Om tekoindustri och tekohandel (prop. 1987/88:100 delvis)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:29

om tekoindustri och tekohandel

NU

(prop. 1987/88:100 delvis) 1987/88:29

Ärendet

1 detta betänkande behandlas

dels proposition 1987/88:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen,

dels - helt eller delvis - tio motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om bl.a. målen för tekopolitiken, försörjningsberedskapen på tekoområdet, stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, begränsningarna av tekoimporten, ursprungsmärkning av kläder.

Sammanfattning

Regeringens förslag om anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin tillstyrks av utskottet. Detta branschstöd skall avvecklas, krävs i en reservation (m, fp). I en annan reservation (c) föreslås att riksdagen skall anvisa medel till ett nytt stödsystem - utvecklingslån. I stället borde äldrestödet till tekoföretagen avskaffas och det industripolitiska stödet reduceras i förhållande till regeringens förslag.

Målen för tekopolitiken bör behandlas nästa år i anslutning till att den nuvarande stödperioden löper ut, menar utskottet och avstyrker en motion (c) med krav på att de tidigare fastlagda målen skall gälla alltjämt. Utskottet beklagar dock att regeringen två gånger har skjutit upp en aviserad måldiskussion. Dessa uppskov ger ett klart intryck av att regeringen är osäker om hur den framtida tekopolitiken skall föras, sägs i en reservation (c, vpk). Utskottet avstyrker också motioner (c) om försörjningsberedskapen på tekoområdet. Dessa får stöd i en reservation (c, vpk). Den år 1987 beslutade omläggningen av beredskapsinsatserna på beklädnadsområdet är mycket oklok med hänsyn till den svenska tekoindustrins allmänna läge, hävdar reservanterna.

Motioner (m; fp) om avskaffande av importbegränsningarna på tekoområdet avstyrks av utskottet. Restriktionerna måste bibehållas ytterligare en tid.

1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 29

Motionerna stöds i en reservation (m, fp). En motion (s) med krav på ändrade regler för ursprungsmärkningen av kläder avstyrks av utskottet men får stöd i en reservation (vpk). Systemet med obligatorisk ursprungsmärkning av kläder bör avskaffas, anförs i en annan reservation (m, fp).

Propositionen

I proposition 1987/88:100 bilaga 14 föreslås under punkt B 10 (s. 49-51) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1988/89 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

Motionerna

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1987/88:66 och behandlas här är

1987/88:117 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (22) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av multifiberavtalen och avveckling av handelshinder på tekoområdet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1987/88:N202 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system för stöd till tekoindustrin med utvecklingslån i enlighet med vad i motionen anges samt att detta förslag föreläggs riksdagen så att beslut kan fattas att gälla från den 1 juli 1988.

1987/88:N227 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen för den svenska tekopolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingslån,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om importbegränsningar av lågprisimporten,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till det ekonomiska försvaret,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny jordbrukspolitik,

7. beslutar avskaffa löntagarfonderna,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig verksamhet.

1987/88:N247 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. med avslag på berörda delar av proposition 1987/88:100 bilaga 14 beslutar att införa utvecklingslån för utveckling och ökad konkurrenskraft inom tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1988/89,

2. hos regeringen begär att reglerna för utvecklingslån för tekoindustrin utformas i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

NU 1987/88:29

3. anvisar 135 milj. kr. till utvecklingslån,

4. för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar 35 milj. kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N268 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett nytt flerårsprogram för tekoindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändrade regler för ursprungsmärkning.

1987/88:N269 av Ingrid Sundberg (m) och Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kommande förhandlingar om nytt multifiberavtal,

2. hos regeringen begär avveckling av de särregler som gäller för tekoprodukter vid bestämning av ursprungsland.

1987/88:N275 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen avslår regeringens förslag om 70 milj. kr. på anslaget B 10, Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

1987/88:N301 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen beslutar avskaffa samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet.

1987/88:N305 av Erik Hovhammar m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen avslår regeringens förslag att till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd till tekobranschen.

1987/88:N327 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:U225 anförts om hinder mot tekoimport.

1987/88:N415 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/ 88:Fö512 anförts om försörjningsberedskap på tekoområdet.

Uppgifter om tekobranschen

Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen prognoser över produktionsoch sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin. I rapporten TEKO 87 (SIND PM 1987:5), som publicerades i september 1987, har en bedömning av utvecklingen under åren 1987 och 1988 redovisats.

År 1986 uppgick antalet anställda inom textil- och konfektionsindustrierna till totalt ca 26 000 årssysselsatta. För åren 1987 och 1988 förutser SIND en sysselsättningsminskning med sammanlagt 1 000 personer. I början av 1980-talet minskade sysselsättningen i branschen med ca 2 000 personer per år. Enligt SIND föreligger det trots den minskande sysselsättningen ett betydande rekryteringsbehov inom tekoindustrin.

Från år 1985 till år 1986 minskade produktionsvolymerna för textil- och konfektionsindustrierna med 5 % resp. 2 %. För trikåindustrin noterades en

NU 1987/88:29

ökning med 4-5 %. I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke. Produktionsnivåerna år 1986 innebar enligt SIND att 1978 års volymer underskreds med ca 10 % för textil- och trikåindustrierna och med ca 30 % för konfektionsindustrin. SIND bedömer att textilindustrins produktionsvolym ökade med minst 2 % under år 1987 jämfört med år 1986 och att den under år 1988 kommer att vara oförändrad eller öka ytterligare något. För trikåindustrin beräknas produktionen ha minskat under år 1987 med 2 %. För år 1988 förutses en oförändrad nivå. Produktionsvolymen för konfektionsindustrin ökade enligt SIND:s beräkningar med 1-2 % under år 1987, medan volymen under år 1988 bedöms minska med 2 %.

Den inhemska produktionens värdemässiga andel år 1985 av tillförseln till den svenska marknaden beräknas ha uppgått till 30 % för textilvaror och 21 % för trikå- och konfektionsplagg. Motsvarande andelar år 1984 var 33 % resp. 23 %. Enligt uppgift från SIND uppgick andelarna år 1986 till 30 % resp. 19 %.

I SIND:s rapport redovisas vidare att värdet av exporten av svensktillverkade tekovaror ökade från 3,8 miljarder kronor år 1984 till 4,3 miljarder kronor år 1985. I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 50) anges att exportvärdet år 1986 uppgick till 4,6 miljarder kronor.

Avkastningen på totalt kapital har enligt SIND under åren 1983-1985 legat på en konstant nivå inom textilindustrin och förbättrats inom konfektionsindustrin. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har varit lägre än i flertalet andra näringsgrenar inom svensk industri. Huvuddelen av tekoföretagen emotser en oförändrad eller förbättrad lönsamhet under åren 1987 och 1988.

Utskottet

Mål och riktmärke för tekopolitiken

Den gällande tekopolitiken har som ett långsiktigt mål att svensk industri skall svara för minst 30 % av den inhemska tillförseln av tekovaror och som riktmärke att 1978 års produktionsvolym skall upprätthållas. Förstnämnda mål uttalade sig näringsutskottet för år 1979 (NU 1978/79:48), medan riktmärket fastslogs av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279). De bekräftades av riksdagen år 1983 (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42, rskr. 1982/83:321).

