Om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden (prop. 1987/88:11 delvis)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:10

om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden (prop. 1987/88:11 delvis)

NU

1987/88:10

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1987/88:11 om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden, m.m., utom såvitt gäller förslag till lag om ändring i riksdagsordningen, i vilken del propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet,

dels fem motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - två motioner från allmänna motionstiden, vilka gäller inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens resp. samtliga löntagarfondstyrelsers placeringar.

Finansutskottet har avgett yttrande (FiU 1987/88:2y) i ärendet. Det återges som bilaga (s. 34).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i reglerna för allmänna pensionsfondens placeringar och för granskningen av fondens förvaltning. Regeringens planer på att det skall inrättas en femte fondstyrelse med samma funktion - placeringar i aktier etc. - som fjärde fondstyrelsen får stöd av utskottet. Vidare ansluter sig utskottet till regeringens uppfattning att det inte bör införas direktval till fondstyrelserna. I 19 reservationer - vilka finns uppräknade i innehållsförteckningen (s. 49) - vidhåller oppositionspartiernas företrädare en rad motionsyrkanden. Vänsterpartiet kommunisterna vill att allmänna pensionsfondens innehav av aktier i privata företag skall avvecklas; i stället skall samhällsfonder skapas för insatser i samhällsägda industrier. Vidare vill man att den verksamhet som bedrivs av femte löntagarfondstyrelsen (Nordfonden) skall få en regionalpolitisk inriktning. Planerna på en femte fondstyelse avvisas av oppositionspartierna med två skilda motiveringar (m, fp, c resp. vpk). Från borgerligt håll motsätter man sig, helt eller delvis, förslagen till nya placeringsmöjligheter. För förstatredje fondstyrelsernas del gäller det direktlån till bolag och föreningar (m, fp) och förvärv av fast egendom (m; delvis fp). För löntagarfondstyrelsernas del gäller det förvärv av vissa optioner och av andelar i kommanditbolag samt nya möjligheter till placering av likvida medel (m, fp, c). Det finns också reservationer (m) där de tre sistnämnda nyheterna avvisas även för fjärde

1 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 10

fondstyrelsens del. I en reservation (m, fp) förespråkas att en särskild nämnd skall inrättas för frågor om fondstyrelsernas medelsförvaltning; utskottet åberopar konstitutionella betänkligheter mot förslaget.

Propositionen

Förslag m.m.

Regeringen föreslår såvitt här är i fråga att riksdagen antar ett inom finansdepartementet upprättat förslag till (2) lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Lagförslaget finns på s. 4-8 i propositionen.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet - Bengt K Å Johansson - har anfört om direkta val till fondstyrelserna samt placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och riskkapitalinstrument.

Huvudsakligt innehåll

Med utgångspunkt i betänkandet (Ds Fi 1986:24) Allmänna pensionsfonden och demokratin föreslås att riksdagens granskning av fjärde fondstyrelsens årsredovisning skall utsträckas till att avse samtliga fondstyrelser. I sammanhanget behandlas också frågan om direkta val till fondstyrelserna. Slutsatsen är att det inte bör införas sådana val.

I fråga om första-tredje fondstyrelserna föreslås att placeringsreglerna utvidgas i två hänseenden. Fondstyrelserna får möjlighet att i viss utsträckning lämna direktlån till bolag eller föreningar utan borgensförbindelse från staten, en kommun eller en därmed jämförlig samfällighet. Möjligheten begränsas till att avse ett sammanlagt belopp om fem procent av anskaffningsvärdet på de tillgångar som en styrelse förvaltar. Lånen är i princip avsedda för företag som har obligationsmarknaden som alternativ för sin upplåning. Vidare får första-tredje fondstyrelserna möjlighet att i placeringssyfte förvärva fast egendom. Detta kan ske antingen genom direkta förvärv eller genom förvärv av samtliga aktier i ett fastighetsbolag. Också denna möjlighet skall vara begränsad till ett sammanlagt belopp om fem procent av anskaffningsvärdet på de tillgångar som en styrelse förvaltar.

Även när det gäller de övriga fondstyrelserna föreslås en viss utvidgning av placeringsreglerna. De får möjlighet att placera medel i standardiserade köpoch säljoptioner avseende aktier och vidare som kommanditdelägare i svenska kommanditbolag. Vidare förbättras styrelsernas möjligheter att på ett effektivt sätt förvalta sina likvida medel genom att de får rätt att placera sådana medel i värdepapper med lång löptid och en väl fungerande andrahandsmarknad. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Slutligen redovisas i propositionen uppfattningen att medel ur allmänna pensionsfonden även fortsättningsvis skall få användas för förvärv av aktier m.m. För det ändamålet anses det av marknadsskäl erforderligt att en ny fondstyrelse inrättas. Förslag om inrättande av en sådan fondstyrelse avses skola läggas fram i ett senare sammanhang.

NU 1987/88:10

2 Motionerna

NU 1987/88:10

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1987/88:N1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, utom vad avser 16, 17 och 24 §§,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående inrättande av ytterligare en fondstyrelse,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående insynen i och tillsynen av fondstyrelsernas förvaltning.

1987/88:N2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om förändrade placeringsregler för löntagarfonderna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en femte AP-fond,

3. för sin del uttalar sig för vad som i motioner anförts beträffande regionalpolitiska effekter av AP-fondernas placeringar,

4. bestämmer fjärde AP-fondstyrelsens ram för utlandsplaceringar till två procent av det bokförda fondkapitalet.

1987/88:N3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. med anledning av propositionen hos regeringen hemställer om förslag till ny inriktning av AP-fondsystemet och löntagarfondsystemet enligt de riktlinjer som anges i motionen,

2. hemställer om förslag i enlighet med motionen om hur ATP-systemet skall tryggas för framtiden och därmed avslår propositionen vad avser utvidgade placeringsregler avseende riskkapitalinstrument.

1987/88:N4 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en femte AP-fond med rätt att köpa aktier inte bör införas,

2. avslår förslaget om möjlighet för första-tredje fondstyrelserna att lämna direktlån till bolag och föreningar,

3. avslår förslaget att första-tredje fondstyrelserna får förvärva aktier i fastighetsbolag,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en särskild nämnd för granskning av fondstyrelsernas verksamhet.

1987/88:N5 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar avslå förslagen om ändring i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden vad avser 12, 15 och 36 §§,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för fjärde fondstyrelsen att göra utlandsplaceringar.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1986/87:N312 av John Andersson m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändrad inriktning för Norra löntagarfonden.

1986/87:N360 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att AP-fondernas innehav av aktier i privatkapitalistiska företag avvecklas och att AP-fondens medel används för investeringsprogram i samhällsägda förädlingsindustrier.

Den sistnämnda motionen har i övrigt behandlats i näringsutskottets betänkande NU 1986/87:41.

Motivering

I detta avsnitt redovisas i korthet vissa allmänna synpunkter i motionerna. I övrigt refereras motiveringen för motionsyrkandena i anslutning till behandlingen av olika sakfrågor under rubriken Utskottet.

I motion 1987/88:N1 (m) konstateras inledningsvis att det inte finns någon direkt koppling mellan förräntningen av medlen i allmänna pensionsfonden och de framtida pensionsutbetalningarna. De sistnämnda är, framhålls det, fastställda med hänsyn till tidigare inkomster och inflationen. Avkastningen på fondens tillgångar påverkar däremot fondens storlek.

Allmänna pensionsfonden är ett framträdande exempel på kollektivt sparande, som alltmer har trätt i stället för individuellt sparande, säger motionärerna vidare. De betecknar det som allvarligt att den privata sparkvoten har blivit negativ. I fråga om fondstyrelsernas funktion anförs att det på fjärde fondstyrelsens område har funnits en professionell ledning men att i löntagarfondstyrelsernas fall de politiska ambitionerna går i första hand. I anslutning till en genomgång av fondstyrelsernas placeringar uttalas att allmänna pensionsfonden utgör en oerhörd koncentration av inflytande. Motionärerna yttrar sig också kritiskt om användningen i socialdemokratiskt språkbruk av begreppet ekonomisk demokrati. Sådan ”anses råda om ett fåtal fackföreningsföreträdare och andra folkrörelserepresentanter sitter i ett styrelserum och fattar beslut om enskilda företags framtid”.

Regeringens förslag innebär, hävdar motionärerna, att regeringen angriper problemen på fel sätt. Den borde i stället främst ägna sig åt åtgärder som ökar tillväxten i ekonomin. Bl.a. borde skattepolitiken ändras så att privat sparande stimuleras.

Att ekonomin i stort utvecklas balanserat och med tillväxt är det absolut viktigaste för framtidens pensionsutbetalningar, sägs det i motion 1987/ 88:N4 (fp). Beträffande mål och medel för en sådan politik hänvisar motionärerna till folkpartiets partimotion (1987/88:Fi5) med anledning av proposition 1987/88:36 om den ekonomiska politiken på medellång sikt.

Även motion 1986/87:N2 (c) inleds med ett mera allmänt resonemang om allmänna pensionsfondens utveckling. Pensionsutbetalningarna väntas komma att växa snabbare än avgiftsinkomsterna och fondens överskott bli förbytt i stora underskott i början på 1990-talet. I motionen slås fast att centern motsätter sig en ensidig höjning av tilläggspensionsavgiften. I en övergripande kommentar till regeringens förslag uttalas att partiet i princip är positivt till att fondstyrelsernas placeringar skall ge mesta möjliga avkastning.

NU 1987/88:10

4 Fondens medelsförvaltning bör, menar motionärerna, inte skilja sig avsevärt från de enskilda försäkringsbolagens. Fondens storlek sägs dock motivera att hänsyn tas till effekter som kan uppstå på penning- och kapitalmarknaden. En avvägning mellan dessa ibland negativa effekter och effekterna av en höjd tilläggspensionsavgift måste hela tiden göras.

Vänsterpartiet kommunisternas skäl för att på avgörande punkter avvisa regeringens förslag framförs i motion 1987/88:N3. Ett likartat resonemang möter i motion 1986/87:N360 (vpk) från allmänna motionstiden. Förslagen präglas, menar motionärerna, av en oacceptabel anpassning till spekulationsekonomin. Fondstyrelserna avses spela med i en politik som innebär ökad samverkan mellan statligt och privat näringsliv, ökad privat finansiering av statligt näringsliv och ett ökat pensionssparande i det privata näringslivet. I stället borde fondsystemet utgöra en av grunderna för en alternativ industrioch samhällssektor som står utanför storfinansens direkta kontroll och inflytande. Det skulle ingå i en mer omfattande strategi syftande till att genombryta storkapitalets ledande ställning i samhället. I motionerna rekommenderas följande utvecklingsriktning för fondsystemet. Fjärde fondstyrelsen skall inte längre inneha aktier i privatkapitalistiska företag. De medel som den disponerar skall i stället användas för investeringsprogram som initieras av samhället. Löntagarfonderna bör omvandlas till samhällsfonder och användas bl.a. för att främja samhällsekonomiska mål, främja regional balans, stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga industrier samt motverka transnationalisering och industriutflyttning.

Vissa uttalanden om löntagarfondstyrelsernas verksamhet, m.m.

Frågan om regional inriktning av placeringarna

I proposition 1983/84:50 om löntagarfonder anfördes under rubriken Regional anknytning (s. 81) bl.a.:

I syfte att sprida inflytande bör löntagarfondstyrelserna ges en decentraliserad förvaltning. I reglementet bör därför slås fast att löntagarfondstyrelsens regionala inriktning skall komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter. Detta innebär dock inte att fondstyrelserna skall tilldelas ett regionalpolitisk! ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner.

Däremot innebär den föreslagna regeln att varje löntagarfondstyrelse genom sin personsammansättning skall ges en klar förankring i en geografiskt sammanhållen region.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1983/84:1 y) över propositionen innehöll bl.a. följande:

Utskottet anser för sin del att styrelsernas regionala anknytning är mycket betydelsefull. Det är enligt utskottets mening riktigt att fonderna i sin placeringspolitik inte skall ha några uttalade regionalpolitiska mål. Men det betyder inte att deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas regionala anknytning innebär att resp. styrelse kommer att ha särskild kunskap om utvecklingsförutsättningarna i den egna regionen. Det finns

NU 1987/88:10

därigenom bättre förutsättningar än vad annars skulle varit fallet att i resp. region, t.ex. norra Sverige, finna sådana framtidsinriktade projekt som är en förutsättning för kapitalplacering.

Finansutskottet, som slutligt beredde ärendet, anförde bl.a. följande (FiU 1983/84:20 s. 71):

Enligt utskottets mening får det förutsättas att fondstyrelserna genom sin löntagardominans och sin regionala förankring är väl så skickade att göra de bedömningar som erfordras för att deras placeringar skall nå bästa samhälleliga effekt. Inget hindrar heller att en löntagarfondstyrelse, om så bedöms lämpligt i det enskilda fallet, kan stödja t.ex. löntagarkollektiva företag eller samhälleliga industrier.

I avvikande meningar resp. reservationer tog de borgerliga partiernas representanter i de båda utskotten avstånd från förslaget om löntagarfonder, medan vänsterpartiet kommunisternas företrädare stödde en motion (vpk) med delvis samma innebörd som de nu föreliggande motionerna 1986/ 87:N360 (vpk) och 1987/88:N3 (vpk).

Frågan om en regional inriktning av löntagarfondstyrelsernas placeringar har tagits upp från vänsterpartiet kommunisternas sida dels i de motioner vilkas behandling redovisas i nästa avsnitt, dels i en motion år 1986 av samma innebörd som den nu föreliggande motionen 1986/87:N312 (vpk). Näringsutskottet påpekade i sitt betänkande i ämnet våren 1986 (NU 1985/86:30) att flera löntagarfondstyrelser av sina årsredogörelser att döma fäste stor vikt vid att placeringsverksamheten delvis hade en regional inriktning och att de bl.a. hade vidtagit åtgärder för att stå kapitalbehövande små och medelstora företag i den egna regionen till tjänst. Det borde, sade utskottet, få ankomma på de regionalt förankrade löntagarfondstyrelserna själva att utveckla verksamheten enligt de grunder som riksdagen hade angett genom sitt konstituerande beslut. Utskottet underströk betydelsen av att fondstyrelserna i sin redovisning särskilt belyste verksamhetens regionala aspekter och att dessa uppmärksammades vid den övergripande granskningen av fondstyrelsernas förvaltning. Motionärerna fick stöd i en reservation (vpk), medan andra reservanter (m, fp, c) bestämt tog avstånd från deras intentioner. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Uppgifter och uttalanden om Nordfonden

Femte löntagarfondstyrelsen verkar under beteckningen Nordfonden.

