Näringsutskottets betänkande om kollektiv sakförsäkring

Näringsutskottets betänkande

om kollektiv sakförsäkring

NU

1987/88:14

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner med yrkanden om lagstiftning rörande kollektiv sakförsäkring. Motioner med samma syfte har hösten 1987 behandlats i näringsutskottets betänkande NU 1987/88:1.

Sammanfattning

Motionerna har föranletts av att vissa fackförbund har infört kollektiv hemförsäkring (grupphemförsäkring) för medlemmarna. De går ut på att sådan försäkring skall tillåtas bara om den bygger på individuell anslutning. Försäkringsverksamhetskommittén (majoriteten) har ansett det tillräckligt med reservationsrätt för medlemmarna. Regeringen har anslutit sig till denna uppfattning och inte funnit behov av några nya lagregler. Utskottet, som ser positivt på kollektiv sakförsäkring, avstyrker motionerna. Reservanter (m, fp, c) vill att riksdagen skall gå på motionärernas linje, som överensstämmer med kommittéminoritetens.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N212 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på individuell anslutning.

1987/88:N234 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning angående kollektiva hemförsäkringar i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:N250 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A731 anförts om kollektiva försäkringsformer.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 14

Motivering

Nu 1987/88:14

Försäkringsverksamheten i Sverige grundar sig på fri konkurrens på en öppen marknad, anförs det i motion 1987/88:N212 (m). Denna förutsättning riskerar dock, menar motionären, att slås sönder om t.ex. fackförbund tillåts teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar hos ett enda bolag. Effekten blir då högre hemförsäkringspremier för alla kategorier. Med instämmande i ett uttalande av näringsfrihetsombudsmannen hävdar motionären att ett regelrätt upphandlingsförfarande, som innebär konkurrens på lika villkor, bör vara en ovillkorlig förutsättning för kollektiv sakförsäkring. Det handlar om att ta ställning i två viktiga principfrågor, sägs det vidare. Den ena är hur det centralstyrda fackliga inflytandet och den enskildes självbestämmande skall avvägas mot varandra. Den andra är om statsmakterna i första hand skall värna om enskilda medborgares eller om fackföreningarnas intressen. Motionären uttalar farhågor för att ett utbrett bruk av kollektiva sakförsäkringar kan leda till en strukturförändring inom försäkringsbranschen. För personer som inte får plats inom de kollektiv som kan avtala om gruppförsäkringar kan det i framtiden bli svårt att få erforderligt försäkringsskydd till rimlig kostnad. Uppfattningen att den begärda lagstiftningen skulle innebära ett intrång i föreningsrätten avvisas av motionären. Staten måste, säger han, ha möjlighet att skydda individerna mot kollektiva beslut som i onödan begränsar deras valfrihet.

Motion 1987/88:N234 (fp) är i huvudsak likalydande med motion 1986/ 87:N347 (fp), som har behandlats - och utförligt refererats - i betänkandet NU 1987/88:1. Den har kompletterats med uppgifter om nytillkomna beslut att införa kollektiv hemförsäkring. Aktiviteter av detta slag håller på att skapa kaos på den berörda delen av försäkringsmarknaden, hävdar motionären. Antalet hushåll med dubbelförsäkring ökar, och detta kommer att leda till orättvisor när det gäller premiebetalningen och till ökade kostnader vid skadehanteringen. En utbredd förekomst av dubbelförsäkring leder till att skadekostnaderna fördelas orättvist mellan bolagen.

Villahemförsäkring, som gäller både byggnaden och familjens lösöre, är en rationell försäkringsform, säger motionären vidare. Den som accepterar en kollektiv hemförsäkring måste emellertid försäkra byggnaden på annat sätt, något som i längden kan leda till en högre försäkringskostnad. Motionären kritiserar också avsaknaden av premiedifferentiering inom den kollektiva hemförsäkringen. Att välmotiverade prisdifferenser elimineras strider, anser hon, mot en sund utveckling av försäkringsväsendet. Ytterligare anmärks på att skyddsreglerna i konsumentförsäkringslagen (1980:38) sätts ur spel genom kollektiva sakförsäkringar.