I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) anfördes att de fastställda målen för tekopolitiken enligt regeringens uppfattning i första hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Det redovisades i propositionen att industriministern avsåg att i samband med totalförsvarspropositionen våren 1987 föreslå regeringen att återkomma till frågan om hur ambitionen för den statliga tekopolitiken skulle uttryckas. I en motion (vpk) kritiserades regeringen för att denna fråga sköts upp till år 1987. Motionärerna begärde att 30-procentsmålet skulle stå fast och att målet skulle motiveras av även samhällsekonomiska och industripolitiska skäl. I en annan motion (s) anfördes att de uppställda målen borde ses mot bakgrund av - förutom

NU 1987/88:29

beredskapsskälet - sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl. Motionerna avstyrktes av utskottet (NU 1985/86:32) med hänvisning till att regeringen i samband med propositionen om totalförsvaret skulle återkomma till frågan om målen för tekopolitiken. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Industriminister Thage G Peterson meddelade dock i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) - dvs. innan propositionen rörande totalförsvaret avlämnades - att han ämnade ta upp frågan om målen för tekopolitiken i 1988 års budgetproposition. På förslag av utskottet (NU 1986/87:25) avslog riksdagen våren 1987 en motion (c) med krav på ett uttalande om att tekopolitiken även fortsättningsvis skulle styras utifrån 30-procentsmålet. Utskottet såg ingen anledning att då diskutera detta mål, eftersom regeringen avsåg att återkomma i saken i 1988 års budgetproposition. Motionen fick delvis stöd i en reservation (c).

Nu har regeringen emellertid valt att inte diskutera de aktuella målen i årets budgetproposition. Där sägs (prop. 1987/88:100 bil. 14s. 51) attfrågani stället kommer att tas upp i nästa års budgetproposition i samband med att tekopolitikens omfattning och inriktning behandlas. Den nu gällande perioden för det statliga tekostödet sträcker sig t.o.m. budgetåret 1988/89.

Samme motionär (c) som förra året har i motion 1987/88:N227 upprepat kravet på att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall fastslå att tekopolitiken alltjämt skall ha sin grund i 30-procentsmålet. Andelen svensktillverkade plagg på den inhemska marknaden är nu så låg att det kan ifrågasättas om socialdemokraterna fortfarande står bakom detta mål, heter det i motionen.

I det föregående (s. 3) har lämnats vissa uppgifter om tekobranschen. Av denna redovisning framgår att 30-procentsmålet har uppnåtts under senare år för textilindustrin men inte för trikå- och konfektionsindustrierna. Av tillförseln till den svenska marknaden år 1986 svarade den svenska produktionen för 30 % i fråga om textilvaror och för 19 % i fråga om trikå- och konfektionsvaror. Riktmärket för tekopolitiken - 1978 års produktionsvolym - har inte uppnåtts. År 1986 underskreds denna volym med 10 % för textil- och trikåindustrierna och med 30 % för konfektionsindustrin.

Som utskottet tidigare konstaterat (jfr NU 1986/87:25 s. 7, NU 1987/88:12 s. 7) har tekobranschens struktur på senare år stabiliserats. Efter att ha genomgått en betydande strukturomvandling kan tekoindustrin nu bättre klara den internationella konkurrensen. Sysselsättningsminskningen har därmed, som redovisats i det föregående, kommit att bromsas upp. En betydande del av tekoföretagens produktion avsätts för närvarande på exportmarknaden.

Regeringen har två gånger skjutit upp en aviserad diskussion om målen för tekopolitiken. Utskottet beklagar dessa uppskov. Med hänsyn till vad utskottet nyss har redovisat om tekobranschens situation anser utskottet emellertid att - i det läge som nu har uppstått - målen lämpligen bör diskuteras våren 1989 i anslutning till att den nuvarande stödperioden löper ut. Något ytterligare uppskov bör inte komma i fråga. Med det sagda avstyrks den här behandlade delen av motion 1987/88:N227 (c).

NU 1987/88:29

1* Riksdagen 1987/88.17sami. Nr29

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

Riksdagen beslutade i juni 1987 om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1986/87:95, FöU 1986/87:11, rskr. 1986/87:310). I samband härmed behandlades försörjningberedskapen på olika områden. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att de fastställda särskilda planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet upphörde att gälla. Dessa förutsättningar har inneburit att målen för beredskapsinsatserna på teko- och läderskoområdena har satts högre än för nästan alla andra områden. Hela totalförsvaret omfattas nu av gemensamma planeringsförutsättningar. Centerns företrädare i försvarsutskottet motsatte sig denna omläggning. De anförde i en reservation att förändringen kunde få ödesdigra konsekvenser för den inhemska tekoindustrin.

De ändrade planeringsförutsättningarna för beredskapsåtgärderna på teko- och skoområdena innebär tillsammans med de antaganden om kriser och krig som ligger till grund för den nuvarande inriktningen av totalförsvaret att behovet av att upprätthålla produktionskapacitet inom beklädnadsområdet har reducerats. Anslaget för beredskapsfrämjande åtgärder har i enlighet härmed minskats. De fortsatta kapacitetsbevarande insatserna berör i första hand tillverkningen av vissa grundtextila varor.

Riksdagsbeslutet innebär vidare att gällande skyldighet för ett tiotal statliga myndigheter att upphandla inhemskt framställda tyger för uniformer m.m. skall upphöra när innevarande buffertlager hos överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har förbrukats. Det anfördes i totalförsvarspropositionen (prop. 1986/87:95 bil. 1 s. 118) att beredskapseffekten av det s.k. buffertlagersystemet har varit liten i förhållande till dess kostnader. ÖCB hade också föreslagit att systemet skulle avskaffas. I en reservation (c) i försvarsutskottet sades att buffertlagret under vissa förutsättningar kunde upphävas. Dock borde kravet på att de statliga mydigheterna skall upphandla inhemskt tillverkad väv bibehållas. Denna skyldighet har, menade reservanterna, stor betydelse för textilindustrin.

Ett beredskapsfrämjande stöd till beklädnadsindustrin som inte berördes i totalförsvarspropositionen men i motioner med anledning av denna var det s.k. försörjningsberedskapsstödet. Detta stöd kan utgå vid statlig, kommunal och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt skor. ÖCB kan besluta om stöd i de fall merkostnaden vid inköp från svensk tillverkare jämfört med köp från utländsk leverantör uppgår till högst 100 000 kr. eller högst 20 % av inköpssumman. En motion (m) med krav på att stödet skulle kunna beviljas vid prisskillnader på upp till 30 % avslogs av riksdagen. Likaså avslogs en motion (s) som gick ut på att försörjningsberedskapsstödet skulle bibehållas. Försvarsutskottet anförde att riksdagen inte borde uttala någon mening i frågan förrän klarhet hade vunnits om regeringens avsikter med detta stöd. I en avvikande mening (m, fp) i näringsutskottets yttrande (NU 1986/87:4 y) till försvarsutskottet förordades att försörjningsberedskapsstödet skulle avvecklas så snart som möjligt. De svenska tekoförtagen borde kunna stå på egna ben, sades det där. Denna meningsyttring följdes inte upp i försvarsutskottet.