I Nordfondens årsredovisning för år 1985 uttalade fondstyrelsens ordförande landshövding Bertil Löfberg:

Ett annat område som diskuterats mycket under året har varit den regionala aspekten på Nordfondens verksamhet. Man har efterlyst flera satsningar i lokala och regionala företag. Tyvärr är det så att det i vårt område inte finns så många börsnoterade företag. Andra företag som kan komma ifråga för vårt engagemang är inte heller så många i regionen. Rena regionalpolitiska stödobjekt, där fondens medel skulle äventyras eller avkastningskravet inte kunna uppfyllas får vi enligt riksdagens beslut inte ge oss in på.

Men nog investerar vi i regionen. Av de 35 företag som ingår i aktieportföljen vid utgången av 1985 finns 10 st i Norrland: Boliden, Cranab,

NU 1987/88:10

6 Fjällräven, Korsnäs, Modo, Nisses, SCA, Sundsvallsbanken, Malmfältens Finans och Hårdfurugolv. Därutöver har vi köpt aktier i SKF och Volvo. Båda har produktion och sysselsättning i vårt område.

Aktieportföljen har förändrats under år 1986. Några av de nämnda företagen finns inte längre representerade där.

I årsredovisningen för år 1986 anför styrelseordföranden att styrelsen avser att under kommande år intensifiera sina insatser på småföretagsamhetens område, särskilt i Norrland. Han fortsätter:

Detta kan vi göra utan att komma i konflikt med Riksdagens beslut om att fonderna inte får driva regionalpolitik under förutsättning att verksamheten sker på affärsmässig grund. En företagsutredare/analytiker har anställts för att vi ifråga om småföretagen skall kunna öka vår handlingskapacitet. De realisationsvinster vi gjort när det gäller aktiehandeln bör dessutom öppna möjligheter till något djärvare riskplaceringar i detta avseende än vad vi hittills vågat oss på.

I riksrevisionsverkets utlåtande om fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning räkenskapsåret 1986 anges under rubriken Fondernas engagemang i icke noterade företag att sådana engagemang svarar för 0,4 % (5 milj. kr.) av marknadsvärdet av Nordfondens portfölj. Två av de tre icke noterade företag i vilka fonden har aktier finns inom dess region.

Tidigare behandling av motioner om löntagarfondstyrelserna i allmänhet

Motioner med delvis samma syfte som motionerna 1986/87:N360 (vpk) och 1987/88:N3 (vpk) har behandlats av näringsutskottet våren 1985 (NU 1984/85:34) och våren 1986 (NU 1985/86:30). Utskottet konstaterade då att frågan om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas verksamhet hade blivit ingående prövad av riksdagen hösten 1983 i samband med beslutet om deras tillkomst, varvid riksdagen hade tagit ställning till bl.a. de önskemål som vid de angivna tillfällena förelåg på nytt. Det fanns, menade utskottet, inte något skäl för riksdagen att ändra på de riktlinjer för löntagarfondstyrelsernas verksamhet som hade tillämpats sedan dessa styrelser trädde i funktion år 1984. Det borde få ankomma på styrelserna - där representanter för löntagarna var i majoritet - att även fortsättningsvis utveckla verksamheten till landets och närmast berörda regioners bästa enligt de grunder som riksdagen hade angett genom sitt konstituerande beslut. Motionerna avstyrktes sålunda av utskottet och avslogs av riksdagen. I reservationer hävdades att löntagarfonderna borde avvecklas (m, fp, c) resp. att motionärernas önskemål borde tillgodoses (vpk).

Utskottet

Inledning

Regeringen föreslår i proposition 1987/88:11 ett antal ändringar i placeringsreglerna för allmänna pensionsfonden. Dessa regler, som finns i lagen

NU 1987/88:10

(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, är uppdelade på två huvudavdelningar, en för första-tredje fondstyrelserna och en för fjärde fondstyrelsen och de fem löntagarfondstyrelserna. Båda dessa avdelningar berörs av ändringsförslagen, som till största delen är baserade på framställningar dels från första-tredje fondstyrelserna, dels från fjärde fondstyrelsen. Regeringen meddelar vidare att den avser att senare föreslå att en femte fondstyrelse med samma slags funktion som fjärde fondstyrelsen skall inrättas. Dessa planer får ses mot bakgrund av en skrivelse från Landsorganisationen i Sverige (LO) vari förordas att första-tredje fondstyrelserna skall få möjlighet att placera tio procent av sitt kapital i aktier. Frågan om direkta val till allmänna pensionsfondens styrelse, i första hand löntagarfondstyrelserna, har varit aktuell under en följd av år. En utredning i ämnet har utmynnat i slutsatsen att det inte bör införas ett system med sådana val. Regeringen tillkännager i propositionen att den delar denna uppfattning. Delvis i anslutning till vad utredningen har förordat föreslås i propositionen också en del ändringar beträffande redovisningen och granskningen av fondförvaltningen.

Fem motioner, varav tre partimotioner (m, c, vpk), har föranletts av propositionen. De innebär alla att väsentliga delar av regeringens förslag avvisas. Utskottet tar också upp två motioner (vpk) från allmänna motionstiden, vilka går ut på att allmänna pensionsfondens resp. femte löntagarfondstyrelsens verksamhet skall få en radikalt ändrad inriktning.

Finansutskottet har yttrat sig över propositionen med tillhörande motioner och därvid kommenterat de flesta punkterna i regeringens förslag. Yttrandet - vilket återges som bilaga (s. 34) - inleds med ett avsnitt om sparandet i allmänna pensionsfonden, där finansutskottet i anslutning till långtidsutredningens våren 1987 publicerade betänkande (SOU 1987:3) framför synpunkter på fondens roll i samhällsekonomin. Två avvikande meningar i detta hänseende (m; vpk) redovisas i yttrandet. Näringsutskottet hänvisar till finansutskottets behandling av de finansiella aspekterna. I övrigt kommer näringsutskottet endast undantagsvis att särskilt rikta uppmärksamheten på vad som sägs i yttrandet.

Ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar

Sorn inledningsvis har antytts ställer sig vänsterpartiet kommunisterna starkt kritiskt till den nuvarande inriktningen av allmänna pensionsfondens verksamhet. I motion 1987/88:N3 (vpk) efterlyses ett förslag från regeringen om ny inriktning av "AP-fondsystemet och löntagarfondsystemet” och också ett förslag om ”hur ATP-systemet skall tryggas för framtiden”. Kritiken gäller närmare bestämt i huvudsak fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna. Enligt en tidigare motion, 1986/87:N360 (vpk), som utskottet också tar upp i sammanhanget, bör riksdagen begära att allmänna pensionsfondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag avvecklas och att dess medel används för investeringsprogram i samhällsägda förädlingsindustrier. Motiveringen i de båda motionerna, vilka i stort sett är samstämmiga, har refererats i det föregående (s. 5). Den går i huvudsak ut på att de fondmedel som enligt nuvarande ordning placeras på aktiemarknaden skall via ”sam -

NU 1987/88:10

hällsfonder” användas för att befrämja samhällsekonomiska mål och regional balans, stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga industrier samt motverka transnationalisering och industriutflyttning till andra länder. Ytterst skall syftet vara att bryta ned det borgerliga samhällets makt- och egendomsförhållanden och bygga ett nytt, klasslöst samhälle. Från den angivna utgångspunkten avvisas i motion 1987/88:N3 (vpk), såsom framgår av det följande, en del av de förslag som har framlagts i proposition 1987/88:11.

De ändrade riktlinjer för allmänna pensionsfondens - eller i vart fall fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas - verksamhet som förespråkas i de nämnda motionerna ingår uppenbarligen i ett program som siktar till ett genomgripande politiskt systemskifte. Utskottet tar liksom tidigare (se s. 7) avstånd från motionärernas förslag i nu angivna hänseenden och avstyrker alltså motionerna 1986/87:N360 (vpk) och 1987/88:N3 (vpk), båda i här aktuell del. Frågor om föreslagna ändringar inom det rådande systemets ram tar utskottet upp i det följande.

Inrättande av en ny fondstyrelse

Regeringens planer på att söka få till stånd ännu en fondstyrelse av samma typ som fjärde fondstyrelsen har sin grund i uppfattningen att ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden bör få placeras i aktier och i vissa riskkapitalinstrument m.m. Som framhålls i propositionen (s. 37) framförde redan kapitalmarknadsutredningen - år 1978 - tankar i denna riktning. Ökade placeringar i aktier skulle, hävdas det. kunna bidra till en bättre avkastning på fondens medel. Samtidigt skulle näringslivet kunna få förbättrad tillgång till riskvilligt kapital. Eftersom fjärde fondstyrelsen är en av de fyra största aktieägande institutionerna i Sverige anses dess andel av marknaden inte böra få bli mycket större. Inom finansdepartementet arbetar man, meddelas det, på att kunna lägga fram förslag om en ny, femte fondstyrelse, såsom en gång förordades av kapitalmarknadsutredningen. Den skulle utgöra en självständig enhet med samma möjligheter att placera medel som fjärde fondstyrelsen har i dag. Planerna meddelas i propositionen för riksdagens information.

Från oppositionspartiernas sida har man reagerat negativt på denna information. Vänsterpartiet kommunisterna ställer sig enligt motion 1987/ 88:N3 negativt till inrättandet av en ny fond på de föreslagna grundvalarna. Något uttryckligt yrkande om att riksdagen skall göra ett uttalande riktat mot regeringens planer framställs dock inte i motionen - kritiken ingår som ett led i argumentationen för det förslag om ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar som utskottet har diskuterat i föregående avsnitt. Från borgerligt håll kräver man däremot att riksdagen klart skall avvisa tanken på inrättande av ytterligare en fondstyrelse med uppgift att göra placeringar i aktier etc. En sådan åtgärd skulle vara ett medvetet steg i riktning mot ett mera socialistiskt Sverige, sägs det i motion 1987/88:N1 (m). Ökad politisk kontroll över näringslivet skulle hämma tillväxten och försvaga ekonomin. Enligt motion 1987/88:N4 (fp) är inslaget av offentligt ägande och av institutionellt ägande över huvud taget redan för stort på aktiemarknaden;

NU 1987/88:10

regeringens planer pekar mot en än mera förstärkt maktkoncentration. Ytterligare medel från kollektivt sparande bör därför, menar motionärerna, inte ställas till förfogande för köp av andelar i börsföretag eller för uppköp av mindre företag. Även i motion 1987/88:N2 (c) pläderas för att näringslivet i större utsträckning skall baseras på enskilt ägande. Centern kan, heter det, inte acceptera en ytterligare offentlig storplacerare på börsen om inte löntagarfonderna samtidigt avvecklas. Dessutom fäster motionärerna uppmärksamheten på praktiska nackdelar - risker för att de stora institutionernas placeringar påverkar kursutvecklingen starkt, ökade insiderproblem m.m.

Utskottet noterar att fjärde fondstyrelsen numera framstår som en allmänt accepterad aktör på aktiemarknaden. Den fyller uppenbart en viktig funktion som källa till riskkapital för näringslivet. Genom positivt resultat av sina placeringar bidrar den på ett värdefullt sätt till den ekonomiska basen för tilläggspensionssystemet. Utskottet finner det naturligt att former för ytterligare liknande insatser från allmänna pensionsfondens sida övervägs av regeringen. Tillskapandet av en ny fondstyrelse efter mönster av fjärde fondstyrelsen kan visa sig vara en lämplig åtgärd. Utskottet avvaktar regeringens förslag i ämnet och avstyrker de tre motionsyrkanden som går ut på att riksdagen i sitt svar på proposition 1987/88:11 skall säga nej till tanken på en femte fondstyrelse.

Frågan om direktval till fondstyrelserna

Tanken på att det skulle införas ett system för direktval till löntagarfondstyrelserna har haft aktualitet sedan förslaget om löntagarfonder framlades hösten 1983 (prop. 1983/84:50). En utredning har prövat frågan om direktval för alla nio fondstyrelsernas del. Utredarens rekommendation, underbyggd med ett principresonemang om allmänna pensionsfonden, parlamentarismen och demokratin, har, som redan sagts, blivit att det inte bör införas något system med direktval till fondstyrelserna. Vid remissbehandlingen har denna ståndpunkt blivit allmänt godtagen. Regeringen delger genom propositionen riksdagen sin uppfattning att det nuvarande systemet för utseende av ledamöter i de olika fondstyrelserna bör bibehållas. Något motionsyrkande i saken finns inte.

Utan att i detta sammanhang gå in på de kontroversiella frågorna om löntagarfondstyrelsernas existensberättigande och om allmänna pensionsfondens roll över huvud taget ansluter sig utskottet till regeringens ställningstagande att frågan om direktval till fondstyrelserna nu bör avföras från dagordningen.

Placeringsmöjligheter för första-tredje fondstyrelserna

I fortsättningen behandlar utskottet de förslag till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden som propositionen främst ägnas åt. Två av ändringarna gäller placeringsreglerna för första-tredje fondstyrelserna. Dessa kanaliserar den alldeles övervägande delen av allmänna pensionsfondens medel till kapitalmarknaden genom placering framför allt i olika slags obligationer. Bestämmelserna härom finns i 12 § reglementet. Utom i

NU 1987/88:10

obligationer får fondstyrelserna också placera medel i andra skuldförbindelser utfärdade antingen (a) av staten resp. vissa andra uppräknade typer av låntagare vilka har bedömts likaledes vara godtagbara från säkerhetssynpunkt eller (b) av vissa bolag, föreningar och stiftelser under förutsättning att staten, en kommun eller en därmed jämförlig samfällighet har iklätt sig borgen för förbindelserna. Skuldförbindelser utfärdade av annan fondstyrelse, fordringar hos kreditinrättningar i samband med återlån av pensionsavgiftsmedel och - i ett speciellt fall - förvärv av fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt utgör återstående placeringsmöjligheter. Av första-tredje fondstyrelsernas placeringar vid utgången av år 1986- med ett anskaffningsvärde av ca 270 miljarder kronor - avsåg 47 % bostadssektorn. I statspapper hade 25 % av placeringarna gjorts. Viktigare låntagarkategorier i övrigt var industriföretag m.fl. (14 %), kommuner (5 %) och kraftverk (5 %).

På begäran av de tre fondstyrelserna föreslår regeringen nu att dessa skall få möjlighet att lämna direktlån till bolag och föreningar utan krav på sådant borgensåtagande som nyss nämnts. Sådan utlåning skall dock inte få överstiga fem procent av anskaffningsvärdet av de tillgångar som resp. fondstyrelse förvaltar. Två huvudmotiv anges. Dels skapas möjligheter att öka avkastningen på fondmedlen, vilket tillmäts betydelse med hänsyn till de växande pensionsutbetalningarna. Dels kan den minskning av näringslivets andel av fondens totala placeringar som har ägt rum under 1980-talet - från cirka en tredjedel till mindre än en fjärdedel - i viss mån kompenseras. Det understryks att det i allt väsentligt blir stora företag med långsiktigt betydande kapitalbehov som kan komma i fråga för direktlån. Det påpekas att den föreslagna utvidgningen av allmänna pensionsfondens placeringsmöjligheter kommer att få vissa återverkningar, bl.a. i form av ökad konkurrens på kapitalmarknaden.