Gruppförsäkringar kan ibland vara förenade med vissa fördelar för de försäkrade konsumenterna, såsom lägre förvaltningskostnader och därigenom lägre genomsnittspremie, säger motionären avslutningsvis. Om det på grund härav anses att sådana försäkringar bör få utvecklas borde följande krav ställas. Den enskilde gruppmedlemmen bör inte kunna anslutas annat än genom en uttalad viljeförklaring. Den som ansluter sig bör själv erlägga en avgift för sitt försäkringsskydd. Regler bör skapas som gör att de viktigaste

principerna för en sund utveckling av försäkringsväsendet beaktas vid utformningen av gruppförsäkringar.

I motion 1987/88:A731 (m), som innehåller motiveringen till yrkandet i motion 1987/88:N250 (m), nämns obligatoriska hemförsäkringar som ett exempel på fackliga åtaganden som kränker den enskilde medlemmens integritet. Om sådana försäkringar anför motionärerna följande. Den enskilde medlemmens ställning gentemot sin fackliga organisation har försvagats, bl.a. genom regeringens beslut att medge vissa fackförbund rätt att teckna obligatorisk kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar. Endast positiv anslutning borde medges.

Bakgrund

Näringsutskottet har hösten 1987 i betänkandet NU 1987/88:1 (s. 4-29) lämnat utförliga uppgifter till underlag för riksdagens beslut med anledning av de motioner i ämnet som då förelåg. I ett inledande avsnitt redogörs bl.a. för två av fackförbund ingångna avtal om kollektiva hemförsäkringar och för åtgärder som föranletts därav. Ett avsnitt ägnas åt aktuella författningsbestämmelser. Försäkringsverksamhetskommitténs överväganden och förslag i delbetänkandet (SOU 1985:34) Gruppförsäkring redovisas tämligen ingående. Efter en sammanfattning av remissutfallet belyses argumentationen i ämnet ytterligare med referat av vad ett antal remissinstanser har uttalat i vissa särskilda frågor. Ett beslut av regeringen med anledning av betänkandet återges i väsentliga delar. Vidare refereras högsta domstolens dom i ett mål som gällde prövning av föreningsbeslut om kollektiv hemförsäkring samt beslut och uttalanden av konsumentverket, försäkringsinspektionen och näringsfrihetsombudsmannen. Slutligen finns redogörelser för tidigare behandling av motioner i ämnet och för ett antal interpellations- och frågedebatter. - Den följande översikten överensstämmer väsentligen med den framställning som närmast föregår utskottets ställningstagande i betänkandet NU 1987/88:1.

Systemet med kollektiv försäkring innebär att avtal sluts om en mer eller mindre standardiserad försäkring att gälla för en avgränsad grupp av försäkringstagare. Det finns tre huvudtyper av sådana grupper. Föreningsgrupper omfattar medlemmar i en sammanslutning, t.ex. en fackförening eller en bostadsrättsförening. Personalgrupper bildas av anställda vid en arbetsplats eller elever vid en skola. Ekonomigrupper utgörs av personer vilka såsom sparare eller låntagare är kunder hos ett kreditinstitut.

Med hänsyn till anslutningsformen kan man urskilja tre slag av gruppförsäkring. Vid individuell anslutning ankommer det på de medlemmar i gruppen som så önskar att själva ansluta sig till försäkringen genom anmälan eller annan aktiv handling. Ett ursprungligt ramavtal för gruppen i dess helhet kommer då att kompletteras med individuella försäkringsavtal för dessa gruppmedlemmar. Anslutning med reservationsrätt innebär att varje medlem i gruppen omfattas av ett för denna gemensamt försäkringsavtal, ifall han inte förklarar att han vill stå utanför försäkringen. En obligatorisk gruppförsäkring har en gruppmedlem inte rätt att ställa sig utanför.