Centern har i år i motion 1987/88:N415 begärt ett uttalande från riksdagen

NU 1987/88:29

om försörjningsberedskapen på tekoområdet. Motionärerna säger sig inte kunna godta de nedskärningar som försvarsbeslutet innebär på beklädnadsområdet. En inhemsk produktion av råvaror och grundtextila varor är angelägen. Enligt motionärerna bör försvaret upphandla svensktillverkade uniformer och andra tekoprodukter. Köp av utländska produkter får till följd att Sverige avhänder sig kunskap och tillverkningskapacitet på området. Också i motion 1987/88:N227 (c) riktas kritik mot riksdagsbeslutet om totalförvaret. Beslutet kommer att få negativa konsekvenser för många företag i Sjuhäradsbygden, menar motionären. Han framhåller att i denna region 35-40 tillverkare av grundtextila varor får bidrag för att kunna upprätthålla en produktion som annars skulle försvinna. Minskningen av resurserna till det ekonomiska försvaret kan därför inte accepteras, anför motionären och föreslår ett riksdagsuttalande i saken.

Regeringens förslag i budgetpropositionen till anslag för beredskapsfrämjande åtgärder inom beklädnadsområdet behandlas av försvarsutskottet. Där kommer också en motion (m) med krav på ett fortsatt försörjningsberedskapsstöd att tas upp. Näringsutskottet vill med anledning av de två här aktuella motionerna anföra följande.

Insatserna för att en viss produktionskapacitet på tekoområdet skall kunna upprätthållas i en krissituation bör självfallet bestämmas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras från försörjningsberedskapssynpunkt. Motionärernas begäran om att åtgärderna skall fastställas också på grundval av industripolitiska och sysselsättningspolitiska avvägningar kan utskottet sålunda inte biträda.

Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det följande. Med det sagda avstyrks motionerna 1987/88:N227 (c) och 1987/88:N415 (c), båda i ifrågavarande del.

Utvecklingslån

Under senare år har frågan om en omvandling av de statliga stöden till tekoföretagen aktualiserats. Olika organisationer inom tekoindustrin har framfört förslag om att det s.k. äldrestödet och större delen av det industristöd som statens industriverk (SIND) lämnar skall ersättas med ett enhetligt stöd i form av - som de numera benämns - utvecklingslån. Enligt förslaget skall ett sådant lån utbetalas under förutsättning att det mottagande företaget kan redovisa de kostnader för utvecklingsåtgärder som lånet är avsett att användas för. Det skall utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme. Lånen skall vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas med belopp svarande mot investeringar i produktionsanläggningar, marknadsföring, utbildning, produktionsutveckling m.m.

På riksdagens initiativ har regeringen låtit statens pris- och kartellnämnd (SPK) pröva förslaget. I rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin (SPK:s utredningsserie 1987:11), vilken publicerades våren 1987, har resultatet av SPK:s analys redovisats. Nämnden anför där sammanfattningsvis att de föreslagna utvecklingslänen av olika anledningar är en mindre lämplig stödform.

Regeringen meddelade i en proposition under hösten 1987 (prop. 1987/

NU 1987/88:29

88:25) att den inte var beredd att tillstyrka att de nuvarande stödformerna omvandlas till utvecklingslån. På förslag av utskottet (NU 1987/88:12) instämde riksdagen i december 1987 i denna bedömning och avslog motioner (m; fp; c) med krav på införande av utvecklingslån. Enligt utskottets uppfattning hade det inte framkommit några skäl som talade för att sådana lån borde införas. Den föreslagna stödformen skulle, menade utskottet, inte möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentrerades till företag med utvecklingsmöjligheter. Effektiviteten i stödgivningen skulle därmed försämras. Den skisserade ändringen av stödsystemet skulle vidare kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Enligt utskottets mening kunde en omvandling av stödformerna inte heller motiveras med att industrin har brist på riskkapital. I en reservation (m, fp) avstyrktes motionerna med en delvis annorlunda motivering. Där anfördes att införande av utvecklingslån inte skulle främja en snar avveckling av de statliga tekostöden. Om sådana lån skulle införas skulle det enligt reservanterna snarare ses som en bekräftelse på att stöden till tekoindustrin inte kommer att avvecklas under överskådlig framtid. Motionerna fick stöd i en annan reservation av centerns företrädare i utskottet. De ansåg att de förändringar som tekoindustrin har genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna. Införande av utvecklingslån skulle kunna bli en för branschen offensiv industripolitisk åtgärd.

I tre motioner beklagas nu att riksdagen inte har velat acceptera den föreslagna omläggningen av stödinsatserna till tekoindustrin.

Det är anmärkningsvärt, sägs det i motion 1987/88:N202 (m), att riksdagsmajoriteten föredrar det till sin konstruktion passiva äldrestödet i stället för de offensivt inriktade utvecklingslänen. Riksdagen bör enligt motionärerna hemställa hos regeringen om förslag till utvecklingslån. Den nya stödformen borde kunna träda i kraft den 1 juli 1988.

I motion 1987/88:N247 (c) begärs att riksdagen redan nu skall fatta beslut om att utvecklingslån skall införas vid halvårsskiftet 1988. Vidare borde regeringen få i uppdrag att utforma regler för sådana lån. Denna stödform skulle, menar motionärerna, stimulera till en industriell förnyelse och på sikt öka företagens konkurrenskraft och marknadsandelar. Till följd av den svaga lönsamheten i tekoindustrin saknar företagen i många fall riskkapital för expansiva investeringar. Utvecklingslån borde därför införas. I stället skulle äldrestödet upphävas och anslaget till SIND för industripolitiska åtgärder reduceras.

Ett riksdagsuttalande om utvecklingslån begärs i motion 1987/88:N227 (c). Dessa skulle främja offensiva satsningar inom tekoindustrin. Många tekoföretag är enligt motionären i behov av teknisk upprustning och insatser på design- och marknadsföringsområdena.

Riksdagen har som nämnts nyligen avslagit förslag om införande av utvecklingslån. Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning att nu ompröva detta ställningstagande. Motionerna 1987/88:N202 (m), 1987/ 88:N227 (c) och 1987/88:N247 (c), de två sistnämnda i här behandlad del, avstyrks följaktligen.

NU 1987/88:29

8 Anslagsfrågor

För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 80 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser för tekoindustrin och 95 milj. kr. för äldrestödet till te koföretagen. Riksdagen beslutade år 1986 om nivåerna på dessa stöd under en treårsperiod t.o.m. budgetåret 1988/89 (prop. 1985/86:100 bil. 12 och 14, NU 1985/86:32, AU 1985/86:11, rskr. 1985/86:153 och 306). Beslutet innebar att stöden skulle minska successivt under perioden. I enlighet med detta beslut har i budgetpropositionen (1987/88:100 bil. 12 s. 92 och bil. 14 s. 49) föreslagits att riksdagen för det kommande budgetåret skall anvisa 70 milj. kr. resp. 71 milj. kr. för de aktuella stöden. Arbetsmarknadsutskottet har nyligen (AU 1987/88:11) enhälligt tillstyrkt regeringens förslag såvitt gäller äldrestödet.

I två motioner, 1987/88:N275 (fp) och 1987/88:N305 (m), yrkas avslag på förslaget om anslag till SIND för industripolitiska åtgärder. Under de senaste åren har omstruktureringar genomförts inom tekobranschen och konkurrensförmågan förbättrats, anförs det i motionerna. Stödet till SIND:s utvecklingsinsatser borde därför avvecklas. I sistnämnda motion sägs vidare att det i längden inte är nyttigt för tekoindustrin att erhålla omfattande statligt stöd. Riksdagen borde uttala sig i enlighet härmed.

