Om folkbokföring

Skatteutskottets betänkande

1987/88:32

om folkbokföring

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet motioner angående folkbokföringsorganisationen och vissa därmed sammanhängande frågor.

Utskottet avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation (m, c) angående folkbokföringsorganisationen och en (m, fp, c) angående möjligheten i vissa fall för förföljda personer att byta personnummer. Vidare har avgivits två särskilda yttranden.

Motionerna

1987/88:Sk719 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen (1951:691, senast tryckt i 1986:1243) om lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

1987/88:Sk901 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med upphävande av sitt beslut i anledning av skatteutskottets betänkande 1987/88:2 beslutar bibehålla folkbokföringen i dess nuvarande organisation.

1987/88:Sk902 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationen av folkbokföringen.

1987/88:Sk903 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att beslutet om ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen upphävs,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär att förhandlingar upptas med representanter för svenska kyrkans församlingar i avsikt att möjliggöra att församlingar som så önskar skall erhålla uppdrag att mot skälig ersättning hålla personal och lokaler för uppställande av dataterminal, så att folkbokföringsärenden kan skötas hos pastorsämbetena.

1987/88:Sk904 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som innebär att personer som hotas av fysiskt våld eller svåra trakassarier skall ges tillstånd att efter prövning i varje enskilt fall få byta personnummer.

SkU

1987/88:32

1 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 32

1987/88:Sk905 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda folkbokföringens framtida organisation i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen, i avvaktan på den i yrkande 1 nämnda utredningen, beslutar upphäva förra höstens beslut om ändrad organisation för folkbokföringen.

Frågornas tidigare behandling m.m. Folkbokföringsorganisationen

Folkbokföringen sker i två former, som kyrkobokföring och som mantalsskrivning.

Kyrkobokföringen ombesörjs i allmänhet av pastorsämbetena och sker fortlöpande under året i ett flertal olika kyrkoböcker och register för varje församling. Registreringen avser bl.a. uppgifter om födelse, civilstånd, bosättning och andra personliga uppgifter samt uppgifter om medlemskap i svenska kyrkan. Dessutom tillkommer anteckningar av uteslutande kyrklig natur, t.ex. uppgifter om dop och konfirmation. I Stockholm och Göteborg äger kyrkobokföringen rum hos de lokala skattemyndigheterna såvitt gäller bosättningsförhållandena.

Mantalsskrivningen sker årligen genom att en mantalslängd upprättas församlingsvis för varje kommun över de personer som den 1 november året före mantalsåret skall vara kyrkobokförda här i landet. Längden upprättas av den lokala skattemyndigheten i sambarbete med länsskattemyndigheten. Kyrkobokföringen är grundläggande för mantalsskrivningen men är inte bindande för frågan om rätt mantalsskrivningsort. Syftet med mantalsskrivningen är bl.a. att kontrollera kyrkobokföringen och bereda möjlighet till rättelser.

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för hela folkbokföringen, medan den regionala tillsynen över pastorsämbetenas löpande kyrkobokföring utövas av domkapitlen i de olika stiften. Till sin hjälp har de en eller flera kyrkobokföringsinspektörer, som arvoderas av riksskatteverket.

Folkbokföringen utgör underlag för uppdatering av de regionala befolkningsregistren. Dessa används i sin tur för att tillgodose hela samhällets behov av aktuella basuppgifter. För detta ändamål finns ett ADB-system för folkbokföringen vid länsskattemyndigheterna inom skatteförvaltningen.

Hösten 1987 fattade riksdagen ett principbeslut om att huvudmannaskapet för den löpande folkbokföringen den 1 juli 1991 skall föras över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna samtidigt som de allmänna försäkringskassorna ges en aktiv roll i folkbokföringsarbetet (prop. 1986/87:158, SkU 1987/88:2). Riksdagsbeslutet innefattade vissa principiella riktlinjer för utformningen och genomförandet av den nya organisationen. Avsikten är också att utveckla ett samarbete mellan den nya folkbokföringsorganisationen och andra myndigheter.

En kommitté har numera tillkallats för att lämna förslag till den närmare utformningen av organisationen och till de åtgärder som behövs för genomförandet (dir. 1988:4).