Regeringens förslag på denna punkt avstyrks i motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N4 (fp) samt även i en hittills icke närmare berörd motion från centerhåll, 1987/88:N5. Bankväsendet är bäst lämpat för sådan utlåningsverksamhet som det nu gäller, sägs det i den sistnämnda motionen. Samma uppfattning återspeglas i de båda övriga motionerna. Om fondstyrelserna skall ge direktlån ställs ökade krav på bl.a. kreditbedömning och säkerhetsprövning, framhåller man. Placeringar i direktlån kan komma att sänka den höga säkerhetsnivå som hittills har kännetecknat första-tredje fondstyrelsernas placeringar. Ytterligare ett motargument är enligt motionärerna att fondstyrelserna genom att ge direktlån skulle kunna utvidga sitt inflytande över näringslivet på ett oacceptabelt sätt.

Utskottet anser att motionärernas invändningar inte väger så tungt att regeringens förslag bör avvisas. Regeringen har angivit bärande skäl för sitt förslag och klart markerat de restriktioner som bör gälla för utnyttjandet av den nya placeringsmöjligheten. Finansutskottet kommmenterar i sitt yttrande förslaget mot bakgrund av den avreglering av kreditmarknaden som har skett och den expansion inom penningmarknaden som pågår. Näringsutskottet tillstyrker propositionen i denna del, dock med en förtydligande ändring i lagtexten, och avstyrker alltså de tre nämnda motionerna i motsvarande del.

NU 1987/88:10

Första-tredje fondstyrelsernas nyss berörda möjlighet att placera medel i fast

egendom avser endast fall då syftet är att bereda styrelsen lokaler för verksamheten. I huvudsaklig överenstämmelse med vad fondstyrelserna har begärt föreslår regeringen att de - med samma kvantitativa begränsning som i fråga om direktlån - skall få möjlighet att förvärva fast egendom och tomträtt ävensom samtliga aktier i ett fastighetsbolag. Förvärv av detta slag skall kunna ske direkt eller genom bolag som i sin helhet innehas av den aktuella fondstyrelsen eller av flera fondstyrelser gemensamt. En fondstyrelse skall dessutom kunna överta ansvaret för lån som redan finns i en fastighet som styrelsen förvärvar. Likaså skall den kunna ta upp nya lån för underhåll och upprustning av fastigheter som den äger. Enligt förslaget föreskrivs det i lagen att syftet med fastighetsförvärv som görs skall var ”att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar”.

För en sådan utvidgning av placeringsmöjligheterna talar, sägs det i propositionen, att värdeutvecklingen över tiden för placeringar i fastigheter i allmänhet garanterar en gynnsam total avkastning. I anslutning till vad fondstyrelserna har anfört uttalar föredragande statsrådet att han förutsätter att den nya placeringsmöjligheten kommer att hanteras på ett varsamt sätt. Ett direktinnehav är normalt att föredra, säger föredraganden i sin motivering. De löpande förvaltningsuppgifterna bör dock normalt anförtros åt något företag på marknaden som åtar sig att sköta sådana uppgifter. Beträffande de fastighetsbolag som skall kunna förvärvas av fondstyrelserna betonar föredraganden att det, såsom lagtexten har formulerats, skall vara sådana som ”har till ändamål” - inte blott ”har till huvudsakligt ändamål” - att äga eller förvalta fastigheter.

På denna punkt får regeringens förslag uttryckligen stöd av centern i dess partimotion 1987/88:N2. Däremot möter förslaget invändningar dels i motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N5 (c), där det avstyrks, dels i motion 1987/88:N4 (fp), vari påyrkas att fondstyrelserna inte skall få förvärva aktier i fastighetsbolag. Sådana kan även ha en rad andra verksamheter, sägs det i den sistnämnda motionen. Genom ett fastighetsbolag skulle en fondstyrelse alltså kunna få ägarintressen i helt andra rörelser, vilket skulle betyda en utvidgning av fondernas inflytande i näringslivet. En rad argument även mot direkta fastighetsförvärv till fonderna framförs i de båda övriga motionerna. Ingenting visar att placeringar i fastigheter i framtiden skulle ge bättre totalavkastning än andra placeringar, heter det i motion 1987/88:N1 (m). För att tillgodogöra sig en eventuell värdeökning skulle fondstyrelserna vara tvungna att förhållandevis ofta köpa och sälja fastigheter, vilket strider mot principen om långsiktighet i deras placeringar. Även vid anlitande av fastighetsbolag skulle de ha kvar ett ägaransvar som de inte har förutsättningar för att utöva. Motionärerna menar att det finns risk för att fondstyrelserna kan engagera sig i fastighetsprojekt av politiska skäl. Vidare befarar de att fastighetspriserna kommer att stiga om allmänna pensionsfonden träder in på marknaden. Den sistnämnda farhågan uttrycks också i motion 1987/88:N5 (c). Passivt ägande av bostadsfastigheter med ägaren på långt avstånd från de boende bör inte uppmuntras, anförs det vidare i denna motion.

I motion 1987/88:N2 (c) begärs att riksdagen till sitt beslut i ämnet skall foga ett uttalande av regionalpolitisk natur. Det skulle anges som ett viktigt mål att fastighetsförvärven får en balanserad geografisk fördelning.

NU 1987/88:10

12 Beträffande placeringar i fast egendom instämmer utskottet i vad regeringen anför. Sådana placeringar, genomförda på det ansvarsfulla sätt som har förutsatts i propositionen, kan enligt utskottets mening bli ett värdefullt komplement till nu tillåtna placeringar.

Oron för att allmänna pensionsfonden genom fastighetsförvärv skall bidra till att driva upp kostnadsnivån på bostadsmarknaden synes starkt överdriven. Den i motion 1987/88:N4 (fp) uttryckta uppfattningen att allmänna pensionsfonden via fastighetsbolag kan komma i ägarposition inom helt andra branscher synes, mot bakgrund av föredragande statsrådets nyss refererade uttalande om fastighetsbolags ändamålsbestämning, inte heller vara välgrundad.

Utskottet avstyrker med det sagda de tre nu berörda motionsyrkandena och tillstyrker regeringens förslag i här behandlad del. Därvid vill utskottet framhålla att med den i reglementet angivna rätten att ”förvärva och till nyttjande upplåta” fast egendom givetvis är förenad en rätt att åter sälja egendom som har förvärvats.

Något uttalande om fastighetsförvärvens geografiska fördelning, såsom påyrkas i motion 1987/88:N2 (c), finner utskottet inte påkallat.

Placeringsmöjligheter för fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna

Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna får för närvarande placera medel i aktier i svenska aktiebolag - den förstnämnda dock inte i banker eller försäkringsbolag -, i dessa aktiebolags konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning samt som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar. För fjärde fondstyrelsen tillkommer, som strax skall beröras, en begränsad rätt att placera medel i utländska aktier och skuldebrev. Nu föreslås möjligheter att också placera i vissa optioner och i andelar i svenska kommanditbolag. Till grund för förslagen ligger en framställning från fjärde fondstyrelsen.

Ramen för fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper är för närvarande en procent av det bokförda fondkapitalet. Fondstyrelsen har begärt att ramen skall vidgas från en till två procent. Regeringen har inte ställt sig positiv till en sådan ändring. Möjligheten till placeringar av detta slag infördes när några utländska företag hade godkänts för introduktion på den svenska fondbörsen. Den motiverades också med att fjärde fondstyrelsen tack var den skulle kunna få förbättrad information om utvecklingen på den internationella marknaden. Det betonades emellertid att det fanns starka skäl för återhållsamhet i fråga om förvärv av utländska värdepapper.

Den nyssnämnda framställningen från fjärde fondstyrelsen får stöd i motionerna 1987/88:N2 (c) och 1987/88:N5 (c). Att sprida aktieplaceringarna till flera länder där konjunkturcyklerna inte sammanfaller är ett sätt att så riskfritt som möjligt få god och säker avkastning på pensionssparande!, sägs det i den förra motionen. I den senare framhävs informationsaspekten.

Utskottet finner regeringens ståndpunkt motiverad och avstyrker de båda motionsyrkandena.

Handel med optioner och andra nya riskkapitalinstrument har under de senaste åren blivit ett uppmärksammat inslag i aktiviteterna på värdepappersmarknaden. I reglementet för allmänna pensionsfonden finns för

NU 1987/88:10

närvarande inga regler om placeringar i sådana instrument. Riksrevisionsverket (RRV) konstaterade i sitt utlåtande förra våren om bl.a. fjärde fondstyrelsens medelsförvaltning under räkenskapsåret 1986 att fjärde fondstyrelsen hade gjort vissa placeringar - i köpoptioner - av ett slag som inte omnämns i reglementet. I anslutning till vad RRV hade anfört framhöll näringsutskottet i sitt betänkande (NU 1986/87:38) över fondstyrelsens årsredovisning som önskvärt att det skapades största möjliga klarhet om fondstyrelsens placeringsmöjligheter. Detta uttalande åberopas i propositionen (s. 10).

Fjärde fondstyrelsen har i sin nämnda framställning till regeringen uttryckt önskemål om att det i reglementet skall tas hänsyn till de nya placeringsinstrument som kan skapas genom marknadsutvecklingen. I propositionen tillgodoses önskemålet så till vida att det föreslås att fjärde fondstyrelsen och även löntagarfondstyrelserna skall få rätt att placera förvaltade medel också i standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier. Det erinras om att en särskild utredare (Fi 1987:01) för närvarande gör en översyn av handeln med optioner m.m. Ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 21-23), till vilket utskottet hänvisar, ägnas åt definitioner av riskkapitalinstrument. Här beskrivs särskilt vilken funktion de standardiserade köp- och säljoptionerna avseende aktier har på värdepappersmarknaden. Skillnaden mellan aktieoptioner, avseende redan befintliga aktier, och optionsrätter, avseende aktier som ett bolag skall utge i framtiden, klargörs. Andra instrument som berörs är standardiserade indexoptioner avseende aktiefondsandelar samt ränteoptioner. Optionshandelns förespråkare menar, framhålls det, att en försiktig placerare kan vinna ökad säkerhet genom utnyttjande av optioner. Det konstateras emellertid också att det finns placerare som är beredda att ta mycket stora risker för att uppnå hög avkastning.

I motion 1987/88:N1 (m) framförs liknande synpunkter. Väl avvägda optionsaffärer fungerar som en försäkring mot sjunkande kurser, sägs det här. Men optionsaffärer kan också göras så att vinstmöjligheterna blir mycket stora samtidigt som riskerna ökar. Att låta löntagarfondstyrelserna handla med optioner vore att öka riskerna för att ”fondernas ofta oprofessionella ledning och styrelser” skulle göra sådana affärer att fondernas tillgångar kommer i fara. Tills riksdagen kan fatta beslut om avveckling av löntagarfonderna är det, uttalar motionärerna, väsentligt att de förvaltade medlen skyddas. Inte heller fjärde fondstyrelsen bör få handla med optioner. I motion 1987/88:N3 (vpk) avstyrks likaledes förslaget att placeringsreglerna skall utvidgas till att omfatta även vissa riskkapitalinstrument. Motionärerna betecknar det från sin utgångspunkt som självklart att pensionsfondssystemet inte skall inlemmas i en finansmarknad vilken utnyttjar högriskinstrument såsom optioner.

Motsvarande avslagsyrkanden i motionerna 1987/88:N2 (c) och 1987/ 88:N5 (c) gäller endast löntagarfondstyrelserna. Löntagarfonderna skall avvecklas, sägs det i den förstnämnda, och därför motsätter sig motionärerna förslag som ger fonderna möjlighet att öka sin avkastning ”och därmed få ytterligare medel att användas till att köpa upp svenskt näringsliv”. Ungefär samma resonemang finns i motion 1987/88:N4 (fp); här framförs dock inte något formellt yrkande i saken.

NU 1987/88:10

14 Eftersom opinionsläget när det gäller rätt att förvärva optioner sålunda inte är detsamma i de båda fallen behandlar utskottet de nu aktuella reglerna först för fjärde fondstyrelsens och därefter för löntagarfondstyrelsernas del.

Utskottet vill då först framhålla att som allmän regel för de nu nämnda styrelserna gäller (34 §) att de skall förvalta anförtrodda medel genom placeringar på riskkapitalmarknaden ”inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension”. Vidare föreskrivs bl.a. att fondmedlen skall placeras så att kraven på god avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Dessa bestämmelser innebär klara restriktioner för fondstyrelsernas agerande på optionsmarknaden. Av de riskkapitalinstrument som kan sammanfattas under benämningen optioner får enligt de nu föreslagna reglerna inte andra förvärvas än standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier i sådana bolag i vilkas aktier vederbörande fondstyrelse får göra placeringar. Placeringar i indexoptioner och andra riskkapitalinstrument som inte nämns i reglementet är inte tillåtna. Dessa restriktioner stämmer väl överens såväl med allmänna pensionsfondens intresse av att säkra framtida pensionsutbetalningar som med dess intresse av att bevara förtroendet hos allmänheten.

Med hänvisning till vad nu sagts tillstyrker utskottet regeringens förslag om en ändring i 35 § reglementet varigenom fjärde fondstyrelsen får rätt att förvärva vissa slag av optioner. De motionsyrkanden som riktar sig mot detta förslag avstyrks följaktligen.

Vad gäller motsvarande rätt för löntagarfondstyrelserna hänvisar utskottet till vad som nyss har sagts i fråga om placeringar i optioner från fjärde fondstyrelsens sida. I detta sammanhang vill utskottet också rikta uppmärksamheten på ett uttalande i riksförsäkringsverkets promemoria (1987-03-26) om utvärdering av fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning år 1986 (s. 23):

Löntagarfondernas agerande på optionsmarknaden måste ses mot bakgrund av de syften och mål som statsmakterna uppställt för fondernas verksamhet. Dessa instrument utgör egentligen inget mer än ytterligare ett sätt att handla med aktier och kan utnyttjas likaväl som direkta köp och försäljningar för att uppnå den långsiktiga målsättningen om en trygg avkastning för löntagarfonderna. En varsam och omdömesfull användning av dessa instrument torde inte heller innebära ett risktagande som avviker från vad som för övrigt är acceptabelt för fondernas aktiehandel.

Utskottet instämmer i detta uttalande och tillstyrker att löntagarfondstyrelserna får den begränsade rätt att göra placeringar i optioner som har angetts i det föregående. De motionsyrkanden som har riktats mot regeringens förslag på denna punkt avstyrks sålunda.

En punkt i regeringens förslag som torde ha mera marginell betydelse är att fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelse skall få rätt att förvärva andelar i svenska kommanditbolag, inte som nu blott i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Härigenom skulle, anförs det i propositionen, fondstyrelserna få möjlighet exempelvis att delta i vissa utvecklingsprojekt. Allmänna pensionsfonden får dock icke, sägs det i den föreslagna lagtexten, vara komplementär i ett kommanditbolag, dvs. ingå med delägarskap som

NU 1987/88:10

innebär att delägaren ansvarar för bolagets förbindelser med hela sin förmögenhet.

