Om ny tullagstiftning (prop. 1986/87:166)

Skatteutskottets betänkande

1987/88:3

om ny tullagstiftning (prop. 1986/87:166)

SkU

1987/88:3

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens proposition om en ny tullag m.m. och avstyrker en borgerlig trepartimotion om avslag på propositionen. Utskottet avstyrker även övriga i ärendet behandlade motioner.

Reservationer har avlämnats av samtliga borgerliga ledamöter, vilka yrkar avslag på propositionen. Vidare har reservationer lämnats av m beträffande ombudsförfarandet, av m och fp beträffande tulltillägg, av m, fp och c beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import och slutligen av m och fp beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:166 att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. tullag,

2. lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

3. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

4. lag om tullfrihet m.m.,

5. lag om upphävande av viss tullagstiftning.

I propositionen läggs fram förslag till en ny tullag, en ny lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel och vissa med tullagsförslaget sammanhängande ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vidare föreslås en ny lagom tullfrihet m.m. Förslagen, som grundar sig påen teknisk översyn av författningarna på tullområdet, syftar bl.a. till att åstadkomma klarare bestämmelser, en mer enhetlig ordning och en reglering av normgivningsmakten som ansluter till regeringsformens bestämmelser. Vidare föreslås vissa ändringar som ansetts angelägna mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av den nuvarande tullagstiftningen, som varit i kraft sedan år 1974.

När det gäller tullagen föreslås att huvuddragen med privat godsvård, hemtagningssystem och deklarationsförfarande behålls i stort sett oförändrade. Ändringar föreslås i bl.a. följande avseenden. Deklarationsskyldigheten ges en utformning som närmare anpassas till vad som gäller på skatte- och avgiftsområdet i övrigt. Ombud för tullskyldiga som har tagit emot medel för betalning av tullräkningar föreskrivs skyldiga att hålla dessa medel avskilda

1 Riksdagen 1987188.6sami. Nr 3

från övriga tillgångar. Tullmyndigheternas kontrollbefogenheter regleras i lag i större utsträckning än vad som nu är fallet. Fristen för överklagande i vanlig ordning förlängs från sex månader till ett år.

De principer i fråga om beskattning av importerade varor som för närvarande tillämpas med stöd av lagen (1973:981) om frihet från införselavgift föreslås utan större sakliga ändringar bli reglerade i en ny lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel.

De föreslagna ändringarna i lagen om straff för varusmuggling består i att det införs bestämmelser om frivilligt tillbakaträdande från brott efter mönster av motsvarande föreskrifter i skattebrottslagen (1971:69). Vidare upphävs bestämmelsen i 4 § 5, som föreskriver ansvar för varusmuggling för den som underlåter att inom föreskriven tid rätta fel i tulldeklaration som lämnats genom ombud.

Bestämmelserna i tullförordningen (1973:979) föreslås utan några omfattande materiella ändringar överförda till en ny lag om tullfrihet m.m.

Den nya lagstiftningen har anknytning till den tulltaxelag som skall utfärdas i enlighet med en internationell konvention om harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System). Riksdagen har tidigare godkänt Sveriges anslutning till konventionen, som har ratificerats. Avsikten är att en ny tulltaxelag skall träda i kraft den 1 januari 1988. Detta förutsätter emellertid att ett tillräckligt stort antal länder har ratificerat konventionen. Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om när den nu aktuella tullagstiftningen skall träda i kraft samt utfärda de övergångsbestämmelser som kan behövas i fråga om lagen om tullfrihet m.m.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1987/88:3

1 Förslag till Tullag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller tull och annan skatt som tas ut vid införsel av varor och tullverkets övervakning av införsel och utförsel av varor.

Med varor förstås i denna lag även transportmedel med vilka personer eller varor befordras.

2 § Vad som sägs i denna lag om tull och annan skatt gäller även avgifter som skall tas ut för varor vid införsel.

3 § Införsel och utförsel av varor, däribland transportmedel, skall anmälas till tullmyndighet enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.

Definitioner

4 § I denna lag förstås med

tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver,

tullmyndighet: generaltullstyrelsen och underställda myndigheter enligt fastställd distriktsorganisation för tullverket,

förtullning: tullmyndighets åtgärder för att tillåta fri förfoganderätt över varor vid införsel,

tullklarering: tullmyndighets åtgärder för förtullning, för behandling som avses i 7 § första stycket eller för utförsel av varor,

hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av tillstånd enligt 8 § första stycket.

Förtullning och annan tullklarering

5 § Varor som införs till tullområdet skall tullklareras.

Regeringen föreskriver på vilka platser varor får anmälas till förtullning eller annan tullklarering.

Vid förtullning kontrollerar tullmyndigheten att varan får införas och fastställer tull och annan skatt för den.

6 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får inte någon förfoga över en vara, som skall införas, utan att den har förtullats.

7 § Utan att förtullas får varor som införts till tullområdet

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de föreskrifter som regeringen meddelar,

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller exportbutik enligt 46-52 §§,

3. tas hem enligt 8 §,

4. innehas med temporär tullfrihet enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 17 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m.

5. återutföras, eller

6. överlåtas till staten eller förstöras enligt 109 §.

Regeringen får föreskriva att tull- och skattefria varor inte behöver anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för införseln eftersätts.

8 § Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, bevilja den som bedriver importverksamhet tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor även om de inte har förtullats (hemtagningstillstånd).

Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll, får regeringen föreskriva begränsningar i rätten att ta hem varor.

Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits om hand.

9 § Den som betalar tull och annan skatt enligt 26 § får förfoga över varor även om tull och annan skatt inte har betalats för varorna.

10 § En vara, som skall förtullas, skall anmälas till förtullning vid införseln eller, om den sänds under tullverkets överinseende till en ort inom tullområdet, vid ankomsten till den orten. Om en oförtullad vara förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, skall den anmälas till förtullning innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med temporär tullfrihet, skall anmälas till förtullning innan den temporära tullfriheten upphör, om regeringen inte föreskriver annat.

Den som har tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd skall anmäla varan till förtullning senast torsdagen i andra kalenderveckan efter den vecka då varan anmäldes till hemtagning. Om särskilda skäl påkallar det, får generaltullstyrelsen medge en längre frist för anmälan till förtullning.

En vara som avses i första stycket behöver inte anmälas till förtullning, om den blir föremål för annan tullklarering i anslutning till att försändningen, förvaringen eller den temporära tullfriheten upphör. Inte heller en vara som tagits om hand med stöd av hemtagningstillstånd behöver anmälas till förtullning, om varan inom den tid då anmälan till förtullning skulle ha gjorts anmäls till annan tullklarering. Varan får dock inte anmälas till hemtagning på nytt.

11 § Den som anmäler en vara till förtullning eller som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd utan att vidta åtgärd enligt 10 § sista stycket är tullskyldig för varan.

I 80-82 §§ föreskrivs om tullskyldighet i särskilda fall.

Den som är tullskyldig skall utom tull betala annan skatt som skall utgå för varan.

Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan skatt tas ut ur varan. Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen besluta att tull och annan skatt inte skall tas ut ur varan.

12 § Vid förtullning av en vara skall, om inte annat är föreskrivet, författningar om tull och annan skatt tillämpas i den lydelse som gällde den dag då

1. anmälan om hemtagning gjordes,

2. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet medgavs utan ansökan, eller

3. varan, när fråga inte är om fall som avses i 1 eller 2, anmäldes till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.

SkU 1987/88:3

4 Om en åtgärd som avses i första stycket 3 inte har vidtagits inom föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då åtgärden senast borde ha vidtagits.

Tulldeklaration m.m.

13 § När en vara anmäls till förtullning, skall den tullskyldige till ledning för förtullningen avge en tulldeklaration. Regeringen kan föreskriva att de uppgifter som behövs för förtullningen får lämnas på annat sätt.

Tulldeklaration får avges genom ombud som godkänts av generaltullstyrelsen.

Tulldeklaration får avges av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen avges genom ett ombud som avses i andra stycket, hos ombudet.

14 § En tulldeklaration skall innehålla

1. varans nummer enligt tulltaxan i tulltaxelagen (1987:000) eller enligt statistisk varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och en kort varubeskrivning, om en sådan inte finns i de handlingar som bifogas deklarationen,

2. tullsats och annan skattesats,

3. varans tull- och skattepliktiga kvantitet samt värde,

4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan skatt,

5. belopp som skall betalas i tull och annan skatt.

För kontroll av uppgifter som avses i första stycket och av att varan får införas skall i tulldeklarationen eller annan handling lämnas de ytterligare uppgifter som regeringen föreskriver. I tulldeklarationen eller annan handling skall också lämnas de ytterligare uppgifter som regeringen föreskriver för tillämpningen av konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel med varor. Regeringen får föreskriva att uppgifterna i tulldeklarationen skall lämnas i kodform.

Tullmyndigheten kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgifter som avses i första stycket, om tullmyndigheten finner att den tullskyldige har avsevärd svårighet att lämna uppgifterna. Innebär medgivandet att den tullskyldige inte behöver lämna uppgift om varans nummer, kan tullmyndigheten bestämma att han skall lämna en sådan beskrivning av varan som behövs för varans förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge att de uppgifter som avses i första stycket får lämnas med hjälp av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska metoder eller i form av upptagning för automatisk databehandling.

15 § Om varor som enligt tulltaxan skall klassificeras gemensamt anmäls till förtullning vid skilda tillfällen, skall den tullskyldige avge preliminära tulldeklarationer. Slutlig deklaration skall avges vid det sista deklarationstillfället, om tullmyndigheten inte bestämmer annat.

En preliminär tulldeklaration skall innehålla en kort varubeskrivning, om en sådan inte finns i handlingar som bifogas deklarationen, och preliminärt beräknade belopp som skall betalas i tull och annan skatt.

Regeringen kan föreskriva att preliminär tulldeklaration får avges även i andra fall än som avses i första stycket.

16 § Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tulldeklaration eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall förtullas.

SkU 1987/88:3

5 E'n tullmyndighet kan förelägga den tullskyldige att lämna de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av tulldeklaration eller av annan uppgift om en vara som skall förtullas.

Tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering, skönstulltaxering

Tulltaxering

17 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer tullmyndigheten tull och annan skatt (tulltaxering).

Om en preliminär tulldeklaration har avgetts, bestämmer tullmyndigheten preliminärt tull och annan skatt (preliminär tulltaxering). Om det finns särskilda skäl, får preliminär tulltaxering ske även i annat fall.

18 § En anmälan till förtullning av en vara får inte återkallas sedan tulltaxeringsbeslut meddelats. Om det finns särskilda skäl, får generaltullstyrelsen medge att återkallelse sker senare med verkan att tulltaxeringsbeslutet upphävs.

