Om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på SkU omsättning av vissa värdepapper (prop. 1987/ 88:156)

Skatteutskottets betänkande 1987/88:37

om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på SkU

omsättning av vissa värdepapper (prop. 1987/ 1987/88:37

88:156)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om utvidgningar av skatten på värdepapper och de motioner som har väckts i ärendet. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna. Reservationer har avgivits rörande avslag på propositionen (m,fp,c) m.m. och som skärpningar av reglerna (vpk).

Propositionen

I propositionen föreslås att basen för skatten på värdepapper vidgas till att omfatta omsättning av värdepapper på den s.k. penning- och obligationsmarknaden.

Det föreslås att skatt skall tas ut på handeln med räntebärande löpande skuldebrev, sådana räntebärande enkla skuldebrev som utgör s.k. masspapper och svenska statens premieobligationer. Skatt föreslås även tas ut på omsättningen av terminskontrakt och köp- och säljoptioner, som avser de omsättningsskattepliktiga värdepapperen.

Kretsen av skattskyldiga vid omsättning av penning- och obligationsmarknadsinstrumenten föreslås vara densamma som enligt gällande regler. För fondkommissionärers led föreslås att skatten skall tas ut med endast halvt skattebelopp vid handel för egen räkning. En sådan reducerad skatt föreslås även för fondkommissionärers egenhandel på aktiemarknaden. Detta innebär en ändring av nuvarande regler enligt vilka skatt inte tas ut i en fondkommissionärs led då han handlar för egen räkning. Vid överlåtelser där riksbanken eller riksgäldskontoret är avtalspart föreslås vidare att skatt inte tas ut.

Vid omsättning av penning- och obligationsmarknadsinstrumenten föreslås skatten utgå i relation till vederlaget och den återstående löptiden för värdepapperet. Vid omsättning av terminskontrakt som avser dessa instrument föreslås skatten utgå i relation till det avtalade värdet på och den återstående löptiden för den egendom som terminskontraktet avser. Utgångspunkten för skatteberäkningen bör vara en skattesats på 0,03 procent av vederlaget resp. det avtalade värdet på den egendom som ett terminskon -

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr37

trakt avser, beräknat sammantaget för köp- och säljledet. Vid omsättning av terminskontrakt på aktiemarknaden föreslås skatten utgå med 2 procent av det avtalade värdet på den egendom som terminskontraktet avser. Vid omsättning av optioner på penning- och obligationsmarknaden föreslås skatten utgöra 2 procent och vid omsättning av optioner på aktiemarknaden 4 procent av premien vid utställandet resp. vederlaget vid återköp eller återförsäljning (kvittning), beräknat sammantaget för köp- och säljledet.

Vid skattepliktig omsättning av svenska statens premieobligationer föreslås skatten utgöra 0,3 procent av vederlaget, sammantaget för köp- och säljledet.

I propositionen behandlas även vissa ytterligare tillägg och ändringar i den nuvarande lagen. Bl.a. föreslås uttryckliga bestämmelser om att lagen är tillämplig på sådana utländska värdepapper som kan jämställas med omsättningsskattepliktiga svenska värdepapper, att s.k. apportemission skall vara att anse som köp i lagens mening och att ersättning för upplupen ränta skall ingå i beskattningsunderlaget för värdepapperet. Det föreslås också en ändring i bestämmelsen om skattskyldighetens inträde för det fall att vederlaget helt eller delvis är okänt vid avtalsslutet.

Den föreslagna utformningen av en skatt på omsättning av penning- och obligationsmarknadsinstrument och de föreslagna ändringarna i beskattningen av aktiemarknaden kan beräknas ge ökade skatteintäkter på ca 1 miljard kr. per år.

Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

Lagförslaget har följande lydelse.

SkU 1987/88:37

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper1

dels att 1-6 och 8-10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 7 och 11-15 §§ samt närmast före 1, 5, 8, 11, 12, 13 och 14 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §2 första stycket

Till staten skall enligt denna lag erläggas skatt på omsättning av

1. aktier,

2. konvertibla skuldebrev,

3. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier,

5. teckningsbevis,

6. interimsbevis,

7. emissionsbevis,

8. inköpsrättsbevis,

9. optionsbevis,

10. köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev.

Föreslagen lydelse Lagens tillämpningsområde

1 §

Till staten skall enligt denna lag betalas skatt på omsättning av

a) aktier, konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier, teckningsbevis, interimsbevis, emissionsbevis, inköpsrättsbevis, optionsbevis,

terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev samt

köp- och säljoptioner som avser värdepapper enligt c),

b) köp- och säljoptioner som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev,

c) räntebärande löpande skuldebrev som inte anges under a), räntebärande enkla skuldebrev som avses i 32 § tredje stycket lagen (1936:81) om skuldebrev samt terminskontrakt som avser värdepapper enligt denna punkt,

d) svenska statens premieobligationer samt köp- och säljoptioner och terminskontrakt som avser sådana värdepapper,

e) utländska värdepapper som kan jämställas med värdepapper som avses i a) - d).

Denna lag gäller även överlåtelse av sådana rättigheter eller skyldigheter som avses i första stycket och beträffande vilka registrering eller liknande förfarande tillämpas i stället för utfärdande eller överlämnande av skriftlig handling.

SkU 1987/88:37

3 Nuvarande lydelse

1 § andra och tredje styckena

Med omsättning avses köp och

Som köp anses även kvittning av köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev. Med köp jämställs enligt denna lag kontantavräkning av köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aktier eller aktieindex.

Föreslagen lydelse 2 §

Med räntebärande skuldebrev avses i denna lag även sådana skuldebrev där avkastningen framkommer som skillnaden mellan emissionskursen och vad som betalas vid inlösen.

3 § byte.

Med köp avses enligt denna lag även förvärv genom tillskott av värdepapper som anges i 1 § första stycket a) vid bildande av aktiebolag, vid nyemission eller vid emission enligt 3 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Med köp avses vidare utställande och kvittning av köp- och säljoptioner samt ingående och kvittning av terminskontrakt.

4 §

2 § första och andra styckena

Ett köp skall anses innefatta ett säljled och ett köpled och ett byte dubbla sälj- och köpled.

För en omsättning skall skatt er- För en omsättning skall skatt betaläggas såväl i säljledet som i köp- las såväl i säljledet som i köpledet, ledet.

Skattskyldighet

3 §3 första och andra styckena 5 §

Skattskyldig är fondkommissionär som sluter avtal om omsättning av värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till ett sådant avtal. Om den för vars räkning kommissionären medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.

Vid omsättning där fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper som avses i 1 § till ett värde av minst 500 000 kronor.

Vid bedömning av omsättningens storlek under ett kalenderhalvår skall vederlag eller del av sådant vederlag som avses i 13 § hänföras till det kalenderhalvår under vilket avslut skett.

3 § tredje stycket 6 §

I fråga om var en person skall anses vara bosatt tillämpas för en fysisk person punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) och för en juridisk person 1 § valutaförordningen (1959:264).

SkU 1987/88:37

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

3 § fjärde stycket

Vid överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall skatt inte utgå.

4 §4första stycket

Skatten utgår med en procent av överlåtelsesumman (vederlaget). När en aktie omsätts på grund av att en köpoption som avses i 1 § första stycket 10 utnyttjas (löses) utgörs dock vederlaget i stället av aktiens lägsta noterade säljkurs på avslutsdagen, om detta värde är högre än överlåtelsesumman.

7 §

Vid överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall skatt inte tas ut.

Skatt skall inte heller tas ut vid omsättning där Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret är avtalspart.

Skattesatser m. m.

8 §

I fall som avses i 1 § första stycket

a) utgör skatten en procent av överlåtelsesumman (vederlaget).

I fall som avses i 1 § första stycket

b) utgör skatten två procent av vederlaget för optionen.

I fall som avses i 1 § första stycket

c) utgör skatten en procentandel av vederlaget enligt följande tabell.

Föreslagen lydelse Skatten är för värdepapper med en löptid som går ut under tidigast

det 5:e

det 4:e det 3:e det 2:a det l:a

det 4:e

det 3:e det 2:a det l:a

samma

en period om 45 dagar

kalenderåret

efter det kalenderår när omsättning sker

kalenderkvartalet efter det kalenderkvartal när omsättning sker

kalenderkvartal som det kalenderkvartal när omsättning sker

efter det att omsättning sker

0,015 % av vederlaget

0,0125 %

0,01 %

0,0075 %

0,005 %

0,005 % av vederlaget

0,004 %

0,003 %

0,002 %

0,001 % av vederlaget

0,0005 % av vederlaget

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

4 § andra stycket

I vederlaget inräknas inte courtage , därmed jämförlig ersättning eller skatt. Har vederlaget bestämts i utländskt myntslag räknas det om till svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

2 § tredje stycket

När en fondkommissionär handlar för egen räkning utgår inte skatt för hans led.

5 §

En fondkommissionär får av sin uppdragsgivare eller avtalspart ta ut ett belopp som svarar mot den skatt för den aktuella omsättningen för vilken fondkommissionären är skattskyldig.

6 §

Skattskyldighet inträder när avslut sker.

Om skatten för en och samma omsättning kan beräknas med ledning av flera skattesatser skall den skattesats som är lägst tillämpas.

I fall som avses i 1 § första stycket

d) utgör skatten 0,15 procent av vederlaget.

I fall som avses i 1 § första stycket

e) tas skatten ut enligt de grunder som tillämpas för motsvarande svenska värdepapper.

9 §

När omsättningen avser ett terminskontrakt skall som vederlag anses det avtalade priset på den egendom som terminskontraktet avser.

10 §

I vederlaget inräknas inte courtage, därmed jämförlig ersättning eller skatt. I vederlaget inräknas däremot ersättning för upplupen ränta. Har vederlaget bestämts i utländskt myntslag räknas det om till svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

Fondkommissionärers handel

11 §

När en fondkommissionär för egen räkning omsätter värdepapper som avses i 1 § utgör skatten för fondkommissionärens led hälften av det skattebelopp som annars skulle ha tagits ut.

Skattskyldighetens inträde

12 §

Skattskyldighet inträder när avslut sker. Om vederlagets storlek då inte är känd, inträder skattskyldigheten vartefter storleken blir känd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

8 §

Skattskyldiga skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering. Den som godkänns som fondkommissionär skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas och annan skall anmäla sig när omsättningen under ett halvt kalenderår uppgått till 500 000 kronor.

Registreringsskyldighet

13 §

Skattskyldiga skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering. Den som godkänns som fondkommissionär skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas. Andra skattskyldiga skall anmäla sig när den omsättning som enligt 5 § andra och tredje styckena skall hänföras till ett halvt kalenderår har uppgått till 500 000 kronor.

9 §

Redovisning av skatt m. m.

14 §

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda redovisningsperioder.

Redovisningsperioden är kalendermånad för den som är skattskyldig enligt 3 § första stycket och halvt kalenderår för den som är skattskyldig enligt 3 § andra stycket.

Redovisningsperioden är kalendermånad för fondkommissionärer och halvt kalenderår för övriga skattskyldiga.

10 § 15 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagen omtryckt 1984:164.

2 Senaste lydelse 1987:488.

3 Senaste lydelse 1986:504.

4 Senaste lydelse 1986:504.

Motionerna

SkU 1987/88:37

1987/88:Sk44 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:156 beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande inriktningen av en politik som begränsar spekulation och främjar arbete.

1987/88:Sk45 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar om skatt på omsättning av vissa värdepapper i enlighet med motionens förslag.

1987/88:Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:156 om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av valutautlänningars skyldighet att erlägga omsättningsskatt vid handel med svenska aktier.

1987/88:Sk47 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1987/88:156.

Offentlig utfrågning m.m.

Utskottet har vid ett offentligt sammanträde den 3 maj 1988 hört företrädare för finansdepartementet, riksbanken, riksgäldskontoret, näringslivet, de fackliga huvudorganisationerna och pensionärernas organisationer. Vad som förekommit vid sammanträdet framgår av en bilaga till detta betänkande.

Vidare har skrivelser inkommit bl.a. från Aktiefrämjandet, Stockholms fondbörs, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB (OM) och AB Svensk Exportkredit.

Utskottet

Fr.o.m. den 1 januari 1984 utgår skatt på omsättning av aktier, konvertibla skuldebrev och vissa andra värdepapper på aktiemarknaden. Reglerna har successivt byggts ut med hänsyn till utvecklingen på denna marknad, senast med verkan fr.o.m. den 1 juli 1987 i fråga om vissa nya former av köp- och säljoptioner och terminskontrakt avseende aktier m.m. Skatten höjdes den 1 juli 1986 från sammanlagt 1 % av vederlaget i köp- och säljleden till 2 % av omsättningen.