Enligt motion 1987/88:N4 går folkpartiet emot förslaget såvitt gäller löntagarfondstyrelserna, vilket dock inte kommer till uttryck i något yrkande. I motionerna 1987/88:N2 (c) och 1987/88:N5 (c) avvisas förslaget även formellt. Motiveringen är även härvidlag att löntagarfondstyrelserna skall avvecklas och att deras befogenheter därför inte bör ökas. Motsvarande avslagsyrkande i motion 1987/88:N1 (m) gäller även fjärde fondstyrelsen; det är inte försett med någon särskild motivering.

Utskottet anser det liksom regeringen motiverat att fjärde fondstyrelsens placeringsmöjligheter utvidgas till att omfatta andelar i kommanditbolag, med den viktiga begränsningen att allmänna pensionsfonden inte får vara komplementär i ett sådant bolag. Avslagsyrkandet i motion 1987/88:N1 (m) avstyrks alltså i den delen.

Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att även löntagarfondstyrelserna bör få sina placeringsmöjligheter utvidgade på samma sätt som nyss har förordats för fjärde fondstyrelsens del. Även i detta fall skall den inskränkningen gälla att allmänna pensionsfonden inte får vara komplementär. De motionsyrkanden som är riktade mot förslaget avstyrks alltså, medan propositionen tillstyrks i angiven del.

I 35 § första stycket och 36 § bör sista ledet i uppräkningen liksom hittills föregås av ordet ”samt”.

I 39 § reglementet finns bestämmelser för fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna om placering av likvida medel som behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning av fondmedlen. Vad som tillåts är placering hos riksbanken, annan bank eller postgirot samt även i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikat och företagscertifikat. Regeringen föreslår - på begäran av fjärde fondstyrelsen - att den refererade listan utvidgas till att även omfatta ”andra värdepapper av hög likviditet, avsedda för den allmänna marknaden”. Vad som åsyftas är bl.a. vissa obligationer som är föremål för betydande omsättning och nya kortfristiga instrument, såsom kommuncertifikat. I propositionen utvecklas närmare dels vilka utvecklingstendenser på penningmarknaden som enligt regeringens mening motiverar den föreslagna ändringen i reglementet, dels vilka särskilda problem med avseende på riskbedömningen som de vidgade placeringsmöjligheterna medför.

Även på denna punkt föreligger ett generellt, icke särskilt motiverat avslagsyrkande i motion 1987/88:N1 (m) och ett avslagsyrkande i motion 1987/88:N2 (c), vilket endast avser löntagarfondstyrelserna. För den sistnämmnda ståndpunkten pläderas det likaledes- även härvidlag utan yrkande - i motion 1987/88:N4 (fp).

Propositionen anger bärande motiv för den föreslagna utvidningen av fondstyrelsernas handlingsmöjligheter när det gäller placering av likvida medel. Något skäl för att löntagarfonderna i detta avseende skall stå under andra regler än fjärde fondstyrelsen kan utskottet inte finna. Utskottet tillstyrker - med en redaktionell ändring - regeringens förslag beträffande 39 § reglementet för allmänna pensionsfonden och avstyrker motionsyrkandena på denna punkt.

NU 1987/88:10

16 Nordfondens verksamhet

I anslutning till det föregående avsnittet om placeringsregler för bl.a. löntagarfondstyrelserna tar utskottet upp motion 1986/87:N312 (vpk), som har väckts under allmänna motionstiden. Mot bakgrund av ett resonemang om regionalpolitiska problem i Norrlands inland begär motionärerna ett uttalande av riksdagen. Detta skulle gå ut på att det måste skapas sådana former att femte löntagarfondstyrelsen - som arbetar under benämningen Nordfonden - kan spela en aktiv roll för utveckling av Norrlandslänens näringsliv. Motionsyrkandet bör således sättas i relation till reglerna för löntagarfondstyrelsernas placeringar. Samtidigt anknyter det till de yrkanden om löntagarfondernas placeringsinriktning som har behandlats tidigare i detta betänkande (s. 8 f.).

Motioner med likartat innehåll har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 6 f.), förekommit våren 1985 och våren 1986. Näringsutskottet har därvid hänvisat till vissa grundläggande uttalanden om innebörden av och syftet med löntagarfondstyrelsernas regionala anknytning. Utskottet har avstyrkt motionerna med uttalandet att det bör få ankomma på de regionalt förankrade löntagarfondstyrelserna själva att utveckla verksamheten enligt de grunder som riksdagen har angett genom sitt konstituerande beslut. Vid det senaste tillfället underströk utskottet samtidigt betydelsen av att fondstyrelserna i sin redovisning särskilt belyser verksamhetens regionala aspekter och att dessa uppmärksammas vid den övergripande granskningen av fondstyrelsernas förvaltning. I den inledande redovisningen har utskottet denna gång berört några ansatser på det området. Utskottets nyssnämnda ställningstaganden, vilka har legat till grund för riksdagens beslut, har föranlett reservationer. I dessa har vänsterpartiet kommunisternas företrädare givit motionerna sitt stöd, medan de borgerliga partiernas företrädare bestämt har tagit avstånd från motionärernas intentioner och givit uttryck åt uppfattningen att löntagarfonderna bör avvecklas.

Utskottet upprepar sitt uttalande i ämnet förra året och avstyrker därmed motionen.

Organisatoriska frågor, m.m.

I olika sammanhang under det senaste året har, såsom redovisas i propositionen (s. 25, 81 f.), riksrevisionsverket (RRV) föreslagit att det skall inrättas en nämnd med uppgift att på begäran av en fondstyrelse, en fondrevisor eller ett utvärderande organ ta ställning till om ett visst handlande är förenligt med intentionerna bakom reglementet för allmänna pensionsfonden. Även i övrigt skulle nämnden vara normgivande inom fondstyrelsernas verksamhetsområden. RRV menar att det finns behov av klargöranden bl.a. till följd av att nya placeringsalternativ har tillkommit efter det att reglementet trädde i kraft.

RRV:s förslag avvisas i propositionen. Förutsättningarna för fondstyrelsernas verksamhet bör i första hand framgå av de regler som finns intagna i reglementet, anförs det. Inom den ram som sålunda anges bör, heter det vidare, fondstyrelserna ha samma möjlighet som alla andra att placera de medel som har anförtrotts dem. Den granskning som görs av olika organ

NU 1987/88:10

2 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 10

innebär att fondstyrelsernas handlande blir väl genomlyst. Frågor om redovisningsprinciper etc. som inte finns reglerade i reglementet bör i första hand lösas av fondstyrelsernas revisorer. Föredraganden erinrar vidare om att värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03) skall belysa vilken ställning Aktiemarknadsnämnden, Näringslivets börskommitté och Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR) bör ha när det gäller normbildning och kontroll avseende värdepappersmarknaden.

RRV:s förslag har tagits upp i två motionsyrkanden som båda går ut på ett tillkännagivande av riksdagen till regeringen rörande tillsynen av fondstyrelsernas förvaltning. I motion 1987/88:N1 (m) betecknas det som anmärkningsvärt att regeringen har avvisat RRV:s förslag. Det kommer, hävdar man, att uppstå mycket besvärliga problem om fondstyrelserna får utökade placeringsmöjligheter. Enligt motion 1987/88:N4 (fp) bör RRV:s förslag övervägas i positiv anda.

Utskottet kommer till samma slutsats som regeringen och vill särskilt framhålla att frågan om en nämnd av föreslagen art synes ha konstitutionella aspekter som motionärerna knappast har beaktat. För närvarande är, såsom konstateras i propositionen, fondstyrelsernas förvaltning uttömmande reglerad i reglementet för allmänna pensionsfonden, vilket finns i en av riksdagen beslutad lag. Det ankommer på varje fondstyrelse att tolka och tillämpa reglementet. Den snabba utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden innebär att det kan uppkomma oförutsedda situationer, då det t.ex. kan diskuteras om fondstyrelsen har rätt att göra placeringar i ett visst instrument. Sådana situationer får fondstyrelserna försöka klara upp på grundval av gällande regler. De har också alltid möjlighet att vända sig till regeringen med begäran att den initierar en lagändring. Riksdagen granskar årligen fjärde fondstyrelsens och - om regeringens förslag härvidlag, vilket utskottet återkommer till, vinner bifall - även övriga fondstyrelsers förvaltning. Detta skapar ytterligare förutsättningar för att uppkommande problem reds ut. Vad motionärerna förordar tycks vara att det skall inrättas en myndighet på lägre nivå än regeringen, till vilken riksdagen med förbigående av regeringen skulle delegera vissa normgivningsfunktioner. Mot en sådan ordning torde berättigade invändningar kunna riktas. En jämförelse med Aktiemarknadsnämnden skulle inte vara adekvat. Denna är ett organ för självreglering inom näringslivet inom områden som statsmakterna har lämnat oreglerade. Allmänna pensionsfondens verksamhet tillhör däremot den statliga sektorn.

Med det sagda avstyrker utskottet de berörda yrkandena i motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N4 (fp) om att riksdagen skall göra en framställning i saken till regeringen.

På förslag av den utredare som särskilt har övervägt frågan om direktval av fondstyrelserna föreslår regeringen att den granskning som riksdagen varje år gör av fjärde fondstyrelsens årsredovisning skall utsträckas till att avse samtliga fondstyrelser. Detta liksom övriga återstående förslag av organisatorisk natur har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet finner den föreslagna förändringen värdefull och tillstyrker förslaget.

Av stor betydelse för granskningsförutsättningarna blir de regler som i övrigt ställs upp beträffande redovisningen. Senaste datum för en fondstyrel -

NU 1987/88:10

ses förvaltningsberättelse är nu den 1 februari. Tidsfristen föreslås bli förlängd till den 15 februari. I gengäld skall den tid som står till revisorernas förfogande för deras granskning förkortas från en månad till fjorton dagar. Ett nytt krav föreslås bli att till förvaltningsberättelsen skall fogas resultaträkning och balansräkning som är uppställda efter reala principer. En sammanställning av alla fondstyrelsers verksamhetsberättelser skall såsom redan är föreskrivet överlämnas till regeringen före den 1 april året efter räkenskapsåret. Enligt en föreslagen ny bestämmelse skall regeringen överlämna sammanställningen och fondstyrelsernas verksamhetsberättelse till riksdagen före utgången av april månad samma år.

Utskottet tillstyrker att riksdagen beslutar enligt regeringens förslag i här angivna avseenden. Frågan om tidsramarna för riksdagens behandling av regeringens skrivelse med fondstyrelsernas årsredovisning kräver emellertid några kommentarer.

Det anförs i propositionen (s. 16) att det med hänsyn till allmänna pensionsfondens roll i samhällsekonomin är önskvärt att riksdagen ges möjlighet att behandla regeringens skrivelse under ”vårsessionen” närmast efter det verksamhetsår som fondstyrelsernas förvaltningsberättelser omfattar. Det kan, sägs det vidare, vara angeläget med kammardebatter i någorlunda anslutning till att ärenden är aktuella. Under månaderna efter räkenskapsåret blir en mängd information från fondstyrelserna offentliggjord. Eventuella motioner om allmänna pensionsfonden från allmänna motionstiden skulle med fördel kunna behandlas tillsammans med regeringens skrivelse om fondförvaltningen. Regeringens slutsats är att den, för att riksdagen skall ha någon möjlighet att behandla skrivelsen före sommaruppehållet, bör överlämna denna inom den tidsram som enligt riksdagsordningen gäller beträffande kompletteringspropositionen, dvs. före utgången av april.Det betecknas som önskvärt men orealistiskt att ett tidigare datum kunde fastställas för överlämnandet av regeringens skrivelse.

Utskottet vill framhålla att den skisserade tidsplanen endast undantagsvis torde medge att skrivelsen blir behandlad av riksdagen under våren. Om granskningen skall genomföras seriöst kan den knappast avslutas under några få dagar i maj, då det i allmänhet kommer att råda konkurrens med andra brådskande ärenden. Även om inte en tidigare sista tidpunkt för regeringens skrivelse än utgången av april kan föreskrivas i reglementet, är det angeläget att regeringen försöker att i möjligaste mån tidigarelägga avlämnandet. Under alla omständigheter torde det vara nödvändigt att räkna med att ärendets behandling ibland måste uppskjutas till nästa riksmöte. Enligt näringsutskottets mening är detta inte obetingat en nackdel.

Finansutskottet har i sitt yttrande anfört att det vore önskvärt att riksdagen i ett sammanhang kunde ta ställning till fondstyrelsernas redovisning och förslag om det framtida uttaget av tilläggspensionsavgift. Detta ställningstagande borde, menar finansutskottet, med tanke på arbetsbelastningen i kammaren under riksmötets slutskede ske helst redan under april och senast i mitten av maj. Det skulle i så fall krävas att redogörelsen lämnades till riksdagen redan den 1 april. Ett sådant krav är dock enligt näringsutskottets mening orealistiskt. Tillräcklig tid måste även fortsättningsvis finnas för den

NU 1987/88:10

värdefulla granskning som riksförsäkringsverket och RRV vart för sig genomför.

Näringsutskottet vill vidare påpeka att en sammankoppling av de olika frågorna innebär att flera utskott blir engagerade i ärendets beredning, något som ställer krav på väsentligt längre behandlingstid. Enligt näringsutskottets mening är emellertid en sådan formell sammankoppling knappast angelägen. Endast en begränsad del av de uppgifter som lämnas i redovisningen torde ha betydelse i avgiftsfrågan.

Med det sagda har utskottet tagit ställning till alla punkter i förslaget till lag om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden. Utskottet föreslår till sist att tidpunkten för lagens ikraftträdande fastställs till den 1 februari 1988.