Omtulltaxering

19 § Tullmyndigheten skall ompröva tulltaxeringsbeslut (omtulltaxering), om den tullskyldige begär det innan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

Finner tullmyndigheten att ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt, skall myndigheten på eget initiativ besluta om rättelse genom omtulltaxering, såvida inte felet är att anse som ringa. Fråga om sådan omprövning får inte tas upp sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

Skyldigheten enligt första och andra styckena att ompröva tulltaxeringsbeslut gäller inte, om beslut överklagats och tullmyndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans.

Eftertulltaxering

20 § Har den som är tullskyldig enligt 11 § första stycket

1. i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen, eller

2. underlåtit att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna,

skall tullmyndigheten besluta om eftertulltaxering, om den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten har medfört att tull eller annan skatt inte fastställts eller fastställts till för lågt belopp. Eftertulltaxering får inte ske, om det belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att sådan taxering sker.

21 § Eftertulltaxering får inte ske så länge omtulltaxering kan förekomma. Eftertulltaxering får inte heller ske senare än fem år efter den dag då varan anmäldes till förtullning, såvida inte den tullskyldige samtyckt till att eftertulltaxering sker.

22 § Om den tullskyldige har avlidit, skall eftertulltaxeringen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan eftertulltaxering får meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter den tullskyldige lämnats in för registrering.

23 § Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling får, även efter utgången av den i 21 eller 22 § angivna

SkU 1987/88:3

tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser. Beslut om sådan eftertulltaxering får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslut om eftertulltaxering inte meddelas senare än sex månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall tullmyndigheten undanröja eftertulltaxeringen, om domen vinner laga kraft.

Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet avser tull eller annan skatt som den juridiska personen haft att betala.

Skönstulltaxering

24 § Om tull eller annan skatt inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering, omtulltaxering eller eftertulltaxering, fastställs vad som skall erläggas efter skälig grund (skönstulltaxering).

Betalning av tull och annan skatt

Betalning

25 § Tull och annan skatt skall betalas till tullmyndigheten inom 15 dagar från den dag då beslutet om tullen eller skatten meddelades.

26 § Generaltullstyrelsen får medge undantag från 25 § förden som bedriver importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning. Sådan importör (kreditimportör) får betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning.

Särskild tullräkning får även utställas på sådant ombud som avses i 13 § andra stycket, om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra den betalningsskyldighet som åvilar den tullskyldige.

Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera tulltaxeringsbeslut. Räkningen skall betalas inom 15 dagar från den dag då den utfärdades. Generaltullstyrelsen får i enskilda fall bestämma att räkningen skall betalas tidigare, om det finns särskilda skäl.

Om ett ombud har mottagit medel av tullskyldiga för betalning av tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra tillgångar.

27 § Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för tull och annan skatt. Om säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under tullverkets överinseende.

Återbetalning

28 § Om en tullskyldig har betalat tull eller annan skatt med högre belopp än han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han betalat tull eller annan skatt som rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt återbetalas dock inte. Om tullfrihet har beslutats med stöd av 12 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m. för en vara av visst slag, återbetalas inbetalat tullbelopp.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan skatt som förfallit till betalning och som den tullskyldige skall betala till tullverket. Vid restitution av tull enligt lagen om tullfrihet m.m. får avdrag göras för tull och annan skatt som förfallit till betalning och som sökanden skall betala till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning

SkU 1987/88:3

av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Restavgift

29 § Om tull eller annan skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst femtio kronor. Vid beräkning av restavgiften skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Generaltullstyrelsen får medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala restavgift, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även beträffande restavgift enligt första stycket.

Ränta

30 § Ränta utgår på tull och annan skatt som skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätten eller regeringsrätten,

3. i fall som avses i 82 §, när tull eller annan skatt undandragits,

4. i fall som avses i 24 § första eller tredje stycket lagen (1987:000) om tullfrihet m.m.

Om tull eller annan skatt enligt preliminärt beslut har erlagts med lägre belopp än som slutligt fastställts, utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock inte på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd inte anmält varan till förtullning inom föreskriven tid, utgår ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även beträffande ränta enligt denna paragraf.

31 § Vid beräkning av ränta enligt 30 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket gäller att ränta utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan anmäldes till förtullning, dock att ränta på tull eller annan skatt, som motsvarar tidigare återbetalat belopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 30 § första stycket 3 utgår

från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt första och andra styckena i denna paragraf utgår inte för längre tid än två år utom i fall som avses i 30 § första stycket 4.

Ränta enligt 30 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

32 § På belopp som återbetalas enligt 28 § utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 30 § som återbetalas. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.

33 § Ränta beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av december det föregående året, i fall som avses i 30 § med ett tillägg av tre procentenhe.- ter och i fall som avses i 32 § med ett avdrag som motsvarar halva diskontot.

SkU 1987/88:3

8 Räntesatsen bestäms i sistnämnda fall till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. För den tid som infaller efter utgången av det år då tull och annan skatt slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

34 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 30 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas.

Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt 30 § utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 32 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt gäller därvid i tillämpliga delar.

Indrivning m.m.

35 § Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betalningsskyldighet för beloppen har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt enligt uppbördslagen (1953:272).

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

37 § De föreskrifter om ränta, restavgift, indrivning, avräkning, avskrivning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 § andra stycket.

Tullauktion m.m.

38 § Om tull och annan skatt skall tas ut ur en vara enligt 11 § fjärde stycket eller 35 §, får varan säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om tullmyndigheten annars finner att det föreligger särskilda skäl, får varan i stället förstöras.

Att vissa varor inte får säljas på tullauktion följer av särskilda bestämmelser.

SkU 1987/88:3

1 * Riksdagen 1987188.6sami. Nr 3 Rättelse: s. 36 ändringar på rad 9 och 10

39 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eiler på annat sätt skall tullmyndigheten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan en vara förstörs.

40 § Medel som inflyter genom försäljning enligt 38 § skall användas till att täcka i första hand tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan och i andra hand tull och annan skatt för varan samt ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller, om annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas honom.

Om beloppet inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfrller det staten.

Utförsel

41 § Den för vars räkning en vara förs ut ur landet (exportör) skall göra en skriftlig anmälan om utförseln till tullmyndighet. Anmälan skall innehålla uppgift om

1. varans nummer enligt statistisk varuförteckning som utfärdats av generaltullstyrelsen,

2. varans kvantitet och värde,

3. grund för återbetalning av eller befrielse från tull eller annan skatt på grund av utförseln.

Generaltullstyrelsen kan medge att de uppgifter som avses i första stycket får lämnas med hjälp av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska metoder eller i form av upptagning för automatisk databehandling.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till tullmyndigheten när en vara förs ut ur landet.

Tullmyndigheten kan förelägga exportören att lämna de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av anmälan om utförsel eller av annan uppgift i fråga om en vara som skall föras ut.

På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan, som kan behövas, kontrollerar tullmyndigheten att varan får föras ut.

43 § Bestämmelserna i 41 och 42 §§ tillämpas även i fråga om åtgärd som enligt särskilda föreskrifter skall jämställas med utförsel.

44 § Regeringen får föreskriva att skriftlig anmälan om utförsel får underlåtas i fråga om varor som inte skall redovisas i handelsstatistiken, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för utförseln eftersätts.

Statistik

45 § En tullskyldig eller annan, som enligt denna lag eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen är skyldig att göra anmälan eller lämna uppgift om en vara, skall för statistiskt ändamål lämna de uppgifter om varan som regeringen föreskriver.

SkU 1987/88:3

10 Tullupplag, tullager, frihamn m.m.

SkU 1987/88:3

46 § För förvaring av oförtullade varor under kortare tid får inråttas tullupplag samt för annan förvaring av oförtullade varor tullager och frihamn. Regeringen föreskriver vilka former av tullager som får inrättas.

För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till flygpassagarare som avreser till utlandet får inrättas butik på flygplats (exportbutik). Om det finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även på annan plats.

47 § Regeringen får föreskriva att tullupplag och tullager kan inrättas av tullverket. Regeringen får meddela föreskrifter om verksamheten vid sådana tullupplag och tullager.

Tillstånd för annan än tullverket att inrätta tullupplag eller tullager meddelas av tullmyndighet.

Tillstånd att inrätta frihamn eller exportbutik meddelas av regeringen.

48 § Tullmyndighet får ta hand om en oförtullad vara för tillfällig förvaring, om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tullupplag eller i frihamn. I sådant fall tillämpas 50 § tredje stycket.

Innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn är skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

49 § Regeringen får föreskriva den längsta tid under vilken oförtullade varor får förvaras på tullupplag och tullager.

Om förvaringstiden för en vara, som inte får införas, har gått ut utan att varan har anmälts till förtullning eller blivit föremål för behandling enligt 7 § första stycket, får varan utan att förtullas säljas för utförsel genom tullmyndighets försorg med tillämpning av bestämmelserna i 38-40 §§.

50 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en vara som införs till tullområdet på tullupplag eller i frihamn. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den på tullupplag eller i frihamn. Vad som sagts nu gäller inte, om varan tullklareras på annat sätt.

Befordras en vara på ett fordon som kommer till tullområdet med fartyg, åvilar skyldigheten att lägga upp varan på tullupplag eller i frihamn den som svarar för vägtransporten, om fordonets förare medföljer fartyget. I annat fall åvilar skyldigheten redaren.

Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara åsidosätter sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tullupplag eller i frihamn genom tullverkets försorg. Den som åsidosatt skyldigheten skall ersätta tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring. Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget eller frihamnen, förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

51 § I frihamn får oförtullade varor förvaras utan tidsbegränsning.

I frihamn får bedrivas industriell verksamhet och detaljhandel i den utsträckning regeringen föreskriver.

52 § Tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker står under tullverkets tillsyn.

Regeringen får meddela föreskrifter om anmälnings- och redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser.

53 § Den som i verksamhet vid tullupplag, tullager eller frihamn tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för tullklarering, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. I det

allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

54 § Tullmyndighet får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om införsel åsidosätts, överlämna åt ett bolag eller en förening som innehar tullupplag eller frihamn att utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet i samband med

1. att en vara skall läggas upp på upplaget eller i frihamnen,

2. att en vara som förvaras på upplaget eller i frihamnen skall tas om hand av hemtagare eller i övrigt tas ut från upplaget eller frihamnen, eller

3. att en vara sänds från eller till upplaget eller frihamnen enligt 7 § första stycket 1.

Förhandsbesked

55 § Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om

1. en varas nummer enligt tulltaxan och statistisk varuförteckning som utfärdats av styrelsen,

2. beräkning av en varas tullpliktiga kvantitet,

3. beräkning av en varas tullpliktiga värde.

4. tullsats och annan skattesats för en vara och

5. tullfrihet eller tullnedsättning för en vara av helt eller delvis svenskt ursprung.

Ett förhandsbesked om skattesats gäller endast i den mån skatten skall betalas till tullverket.