I motion 1987/88:N247 (c) begärs - i konsekvens med motionärernas önskan om en ny stödform till tekoindustrin - att riksdagen skall anvisa medel för de föreslagna utvecklingslänen. För det kommande budgetåret borde 135 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Enligt motionärerna bör anslaget till SIND:s industristöd reduceras i förhållande till regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Dessa medel borde användas för bl.a. exportfrämjande insatser och modevisningar. Motionärernas förslag innebär sålunda att totalt 170 milj. kr. skall anslås för de två stödformerna, vilket är 29 milj. kr. mer än vad regeringen har föreslagit.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även ett yrkande i motion 1987/88:N268 (s) om ett nytt flerårsprogram för tekoindustrin. Enligt motionärerna bör de nuvarande stödinsatserna till tekoindustrin, när de löper ut vid halvårsskiftet 1989, följas av ett offensivt nytt stödprogram. Syftet med detta program borde bl.a. vara att stimulera investeringar hos företagen, främja exporten och bidra till en ökad yrkesutbildning inom tekobranschen. Riksdagen borde uttala att ett sådant program behövs.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att här diskutera omfattningen och inriktningen av eventuella stöd till tekoindustrin fr.o.m. den 1 juli 1989. Denna prövning får göras under våren 1989 med utgångspunkt i de förutsättningar som då gäller.

Utskottet har i det föregående avvisat yrkanden om införande av utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker att medel skall anvisas för sådana lån.

I linje med vad riksdagen tidigare har beslutat angående SIND:s industristöd tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1988/89. Förslaget i motionerna 1987/88:N275 (fp) och 1987/88:N305 (m) om att detta stöd helt skall avvecklas vid utgången av innevarande budgetår finner utskottet inte realistiskt.

NU 1987/88:29

9 Det sagda innebär att utskottet avstyrker samtliga här aktuella motionsyrkanden.

Importbegränsningar

I fern motioner har begränsningarna av den svenska tekoimporten tagits upp. Dessa restriktioner upprätthålls med stöd av multifiberavtalet. Avtalet, som har förlängts flera gånger, ger möjligheter till bilateral reglering av lågprisländers export av tekoprodukter. År 1986 beslöts om en förlängning till år 1991. Under föregående avtalsperiod ingick Sverige med stöd av multifiberavtalet bilaterala begränsningsavtal med följande länder: Brasilien, Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Jugoslavien, Republiken Korea (Sydkorea), Macao, Malaysia, Pakistan, Singapore, Sri Lanka och Thailand. Dessutom ingicks liknande avtal med Folkrepubliken Kina, Malta och Mauritius.

I samband med förlängningen av multifiberavtalet år 1986 gjordes vissa tillägg till avtalet. Bl.a. har Sverige m.fl. länder åtagit sig att bidra till en ökad liberalisering av textilhandeln. Kommerskollegium undersökte år 1986 på regeringens uppdrag de svenska tekoprodukternas skyddsbehov. Kollegiets undersökning, som har hemligstämplats, låg till grund för det mandat som regeringen i början av år 1987 utfärdade inför förhandlingarna om förnyelse av begränsningsavtalen. Regeringsmandatet är också det hemligstämplat. Regeringen har emellertid meddelat att mandatet möjliggör en successivt ökad import av tekovaror. De varor som har bedömts ha ett litet skyddsbehov och som inte kommer att omfattas av de nya avtalen har enligt regeringen beräknats motsvara ca 20 % av den totala lågprisimporten av kläder och andra konfektionerade artiklar till Sverige.

Omförhandlingar av avtalen pågår. Hittills har nytt avtal tecknats med åtta av de berörda länderna. Med Brasilien och Mauritius, vilkas tidigare begränsningsavtal med Sverige har löpt ut, förekommer för närvarande inga överläggningar. Dessa länders export av tekoprodukter till Sverige är sålunda inte nu reglerad. Sverige följer dock utvecklingen av denna export. Regeringen har vidare beslutat att ta upp konsultationer med Turkiet om detta lands tekoexport till Sverige. Regeringen har konstaterat att tekoimporten från Turkiet har ökat kraftigt under år 1987.

Multifiberavtalet har upprättats inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). I den nu pågående förhandlingsrundan inom GATT -den s.k. Uruguayrundan - behandlas även textilområdet. Förhandlingarna syftar i denna del till att tekobranschen skall återföras under GATT:s allmänna regler.

Som tidigare nämnts har importbegränsningarna på tekoområdet aktualiserats i fem motioner. I fyra begärs att restriktionerna skall avvecklas eller minskas kraftigt. I den femte hävdas att de bör bibehållas.

När Sverige tillämpar handelsbegränsningar mot u-länder visar vi att vi inte är beredda att ta konsekvenserna av våra uttalanden om solidaritet med befolkningen i dessa länder, anförs det i motion 1987/88:U7 (m). Det är, menar motionärerna, en i grunden omoralisk inställning att Sverige med skattemedel stöder u-ländernas industriella utveckling samtidigt som vi inte

NU 1987/88:29

tillåter att deras industriprodukter får säljas fritt. En ökad import från dessa länder skulle endast marginellt drabba den svenska tekoindustrin. Det är troligen importen från andra industriländer som skulle minska mest. Enligt motionärerna bör frihandelsprincipen gälla även på tekoområdet. Existerande begränsningsavtal borde därför omförhandlas till u-ländernas fördel.

Också i motion 1987/88:N327 (m) begärs att de svenska hindren mot tekoimport från u-länderna skall avvecklas. Enligt motionärerna bör Sverige verka för en strikt genomförd frihandel. I motion 1987/88:N269 (m) erinras om att det nuvarande multifiberavtalet, såsom tidigare har redovisats, löper till år 1991.1 samband med kommande förhandlingar om ett nytt multifiberavtal borde åtgärder som kraftigt minskar importbegränsningarna på tekoområdet vidtas. Detta bör enligt motionärerna riksdagen uttala sig för.

Importhindren på tekoområdet har inte skyddat den svenska tekoindustrin, hävdas i motion 1987/88:N301 (fp). Det är i stället tillverkare inom EG som har gynnats av begränsningarna. Enligt motionärerna står Sveriges restriktiva behandling av tekoimporten från u-länderna i direkt strid mot den uttalade viljan att förbättra levnadsvillkoren för människorna i de fattigaste länderna. Dessa länder måste ges möjligheter att bygga upp sina ekonomier och avsätta sina produkter på export. U-länderna borde inte påtvingas begränsningsavtal med ett land som Sverige, som har frihandeln att tacka för sitt eget välstånd. Som ett ytterligare motiv för att begränsningarna av tekoimporten borde slopas anförs att de svenska konsumenterna därmed skulle få tillgång till billigare barnkläder. Riksdagen bör enligt motionärerna besluta om att samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet skall avvecklas.

I motion 1987/88:N227 (c) begärs däremot att importbegränsningarna skall bibehållas. Påståendena om att restriktionerna är utslag för en protektionistisk politik stämmer inte, menar motionären. Han anser att Sverige är det land som tillåter den mest omfattande tekoimporten.

Statsrådet Anita Gradin anför i budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 5 s. 124) att den svenska politiken går ut på att stegvis trappa ned de handelspolitiska skyddsåtgärderna men också på att ge den svenska tekoindustrin ett för olika varor erforderligt skydd. Enligt statsrådet kan tekobranschen inte räkna med handelspolitiska skyddsåtgärder av den omfattning som tidigare har förekommit. Hon har i riksdagen under innevarande riksmöte gett uttryck för samma inställning i svar på två interpellationer (1987/88:26,1987/88:182) av Hadar Cars (fp) om restriktioner för tekoimporten. I den allmänpolitiska debatten i februari 1988 (RD 1987/88:61 s. 32) meddelade statsministern på direkt fråga av Bengt Westerberg (fp) att regeringen inte var beredd att omedelbart slopa importbegränsningarna. Det skulle innebära att tiotusentals textilarbetare ställdes utan arbete. Restriktionerna kommer i stället att minskas undan för undan, sade statsministern.