SkU 1987/88:32

2 Församlingsskatten för den som ej är medlem i svenska kyrkan

Enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan (dissenterskattelagen) skall den som vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan erlägga församlingsskatt med 30 % av det för debiteringen bestämda beloppet. Procentsatsen var tidigare 60 men bestämdes till 30 år 1973 efter förslag av 1968 års beredning om stat och kyrka (SOU 1972:36 - Samhälle och trossamfund, prop. 1973:184, SkU 1973:65). Fr.o.m. 1989 års taxering gäller motsvarande bestämmelser också för den som tillhör svenska kyrkan men som inte varit kyrkobokförd här i riket under någon del av inkomståret. Fr.o.m. detta taxeringsår har man också slopat kravet på mantalsskrivning här i riket för att få åtnjuta nedsättning av församlingsskatten (prop. 1986/87:45, SkU 1986/87:15).

Reglerna om nedsättning motiveras av att den som inte är medlem i svenska kyrkan i princip inte bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till kyrkans utgifter av religiös natur utan endast den del som avser att täcka församlingarnas kostnader för borgerliga angelägenheter. Till sådana allmänt samhälleliga uppgifter har hänförts verksamhetsgrenarna folkbokföring och begravningsverksamhet. De sammanlagda bruttokostnaderna för dessa verksamhetsgrenar hade av beredningen uppskattats till ca 260 milj. kr. år 1969. De totala utgifterna för svenska kyrkans församlingar hade för samma år beräknats till ca 1 000 milj. kr. Av beredningens betänkande framgick att församlingarna år 1969 uttaxerade ca 675 milj. kr. i församlingsskatt, varav icke medlemmar betalade ca 15 milj. kr. Detta ledde till slutsatsen att en nedsättning till 30 % för dessa endast skulle medföra en marginell minskning av de totala skatteinkomsterna.

Byte av personnummer

Varje person som redovisas i folkbokföringen skall ha ett personnummer som identitetsbeteckning. Personnumret består av tio siffror. De sex första anger födelsetiden och de tre följande är ett födelsenummer som är udda för män och jämnt för kvinnor. Den sista siffran är en kontrollsiffra. Systemet innebär att alla personer här i landet får olika identitetsbeteckningar.

Födelsenummer för barn som föds i Sverige tilldelas av länsskattemyndigheten i kyrkobokföringslänet (LSKM). Övriga får födelsenummer av riksskatteverket (RSV). Varje LSKM har till sitt förfogande en nummerserie ur sviten 001-999, som också inrymmer en reservserie. Reservserien och överblivna nummer disponeras av RSV. Förutsättningarna för en helt slumpmässig tilldelning av födelsenummer undersöks för närvarande av RSV. - Enligt RSV:s information om personnummer behåller den som en gång fått ett födelsenummer samma nummer livet ut, om det inte behöver rättas till följd av att nummersättningen eller anteckningen om födelsetid varit oriktig. Några uttryckliga bestämmelser som hindrar att numret ändras av andra skäl finns inte, men praxis i detta hänseende är restriktiv. Enligt vad utskottet inhämtat har RSV inte under senare tid meddelat något beslut av denna innebörd.

SkU 1987/88:32

1* Riksdagen 1987/88. 6sami. Nr32

De uppgifter som finns hos olika myndigheter kan enligt sekretesslagen (1980:100) skyddas från offentlighet, bl.a. med hänsyn till den enskildes personliga förhållanden. I fråga om folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen gäller enligt 7 kap. 15 § sekretess för uppgifter om den enskildes personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att denne eller någon honom närstående blir lidande om uppgiften röjs. Som framgår nedan har fr.o.m. januari 1988 denna sekretess utvidgats till vissa andra register som tidigare inte omfattats av någon sådan sekretess.

Inom skatteförvaltningen förs hos varje LSKM ett ADB-baserat regionalt folkbokföringsregister (FBDATA) över den kyrkobokförda befolkningen. Folkbokföringsregistret används för att tillgodose samhällets behov av aktuella basuppgifter, vilket sker genom uppdatering av olika register hos ett flertal myndigheter. Informationssambandet mellan LSKM och mottagande myndighet sker dels med stöd av författning eller särskilt beslut av regeringen, dels genom skriftlig överenskommelse mellan RSV och de berörda centrala myndigheterna.

Normalt gäller att användarna av folkbokföringsregistren kan utgå från att uppgifterna i dessa register inte är sekretessbelagda. Som framgår ovan omfattas dock personuppgifterna av den s.k. folkbokföringssekretessen. Följande uppgifter har inhämtats från RSV rörande den praktiska hanteringen av sekretessfrågan.