Nu 1987/88:14

3 Det finns åtskilliga exempel på kollektiva sakförsäkringar av äldre datum. De medlemmar i Stockholms kooperativa bostadsförening som bor i föreningens fastigheter är obligatoriskt anslutna till en grupphemförsäkring, som infördes för över 40 år sedan. Sveriges advokatsamfund, Svenska jägareförbundet och en del andra organisationer har ingått avtal om ansvarsförsäkringar som är obligatoriska för ledamöterna. En gruppsakförsäkring med individuell anslutning är den båtförsäkring som ett antal båtorganisationer gemensamt erbjuder sina medlemmar.

Den första av de nu uppmärksammade grupphemförsäkringarna kom till år 1982. Svenska elektrikerförbundet träffade då avtal med Folksam om en kollektiv hemförsäkring med obligatorisk anslutning av medlemmarna. Ett liknande avtal mellan Svenska målareförbundet och Folksam kom till stånd år 1984. Med anledning av Elektrikerförbundets åtgärd begärde försäkringsinspektionen hos regeringen att försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) skulle få tilläggsdirektiv att föreslå lagstiftning om kollektiv sakförsäkring. Regeringen fann att redan givna direktiv borde leda till erforderlig utredning. När Målareförbundets inititativ kom föreläde försäkringsinspektionen Folksam att inte bringa det aktuella försäkringsavtalet till verkställighet. Detta föreläggande undanröjdes av regeringen, som dock uttalade att ytterligare avtal om kollektiv sakförsäkring inte borde godtas förrän statsmakterna hade tagit ställning till denna försäkringsform.

Underlag för ett sådant ställningstagande har regeringen erhållit genom försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Gruppförsäkring och remissyttrandena över detta. Regeringen har i april 1986 lagt betänkandet till handlingarna såvitt rör frågor om gruppförsäkring på personförsäkringsområdet. I det sammanhanget förklarade regeringen att den inte då fann skäl för några särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringsbeslutet innehåller emellertid ett klart uttalande mot obligatorisk gruppsakförsäkring; försäkringsinspektionen förväntas ingripa mot nya avtal därom. Det förutsätts att försäkringsverksamhetskommitténs synpunkter vad gäller bl.a. information och villkorsutformning blir beaktade och att berörda myndigheter bevakar hur konkurrensen på försäkringsmarknaden utvecklas. Det nyss berörda uttalandet om hinder tills vidare för gruppsakförsäkringar skall inte längre gälla. Regeringen har aviserat att den skall ta slutlig ställning i fråga om gruppsakförsäkring när den behandlar kommitténs huvudbetänkande. Detta - (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden - har avlämnats hösten 1987.

Försäkringsverksamhetskommitténs huvuduppgift har varit att se över vissa principer i försäkringsrörelselagen (1982:713). Av betydelse när det gäller gruppförsäkring är särskilt skälighetsprincipen, vilken bl.a. aktualiserar frågan om i vilken mån premiedifferentiering bör tillämpas. I sammanhanget betydelsefulla regler finns även i flera andra lagar. I lagen (1927:77) om försäkringsavtal bör de bestämmelser observeras som innebär att en skada inte ersätts till mer än sitt fulla värde, även om till följd av dubbelförsäkring mer än ett bolag har uppburit premier för att bära risk för skadan. Konsumenträttsliga regler i bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) är också tillämpliga på försäkringsområdet. Ett problem med konsumentförsäkringslagen (1980:38), som likaledes syftar till konsumenternas skydd, är

Nu 1987/88:14

att den inte utan vidare gäller för sådana gruppförsäkringar som diskussionen här främst rör sig om.

Olika myndigheter har, som redan antytts, agerat med anledning av avtalen om kollektiv hemförsäkring. Försäkringsinspektionen har begärt bl.a. att försäkringsbolagen i god tid innan nya sådana avtal ingås skall lämna en rad uppgifter om avtalets räckvidd och innebörd. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har fäst regeringens uppmärksamhet på svårigheter för NO att följa utvecklingen på denna marknad. Vissa marknadsföringsåtgärder avseende grupphemförsäkring har föranlett ingripanden av konsumentverket.