I anslutning till sin behandling av lagförslaget vill utskottet peka på en bestämmelse i reglementet vars tolkning för inte länge sedan har varit föremål för offentlig uppmärksamhet. I 37 § anges vissa restriktioner för fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas rätt att förvärva ”vid fondbörsen inregisterade aktier i ett aktiebolag”. I propositionen (1983:50) om löntagarfonder talades i motivavsnittet om ”begränsningsregler som maximerar aktieinnehavet i varje enskilt börsnoterat företag” och liknande. Sedan det uppmärksammats att det i vissa ”börsnoterade företag” finns även aktieserier som inte noteras vid fondbörsen har från regeringshåll uttryckts skilda uppfattningar om vilken räckvidd begränsningsreglerna avsetts ha. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att det i lämpligt sammanhang skapas full klarhet om lagens innebörd i detta hänseende.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar

att riksdagen avslår motion 1986/87:N360 yrkande 1 och motion 1987/88:N3 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del,

2. beträffande placering av ytterligare fondmedel i aktier m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:11 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 2, motion 1987/88:N2 yrkande 2 och motion 1987/88:N4 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande system för utseende av ledamöter i fondstyrelserna att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:11 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande direktlån till aktiebolag och ekonomiska föreningar att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N4 yrkande 2 och motion 1987/88:N5 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda föreslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 12 §, dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i det följande:

NU 1987/88:10

20 Regeringens förslag Utskottets förslag

12 §'

Varje fondstyrelse får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i obligationer utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag som står under tillsyn av bankinspektionen,

2. i obligationer garanterade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter,

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldförbindelser som har offentligen utbjudits av svenska bankaktiebolag, svenska fondkommissionsbolag, Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken med undantag av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och sådana obligationer med längre löptid än ett år, som har utfärdats av bankaktiebolag, sparbanker eller centrala föreningsbanker,

4. i andra skuldförbindelser utfär- 4. i andra skuldförbindelser utfärdadade av de av

a) staten, kommuner eller därmed a) staten, kommuner eller därmed

jämförliga samfälligheter, riksban- jämförliga samfälligheter, riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, ken, bankaktiebolag, sparbanker,

centrala föreningsbanker eller andra centrala föreningsbanker eller andra

kreditinrättningar som regeringen kreditinrättningar som regeringen

godkänner, godkänner,

b) bolag, föreningar eller stiftelser b) bolag, föreningar eller stiftelser

som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida

staten, en kommun eller en därmed staten, en kommun eller en därmed

jämförlig samfällighet har iklätt sig jämförlig samfällighet har iklätt sig

borgen för förbindelserna, borgen för förbindelserna,

c) bolag eller föreningar, utan bor- c) svenska aktiebolag eller ekono gensåtagande

enligt b), till belopp miska föreningar, utan borgensåta som

sammanlagt motsvarar högst gande enligt b), till belopp som sam fem

procent av anskaffningsvärdet manlagt motsvarar högst fem pro av

de tillgångar som styrelsen för- cent av anskaffningsvärdet av de

valtar, tillgångar som styrelsen förvaltar,

5. i skuldförbindelser utfärdade av en annan fondstyrelse samt

6. i fordringar hos kreditinrättningar i enlighet med bestämmelserna om återlån.

5. beträffande förvärv av fast egendom att riksdagen

dels med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N4 yrkande 3 och motion 1987/88:N5 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 15 a §, 15 b § och 43 §,

dels avslår motion 1987/88:N2 yrkande 3,

6. beträffande fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper att

riksdagen med avslag på motion 1987/88:N2 yrkande 4 och motion 1 Senaste lydelse 1987:644.

NU 1987/88:10

3 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 10

1987/88:N5 yrkande 2 antar det i proposition 1987/88:11 framlagda NU 1987/88:10 förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 35 § andra stycket,

7. beträffande rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva optioner att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och 1987/88:N3 yrkande 2 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser

35 § första stycket 2,

8. beträffande rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1, motion 1987/88:N2 yrkande 1, motion 1987/88:N3 yrkande 2 och motion 1987/88:N5 yrkande 1, alla yrkandena i ifrågavarande del, antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser

36 § 2.

9. beträffande rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva andelar i kommanditbolag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1 i frågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 35 §, i den mån denna paragraf inte omfattas av utskottets hemställan i momenten 6 och 7, dock med ändrad lydelse av första stycket 5 enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

10. beträffande rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva andelar i kommanditbolag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1, motion 1987/88:N2 yrkande 1 och motion 1987/88:N5 yrkande 1, alla yrkandena i ifrågavarande del, antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 36 §, i den mån denna paragraf inte omfattas av utskottets hemställan i moment 8, dock med ändrad lydelse av punkt 4 enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

35 §

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar eller

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt

36 §

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar eller

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt

11. beträffande placering av likvida medel

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N2 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 39 §, dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

39 §

Om det behövs för en tillfredsstäl- Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för lande betalningsberedskap eller för

att tillgodose kravet på ändamålsen- att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel place- lig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller ras hos riksbanken, annan bank eller

postgirot. I samma syfte får fondme- postgirot. I samma syfte får fondmedel placeras i statsskuldväxlar, skatt- del placeras i statsskuldväxlar, skatt kammarväxlar,

bankcertifikat, före- kammarväxlar, bankcertifikat, före tagscertifikat

eller andra värdepap- tagscertifikat samt andra värdepapper med hög likviditet, avsedda för per med hög likviditet, avsedda för

den allmänna marknaden. den allmänna marknaden.

12. beträffande inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar att

riksdagen avslår motion 1986/87:N312,

13. beträffande nämnd för frågor om fondstyrelsernas medelsförvaltning att

riksdagen avslår motion 1987/88:N1 yrkande 3 och motion 1987/88:N4 yrkande 4,

14. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden såvitt det inte har behandlats i momenten 4—11, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 februari 1988.

Stockholm den 10 december 1987 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp) och Mats Lindberg (s).

NU 1987/88:10

d

23 Reservationer

NU 1987/88:10

1. Ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yrkande på s. 9 som börjar med ”De ändrade” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1986/87:N360 (vpk) och 1987/88:N3 (vpk) om nya riktlinjer för allmänna pensionsfonden. I första hand är det fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna som bör få en ny roll. Deras verksamhet måste inriktas på offensiva åtgärder som svarar mot arbetarrörelsens syften med fondsystemet. Fonderna skall medverka i en allmän maktförskjutning inom och demokratisering av det ekonomiska livet. Alternativ till storkapitalets internationalisering skall främjas. En självständig nationell teknologisk utveckling i arbetarklassens och folkflertalets intresse skall stimuleras. Regeringen bör med det snaraste sätta igång förberedelser för en genomgripande reform av fondsystemet enligt nämnda intentioner.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N360 yrkande 1 och motion 1987/88:N3 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Placering av ytterligare fondmedel i aktier m.m. (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 börjar med ”Utskottet1 noterar” och slutar med ”femte fondstyrelse” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot tanken på en femte fondstyrelse som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N1 (m), 1987/88:N4 (fp) och 1987/88:N2 (c). De borgerliga partierna har upprepade gånger slagit fast att löntagarfondstyrelserna bör avskaffas; det kravet kvarstår med oförminskad skärpa. Tillskapandet av en ny fondstyrelse skulle vara ett steg i motsatt riktning. Ägandet i näringslivet skulle bli ytterligare institutionaliserat, och staten skulle få ytterligare ett instrument för maktutövning gentemot företagen. Planerna på en femte fondstyrelse bör alltså omedelbart och definitivt skrinläggas. Riksdagen bör göra ett uttalande härom i enlighet med de berörda motionsyrkandena.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande placering av ytterligare fondmedel i aktier m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:11 i ifrågavarande

del och med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 2, motion 1987/ 24

88:N2 yrkande 2 och motion 1987/88:N4 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Placering av ytterligare fondmedel i aktier m.m. (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet noterar” och slutar med ”femte fondstyrelse” bort ha följande lydelse:

I det föregående har på grundval av bl.a. motion 1987/88:N3 (vpk) anvisats ett program för ny inriktning av fondsystemet. Enligt utskottets mening är det den vägen man bör gå för att rätt utnyttja de resurser som finns samlade i allmänna pensionsfonden. Tillskapar man en ny fond, vars syfte inte avses skilja sig från vilken privat placerares som helst, bidrar detta enbart till att stärka statens beroende av borgerliga maktstrukturer och borgerliga ekonomiska idéer. Regeringen bör skrinlägga planerna på en sådan konstruktion. De motiv för att avvisa dessa planer som åberopas i motionerna 1987/88:N1 (m), 1987/88:N4 (fp) och 1987/88:N2 (c) tar utskottet givetvis bestämt avstånd från.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande placering av ytterligare fondmedel i aktier m. m. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:11 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N1 yrkande 2, motion 1987/88:N2 yrkande 2 och motion 1987/88:N4 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Direktlån till aktiebolag och ekonomiska föreningar (mom.

4)

Christer Eirefelt (fp). Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

De invändningar som sålunda i motionerna 1987/88:N1 (m), 1987/88:N4 (fp) och 1987/88:N5 (c) riktas mot förslaget rörande direktlån finner utskottet tungt vägande. Utskottet instämmer i motionärernas slutsats att regeringens förslag i denna del bör avslås. Lydelsen av 12 § reglementet för allmänna pensionsfonden bör alltså förbli oförändrad.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande direktlån till aktiebolag och ekonomiska föreningar att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N4 yrkande 2 och motion 1987/88:N5 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 12 § förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

NU 1987/88:10

5. Förvärv av fast egendom (mom. 5)

NU 1987/88:10

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Beträffande placeringar” och slutar med ”inte påkallat” bort ha följande lydelse: Moderata samlingspartiets företrädare i finansutskottet har i en avvikande mening (nr 1) ytterligare utvecklat de kritiska synpunkter på förslaget om fastighetsförvärv till allmänna pensionsfonden som framförs i motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N5 (c). Näringsutskottet hänvisar med instämmande till vad de anför och avstyrker därmed propositionen i nu berörd del.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande förvärv av av fast egendom att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N5 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N4 yrkande 3 avslår proposition 1987/ 88:11 i vad avser 15 a §, 15 b § och 43 § förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden och motion 1987/88:N2 yrkande 3.

6. Förvärv av fast egendom (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Beträffande placeringar” och slutar med ”har förvärvats” bort ha följande lydelse:

Den invändning mot den föreslagna möjligheten för första-tredje fondstyrelserna att förvärva aktier i fastighetsbolag som görs i motion 1987/88:N4 (fp) är enligt utskottets mening beaktansvärd. Föredragande statsrådets uttalande om begreppen ”ändamål” och ”huvudsakligt ändamål” skapar inte garanti för att fondstyrelserna inte via fastighetsbolag skulle kunna väsentligt utvidga sitt inflytande i näringslivet. Utskottet, som i övrigt kan godta regeringens förslag på denna punkt, förordar att den aktuella bestämmelsen ändras så att inte andra än direkta förvärv av fast egendom blir tillåtna för fondstyrelserna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande förvärv av fast egendom att riksdagen

dels med bifall till motion 1987/88:N4 yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N5 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 15 a §, 15 b § och 43 §, dock med ändrad lydelse av 15 a § och 15 b § enligt alternativt förslag i det följande:

26 Regeringens förslag

Alternativt förslag

NU 1987/88:10

15 a §‘

En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att bereda styrelsen lokaler för verksamheten.

En styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag som i sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt

1. förvärva och till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2. förvärva samtliga aktier i ett bolag som har till ändamål att äga eller förvalta sådan egendom (fastighetsbolag).

Det sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till ett belopp som motsvarar högst fem procent av det totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångar som förvärvats enligt 1 tas upp till anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvats enligt 2 till den andel av anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som motsvarar styrelsens innehav av aktier i bolaget.

En styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag som i sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt förvärva och till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt.

Det sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till ett belopp som motsvarar högst fem procent av det totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångarna tas upp till anskaffningskostnaden.

15 En fondstyrelse får själv eller genom bolag som innehas av fondstyrelsen vid förvärv av tillgångar som sägs i 15 a § andra stycket 1 överta ansvaret för lån som har lämnats mot säkerhet av panträtt i sådana tillgångar eller ta upp nya lån om det behövs för en normal förvaltning av tillgångarna.

b §

En fondstyrelse får själv eller genom bolag som innehas av fondstyrelsen vid förvärv av tillgångar som sägs i 15 a § andra stycket överta ansvaret för lån som har lämnats mot säkerhet av panträtt i sådana tillgångar eller ta upp nya lån om det behövs för en normal förvaltning av tillgångarna.

dels avslår motion 1987/88:N2 yrkande 3.

1 Senaste lydelse 1984:435.

7. Förvärv av fast egendom (mom. 5)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Beträffande placeringar” och slutar med ”har förvärvats” bort ha följande lydelse: Beträffande placeringar i fast egendom instämmer utskottet i vad regeringen anför. Sådana kan enligt utskottets mening bli ett värdefullt komplement till nu tillåtna placeringar.

Oron för (utskottet) har förvärvats.

En viktig utgångspunkt för fastighetsförvärven måste, som framhålls i motion 1987/88:N2 (c), vara att de får en balanserad geografisk fördelning, så att koncentrationseffekter motverkas.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande förvärv av fast egendom att riksdagen dels (=utskottet),

dels med bifall till motion 1987/88:N2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”båda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motionerna 1987/88:N2 (c) och 1987/88:N5 (c) framförda uppfattningen att ramen för fjärde fondstyrelsens utlandsplaceringar bör utvidgas till två procent av det bokförda fondkapitalet. Önskemålet tillgodoses genom en ändring i 35 § andra stycket reglementet för allmänna pensionsfonden.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:N2 yrkande 4 och motion 1987/88:N5 yrkande 2 antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden i vad avser 35 § andra stycket, dock med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag Alternativt förslag

35 §

Fondstyrelsen får inte förvärva Fondstyrelsen får inte förvärva värdepapper enligt första stycket 4 i värdepapper enligt första stycket 4 i

sådan omfattning att värdepappe- sådan omfattning att värdepapperens sammanlagda värde kommer rens sammanlagda värde kommer

att överstiga en procent av värdet av att överstiga två procent av värdet av

de medel som styrelsen förvaltar. de medel som styrelsen förvaltar.

NU 1987/88:10

9. Fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper (mom. 6)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”båda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att fjärde fondstyrelsen nu bör få vidgade möjligheter att placera medel i utländska värdepapper. De båda motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

10. Rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva optioner (mom. 7)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Handeln med optioner är ett viktigt inslag på en fungerande värdepappersmarknad. Väl avvägda optionsaffärer fungerar som en försäkring mot kursförluster. Optionsaffärer kan också, vid ökat risktagande, ge möjlighet till mycket stora vinster.

Som har framhållits i det föregående pågår för närvarande en översyn av handeln med optioner m.m. Utskottet är för närvarande inte berett att förorda att fjärde fondstyrelsen får ge sig in på optionsmarknaden. Motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N3 (vpk) tillstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva optioner att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N3 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 35 § första stycket 2 förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

11. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som nyss redovisats ger fyra motioner uttryck för uppfattningen att löntagarfondstyrelserna inte bör tillåtas göra placeringar i sådana instrument med hög risk som optioner av olika slag utgör. Övervägande skäl talar även enligt utskottets mening för att regeringens förslag om viss rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner bör avslås av riksdagen.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1, motion

NU 1987/88:10

1987/88:N2 yrkande 1, motion 1987/88:N3 yrkande 2 och motion 1987/88:N5 yrkande 1, alla yrkandena i ifrågavarande del, avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 36 § 2 förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

12. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Vad gäller (= utskottet) fondstyrelsens sida.

Utskottet vill därutöver understryka att löntagarfonderna - såsom framhålls i motion 1987/88:N3 (vpk) - måste ha till syfte att förändra de ekonomiska maktförhållandena. En restriktiv hållning till optionsaffärer är därvid naturlig som ett led i en självständig politik från fondstyrelsernas sida gentemot bestående strukturer och ekonomiska värderingar. Även med hänsyn till den breda allmänhetens förtroende är en sådan strikt hållning motiverad.