56 § Förhandsbesked meddelas efter ansökan av den som avser att införa eller utföra en vara eller av någon annan vars intresse i väsentlig mån berörs av bestämmelsernas tillämpning.

Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna meddelas. Styrelsen får begära varuprov av sökanden. Om laboratorieundersökning görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en varas beskaffenhet, skall sökanden enligt beslut av styrelsen ersätta kostnaden för detta, om styrelsen inte medger undantag.

Om generaltullstyrelsen med hänsyn till ansökningens innehåll, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att förhandsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.

57 § Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt. Förhandsbesked gäller omedelbart. Beskedet är bindande för staten i

förhållande till sökanden i fråga om en vara som införs eller utförs av honom eller för hans räkning eller i enlighet med ett av honom ingånget avtal, om varan anmäls till förtullning eller utförsel inom två år från den dag han fick del av beskedet och han yrkar det vid förtullningen eller utförseln.

58 § Förhandsbesked upphör att gälla vid författningsändringar som påverkar den fråga beskedet avser.

59 § Generaltullstyrelsen kan återkalla förhandsbesked, om styrelsen finner att en bestämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger till grund för beskedet. Beslut om återkallelse skall delges den som erhållit beskedet.

Ett förhandsbesked som har återkallats skall ändå gälla i fråga om en vara som införts eller utförts i enlighet med avtal som den som erhållit beskedet ingått innan beslutet om återkallelse delgavs honom, under förutsättning att han begär det och att varan anmäls till förtullning eller utförsel inom tre månader från den dag då beslutet om återkallelse avsänts till honom.

SkU 1987/88:3

1.

Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen medge att verkan av beslut om återkallelse skall inträda senare än som följer av andra stycket.

60 § Vad som i 59 § andra och tredje styckena sägs om återkallelse av förhandsbesked skall gälla även i fråga om ändring av förhandsbesked efter överklagande.

Tullverkets kontrollverksamhet

61 § Oförtullade varor och varor som anmälts till utförsel står under tullverkets överinseende (tullkontroll). I fråga om vara som tagits om hand med stöd av hemtagningstillstånd gäller detta dock endast om den

1. är underkastad förfogandeförbud enligt 2 § 5 lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.,

2. behandlas enligt 7 § första stycket denna lag, eller

3. förvaras enligt beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av föreskrift som avses i 8 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller inte varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt 9 §.

62 § Transportmedel står under tullkontroll, om det

1. medför varor till tullområdet, så länge varorna står under tullkontroll och inte lossats,

2. kommer till tullområdet utan att medföra varor, tills anmälan om transportmedlet enligt 3 § har behandlats av tullmyndigheten,

3. skall avgå från tullområdet, sedan anmälan gjorts härom. Transportmedel, som kommer till tullområdet och skall undersökas enligt

63 §, står utan hinder av första stycket 1 och 2 under tullkontroll tills undersökningen har slutförts.

63 § För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,

2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från tullområdet eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.

Om rätt för tulltjänstemän att undersöka vad resande bär i eller innanför kläderna föreskrivs i 19 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

64 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på tullmyndighets anmaning.

Förbud får meddelas förare eller befälhavare som sägs i första stycket att göra uppehåll under resa inom tullområdet, att utan tullmyndighets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och lossa eller lasta transportmedlet.

Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under tullkontroll och även annan person är skyldig att stanna på tullmyndighets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas

SkU 1987/88:3

endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning av införsel eller utförsel och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. Regeringen får meddela närmare föreskrifter i fråga om de skyldigheter

som avses i denna paragraf.

65 § En förare eller befälhavare på ett transportmedel eller annan, som enligt 64 § är skyldig att stanna, skall på tulltjänstemans begäran lämna de uppgifter och förete de handlingar som behövs för kontrollen.

66 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken på transportmedel och andra varor som står under tullkontroll. Tullmyndighet får också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

Om befogenhet för tullmyndighet att omhänderta oförtullade varor för tillfällig förvaring föreskrivs i 48 § första stycket.

67 § Om det behövs för kontrollverksamheten och inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får tullmyndighet tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas. Vad som sagts nu gäller även annat område närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tullupplag, frihamnar och flygplatser.

68 § Tullmyndighet får preja fartyg inom tullområdet, om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning av införsel eller utförsel av varor.

Om ett fartyg under resa mellan orter inom tullområdet avviker från kursen och lämnar tullområdet utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får tullmyndighet, om befälhavaren inte efterkommer en anmaning att återvända till tullområdet, inbringa fartyget till en plats inom detta. Kan anmaning inte ges eller finns särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom en främmande stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den främmande staten.

69 § För sådan kontroll som avses i 63 § skall den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs bereda den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla varuprov som behövs. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad för ifrågavarande åtgärder. Vad som sägs i 35 § om tull och annan skatt skall gälla även sådan ersättning. Tullmyndighet får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

70 § Även i annat fall än som avses i 69 § första stycket får tulltjänsteman undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.

71 § Om det finns anledning anta att en uppgift som lämnats enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen inte är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig

SkU 1987/88:3

att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullmyndighet får, med generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslutar annat.

Om tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 35 § om tull och annan skatt skall gälla även sådan ersättning.

72 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyldigheten enligt 114 §, får regeringen föreskriva att den som är tullskyldig skall lämna uppgift om organisationsnummer eller personnummer när en vara anmäls till förtullning samt att en exportör skall lämna sådan uppgift när en vara anmäls till utförsel.

73 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63-70 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Även järnvägsföretag och postverket är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga om varor som befordras på järnväg eller med post. I fråga om sådan medverkan gäller inte 63-70 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena.

74 § Transportföretag som befordrar resande från utlandet skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till tullverkets förfogande som enligt vad generaltullstyrelsen bedömer behövs för undersökning och tulltaxering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör och kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

75 § För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten, utöver undersökning enligt 63 §, förelägga den som är uppgiftsskyldig att för granskning tillhandahålla tullmyndigheten räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör hans verksamhet. Även den för vars räkning en vara införts eller utförts och annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift som är av betydelse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som rör verksamheten, kan föreläggas att tillhandahålla handlingar som behövs för kontrollen.

76 § 1 beslut om granskning enligt 75 § skall tullmyndigheten förordna en eller flera tjänstemän att verkställa granskningen. Tullmyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och plats för granskningen.

77 § Om det är möjligt, skall granskningen ske på sådant sätt och på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den vars handlingar är föremål för granskning. Om räkenskaper och andra handlingar skall granskas på någon annan plats än där de förvaras, skall de mot kvitto överlämnas till den som skall verkställa granskningen. Handlingarna skall lämnas tillbaka så snart som möjligt.

SkU 1987/88:3

78 § Den som verkställer granskningen får ta del av handlingar som är av betydelse för denna även om den, vars handlingar är föremål för granskning, är skyldig att iaktta tystnad om deras innehåll. Föreligger sådan skyldighet eller anser den vars handlingar skall granskas att handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom, får länsrätten på talan av honom besluta att handlingen skall undantas från granskningen, om synnerliga skäl motiverar det. Länsrättens beslut får inte överklagas.

79 § I fråga om granskning som avses i 75-78 §§ gäller bestämmelserna i 69 och 71 §§ i tillämpliga delar. Den vars handlingar är föremål för granskning skall också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det biträde som krävs för att granskningen skall kunna verkställas.

Tullmyndigheten skall snarast meddela resultatet av granskningen till den hos vilken granskningen skett och, om det behövs, lämna denne tillfälle att yttra sig.

Tullskyldighet i särskilda fall

80 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser är adressaten tullskyldig, om varorna inte anmäls till förtullning av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten tillhanda, skall vad som föreskrivs i 19-23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen.

81 § Om en oförtuilad vara går förlorad när den införs till tullområdet eller sänds under tullkontroll inom detta, är fraktföraren tullskyldig för varan. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, är den som befordrat varan tullskyldig för den. Om varan anmälts till försändning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 § första stycket 1, är dock den som gjort anmälningen tullskyldig.

Om en oförtuilad vara går förlorad när den förvaras på tullupplag eller tullager eller i exportbutik eller frihamn, är innehavaren av upplaget, lagret, exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.

Om en oförtuilad vara går förlorad när den innehas med temporär tullfrihet, är den som åtnjöt den temporära tullfriheten tullskyldig för varan.

Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse av honom eller, i fall som avses i första stycket sista meningen, av den som befordrat varan eller av någon för vilken dessa svarar är inte tullskyldig enligt första-tredje styckena. Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndighet medge nedsättning av eller befrielse från tull eller skatt i fall som avses i denna paragraf.

I fråga om tullskyldig som avses i första-tredje styckena gäller bestämmelserna i 13-24 §§ i tillämpliga delar.

82 § Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtullning eller annan tullklarering, är han skyldig att betala den tull och annan skatt som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i annat fall vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtuilad vara, som avses i 7 § första stycket, i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan skatt som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller annan skatt får inte åtnjuta förmånen.

SkU 1987/88:3

16 Bestämmelserna i 17-24 §§ tillämpas även i fall som avses i första och andra styckena. Den tullskyldige skall på begäran av tullmyndigheten lämna sådana uppgifter om varan som behövs för tulltaxeringen.

Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndighet medge nedsättning av eller befrielse från tullen eller skatten eller medge befrielse från tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 7 § första stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 21-23 §§ föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

83 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ärende som avser fastställande av tull eller annan skatt.

Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

84 § Vid tillämpning av 83 § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

85 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 82 § första eller andra stycket, påförs inte tulltillägg.

86 § Om den som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd inte har kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor, om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden.

SkU 1987/88:3

1** Riksdagen 1987/88. 6sami. Nr3

87 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är att anse som ringa.

Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit.

88 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande, tas inte ut tull, annan skatt eller tulltillägg till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan skatt eller tulltillägg skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

89 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet som avses i 98 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller annan skatt. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet om den tull eller annan skatt som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt ett sådan yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

90 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.

Om tull eller annan skatt sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

91 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten.

92 § Om betalningsskyldighet för tull eller annan skatt inte längre kan åläggas, får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.

93 § Bestämmelserna i 25-29 och 35 §§ tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift.

94 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att

1. lämna uppgift eller inge handling enligt 13-15 §§, 16 § första stycket, 41 § eller 42 § första stycket, eller

SkU 1987/88:3

2. lägga upp en vara på tullupplag enligt 50 § döms för tullförseelse till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

95 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om underlåtenheten är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

96 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av tullmyndighet.

97 § När en tullmyndighet med stöd av denna lag eller föreskrift som utfärdats med stöd av lagen meddelar föreläggande för tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt 13-15 §§ eller 16 § första stycket eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 69 § eller med stöd av 72 §.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.

Frågor om utdömande av vite prövas av generaltullstyrelsen.