Skattskyldiga är fondkommissionärer som sluter avtal om omsättning eller medverkar till sådana avtal. Vid omsättning där en fondkommissionär inte medverkar är köparen eller säljaren skattskyldig om han är bosatt i Sverige och under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper för minst 500 000 kr. Om en avtalspart är bosatt utomlands utgår skatt för dennes led endast i fråga om omsättning av svenska värdepapper.

Skatt utgår inte för fondkommissionärs led när han handlar för egen räkning.

De i propositionen föreslagna ändringarna innebär bl.a. att basen för skatten vidgas till att omfatta omsättning av värdepapper på penning- och obligationsmarknaden, utan undantag för fondkommissionärers handel för egen räkning. Förslaget grundar sig i denna del på en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds Fi 1987:9), som har remissbehandlats. Beträffande fondkommissionärer föreslås att skatt skall utgå endast med halvt belopp för deras led när det gäller handel för egen räkning. Det undantag som hittills har gällt för denna handel på aktiemarknaden slopas. - Förslaget är avsett att träda i kraft den 1 januari 1989 och beräknas ge ökade skatteintäkter på ca 1 miljard kronor per år.

Räntebärande löpande skuldebrev, räntebärande enkla skuldebrev som utgör s.k. masspapper och premieobligationer omfattas av förslaget. Skatt skall även tas ut i fråga om terminskontrakt och köp- och säljoptioner som avser skattepliktiga värdepapper. Skattesatsen föreslås bli 0,03 % av vederlaget, sammanlagt för köp- och säljleden, med en reducering av skattesatsen om den återstående löptiden är kortare än fem år. För premieobligationer föreslås dock en enhetlig skattesats på 0,3 %, utan reducering. För optioner blir skattesatsen 2 % på penning- och obligationsmarknaden och 4 % på aktiemarknaden.

Bland detaljerna i övrigt kan nämnas att upptagande av lån och amortering av lån undantas från beskattning liksom också överlåtelser med riksbanken eller riksgäldskontoret som avtalspart.

1 motionerna Sk44 av Stig Josefson m.fl. (c), Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m) och Sk47 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen. I den förstnämnda motionen begär motionärerna också ett ställningstagande till förmån för en skisserad politik som syftar till att begränsa spekulation och främja arbete. Motionen Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller också ett yrkande om att valutautlänningar skall undantas från skattskyldighet. Lars Werner m.fl. (vpk) yrkar däremot i motion Sk45 att de i propositionen föreslagna skattenivåerna tredubblas och att beskattningen skall utvidgas även till ”ränteswappar” och transaktioner på ”depositmarknaden”.

Till grund för avslagsyrkandena i motionerna ligger uppfattningen att finansministern bort ta fasta på den kritik som vid remissbehandlingen riktats mot förslaget i promemorian. I stället förvärras nu enligt motionärerna detta förslag ytterligare genom att det undantag som hittills gällt för fondkommissionärernas egen handel på aktiemarknaden slopas enligt propositionen. Kritiken har också utvecklats av olika företrädare för intressenterna på marknaden vid den offentliga hearing som utskottet hållit i ärendet. Den närmare innebörden härav och finansministerns, de fackliga huvudorganisationernas och pensionärsorganisationernas syn på frågorna framgår av den bifogade utskriften av anförandena vid detta möte.

Enligt utskottets uppfattning är kritiken överdriven. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl framstår det som rimligt att värdepappersmarknaden i större utsträckning än för närvarande får bidra till statens utgifter. Enligt utskottets uppfattning kan det inte heller råda någon tvekan om att denna marknad orkar bära ett skatteuttag av den begränsade omfattning som det nu är fråga om.

SkU 1987/88:37

9 I och för sig är det möjligt att - såsom också anförts debatten - söka andra metoder för att öka skatteuttaget inom den finansiella sektorn. Frågorna om hur kapitalbeskattningen, företagsbeskattningen och den indirekta beskattningen lämpligen bör utformas och avvägas i förhållande till annan beskattning övervägs också inom den genomgripande översyn som nu pågår rörande skattesystemets utformning på sikt, och förhållandena inom det nu aktuella området är givetvis en viktig del i detta arbete.

När omsättningsskatten på aktier infördes ledde detta till en omfattande kritik från näringslivet och de borgerliga oppositionspartierna med farhågor för allvarliga nackdelar för hela vår samhällsekonomi. Dessa farhågor har inte besannats. Att nu utvidga omsättningsskatten på aktier till penning- och obligationsmarknaden framstår enligt utskottets mening som motiverat inte endast av fördelningspolitiska och statfinansiella skäl. Som anförs i propositionen kan den överdrivna aktiviteten på denna marknad vara en av förklaringarna till det stora svängningar som har förekommit och som har genererat störningar också inom andra sektorer, t.ex. inom den industriella verksamheten. En omsättningsskatt på finansiella transaktioner gör det mindre lönsamt med kortsiktig spekulation och snabba affärer och kan därför - såsom departementschefen anför - öka stabiliteten på de finansiella marknaderna och gynna företagande på beskostnad av snabba klipp. Förslagen i propositionen skapar också en ökad enhetlighet i beskattningen inom det finansiella systemet.

Den kritik som har riktats mot effekterna för den s.k. interbankhandeln och ”märket maker”-systemet har delvis beaktats i propositionen genom att skattesatserna för fondkomissionärer i deras egenhandel endast blir hälften av de låga skattesatser som föreslås för övriga fall. Departementschefen framhåller också att märket makerrollen för närvarande utreds av flera kommittéer och att det kan finnas anledning att senare återkomma till beskattningsfrågan för sådana märket makers som inte är fondkommissionärer.

Ett av de krav som nu åter har ställts från skilda håll är att omsättningsskatten slopas på utländska placerares handel med svenska aktier bl.a. för att förebygga att handeln flyttas från Sverige till utlandet. En annan fråga med internationell anknytning har tagits upp av AB Svensk Exportkredit (SEK). Bolaget har i skrivelser såväl till utskottet som till finansdepartementet åberopat att den handel som bolaget bedriver med värdepapper i huvudsak sker på utländska penning- och obligationsmarknader och har begärt att bolaget i likhet med riksbanken och riksgäldskontoret undantas från skattskyldighet.

Av vad finansministern anfört vid sammanträdet hos utskottet den 3 maj framgår att regeringen är beredd att ta upp frågan om undantag för utländska placerare om det visar sig att skatten bidrar till en icke önskvärd överströmning av aktieaffärer till utlandet och det går att få ett någorlunda lätthanterligt och kontrollerbart system för ett sådant undantag.

Med anledning av vad som anförs i SEK:s skrivelse bör framhållas att bolagets emissioner och återköp av egna värdepapper av olika slag inte torde komma att föranleda beskattning. Bolaget bedriver handel också med andra värdepapper, och omsättningen kommer i denna del att föranleda beskatt -

SkU 1987/88:37

ning oavsett om den sker utomlands eller här i landet. Vad SEK anfört i sin skrivelse utgör enligt utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl för att nu undanta denna omsättning från beskattning. Utskottet utgår emellertid från att regeringen med anledning av SEK:s skrivelse kommer att ta upp denna fråga i samband med den kommande prövningen av skattskyldigheten för utländska placerare.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att omsättningsskatten på värdepapper utvidgas på sätt som föreslås i propositionen och avstyrker således avslagsyrkandena i motionerna Sk44, Sk46 och Sk47. Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang gå in på den ekonomiska politikens inriktning utan avstyrker motion Sk44 även i denna del.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att frågan om undantag för valutautlänningar kommer att prövas av regeringen. Utskottet finner därför inte skäl att nu ta närmare ställning till denna fråga utan avstyrker motion Sk46 även i denna del.

Vad därefter angår yrkandena i motion Sk45 vill utskottet framhålla att erfarenheterna av omsättningsskatten på aktier m.m. visar att den snabba utvecklingen på området motiverar en fortlöpande översyn av reglerna. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen även i fortsättningen noga uppmärksamma utvecklingen på detta område. Utskottet utgår från att regeringen därvid kommer att pröva om skatteområdet bör utvidgas ytterligare eller om skatten bör avvägas på annat sätt än som föreslagits i propositionen. Utskottet finner inte skäl att nu göra andra avvägningar än regeringen i fråga om skatteområdet och beskattningens höjd. Utskottet tillstyrker således propositionen i dessa delar och avstyrker motionen.

Inte heller beträffande beskattningens närmare utformning i övrigt och andra detaljer som tas upp i propositionen har utskottet något att erinra mot regeringens förslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om en utvidgad skatt på värdepapper

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Sk44 i denna del, 1987/88:Sk46 yrkande 1 och 1987/88:Sk47 och med bifall till proposition 1987/88:156 beslutar att vidga basen för omsättningsskatten på värdepapper i enlighet med vad som föreslås i propositionen,

2. beträffande politikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk44 i denna del,

3. beträffande valutautlänningar

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk46 yrkande 2,

4. beträffande ytterligare breddning av beskattningen att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk45 i denna del,

5. beträffande skattesatserna

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Sk45 i denna del bifaller proposition 1987/88:156 i denna del,

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar det här ovan på s. 3-7 återgivna förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på värdepapper.

SkU 1987/88:37

11 Stockholm den 17 maj 1988 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp). Stig Josefson (c). Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson (s) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Frågan om en utvidgad skatt på värdepapper (mom. 1)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c) och Margit Gennser (m) har

dels anfört följande:

Storleken av aktiemarknaden och av den s.k. penning- och obligationsmarknaden belyses av följande uppgifter som lämnas i propositionen. Det samlade värdet av börsnoterade aktier uppgår till omkring 500 miljarder kronor, medan det samlade värdet av värdepapper som omsätts på penningoch obligationsmarknaden uppgår till ungefär dubbelt så stort belopp. Omsättningen på aktiemarknaden kan uppskattas till ca 125 miljarder kronor förra året och omsättningen på penning- och obligationsmarknaden till omkring 10 000 miljarder kronor inkl. terminshandel. Penning- och obligationsmarknaden utgör alltså enligt båda måtten huvuddelen av värdepappersmarknaden.

Regeringens förslag att utvidga omsättningsskatten på aktier m.m. till skuldebrev och obligationer m.m. och att skärpa skatten även i andra avseenden grundar sig på fördelningspolitiska motiv och en önskan att dämpa svängningarna och skapa ett mer stabilt system på de finansiella marknaderna. Propositionen grundar sig emellertid inte på en tillräcklig analys av de aktuella frågorna. Vad som framkommit i ärendet visar att åtgärderna är ägnade att medföra rakt motsatta verkningar. Helt andra kategorier än avsett kommer att drabbas, till skada för hushållen, näringslivet och hela vår ekonomi. Detta innebär inte endast att de fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl som ligger till grund för propositionen till väsentlig del bortfaller. Reslutatet skulle också bli att riksbankens möjligheter att bedriva en effektiv penningpolitik försvåras. Även i ett internationellt perspektiv bör åtgärder av detta slag avvisas. Inom EG-länderna överväger

SkU 1987/88:37

man för närvarande att avveckla de omsättningsskatter som finns på aktier och andra värdepapper i enlighet med en rekommendation från EGkommissionen. Om den nu aktuella propositionen genomförs blir Sverige ensamt om att gå motsatt väg. Detta strider mot de principer för harmonisering med EG-staterna som regeringen presenterat i en annan proposition.

Så gott som samtliga remissinstanser - däribland riksbanken och riksgäldskontoret - har också riktat avgörande kritik mot förslaget. Endast LO och Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse har varit positiva. Allvaret i denna kritik har också bekräftats vid utskottets utfrågning av representanter för dem som närmast berörs av förslaget (se bilaga).

Penning- och obligationsmarknaderna har utvecklats i snabb takt under 1980-talet, och utvecklingen har i stort sett legat inom ramen för statsmakternas intentioner. En allt effektivare marknad har vuxit fram, till gagn för såväl staten och kommunerna som för företag och hushåll. För att inte rasera denna utveckling och för att undvika de nya svårigheter på aktiemarknaden och för näringslivet som regeringens förslag innebär bör propositionen avslås.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och tillstyrker avslagsyrkandena i motionerna Sk44, Sk46 och Sk47.

Avslag på propositionen innebär att utskottets hemställan i mom. 4-6 förfaller. Vi saknar därför anledning att ställa några särskilda yrkanden på dessa punkter.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande frågan om en utvidgad skatt på värdepapper att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk44 i denna del, 1987/88:Sk46 yrkande 1 och 1987/88:Sk47 avslår proposition 1987/ 88:156.