Saken har också föreningsrättsliga aspekter. Det finns inte någon särskild lagstiftning om ideella föreningar, t.ex. arbetstagarorganisationer. Av allmänna rättsprinciper anses emellertid följa att en medlem i en ideell förening kan få rättsligen prövat om ett beslut som har fattats av föreningens högsta beslutande organ är förenligt med stadgarna. Några medlemmar i Elektrikerförbundet har fört klandertalan mot förbundsstyrelsens beslut om avtal med Folksam om obligatorisk grupphemförsäkring för medlemmarna. Högsta domstolen har i maj 1987 - till skillnad från underinstanserna - lämnat deras talan utan bifall.

Riksdagsbehandling av ämnet hösten 1987

I betänkandet NU 1987/88:1 behandlades sju motioner rörande kollektiv sakförsäkring, av vilka tre hade väckts under allmänna motionstiden år 1986 och fyra under allmänna motionstiden år 1987.

Efter sin redogörelse för olika bestämmelser och sakförhållanden sammanfattade utskottet argumentationen för och emot kollektiva sakförsäkringar på följande sätt:

En allmänt erkänd fördel med kollektiva försäkringsformer är att kostnaderna för försäkringsskyddet blir inte oväsentligt lägre än vid individuell försäkring till följd av att administrationen blir enklare och att den dyrbara ackvisitionen av nya försäkringstagare kan inskränkas. En annan fördel är att försäkringsskyddet blir mera utbrett, eftersom avtalen kommer att omfatta även gruppmedlemmar som tidigare har varit oförsäkrade. Förespråkare för de omdiskuterade försäkringarna pekar på ytterligare fördelar. Genom att stora organisationer uppträder på försäkringstagarsidan uppnås bättre balans mellan parterna på försäkringsmarknaden. De enskilda försäkringstagarna får genom organisationernas förmedling ökade möjligheter att komma till tals. Inom ramen för sin informationsverksamhet och på annat sätt kan organisationerna främja skadeförebyggande åtgärder, som i det långa loppet också medför lägre försäkringskostnader. Det kan hävdas att införandet av kollektiva sakförsäkringar stimulerar produktutvecklingen även på de individuella försäkringarnas område och sålunda medverkar till en nyttig konkurrens inom branschen.

Kritiken mot de kollektiva sakförsäkringar som gruppmedlemmarna ansluts till utan individuell anmälan riktar sig mot en rad olika förhållanden. Reservationsrätten utnyttjas i praktiken inte så ofta som skulle kunna anses motiverat; kravet på reservation av den som vill stå utanför kan för övrigt betraktas som integritetskränkande. Den som reserverar sig får inte alltid ekonomisk kompensation för att han avstår från försäkringen. Individens valmöjligheter inskränks sålunda. Eftersom många hushåll kan omfattas av

Nu 1987/88:14

mer än en kollektiv hemförsäkring finns risk för att dubbelförsäkring - som inte medför några favörer vid skadereglering - blir vanligt förekommande. Kostnadsjämförelser försvåras av att s.k. helkundsrabatter kan falla bort. Det ifrågasätts om avsaknaden av premiedifferentiering inom kollektiven är förenlig med skälighetsprincipen. I vart fall kan den minska försäkringstagarnas intresse för skadeförebyggande åtgärder. Det finns risk för bristande konkurrens vid upphandlingen av kollektiva försäkringar. En tendens att det kooperativa försäkringsbolaget Folksam särskilt gynnas påverkar strukturutvecklingen inom försäkringsbranschen. Om en mycket storandel av dem som behöver försäkring omfattas av kollektiva försäkringar kan restpopulationen bli så liten att vissa personer får svårt att erhålla erforderligt försäkringsskydd till rimlig kostnad.