I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om vitén.

Allmänt ombud

98 § Hos generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 100 § första stycket utom sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilda parten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Överklagande

Överklagande i vanlig ordning

99 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen.

Om överklagandet avser slutlig fastställelse av tull, annan skatt, ränta, restavgift, tulltillägg, förseningsavgift eller ersättning enligt 69 § andra stycket eller 71 §, skall skrivelsen med överklagandet ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom ett år från den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Preliminära tulltaxeringsbeslut samt tullmyndighets beslut om vitesföreläggande och beslut om granskning enligt 75 § får inte överklagas.

100 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten genom besvär, när det är fråga om

1. fastställelse av tull eller annan skatt och prövningen inte gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull och annan skatt som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,

SkU 1987/88:3

2. uttag av tull eller annan skatt ur en vara enligt 11 § fjärde stycket eller

35 §,

3. temporär tullfrihet,

4. restitution av tull eller annan skatt,

5. ursprungsintyg enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

6. inskränkning i rätten att förfoga över en vara,

7. förhandsbesked,

8. ränta eller restavgift,

9. tulltillägg eller förseningsavgift,

10. ersättning som avses i 56 § andra stycket, 69 § andra stycket eller 71 §, eller

11. utdömande av vite.

Om generaltullstyrelsen har avvisat en ansökan om förhandsbesked eller återkallat ett lämnat förhandsbesked eller meddelat ett beslut som avses i 59 § tredje stycket, får beslutet inte överklagas.

I övrigt överklagas generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen hos regeringen.

101 § Beslut om fastställelse av tull och annan skatt får överklagas endast av den tullskyldige och av det allmänna ombudet. Om tull och annan skatt skall tas ut ur en vara enligt 11 § fjärde stycket, får beslutet om fastställelse av tull och skatt dock överklagas även av ägaren till varan eller annan som visar särskild rätt till denna.

Generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får överklagas endast av sökanden och av det allmänna ombudet.

102 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari enligt 98 § det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överklagande görs enligt 99 § andra stycket, inom en vecka i mål om förhandsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

Överklagande i särskild ordning

103 § Den som är tullskyldig får överklaga i särskild ordning, om

1. tull eller annan skatt felaktigt fastställts mer än en gång för samma vara,

2. den tullskyldige, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift eller på grund av felaktighet i en tulldeklaration eller i annan handling eller i annan uppgift som han lämnat eller i en uppgift som legat till grund för en sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan skatt fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas, eller

3. den tullskyldige kan åberopa någon annan omständighet eller något annat bevis som borde ha föranlett att tull eller annan skatt skulle ha fastställts till ett belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.

Ett överklagande enligt första stycket 2 eller 3 får tas upp till prövning

SkU 1987/88:3

endast om det kan grundas på en omständighet eller ett bevis, som tullmyndigheten saknade kännedom om när tull eller annan skatt fastställdes, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

Överklagande som avses i denna paragraf får göras senast fem år efter den dag då beslutet om fastställelse meddelades.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om tulltillägg eller förseningsavgift.

104 § Överklagande i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering eller fråga om tulltillägg eller förseningsavgift föremål för prövning av kammarrätten eller avgjord av generaltullstyrelsen genom beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva överklagandet. Har frågan prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall överklagandet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om överklagande som har gjorts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att överklagandet skall vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

105 § Beslut enligt 17 § och 19-24 §§ samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.

106 § Beslut om godkännande av ombud enligt 13 § andra stycket, uppdrag att utföra tullmyndighets kontroll enligt 54 § 2 och 3 och medgivande att betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning samt om hemtagningstillstånd och andra tillstånd som utfärdats enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får, om det finns skäl till det, återkallas av generaltullstyrelsen och, om styrelsen inte meddelat beslutet, av annan tullmyndighet. Tullmyndigheten kan i dessa fall förordna att beslutet om återkallelse skall gälla omedelbart.

107 § I beslut om tull och annan skatt samt ränta enligt denna lag skall beloppen avrundas till närmast lägre hela krontal.

108 § Tull och annan skatt skall inte tas ut för en varuförsändeise, som inkommer med post, när den tull och annan skatt som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till femtio kronor. Detta gäller dock inte, om försändelsen innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror.

109 § En tullmyndighet kan medge att en till tullområdet införd vara som inte förtullats överlåts till staten eller förstörs under kontroll av myndighet eller någon annan som en tullmyndighet godkänner, om överlåtelsen eller förstöringen inte medför olägenhet eller kostnad för tullverket.

Tull och annan skatt skall inte tas ut för varor som överlåts till staten eller förstörs enligt första stycket.

110 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur varor skall anmälas till tullklarering i vissa fall, när varor införs till tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

SkU 1987/88:3

111 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom område och på tid som regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

112 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som regeringen föreskriver.

113 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för hemtagningstillstånd, medgivande att betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning, utfärdande av särskild tullräkning, tillstånd att inneha tullupplag och frihamn samt för tullverkets tillsyn över tullager och exportbutiker.

114 § Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, riksskatteverket, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens prisoch kartellnämnd och länsskattemyndighet uppgifter som förekommer hos tullmyndigheterna och som rör import eller export av varor.

115 § Regeringen får bemyndiga generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 5 § andra stycket, 7 § första stycket 1, 7 § andra stycket, 8 § första och andra styckena, 10 § första stycket, 13 § första stycket, 14 § andra stycket, 15 § tredje stycket, 16 § första stycket, 27, 44, 45 §§, 47 § första stycket andra meningen, 49 § första stycket, 51 § andra stycket, 52 § andra stycket, 64 § femte stycket, 72 §, 73 § tredje stycket och 110-113 §§.

116 § Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får anmärkning inte framställas i fråga om fastställelse och uppbörd av tull eller annan skatt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

SkU 1987/88:3

2 Förslag till Lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om förtullning av en vara sker under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 6 § eller 7 § 1-7 eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 §, 14 §, 15 § 1 eller 16 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m., skall inte heller för varan utgå annan skatt eller avgift som skall erläggas vid införsel.

Frihet från annan skatt eller avgift gäller dock inte för följande varor för vilka tullfrihet medgetts enligt 13 § 8 lagen om tullfrihet m.m., nämligen varor som är avsedda för viss undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution, om de är hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxelagen (1987:000) och värda minst 2 000 kronor.

Bestämmelser om frihet från skatt som avses i lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar finns i den lagen.

2§ I fall som avses i 15 § Hagen (1987:000) om tullfrihet m.m. medges frihet från annan skatt än tull eller från avgift endast om

1. för varan betalas skatt eller avgift som tullmyndighet medgett befrielse från eller restituerat i samband med tidigare utförsel, och

2. varan vid återinförseln förtullas för den person för vilken den utfördes.

3 § Har förutsättning för tullfrihet i fall som avses i 1 § första stycket upphört skall, om annat inte är föreskrivet, den som medgetts skatte- eller avgiftsfriheten utan dröjsmål göra anmälan till tullmyndigheten. Det åligger därefter tullmyndigheten att ta ut den skatt och avgift som belöper på varan.

4 § Medges för en vara, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1987:000) om tullfrihet m.m., industrirestitution, handelsrestitution, reducerad restitution eller särskild restitution av tull eller skulle någon sådan restitution ha medgetts om varan varit tullpliktig, skall även annan skatt och avgift som betalats till tullmyndighet vid förtullning av varan betalas tillbaka, om återbäring av skatten eller avgiften inte kan medges i annan ordning. Om särskild restitution av tullen medges eller skulle ha medgetts om varan varit tullpliktig, får dock annan skatt och avgift betalas tillbaka endast om

1. förutsättningar för temporär tullfrihet för varan uppenbarligen förelegat,

2. varan inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av hänsyn till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller annat liknande intresse,

3. varan inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller varan inte har avlämnats inom avtalad tid,

4. varan uppenbarligen har beställts av misstag eller hinder av teknisk art förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål,

5. varan uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och förtullats för dennes räkning,

6. avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller

7. annars synnerliga skäl föreligger.

Vid tillämpningen av första stycket skall bortses från sådan inskränkning beträffande rätt till tullrestitution som regeringen har föreskrivit med stöd av

5 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m.

5 § Denna lag gäller inte försäljningsskatt på motorfordon, skrotningsavgift eller avgifter inom prisregleringen på jordbrukets eller fiskets område.

SkU 1987/88:3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

dels att 4, 5 och 19 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Såsom varusmuggling skall ock anses, om någon uppsåtligen

1. förfogar över oförtullat eller obeskattat gods, restitutionsgods eller införsel- eller utförselförbud underkastat gods, som i vederbörlig ordning anmälts hos tullmyndighet, och därigenom föranleder att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller att godset i strid mot införselförbud utkommer i den fria rörelsen eller att utförsel sker i strid mot utförselförbud;

2. förfogar över infört gods, för vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda förutsatts;

3. förfogar över gods, för vilket meddelats tillstånd till införsel eller utförsel under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda förutsatts;

4. medelst vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att medgiva införsel eller utförsel av gods och därigenom föranleder att godset införes eller utföres i strid mot förbud;

5. underlåter att inom föreskriven tid rätta oriktig uppgift i tulldeklaration, som avgivits genom ombud, och därigenom föranleder att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes i strid mot förbud.

Föreslagen lydelse

Såsom varusmuggling skall också anses, om någon uppsåtligen

1. förfogar över oförtullat eller obeskattat gods, restitutionsgods eller införsel- eller utförselförbud underkastat gods, som i vederbörlig ordning anmälts hos tullmyndighet, och därigenom föranleder att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller att godset i strid mot införselförbud kommer ut i den fria rörelsen eller att utförsel sker i strid mot utförselförbud,

2. förfogar över infört gods, för vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad som förutsatts,

3. förfogar över gods, för vilket meddelats tillstånd till införsel eller utförsel under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad som förutsatts,

4. genom vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att medge införsel eller utförsel av gods och därigenom föranleder att godset införs eller utförs i strid mot förbud.

SkU 1987/88:3

1 Senaste lydelse 1973:672.

24 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:3

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som i 1 eller 4 § sägs, dömes till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

Första stycket gäller även när någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods eller prövning som i 4 § 4 avses eller genom underlåtenhet som 14 § 5 sägs, av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller för att gods införes eller utföres i strid mot förbud. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att faran ej längre föreligger.

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som avses i 1 eller 4 § döms till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar.

Första stycket gäller även när någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller genom annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods eller prövning som avses i 4 § 4, av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller för att gods införs eller utförs i strid mot förbud.

8 a §

Ansvar enligt 1-5 §§ för gärning, som medfört att tull, annan skatt eller avgift inte har påförts eller har påförts med för lågt belopp, inträder inte för den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att tull, annan skatt eller avgift kan påföras med rätt belopp. Detsamma gäller i fråga om ansvar enligt 6 § för olovlig befattning med smuggelgods, för vilket tull, annan skatt eller avgift inte har påförts eller har påförts med för lågt belopp.