Om LSKM bedömer att uppgifterna rörande en viss person kan bli föremål för folkbokföringssekretess, införs i det regionala registret en markering för särskild sekretessprövning, s.k. spärrmarkering. Denna spärrmarkering tjänar som varningssignal för att säkerställa att en sekretessprövning sker i de fall där det behövs. En begäran om sådan markering kommer vanligtvis från den registrerade själv, men det förekommer även att en polismyndighet eller socialnämnd tar initiativ härtill. Ca 1 600 personer, de flesta kvinnor, skyddas för närvarande av en spärrmarkering i folkbokföringsregistret. Som exempel på situationer då personuppgifter kan skyddas är att en kvinna begär att hennes adress inte skall lämnas ut, t.ex. till hennes tidigare make, eftersom hon fruktar att han skall utsätta henne för skada.

Avsikten är att spärrmarkeringen skall aviseras till samtliga myndigheter som erhåller uppgifter från registret. Uppkommer sedan frågan om utlämnande av de sekretesskyddade uppgifterna kontaktar myndigheten datachefen vid LSKM för att få upplysning om av vilka skäl markeringen har förts in innan ett beslut om utlämnande kan fattas. Spärrmarkeringen innebär således att myndigheten här skall göra en egen sekretessbedömning utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.

Hittills har spärrmarkeringen aviserats till register hos riksförsäkringsverket, till SPAR och till vissa kommuner och landsting. Som framgår nedan har folkbokföringssekretessen från årsskiftet 1987/88 utvidgats till att omfatta vissa myndighetsregister som tidigare har saknat sekretessbestämmelser. Med anledning härav kommer RSV inom kort att föranstalta om att spärrmarkeringen överförs till alla myndigheter i samband med aviseringar från folkbokföringsregistren. RSV kommer att verka för att information om sekretessbestämmelserna förs vidare till användarna inom myndigheterna och att samtliga myndigheter utformar rutiner för en effektiv tillämpning.

SkU 1987/88:32

4 Information kommer också att utgå till de skyddade personerna om innebörden av folkbokföringssekretessen och vilka typer av register som omfattas eller inte omfattas av det skydd som spärrmarkeringen i folkbokföringsregistret innebär.

Hösten 1987 behandlade utskottet en motion om att man i vissa fall skall kunna byta personnummer. Yrkandet syftade framför allt till att förbättra möjligheterna att skydda kvinnor som utsätts för våld eller trakasserier och som därför behöver skapa sig en ny identitet. Utskottet (SkU 1987/88:2) hade förståelse för detta syfte men avstyrkte motionen. Utskottet anförde bl.a. följande:

Samtidigt vill utskottet framhålla att det skulle vara förenat med problem att tillåta ändringar av ett i och för sig riktigt personnummer. Enligt utskottets mening bör man därför i första hand pröva möjligheterna att lämna ett effektivt sekretesskydd för adressuppgifter m.m. Numera kan man också - när det finns tillräckliga skäl härför - sekretesskydda uppgifterna i folkbokföringsregistret. Närmare uppgifter från folkbokföringsregistret avseende namn, adress eller liknande lämnas då ut endast efter prövning av datachefen i länet. Som anförs i motionen omfattar denna folkbokföringssekretess emellertid inte samtliga register som uppdateras via folkbokföringsregistret. Detta innebär exempelvis att adressuppgifter m.m. i körkortsregistret och vissa andra register för närvarande inte kan sekretesskyddas. Detta är dock ett problem som redan har uppmärksammats, och data- och offentlighetskommittén har i sitt delbetänkande Integritetsskyddet i informationssamhället 2 (SOU 1986:46) föreslagit att all myndighetsregistrering av befolkningen skall omfattas av folkbokföringssekretessen. En proposition i ämnet väntas till riksdagen i höst.

Utskottet utgår från att det problem som tas upp i motionen kommer att lösas inom kort och finner således att syftet med motion 1986/87:Sk901 i allt väsentligt är tillgodosett. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Senare under hösten utsträcktes möjligheterna till sekretessbeläggning till vissa register som då inte omfattades av dessa regler (prop. 1987/88:41, KU 22). Enligt de nya bestämmelserna skall motsvarande sekretess som för folkbokföringsregistret, i den utsträckningen som regeringen föreskriver det, gälla i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. I propositionen nämndes att sekretesskyddet skall omfatta även körkorts-, bil- och passregistren, fastighetsdatasystemet hos centralnämnden för fastighetsdata, kommunernas fastighetsregister, räddningsverkets register över civilförsvarspliktiga och värnpliktsverkets register över försvarsmaktens personal, socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal samt statens löne- och pensionsverks pensionsregister. Ändringen syftade till att förbättra möjligheterna att skydda vissa särskilt utsatta människor för våld och trakasserier.