Med vad nu uttalats tillstyrker utskottet att löntagarfondstyrelserna får den begränsade rätt att göra placeringar i optioner som har angetts i det föregående. De motioner som har riktats mot regeringens förslag på denna punkt avstyrks sålunda.

13. Rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva andelar i kommanditbolag (mom. 9)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”den delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inte blivit övertygat om att den nu aktuella utvidgningen av fjärde fondstyrelsens placeringsmöjligheter fyller någon så väsentlig funktion att de ytterligare risker som den skulle medföra bör accepteras. Med tillstyrkan av motion 1987/88:N1 (m) avstyrker utskottet alltså regeringens förslag på denna punkt.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva andelar i kommanditbolag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 35 § första stycket 6 och tredje stycket förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

NU 1987/88:10

14. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva andelar i kommanditbolag (mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Övervägande skäl” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Såsom påyrkas i motionerna 1987/88:N1 (m), 1987/88:N2 (c) och 1987/ 88:N5 (c) och även uttalas i motion 1987/88:N4 (fp) bör löntagarfondstyrelserna inte få sina placeringsmöjligheter utvidgade till att även omfatta andelar i kommanditbolag. Utskottet bygger liksom motionärerna sitt ställningstagande på grunduppfattningen att löntagarfonderna med det snarast bör avvecklas. Varje utvidgning av deras kompetens ter sig i det läget omotiverad.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva andelar i kommanditbolag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1, motion 1987/88:N2 yrkande 1 och motion 1987/88:N5 yrkande 1, alla yrkandena i ifrågavarande del, avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 36 § förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, i den mån denna paragraf inte omfattas av utskottets hemställan i moment 8.

15. Placering av likvida medel (mom. 11)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Propositionen anger” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse: Utskottet godtar regeringens förslag på denna punkt när det gäller fjärde fondstyrelsen. Däremot vill utskottet inte medverka till någon motsvarande lagändring för löntagarfondstyrelsernas del. Motion 1987/88:N2 (c) tillstyrks alltså såvitt här är i fråga.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande placering av likvida medel

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N2 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, dock med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande:

NU 1987/88:10

31 Regeringens förslag Alternativt förslag

39 §

Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. I samma syfte får fondmedel placeras i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikat, företagscertifikat eller andra värdepapper med hög likviditet, avsedda för den allmänna marknaden.

Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. I samma syfte får fondmedel placeras i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikat och företagscertifikat. Fjärde fondstyrelsen får i samma syfte också placera fondmedel i andra värdepapper med hög likviditet, avsedda för den allmänna marknaden.

16. Placering av likvida medel m.m. (mom. 11)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Propositionen anger” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

De möjligheter som fondstyrelserna nu har för placering av medel som behöver hållas likvida är enligt utskottets bedömning helt till fyllest. Beträffande 39 § reglementet instämmer utskottet därför i det yrkande i motion 1987/88:N1 (m) enligt vilket regeringens förslag skall avslås.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande placering av likvida medel att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N2 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:11 i vad avser 39 § förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

17. Inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar (mom. 12)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på. s. 17 som börjar med ”Utskottet upprepar” och slutar med ”därmed motionen” bort ha följande lydelse: Vid upprepade tillfällen, så också i detta betänkande, har från de borgerliga partiernas sida deklarerats att löntagarfonderna måste avvecklas. Motion 1986/87:N312 (vpk) ger uttryck för en motsatt uppfattning - en löntagarfond föreslås bli utnyttjad som instrument för regionalpolitiska insatser. Det är följdriktigt att utskottet avstyrker motionen.

NU 1987/88:10

18. Inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar (mom. 12)

Jöns Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 17 börjar med ”Utskottet upprepar” och slutar med ”därmed motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker motion 1986/87:N312 (vpk). Löntagarfondstyrelsernas verksamhet måste, såsom tidigare i detta betänkande har framhållits i ett mera generellt sammanhang, inriktas på offensiva åtgärder som svarar mot arbetarrörelsens syften med fonderna. Ett grundläggande krav är att den regionala förankringen kommer till uttryck på ett helt annat sätt än nu. Detta gäller särskilt för Norrland, som nu tycks berövas resurser genom fondsystemet i stället för att genom detta få stimulans till en industriell utveckling som kan skapa ny sysselsättning och ekonomisk livskraft. De regionala aktiviteter som finns redovisade för Nordfondens del ter sig patetiskt otillräckliga. Det är uppenbart att fondstyrelsen lägger ringa vikt vid behov och möjligheter hos regionens egna företag. Oavsett i vilken grad fondverksamheten får utvecklas bort från sin nuvarande låsning till det privatkapitalistiska systemet måste statsmakterna i reglementet för allmänna pensionsfonden foga in klara bestämmelser om löntagarfondstyrelsernas regionala ansvar.

Att skapa bättre förutsättningar för Nordfondens verksamhet måste därvid vara ett primärt mål. Motion 1986/87:N312 (vpk) bör föranleda ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:N312 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Nämnd för frågor om fondstyrelsernas medelsförvaltning (mom. 13)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet kommer” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som i denna sak anförs i motionerna 1987/88:N1 (m) och 1987/88:N4(fp). Det är angeläget att regeringen på lämpligt sätt låter RRV:s uppslag prövas vidare med sikte på att det snabbt skall bli förverkligat.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande nämnd för frågor om fondstyrelsernas medelsförvaltning att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:N1 yrkande 3 och motion 1987/88:N4 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:10

33 Finansutskottets yttrande 1987/88:2 y

NU 1987/88:10 Bilaga

om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden, m.m. (prop. 1987/88:11)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 november beslutat bereda finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:11 om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden, m.m. jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88.N1 av Carl Bildt m.fl. (m), 1987/88:N2 av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:N3 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1987/88:N4 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) och 1987/88:N5 av Alf Svensson (c).

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Sparandet i AP-fonderna

I den långtidsutredning (SOU 1987:3) som publicerades våren 1987 konstaterades att det år 1995 behövs ett stabilt överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande. Utredningens utgångspunkt är att bytesbalansens saldo skall vara positivt. För att kunna expandera ekonomin och trygga sysselsättningen med bibehållen balans i utrikesbetalningarna krävs att industrin byggs ut. Denna utbyggnad måste finansieras. Detta torde medföra en viss nedgång i företagens finansiella sparande. Samtidigt är, enligt utredningen, en viss uppgång i hushållens finansiella sparande möjlig till följd av den goda inkomstutveckling som ligger i utredningens balansalternativ. Denna förbättring är emellertid inte tillräcklig. Därför måste också den offentliga sektorns sparande fortsätta att förbättras.

Sedan utredningen publicerades har den bedömning av hushållssparande! för 1987,1988 och 1989 som långtidsutredningen utgått ifrån visat sig vara väl optimistisk. De prognoser som konjunkturinstitutet och finansdepartementet publicerat under hösten 1987 visar på ett lägre privat finansiellt sparande.

Det innebär ett större krav på offentligt sparande för att upprätthålla en positiv balans i utrikesbetalningarna.

I de kalkyler som gjorts i långtidsutredningen över socialförsäkringssektorns finansiella sparande har utgångspunkten varit, liksom för offentliga sektorn i övrigt, oförändrade avgifter för åren framöver från den nivå riksdagen beslutat, samtidigt som utbetalningarna har skrivits fram med hänsyn tagen till existerande regler och demografiska faktorer. Resultatet av dessa beräkningar visar ett kontinuerligt fallande sparande för socialförsäkringssektorn. Denna nedgång i sparandet förklaras av det försämrade relativa sparandet i ATP-systemet. Det framgår också av kalkylerna att

denna problematik, även under gynnsamma ekonomiska betingelser, ytterli- 34

gare förvärras bortom den tidshorisont utredningens kalkyler täcker.

Ett viktigt motiv som åberopades när AP-fonden bildades var att avsättningarna till fonden skulle kompensera den nedgång i hushållssparande! som befarades bli följden när hela systemet infördes. Av detta skäl och för att undvika återkommande anpassningar av avgiftsuttaget byggdes det under systemets två första decennier upp en betydande reserv. Avgifterna översteg under denna period utbetalningarna. Fonden kan endast användas till att utjämna inkomstunderskott under vissa perioder i systemet. Långtidsutredningens kalkyler tyder dock på att sparandet i systemet - om ingenting görs - kommer att försämras. Utredningen drar av detta slutsatsen att statsbudgeten måste förstärkas kraftigt.

Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförts av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, att mycket talar för att det positiva finansiella sparandet som krävs i den offentliga sektorn - för finansiell balans i den svenska ekonomin - bör ske i AP-fonden. Det skulle innebära att AP-fonden kan bibehålla sin funktion som buffert vid svängningar av tillfällig natur i avgiftsinkomster och pensionsutbetalningar. För detta krävs att ATP-systemets inkomster förstärks. Det är därför nödvändigt att avgifterna höjs. Det skulle emellertid kunna inkräkta på löneutrymmet och försvåra en dämpning av pris- och lönestegringarna, vilket utskottet anser vara en av de mest angelägna uppgifterna för den ekonomiska politiken de närmaste åren. Den absolut viktigaste förutsättningen för att kunna klara framtidens pensionsutbetalningar är att ekonomin i stort utvecklas balanserat och med tillväxt. Utskottet redovisar utförligt förslag till inriktning av en sådan politik i annat sammanhang (FiU 1987/88:5 om den ekonomiska politiken på medellång sikt).

Behovet av ökade arbetsgivaravgifter och därmed inteckningar av löneökningsutrymmet kan minskas om AP-fonden ges utvidgade placeringsmöjligheter som kan förbättra avkastningen på dess kapital. Det är mot den bakgrunden som förslagen i proposition 1987/88:11 om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden, m.m. skall ses.

Förvärv av fast egendom

I propositionen föreslås att första-tredje fondstyrelserna skall få möjlighet att förvärva fast egendom eller samtliga aktier i fastighetsbolag upp till en viss andel, 5 %, av fondens tillgångar.

I motion N1 (m) yrkas avslag på förslaget med motiveringen att fonden inte kan förväntas missgynnas av att den avstår från vissa slags placeringar. I ett långsiktigt perspektiv utjämnas nämligen avkastningsskillnaderna genom att kapitalmarknaden fungerar effektivt. Fonderna saknar dessutom enligt motionärerna förutsättningar att ta ett aktivt ägaransvar för fastigheterna.

I motion N4 (fp) accepteras att fonderna får göra långsiktiga placeringar i fast egendom. Däremot avvisas förslaget att fonderna skulle få köpa fastigheter via indirekt ägande av fastighetsbolag. Det skulle kunna leda till att fonderna förvärvar företag med även annan verksamhet än att förvalta fast egendom.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

35 I motion N5 (c) avvisas förslaget om möjlighet att placera medel i fast egendom. Motionären anser att passivt institutionellt ägande av bostadsfastigheter inte bör uppmuntras. Förslaget driver upp fastighetspriserna.

Enligt utskottets mening bör ett genomförande av propositionens förslag bidra till att öka avkastningen på det i fonderna placerade kapitalet. Det är riktigt som framhålls i såväl propositionen som i motionerna att fastigheter normalt ger en mycket låg direktavkastning, men sett över en längre tid har värdeutvecklingen varit sådan att de totalt sett gett en mycket gynnsam avkastning. Det är sannolikt att detta kommer att gälla även i framtiden. Som nämns i propositionen har de enskilda försäkringsbolagen denna möjlighet och de har förvärvat betydande fastighetstillgångar. Det är genom att alla aktörer på kapitalmarknaden får möjlighet att göra ändamålsenliga placeringar som marknaden fungerar effektivt och inte genom att, såsom förordas i motion NI (m), lägga särskilda restriktioner på de största placerarna.

Utskottet ser inte från sina utgångspunkter anledning att behandla frågan om huruvida placeringar i fast egendom bör ske direkt eller indirekt genom ägande av fastighetsbolag.

Utskottet tillstyrker med det anförda för sin del propositionens förslag. Det innebär att utskottet från sina utgångspunkter avstyrker motionerna NI (m) yrkande 1 i berörd del, N4 (fp) yrkande 3 och N5 (c) yrkande 1 i berörd del.

Utskottet kan inte heller från sina utgångspunkter tillstyrka yrkande 3 i motion N2 (c) att riksdagen genom uttalande skall binda fondstyrelsernas placeringar till vissa geografiska områden. Det skulle kunna motverka det uttalade syftet att nå en totalt sett gynnsam avkastning.

Direktlån till bolag och ekonomiska föreningar

I propositionen föreslås att första-tredje fondstyrelserna skall få möjlighet att lämna direktlån till bolag och föreningar utan borgensförbindelse av staten, av kommun eller därmed jämförlig samfällighet. Sådan utlåning får dock enligt förslaget inte överstiga 5 % av anskaffningsvärdet av de tillgångar som varje fondstyrelse förvaltar.

I motionerna NI (m), N4 (fp) och N5 (c) yrkas att riksdagen avslår detta förslag. Motionärerna ifrågasätter om fonderna kan höja sin avkastning genom att bedriva direktlåneverksamhet. Det kommer att kräva en mer omfattande administration för att fonderna skall kunna göra kredit- och säkerhetsbedömningar. Förlustriskerna gör att graden av säkerhet för placeringar undergrävs. Lånen kan också enligt motionärerna leda till att styrelserna får ett oacceptabelt inflytande över näringslivet.

Finansutskottet anser att förslaget om direktlån till bolag och föreningar är en anpassning till de förhållanden som i dag råder på marknaden. Avregleringen på kreditmarknaden har bidragit till att återlånen minskat. Det är därför naturligt att nya finansieringsformer skapas som är bättre anpassade till dagens marknadssituation. Det skulle också innebära att förutsättningarna blir mer jämställda med dem som gäller för försäkringsbolagen.

Farhågorna att direktlån till företag medför ökade administrationskostnader för fonden får inte överdrivas. De företag som kan komma i fråga är

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

större företag sorn har obligationsmarknaden som alternativ. Det kommer sannolikt att bli fråga om ett begränsat antal lån uppgående till stora belopp. För kreditbedömning och kredituppföljning torde tillgänglig expertis kunna utnyttjas.

Förslaget kan komma att leda till stora förändringar i konkurrensen på marknaden. Det ligger dock i fondstyrelsernas intresse att hantera de nya möjligheterna med stor försiktighet så att störningar på marknaden undviks.

Den avreglering av kreditmarknaden som redan skett och den pågående expansionen inom penningmarknaden har redan medfört stora förändringar. Den har inneburit att placerarnas verksamhet förskjutits från en sektorfördelad nettokreditgivning till en förmögenhetsförvaltning baserad på överväganden om risk och förväntad avkastning för skilda slag av tillgångar.

Utskottet anser i likhet med vad riksbanksfullmäktige anför att direktlånen inte är avsedda att ersätta den finansiering av bostäder som i dag sker genom bostadsinstituten.