Riksdagen har flera gånger under senare år behandlat frågan om handelsbegränsningarna på tekoområdet. Under hösten 1987 togs den upp vid två tillfällen. På förslag av utskottet (NU 1987/88:8, NU 1987/88:12) avslogs motioner (m; fp) med krav på att restriktionerna skulle avvecklas. Utskottet menade att dessa måste behållas under ännu en tid. Målet för den svenska tekopolitiken måste dock vara att det på sikt skall skapas en livskraftig

NU 1987/88:29

tekoindustri som kan konkurrera utan hjälp av importhinder. Motionerna har fått stöd i reservationer (m, fp).

Utskottet anser inte att det i de nu aktuella motionerna har redovisats några bärkraftiga motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Under ytterligare en tid måste restriktionerna finnas kvar så att den nödvändiga strukturomvandlingen inom tekoindustrin hinner genomföras. Ett omedelbart upphävande av importbegränsningarna skulle kunna leda till att trycket på den svenska marknaden skulle bli för stort.

Som nyss redovisats har dock steg redan tagits i riktning mot en mindre inskränkande importpolitik på tekoområdet. De begränsningsavtal som nu framförhandlas med utgångspunkt i den beslutade förlängningen av multifiberavtalet medger ett större utrymme för lågprisländernas tekoprodukter. Eftersom begränsningsnivåerna även höjs år från år får dessa länder ett ytterligare successivt ökat tillträde på marknaden. Kravet i motion 1987/ 88:U7 (m) på att begränsningsavtalen skall omförhandlas till u-ländernas fördel är sålunda delvis tillgodosett.

Ambitionen för den svenska tekopolitiken måste, som utskottet tidigare har anfört och som också har framhållits från regeringens sida, vara att det skall skapas en livskraftig tekoindustri för vilken handelspolitiska skyddsåtgärder inte behövs. I det sammanhanget måste emellertid även andra länders tekopolitik beaktas. Utskottet ser härvidlag med tillfredsställelse på att, som har redovisats i det föregående, den nya förhandlingsrundan inom GATT bl.a. syftar till att integrera tekosektorn i GATT:s ordinarie regelverk.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här aktuella yrkanden om att importbegränsningarna skall avvecklas eller minskas kraftigt. Ett riksdagsbeslut i enlighet härmed tillgodoser i allt väsentligt önskemålet i motion 1987/88:N227 (c) om att restriktionerna skall bibehållas. Även detta motionsyrkande avstyrks därför.

Ursprungsmärkning av kläder

År 1983 infördes bestämmelser om att kläder vid yrkesmässig försäljning skall vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Med stöd av ett bemyndigande i en särskild lag (1982:736) har regeringen genom förordningen (1982:910) om ursprungsmärkning av kläder utfärdat regler för denna märkning. Kläderna skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet. Detta system för märkningsskyldighet brukar kallas internmodellen. Det ankommer på kommerskollegium att utöva tillsyn över efterlevnaden av systemet.

Reglerna för ursprungsmärkningen bör ändras, anförs i motion 1987/ 88:N268 (s). För närvarande saknar en mängd plagg i butikerna sådan märkning, hävdar motionärerna. Handeln har liten möjlighet att fastställa ursprungsland för dessa varor när de väl är i butikerna. Motionärerna förordar därför att kravet på märkning skall gälla när plaggen förs in i Sverige - den s.k. gränsmodellen.

På initiativ av riksdagen (NU 1981/82:50, rskr. 1981/82:402) har förutsättningarna för införande av gränsmodellen studerats av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Gruppens resultat redovisades i promemorian (Ds UD

NU 1987/88:29

1983:4) Ursprungsmärkning av kläder. Gällande bestämmelser kunde enligt gruppen relativt enkelt anpassas till en gränsmodell. Kontrollen av efterlevnaden skulle dock komma att medföra administrativa problem med hänsyn till den tullprocedur som tillämpas i Sverige. 1 rapporten sades vidare att märkningen av tekniska och ekonomiska skäl i regel görs i samband med tillverkningen. Märkning torde därmed saknas endast i undantagsfall. Vidare anfördes att det inte fanns tillräckligt underlag för att bedöma om bestämmelserna borde ändras. Det syntes därför enligt arbetsgruppen lämpligt att avvakta med att ta ställning till frågan om införande av gränsmodellen. 1 1985 årsbudgetproposition (prop. 1984/85:100bil. 5 s. 135) kommenterades rapporten. Enligt regeringen fanns det inte anledning att ändra den bedömning i frågan som gjordes när statsmakterna år 1982 fattade beslut om ursprungsmärkningen. Vidare förutsattes från regeringens sida att kommerskollegium skulle anmäla om man i sin tillsyn fann behov av förändringar.

På förslag av utskottet har riksdagen våren 1985 och våren 1987 (NU 1984/85:25, NU 1986/87:25) avslagit motioner (s; c) liknande den nu aktuella. Utskottet har erinrat om att märkningen normalt görs i anslutning till att varorna tillverkas och att det därför torde vara ovanligt med omärkta plagg. Vid behandlingen av frågan år 1987 hade utskottet erfarit från kommerskollegium att en utökad kontroll hade utförts under år 1986 och att det därvid inte hade uppmärksammats något anmärkningsvärt. Motionen fick vid detta tillfälle stöd i en reservation (vpk). I en annan reservation förordade moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet en utvärdering av systemet med obligatorisk ursprungsmärkning. De ansåg att mycket talade för att nuvarande regler borde ersättas med en frivillig ordning.

Kommerskollegium har i en skrivelse till regeringen i augusti 1987 redovisat erfarenheterna av kontrollverksamheten rörande ursprungsmärkningen. Enligt kollegiet efterlevs bestämmelserna i stort sett. I de flesta butiker är huvuddelen av plaggen märkta. Märkning saknas framför allt på exklusivare sortiment som säljs i mindre butiker. I skrivelsen redovisas också en utvärdering av i vilken utsträckning konsumenterna använder sig av uppgiften om tillverkningsland vid köp av kläder. Undersökningen, som har gjorts av statistiska centralbyrån på uppdrag av kommerskollegium, visar att av intervjuade köpare (818 st.) knappt 20 % hade noterat ursprungsmärkningen. Endast drygt 10 % av köparna uppgav att kännedom om tillverkningslandet i fråga hade påverkat deras val av plagg.

Med hänsyn till resultatet av denna översyn anser kommerskollegium att det kan ifrågasättas om den obligatoriska ursprungsmärkningen fyller någon egentlig funktion från konsumentsynpunkt. Enligt kollegiet torde märkningen vidare ha en högst marginell positiv effekt för den svenska tekoindustrin. I skrivelsen till regeringen anför kommerskollegium också att märkningskravet kan vara tvivelaktigt från handelspolitisk synpunkt. Kollegiet föreslår därför i skrivelsen att kravet på ursprungsmärkning av kläder skall avvecklas. En ledamot av kommerskollegiums styrelse, riksdagsman Lennart Pettersson (s), reserverade sig mot detta förslag.