Utskottet konstaterade att det i huvudsak var ett av tre förekommande slag av gruppförsäkringar som var under debatt, nämligen sådan gruppförsäkring till vilken en medlem i ett kollektiv blir ansluten om han inte uttryckligen reserverar sig. Majoriteten inom försäkringsverksamhetskommittén hade, framhöll utskottet, hävdat att denna typ av försäkring borde godtas, en minoritet att den borde förbjudas. Regeringen hade anslutit sig till den förra uppfattningen och - till skillnad från kommittén - inte ansett det nödvändigt med några särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. I händelse att nya avtal skulle träffas om obligatorisk gruppförsäkring utan reservationsrätt hade regeringen förutsatt att försäkringsinspektionen skulle ingripa. Gruppsakförsäkring med individuell anslutning var däremot, påpekade utskottet, en allmänt accepterad försäkringsform.

För egen del anförde utskottet följande:

Utskottet har vid tidigare tillfällen betonat värdet av att kollektiva försäkringsformer blir tillämpade också på sakförsäkringsområdet. Fördelarna härmed är som redovisats stora. Försäkringskostnaderna för hushållen kan sänkas väsentligt, och försäkringsskyddet blir mer utbrett, inte minst bland ungdomar. Utifrån de marknadsekonomiska värderingar som motionärernas partier brukar göra sig till tolk för borde man särskilt uppskatta att införandet av kollektiva sakförsäkringar medverkar dels till bättre balans i relationerna mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, dels till konkurrens och produktutveckling på försäkringsmarknaden. Det sistnämnda har redan kommit till synes genom nya initiativ av bolag som har märkt ett bortfall av hemförsäkringskunder. Vissa nackdelar kan självfallet också påvisas. Åtminstone för fackföreningsrörelsens del borde emellertid den demokratiska beslutsprocessen garantera att dessa övervägs noga innan avtal om gruppförsäkring träffas. Det är anmärkningsvärt att motionärerna - från vilkas sida man brukar plädera för en långtgående avreglering - nu finner det nödvändigt med en ny lagstiftning som skulle begränsa bl.a. de fackliga organisationernas frihet att verka för medlemmarnas bästa. Att en sådan lagstiftning skulle innebära ett intrång i den hävdvunna föreningsrätten borde ge anledning till särskild tvekan.

Mot här angiven bakgrund har utskottet ingenting att erinra mot det preliminära ställningstagande i frågan om kollektiv sakförsäkring som kommer till uttryck i regeringens nyss redovisade beslut.

Utskottet noterade att såväl försäkringsinspektionen som andra myndigheter noga följde utvecklingen på området. Regeringens slutliga ställningstagande till försäkringsverksamhetskommitténs förslag i ämnet borde, tilläde utskottet, kunna bli underbyggt även med bedömningar av hur strukturutveckling -

Nu 1987/88:14

en inom försäkringsbranschen skulle komma att påverkas. Utskottet avstyrkte motionerna med uttalande av att det inte fanns skäl för något initiativ i saken från riksdagens sida.

I en reservation (m, fp, c) framfördes en rad invändningar mot den form av grupphemförsäkring som det var tal om. Reservanterna avvisade påståendet att en lagstiftning med krav att gruppförsäkringar skall grundas på individuell anslutning skulle innebära intrång i föreningsrätten. Enligt reservationen borde riksdagen hos regeringen begära förslag till en lagstiftning innebärande att kollektiv försäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Utskottet

De tre motioner som behandlas här är, liksom motsvarande motioner åren 1986 och 1987, uttryck för en reaktion mot de kollektiva hemförsäkringar i facklig regi som har införts under 1980-talet. Motionerna 1987/88:N212 (m) och 1987/88:N234 (fp) innehåller mera utförliga resonemang utmynnande i krav på en lagstiftning som förbjuder andra kollektiva sakförsäkringar än sådana med individuell anslutning. Med summarisk motivering - i ett större, arbetsrättsligt sammanhang-ställs samma krav i motion 1987/88:N250 (m).