2. Politikens inriktning (mom. 2)

Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk44 har socialdemokraterna genom sin s.k. tredje vägens politik skapat en situation där driftiga människor mer inriktar sina ansträngningar på spekulation än på arbete. Detta är i ett långsiktigt perspektiv ineffektivt för ekonomin och innebär välfärdsförluster. Stora exportberoende företag har fått en likviditet som nu används för en omfattande fusionsverksamhet. Det ökar maktkoncentrationen och sårbarheten i samhället, också detta en negativ konsekvens av tredje vägens ekonomiska politik.

Den angivna utvecklingen har medfört en berättigad kritik som inte kan tillgodoses genom sådana punktinsatser som regeringen nu föreslår. I stället bör den ekonomiska politiken läggas om på sätt som förordas i motionen i syfte att stimulera eget arbete och sparande och därmed göra det möjligt för var och en att bygga upp en personlig ekonomisk trygghet. Politiken bör inriktas på att minska skatten på arbetet dels genom lägre inkomstskatter och

SkU 1987/88:37

dels genom sänkta arbetsgivaravgifter - främst för småföretag. Det förslag om personliga investeringskonton som i andra sammanhang har lagts fram från centerhåll har samma principiella inriktning.

Vi tillstyrker motionärernas yrkande om ett tillkännagivande av att politiken bör få en sådan inriktning som här har skisserats.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande politikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts beträffande inriktningen av en politik som begränsar spekulation och främjar arbete.

3. Valutautlänningar (mom. 3)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Margit Gennser (m) har

dels anfört följande:

De negativa effekterna av omsättningsskatten på aktier visar sig inte minst när det gäller utlänningars handel med svenska aktier. Som anförs i motion Sk46 medför omsättningsskatten på aktier att företagens möjligheter att anskaffa riskkapital försvåras och att aktiehandeln tenderar att flytta utomlands. Samtidigt leder reglerna till att intresset utomlands för den svenska marknaden minskar. Den svenska börsens konkurrensförmåga gentemot marknaden utomlands försämras allvarligt också på grund av att skatten medför alltför höga transaktionskostnader här i landet.

Flera faktorer kan ha bidragit till att handeln med svenska aktier i allt större utsträckning förläggs till marknader utanför Sverige. Det kan emellertid inte råda någon tvekan om att omsättningsskatten här i landet är en starkt bidragande orsak. Den angivna utvecklingen är till skada för näringslivet och medför negativa effekter även från samhällsekonomisk synpunkt.

Som anförs i motionen är det angeläget att omsättningsskatten slopas på utländska placerares handel med svenska aktier. Vi yrkar bifall till motionen även i denna del.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande valutautlänningar

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk46 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om avskaffande av valutautlänningars skyldighet att erlägga omsättningsskatt vid handel med svenska aktier.

4. Ytterligare breddning av beskattningen (mom. 4)

Tommy Franzén (vpk) har

dels anfört följande:

1980-talet har medfört höga vinster framför allt i de större bolagen. Detta har sin bakgrund bl.a. i den ekonomiska politik som har förts och som har

SkU 1987/88:37

medfört kraftigt ökande vinster inom näringslivet, samtidigt som samhällsekonomiska påfrestningar lett till åtstramningar inom andra sektorer och lönekraven hållits tillbaka. Denna politik har skapat stor likviditet som kanaliserats till skilda slag av spekulationer i stället för produktiva långsiktiga investeringar. I denna miljö har spekulationen på penningmarknaden ökat enormt. Nya börser utanför den ordinarie aktiebörsen har vuxit upp. ”Snabba klipp” har prioriterats framför samhälleligt intressanta investeringar i fler och nya jobb. Detta har skapat kraftiga reaktioner inte minst i de fackliga organisationerna.

Värdet på börsnoterade aktier uppgår för närvarande till omkring 500 miljarder kronor, medan det samlade värdet av värdepapper som omsätts på penning- och obligationsmarknaden uppgår till ungefär dubbelt så stort belopp. Omsättningen på aktiemarknaden uppgick förra året för Stockholms fondbörs del till ca 125 miljarder kronor. Omsättningen samma tid på penning- och obligationsmarknaden uppgick enligt propositionen till omkring 10 000 miljarder kronor. Regeringens förslag innebär att staten genom att beskatta denna handel tillförs ca 1 miljard kronor årligen utöver de ca 3 miljarder som för närvarande utgår vid omsättning av aktier m.m. Detta tillskott skall bekosta en del av ATP-systemet.

Vänsterpartiet kommunisterna är starkt kritiska till den under senare år uppblomstrande penningmarknaden och har vid tidigare tillfällen föreslagit sådana regler att den ej acceptabla handel som fortgår på detta område upphör. Vår kritik mot företeelsen som sådan kvarstår.

Samhället karaktäriseras i dag av kris inom både sjukvården och kulturen, samtidigt som den ovan redovisade spekulationen tillåts fortgå. Därför kan det för närvarande finnas skäl att beskatta denna handel hårdare för att tillföra medel till dessa krisområden.

Av dessa skäl föreslås i vpk-motionen Sk45 att de i propositionen föreslagna skattenivåerna generellt tredubblas. Detta står i samstämmighet med våra krav på omsättningsskatten på aktiehandeln.

Regeringsförslaget har svagheter, eftersom vissa typer av affärer lämnas obeskattade. Detta kommer sannolikt leda till att spekulationerna vrids mot de obeskattade transaktionerna. Det kan också antas att handeln i stor utsträckning kommer att ta form av en förmedlingsmarknad för att undvika skatter. Även sådana marknader bör omfattas av skatten.

De yrkanden som framställs i motionen bör således bifallas, vilket innebär att regeringen snarast bör lägga fram förslag om en tredubbling av skattesatserna för värdepappersskatten och en ytterligare breddning av underlaget för skatten. Förslaget bör läggas fram i så god tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1989, samtidigt med de nu aktuella ändringarna.

dels vid mom. 4 hemställt

4. beträffande ytterligare breddning av beskattningen att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk45 i denna del hos regeringen begär förslag till ytterligare breddning av basen för omsättningsskatten i enlighet med vad som här har anförts.

SkU 1987/88:37

5. Skattesatserna (mom. 5)

Tommy Franzén (vpk) har - med åberopande av innehållet i reservation 4 - vid mom. 5 hemställt

4. beträffande skattesatserna

a) att riksdagen bifaller proposition 1987/88:156 i denna del,

b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Sk45 i denna del hos regeringen begär förslag till sådan höjning av skattesatserna som här har angetts.

SkU 1987/88:37

16 Skatteutskottet

Offentligt sammanträde

den 3 maj 1988 kl. 13.30 rörande skatten på värdepapper

Deltagarförteckning

Inbjudna:

Finansdepartementet: Kjell-Olof Feldt

Näringslivets Skattedelegation: Sven-Olof Lodin, Johan Sahlsbäck,

Tom Hedelius, Jan Sundberg Svenska Fondhandlareföreningen: Per-Ola Jansson, Sven Hagströmer, Tomas Nicolin Föreningen Svenska Penningmarknadsmäklarna: Evert Carlsson Riksbanken: Anders Sahlén, riksbanksdirektör Riksgäldskontoret: Claes Norgren, upplåningschef Stockholms Fondbörs: Bengt Rydén, Lars Bredin, Leif Vindevåg AB Svensk Exportkredit: Bernt Ljunggren Aktiefrämjandet: Björn Karlin, Stig Ramel Landsorganisationen i Sverige (LO): P.-O. Edin Tjänstemännens Centralorganisation (TCO): Gösta Karlsson Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO/SR): Jan Bröms Pensionärernas Riksorganisation (PRO): Lars Sandberg Sveriges Pensionärsförbund (SPF): Erik Jonsson

Skatteutskottets ledamöter och suppleanter:

Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Sylvia Lindgren (s)

SkU 1987/88:37

Bilaga

2 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr37

Anföranden

Jan Bergqvist: Jag ber att få hälsa alla hjärtligt välkomna till skatteutskottet och till en utfrågning om värdepappersskatten.

Med tanke på att vi har begränsad tid vill jag utan krusiduller överlämna ordet till finansminister Kjell-Olof Feldt.

Kjell-Olof Feldt: Tack, herr ordförande. Bakgrunden till det skatteförslag som har lämnats till riksdagen är följande. Vi har i Sverige haft ett stort budgetunderskott under en lång tid. Det ledde till en omfattande statlig upplåning, vilken under en tid företrädesvis skedde via banksystemet och skapade en mycket stor likviditet i landet. Den ekonomiska politiken efter 1982 har haft som en av sina centrala uppgifter att stimulera tillväxten i ekonomin och att få till stånd en ny period av industriell expansion i Sverige. I det syftet har politiken förts med sikte på att möjliggöra kraftigt ökande vinster i svenskt näringsliv. Det har i sin tur fått den riktiga och nödvändiga konsekvensen att den svenska aktiebörsen har visat en historiskt sett rekordartad tillväxt i vad gäller både omsättning och kurser.

Dessa båda faktorer - den stora statliga upplåningen med åtföljande likviditetsuppbyggnad och aktiemarknadens tillväxt - har bidragit till att vi också har fått en snabbt växande finansmarknad. Vi har ansett att den finansiella sektorn med sin expansion skulle kunna ge ett bidrag till saneringen av Sveriges ekonomi i allmänhet och statsbudgeten i synnerhet. Jag tycker att denna sektor bör kunna klara någon skattebelastning, särskilt när man betänker de brister som den gällande kapitalbeskattningen har. Kapitalvinster beskattas helt enkelt långt lägre än inkomster från annan ekonomisk verksamhet.

Vi har därför sett det som rimligt och motiverat från fördelningspolitisk synpunkt att ha en omsättningsskatt på värdepapper. Jag tycker också att en sådan skatt är motiverad från samhällsekonomisk synpunkt. Det förefaller ostridigt att en betydande del av omsättningen på värdepappersmarknaden är kortsiktig och spekulativ och att det i sin tur leder till prisrörelser, dvs. kursrörelser, som inte behöver ha någon förankring i den reala ekonomin. Jag tror att en del av fjolårets kursutveckling kunde sägas ha lämnat kontakten med den reala ekonomin.

Detta skapar onödiga svängningar i marknadens funktionssätt. Näringslivet och övriga delar av ekonomin kan framför allt få felaktiga signaler från prisbildningen på värdepappersmarknaden. Skulle detta fjärma aktörerna i ekonomin från ett långsiktigt och produktivt tänkande är det till skada. En omsättningsskatt på värdepapper skulle därför vara bra om den dämpar överdriven kortsiktig aktivitet. Det skulle således bli dyrare att handla för handlandets egen skull.

Tanken på en omsättningsskatt på värdepapper har funnits länge. En av dem som först framförde den var den engelske ekonomen John Maynard Keynes. Det var 50 år sedan. Sedan dess har bl.a. nobelpristagarna James Tobin och Robert Solow fört fram den tanken i det uttalade syftet att en sådan skatt skulle kunna dämpa omsättningshastigheten på den här markna -

SkU 1987/88:37

Bilaga

den, vilken man fann skadlig från samhällsekonomisk synpunkt. Ett antal länder har också infört omsättningsskatt på handel med värdepapper.

Det förslag som nu läggs fram innebär att vi utvidgar den existerande omsättningsskatten på aktier till värdepappersmarknaden i stort. Det syftar till, även om vi inte uppnår det helt, att få enhetliga beskattningsprinciper inom det finansiella systemet - en bred skattebas och ett i huvudsak likformigt skattesystem.

Jag är medveten om att detta förslag har mötts av stark kritik. Man har utmålat effekterna av den som synnerligen gruvliga för landets ekonomi. Jag tvivlar på att alla uttalanden i denna fråga har haft särskilt bra verklighetsunderlag. Regeringens förslag i liknande frågor har i varje fall utsatts för ungefär samma kritik. Man har gjort samma profetior om effekten av den rådande omsättningsskatten på aktier och om vinstdelningsskatten och engångsskatten. Dessa frågor har således diskuterats i en något upphetsad atmosfär. Profetiorna har i allmänhet visat sig vara falska. De har inte slagit in.

I den remissbehandling av departementspromemorian som har ägt rum har det kommit invändningar som vi tycker har haft fog för sig. Det gällde framför allt märket maker-funktionen. Vi har gått kritikerna en bit på vägen till mötes genom att reducera skattesatsen för märket makers till hälften.

Ett mål har vidare varit att skapa någorlunda skattemässig neutralitet mellan avista-, termins- och optionsmarknaderna. Vi har nämligen velat undvika att affärer flyttas från avistamarknaden till derivatmarknaden på grund av olikheter i den skattemässiga behandlingen. Vi kan i och för sig inte se att det skulle finnas något samhällsekonomiskt motiv för en sådan förskjutning av handeln. Om det inte finns någon beskattning på derivatmarknaden, eller om den är väldigt låg, tenderar ju handeln att flytta från avistamarknaden.