Regeringen har inte besvarat skrivelsen. Anita Gradin meddelade dock i

NU 1987/88:29

riksdagen i oktober 1987 som svar på en fråga (1987/88:46) av Lennart Brunander (c), vilken var ställd med anledning av kommerskollegiums förslag, att regeringen inte då hade för avsikt att ändra de regler som gäller i fråga om ursprungsmärkning av kläder (RD 1987/88:12 s. 96).

Utskottet anser i likhet med regeringen att de nuvarande bestämmelserna om den obligatoriska ursprungsmärkningen bör bibehållas. Mot bakgrund av att plaggen i allt väsentligt är märkta och att denna märkning normalt görs i samband med tillverkningen är det mindre betydelsefullt om internmodellen eller gränsmodellen tillämpas. Kommerskollegiums redovisade erfarenheter från kontrollverksamheten ger inte heller anledning till någon ändring av reglerna.

Utskottet vidhåller alltså den uppfattning som kom till uttryck i utskottets ställningstaganden åren 1985 och 1987 och avstyrker motion 1987/88:N268 (s) i aktuell del.

I motion 1987/88:N269 (m) har en annan aspekt på ursprungsmärkningen berörts, nämligen hur tekovarors ursprung skall klassificeras.

Regeringen införde år 1984 genom en förordning (1984:59) regler om hur varors ursprung skall fastställas. Reglerna bygger på den praxis som dessförinnan hade utvecklats. Förutom vid ursprungsmärkning av kläder tillämpas de i samband med införsel och utförsel av varor och vid framtagande av handelsstatistiska uppgifter. Generaltullstyrelsen har med stöd av förordningen utfärdat närmare föreskrifter om reglernas tillämpning. Föreskrifterna har publicerats i tullverkets författningssamling (TFS 1984:47).

Varor som är helt framställda i ett land anses självfallet ha sitt ursprung i detta land. För varor som tillverkas genom bearbetning i flera länder betraktas ursprungslandet vara det land där varan sist har undergått väsentlig bearbetning. Enligt generaltullstyrelsens föreskrifter anses sådan bearbetning föreligga i regel dels när varan efter bearbetning klassificeras enligt ett nytt tulltaxenummer (den s.k. nummerväxlingsregeln), dels när varan, utan krav på att nummerväxlingsregeln uppfylls, tillförs ett mervärde som utgör största delen av varans värde (den s.k. värderegeln). Med mervärde avses skillnaden mellan varans värde och tullvärdet av de importerade varor som har använts som material vid bearbetningen.

Av föreskrifterna framgår dock att värderegeln inte får tillämpas för tekovaror. I regeringens förordningsmotiv (1984:2) till förordningen om varors ursprung sägs att nämnda undantag för tekoprodukter stämmer överens med de bestämmelser om särbehandling i ursprungshänseende som dessa varor har i internationella avtal och i internationell praxis.

Denna särregel utgör ett administrativt importhinder, anförs i motion 1987/88:N269 (m). Den innebär också att konsumenterna kan få vilseledande information. Regeln står, menar motionärerna, definitivt inte i samklang med vare sig regeringens eller konsumenternas intresse av att handeln med tekoprodukter skall avregleras. I motionen föreslås därför att riksdagen hos regeringen skall begära att de särbestämmelser som gäller för tekovaror vid fastställande av ursprungsland skall avskaffas.

Riksdagen har våren 1986 och hösten 1987 på förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:32) och skatteutskottet (SkU 1987/88:1) avslagit motioner (m)

NU 1987/88:29

av samma innebörd som den nu aktuella. Utskotten har erinrat om att reglerna inte bara tillämpas i fråga om märkning av kläder utan också har en viktig funktion för ursprungsbestämning av varor som är underkastade importbegränsningar och för handelsstatistiken. Det har också från utskottens sida anförts att reglerna vid en jämförelse med de bestämmelser som gäller för förmånsbehandling inom EG och EFTA framstår som enklare och mer liberala. Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskotten har i reservationer följt upp motionerna.

Enligt utskottets mening har det inte tillkommit några faktorer som föranleder en ändrad bedömning av frågan. I enlighet med internationell praxis bör särregeln behållas. Om denna skulle slopas skulle det öppnas betydande möjligheter för lågprisländerna att via en mindre omfattande bearbetning i ett tredje land fritt kunna exportera tekovaror till Sverige. Som nyss har nämnts beräknas mervärdet enligt gällande föreskrifter som skillnaden mellan varans pris och tullvärdet av de varor som har använts vid tillverkningen. Denna differens behöver sålunda inte enbart motsvara värdet av bearbetningen i det tredje landet. En prishöjning i detta land innebär också - med nuvarande bestämmelser - att mervärdet ökar. Av det sagda följer att motion 1987/88:N269 (m) avstyrks såvitt här är i fråga.

Vissa övriga frågor

Utskottet har i det föregående behandlat ett antal yrkanden i motion 1987/88:N227 (c) om olika tekopolitiska frågor. Den är särskilt inriktad på situationen för tekoföretagen i Sjuhäradsbygden. I motionen framställs även vissa andra krav på insatser som enligt motionären skulle ha en positiv inverkan på utvecklingen i Sjuhäradsbygden. Han efterlyser sålunda en ny jordbrukspolitik, åtgärder för att förbättra situationen för de små och medelstora företagen och utlokalisering av offentlig verksamhet till Sjuhäradsbygden. Vidare begärs i motionen att löntagarfonderna skall avskaffas.

Yrkandet rörande de små och medelstora företagens situation behandlar utskottet i ett betänkande (NU 1987/88:25) om näringspolitik.

Beträffande övriga nu aktuella motionsyrkanden noterar utskottet följande. Centern har i partimotioner tagit upp jordbrukspolitiska frågor och önskemål om utlokalisering av statlig verksamhet. Dessa motioner kommer senare under våren 1988 att behandlas av jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Motioner (m, fp, c: m; c) om avskaffande av löntagarfonderna har nyligen behandlats av riksdagen (FiU 1987/88:20). Utskottet anser inte att riksdagen har skäl att ta upp de angivna frågorna till behandling också i samband med tekopolitiken. De berörda yrkandena i motion 1987/88:N227 (c) bör alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen avslår motion 1987/88:N227 yrkande 1,

2. beträffande försörjningsberedskapen på tekoområdet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N227 yrkande 4 och motion

1987/88-.N415 yrkande 2,

NU 1987/88:29

3. beträffande utvecklingslån

att riksdagen avslår motion 1987/88:N202, motion 1987/88:N227 yrkande 2 och motion 1987/88:N247 yrkandena 1 och 2,

4. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen

a) med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 14 punkt B 10 och med avslag på motion 1987/88:N247 yrkandena 3 och 4, motion 1987/88:N275 yrkande 5 och motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1988/89 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.,

b) avslår motion 1987/88:N268 yrkande 1 och motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del,

5. beträffande importbegränsningar

att riksdagen avslår motion 1987/88:U7 yrkande 22, motion 1987/ 88:N227 yrkande 3, motion 1987/88:N269 yrkande 1, motion 1987/ 88:N301 yrkande 2 och motion 1987/88:N327,

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår motion 1987/88:N268 yrkande 2,

7. beträffande klassificering av tekovarors ursprung att riksdagen avslår motion 1987/88:N269 yrkande 2,

8. beträffande vissa övriga frågor att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:N227 yrkande 5,

b) avslår motion 1987/88:N227 yrkande 7,

c) avslår motion 1987/88:N227 yrkande 8.