Ansvar enligt 5 § för gärning som medfört fara som där avses inträder inte för den som frivilligt undanröjer faran.

19 §3

Förekommer mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort eller ankommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum, anledning att han har på sig gods, som enligt denna lag är underkastat beslag, må för eftersökande av sådant gods tulltjänsteman företaga kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen å persontrafiken till eller från utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å envar, som med lägenheten eller under tidrymden till

2 Senaste lydelse 1973:672.

3 Senaste lydelse 1985:10.

25 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:3

platsen ankommer från eller från platsen avreser till utlandet. Sådant förordnande skall ofördröjligen underställas generaltullstyrelsens prövning men går likväl genast i verkställighet.

För att motverka brott som avses i denna lag får tulltjänstemän även i andra fall än som avses i första stycket undersöka handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från riket. Tulltjänstemän som utövar lokal eller regional bevakningsledning beslutar om omfattningen av kontrollen.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, och ytlig kroppsbesiktning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Detta gäller dock inte en sådan kroppsvisitation som avses i andra stycket.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, och ytlig kroppsbesiktning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den undersökte begär det eller föremål, som påträffas, tages i beslag.

Bestämmelser om rätt för tullmyndighet att undersöka handresgods samt handväskor och liknande som medförs av resande finns även i tullagen (1987:000).

>enna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till Lag om tullfrihet m. m.

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om vissa tullar, tullfrihet, tullnedsättning och återbetalning av tull. Bestämmelserna gäller utan hinder av vad som föreskrivs i tulltaxelagen (1987:000).

2 § Bestämmelser om förfarandet vid förtullning av varor, om betalning av tull och om överklagande av beslut om tull finns i tullagen (1987:000) och i föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Särskild tull

3 § Om det föreligger särskilda förhållanden, får regeringen meddela föreskrifter om att en vara vid förtullning skall beläggas med särskild tull.

Föreskrifter enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det att föreskrifterna meddelats eller, om riksmöte inte pågår, från början av närmast följande riksmöte. Om underställning inte sker eller riksdagen inte godkänner föreskrifterna inom två månader från det att underställning skedde, upphör föreskrifterna att gälla.

Om det inte längre föreligger förhållanden som avses i första stycket, skall regeringen upphäva föreskrifterna.

Antidumpnings- och utjämningstull

4 § Är en vara föremål för dumpning eller subvention i utlandet och är dumpningen eller subventionen av sådan beskaffenhet att den skadar eller hotar att skada svensk industri, får regeringen för att motverka att skada uppkommer meddela föreskrifter om att varan vid förtullning skall beläggas med antidumpnings- eller utjämningstull. Sådana föreskrifter får också meddelas för att motverka att dumpning eller subventionering på motsvarande sätt skadar eller hotar att skada industri i ett annat land.

Finns grund för antagande att förutsättningar enligt första stycket föreligger för att pålägga en vara antidumpnings- eller utjämningstull, får regeringen, om det är nödvändigt för att förhindra att skada uppkommer under det förhållandena utreds, meddela föreskrifter om provisorisk antidumpningseller utjämningstull. Visar utredningen att förutsättningar för att ta ut sådan tull inte föreligger eller att tull bör utgå med lägre belopp än som tagits ut, skall återbetalning ske utan dröjsmål.

SkU 1987/88:3

27 Tullfrihet, tullnedsättning och återbetalning av tull med anledning av internationella handelsöverenskommelser m.m.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet, tullnedsättning och återbetalning av tull

1. med anledning av internationella handelsöverenskommelser som Sverige har ingått eller anslutit sig till,

2. för varor från utvecklingsländerna,

3. för varor från Färöarna,

4. för margarin, som inte är flytande och inte innehåller smör eller andra fetter eller oljor framställda av mjölk, ur tulltaxenr 15.17 tulltaxelagen (1987:000) från länder som är anslutna till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Tullfrihet och tullnedsättning i vissa andra fall

Främmande staters representanter m. fl.

6 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för en främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Tullfrihet och tullnedsättning för varor med viss användning

7 § Tullfrihet gäller för

1. mindre maskiner eller apparater eller andra föremål som förtullas för en inresande yrkesutövare eller studerande och som skall användas i hans yrke eller studier av honom eller under hans personliga överinseende under tillfälligt uppehåll i landet, om inte varornas mängd eller beskaffenhet och omständigheterna i övrigt ger anledning att tillämpa endast temporär tullfrihet enligt 17 §,

2. fodermedel som kommer in tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till bestämmelseorten,

3. varor som har tillhört ett förolyckat fartyg eller ett luftfartyg och som inte är last samt sjöfynd som polismyndighet lämnar ut till bärgare enligt lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärgningen kungörs,

4. likkistor med lik, urnor med aska av lik samt från utlandet skänkta kransar och blommor till en avliden persons minnesgärd,

5. varuprover, mönster och modeller, som har endast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till material eller utförande uppenbarligen är

SkU 1987/88:3

avsedda att endast visa en varas beskaffenhet eiler användning eller sorn senast vid förtullningen görs oanvändbara sorn handelsvara,

6. blanketter till passersedlar, godslistor och liknande handlingar som skall användas vid in- eller utförsel av varor eller vid internationell trafik och blanketter, register, böcker och broschyrer samt andra handlingar som skall användas i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

7. markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för allmän flygplats, samt

8. varor för provning av flygsäkerhetsmateriel, när de förtullas för en luftfartsmyndighet.

8 § Tullfrihet gäller för

1. ämnen som huvudsakligen används som läkemedel eller för beredning av tullfria farmaceutiska produkter, hänförliga till 30 kap. tulltaxelagen (1987:000),

2. varor som skall användas uteslutande som material för tillverkning av tullfria farmaceutiska produkter, hänförliga till 30 kap. tulltaxelagen, eller av ämnen som avses i 1,

3. varor som skall användas uteslutande som vulkningsacceleratorer eller antioxidanter för gummiindustrin eller som tillsats till mineraloljor för att motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera viskositeten eller för att användas för annat liknande ändamål,

4. garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material som skall användas uteslutande för tillverkning av fisknät, samt

5. delar till stridsvagnar eller andra pansrade stridsfordon samt till vapen och ammunition för militärt bruk.

Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för tullfrihet enligt första stycket.

9 § Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar införda under samma omständigheter. Detta gäller inte däck och andra varor, som i och för sig klassificeras enligt tulltaxenr 40.11, 40.12 eller 40.13 tulltaxelagen (1987:000).

Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor för tullfrihet eller tullnedsättning som skall gälla, om varor förtullas för att användas för visst ändamål och sådan användning enligt tulltaxelagen (1987:000) medför lägre tull än som annars skulle ha utgått.

SkU 1987/88:3

II § Den som medgetts tullfrihet eller tullnedsättning i fall som avses i 6-10 §§ är enligt föreskrifter som regeringen meddelar skyldig att utan

dröjsmål anmäla till tullmyndigheten, om varan inte används på sådant sätt som förutsätts för tullfriheten eller tullnedsättningen. Det åligger därefter tullmyndigheten att ta ut den tull som belöper på varan.

Tullfrihet för varor som inte tillverkas i Sverige

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet. Föreskrifterna får meddelas för högst två år i sänder.

Regeringen får i enskilda fall besluta om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet.

Särskild tullfrihet

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på transportmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,

2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på transportmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning,

3. varor som införs av en person, vilken flyttar in till landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte,

4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta från utlandet,

5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlandet,

6. varor för turistpropaganda,

7. varor som skall användas vid räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion,

8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål,

9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,

10. välfärdsmateriel för sjöfolk, samt

11. magnetband och andra media med registererade data.

Tullfrihet för varor som införs i gränstrafik

14 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som införs i egentlig gränstrafik.

Tullfrihet och tullnedsättning för varor som återinförs

15 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet eller tullnedsättning för varor som

1. är svenska eller har förtullats i Sverige och som återinförs utan att ha bearbetats i utlandet,

SkU 1987/88:3

2. är svenska eller har förtullats i Sverige och som återinförs efter reparation eller annan bearbetning i utlandet,

3. har tillverkats helt eller delvis av material, som är svenskt eller som har förtullats i Sverige,

4. har tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation,

5. har reparerats och som införs i utbyte mot svenska eller i Sverige förtullade varor av samma slag vilka utförts eller skall utföras från Sverige,

6. införs som ersättning för delar eller tillbehör till varor som förtullats i Sverige och som inte stämt överens med vad som får anses avtalat.

Tullfrihet för emballage

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för emballage. Bestämmelser om klassificering av emballage finns i tulltaxelagen (1987:000).

Tullfrihet under viss tid (Temporär tullfrihet)

17 § Regeringen får meddela föreskrifter om temporär tullfrihet för

1. varor som införs för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvaror,

2. specialverktyg och specialinstrument som införs för att användas vid tillverkning av en viss exportvara, varor som införs för att användas vid avprovning av en exportvara och varor som tillfälligt införs för att avbildas eller kopieras,

3. utrustning som införs tillfälligt för inresandes yrkesutövning, studier eller för jämförligt ändamål,

4. utrustning som införs för cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,

5. varor som införs för tillfälligt bruk vid teaterföreställning, konsert eller liknande föreställning eller vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

6. varor som införs för utställning eller mässa,

7. varor som införs för att användas som varuprov, mönster eller modeller,

8. varor som införs för att avprovas,

9. enstaka föremål som införs för påseende samt urvalssändningar av varor,

10. djur som införs för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandling,

11. containrar, maskiner och andra anordningar som utgör hjälpmedel för transport, lastning, lossning eller annan godshantering, delar och tillbehör till sådana varor samt andra transportmedel, i de fall de inte hänförs till punkterna 1-9, som införs för att användas endast tillfälligt i landet och delar, tillbehör eller material som införs för sig för att användas för reparation, underhåll eller utrustning av sådana transportmedel.

SkU 1987/88:3

31 Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en tullmyndighet för enskilt fall besluta om temporär tullfrihet för varor som inte omfattas av föreskrifter enligt första stycket.

Återbetalning av tull (Tullrestitution)

Industri-, varvs-, flyg- och handelsrestitution

18 § Regeringen får meddela föreskrifter om att under vissa villkor tillstånd kan meddelas till tullrestitution enligt särskilt förfarande (restitutionstillstånd).

19 § Den som har restitutionstillstånd kan medges restitution av tull för varor som förtullats för hans räkning, om han

1. använt varorna för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet eller, i fråga om delar och tillbehör till sådan exportvara, återutfört varorna i oförändrat skick (industrirestitution),

2. använt varorna för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton, mudderverk, borr- eller bostadsplattform eller liknande anordning för verksamhet till havs eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksamhet (varvsrestitution),

3. använt varorna för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller rymdfartyg eller av delar eller tillbehör till sådant fartyg (flygrestitution), eller

4. återutfört varorna i oförändrat skick till annan i utlandet än producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem (handelsrestitution).