Konstitutionsutskottet prövade i detta sammanhang bl.a. en motion om att i vissa extremfall kunna byta personnummer. Utskottet avstyrkte motionen och anförde:

Utskottet har i och för sig stor förståelse för den i motionerna gemensamma grundtanken att de som utsätts för misshandel eller trakasserier bör åtnjuta skydd så långt det är möjligt. En viktig förutsättning för offentlighets- och

SkU 1987/88:32

sekretessregleringen är att sekretess inte skall gälla för uppgifter, om det inte verkligen är oundgängligen nödvändigt. Krav på nya sekretessregler, särskilt inom områden där sekretess inte tidigare har gällt, bör sålunda prövas med stor försiktighet. Som framhållits i propositionen är det för övrigt i ett öppet samhälle som vårt svårt att i varje sammanhang ge sekretesskydd åt t.ex. adressuppgifter. Att genom lagreglering gå längre än propositionen i nu aktuell del synes knappast för närvarande möjligt. Utskottet utgår emellertid ifrån att man inom regeringskansliet fortlöpande ägnar frågan största uppmärksamhet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att ett ytterligare utvidgat sekretesskydd bör komma ifråga. Om ett sådant behov uppkommer förutsätter utskottet att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder.

Finansminister Kjell-Olof Feldt har i ett svar den 4 februari 1988 på en fråga av Karin Ahrland om möjligheten för förföljda kvinnor att byta personnummer anfört följande.

Enligt gällande regler har riksskatteverket möjlighet att efter ansökan ändra en enskilds personnummer. Verkets beslut kan överklagas till regeringen. Praxis är mycket restriktiv. Ett personnummer ändras praktiskt taget enbart när födelsetiden inte återges riktigt eller när födelsenumret anger fel kön.

Författningsregleringen hindrar emellertid i och för sig inte att ett personnummer ändras av något annat skäl. Det kan vara så att den som utsätts för våld och förföljelse inte har fått tillräcklig hjälp av att uppgift om namn och adress har sekretessbelagts i olika myndighetsregister och att andra former av stöd inte heller gett avsedd effekt. Då kan man pröva utvägen att myndigheterna hjälper den enskilde att genom personnummer- och namnändring skapa sig en ny identitet. För egen del är jag beredd att medverka till detta. Samtidigt är jag naturligtvis medveten om att det är förenat med betydande problem att tillåta ändring av i och för sig riktiga personnummer.

Inom regeringskansliet ägnar vi uppmärksamhet åt frågan om skydd för identitet och personuppgifter. Något förslag om lagändring avseende personnummer är emellertid inte aktuellt med hänsyn till de möjligheter som redan finns att i exceptionella fall hjälpa de enskilda.

Regeringen har numera i proposition 1987/88:173, som för närvarande behandlas av justitieutskottet, föreslagit en särskild lag om besöksförbud. Lagen skall ge ett bättre skydd för dem som förföljs och trakasseras och är ett led i strävandena att förbättra skyddet framför allt för kvinnor som utsätts för misshandel och andra övergrepp.

Utskottet

Folkbokföringsorganisationen

Hosten 1987 fattade riksdagen ett principbeslut om att huvudmannaskapet för den löpande folkbokföringen den 1 juli 1991 skall föras över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna samtidigt som de allmänna försäkringskassorna ges en aktiv roll i folkbokföringsarbetet (prop. 1986/87:158, SkU 1987/88:2). Riksdagsbeslutet innefattade vissa principiella riktlinjer för utformningen och genomförandet av den nya organisationen. Avsikten är också att utveckla ett samarbete mellan den nya folkbokföringsorganisationen och andra myndigheter.

SkU 1987/88:32

6 En kommitté har numera tillkallats för att lämna förslag till den närmare utformningen av organisationen och till de åtgärder som behövs för genomförandet.