Vi anser däremot inte att det finns fog för att hävda att utvidgningen av omsättningsskatten på värdepapper skulle få något genomslag i form av höjd ränta och ökade boendekostnader, vilket har hävdats från vissa håll. Vi menar att det i stället är penningpolitiken som bestämmer räntenivån och de samhällsekonomiska förutsättningarna i stort, inte en enskild skatt av detta slag.

Vi föreslår att skatten på aktiemarknaden skall utvidgas till att också omfatta fondkommissionärernas handel för egen räkning. Det tycker vi är logiskt mot bakgrund av det resonemang jag här har redovisat. Det är dessutom uppenbart att fondkommissionärernas omsättningshastighet är mycket hög när det gäller egna lager. Fondkommissionärernas handel för egen räkning svarade under det senaste året för 40 % av börsomsättningen, medan deras handelslager var mindre än 1 % av den totala aktiestocken. Det betyder att de måste ha haft en mycket hög omsättningshastighet på sina handelslager. Detta gäller för en marknad där mellanhänderna inte är renodlade märket makers utan skall i huvudsak förmedla affärer. Med tanke på det mål vi har med detta skatteförslag tycker vi att dessa siffror visar att det inte är lämpligt att bibehålla ett undantag för bankernas och fondkommissionärernas egen handel. Vi har försökt utforma skatten så att den skall ge detta resultat.

SkU 1987/88:37

Bilaga

19 Innan jag slutar vill jag ta upp ett angränsande ämne som har diskuterats i detta sammanhang, nämligen effekterna av den redan existerande omsättningsskatten på aktiemarknaden i vad gäller aktiehandeln i Sverige resp. i utlandet. När skatten infördes var vi medvetna om att det kunde finnas en risk för att handeln skulle flytta från den svenska aktiemarknaden till utländska marknader i och med att även utländska placerares köp av svenska aktier beskattas. Vi delar den uppfattning som har framförts från olika håll om att det är naturligt att det i ett land som Sverige med många internationellt framgångsrika företag finns en strävan att sprida aktier utanför landet. Den utvecklingen genererar i sig en överströmning av aktier från Sverige till utlandet.

Skulle det visa sig att skatten också bidrar till en icke önskvärd överströmning av aktieaffärer till utlandet, tycker jag att det är en faktor att ta hänsyn till. Vi anser att vi tyvärr inte har fått ett tillräckligt väl underbyggt faktamaterial, trots alla klagomål som har framförts, som verkligen visar att skatten har denna effekt. Om man emellertid kan påvisa att det finns sådana negativa effekter, anser jag att man i så fall bör undanta utländska placerare från omsättningsskatt. Detta gäller under förutsättning av att vi kan få ett någorlunda lätthanterligt och kontrollerbart system för ett sådant undantag.

Låt mig sammanfatta med att säga att vi anser att omsättningsskatten på värdepapper är motiverad från statsfinansiell synpunkt och fördelningssynpunkt. Det är därtill angeläget att främja långsiktighet och att i någon mån dämpa en spekulativ och överdriven aktivitet inom den finansiella sektorn.

Bruno Poromaa'. I remissvaren har många menat att värdepappersmarknaden spelar så stor roll för finansieringen av viktiga verksamheter på marknaden att en dämpning av aktiviteten på marknaden skulle få besvärliga samhällsekonomiska konsekvenser. Kostnaden för skatten skulle bl.a. övervältras på låntagarna. I slutändan skulle således boendet och jordbrukarna drabbas. Hos banker, fondkommissionärer, finansbolag m.m., skulle det däremot inte finnas mycket att hämta. Vad har finansministern för uppfattning i denna fråga?

Kjell-Olof Feldt: Som jag sade i mitt inledningsanförande kan räntenivån i en ekonomi av så pass avancerat slag som den svenska inte bestämmas av en enda skatt, även om det gäller omsättningen av värdepapper. Räntenivån bestäms av andra faktorer - sparandets omfattning i landet, inflationstrycket och det statsfinansiella läget. Riksbanken och de penningpolitiska myndigheterna har i den meningen det avgörande inflytandet över räntenivån.

När det gäller frågan om var skatten kommer att betalas är det i och för sig så att varje skatt som vi lägger på ekonomiska transaktioner innebär ett friktionsmoment. Varje skatt har den innebörden. I detta fall är det verkligen avsett att den skall fylla den funktionen. Den skall svara för en viss uppbromsning. Frågan om var skatten skall tas ut kommer att bli en fråga mellan dem som handlar och dem som sköter handeln.

Det finns i och för sig transaktionskostnader redan i dag, som aktörerna på marknaden betalar till dem som förmedlar affärerna. Jag kan försäkra att lönsamheten i denna förmedlingsverksamhet är god. Den skulle i och för sig möjligen kunna tåla någon smärre reduktion.

SkU 1987/88:37

Bilaga

20 Att detta emellertid skulle påverka boendekostnaderna eller jordbrukets framtid förefaller mig vara en mycket överdriven ståndpunkt.

Bruno Poromaa: På många håll finner man dock en allvarlig oro för att omsättningsskatten på värdepapper skall utvidgas. Det kommer bl.a. att driva upp räntorna.

Jag såg en artikel i Svenska Dagbladet där professor Johan Lybeck ansåg att effekten på räntan i värsta fall skulle bli att den ökade med en hel procentenhet.

Hur bedömer du dessa effekter? Är du orolig för att räntorna skall öka så kraftigt?

Kjell-Olof Feldt: Det är helt uteslutet. Även om vi för det teoretiska resonemangets skull antar att skatten i dess helhet skulle påverka räntenivån, skulle ökningen högst kunna uppgå till 0,1 % eller 1 o/oo om man så vill.

Knut Wachtmeister: Om denna skatt går igenom kommer den att medföra mycket stora ingrepp i vårt ekonomiska liv. Den kommer att beröra omsättningar på flera tiotals miljarder kronor varje dag.

Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av den massiva kritiken är det egendomligt att det inte görs någon analys - i varje fall ingen analys som är värd namnet - i propositionen över de samhällsekonomiska verkningarna. Finansministern säger visserligen att han beräknar att han skall få in en miljard kronor per år. Han säger också att omsättningsskatten försämrar marknadens effektivitet. Det är dock inte mycket till analys. Nu undrar jag varför det inte har gjorts någon ordentlig analys i denna viktiga fråga.

Kjell-Olof Feldt: Jag uppfattar det som att denna fråga är av retoriskt slag. Det är klart att vi anser att vi har gjort en ordentlig analys.

Knut Wachtmeister: Jag vill återknyta till det finansministern sade avslutningsvis i sitt inledningsanförande. Det gällde effekterna på valutautlänningars handel med svenska aktier. Finansministern har ändrat uppfattning något sedan den 4 februari. Finansministern svarade då på min fråga i riksdagen och sade att det inte var aktuellt att slopa eller minska omsättningsskatten vare sig för valutautlänningar eller för valutainlänningar. Nu lät det något annorlunda.

Varför har man inte, om man har gjort en analys, tagit hänsyn till det faktum att innan aktieskatten fördubblades den 1 juli 1986 hade vi ett inflöde på ca 4 miljarder per år räknat, medan det efter det att skatten fördubblades i stället har blivit ett utflöde med lika stort belopp. Det är en svängning på 8 miljarder. Samtidigt har den omsättning som valutautlänningar åstadkommer i stort sett halverats. Omsättningen av svenska aktier på utlandsbörserna har dessutom stigit kraftigt. Det talas nu om att en tredjedel av all svensk aktiehandel sker utomlands.

Anser finansministern att det är en lycklig utveckling? Om svaret är nej, kommer man att göra allvar av att slopa omsättningsskatten på valutautlänningars handel med svenska aktier?

Kjell-Olof Feldt : Vi har försökt hitta ett orsakssamband mellan den minskade omsättningen när det gäller utländska placerares köp och försäljningar av

SkU 1987/88:37

Bilaga

svenska aktier i Sverige och höjningen av skatten. En rad andra faktorer har emellertid förändrats samtidigt. Vi hade den stora börsnedgången i höstas. Vi har förskjutningen mellan relativ avkastning på olika marknader. Vi har rörelser i valutor.

Vi har konsulterat bedömare utomlands som inte har några egna ekonomiska intressen i detta sammanhang. Det är ju ganska avgörande för vilken ståndpunkt folk intar. Dessa bedömare har sagt att de för sin del är benägna att tro att det har att göra med ett avtagande intresse på lång sikt för handel med svenska börsaktier. Att omsättningen stiger utomlands har delvis att göra med att svenska företag i stor utsträckning har gjort aktieemissioner utomlands och försöker förankra sig på de utländska börserna. De vill bli kända där och bli föremål för handel på utländska börser.

Vi intar dock en öppen attityd eftersom det fortfarande finns ett tidsmässigt samband. Jag ger Knut Wachtmeister rätt i det. Vi har emellertid inte hittat något orsakssamband. Skulle vi emellertid få klart underbyggda fakta som talar för att skatterna har haft dessa verkningar och att vi har en omotiverad överflyttning av handel från Stockholms fondbörs till andra börser, är vi beredda att pröva frågan om beskattningen av valutautlänningars handel med svenska aktier.

Problemet är att skapa ett kontrollsystem som gör att vi inte får en ny avancerad form av skatteplanering. Det har hänt förr när man har gjort undantag i skattesystemet.

Knut Wachtmeister: Vi är experter på kontrollsystem i Sverige, så jag tror inte att det kommer att vara någon hindrande faktor.

I sitt förstamajtal sade statsministern bl.a.: ”Vi socialdemokrater tror att Sverige har mycket att vinna på ett ökat samarbete i Europa.”

Stämmer detta uttalande överens med den föreslagna utvidgningen av omsättningsskatten, när EG-kommissionen nu föreslår ett slopande av alla skatter på värdepappershandel för medlemsländerna? Ett närmare samgående med EG-länderna kommer att försvåras av denna utvidgning.

Kjell-Olof Feldt: Det verkliga förhållandet är att EG-kommissionen har ett mycket ambitiöst program för harmonisering av indirekta skatter av alla slag. Det arbetet verkar ha fastnat redan i portgången. Vi har ännu inte sett hur långt man kommer när det gäller harmonisering av skatter.

Kommissionens förslag är därför inte detsamma som att EG har ändrat någonting. De länder som har haft omsättningsskatter på värdepappershandel har för närvarande kvar den. Skulle harmoniseringen äga rum och komma att ingå som en förutsättning för Sveriges deltagande i en integration, t.ex. i vad gäller en utbyggd gemensam kapitalmarknad, anser jag att frågan om våra skatter kommer i ett annat läge. Vi har då valt att gå in i en större marknad, och då blir villkoren annorlunda också för vår del.

Britta Bjelle: När förslaget till aktieomsättningsskatt genomfördes 1983 var det inte en offentlig utredning som låg till grund för det, utan en departementspromemoria som aldrig remissbehandlades. Det gjordes inte heller någon lagrådsgranskning av det förslaget. Skatteutskottet måste dessutom ha känt en viss osäkerhet vid beredningen av ärendet eftersom utskottet bl.a.

SkU 1987/88:37

Bilaga

skrev att det uppmanade regeringen att noggrant följa utvecklingen på området och komma med förslag till justeringar som kunde behövas.

Utan någon utvärdering eller översyn fördubblades skatten 1986. Man utvidgade sedan skattebasen 1987. Nu kommer ytterligare en utvidgning, så att omsättningsskatten också skall omfatta penningmarknaden.

Förslaget framfördes i en departementspromemoria, som har remissbehandlats. Som vi redan har hört var det 37 remissinstanser som hörde av sig. Av dem var 35 mycket kritiska till förslaget. Borde det inte ha varit rimligt att i betydligt större utsträckning beakta de remissinstanser som hörde av sig när det gäller detta förslag? Detta dels med tanke på att det inte har gjorts någon verklig genomlysning av tidigare förslag, dels med tanke på att det är en samlad sakkunskap i Sverige som har uttalat sig i samband med remissförfarandet.

Man skulle kunna tro att finansministern möjligen inte anser att svaren inte har varit seriösa eller att de inte har varit väl underbyggda. Det hade varit rimligt att beakta dem i större utsträckning. Vad är skälet till att man inte har gjort det?

Kjell-Olof Feldt: Jag tror att det är få enskilda skatter som har debatterats och genomlysts så oerhört intensivt som omsättningsskatten på aktier. Det är delvis beroende på de kapitalstarka intressen som står bakom kritiken mot denna skatt och som vill bli av med den. De har därför bearbetat den allmänna opinionen oerhört effektivt, sett från deras egen synpunkt, för att försöka få till stånd en förändring och ett slopande av skatten.