Med tillverkning enligt första stycket 1 jämställs annan produktion av exportvara.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att restitution enligt första stycket 1-3 kan medges för varor som återutförts efter reparation, bearbetning, komplettering eller emballering och för varor som inte får avsedd användning.

En tullmyndighet kan medge restitution enligt första stycket för varor som förtullats för annan innehavare av restitutionstillstånd än den som använt varorna eller utfört exportvaran.

Restitution enligt 19 § för andra varor

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution enligt 19 § kan medges även om andra varor har använts eller återutförts än de för vilka restitution begärs eller om det inte kan visas att de använda eller utförda varorna har förtullats.

SkU 1987/88:3

32 Särskild restitution och reducerad restitution

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution av tull kan medges för varor som återutförts utan att ha använts eller efter att ha använts bara i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning eller som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild restitution).

Regeringen får meddela föreskrifter om att särskild restitution kan medges även om varorna har använts på annat sätt än som anges i första stycket.

22 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution av tull kan medges med avdrag som beräknas med hänsyn till den tid varorna har funnits i landet, om varorna har återutförts men 21 § första stycket inte är tillämpligt (reducerad restitution).

Medgivande av restitutionstillstånd m.m.

23 § Restitutionstillstånd kan av tullmyndighet medges den som driver rörelse. Varvsrestitutionstillstånd kan medges även den som äger fartyg. Flygrestitutionstillstånd kan medges även den som äger luftfartyg eller rymdfartyg eller utan att driva rörelse tillverkar sådant fartyg. Handelsrestitutionstillstånd kan medges även den som utan att driva rörelse lagrar och distribuerar varor.

Särskild restitution eller reducerad restitution får medges den för vars räkning varorna utförs.

Betalningsuppskov

24 § Generaltullstyrelsen kan medge att den som har restitutionstillstånd inte behöver betala tull för varor innan fråga om restitution har prövats.

Tullbefrielse i stället för tullrestitution

25 § Om förutsättningar finns för tullrestitution men tull inte har betalats, kan en tullmyndighet som prövar ansökan om restitution medge tullbefrielse i stället för restitution.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en tullmyndighet i stället för restitution får medge tullbefrielse för varor som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 19 § första stycket.

Betalning av tull i vissa fall

26 § Regeringen får meddela föreskrifter om att tull skall betalas för sådana varor för vilka tullbefrielse har medgetts enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 § andra stycket, om varorna inte kommit att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att tull skall betalas för varor, om varvsrestitution eller flygrestitution har medgetts för varorna eller om tullbefrielse har medgetts i stället för sådan restitution och dessa därefter

SkU 1987/88:3

har förts från fartyg, ponton, mudderverk, borr- eller bostadsplattform, luftfartyg eller rymdfartyg eller har överlåtits eller tagits i anspråk för ändamål som inte medför rätt till sådan restitution.

Beräkning av tullrestitution m.m.

27 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om att industri-, varvs-, flyg- och handelsrestitution får beräknas enligt schablon.

Regeringen får meddela föreskrifter om den tid inom vilken förutsättningar för restitution skall vara uppfyllda och om det lägsta belopp med vilket restitution får medges.

Åtgärder som vid tullrestitution jämställs med utförsel

28 § Med utförsel jämställs

1. vid tullrestitution i allmänhet, att varorna läggs upp i frihamn eller, i den mån regeringen föreskriver det, läggs upp på tullager,

2. vid industri- och handelsrestitution, att varorna levereras till någon som medgetts tullbefrielse enligt föreskrift som har meddelats med stöd av 25 § andra stycket, att varorna tas ombord som proviant eller förnödenhetsartiklar på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tas in i exportbutik eller, såvitt avser personbil och motorcykel, att fordonet införs i exportvagnsförteckning,

3. vid särskild och reducerad restitution, att varorna förstörs under kontroll av en myndighet eller någon annan som en tullmyndighet godkänner,

4. vid särskild restitution, i den mån regeringen föreskriver det, att varorna levereras till någon som har rätt till tullfrihet enligt 6 §.

Beräkning av tullrestitution och betalning av tull beträffande vissa varor

29 § Regeringen får meddela föreskrifter om beräkning av tullrestitution och om betalning av tull beträffande sådana varor som har lagts upp i frihamn, lagts upp på tullager eller införts i exportvagnsförteckning och som utan samband med utförsel förs från frihamnen eller tas ut från tullagret eller utan föregående utförsel förtullas efter att ha införts i exportvagnsförteckningen.

T ullnedsatt ning på grund av skada

30 § Tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för en vara, som är skadad på annat sätt än genom förskämning när den anmäls till förtullning eller, om varan tas om hand med stöd av tillstånd enligt 8 § första stycket tullagen (1987:000), när den anmäls till hemtagning. Nedsättningen skall motsvara den minskning av varans värde som skadan har medfört. Värdet av varan i oskadat skick och i skadat skick beräknas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket tulltaxelagen (1987:000).

SkU 1987/88:3

34 Tullbefrielse m.m. på grund av synnerliga skäl

SkU 1987/88:3

31 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens bestämmande, generaltullstyrelsen i enskilda fall besluta om tullbefrielse, tullnedsättning eller återbetalning helt eller delvis av tull.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

5 Förslag till Lag om upphävande av viss tullagstiftning

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer, nämligen

1. förordningen (1966:394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tulloch skattefritt,

2. tullagen (1973:670),

3. tullförordningen (1973:979),

4. lagen (1973:981) om frihet från införselavgift,

5. lagen (1977:975) med tulltaxa.

SkU 1987/88:3

36 Motioner

SkU 1987/88:3

Motioner med anledning av propositionen

1987/88:Skl av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens förslag såvitt avser lydelsen av 26 § andra och fjärde styckena tullagen beslutar att ombud ensam blir betalningsskyldig! för i denna paragraf omnämnd tullräkning när denne har iklätt sig betalningsansvar för sådan tullräkning gentemot tullverket och att ombud inte skall åläggas hålla medel mottagna av tullskyldig åtskilda från andra tillgångar.

1987/88:Sk2 av Knut Wachtmeister m.fl.(m, fp, c) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1986/87:166 om ny tullagstiftning hos regeringen begär nytt förslag till tullagstiftning i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987

1986/87:Sk547 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett återinförande av den s.k. hemtagningsrätten för licensierade textilvaror.

1986/87:Sk552 av Britta Bjelle och Hadar Cars (fp) vari yrkas

1. att riksdagen upphäver bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen - om yrkande 1 inte bifalls - beslutar att tulltillägg inte skall påföras då det är fråga om mervärdeskatt.

1986/87:Sk578 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar slopa tulltillägget.

1986/87:Sk582 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen ändrar reglerna för tullbeslagna varor till vad som i Norge gäller för i motionen angivna produkter.

1986/87: Sk709 av Karl-Gösta Svenson (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att med omedelbar verkan avveckla bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att tulltillägg inte skall påföras, då fråga är om oredovisad avdragsgill ingående mervärdeskatt.

Skrivelse

Med anledning av propositionen har en skrivelse inkommit från Sveriges industriförbund och Sveriges speditörförbund.

Utskottet

Införande av ny tullagstiftning m.m.

I propositionen läggs fram förslag till en ny tullag, en ny lag om frihet från

skatt eller avgift vid införsel och vissa med tullagsförslaget sammanhängande 37

ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vidare föreslås en

ny lag om tullfrihet m.m. Förslagen syftar bl.a. till att åstadkomma klarare bestämmelser, en mer enhetlig ordning och en reglering av normgivningsmakten som ansluter till regeringsformens bestämmelser.

I motion Sk2 av Knut Wachtmeister m.fl. (m, fp, c) yrkas att riksdagen avslår propositionen och begär ett nytt förslag till tullagstiftning. Motionärerna anför bl.a. att ADB-frågorna behandlats otillräckligt i propositionen och att förslaget innebär en kraftig utvidgning av företagarnas uppgiftsskyldighet. Motionärerna kritiserar vidare att ombudsförfarandet alltjämt innebär att huvudmannen - när ombudet trots uppburet förskott inte kan betala tullräkningarna - riskerar att behöva betala tullen två gånger samt att systemet med tullförrättningsavgifter kvarstår.

Frågan om regleringen av ombudsförfarandet tas även upp av Karl-Gösta Svensson (m) i motion Skl. Han yrkar i motionen att ett ombud som iklätt sig betalningsansvar för en tullräkning skall vara ensamt ansvarigt gentemot tullverket. Ett ombud som gjort ett sådant åtagande skall inte behöva hålla de medel som mottagits av den tullskyldige avskilda från sina andra tillgångar.

Det nuvarande lagkomplexet rörande tullförfarandet är svåröverskådligt, och det har förekommit kritik mot reglerna för bristande överensstämmelse med regeringsformen. De förslag som läggs fram i propositionen har fått ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser och innebär enligt utskottets mening att kraven på förbättringar tillgodoses.

Den kritik mot propositionen som förs fram i motion Sk2 finner utskottet överdriven. Beträffande ADB-frågorna har det utredningsarbete om bl.a. ADB-baserade rutiner i datautväxlingen mellan tullverket och näringslivet som pågår sedan år 1986 ännu inte avslutats. I avvaktan på resultatet av detta arbete föreslås i propositionen att generaltullstyrelsen (GTS) skall få medge att uppgifter som krävs i en tulldeklaration skall få lämnas med utnyttjande av modern datateknik. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom GTS. Såvitt avser tullverkets kontrollverksamhet innebär förslaget inte att tullpersonalen får några ökade befogenheter utan endast att vissa av de bestämmelser om kontrollverksamheten som för närvarande återfinns spridda i flera olika författningar samlas upp i den nya tullagen. Även på detta område har förslaget vunnit stöd av så gott som samtliga remissinstanser. Till ombudsförfarandet återkommer utskottet men vill redan här säga att förslaget innebär en markant förbättring av importörernas ställning. Vidare föreslås att olika bemyndiganden - bl.a. i fråga om tullförättningsavgifter - av praktiska skäl får en samlad reglering i den nya lagen. Någon anledning att nu gå in på omfattningen av uttaget av tullförrättningsavgifter, som riksdagen godkände så sent som i våras (prop. 1986/87:150 bil. 3, SkU 50, rskr. 348), föreligger enligt utskottet inte.

Utskottet återkommer i det följande till olika delfrågor i samband med tullproceduren, men redan med det anförda tillstyrker utskottet i princip propositionen och avstyrker avslagsyrkandet i motion Sk2.