I motionerna Sk901 av Stig Josefson m.fl. (c), Sk902 av Alf Svensson (c), Sk903 av Marianne Karlsson (c) och Sk905 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att riksdagsbeslutet rivs upp. Utgångspunkten i de tre förstnämnda motionerna är att svenska kyrkan skall få behålla sina nuvarande uppgifter inom folkbokföringen. Motion Sk903 innehåller dessutom ett andrahandsyrkande om att förhandlingar i vart fall bör tas upp med svenska kyrkan om att församlingar som så önskar skall kunna få i uppdrag att sköta folkbokföringen. Yrkandena i motion Sk905 innebär att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgift att i samråd med svenska kyrkan och personalorganisationerna lägga fram ett nytt förslag om folkbokföringens framtida organisation, grundat på ett bättre beslutsunderlag.

Utskottets ställningstagande i höstas innebär att man nu börsöka skapa en rak och enhetlig organisation som-i samarbete med andra myndigheter-ger förutsättningar för en effektiv, rationell och serviceinriktad verksamhet som kan tillgodose de anspråk som i framtiden kommer att ställas på folkbokföringen . Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med utskottets förslag, och i motionerna har inte anförts någon omständighet som inte har varit känd tidigare eller som bör föranleda att detta beslut nu omprövas. Närmare ställningstaganden från riksdagens sida till organisationsfrågorna bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på organisationsutredningens kommande förslag. Utskottet avstyrker alltså dessa motioner.

Kyrkoskatten

I motion Sk719 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (fp) yrkas en översyn av reglerna om nedsättning av kyrkoskatten för den som inte är medlem i svenska kyrkan. Denna kategori erlägger 30 % av den ordinarie utdebiteringen. Enligt motionärernas mening blir denna procentsats för hög när kyrkan har befriats från sina uppgifter inom folkbokföringen.

Reglerna om nedsättning grundar sig på uppfattningen att den som inte är medlem i svenska kyrkan inte bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till kyrkans utgifter av religiös natur utan endast den del som avser församlingarnas kostnader för borgerliga angelägenheter. Hit har hänförts folkbokföring och begravningsverksamhet.

Organisationskommittén skall enligt sina direktiv belysa de kostnadsmässiga konsekvenserna av den nya organisationen. Redan nu kan sägas att kyrkans kostnader för folkbokföringen endast utgör en mindre del av kostnaderna för de borgerliga angelägenheterna och att det kommer att dröja innan kostnadsbesparingarna genom organisationsförändringen slår igenom fullt ut för kyrkan.

Enligt utskottet bör kyrkoskatten även i fortsättningen utformas med hänsyn till att den som inte är medlem i svenska kyrkan endast skall betala den del av kyrkans utgifter som hänför sig till församlingarnas kostnader för borgerliga angelägenheter. I den mån sådana kostnader helt eller delvis överförs på borgerlig kommun bör detta påverka den andel av kyrkoskatten

SkU 1987/88:32

som icke medlemmar har att erlägga. Utskottet finner det naturligt att frågan om kyrkoskatten för icke medlemmar uppmärksammas i samband med den omorganisation som nu skall ske av folkbokföringen. Enligt utskottets uppfattning bör denna fråga kunna tas upp när resultatet av utredningsarbetet föreligger. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Byte av personnummer

I motion Sk904 av Margit Gennser (m) återkommer en fråga som under senare tid har föranlett uppmärksamhet, nämligen hur man skall kunna förbättra skyddet för personer - framför allt kvinnor - som utsätts för allvarligt hot av fysiskt våld eller svåra trakasserier. För att förbättra möjligheterna att i sådana fall skapa en ny skyddad identitet yrkas i motionen att man i extremfall skall kunna byta personnummer.

Utskottet instämmer nu liksom vid tidigare behandling av motsvarande yrkanden i det grundläggande syftet att så långt som möjligt skydda dem som hotas, och det är givetvis av stor vikt att skyddet utformas på ett sådant sätt att de utsatta personerna i fortsättningen kan känna en verklig trygghet. Att som föreslås i motionen tillåta ändringar av ett i och för sig riktigt personnummer är emellertid - som utskottet anförde i höstas - förenat med problem. Det är enligt utskottets uppfattning också tveksamt om en sådan åtgärd i sig kan lösa de aktuella problemen. Ett skydd av detta slag måste, för att vara meningsfullt, givetvis kombineras med namn- och adressbyten och omfatta inte endast den som är direkt utsatt för hotet i fråga utan hela dennes familj och kanske också andra anhöriga. Nummerbytet kan således komma att omfatta en hel grupp av personer och skulle enligt vad utskottet erfarit medföra konsekvenser som det är svårt att överblicka. I många situationer torde det också vara oundgängligt att ha kvar en anknytning till det gamla personnumret. Ett nummerbyte innebär därför inte en heltäckande lösning av sekretessproblemet, trots de betydande olägenheter som nummerbytet kan medföra såväl för den som byter personnummer och andra enskilda personer som för myndigheterna.