Den sakkunskap som nu uttalar sig om detta förslag är samma sakkunskap som för några år sedan sade att om en omsättningsskatt på aktier införs, kommer omsättningen på aktiemarknaden att halveras. Jag skulle kunna namnge både en och två professorer på området som gjorde exakt detta uttalande. Om jag inte räknar fel så har omsättningen på aktiemarknaden mer än fördubblats sedan omsättningsskatten infördes.

Jag umgås mycket med s.k. ekonomisk sakkunskap och förlitar mig i allmänhet på vad den säger. Jag blir emellertid något misstänksam när denna sakkunskap tas i anspråk av de ekonomiska intressen som berörs av ett visst förslag. Det är då inte säkert att objektiviteten är det mest framträdande i de utsagor som görs.

Britta Bjelle: Såvitt jag förstår har aktieomsättningen i varje fall sjunkit sedan aktieomsättningsskatten fördubblades.

Den följdfråga jag vill ställa handlar mera om det som Bruno Poromaa var inne på tidigare, nämligen vem det är som egentligen skall betala detta. Syftet med skatten var - såvitt jag förstår, åtminstone av det jubel som utbröt på den socialdemokratiska partikongressen när finansministern utlovade den här s.k. valpskatten - att den skulle drabba aktörerna. Bruno Poromaa var inne på detta, och han frågade finansminstern vem som egentligen skall betala den.

Jag noterade noga vad finansministern här sade. Finansministern kom emellertid inte med något konkret besked. Min fråga är därför om finansministern menar att den faktiskt inte kommer att drabba några andra än aktörerna.

SkU 1987/88:37

Bilaga

23 Kjell-Olof Feldt: Jag kan inte med hundraprocentig säkerhet påstå att det är så. Skulle något av detta emellertid sippra över till räntenivån på marknaden, är det alltså begränsat till 1 o/oo.

Det har utmålats att detta skulle leda till stora skadeverkningar för bostadbyggandet och för jordbrukarna. Dessa påståenden är helt enkelt inte sanna. Jag skulle tro att aktörerna får betala merparten av denna skatt. Det är helt enkelt de som deltar i omsättningen som får bära den. Det är väl därför de i dag låter höra av sig så mangrant och högljutt.

Britta Bjelle: I det stora flertalet remissvar framkommer att det är en stor olycka att fondkommissionärerna skall betala omsättningsskatt på omsättning av värdepapper för egen räkning. I propositionen kan man läsa att skälet till det skulle vara att det uppstår en stor orättvisa när t.ex. försäkringsbolag köper papper för placering. När fondkommissionärer köper papper för placering så får de en bättre sits. Försvinner orättvisan med det förslag som finansministern har lagt fram?

Kjell-Olof Feldt: Man skall inte kalla det orättvisa - det är fråga om olika villkor. Sådana kommer alltid att gälla på marknader beroende på vilka positioner man har, om man måste gå över mellanhänder eller om man direkt kan svara för kreditgivning eller handel med värdepapper.

Vi tycker i och för sig att den stora omsättningen gör att även denna del av handeln bör beskattas. Genom att sätta skattesatsen så lågt som vi har bedömt det vara möjligt, har vi emellertid försökt att minska friktionskostnaden.

Britta Bjelle: I propositionen står det att man vill ha ett lättadministrerat förslag. Kan ett förslag med tio skatteklasser vara lättadministrerat?

Kjell-Olof Feldt: Det är en fråga som det är berättigat att ställa. Det rör sig emellertid om en i hög grad automatiserad handel med relativt avancerade tekniska hjälpmedel. Det stora problemet är nog inte att räkna ut skatten.

Jag erkänner dock gärna att det hade varit bättre med ett mindre antal skatteklasser än det vi har. Det beror på att man ville möta den kritik som kom när det gäller att skapa någorlunda rätt avvägning mellan olika delar av marknaden.

Karl-Anders Petersson: Näringslivets behov av nytt riskkapital på en aktiemarknad vill väl finansministern i varje fall inte ifrågasätta. Under 1988 beräknas det uppgå till ca 10 miljarder kronor. Dessa åtgärder kommer knappast att öka möjligheterna för näringsliv, stat, kommun och andra att suga till sig kapital ifrån aktiebörsen.

Ifrån centerpartiet har vi i en motion reagerat mot de snabba klipp som har inneburit besvärlig centralisering i ägandet inom näringslivet i många avseenden. I det fallet delar vi de synpunkter som finansministern har fört fram i propositionen. Vi tror dock inte att den s.k. valpskatten kommer att kunna lösa problemen på något sätt. Vi tror i stället att det blir en överföringskostnad som kommer att få bäras av de andra intressenterna på kapitalmarknaden.

SkU 1987/88:37

Bilaga

24 Finansministern har tidigare fått frågan här om han verkligen tror att skatten ekonomiskt kommer att drabba dem som genom spekulativa affärer skapar sig stora personliga förmögenheter. Jag vill gärna upprepa den frågan.

En annan fråga jag vill ställa är om skatten kommer att inbringa den miljard till statskassan som finansministern har räknat med. Det kan man nog också vara litet tveksam till.

Slutligen vill jag ta upp frågan om påverkan på ränteläget. Bland de remissinstanser som var negativa till införandet av skatten kunde vi också finna riksbanken och riksgäldskontoret. Deras negativa inställning var väl knappast föranledd enbart av en önskan att säga emot finansministern.

Kjell-Olof Feldt'. Jag delar uppfattningen att denna omsättningsskatt inte kommer att beröra maktkoncentrationen i svenskt näringsliv. Det är ett problem som den inte är avsedd att lösa och inte heller kan lösa. Det är således en helt annan fråga. Det är klart att de aktörer som gör de verkligt stora, många och snabba affärerna kommer att få betala denna skatt desto oftare och på desto större belopp. I den meningen finns det ett samband mellan de stora klippen och skatten. Omsättningsskatten fungerar på det sättet.

När det sedan gäller riksbankens invändningar så sitter här en representativ delegation från denna institution. Den kan svara för sig. Vi konstaterar dock att en skatt av detta slag kommer att ha en dämpande effekt på omsättningshastigheten på marknaden. Den kommer också att minska handlingsfriheten för aktörerna. Det är faktiskt det som är avsikten.

Får jag tillägga att näringslivets möjligheter att uppnå en tillfredsställande grad av riskkapitalförsörjning avgörs av helt andra faktorer än av hur vi hanterar omsättningsskatten på aktiemarknaden. Det är uppenbart att den ekonomiska politikens framgångar eller brist på framgångar när det gäller stabiliteten i ekonomin, de långsiktiga förutsättningarna för tillväxt och sparandets uppkomst är av avgörande betydelse i det sammanhanget. Så är däremot inte fallet med hur det kortsiktiga spekulationerna slår på företagens framtidsförväntningar.

Karl-Anders Petersson'. Tror finansministern inte att det finns några risker med denna skatt, så till vida att den t.ex. skulle kunna driva kapital från vårt land till andra länder där man har större möjligheter att kunna utnyttja aktieposter utan att bli föremål för denna beskattning?

Kjell-Olof Feldt: Frågan väcktes av utskottets vice ordförande, och jag berörde den själv i min inledning. Eftersom det finns marknader med mycket låga transaktionskostnader, t.ex. marknaden i London, kan detta fenomen väl uppenbara sig. Vi vet ju hur snålt man här räknar på sista marginalen.

Vi har velat komma åt om det finns ett orsakssamband som är så klart och entydigt som det sägs. I ett långsiktigt perspektiv skall inte och kan inte svenskt näringsliv förlita sig på en ständig kapitalimport till landet. Det är i grunden sparandet i Sverige som skall avgöra vilket utrymme vi har för näringslivets tillväxt och investeringar i övrigt.

SkU 1987/88:37

Bilaga

25 Jan Bergqvist'. Får jag försöka locka ut finansministern på en bedömning av värdepappersskatten internationellt i framtiden. Vi har redan talat om att det pågår en diskussion inom EG som inte bara handlar om att reformera värdepappersskatten, utan också om att eventuellt avskaffa den.

Låt oss gå fyra-fem år framåt i tiden. Vilken bedömning gör finansminister Kjell-Olof Feldt av värdepappersskatten mot bakgrund av sin kännedom om den ekonomiska diskussionen i olika länder? Kommer den att finnas kvar i EG-länderna? Kommer den att finnas kvar i Japan och i Schweiz?

Kjell-Olof Feldt: Det var äventyrliga utsikter som beskrevs här. Skall jag göra en egen bedömning tror jag att jag kan svara att jag är ganska övertygad om att den kommer att finnas kvar både i Japan och i Schweiz. När det gäller Schweiz icke minst därför att den ger den schweiziska statskassan mycket stora inkomster, i storleksordningen åtta-nio miljarder per år.

Jag tycker däremot att det i dag är en mycket öppen fråga hur det kommer att gå i EG-länderna. Kommissionens förslag till rekommendation är i och för sig att alla omsättningsskatter skall bort. Kommissionen har emellertid också rekommenderat att skatten på sprit och vin skall harmoniseras i EG-området, vilket redan har mött betydande motstånd, liksom att omsättningsskatten, eller mervärdeskatten, och liknande skatter på vanliga konsumtionsvaror skall harmoniseras. Jag föreställer mig att man kommer att få en både lång och smärtsam process innan man är framme vid några överenskommelser i EG om en harmonisering av skattesystemet över huvud taget.

De länder som har den här skatten - det gäller framför allt Västtyskland - har möjligen antytt att de är beredda att avskaffa den under vissa förutsättningar. Man har emellertid inte klargjort vilka dessa förutsättningar är. Frågan om EG tycker jag att man i dag måste hålla öppen. Det enda man kan göra är att peka på de stora svårigheter som omedelbart uppstod när kravet på skatteharmonisering, där vissa stater skulle tvingas att höja och andra att sänka och avstå från väsentliga delar av sina statsinkomster, restes.

Jan Bergqvist: Därmed är den första delen av denna utfrågning avslutad. Vi tackar finansministern för att han har kommit hit och beredvilligt svarat på våra frågor.

Sven-Olof Lodin : Näringslivets skattedelegation är som bekant ett gemensamt organ för Industriförbundet, SAF, Bankföreningen, försäkringsbolagen och Stockholms Handelskammare. Eftersom dagens hearing direkt berör bankernas verksamhet, kommer delegationens synpunkter att förutom av mig också framföras av bankdirektör Tom Hedelius från Handelsbanken. För att bistå med svar på tekniska frågor har även Johan Sahlsbäck från Industriförbundet och Jan Sundberg från SE-banken kommit hit.

I vårt remissyttrande, som ni ju redan har, har skattedelegationen avstyrkt förslaget till ändring av lagen om omsättningsskatt på värdepapper. Vi har utvecklat våra synpunkter närmare. Företrädare för näringslivet har också i ett brev till regeringen förklarat varför den föreslagna skatten inte bara är onödig utan också direkt skadlig för samhällsekonomin.

Orsaken härtill är att en effektivare kapital- och finansmarknad är en stor

SkU 1987/88:37

Bilaga

vinst för samhället och bidrar till att sänka räntekostnaderna. Den nu föreslagna skatten innebär inte bara en fördyring med skattens belopp, som finansministern har velat göra gällande. Den kommer framför allt att medföra en sämre fungerande kapitalmarknad, vilket leder till ökade räntekostnader. Prisbildningen försvåras också. Låntagarna drabbas härigenom.

Finansministern säger att det behövs ett friktionsmoment. Man skall då ha klart för sig att det inte bara är mängden friktionsmedel som är avgörande för effekterna, utan också friktionsmedlets typ. I detta fall har han valt en utomordentligt olämplig typ av friktionsmedel.

En skatt här kan inte heller medföra att denna sektor skulle kunna bidra till en sanering av samhällsekonomin. Den samhällsekonomiska kostnaden överstiger tvärtom vida de skatteintäkter som det är fråga om. Effekterna på räntebildningen kan därför bli betydligt större än skattens belopp.

Ser vi sedan på de internationella aspekterna, vill jag bara nämna avvecklingen av värdepappersskatter inom EG. Det pågår en sådan avveckling där. Det pågår också en klar inskränkning av värdepappersskatterna i Schweiz. Man gör inte detta bara på grundval av direktiven från och arbetet i Bryssel, utan det pågår en valutaliberalisering, som är nödvändig för de fria kapitalrörelser som man eftersträvar. Det blir då en nödvändighet att avskaffa dessa skatter. Jag ser betydligt mer optimistiskt än finansministern på möjligheterna att avskaffa värdepappersskatterna inom EG.