Det föreslagna åläggandet för ombuden att hålla de medel som deras huvudmän förskotterat för betalning av tullräkningar avskilda från de egna tillgångarna innebär bl.a. att huvudmannen får separationsrätt i ombudets konkurs för eventuella förskottsbetalningar. Detta betyder, som utskottet

SkU 1987/88:3

nyss framhållit, en väsentlig förbättring av huvudmannens rättsliga ställning. Att som motionären förespråkar gå så långt som att befria den tullskyldige helt från betalningsansvaret även när ett betalningsskyldig! ombud underlåter att betala debiterade belopp skulle enligt utskottets uppfattning strida mot principerna för de förhållanden där en huvudman låter sig företrädas av ett ombud, t.ex. advokater och fastighetsmäklare.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motion Skl.

Tulltillägg

Den 1 april 1986 infördes en ny administrativ sanktion på tullområdet, det s.k. tulltillägget (prop. 1985/86:41, SkU 8). Syftet med tillägget är att upprätthålla kravet på noggrannhet vid uppgiftslämnandet i tulldeklarationerna. Sanktionen riktar sig i huvudsak mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen. Tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade importörer när viss import inte redovisats eller för lågt angivna varuvärden angetts till ledning för fastställande av den mervärdeskatt som skall betalas till tullverket. Tulltillägget är 20 % av undandragen tull, skatt eller avgift. Det påförs den som är tullskyldig för varan och beslutas av tullmyndigheten.

Propositionen innebär att bestämmelserna med oförändrat innehåll överförs till den nya lagen.

I motionerna Sk552 av Britta Bjelle och Hadar Cars (båda fp), Sk709 av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (båda m) och Sk578 av Rune Rydén (m) yrkas upphävande av bestämmelserna om tulltillägg. I de två förstnämnda motionerna yrkas i andra hand att tulltillägg inte skall påföras då det är fråga om oredovisad avdragsgill ingående mervärdeskatt.

Motionärerna motiverar sitt krav på tulltilläggets avskaffande med att systemet kommit att medföra oskäliga konsekvenser för företagen och en alltmer pressad situation för sådana anställda som upprättar tulldeklarationer. Vidare kritiserar de tullmyndigheterna för att inte ha följt skatteutskottets uttalanden om en generös tillämpning i initialskedet. Enligt motionärernas mening borde härav följa att tulltillägg inte bör påföras när ett fel kan rättas med ledning av uppgifter i en bifogad faktura eller när en felaktig deklaration lämnats av en tullskyldig som normalt vinnläger sig om att lämna korrekta deklarationer. När det gäller frågan om tulltillägg vid undandragen mervärdeskatt vid import framhålls att något slutligt skattebortfall inte uppkommer.

Utskottet vill inledningsvis erinra om bakgrunden till att tulltillägg införts, nämligen den omfattande förekomsten av fel och brister - ofta beroende av slarv o.d. - i tulldeklarationerna. För att systemet med tulltaxering på grundval av uppgifterna i en deklaration skall fungera erfordras att uppgifterna är korrekta, och syftet med tulltillägget är att öka noggrannheten vid uppgiftslämnandet. Systemet har enligt utskottets mening varit i kraft alltför kort tid för att tillåta några säkra slutsatser om dess effekter. Samtidigt bör framhållas att det, enligt vad utskottet erfarit, finns uppgifter som pekar på att antalet slarvfel som föranleder tulltillägg påtagligt minskat sedan

SkU 1987/88:3

tulltilläggsinstitutet infördes. Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda kravet på att nu slopa tulltillägget. Samtidigt vill utskottet erinra om sitt tidigare uttalande att en sanktion av detta slag inte bör riktas mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar om de trots allt gjort ett ursäktligt fel.

Vad härefter gäller den speciella frågan huruvida tulltilläget även bör omfatta undandragen mervärdeskatt vid import vill utskottet liksom tidigare understryka vikten av att uppbörden av mervärdeskatten såvitt möjligt fungerar i enlighet med gällande bestämmelser, vilket förutsätter korrekta deklarationer även på tullsidan. Även om något slutligt skattebortfall inte uppkommer kan de tull- och skattskyldiga uppnå vissa ej avsedda fördelar i likviditetshänseende genom att undanhålla import eller deklarera för låga varuvärden.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna Sk552, Sk709 och Sk578.

Hemtagningsförfarandet vid tekoimport

Mot bakgrund av ett tilltagande missbruk av hemtagningssystemet genomfördes med verkan fr.o.m. den 1 januari 1984 en uppstramning av bestämmelserna (prop. 1982/83:130, SkU 1982/83:42). Syftet var att förhindra att licensbelagda textilvaror används eller skingras i strid mot gällande förfogandeförbud. Ändringen innebar att hemtagare för sändningar som innehåller tekovaror i förekommande fall skall lämna uppgift om importlicensnummer och om var licensen förvaras. Om sådana uppgifter inte lämnas medges inte hemtagning.

I motion Sk547 kritiserar Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (båda m) den nuvarande ordningen, som enligt deras mening har inneburit krångel, byråkrati och onödiga förseningar för hemtagarna. Yrkandet i motionen går ut på att man skall återgå till den tidigare ordningen.

I samband med den nu nämnda ändringen av bestämmelserna anförde skatteutskottet att eventuella olägenheter borde kunna bemästras genom en anpassning av dokumenthanteringen av importörerna själva och i övrigt genom en ökad snabbhet och smidighet i tullverkets och kommerskollegiums handläggning. Enligt vad utskottet erfarit har utvecklingen inte gett anledning att frångå denna uppfattning. Utskottet vill härvid erinra om att kommerskollegium tidigare i år på försök börjat tillämpa en särskild licensprocedur för tekovaror. Denna innebär bl.a. att licensnumret överförs från kommerskollegium till hemtagaren genom datakommunikation. De varor som omfattas av importlicensen kan därigenom tas hem innan importlicensen kommit företaget till handa, vilket annars normalt krävs. Härigenom har möjligheter skapats för en snabbare ärendebehandling, som framför allt torde komma företag utanför Stockholm till godo. Vidare bör framhållas att regeringen i juni i år slopat licenstvånget för import av tekovaror från bl.a. Australien, Canada, Japan, Nya Zeeland, USA och Färöarna. Detta har medfört att antalet licensärenden minskat med drygt 10 %.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk547.

SkU 1987/88:3

40 Tullbeslagna varor

Enligt gällande bestämmelser kan tullmyndigheterna medge att införd vara som inte är förtullad förstörs under myndighetens överinseende. Avsikten är att denna bestämmelse skall överföras till den nya lagen.

I motion Sk582 av Sten Sture Paterson (m) begärs förslag om ändring av reglerna så att beslagtagen sprit kan sändas till AB Vin- & Spritcentralen för omvandling till industrisprit och färska livsmedel kan erbjudas barn- och ålderdomshem. En sådan användning av varorna skulle enligt motionären vara bättre än att förstöra dem.

Utskottet vill framhålla att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för att beslagtagna varor på ett eller annat sätt kommer till användning. Om det finns förutsättningar att tillvarata varan till rimliga kostnader och inte förstöra den har utskottet givetvis inget att erinra mot att så sker. Så är emellertid sällan fallet.

Vad först gäller förverkade eller beslagtagna spritdrycker representerar dessa enligt utskottets uppfattning ett mycket ringa värde. Vid uppskattningen av det verkliga värdet måste man i detta sammanhang givetvis räkna bort alla skatter. I regel förstörs varorna genom att hällas ut i avloppet. För att det skall löna sig att lämna över dryckerna för framställning av teknisk sprit måste det röra sig om avsevärda kvantiteter. Utskottet finner ingen anledning att beträffande dessa varor göra ändring i gällande bestämmelser.

Att färskvaror av livsmedel stoppas av tullen och i vissa fall även beslagtas beror enligt vad utskottet erfarit i regel på att ifrågavarande livsmedel är införselreglerade och att införseltillstånd saknas. Om införseltillstånd kan erhållas i efterhand från livsmedelsverket eller lantbruksstyrelsen kan varorna i regel lämnas ut eller försäljas. Att ha särskilda regler som skulle tillämpas i andra fall för att man skulle kunna lämna ut sådana livsmedel till institutioner som barn- och ålderdomshem skulle kunna innebära att man åsidosätter gängse kvalitetskrav. Något sådant kan utskottet inte acceptera, bl.a. med hänsyn till att i många fall erforderliga intyg från sanitär myndighet i ursprungslandet saknas, kännedom om förvaring under transporten saknas osv. Vidare inställer sig frågan vem som skall bekosta en eventuell veterinärbesiktning av varorna och vilken omfattning en dylik undersökning skall ha då handlingar om varans beskaffenhet saknas. Då den som drabbats av beslaget knappast torde vara villig att betala en sådan undersökning skulle det bli statsverket eller institutionen i fråga som får stå för kostnaden, vilket sannolikt torde medföra att intresset för att erhålla varorna minskade.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk582.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ny tullagstiftning

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motion 1987/88:Sk2,

2. beträffande ombudsförfarandet

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motion 1987/88:Skl,

SkU 1987/88:3

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 1, 1986/87:Sk552 yrkande 1 och 1986/ 87:Sk578,

4. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 2 och 1986/87:Sk552 yrkande 2,

5. beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk547,

6. beträffande förfarande med tullbeslagna varor att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk582,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid proposition 1986/87:166 fogade förslagen till

a) tullag,

b) lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

c) lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

d) lag om tullfrihet m.m.,

e) lag om upphävande av viss tullagstiftning.

Stockholm den 20 oktober 1987 På skatteutskottets vägnar Jan Bergqvist

Närvarande:Jan Bergqvist (s), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m)*, Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Paul Lestander (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Införande av ny tullagstiftning (mom. 1 och 7)

Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Det nuvarande” och slutar med ”motion Sk2” bort ha följande lydelse:

Den svenska tullagstiftningen utgör ett snårigt och krångligt regelkomplex som det är svårt att överblicka och tränga in i. Behovet av förenklingar är stort. Redan 1978 tillsattes en särskild tullagsutredare som bl.a. hade till

SkU 1987/88:3

uppgift att lägga fram förslag till en förenklad, mer enhetlig ordning. Den proposition om ny tullagstiftning som nu föreligger bygger på ett betänkande av en senare utredning, beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor, Ds UD 1985:4 Översyn av tullagstiftningen.

Mot bakgrund av de förenklingsbehov som föreligger på detta område framstår propositionen enligt utskottets uppfattning som otillräcklig. Det förslag som läggs fram medför enligt utskottet inte en generellt mer överskådlig författningstext än den nuvarande. På flera områden har resultatet snarare inneburit ytterligare krångel och byråkrati. Utskottet vill ge några exempel.