Utskottet tillstyrker för sin del propositionens förslag om direktlån och avstyrker därmed i berörd del yrkande 1 i motion NI (m), yrkande 2 i motion N4 (fp) och i berörd del yrkande 1 i motion N5 (c).

Placering av likvida medel, handel med riskkapitalinstrument och förvärv av andelar i kommanditbolag

I propositionen föreslås att fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna skall ha rätt att placera fondmedel i värdepapper med hög likviditet, avsedda för den allmänna marknaden, i standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier samt som riskkapital i svenska kommanditbolag.

I motion NI (m) yrkas avslag på dessa förslag. Att låta löntagarfonderna handla med optioner skulle enligt motionärerna bara öka riskerna för att fondernas ofta oprofessionella ledning och styrelse skulle göra sådana affärer att fondernas tillgångar kommer i fara. Tills riksdagen kan fatta beslut om avveckling av löntagarfonderna är det väsentligt att de medel de förvaltar skyddas. Inte heller den fjärde fondstyrelsen bör enligt motionärerna få handla med optioner.

I motion N4 (fp) anförs att man motsätter sig alla förslag avseende löntagarfonderna som bidrar till att deras medel ökar så att de i ännu större grad kan köpa upp svenska företag.

I motionerna N2 (c) och N5 (c) accepteras förslagen i den del de avser fjärde AP-fonden men avvisas i den del de avser löntagarfonderna.

I motion N3 (vpk) avvisas förslaget att fonderna skall få möjlighet att placera i riskkapitalinstrument som optioner. Förslagen leder inte till någon förändring av det ekonomiska systemet. Ett nytt fondsystem bör utvecklas i stället, anser motionärerna.

Som utskottet anfört inledningsvis är det angeläget att fondstyrelserna ges möjlighet att placera sina medel så att de ger en god avkastning. Detta kräver att fonderna kan agera med de instrument som är allmänt förekommande på marknaden. Det torde t.ex. numera vara ganska vanligt att avtal om aktieköp innefattar någon form av optionsavtal. Det skulle minska fondernas möjligheter att kurssäkra sina affärer om fonderna inte skulle få ingå optionsavtal

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

4 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 10

avseende aktier. Det är enligt utskottets mening rimligt att fondstyrelserna har samma förutsättningar för sin verksamhet som andra placerare redan har. Utskottet vill, i likhet med föredragande statsrådet i propositionen, understryka att syftet med fondstyrelsernas engagemang i optionshandeln givetvis är att begränsa riskerna. Instrumenten får inte användas på ett sådant sätt att riskerna på fondstyrelsernas placeringar ökar.

Utskottet anser således från sina utgångspunkter att näringsutskottet bör avstyrka motionerna NI (m) yrkande 1 i berörd del, N2 (c) yrkande 1, N3 (vpk) yrkande 2 samt N5 (c) yrkande 1 i berörd del.

Ramen för innehav av utländska värdepapper

I propositionen föreslås att ramen för fjärde fondens utlandsplaceringar behålls till 1 % av tillgångarna.

I motion N2 (c) och i motion N5 (c) yrkas att ramen i enlighet med fjärde fondstyrelsens förslag utvidgas till 2 %.

Finansutskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att det nu inte finns tillräckliga skäl för att föreslå en förändring av fjärde fondstyrelsens möjligheter att köpa utländska aktier. En sådan bör anstå tills en utvärdering kan göras av den utökning av möjligheterna för svenska placerare att förvärva utländska aktier som riksbanken aviserade den 12 november 1987.

Utskottet avstyrker därmed motion N2 (c) yrkande 4 och N5 (c) yrkande 2.

Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

I propositionen aviseras att regeringen senare skall föreslå att en ny fondstyrelse skall inrättas av samma typ som fjärde fondstyrelsen för att placera ytterligare AP-fondmedel i aktier och i vissa riskkapitalinstrument. Man bör av marknadsskäl inte låta fjärde fondstyrelsens andel av aktiemarknaden bli särskilt mycket större, anförs det i propositionen.

Detta förslag skall enligt motionerna NI (m), N2 (c) och N4 (fp) inte genomföras. Det offentliga ägandet på aktiemarknaden är redan stort. Det innebär enligt motionärerna en ökad politisk kontroll av näringslivet och hämmar den ekonomiska tillväxten.

Även i motion N3 (vpk) anförs att en femte AP-fond inte bör inrättas. AP-fondens inriktning måste förändras i grunden. Löntagarfonderna bör omvandlas till samhällsfonder och bl.a. användas för att befrämja samhällsekonomiska målsättningar, främja regional balans, stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga industrier, motverka transnationalisering och industriutflyttning m.m.

Utskottet anser, som framgått, att starka skäl talar för att åtgärder vidtas som kan bidra till att öka avkastningen på AP-fondens medel. De medel som tillförts fjärde AP-fonden har förvaltats på ett effektivt sätt och därmed bidragit till att stärka AP-fondsystemet. Utskottet har därför från sina utgångspunkter inte något att erinra mot att ytterligare en sådan fond inrättas. Huruvida det bör ske genom den nuvarande fjärde fondstyrelsen eller genom en ny fondstyrelse ankommer på näringsutskottet att bedöma.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

38 Utskottet avstyrker för sin del motionerna NI (m) yrkande 2, N2 (c) yrkande 2 samt N4 (fp) yrkande 1.

Utskottet vill med anledning av motion N3 (vpk) anföra att APfondsystemet inkl. löntagarfonderna bör bestå i sin nuvarande form. De kan naturligtvis som framgår av propositionen utvecklas i vissa avseenden. Att helt omvandla dem i den riktning motionärerna föreslår skulle innebära att en väsentlig del av ATP-systemet förändras och i vissa stycken spolieras. Det kan utskottet inte acceptera. Utskottet avstyrker därför motion N3 (vpk) yrkande 1.

Övriga frågor

Riksdagens insyn i fondförvaltningen

I propositionen föreslås att den granskning som riksdagen gör av fjärde fondstyrelsens årsredovisning skall utsträckas till att avse samtliga fondstyrelser. Fondernas medel skall inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt förvaltas på ett sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för tilläggspension. I samband med att kompletteringspropositionen föreläggs riksdagen brukar regeringen också redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Enligt föredragandens mening vore det naturligt att riksdagen i detta sammanhang får möjlighet att ta ställning också till fondstyrelsernas verksamhet. Fondmedlen representerar en inte oväsentlig del av kapitalflödet i samhällsekonomin och det är därför viktigt att förvaltningen av dessa medel kommer att diskuteras i ett sammanhang där de rätteligen hör hemma.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra att det av den redovisning av fondstyrelsernas verksamhet som skall lämnas till riksdagen under våren, bör framgå vilket behov som föreligger att anpassa ATP-avgiftsuttaget till utbetalningarna. Det är naturligt att riksdagen med utgångspunkt i bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen och inriktningen av den ekonomiska politiken tar ställning till det framtida avgiftsuttaget redan under vårsessionen. Detta bör enligt utskottets mening göras samlat i ett sammanhang. Det vore med tanke på arbetsbelastningen i kammaren under riksmötets slutskede önskvärt att detta kunde ske redan under april eller senast i mitten av maj. Det skulle i så fall kräva att redogörelsen lämnades till riksdagen redan den 1 april.

Fondstyrelsernas demokratiska förankring

Förslaget om utseende av fondstyrelsernas ledamöter föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Redovisning efter reala principer

Finansutskottet tillstyrker från sina utgångspunkter att fondstyrelsernas förvaltningsberättelser kompletteras med en redovisning efter reala principer. En balansräkning efter sådana principer torde ge ett bättre uttryck för det långsiktiga avkastningskravet.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Margitta Edgren (fp), Leif Marklund (s) och Gunvor Norberg (c).

Avvikande meningar

1. Sparandet i AP-fonderna

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [34] börjar med rubriken ”Sparandet i AP-fonderna” och på s. [35] slutar med ”skall ses” bort ha följande lydelse:

AP-fonderna

ATP-systemet är ett s.k. fördelningssystem. Det finns därmed inget strikt samband mellan vad en person betalat in i avgifter och storleken på hans pension. Någon fondering av medel behöver egentligen inte göras, eftersom pensionerna betalas med avgifter som samtidigt flyter in från den förvärvsarbetande generationen. Under en uppbyggnadsperiod skapades emellertid en fond. Det finns dock inte någon koppling mellan fondens storlek eller mellan förräntningen av medlen i AP-fonden och de framtida pensionsutbetalningarna.

AP-fonden har fått två huvudsyften: dels att i kollektiv form svara för en stor del av sparandet i ekonomin, dels att stärka det statliga och fackliga inflytandet i näringslivet. Enligt utskottets mening är inte någon av funktionerna önskvärd.

I Sverige har sparandet alltmera förskjutits från individuellt sparande till kollektivt sparande. Den privata sparkvoten är negativ, dvs. hushållen konsumerar för mer än de tjänar. Det är en allvarlig företeelse.

Allmänna pensionsfonden utgör en oerhörd koncentration av inflytande. Ingen annan institution kan jämföras med AP-fonden beträffande tillgångar. Första-tredje fondstyrelserna disponerar över ca 280 miljarder kronor. Tillsammans utgör den fjärde AP-fondstyrelsen och de fem löntagarfondstyrelserna en inflytelserik grupp på den svenska aktiemarknaden. Vid årsskiftet hade den fjärde fondstyrelsen tillgångar värderade till 12,13 miljarder kronor, därav 11,25 miljarder i form av aktier. Detta gör den fjärde fondstyrelsen till en av de absolut största ägarna på den svenska aktiemarknaden.

Avkastningen på AP-fondens tillgångar anges i propositionen som ett av de grundläggande problemen i systemet. Det är enligt utskottets mening inte

Stockholm den 26 november 1987 På finansutskottets vägnar Arne Gadd

riktigt. Fondens avkastning är som nämnts inte avgörande för möjligheten att betala ut framtida pensioner.

Problemet är i stället att vi för att trygga framtidens pensioner måste ha en god ekonomisk tillväxt i Sverige. Ökad tillväxt innebär att belastningen för de arbetande generationerna att finansiera pensionerna blir mindre.

För att åstadkomma en ökad tillväxt måste skattepolitiken ändras så att arbete och privat sparande stimuleras. Men de åtgärder som föreslås i propositionen kommer att minska tillväxten. Varje ökning av den politikerstyrda ekonomin, som i detta fall en utvidgning av fondkomplexet, minskar effektiviteten och framtidstron inom näringslivet. Det innebär därmed också ett hot mot framtidens pensioner.

2. Sparandet i AP-fonderna

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. [35] som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”skall ses” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförts av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, att mycket talar för att det positiva finansiella sparandet som krävs i den offentliga sektorn - för finansiell balans i den svenska ekonomin - bör ske i AP-fonden. Det skulle innebära att AP-fonden kan bibehålla sin funktion som buffert vid svängningar av tillfällig natur i avgiftsinkomster och pensionsutbetalningar. För detta krävs att ATP-systemets inkomster förstärks. Det är därför nödvändigt att avgifterna höjs. Även andra finansieringskällor kan användas som t.ex. särskild ATP-avgift (skatt) på spekulation, t.ex. aktier, optioner m.m. En sådan finansiering har dessutom fördelen att det skulle bidra till att försvåra finansoch spekulationsverksamhet.

3. Förvärv av fast egendom

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. [36] som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”gynnsam avkastning” bort ha följande lydelse:

Förslaget bygger på antagandet att fondstyrelserna genom denna form av placeringar skulle kunna höja avkastningen på det kapital de förvaltar. Men fastigheter ger normalt mycket låg direkt avkastning. Mot bakgrund av den värdestegring som skett kan man möjligtvis säga att det under ett antal år varit fördelaktigt att äga fastigheter. Det finns emellertid inte något som visar att placeringar i fastigheter i framtiden skulle uppvisa bättre totalavkastning än andra placeringar.

På lång sikt finns det snarast anledning att anta att avkastningen av olika slags placeringsobjekt. efter justering för skilda riskgrader, blir lika. I ett långsiktigt perspektiv kommer nämligen avkastningsskillnader att utjämnas, eftersom mera kapital strömmar till högavkastande placeringsobjekt och därmed sänker avkastningen.

Eftersom AP-fondernas placeringar är långsiktiga, kan man förvänta sig

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

att fonden inte missgynnas av att avstå från vissa slags placeringar. Så fort något blir känt som förändrar den förväntade framtida avkastningen av ett slags placeringar kommer kapitalmarknadens aktörer att agera, så att skillnaderna elimineras.

Om det således egentligen inte finns någon anledning för fondstyrelserna att köpa fast egendom, finns det däremot enligt utskottet goda skäl för att fondstyrelserna inte skall bli fastighetsägare. För att kunna tillgodogöra sig eventuell värdeökning skulle fondstyrelserna vara tvungna att förhållandevis ofta sälja och köpa fastigheter.

Att äga fastigheter innebär att man tar ett aktivt ansvar för egendomen. Även om regeringen förutser att förvaltningsbolag kommer att förvalta fastigheterna, återstår likväl ett ägaransvar som fondstyrelserna inte har förutsättningar för.

AP-fondens inträde på fastighetsmarknaden kommer att medföra höjda fastighetspriser. Det finns vidare en risk för att fondstyrelserna engagerar sig i fastighetsprojekt av politiska skäl.

Utskottet avstyrker med det anförda propositionens förslag och motion N2 (c) yrkande 3 samt tillstyrker motion NI (m) yrkande 1 i berörd del. Det innebär att också yrkande 3 i motion N4 (fp) och yrkande 1 i berörd del i motion N5 (c) är tillgodosedda.

4. Förvärv av fast egendom

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. [36] som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det emellertid anledning att ställa sig tveksam till att låta fonderna få köpa fastigheter via indirekt ägande av fastighetsbolag. Det förekommer att fastighetsbolag även bedriver annan verksamhet. Det skulle således kunna komma att medföra att fonderna kom att placera medel på sätt som inte medges i pensionsreglementet. Utskottet ser inte skäl att medge sådana placeringar och yrkar att propositionen avslås i denna del. Utskottet tillstyrker med detta motion N4 (fp) yrkande 3. Motionerna NI (m) yrkande 1 och N5 (c) yrkande 1 i berörda delar avstyrks dock av utskottet.

5. Förvärv av fast egendom

Gunnar Björk och Gunvor Norberg (båda c) anser att den del av utskottets yttrande på s. [36] som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”gynnsam avkastning” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att AP-fonderna inte bör medverka till att öka koncentrationseffekterna med sina fastighetsköp. Det är angeläget att förvärven ges en balanserad geografisk fördelning. Vad utskottet nu anfört om inriktningen av fastighetsköp bör näringsutskottet med anledning av motion N2 (c) yrkande 3 föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

6. Direktlån till bolag och ekonomiska föreningar

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [36] börjar med ”Finansutskottet anser” och på s. [37] slutar med ”motion N5 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det kan ifrågasättas om fonderna verkligen skulle kunna öka sin avkastning genom att ge direktlån till företag. Det bör noteras att det inte ställs några särskilda krav på säkerhet för lånen. Fonderna måste således göra en kredit- och säkerhetsbedömning. Detta kommer att öka fondernas kostnader oavsett om man anlitar utomstående expertis eller bygger upp en egen administration. På sikt kan även kreditförluster uppkomma.