Det vore olyckligt för vårt samarbete med den europeiska marknaden om vi skulle gå den andra vägen. Vi borde i stället avskaffa de omsättningsskatter vi har på detta område. Vi kommer ändå att bli tvungna att göra det på sikt.

Slutligen vill jag bara beröra skatteförslagets tillkomst. Vi är mycket kritiska till den behandling detta ärende har haft. Reellt var det politiska beslutet fattat innan det över huvud taget fanns något underlag, vare sig i finansdepartementet eller genom en utredning. När utredningen kom mötte den mycket stark kritik, också tekniskt. 35 av 37 remissinstanser har ju avstyrkt.

När propositionen kom måste jag säga att det väckte mycket stort uppseende att finansdepartementet så uppenbart helt enkelt hade nonchalerat remissynpunkterna. Det var mycket allvarliga remissynpunkter. Finansdepartementet satte med sitt handlande en av grundprinciperna för lagstiftningsarbetet ur spel. Om detta blir regel kommer remissförfarandet att sakna all mening i framtiden. Vi är starkt kritiska mot detta.

På grundval av de tre olika faktorer jag har nämnt vill vi i första hand yrka att propositionen avslås. Om så inte sker vill vi i varje fall i andra hand yrka att den återremitteras till finansdepartementet för omarbetning, så att hänsyn tas till de mycket allvarliga tekniska synpunkter som remissinstanserna har framfört.

Tom Hedelius: Jag skall begränsa mig till penning- och obligationsmarknaden. Andra kommer sedan att tala om aktiemarknaden. Penning- och obligationsmarknaden är en mycket ung marknad i Sverige. Den kom egentligen till 1980, då vi i mars fick möjligheter att handla i bankcertifikat. En sådan här ung marknad är känslig för olika förändringar.

SkU 1987/88:37

Bilaga

27 Under denna förhållandevis korta period har vi lyckats få i gång en mycket fungibel marknad. Den fungerar genom märket maker-funktionen på så sätt att ett femtontal fondkommissionärer ställer för dem bindande kurser på vilka marknaden sedan köper och säljer. Det gör att marknaden har en mycket hög likviditet, vilket är en förutsättning för att den skall fungera. Anledningen till att märket makers vågar ställa bindande kurser på detta sätt är att de vet att det finns andra aktörer på marknaden, hos vilka de kan lägga av riskerna tack vare den höga likviditeten.

Det är vår bedömning att om det inte skulle finnas en sådan möjlighet skulle man tvingas gå tillbaka till ett ålderdomligt system på denna marknad. Vi levde med ett sådant system före 1980, nämligen en renodlad förmedlingsverksamhet. Det finns ingen som vågar ta på sig ansvaret att köpa och sälja i fast räkning när man inte vet att man kan lägga av en del av riskerna som man inte är villig att bära. Man ger sig i stället ut och försöker hitta någon att förmedla affären till. Man förlorar en mycket stor del av den effektivitet och likviditet som marknaden bygger på. Det är i sig allvarligt.

Den skatteberäkning som har gjorts kommer naturligtvis att visa sig vara helt felaktig, eftersom man då inte handlar på det sätt som man gör i dag. Man kommer att lägga om systemet så att man inte betalar någon skatt. Det är dock allvarligare att signaler från riksbanken genom marknadsoperationer och riskbedömningar inom de olika företagen helt enkelt inte kan genomföras med samma effektivitet som i dag.

En allvarlig signal, och då menar jag signal, i detta förslag gäller EG-frågorna. Att man nu går ut med en skatt på detta sätt är en direkt signal till EG om att vi fortsätter att lägga ut en ny skatt i Sverige, trots att vi vet att den typen av skatt kommer att avskaffas när vi så småningom skall komma närmare EG.

Jag har ett praktiskt förslag som jag tycker är värt att beakta. Det går ut på att man helt enkelt inte skall skattbelägga den handel som sker hos märket makers under dagen, utan i stället bara skall beskatta förändringen av det saldobelopp som blir kvar i portföljen vid dagens slut, dvs. ta hänsyn till förändringen av portföljens värde under dagen och inte omsättningen av portföljen. Det skulle göra att likviditeten på marknaden kommer att fortsätta att vara hög och att marknaden kommer att fungera.

Evert Carlsson: Föreningen Svenska penningmarknadsmäklarna, FSPM, representerar mäklarna på penningmarknaden. I dess styrelse sitter penningmarknadschefer från de största aktörerna på marknaden.

Vi har framfört våra synpunkter på och våra invändningar mot den föreslagna skatten i ett eget remissyttrande. Vi har beskrivit penningmarknadens funktion relativt utförligt i remissvaret. Vi har gjort det därför att vi på goda grunder befarar att man skadar avgörande mekanismer med en skatt utformad i enlighet med förslaget. Vi vill understryka värdet av en marknad som utgår från handel ur eget lager.

Genom en löpande handel ur eget lager har vi i dag en effektiv penningmarknad, dvs. en snabb och öppen information, en hög grad av likställdhet när det gäller villkoren för olika aktörer och en mycket liten skillnad mellan köp- och säljkurserna. Grunden för denna effektivitet ligger i

SkU 1987/88:37

Bilaga

en hög omsättning. Utskottet och riksdagen måste inte bara ta ställning till att omsättningen minskar utan också till att effektiviteten minskar som en följd av skatten.

För att ge utskottet en uppfattning om konsekvenserna av detta förslag skulle jag vilja nämna följande. Vid ett föreslaget skatteuttag beräknat på dagens omsättning skulle Sparbankernas Bank, som jag representerar, belastas med ca 50 milj.kr. i år. En kostnadsökning i den storleksordningen kan vi inte bära utan att den drastiskt påverkar verksamhetens inriktning.

Vi kan som mäklare återgå till gamla arbetsformer, dvs. till att bli förmedlare mot provision. Vi behöver inte handla från ett eget lager för att göra affärer. Vi har emellertid funnit att det är den definitivt bästa handelsformen.

Det avgörande är att vare sig samhället vinner eller förlorar på denna förändring på grund av skatten, kommer vi med stor sannolikhet att få se en penningmarknad med sämre insyn, långsammare informationsspridning, ökade skillnader mellan långivares och placerares avkastning och dyrare upplåning för bostadsinstitut och stat.

Därtill får också riksbanken sämre möjligheter att bedriva penningpolitik. Att skatteintäkternas storlek inte kommer att infria regeringens förväntningar torde inte vara någon djärv gissning. Vi föreslår att man inte skall beskatta omsättningen om man vill behålla en effektiv penningmarknad.

Per-Ola Jansson: Jag representerar Svenska Fondhandlareföreningen, i vilken ingår dels de banker som är fondkommissionärer, dels fondkommissionsbolagen. Vid min sida har jag Sven Hagströmer, som är verkställande direktör i Sven Hagströmer Fondkommission AB. Strax bakom mig sitter Tomas Nicolin, som är VD i E Öhman J:or Fondkommission AB.

Jag kan i allt instämma i vad som har sagts av dem som har talat här efter finansministern. För egen del vill jag dock i huvudsak uppehålla mig vid aktiemarknaden och omsättningsskattens verkningar på den. Hösten 1983 hörde vi första gången talas om en omsättningsskatt av detta slag på aktiemarknaden. Redan då pekade vi inför skatteutskottet på den stora risken för att den ökande kostnad som skatten skulle medföra, skulle göra att kommissionärerna skulle förlora affärer till utländska konkurrenter, som inte påverkas av skatten.

Statsmakterna har hittills inte lyssnat på dessa varningar. Än så länge gäller skatten t.ex. när svenska fondkommissionärer gör affärer i svenska aktier för utlänningars räkning. Det var därför positivt att höra finansministerns välvilja nyss. Denna skatt är nämligen särskilt beklaglig, eftersom de svenska kommissionärerna genom mycket låga egna kostnader mycket väl bör kunna ta upp konkurrensen utomlands. Genom att avskaffa skatten skulle vi på ett enkelt sätt kunna skaffa oss inkomster av tjänsteexport.

För att så att säga hjälpa utskottet på traven när det gäller vad finansministern nyss sade, kan jag belägga att utvecklingen går i en accelererande takt mot att utlänningars affärer i svenska aktier tas om hand utomlands. År 1987 omsattes t.ex. fyra gånger så många fria aktier i Pharmacia utomlands som i Sverige. Detta framgår av en utredning som jag fick i går. Utredningen är gjord av Tjänsteförbundet. Jag lämnar över den till

SkU 1987/88:37

Bilaga

utskottet. Jag hoppas att den skall kunna hjälpa till att övertyga utskottet om det olyckliga i att ha en skatt på utlandsaffärer.

Det vore administrativt enkelt att ta bort skatten på utlandsaffärer. Skatten avviker dessutom i detta fall från huvudregeln, nämligen att omsättningsskatt skall lyftas av vid export. Det måste ligga i allas intresse att se till att den olyckliga utvecklingen att affärer rinner ut ur Sverige bryts. Vi tycker därför att det är av vikt att utskottet nu tar fasta på finansministerns välvilja, antingen genom att själv göra någonting eller genom att uppdra åt regeringen att omgående se till att skatten på utlandsaffärer lyfts av.

Jag vill också säga något om förslaget i propositionen att man skall låta omsättningsskatten träffa fondkommissionärers aktieaffärer i eget lager. Dessa affärer har hittills varit undantagna från omsättningsskatt. Det föreslås nu att det undantaget skall tas bort. Detta var inte med i departementspromemorian. Det harinte remissbehandlats, utan förslaget dök upp som en nyhet i lagrådsremissen.

Regeringen har helt nyligen, för mindre än en månad sedan, lagt fram en proposition som ger fondkommissionärer rätt att i framtiden ha ett dubbelt så stort handelslager som för närvarande. I propositionen kan man läsa att handelslagret är till för att göra marknaden mera likvid och bidra till kursutjämning. Dessutom borde egenhandeln få bedrivas för att hanteringen av små värdepappersposter skall rationaliseras. Detta kan man läsa i propositionen. Regeringen har där alltså noterat att affärer mot handelslagret har en kursutjämnande effekt.

I den proposition som nu är uppe till diskussion säger man att den föreslagna skatten, som försvårar hanteringen av handelslagret, skall få samma effekt, nämligen kursutjämnande. Det går inte ihop. Vi menar att skatteförslaget tvärtom leder till ökande kursfluktuationer. En omsättningsskatt på fondkommissionärers egenhandel skulle försvåra de viktiga strävanden som är på gång för att vi skall få en bättre likviditet på den svenska aktiemarknaden.

En god likviditet, dvs. goda möjligheter att omsätta värdepapper utan stora kursrörelser, är en avgörande faktor för en effektiv värdepappersmarknad. Handelslagret fungerar som en buffert, som tar hand om många affärer och håller likviditeten uppe.

Jag vill peka på några siffror. Omsättningen i förhållande till börsvärdet brukar tas som ett mått på marknadens likviditet. År 1983, innan vi hade en omsättningsskatt, omsattes 39 % av det svenska börsvärdet i Sverige. Det var i stort sett samma omsättningshastighet som på de stora marknaderna i New York och Tokyo. Förra året, när vi hade fått en skatt, omsattes ungefär 30 % av det svenska börsvärdet. Det är bara drygt hälften av omsättningstakten i New York och Tokyo. Den svenska likviditeten har således halverats i förhållande till likviditeten på dessa stora viktiga utländska marknader. Omsättningsskatten har otvivelaktigt haft en betydelse här. Jag menar att den utredning som Tjänsteförbundet har gjort styrker detta.

En mycket konkret följd av en omsättningsskatt på kommissionärernas handel i eget lager är de negativa effekter som uppstår på OTC-marknaden. Under 1980-talet har vi skapat förutsättningar för att små och medelstora företag skall kunna skaffa kapital på aktiemarknaden, OTC-marknaden. Det

SkU 1987/88:37

Bilaga

åligger fondkommissionärerna att agera som märket makers på den marknaden och att vara beredda att köpa eller sälja för egen del. En skattebeläggning av affärer mot handelslagret kan därför komma att få mycket stora och negativa effekter för just de små och medelstora företagens möjligheter att skaffa kapital.

Samma förhållanden som gäller på OTC-marknaden med t.ex. märket makers gäller också på andra marknader - optionsmarknaden och terminsmarknaden. Jag vet att Stockholms Optionsmarknad, OM, i dag har gett in en framställning till utskottet, till vilken jag i den delen vill hänvisa.

En omsättningsskatt på affärer mot handelslagret lägger också hinder i vägen för småaffärer över disk. Det är en möjlighet som har skapats till förmån för privatpersoner.

Omsättningsskatten går också tvärtemot de strävanden som vi har i Sverige att anpassa den svenska marknaden till den internationella, som går alltmer mot märket maker-handel. En sådan anpassning arbetar den statliga kreditmarknadskommittén mot.

