtgärder vidtas som uppmuntrar till bildande av fiskevårdsområden och som stärker möjligheterna att bedriva en aktiv fiskevård. Enligt utskottets mening kan, vid sidan av andra åtgärder, också väl utformade skatteregler vara ägnade att skapa förutsättningar för förbättrade fiskevårdsinsatser inom fiskevårdsområdena. Utskottet kan således i och för sig instämma i syftet med motionerna.

Utskottet är däremot inte berett att nu ta ställning till frågan om och i vilken utsträckning skattereglerna kan behöva ändras. Den fråga motionärerna aktualiserat kan inte begränsas till uteslutande fiskevårdssamfälligheter utan berör också samfälligheter av annan art.

Enligt vad utskottet erfarit avser man inom finansdepartementet att med utgångspunkt bl. a. i företagsskattekommitténs förslag om en s. k. staketmetod för beskattning av enskild näringsverksamhet göra en genomgång av samfällighetsbeskattningen. Utskottet förutsätter att de i motionerna aktualiserade frågorna kommer att prövas i det sammanhanget.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att regeringen i en proposition (1985/86:45) om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst, m. m. föreslagit en uppräkning av de belopp som gäller i fråga om beskattning hos samfällighetsdelägare av samfällighets inkomst och förmögenhet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1983/84:348. Lantmäterikostnader

Kostnader för fastighetsbildning anses normalt utgöra kostnader för förvärv av fastighet. Kostnaderna beaktas sålunda vid beräkning av realisationsvinst, men däremot medges inte avdrag vid den löpande inkomstberäkningen. Lantmäterikostnader har i praxis i skattehänseende jämställts med kostnader för fastighetsbildning.

Einar Larsson m. fl. (c) anser att lantmäterikostnader vid kompletteringsköp bör vara i sin helhet avdragsgilla i samband med förvärvet och begär i motion 1984/85:337 lagstiftning av sådant innehåll, medan motionärerna bakom motion 1984/85:2370, Björn Körlof och Margareta Gard (båda m), yrkar att regeringen skall lägga fram förslag om att lantmäterikostnader vid omarronderingsförrättning skall vara omedelbart avdragsgilla vid taxeringen.

Med hänsyn till att en lantmäteriförrättning i normalfallen utgör en

SkU 1985/86:7

kostnad för förvärv av fastighet anser utskottet det för sin del i princip naturligt att i skattehänseende hänföra en sådan utgift till anskaffningskostnad. Utskottet anser sig således inte kunna medverka till att lantmäterikostnader i normalfallet blir omedelbart avdragsgilla i förvärvskällan. Utskottet vill samtidigt erinra om att vid rationaliseringsförvärv i underlaget för skogsavdrag skall inräknas mäklararvoden, värderingkostnader, lagfart och fastighetsbildningskostnader som uppkommer med anledning av förvärvet och som belöper på skog och skogsmark. Det innebär att avdrag för lantmäterikostnader i sådana fall kan medges med 50 % av den totala kostnaden för lantmäteriförrättningen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har strukturutredningen i ett i november 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:17), Bättre struktur i jord- och skogsbruk, presenterat olika förslag i syfte bl. a. att åstadkomma ett aktivare och ändamålsenligare utnyttjande av landets jordbruks- och skogsmark. Utredningen har föreslagit skattelättnader i samband med såväl förvärv som försäljning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. I en reservation och ett särskilt yttrande fogade till utredningsbetänkandet har aktualiserats också frågan om avdrag för lantmäterikostnader. Betänkandet har remissbehandlats, och avsikten är att ett regeringsförslag i ämnet skall utarbetas. I det sammanhanget kan den fråga som aktualiserats i motionerna komma att prövas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1984/85:337 och 1984/ 85:2370.

Skogsavdrag m. m.

Vid beräkning av intäkt från avyttring av skog medges skogsavdrag i fråga om fysiska personer med 50 % av skogens anskaffningsvärde och i övriga fall med 25 % av detta värde. Avdragsutrymmet är detsamma vid rationaliseringsförvärv, vare sig det sker genom en fastighetsbildningsförrättning eller på annat sätt. Reglerna ger dock fysiska personer rätt att göra skogsavdrag i snabbare takt vid rationaliseringförvärv än vid andra förvärv.