Utskottet vidhåller därför sin uppfattning i höstas att man i första hand bör pröva möjligheterna att förbättra sekretessen. Som framgår av den lämnade redogörelsen för frågornas tidigare behandling har arbetet med sekretessfrågorna nyligen resulterat i en förbättrad lagstiftning. Utskottet förutsätter att riksskatteverket och andra berörda myndigheter noga kommer att följa intentionerna i denna lagstiftning och att informationen till handläggarna hos de olika myndigheterna och till direkt berörda enskilda personer fullföljs som planerat. I sammanhanget bör framhållas att vissa myndigheter har personoch adressregister som upprättas utan avisering från folkbokföringsregistren. Det är givetvis av största vikt att den enskilde får sådan information och hjälp att han får möjlighet att bedöma om det finns skäl att söka motsvarande skydd även i register av detta slag.

Som konstitutionsutskottet anförde vid sin behandling av sekretessfrågorna i höstas kan det inte uteslutas att sekretesskyddet i framtiden kan behöva byggas ut ytterligare. Skatteutskottet utgår liksom konstitutionsutskottet från att regeringen kommer att uppmärksamma dessa frågor även i fortsätt -

SkU 1987/88:32

ningen. Utskottet vill framhålla att alla möjligheter att förbättra situationen bör tas till vara, inte minst genom verksamma åtgärder mot personer som begår brott mot andras liv eller hälsa. Ett exempel på åtgärder i denna riktning är det förslag om besöksförbud som regeringen har lagt fram i proposition 1987/88:137 och som för närvarande behandlas i justitieutskottet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkbokföringsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk901, 1987/88:Sk902, 1987/ 88:Sk903 och 1987/88:Sk905,

2. beträffande kyrkoskatten

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk719,

3. beträffande byte av personnummer att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk904.

Stockholm den 12 april 1988 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s). Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s)*, Margit Gennser (m)*, Gudrun Norberg (fp)*, Karl-Gösta Svenson (m) och Sylvia Lindgren (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Folkbokföringsorganisationen (mom. 1)

Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Det har hittills förelegat stor enighet om att beslut som gäller eller påverkar relationerna kyrka-stat skall tas i bred enighet mellan kyrkan och staten liksom mellan de politiska partierna samt att kyrkan bör ges större rätt att besluta i egna angelägenheter. Det har varit självklart att ändringar i grundläggande regler för kyrkan inte skall genomföras utan samtycke eller samförstånd med kyrkan. Det är djupt beklagligt att regeringen under den senaste tiden i vissa frågor har brutit detta möster och inte fäst avseende vid

SkU 1987/88:32

kyrkans uppfattning eller önskemål. Hit hör folkbokföringens framtida organisation, en fråga som har stor betydelse inte endast för svenska kyrkan utan för hela vårt samhälle och för samtliga invånare nu och i kommmande generationer. Mot kyrkomötets majoritet, och trots att kyrkan på ett utomordentligt sätt skött folkbokföringen, beslutade riksdagen i höstas, efter förslag av regeringen, att folkbokföringen skulle avhändas kyrkan.

Regeringens proposition i denna fråga byggde inte tillnärmelsevis på ett fullgott beslutsunderlag. Som exempel på frågor som inte blivit tillfredsställande belysta kan nämnas servicen mot enskilda personer och de problem som uppstår för svenska kyrkan och i glesbygden. Man har också helt eller delvis förbigått arkivfrågor, säkerhetsfrågor och problemen kring sekretessen. Därtill kommer att kostnadsfördyringen i förslaget är högst betydande. I propositionen anges att merbelastningen i statsbudgeten för folkbokföringen blir ca 250 milj. kr.

Det är enligt vår uppfattning helt felaktigt att som skedde i höstas först fatta ett grundläggande beslut i organisationsfrågan och sedan låta en organisationskommitté ta ställning till alla de problem som en omorganisation medför. Höstens beslut var olyckligt. Alla med en förändring av folkbokföringen förknippade problem borde ha utretts, och först därefter borde det förslag som en utredning kunde ge anledning till ha lagts fram.