Till sist vill jag konstatera att handeln gentemot utlandet redan i dag kräver en form av handlarfunktion där kommissionärer handlar i eget lager. En skatt på affärer i handelslagret förstärker därför ytterligare konkurrensnackdelarna gentemot utlandet. Vi menar därför att med en omsättningsskatt på affärer i handelslagret är vi inne på en mycket olycklig väg för svensk aktiemarknad och för svenskt näringsliv.

Sverige behöver en fungerande aktiemarknad. Vi måste akta oss för att agera så att Stockholms fondbörs blir en andra rangens börs. Det vore till nackdel för oss alla.

För det första vill jag hemställa att utskottet skall ta fasta på vad finansministern sade om utlandsaffärerna. Jag hemställer för det andra att utskottet skall se till att det förslag i propositionen som gäller aktiemarknaden - omsättningsskatten på handel i eget lager - inte genomförs.

Anders Sahlén: Riksbankens yttrande om värdepappersskatten begränsades egentligen till en frågeställning. Det var dock en viktig frågeställning för penningpolitiken. Det handlade om beskattning av handel i räntebärande papper mellan banker och fondkommissionsbolag, dvs. handeln på penningmarknaden.

Fullmäktige uttalade att det system som man har skapat under de senaste åren har vuxit fram med riksbankens och riksgäldskontorets aktiva medverkan. Vi har drivit på utvecklingen för att få till stånd en utformning ungefär såsom den ser ut i dag. Det gäller således handel mellan fondkommissionsbolag och banker inbördes, och man tog inte speciellt upp frågan om handel med kunder.

Systemet med interbankhandel är viktigt för penningpolitiken. 1 det systemet förekommer praktiskt taget inga transaktionskostnader. Skillnaden mellan köp- och säljkurserna är praktiskt taget obefintlig. Det medför att ränteimpulser ifrån riksbankens marknadsoperationer slår igenom omedelbart i hela bank- och fondkommissionssystemet. Det gör att riksgäldskontorets upplåning och emissioner kan spridas ut i hela det finansiella systemet praktiskt taget utan kostnad. Det kan sägas innebära att något mervärde i

SkU 1987/88:37

Bilaga

form av kursvinster inte förekommer på denna marknad. Om man lägger in en skatt som träffar varje transaktion, kommer systemet inte att fungera så som avsett.

Därför var riksbanksfullmäktige enigt i sin slutsats att interbankhandel på penningmarknaden - med interbank inkluderar jag också fondkommissionsbolag - inte skulle träffas av en värdepappersskatt.

Detta är en viktig fråga när det gäller penningpolitiken. Jag vill således hemställa att utskottet beaktar dessa aspekter, i synnerhet som de inte bara rör marknadens funktionssätt i stort utan en del av stabiliseringspolitiken.

Claes Norgren: Riksgäldskontoret förvaltar de ackumulerade budgetunderskotten som utgör statsskulden. I dagsläget uppgår den till ungefär 630 miljarder. Den omsätts med en ganska hög hastighet, ungefär 150 miljarder per år.

I riksgäldsfullmäktiges remissyttrande till departementspromemorian avgränsade sig fullmäktige i riksgäldskontoret till de aspekter som på något sätt nära berörde riksgäldskontorets egen upplåning. Remissvaret kan sägas bestå av två delar. I den första delen diskuteras vissa effekter av förslaget. I den andra delen, som behandlas i slutet av remissvaret, drar fullmäktige vissa direkta slutsatser.

En skatt av denna typ är av naturliga skäl - och enligt vad som tidigare framförts-en komplicerad skatt. Det är väldigt svårt att avgöra effekterna av den. Av den anledningen kunde inte fullmäktige i riksgäldskontoret avge några exakta bedömningar av effekterna. Däremot uttrycktes i remissvaret en oro för de eventuella problem som kan uppstå med statens egen upplåning vid ränteoro och ränteuppgång, där märket maker-funktionen i dag garanterar staten en automatisk refinansiering.

Vidare pekade fullmäktige på att omsättningsvolymerna sjunker och att mellanhänderna fördelar skattebördan på andra parter på marknaden. De slutsatser som fullmäktige drog av denna analys var att interbankhandeln helt borde undantas från skattebelastning, att löptidsdifferentieringen vad gäller premieobligationer i det skisserade skatteförslaget i promemorian borde slopas och att riksgäldskontorets egna uppköp av värdepapper ej borde beskattas. I propositionen som nu har lagts på riksdagens bord har de två sistnämnda aspekterna beaktats, och i fråga om interbankhandeln har skattesatsen halverats.

Kjell Nordström '. Remissinstanserna inom bl. a. näringsliv och bankverksamhet är ju genomgående starkt kritiska mot den här skattens utvidgning, och man förespår att den kommer att drabba marknaden mycket negativt. Indirekt nar man t.o.m. sagt att den kommer att vara skadlig för samhällsekonomin. Sådan här kritik har ständigt kommit fram när det gällt införandet av nya skatter och avgifter som på något sätt läggs på företagsamheten.

Låt mig anföra några exempel. För drygt 30 år sedan beslutade man i denna sal om ATP-avgifter. Alla känner väl till vad som då sades om dem. Under senare år har det framförts kritik mot engångsskatten, som har kallats en rövarskatt. Vi hade i denna sal en utfrågning där vi fick reda på vad som skulle ske med pensionsförsäkringarna. Alla vet vad som har skett med dem. Det var också en stark kritik mot förslaget om vinstdelningsskatt. Även i

SkU 1987/88:37

Bilaga

fråga om omsättningsskatten på aktier har det framförts en hel del kritik.

För exakt två månader sedan kunde man i Dagens Nyheter läsa ett uttalande av Carl Langenskiöld, ordförande i Fondhandlarnas förening: Förslaget är så dumt att det inte är sant. Regeringens representanter borde in på dårhus efter det här!

Finns det några belägg som visar att spådomarna när det gäller den här skatten om svåra bekymmer och skadlig inverkan på samhällsekonomin är mer välgrundade än vad de har varit vid tidigare tillfällen?

Sven Hagströmer: Jag avser att uppehålla mig vid den skatt som drabbar vår utlandshandel. Man har lagt en exportskatt på en stor del av svensk tjänsteexport, och därigenom hindras viss industri i Sverige att utföra sina tjänster utomlands. Det var en av de viktigaste punkterna vid vår genomgång.

Jan Sundberg: Det som gör den här skatten annorlunda, som jag ser det, än de tidigare åberopade, ”rövarskatten” och vinstdelningsskatten, är att märket maker-skatten, av diskussionen att döma, är riktad mot en teknik för bedrivande av handel. Det är inriktningen på beskattning av byggandet av vägen där handel eller bilkörning, eller vad man nu skall jämföra med, skall utövas som är skadlig och som oroar oss.

För att ge en uppfattning om hur mycket pengar och hur stora problem vi talar om, skall jag som exempel gå tillbaka till slutet av förra veckan då riksbanken gjorde ett ingrepp för att påverka penningpolitiken och stramheten i vårt system. Den 28 april intervenerade man med uppskattningsvis ungefär 4 miljarder kronor för att höja den korta räntan med ungefär 1 %. Samtidigt höjdes den långa räntan med 0,25 %. Vad förde detta med sig för SE-banken, den instans som jag här representerar? Jo, det mottagande av statsskuldsväxlar som vi åtog oss i egenskap av märket maker i detta sammanhang kostade oss i form av skatt drygt 500 000 kr., alltså på årsbasis 110 milj.kr. om detta skulle fortsätta i samma takt. Det är kostnaden förden del av de 4 miljarder kronor som träffade marknaden. Dessa 4 miljarder kronor fördelades ut på marknadens parter för att åstadkomma den effekt som riksbankens företrädare här har talat om, nämligen en räntehöjning. Spin-off-effekten av de ursprungliga 4 miljarder kronorna blev för oss en omsättning om 22 miljarder kronor.

Innebär då dessa 500 000 kr. någon fara för SE-banken? Nej, men om man och ser till vad som hände marknaden, finner man att de 4 miljarder kronorna har vid en enprocentig räntehöjning en förlusteffekt på 14 milj.kr. De 0,25 procenten på enbart 4 miljarder kronor som den långa obligationen gick upp med har kostat ungefär 40 milj.kr. Jag talar om en total effekt på 54 milj.kr. och i detta fall en skatteeffekt för SE-banken på drygt 500 000 kr. Det är denna effekt som gör oss oroade, dvs. att vi inte kan fortsätta att förse köpare och säljare med den service som man kräver.

Bengt Rydén: Påståendet att omsättningsskatten på aktiehandel inte har haft några negativa konsekvenser bygger på en missuppfattning. Denna missuppfattning har sin grund i att man tittat på omsättningssiffran i värde, medan det är volymutvecklingen som är avgörande.

SkU 1987/88:37

Bilaga

3 Riksdagen 1987188. ösarn/. Nr37

Sedan 1984, då aktieomsättningsskatten första gången infördes, har vi haft en kraftig uppgång av kursen på aktier. Om man ser på utvecklingen av likviditeten, som är avgörande för en marknads funktionssätt, måste man ta hänsyn till volymutvecklingen. Det har antytts här tidigare att likviditeten och volymutvecklingen har sjunkit. Jag kan utifrån våra erfarenheter bekräfta att så har skett, och det är fråga om en ganska väsentlig nedgång. Man får således inte blanda ihop volymutveckling och prisutveckling, vilket har gjorts.

Kjell Nordström: Under senare år har näringslivet lyckats skapa en bredare förståelse för betydelsen av produktiva investeringar, inte minst genom att man förmått enskilda människor att spara i aktier. Man kan väl påstå att man har varit framgångsrik med att åstadkomma en mer positiv syn på aktiesparande och ett bredare aktieägande.

Utgångsläget är nu att vi har en omsättningsskatt på aktiehandel. Är det då rimligt att placeringar av mer spekulativ art -1.ex. optioner och terminsaffärer - skattemässigt gynnas framför aktier genom att dessa transaktioner befrias från omsättningsskatt?

Tomas Nicolin: Jag sitter i styrelsen för OM, Optionsmäklarna. Den skatt som nu föreslås innebär en radikal höjning av skatten på optioner. Optioner är inte bara ett spekulativt instrument, som det kan uppfattas i vissa öron. Optionerna utgör också ett försäkringsinstrument.

Låt mig nämna ett exempel från vår egen verksamhet på Öhman Fondkommision. I oktober rasade kurserna på världens börser kraftigt, inte minst på Stockholmsbörsen. Trots detta blev oktober för Öhman Fondkommissions del en av de bästa månaderna någonsin. Vi led inte några förluster i vårt värdepapperslager. Det berodde på att vi hade försäkrat oss med optioner. Tack vare optionerna kunde vi lyfta av risken. Med den föreslagna höjningen av omsättningsskatten kommer det i framtiden att vara omöjligt att försäkra bort risken.

Kjell Nordström: Jag skulle gärna vilja höra en kommentar från fondbörsen om omsättningsskatt på aktier jämfört med att man skattemässigt gynnar terminsaffärer. Hur ser man på detta från fondbörsens sida?

Bengt Rydén: Min principiella uppfattning är att man också på värdepappersmarknaderna skall eftersträva en så stor likabehandling som möjligt av olika värdepapper, för att man inte skall få en av skattesystemet styrd fördelning mellan olika marknader. Det innebär inte att jag anser att det är bra att man lägger den föreslagna skatten just på optionsmarknaden.

Min utgångspunkt är att det är givet att om man har en skatt på aktieaffärer, måste man ha en skatt som neutraliserar aktieskatten på andra marknader. Men jag accepterar inte den utgångspunkt som innebär att man har en skatt på aktieaffärer.

Bo Lundgren: Alla skatter och skatteliknande avgifter är ju i större eller mindre utsträckning snedvridande när det gäller samhällsekonomin. Frågan är bara om man är beredd att betala priset. I denna utfrågning försöker vi utröna om det är värt priset att dra in den i och för sig ifrågasatta miljard som denna skatt är avsedd att ge.

SkU 1987/88:37

Bilaga

34 Detta gäller två marknader - man har en utvidgning på aktiemarknaden, och man har en på penningmarknaden ny beskattning. Vad gäller penningmarknaden vill jag fråga riksbanken, och vad gäller aktiemarknaden vill jag fråga Stockholms fondbörs: Kommer marknadernas funktionssätt att bli bättre eller sämre efter genomförandet av det här förslaget?

Anders Sahlén: Penningmarknaden kommer att fungera sämre.

Bengt Rydén: Aktiemarknaden kommer att fungera betydligt sämre.