I motion 1984/85:479 begär Bertil Danielsson och Ingvar Eriksson (båda m) att utrymmet för fysiska personers skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv ökas från nuvarande 50 % till 75 % av skogens anskaffningsvärde. Motionärerna anser också att man - för att underlätta fastighetsöverlåtelser som utgör led i jord- eller skogsbrukets yttre rationalisering - bör införa ett särskilt avdrag om 20 000 kr. vid beräkning av realisationsvinst till följd av sådana överlåtelser.

Ett förslag av exakt samma innebörd som de i motionerna har lagts fram av strukturutredningen. Som tidigare nämnts är detta förslag efter remissbehandling för närvarande föremål för regeringens prövning. Någon åtgärd med anledning av motionerna är enligt utskottets mening därför inte påkallad. Utskottet avstyrker följaktligen också denna motion.

SkU 1985/86:7

7 Hemställan

SkU 1985/86:7

Utskottet hemställer

1. beträffande fiskevårdsområden

att riksdagen avslår motion 1983/84:348,

2. beträffande lantmäterikostnader

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:337 och 1984/85:2370,

3. beträffande skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv m. m. att riksdagen avslår motion 1984/85:479.

Stockholm den 19 november 1985

På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s)* och Kjell Nordström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Jordbruksutskottets yttrande 1983/84:4 y

SkU 1985/86:7

Bil.

om beskattningen av fiskevårdsområden

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 7 februari 1984 beslutat bereda jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över motion 1983/84:348 av Ove Karlsson nr. fl. (s) angående beskattningen av fiskevårdsområden.

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de fastigheter till vilka fisket hör. För att få en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare finns sedan år 1960 en organisationsform kallad fiskevårdsområde. I samband med 1981 års riksdagsbeslut om åtgärder för att främja fritidsfisket antogs en ny lag om fiskevårdsområden (prop. 1980/81:153, JoU 1980/81:29. SFS 1981:533). Utskottet anslöt sig därvid till uttalanden i propositionen att man så långt möjligt bör undanröja det hinder mot ett rationellt fiske och övrig fiskevård som uppdelningen av det enskilda fisket på många delägare innebär. Det behövdes således en effektiv samverkan mellan fiskerättsägarna. Fiskevårdsområdet utgjorde en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av både samfällt och skiftat fiske. Den tidigare gällande lagen hade emellertid inte blivit den framgång man tänkt sig. Därför var en reform som gjorde det möjligt att lättare bilda fiskevårdsområden angelägen. I den nya lagen skrevs uttryckligen in att den har till syfte att samordna inte bara utnyttjandet av fiske utan också fiskevården inom ett vattenområde.

Ove Karlsson m.fl. (s) framhåller i motion 348 att beskattning av fiskevårdsområden sker hos delägarna oavsett om fiskevårdsområdesföreningen utgör juridisk person eller ej. Detta medför enligt motionärerna att föreningarna saknar möjligheter att göra avsättningar för kommande kostnader, fondavsättningar eller liknande. De har därför små möjligheter att planera verksamheten över en längre tidsperiod. Resultatet av fiskevården är emellertid helt avhängigt av en långsiktig planering. En sådan skulle kunna tillgodoses om möjlighet gavs till avsättning till en investeringsfond eller liknande.

Utskottet anser det angeläget att åtgärder vidtas som uppmuntrar till bildande av fiskevårdsområden och som stärker möjligheterna att bedriva en aktiv fiskevård inom områdena. Enligt vad utskottet erfarit bardet även efter införandet av den nya lagen om fiskevårdsområden nybildats förhållandevis få områden. Föreningarnas möjligheter att bedriva en aktiv fiskevård som

Utskottet

omfattar relativt kostsamma insatser under en kortare tidsperiod anses även i många fall begränsade. Enligt utskottets mening skulle det därför i och för sig vara ägnat att välkomna en ändring av beskattningsreglerna om förutsättningar därigenom kunde ges för förbättrade fiskevårdsinsatser inom fiskevårdsområdena. En sådan åtgärd skulle även kunna öka intresset bland fiskerättsinnehavarna för att bilda nya fiskevårdsområden.

Stockholm den 20 mars 1984

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Håkan Strömberg (s). Arne Andersson i Ljung (m). Grethe Lundblad (s). Ove Karlsson (s). Hans Wachtmeister (m). Gunnar Olsson (s). Martin Segerstedt (s). Sven Eric Lorentzon (m). Kerstin Andersson (c). Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s), Börje Stensson (fp). John Andersson (vpk) och Jan-Eric Virgin (m).

SkU 1985/86:7

Bil.