Vi är, liksom också kyrkomötet, självfallet öppna för de förbättringar som kan vara påkallade och som hittills inte kommit till utförande med tanke på den osäkerhet som under lång tid har rått beträffande folkbokföringens framtida organisation.

Enligt vår uppfattning bör riksdagen hos regeringen begära att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med uppgift att i samråd med svenska kyrkan och berörda personalorganisationer så snart som möjligt lägga fram ett nytt förslag till förbättringar av folkbokföringen i organisatoriska och andra hänseenden. Detta förslag bör ha ett betydligt bättre underlag än vad förra höstens proposition byggde på. I väntan härpå bör riksdagen upphäva höstens beslut och bibehålla folkbokföringen som den nu är organiserad. Vi instämmer alltså i de krav i detta hänseende som framställs i de aktuella motionerna.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande folkbokföringsorganisationen att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sk901, 1987/ 88:Sk902, 1987/88:Sk903 och 1987/88:Sk905 upphäver sitt beslut hösten 1987 om ändrad organisation för folkbokföringen och begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med upppgift att utreda folkbokföringens framtida organisation i enlighet med vad som här har anförts.

SkU 1987/88:32

2. Byte av personnummer (mom. 3)

SkU 1987/88:32

Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m), Gudrun Norberg (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Sorn framhålls i motion Sk904 är det av största vikt att man kan skapa ett tillfredsställande skydd för personer som hotas av fysiskt våld eller trakasserier. I motionen nämns i första hand kvinnor som förföljs av sina f.d. män och som i ett stort antal fall utsätts för olidliga övergrepp och direkt livshot. Det är angeläget att samhället här kan träda in aktivt med en hjälp till en ny identitet i en bättre tillvaro. Detta skydd omintetgörs emellertid om man även i sådana fall kan spåra personer med hjälp av personnumren.

Det är positivt att man på senare tid vidtagit olika åtgärder för att skapa en bättre sekretess för skyddade personer. Det kan emellertid ifrågasättas om det är tillräckligt med åtgärder i denna riktning för att helt undanröja de nuvarande problemen. Enligt vår uppfattning bör man därför öppna möjligheten att i angelägna situationer byta personnummer. Vi tillstyrker således det yrkande härom som framställs i motion Sk904.

dels vid mom. 3 hemställt:

3. beträffande byte av personnummer att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk904 hos regeringen begär förslag till lag som innebär att personer som hotas av fysiskt våld eller trakasserier skall ges möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall få byta personnummer.

Särskilda yttranden

1. Folkbokföringsorganisationen (morn. 1)

Britta Bjelle och Gudrun Norberg (båda fp) anför:

När riksdagen i höstas prövade frågan om folkbokföringen yrkades från folkpartiets sida att organisationen skulle överföras till försäkringskassorna. Vi har fortfarande samma uppfattning i denna fråga och har inte något särskilt yrkande med anledning av de nu aktuella motionerna.

2. Kyrkoskatten (mom. 2)

Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anför:

Som framgår av reservation 1 bör riksdagens beslut i höstas angående folkbokföringens framtida organisation upphävas. Härmed undanrycks den i motion Sk719 angivna grunden för en omprövning av kyrkoskatten för den som inte är medlem i svenska kyrkan.

Det bör framhållas att den som inte är medlem i svenska kyrkan bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till kyrkans kostnader av allmän, ej religiös natur. Det kan enligt vår uppfattning ifrågasättas om inte

dessa kostnader i dag uppgår till mer än 30 % av församlingarnas totala kostnader, även bortsett från kostnaderna för folkbokföringen. Kostnaderna för begravningsväsendet har tenderat att öka. Därtill kommer att kyrkan vårdar ett kulturarv, bl.a. i form av byggnadsminnesmärken. Även kostnader för sådana och andra uppgifter av allmän natur bör givetvis beaktas i detta sammanhang. Frågan om folkbokföringens organisation kan därför över huvud taget inte anses utgöra grund för att föranstalta om en ytterligare nedsättning av kyrkoskatten för den som inte är medlem. Motionen bör alltså avslås, och vi har därför inte något annat yrkande än utskottet i denna fråga.

SkU 1987/88:32

gotmb Stockholm 1988 15093