I det föregående har utskottet - med hänvisning till sin utförliga framställning tidigare under detta riksmöte i betänkandet NU 1987/88:1 - redogjort för de sakförhållanden som motionerna avser, för försäkringsverksamhetskommitténs utredning om gruppförsäkring och för ställningstaganden av regeringen och olika myndigheter. Under det senaste året har, som nämns i motion 1987/88:N234 (fp), ytterligare ett antal fackliga organisationer beslutat införa kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar.

Några nya omständigheter i övrigt finns inte att notera. De överväganden av utskottet som låg till grund för riksdagens beslut den 26 november 1987 att avslå de tidigare motionerna i ämnet har nyss redovisats i sin helhet. De nu föreliggande motionerna innehåller inga nya argument. Utskottet åberopar vad det anförde förra gången och vill tillägga att försäkringsinspektionen kan förutsättas bevaka att försäkringsbolagen lämnar tillfredsställande information om de dubbelförsäkringskonsekvenser som kan uppstå.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna och hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N212, 1987/88:N234 och 1987/88:N250.

Stockholm den 2 februari 1988 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m). Gudrun Norberg (fp), Jan Hyttring (c), Mats Lindberg (s) och Elving Andersson (c).

Nu 1987/88:14

7 Reservation

Nu 1987/88:14

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), PerRichard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Jan Hyttring (c) och Elving Andersson (c) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

De tre (=utskottet) sina medlemmar.

Det föreliggande materialet visar med all tydlighet att det finns fog för starka invändningar mot den form av grupphemförsäkring som det nu är tal om. En del olägenheter, såsom att dubbelförsäkring torde bli vanligt förekommande, kan det möjligen sägas i första hand vara de försäkrade kollektivens sak att komma till rätta med. Andra invändningar mot systemet har större principiell räckvidd och påkallar åtgärder från statens sida. Att enhetliga premier tillämpas för gruppmedlemmarna trots mycket olika skaderisk synes inte stå i överensstämmelse med den för försäkringsväsendet grundläggande skälighetsprincipen. Kravet på fri konkurrens eftersätts mer eller mindre regelmässigt när fackliga organisationer upphandlar försäkringstjänster för medlemmarna. Ett utbrett bruk av kollektiva sakförsäkringar kan komma att leda till vittgående strukturförändringar inom försäkringsbranschen. För personer som inte får plats inom de kollektiv som kan avtala om gruppförsäkringar kan det i framtiden bli svårt att få erforderligt försäkringsskydd till rimlig kostnad. Den solidaritetstanke som hittills har präglat försäkringsväsendet blir alltså åsidosatt. Det är risk för att den process som har inletts kan visa sig vara irreversibel.

Från bl.a. fackliga organisationers sida har hävdats att en lagstiftning som slår vakt om kravet att gruppförsäkringar skall grundas på individuell anslutning skulle innebära intrång i föreningsrätten. Om man inte rent av betecknar en helt obligatorisk gruppförsäkring som legitim hänvisar man till reservationsrätten som en tillräcklig eftergift. Utskottet står främmande för detta synsätt. Staten måste ha möjlighet att skydda individerna mot kollektiva beslut som i onödan begränsar deras valfrihet. Vad det nu gäller är bara att förhindra att vissa organisationer medverkar till skadliga förändringar inom försäkringsväsendet. Frågan om en allmän föreningsrättslig lagstiftning får prövas i annat sammanhang.

I enlighet med vad här har sagts finner utskottet det angeläget att regeringen med det snaraste tar slutlig ställning till försäkringsverksamhetskommitténs betänkande om gruppförsäkring och därvid låter de synpunkter som har framförts av reservanterna i kommittén bli vägledande. Riksdagen bör sålunda få förslag till en lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna och hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:N212, 1987/ 88:N234 och 1987/88:N250 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

gotab Stockholm 1988 14463