Stockholm den 22 mars 1988 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s) (mom. 1), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c) (mom. 2-8), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 2-8), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s) (mom. 1), Åke Wictorsson (s) (mom. 1), Hadar Cars (fp) (mom. 1), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) (mom. 1), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp) (mom. 2-8), Mats Lindberg (s) (mom. 2-8), Elving Andersson (c) (mom. 1), John Andersson (vpk) (mom. 2-8) och Leo Persson (s) (mom. 2-8).

NU 1987/88:29

16 Reservationer

NU 1987/88:29

1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Per Westerberg (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Regeringen har” och slutar med ”motion 1987/88:N227 (c)” bort ha följande lydelse:

Det finns mot denna bakgrund, menar utskottet, inte skäl att nu särskilt behandla målen för tekopolitiken. Dessa bör prövas våren 1989 i anslutning till att den nuvarande stödperioden för tekoindustrin löper ut. Den här behandlade delen av motion 1987/88:N227 (c) avstyrks sålunda.

2. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”motion 1987/88:N227 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen än en gång har skjutit upp diskussionen om målen för tekopolitiken. De upprepade förhalningarna av frågan ger ett klart intryck av att det hos regeringen råder osäkerhet om hur den framtida tekopolitiken skall föras. Tekoindustrin är inte betjänt av denna tveksamhet.

Tekobranschen har under en lång tid brottats med betydande svårigheter.

Vissa tecken tyder dock på att en vändning har inträtt under senare år. Bl.a. har, som tidigare redovisats (s. 3), minskningen av sysselsättningen stagnerat. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning angeläget att man noga följer den fortsatta utvecklingen i branschen. Ytterligare utslagning av tekoföretag skulle få allvarliga följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av tekoindustrin. Tekopolitiken måste, menar utskottet, ta i beaktande - förutom beredskapsaspekten - dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna i vissa orter.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed skulle den aktuella delen av motion 1987/88:N227 (c) bli i allt väsentligt tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för tekopolitiken att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N227 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Insatserna för” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Insatserna för (= utskottet) inte biträda. 17

Enligt utskottets uppfattning måste ambitionen från industripolitisk utgångspunkt vara att de svenska tekoföretagen skall kunna klara sig utan statliga bidrag. Något stöd för att kompensera prisskillnader mellan svensk och utländsk tekoproduktion bör inte utgå.

Frågan om (= utskottet) ifrågavarande del.

4. Försörjningsberedskapen påtekoområdet (mom. 2)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Insatserna för” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som framförs i motionerna 1987/88:N415 (c) och 1987/88:N227 (c) mot den ändrade inriktningen av försörjningsberedskapen på tekoområdet. Denna förändring är mycket oklok med hänsyn till den svenska tekoindustrins allmänna läge. Som anförs i förstnämnda motion är det angeläget att den inhemska kapaciteten för tillverkning av grundtextila varor säkerställs. De svenska tekoföretagen har betydelse inte bara som producenter av kläder utan också som tillverkare av sjukvårdstextilier och insatsvaror till industrin. Utskottet anser vidare att statliga och kommunala myndigheters upphandling av tekoprodukter i första hand bör göras hos svenska tillverkare. Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det följande.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Ett sådant uttalande skulle helt tillgodose den aktuella delen av motion 1987/88.N415 (c) och i allt väsentligt motion 1987/88:N227 (c) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande försörjningsberedskapen på tekoområdet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N415 yrkande 2 och med anledning av motion 1987/88:N227 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Utvecklingslån (mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Riksdagen har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att en omläggning av stödformerna till tekoindustrin bör genomföras. Som har redovisats i det föregående (s. 4) har tekoindustrin en genomsnittligt sett sämre lönsamhet än flertalet övriga industribranscher i landet. Tekoföretagen saknar således, som också sägs i motion 1987/88:N247 (c), riskkapital för offensiva investeringar. Sådana satsningar är en förutsättning för att den svenska tekoindustrin skall kunna förbättra sin konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.

Enligt utskottets mening bör därför huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och selektivt riktat industristöd

NU 1987/88:29

sammanföras till ett stöd i form av de skisserade utvecklingslänen. Sådana lån, som är generella och konkurrensneutrala, skulle ge stimulans till framtidsinriktade investeringar.

Den nya stödformen bör införas vid ingången av budgetåret 1988/89 och tillämpas under en treårsperiod. Som anförs i motionerna 1987/88:N202 (m) och 1987/88:N247 (c) bör krav ställas på företagen att de skall bekosta de berörda investeringarna till viss del själva. Med ett sådant krav undanröjs också eventuella risker för handelspolitiska konsekvenser av införandet av utvecklingslån. De åtgärder som utvecklingslån skall finansiera bör ha fastställts i samarbete med de lokala fackliga organisationerna.

Regeringen bör, menar utskottet, lägga fram förslag till regler för utvecklingslån i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med utgångspunkt i vad som sägs härom i motion 1987/88:N247 (c).

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed skulle nu aktuella delar av motionerna 1987/88:N227 (c) och 1987/88:N247 (c) bli helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1987/88:N202 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvecklingslän att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N227 yrkande 2 och motion 1987/88:N247 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1987/88:N202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Stöd till industri politiska åtgärder för tekoindustrin (mom.

4)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Enligt utskottets” och slutar på s. 10 med ”aktuella motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin har nu i nära 20 år erhållit industripolitiskt stöd för att komma igenom en svår strukturkris. Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i motion 1987/88:N305 (m), att det i längden inte är nyttigt för branschen att få ett omfattande statligt stöd. Som sägs i nämnda motion och i motion 1987/88:N275 (fp) har omstruktureringar genomförts i branschen och dess konkurrensförmåga förbättrats.

Enligt utskottets uppfattning måste tekoindustrin börja planera för en framtid utan statliga stöd. För att företagens omställning skall förberedas och underlättas bör det nu fastslås att stöden till tekoindustrin kommer att vara avvecklade senast vid halvårsskiftet 1990. SIND:s industripolitiska stöd kan, menar utskottet, avskaffas redan vid utgången av innevarande budgetår. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1988/89.

Utskottet har (= utskottet) sådana lån.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin

NU 1987/88:29

mening. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker berörda delar av motionerna 1987/88:N275 (fp) och 1987/88:N305 (m). Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N275 yrkande 5 och motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N247 yrkandena 3 och 4 avslår proposition 1987/88:100 bilaga 14 punkt B 10,

b) med bifall till motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N268 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom.

4)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 10 med ”aktuella motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt en omläggning av stödformerna för tekoindustrin. Som tidigare har anförts bör utvecklingslån införas vid ingången av kommande budgetår och tillämpas under en treårsperiod. Samtidigt skulle äldrestödet upphävas och stödet till SIND:s industripolitiska åtgärder reduceras i förhållande till den nivå som riksdagen tidigare har beslutat om och som nu föreslås i budgetpropositionen.

I linje med vad som anförs i motion 1987/88:N247 (c) anser utskottet att anslaget för utvecklingslån bör upptas till 135 milj. kr. för budgetåret 1988/89. För SIND:s stödåtgärder bör 35 milj. kr. anvisas för det kommande budgetåret. Dessa medel bör huvudsakligen användas för exportfrämjande insatser. Om riksdagen bifaller regeringens begäran om anslag till äldrestödet, som alltså har behandlats av arbetsmarknadsutskottet, förutsätter näringsutskottet att regeringen håller inne dessa medel.