Lånen skulle ändra fondernas karaktär av pensionsmedelsförvaltare med placeringar i instrument med mycket hög grad av säkerhet.

En stor remissopinion anser att fondstyrelserna inte skulle kunna förmedla kapital effektivare än bankerna. Tillkomsten av en ny stor långivare kommer emellertid att kraftigt påverka kreditmarknadens struktur. Det finns också en risk att AP-fondernas styrelser får ett oacceptabelt inflytande över de företag till vilka de lånat ut stora belopp. Det finns som utskottet ser det inte skäl att vidga fondernas inflytande i det privata näringslivet. Utskottet anser från sina utgångspunkter att näringsutskottet bör tillstyrka motionerna NI (m) yrkande 1 i berörd del, N4 (fp) yrkande 2 och N5 (c) yrkande 1 i berörd del.

7. Placering av likvida medel, handel med riskkapitalinstrumenten och förvärv av andelar i kommanditbolag

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [37] börjar med ”Sorn utskottet” och på s. [38] slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör löntagarfonderna avvecklas. Det finns därför inte skäl att vidga deras möjligheter att göra placeringar. Utskottet anser därför att propositionens förslag i denna del bör avstyrkas av näringsutskottet, vilket innebär att motionerna N2 (c) yrkande 1 och N5 (c) yrkande 1 i berörd del bör tillstyrkas av näringsutskottet. Därmed tillgodoses också de önskemål som framförs i motion N4 (fp).

Utskottet godtar att vissa ändringar görs i reglementet för fjärde fondstyrelsen. Det förefaller rimligt att fjärde fondstyrelsen får möjlighet att utnyttja de placeringsmöjligheter som marknaden erbjuder. Syftet med fondstyrelsens engagemang i optionshandeln är givetvis att begränsa riskerna. Instrumenten får inte användas på ett sådant sätt att riskerna för fondstyrelsernas placeringar ökar. Utskottet avstyrker således motionerna NI (m) yrkande 1 i berörd del och N3 (vpk) yrkande 2.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

8. Placering av likvida medel, handel med riskkapitalinstrument och förvärv av andelar i kommanditbolag

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [37] börjar med ”Sorn utskottet” och på s. [38] slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill anföra att handeln med optioner är ett viktigt inslag på en väl fungerande värdepappersmarknad. Väl avvägda optionsaffärer fungerar som en försäkring mot sjunkande kurser. Det finns också möjligheter att göra mycket stora vinster samtidigt som riskerna ökar.

Utskottet instämmer i de farhågor som anförs i motion NI (m) för att låta löntagarfonderna handla med optioner. Det skulle bara öka riskerna för att fondernas ofta oprofessionella ledning skulle göra sådana affärer att fondernas tillgångar kommer i fara.

Tills riksdagen kan fatta beslut om avveckling av löntagarfonderna är det väsentligt att de medel de förvaltar skyddas. Ej heller den fjärde fondstyrelsen bör få handla med optioner.

Utskottet avstyrker således propositionens förslag och tillstyrker motion NI (m) yrkande 1 i berörd del. Det innebär att motionerna N2 (c) yrkande 1, N3 (vpk) yrkande 2 samt N5 (c) yrkande 1 till vissa delar är tillgodosedda.

9. Placering av likvida medel, handel med riskkapitalinstrument och förvärv av andelar i kommanditbolag

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [37] börjar med ”Sorn utskottet” och på s. [38] slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör inte AP-fondernas engagemang i privata företag fördjupas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen och löntagarfonderna har inte, på det sätt utskottet ansett önskvärt, lyckats bidra till att förändra det ekonomiska systemet. De har snarare förstärkt sambandet mellan staten och det privata kapitalet. Fonderna har inte heller medfört större makt för de anställda eller några positiva sysselsättningseffekter.

Det är inte förvånande att fonderna misslyckats med att öka samhällets och de anställdas inflytande över företagen. Fondernas medel har använts för aktieköp i etablerade privata börsföretag. En stor del av medlen har använts till finansiering av företag med omfattande kapitalexport och en stor del av sin sysselsättning utomlands.

Fonderna har opererat på marknaden på samma sätt som andra aktieägare. Huvudmålet har varit att skapa högsta möjliga förräntning av kapitalet vilket snarare förstärker än förändrar det ekonomiska systemet. Utskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att låta fonderna i än högre grad. genom optionsinstrument m.m., vara med och spela med i detta spel.

Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i denna del och föreslår att näringsutskottet tillstyrker motion N3 yrkande 2. Det innebär att också

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

berörda delar av yrkande 1 i motion NI (m), yrkande 1 i motion N2 (c) samt yrkande 1 i motion N5 (c) blir tillgodosedda.

10. Ramen för innehav av utländska värdepapper

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c). Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. [38] som börjar med ”Finansutskottet anser” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

lydelse:

Utskottet anser att målet för AP-fondernas placeringspolitik måste vara att erhålla god och säker avkastning på pensionssparandet. Ett sätt att minska riskerna är att sprida aktieplaceringarna till flera länder. Utskottet tillstyrker därför att fjärde AP-fonden bör få utöka ramen för sina utlandsplaceringar från nuvarande 1 % till 2 %. Detta kräver enligt utskottet att också valutaregleringen i dessa avseenden avskaffas.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion N2 (c) yrkande 4 och N5 (c) yrkande 2.

11. Ramen för innehav av utländska värdepapper

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. [38] som börjar med ”Finansutskottet anser” och slutar med ”november 1987” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet ser för sin del inte några skäl att nu ändra fjärde fondstyrelsens möjligheter att köpa utländska aktier.

12. Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m). Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c). Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [38] börjar med ”Utskottet anser” och på s. [39] slutar med ”N3 (vpk) yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Det finns för närvarande sex stora offentliga institutioner med uppgift att placera medel på aktiemarknaden - fjärde fondstyrelsen och de fem löntagarfonderna. Genom att inrätta en ny, femte fondstyrelse kommer AP-fondsystemet att inom en snar framtid ha en placeringskapacitet som uppgår till mer än 10 % av det samlade börsvärdet. Det är tillräckligt för att kunna kontrollera flertalet av Sveriges största börsnoterade företag. Det innebär således en kraftig maktkoncentration.

Utskottet anser att det offentliga ägandet på aktiemarknaden redan är för stort. Det främjar inte företagen eller effektiviteten i ekonomin att med hjälp av skatter och avgifter från företagen bygga upp stora offentliga fonder och placera medlen på aktiemarknaden. Det finns därför inte skäl att inrätta en ny fond för offentliga aktie- och företagsköp. I stället bör det offentliga ägandet minskas genom en avveckling av löntagarfonderna.

Utskottet anser att näringsutskottet med anledning av motionerna NI (m)

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

yrkande 2, N2 (c) yrkande 2 och N4 (fp) yrkande 1 bör föreslå att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att något förslag om en ny femte fondstyrelse för aktieköp inte bör föreläggas riksdagen.

13. Placering av ytterligare pensionsmedel i aktier och riskkapitalinstrument (en femte AP-fond)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. [38] börjar med ”Utskottet anser” och på s. [39] slutar med ”N3 (vpk) yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion N3 (vpk) att AP-fondsystemet bör förändras i grunden. Frågan om en fjärde eller femte fond är ovidkommande. Den viktiga frågan gäller hur ett fondsystem skall utformas, som verkligen har udden riktad mot storfinansens makt - ett fondsystem, som tjänar en självständig politik i de lönarbetandes kollektiva intresse och inte binder upp dem vid de villkor det borgerliga samhället sätter upp.

En utgångspunkt måste vara att fonderna inte ensamma kan dominera försöken att skapa en motpol till den kapitalistiska maktstrukturen. De måste vara en del av en mer omfattande strategi syftande till att genombryta storkapitalets ledande ställning i samhället. Därför är det nödvändigt att även överföra storbankerna i samhällelig ägo. Det är också nödvändigt att nationalisera stiftelser och investmentbolag. Fonderna måste också kombineras med en skatte- och fördelningspolitik, som angriper de oförtjänta och spekulativa värde- och förmögenhetsökningarna, och som stärker sådana offentliga verksamheter, vilka har betydelse för de breda folklagrens levnadsförhållanden.

Löntagarfonderna tillhör en av de kapitalkällor som skulle kunna omvandlas och utgöra grunden för ett fondsystem som satte samhällsintresset främst - samhällsfonder.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion N3 (vpk) att samhällsfonder bör inrättas för att i första hand inriktas på att genomföra ett långsiktigt program för nyindustrialisering i nationell skala. När det privata storkapitalet i så hög grad undandrar sig denna uppgift, måste de lönarbetande själva påtaga sig den. Fonderna skall med denna inriktning i första hand sättas in för att stärka och utveckla den offentligägda och kooperativa industrin för att ge denna rollen av spjutspets i den fortsatta industriella utvecklingen. Fonderna skall alltså inte uppträda som aktieköpare i privatföretag på den privata aktiemarknadens villkor och med accepterande av de ramar, som det kapitalistiska näringslivets ledande krafter redan dragit upp.

Målsättningen för hela AP-fondsystemet, och löntagarfonderna i synnerhet, är att vara ett verktyg för att förskjuta maktförhållandena i samhället till de arbetandes fördel. Följande målinriktning bör därför gälla:

a) Fonderna skall främja samhällsekonomiska målsättningar.

b) Fonderna skall främja regional balans, med arbete, service och en god miljö i alla delar av landet.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

c) Fonderna skall stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga industrier.

d) Fonderna skall aktivt motverka transnationalisering och industriutflyttning.

Med denna inriktning kan det nuvarande näringslivsanpassade löntagarfondsystemet omvandlas till ett system med samhällsfonder.

Finansutskottet anser att riksdagen med anledning av motion N3 (vpk) yrkande 1 hos regeringen bör begära ett förslag till ny inriktning av AP-fondsystemet och löntagarfondsystemet i enlighet med vad utskottet här anfört.

14. Övriga frågor. Riksdagens insyn i fondförvaltningen, fondstyrelsernas demokratiska förankring samt redovisning efter reala principer

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Gunvor Norberg (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. [39] som börjar med ”Finansutskottet vill” och slutar med ”långsiktiga avkastningskravet” bort ha följande lydelse: Utskottet noterar att regeringen i propositionen avvisar förslaget från riksrevisionsverket (RRV) att inrätta en särskild nämnd med uppgift att ta ställning till om ett visst handlande är förenligt med intentionerna i fondreglementet och i övrigt vara normgivande för fonderna. RRV konstaterar i sin granskning att såväl fondstyrelserna som revisorerna gjort olika tolkningar av fondreglementet. Utskottet anser det anmärkningsvärt att förslaget om nämnd avvisas i propositionen. Eftersom frågan om insyn och kontroll för närvarande är föremål för överväganden och utredningar i flera sammanhang, anser utskottet att RRV:s förslag bör övervägas på nytt i positiv anda när ställning skall tas till dessa kommande förslag.

Fondstyrelsernas demokratiska förankring

Utskottet anser att löntagarfonderna skall avvecklas. Det finns därför inte anledning att införa direkta val. Utskottet konstaterar att den undanmanöver i form av löfte om direktval som gjordes vid löntagarfondernas införande nu visar sig vara just en undanmanöver, ett tomt löfte.

Real redovisning

Regeringen föreslår att fondstyrelserna och löntagarfondstyrelserna skall komplettera sin redovisning med en real redovisning.

Utskottet anser att detta är en tämligen ointressant fråga. Löntagarfonderna blir inte bättre med real redovisning. De bör avvecklas i stället.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

15. Övriga frågor. Fondstyrelsernas demokratiska förankring

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. [39] som börjar med ”Förslaget om” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Löntagarfonderna utgör ett väsentligt inslag i den institutionella kapitaluppbyggnaden i Sverige. Hur de agerar och vilka riktlinjer de följer har stor betydelse för samhällsutvecklingen och maktförhållandena. Enligt utskottets mening fordrar detta att fondernas övergripande politik skall utformas enligt mer demokratiska principer än nu. Det bör finnas ett direkt folkligt inflytande, och fondernas politik bör vara föremål för demokratisk diskussion och demokratiska procedurer. För ett sådant ändamål är olika praktiska vägar tänkbara. Styrelserna kan ställas under ett valt representantskap. Valen till det sistnämnda kan tänkas ske endera med allmän rösträtt (en fjärde valsedel) eller med valkorporationer grundade i de fackliga organisationerna. Även andra metoder för demokratiska val är tänkbara. Dessa frågor bör ytterligare bearbetas och förslag framläggas. Näringsutskottet bör föreslå att riksdagen ger regeringen till känna vad finansutskottet här anfört.

NU 1987/88:10

Bilaga

(FiU 1987/88:2 y)

48 Innehåll

Ärendet ...

1 NU 1987/88:10

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag m.m 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Yrkanden 3

Motivering 4

Vissa uttalanden om löntagarfondstyrelsernas verksamhet, m.m 5

Frågan om regional inriktning av placeringarna 5

Uppgifter och uttalanden om Nordfonden 6

Tidigare behandling av motioner om löntagarfondstyrelserna i allmänhet 7

Utskottet 7

Inledning 7

Ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar 8

Inrättande av en ny fondstyrelse 9

Frågan om direktval till fondstyrelserna 10

Placeringsmöjligheter för första-tredje fondstyrelserna 10

Placeringsmöjligheter för fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna 13

Nordfondens verksamhet 17

Organisatoriska frågor, m. m 17

Hemställan 20

Reservationer 24

1. Ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens placeringar (vpk) 24

2. Placering av ytterligare fondmedel i aktier (m, fp, c) 24

3. Placering av ytterligare fondmedel i aktier (vpk) 25

4. Direktlån till aktiebolag och ekonomiska föreningar (m, fp) 25

5. Förvärv av fast egendom (m) 26

6. Förvärv av fast egendom (fp) 26

7. Förvärv av fast egendom (c) 28

8. Fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper (fp, c) 28

9. Fjärde fondstyrelsens placeringar i utländska värdepapper (m) .. 29

10. Rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva optioner (m) 29

11. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner (m, fp, c) . 29

12. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva optioner (vpk) 30

13. Rätt för fjärde fondstyrelsen att förvärva andelar i kommanditbolag (m) 30

14. Rätt för löntagarfondstyrelserna att förvärva andelar i kommanditbolag (m, fp, c) 31

15. Placering av likvida medel (fp, c) 31 49

16. Placering av likvida medel (m) 32 NU 1987/88:10

17. Inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar (m, fp,

c) 32

18. Inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar (vpk).. 33

19. Nämnd för frågor om fondstyrelsernas medelförvaltning (m, fp) . 33

Bilaga

Finansutskottets yttrande FiU 1987/88:2 y 34

gotab Stockholm 1987 14108