Enligt den nya lagen får GTS vidgade möjligheter att införa uppgiftsskyldighet i samband med tullproceduren. Utskottet tänker bl.a. på 14 § andra stycket i den nya tullagen som ger regeringen rätt att föreskriva om en längre gående uppgiftsskyldighet i samband med deklarationsavlämnandet än som gäller för närvarande. Vidare föreslås i 45 § en utökad skyldighet att lämna uppgifter för statistiska ändamål. Dessa nya krav på uppgifter ökar enligt utskottets uppfattning krånglet för den enskilde företagaren. Utskottet avvisar bestämt varje utökning av uppgiftsskyldigheten och av antalet tullhandlingar.

I nuvarande tullag såväl som i propositionens lagförslag används en lagstiftningsteknik som innebär att GTS, med regeringens bemyndigande, ges mycket stora befogenheter (se 115 § i den föreslagna tullagen). En sådan lagstiftning lämnar enligt utskottets uppfattning fältet öppet för ett obegränsat antal detaljföreskrifter och ökad byråkrati. Enligt utskottet bör en alltför långt gående delegering av regeringens befogenheter på tullområdet undvikas.

I propositionen föreslås vidare att medel, som ett ombud mottagit av tullskyldig för betalning av tullräkningar, skall hållas åtskilda från andra tillgångar. Utskottet ställer sig tveksamt till om dylika bestämmelser, som uteslutande berör förhållandet mellan den tullskyldige och hans ombud, hör hemma i en lagstiftning av denna karaktär som i huvudsak tar sikte på den tullskyldiges eller hans ombuds skyldigheter och rättigheter gentemot det allmänna. Vidare kvarstår huvudmannens solidariska ansvar med ombudet i de fall ombudet trots erhållet förskott inte kan betala tullräkningarna. Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att staten skall besitta denna dubbla form av säkerhet.

Vidare anser utskottet att beslutet att utvidga området för tullförrättningsavgifter våren 1987 var fel. Den utvidgade avgiftsplikten, som innebär att tullförrättningsavgifter tas ut för förrättningar på obekväm tid och för trafik utanför tullplatserna, kommer enligt utskottets uppfattning att leda till ett mindre effektivt utnyttjande av transportmedlen och till icke obetydliga miljöproblem vid gränsstationerna på grund av ansamling av långtradartrafik. Rätten att ta ut tullförrättningsavgifter för tull verksamhet under obekväm tid eller utanför tullplatserna bör därför utmönstras ur lagstiftningen.

Tulltilläggssystemet föreslås bli överfört till den nya tullagen. Den överväldigande delen av tullens uppbörd avser mervärdeskatt som sedermera återbetalas eller är avdragsgill. Om mervärdeskatt inte redovisas vid

SkU 1987/88:3

importtillfället minskar nedsättningen eller avdraget i motsvarande mån. Något skattebortfall för staten uppstår normalt inte och det finns därför ingen anledning att bestraffa den tullskyldige med tulltillägg. Enligt direktiven till utredningen om indirekta skatter (dir. 1987:30) skall frågan om en fortsatt generell beskattning av all import omprövas förutsättningslöst. I avvaktan på resultatet av utredningen bör enligt utskottets uppfattning den nya tullagen inte innehålla bestämmelser om tulltillägg.

Slutligen anser utskottet i likhet med motionärerna bakom motion Sk2 att frågan om användande av datakommunikation i tullproceduren inte behandlas tillräckligt i propositionen. Användandet av den nya teknik som datakommunikationen utgör innebär enligt utskottets uppfattning väsentliga förenklingar och förbättringar i tullproceduren.

Bristerna i regeringsförslaget är enligt utskottet så många och av så allvarlig beskaffenhet att propositionen i sin helhet bör avslås. Samtidigt bör riksdagen begära ett nytt förslag till tullagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Sk2 och avstyrker propositionen.

dels att mom. 1 och 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande införande av ny tullagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk2 och med avslag på proposition 1986/87:166 hos regeringen begär ett nytt förslag till tullagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande lagförslagen att riksdagen avslår de vid proposition 1986/87:166 fogade lagförslagen.

2.Ombudsförfarandet (mom. 2 och 7 i motsvarande del)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Bo Lundgren, Ewy Möller och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Det föreslagna” och på s. 39 slutar med ”motion Skl” bort ha följande lydelse: Regeringens förslag om att ett ombud skall hålla förskott på tull och andra importavgifter från huvudmannen avskilda från sina andra tillgångar kommer enligt utskottets uppfattning att innebära ett väsentligt administrativt merarbete för ombuden, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för importören. Dessutom undanröjer förslaget inte helt den risk huvudmannen på grund av sitt solidariska betalningsansvar löper att behöva betala dubbelt om ombudet kommer på obestånd och inte kan betala tullräkningarna. I stället för den föreslagna bestämmelsen att ombud skall hålla förskotterade medel åtskilda från andra tillgångar bör enligt utskottet i den nya tullagen intas en föreskrift av den innebörden att den tullskyldige befrias från betalningsskyldighet om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra den betalningsskyldighet som annars åvilar den tullskyldige.

SkU 1987/88:3

dels att utskottets hemställan under mom. 2 och 7 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

2. beträffande ombudsförfarandet att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Skl och med avslag på proposition 1986/87:166 beslutar befria den tullskyldige från betalningsskyldighet om ett ombud gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra den betalningsskyldighet som annars åvilar den tullskyldige och avslå det föreslagna åläggandet för ombudet att hålla förskotterade medel åtskilda från andra tillgångar,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser ombudsförfarandet att riksdagen gör den ändringen i det vid proposition 1986/87:166 fogade förslaget till tullag att 26 § erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

26 §

Generaltullstyrelsen får särskilda skäl.

Om ett ombud har mottagit medel Om ett ombud gentemot tullverket av tullskyldiga för betalning av tull- har åtagit sig att fullgöra den betalräkningar, skall ombudet hålla dessa ningsskyldighet som åvilar den tullmedel skilda från andra tillgångar. skyldige, är den tullskyldige befriad

från denna betalningsskyldighet.

3. Tulltillägg (mom. 3 och 7 i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 40 slutar med ”och Sk578” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har systemet med tulltillägg kommit att medföra oskäliga konsekvenser för företagen och en alltmer pressad situation för sådana anställda som upprättar tulldeklarationer. Vidare framgår av tullverkets anvisningar att man inte har beaktat skatteutskottets tidigare uttalande att en sanktion i form av tulltillägg inte bör riktas mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar. Enligt utskottets mening borde härav följa att när en deklaration, som råkat bli felaktig, lämnats av en tullskyldig som normalt vinnlägger sig om att lämna korrekta deklarationer skall tulltillägg i regel inte utgå. Vidare är det enligt utskottets mening inte rimligt att påföra tulltillägg när ett fel kan rättas med ledning av uppgifter i en bifogad faktura. Över huvud taget är felkällorna i samband med avgivandet av tulldeklarationer så stora att det system med skattetillägg som tillämpas vid den inrikes beskattningen inte lämpar sig för tullområdet.

Med hänsyn till vad nu sagts anser utskottet att systemet med tulltillägg bör utmönstras ur den nuvarande lagstiftningen och inte tas med i den nya. I första hand bör bestämmelserna i 40 a - c §§ i den nuvarande tullagen slopas

SkU 1987/88:3

fr.o.m. den 1 november 1987 och 83 § i den nya tullagen utgå. Det får därefter ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderlig följ dlagstiftning.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk709 och Sk552 i denna del samt motion Sk578 och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 och 7 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 1, 1986/87:Sk552 yrkande 1 och 1986/87:Sk578 och med avslag på proposition 1986/87:166 beslutar slopa tulltilläggssystemet,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser tulltillägg dels att riksdagen antar följande

Förslag till Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 40 a - 40 c §§ tullagen (1973:670) skall upphöra att gälla från och med den 1 november 1987.

dels att riksdagen gör den ändringen i det vid propositionen fogade förslaget till tullag att 83 § utgår.

4. Tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import (mom. 4 och 7 i motsvarande del)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 3

Av Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m) som

dels anför:

Vi vill framhålla att den i särklass mest betydande pålagan vid importen utgörs av mervärdeskatt som betalas av registrerade mervärdeskatteskyldiga. Här får tulltillägget - som reglerna utformats - enligt vår uppfattning rent oskäliga konsekvenser, då den mervärdeskatt som betalas till tullen lyfts av i den följande mervärdeskattedeklarationen till länsskattemyndigheten. Om för litet mervärdeskatt betalats vid importtillfället minskas avdraget i motsvarande mån. En felaktighet i tulldeklarationen i detta avseende medför således normalt inte något skattebortfall för staten.

Med hänsyn till det anförda bör mervärdeskatten undantas från tulltilläggets tillämpningsområde. Vi tillstyrker således motionerna Sk709 och Sk552 i denna del och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels anser att utskottets hemställan under mom 4 och 7 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

4. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 2 och 1986/87:Sk552 yrkande 2 och med avslag på proposition 1986/87:166

SkU 1987/88:3

beslutar undanta mervärdeskatt från tulltilläggets tillämpningsområde,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser tulltillägg ifråga om mervärdeskatt vid import

a) att riksdagen antar följande

Förslag till Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 40 a § Nuvarande lydelse

40 Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

skall ha följande lydelse:

Föreslagen lydelse a §

Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits, frånsett mervärdeskatt. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom, frånsett mervärdeskatt. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om, frånsett mervärdeskatt.

SkU 1987/88:3

47 Denna lag träder i kraft den 1 november 1987.

b) att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till tullag gör motsvarande ändringar i 83 §.

5. Hemtagningsförfarandet vid tekoimport (mom. 5)

Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”1 samband” och slutar med ”motion Sk547” bort ha följande lydelse:

Redan under riksdagsbehandlingen 1983 av de nya bestämmelserna för hemtagning av tekovaror varnade m- och fp-ledamöterna i skatteutskottet för att åtgärder av detta slag skulle komma att medföra störningar i systemet i form av ökad byråkrati, kraftiga förseningar för importörerna och en fördyring av varorna som i sista hand måste bäras av de svenska konsumenterna. Som framgår av motion Sk547 har dessa farhågor tyvärr besannats och vissa företag blivit tvungna att tillgripa sådana åtgärder som att anlita särskilda kurirer för att få fram dokumenten i tid. En annan negativ effekt, som också påtalas i motionen, är att tekoimportföretag utanför Stockholm diskrimineras.

De åtgärder som kommerskollegium hittills vidtagit för att påskynda licensproceduren genom utnyttjande av datakommunikation är enligt utskottets uppfattning helt otillräckliga. Enligt vad utskottet erfarit tillämpas proceduren för närvarande endast av två företag.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att tullen bör återgå till det tidigare förfarandet då det gäller hemtagning av tekovaror. Detta bör ges regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion Sk547.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport att riksdagen med bifall till motion 1986/87 :Sk547 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående förfarandet vid hemtagning av tekovaror.

gotab Stockholm 1987 13826