Utskottet tillstyrker alltså motion 1987/88:N247 (c) såvitt nu är i fråga. Det anförda ligger också delvis i linje med vad som sägs i den aktuella delen av motion 1987/88:N268 (s). Övriga här behandlade motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen

a) med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 14 punkt B 10, med bifall till motion 1987/88:N247 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motion 1987/88:N275 yrkande 5 och motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

NU 1987/88:29

1988/89 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,

dels till Utvecklingslän för tekoindustrin för budgetåret 1988/89 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 135 000 000 kr.,

b) med anledning av motion 1987/88:N268 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom.

4)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 10 med ”aktuella motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det skäl för riksdagen att redan nu fastslå att det nuvarande stödprogrammet för tekoindustrin den 1 juli 1989 skall efterföljas av ett nytt program. De kommande stödåtgärderna måste, som anförs i motion 1987/88:N268 (s), ha en offensiv karaktär. Ambitionen bör vara att det nya programmet skall främja investeringar i och kunskap om ny teknik samt stimulera till ökad export av svenska tekoprodukter. I programmet bör vidare ingå olika utbildningsinsatser. Problem och möjligheter som förekommer i de små och medelstora företagen bör särskilt uppmärksammas.

Utskottet har (= utskottet) inte realistiskt.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Därmed skulle den berörda delen av motion 1987/88:N268 (s) bli tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner avstyrks i ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1987/88:N268 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:N305 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Importbegränsningar (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till kravet i motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/ 88:N327 (m) och 1987/88:N301 (fp) på att handelsrestriktionerna på tekoområdet skall avskaffas. Den fria handeln över gränserna är en väsentlig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Begränsningarna av

NU 1987/88:29

tekoimporten är till skada för de svenska konsumenterna - särskilt barnfamiljerna-och de fyller uppenbarligen inte ens sitt avsedda syfte att hålla nere importen från u-länderna till förmån för den svenska tekoindustrin. Snarare fungerar restriktionerna som ett skydd för vissa EG- och EFTA-länders export till Sverige gentemot billigare men ofta lika bra produkter från u-länderna.

U-länderna måste få hjälp med att bryta sig loss från sin ofta ensidiga roll som råvaruleverantör. Den svenska handelspolitiken på tekoområdet motverkar, menar utskottet, dessa länders strävan att bygga upp sina ekonomier. Den strider också, som sägs i motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:N301 (fp), mot vår uttalade vilja att stödja u-ländernas industriella utveckling. Tekoindustrin är arbetsintensiv och den kännetecknas av en relativt enkel teknik. För många av de framgångsrika u-länderna har tillverkning av textiloch konfektionsvaror blivit inledningen till en mera vittgående industrialiseringsprocess. Om utvecklingen skall lyckas måste dock dessa länder veta att deras varor tas emot på de rika ländernas marknader och inte stoppas vid gränsen.

Regeringen säger sig nu vara beredd att successivt trappa ned de handelspolitiska skyddsåtgärderna på tekoområdet. Regeringens agerande talar dock ett annat språk. Nya begränsningsavtal har framförhandlats med bl.a. Indien - ett land som har ett betydande underskott i handeln med Sverige. Vidare har regeringen aktualiserat införande av restriktioner för tekoimporten från Turkiet. Detta är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att regeringen i samband med beslutet om den nya förhandlingsrundan inom GATT lovade inte bara att inte införa nya handelshinder utan också att successivt avveckla befintliga sådana hinder. Tekoindustrin i Sverige kan inte, menar utskottet, i längden förlita sig på gränsskydd och subventioner. Det finns åtskilliga tekoföretag som visar gott resultat. De har anpassat sin verksamhet till den svenska marknadens krav och nått framgångar också på exportmarknaden. Detta måste vara en riktig utvecklingsväg för den svenska tekobranschen.

Enligt utskottets mening bör regeringen vidta åtgärder för att avveckla handelsbegränsningarna på tekoområdet. Avvecklingen bör inledas omedelbart och vara helt genomförd senast vid utgången av budgetåret 1989/90.

Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Härigenom skulle berörda delar av motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:N327 (m) och 1987/88:N301 (fp) tillgodoses, liksom i allt väsentligt motion 1987/88:N269 (m). Däremot avstyrks motion 1987/88:N227 (c) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande importbegränsningar att riksdagen med bifall till motion 1987/88: U7 yrkande 22, motion 1987/88:N301 yrkande 2 och motion 1987/88:N327, med anledning av motion 1987/88:N269 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/ 88:N227 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:29

10. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 6)

NU 1987/88:29

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m). Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som har redovisats i skrivelsen från kommerskollegium är det tvivelaktigt om kravet på ursprungsmärkning av kläder har någon betydelse från konsumentsynpunkt. För butikerna innebär bestämmelserna däremot en extra belastning och byråkrati och därmed ökade kostnader som till sist får bäras av konsumenterna. Märkningen skapar också ett onödigt handelshinder. Utskottet instämmer därför i kommerskollegiums begäran om att systemet med obligatorisk ursprungsmärkning skall avskaffas. Frågan huruvida internmodellen eller gränsmodellen skall tillämpas saknar följaktligen aktualitet. Med det sagda avstyrks här behandlad del av motion 1987/ 88:N268 (s).

11. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 6)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Eltskottet anser” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

När nu importrestriktionerna på tekoområdet begränsas är det väsentligt att kravet på ursprungsmärkning av kläder uppfylls. I likhet med vad som anförs i motion 1987/88:N268 (s) anser utskottet att bestämmelserna om den obligatoriska märkningen måste ändras. För importerade plagg bör gälla att märkningen skall vara gjord redan vid införseln till landet. Utskottet förordar sålunda att gränsmodellen införs.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Motion 1987/88:N268 (s) tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N268 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Klassificering av tekovarors ursprung (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat en snar avveckling av importbegränsningarna på tekoområdet. Därmed skulle det inte heller finnas behov av några särregler för tekoprodukter vid bestämning av ursprungsland. De bestämmelser som gäller allmänt borde kunna tillämpas. Som anförs i motion 1987/88:N269 (m) innebär nuvarande föreskrifter ett administrativt hinder

för importen av tekoprodukter. Särbestämmelsen för tekoprodukterna bör NU 1987/88:29 följaktligen upphävas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Nämnda motion tillstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande klassificering av tekovarors ursprung att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N269 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Uppgifter om tekobranschen 3

Utskottet 4

Mål och riktmärke för tekopolitiken 4

Försörjningsberedskapen på tekoområdet 6

Utvecklingslån 7

Anslagsfrågor 9

Importbegränsningar 10

Ursprungsmärkning av kläder 12

Vissa övriga frågor 15

Hemställan 15

Reservationer 17

1. Målförtekopolitiken(m,fp) 17

2. Mål för tekopolitiken (c, vpk) 17

3. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (m, fp) 17

4. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (c. vpk) 18

5. Utvecklingslån (c) 18

6. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m. fp) 19

7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) 20

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (vpk) 21

9. Importbegränsningar (m, fp) 21

10. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp) 23

11. Ursprungsmärkning av kläder (vpk) 23

12. Klassificering av tekovarors ursprung (m, fp) 23

gotab Stockholm 1988 15129