Bo Lundgren: Jag vill också ställa en kort fråga till riksgäldens representant. Jag inser att du i princip bara svarar för riksgäldens inställning, men andra aktörer som bedriver upplåningsverksamhet kan ju ha motsvarande erfarenheter att bidra med vid en fortsatt diskussion.

Innebär detta förslag att upplåningskostnadema kommer att höjas?

Claes Norgren: Det är mycket svårt att förutse effekter på räntor och räntenivåer. Vi har påpekat att vi tror att det speciellt vid ränteuppgångar finns risk för att upplåningskostnaden höjs.

Bo Lundgren: Det skall finnas en representant för Svensk Exportkredit här. Jag skulle vilja fråga honom om det förslag som nu ligger på riksdagens bord innebär att möjligheterna för er exportfinansiering kommer att förbättras eller försämras?

Bernt Ljunggren: Det råder inga tvivel om att förslaget kommer att leda till avsevärd försämring. När Svensk Exportkredit ställer medel till förfogande för exportindustrin måste vi handla med värdepapper, i huvudsak med utländska sådana. Vi måste på den internationella marknaden låna upp mycket stora belopp vid ett fåtal tillfällen. Avsikten med vår handel med värdepapper är inte att tjäna på dessa utan enbart att ge små krediter till rimliga kostnader för mindre och medelstora företag. Av den anledningen måste vi investera betydande belopp. Dessa belopp uppgår till cirka 20 miljarder amerikanska dollar som placeras i värdepapper.

Bo Lundgren: Jag fick på mina tidigare kortfattade frågor ganska belysande svar som kan vara till hjälp vid utskottets ställningstagande.

Jag vill fråga representanterna för Aktiefrämjandet: På aktiemarknaden finns det redan en omsättningsskatt, som nu kommer att utvidgas. Vem är det som får betala detta, när det gäller kostnaden som sådan och när det gäller den förändrade effektiviteten på marknaden?

Björn Karlin: Det är ganska lätt att räkna ut. De som drabbas är de som tillgodogör sig riskkapital och de som förser marknaden eller företag med riskkapital. Det är således spararna och de företag som söker riskkapital. Dessutom drabbas svensk tjänsteexport, eftersom vi förlorar vår utlandshandel med aktier till utlandet. Vidare får möjligen de som tycker att det är bra att vi är väl anpassade till EG vara med och betala.

Britta Bjelle: I propositionen hävdas att ett av skälen till att man genomför den här utvidgningen av skatten är att man vill åstadkomma neutralitet mellan aktiemarknaden och penningmarknaden. Är penningmarknaden och

SkU 1987/88:37

Bilaga

aktiemarknaden jämförbara storheter så att man kan åberopa skillnaden i skattehänseende som skäl för att utvidga skatten till att också omfatta penningmarknaden?

Tom Hedelius: Svaret är nej. Det rör sig om två helt olika marknader, och det är två helt olika typer av personer som handlar på dessa marknader. Dessutom är det två helt olika kontrahenter som är inblandade.

Britta Bjelle: Ett annat skäl som åberopas - och som vi hörde finansministern tala om - är att man skulle dämpa aktiviteten på penningmarknaden. Vi har även under diskussionen här hört en del om detta.

Vem är det i slutändan som mest kommer att förlora på att penningmarknaden, och även aktiemarknaden, dämpas?

Tom Hedelius: Det är framför allt riksbanken som behöver ha denna likvida marknad för sina marknadsoperationer. Med all säkerhet hade det varit betydligt svårare att genomföra den operation som genomfördes i förra veckan, om man inte hade haft ett märket maker-system samt den goda likviditet som marknaden i dag har. Det är inte någon vågad gissning att operationen då hade blivit både dyrare och svårare att genomföra.

Leif Vindevåg: Argumentet om överhettning kommer ju då och då igen i debatten. Låt oss se detta i ett längre perspektiv. Jag vill när det gäller aktiemarknaden påminna om att inte någon vill ha tillbaka den marknad som man hade för 10 år sen, då vi alla var oroade över hur vi skulle hitta riskkapital till näringslivets utbyggnad och omstrukturering. Marknaden rörde sig trögt vid den tiden.

Nu har vi under andra hälften av 1980-talet kommit upp till en nivå som är jämförbar med andra industriländers. Omsättningshastigheten i Sverige är inte högre än vad den är i t.ex. London. Tvärtom, omsättningshastigheten är mycket lägre i Sverige. Vi ligger där övriga länder ligger.

Vår börsomsättning är också i nivå med andra industriländers, dvs. 10-15% av bruttonationalprodukten. Det är där som börsomsättningen bör ligga. Således är det en missuppfattning att tro att marknaden behöver kylas ned.

Vad vi åstadkommer genom att införa denna skatt är precis detsamma som utskottets ledamöter känner igen från diskussionerna om energiskatten på elenergi. Det är inte så lätt att räkna ut hur mycket mindre pappersmassa o.d. vi säljer till utlandet, men var och en vet att skatten får sådana effekter eftersom man inte kan lyfta av den när man exporterar.

Per-Ola Jansson: Aktiemarknaden är till för att de svenska bolagen skall kunna skaffa kapital via den. Man behöver gå ut med nyemissioner i storleksordningen 10 miljarder kronor om året och mera för att hålla svenskt näringsliv försörjt med kapital.

För att man i dag skall kunna få in 10 miljarder kronor eller större belopp till den svenska aktiemarknaden behövs det en fungerande andrahandsmarknad, en fungerande aktiemarknad. Med en sådan här skatt försämras effektiviteten på marknaden, samtidigt som det blir svårare för näringslivet att skaffa kapital den vägen.

SkU 1987/88:37

Bilaga

36 Stig Ramel: Jag vill anknyta till en fråga som finansministern med viss utförlighet behandlade. Det gäller risken för att aktiehandeln försvinner från Stockholm till New York och London. Finansministern sade sig vara öppen för att undanta de utländska placerarna från omsättningsskatt om det verkligen kunde bevisas att sådan överflyttning kommer att ske. Det är egentligen märkligt att detta måste bevisas, eftersom det av de siffror som vi presenterat borde vara mycket enkelt att förstå att handeln naturligtvis flyttar dit där den är billigast att bedriva. Om handeln med aktier är tre till fyra gånger billigare i New York och London än den är i Stockholm, är det självklart att handeln går dit. På det sättet förlorar Sverige kapital.

Evert Carlsson: Som jag tidigare sade, skulle vi på Sparbankernas Bank tvingas att betala ungefär 50 milj. kr. per år i omsättningsskatt. Denna resultatmotor finns helt enkelt inte, och därför skulle vi bli tvungna att skicka detta skatteuttag vidare till kunden, vilket naturligtvis kommer att leda till en ökad upplåningskostnad och en sänkt avkastning för den som vill placera pengar.

Bengt Rydén: Som ett av huvudskälen för införandet av denna skatt har finansministern liksom propositionen angett behovet av att dämpa svängningarna och öka stabiliteten. Jag konstaterar då att det är fullständigt obevisat att skatten verkligen har sådana effekter. Det återstår att visa.

Finansministern åberopade några kända ekonomer. Jag skulle kunna åberopa ett antal andra ekonomer som skulle hävda motsatsen. Den internationella forskningen på detta ormåde har alltså inte kommit fram till någon klar slutsats. Däremot är det med till visshet gränsande sannolikhet mycket lätt att visa att den skatt som utlänningar betalar på sin handel med svenska aktier påverkar deras val av marknadsplats. Vi vet ganska mycket om detta nu efter några år. Därför är det i detta sammanhang en väldigt konstig fördelning av bevisbördan. Vad finansministern har sagt behöver inte bevisas, medan han kräver fullständig bevisning när det gäller undantaget för utlänningar.

Vi vet så pass mycket numera om effekterna på de utländska investerarnas val av marknadsplats att dessa kunskaper borde räcka mer än väl som bevis.

Britta Bjelle: I remissvaren kan man också läsa att fondkommissionärernas handel för egen räkning är någonting som helt borde undantas från beskattning. Efter remissomgången har man nu i propositionen delvis tagit hänsyn till detta krav genom att i det här fallet halvera skatten.

Det är klart att situationen för fondkomissionärerna har med anledning av detta blivit bättre, men är det en tillräcklig förbättring? Eller är remissinstansernas svar bärande även efter denna förändring?

Anders Sahlén: Riksbanksfullmäktige hade en liten annan skärning på sitt svar. Man sade att all handel i penningmarknadsinstrument mellan fondkommissionärer skulle undantas från beskattning. I propositionen står att läsa att handel som fondkommissionär gör med en annan vare sig det är en fondkommissionär eller en s.k. slutkund, t.ex. ett företag - skulle halveras. Detta innebär en annan skärning.

När det gäller interbankhandel, som ligger fullmäktige särskilt varmt om

SkU 1987/88:37

Bilaga

hjärtat, är en halv skatt inte dubbelt så bra som en hel skatt, eftersom denna handel kännetecknas av praktiskt taget inga transaktionskostnader. Skatten medför således grus i systemet, även om gruset är mindre när det rör sig om en halv i stället för en hel skatt. I propositionen förordas en annan systematik än den som fanns i riksbanksfullmäktiges slutsatser.

Jan Sundberg: Normalt sett drabbar skatt den som haren intjänad krona. Jag försökte i mitt föregående inlägg med ett exempel illustrera hur denna skatt drabbar en handel där förluster finns. Märket maker-skatter medför bara en ökad kostnad, och det är därför som den är så allvarlig.

Britta Bjelle undrade över likheten eller olikheten mellan aktiemarknaden och penning- och obligationsmarknaden. En mycket stor skillnad är att mer än 3/4 av omsättningen på penning- och obligationsmarknaden utgörs av statens egna papper. Denna handel syftar till att bereda staten en möjlighet att låna på marknaden. Om man har en sådan fungerande marknad kan sedan industri, kommuner, landsting m.fl. dra nytta av den marknad som har skapats.

Lars Bredin : Stockholms fondbörs har under de senaste åren förberett sig för en ökad konkurrens från andra marknadsplatser. Börsstyrelsen har beslutad om investeringar i ett nytt handelssystem, SAX-systemet, som för med sig betydande kostnader. Denna beredskap innebär att vi tror oss kunna möta den utländska konkurrensen. SAX-systemet är förberett för att våra medlemmar skall kunna agera som märket makers. Denna utveckling försiggår även på andra håll i världen.

En förutsättning för att SAX-systemet skall komma till full rättvisa och leda till en effektiv aktiemarknad här i Stockholm, är att systemet kan användas fullt ut. En omsättningsskatt på fondkomissionärernas egen handel, om än halverad, är således förödande vid denna internationella jämförelse. Från den utgångspunkten är det därför viktigt att klargöra att inte heller lösningen med den halverade skatten är godtagbar.

Tom Hedelius: Jag vill lämna en synpunkt på omsättningsskattens nivå. Den har ju halverats på penningmarknadssidan sedan det ursprungliga förslaget lades fram. Det viktiga är att det finns kvar en skatt. Det är inte själva skattekostnaden som är avgörande, utan det avgörande är att skatten som sådan fördärvar hela marknaden. Att ta på sig dessa papper innebär således ett för stort riskttagande, eftersom man vet att det inte går att lyfta bort den risken på det effektiva sätt som man i dag kan göra.

Stig Ramel: Jag vill ta upp märket maker-rollen på OTC-marknaden. OTC-marknaden är ju en marknad för att tillföra de mindre och medelstora företagen riskkapital. Jag kan försäkra att det inte är någon marknad för de stora klippen. Märket maker-funktionen där är ganska ointressant och inte särskilt lönande för fondkomissionärerna. Men de håller sina lager och försöker fullfölja sin märket maker-funktion. Om denna beskattning nu skulle genomföras, kommer OTC-marknaden att bli oerhört ointressant. Märket maker-funktionen kommer att upphöra, vilket i sin tur betyder att marknaden inte längre kommer att kunna fungera som kanal för riskkapital för den mindre och medelstora industrin.

SkU 1987/88:37

Bilaga

38 Finansministern sade att han hade uppmärksammat kritiken mot just skatten på märket makers, och därför har han halverat skatten. Det påminner mig litet grand om en trädgårdsmästare som vattnar en blomma med gift. När detta uppmärksammas, säger han att han skall halvera dosen gift. Det är inte riktig rätt metod.

Leif Vindevåg: Bara en mycket kort konkretisering till Britta Bjelles fråga. 0,5 % låter kanske inte så mycket när någonting tar omvägen över mäklarens eget lager, men det betyder att mäklaren måste lyfta dessa aktier vidare utan att själv ta ut någon som helst ersättning för att dagen efter kunna konkurrera på lika villkor. Då har han ändå fått ta risken, eftersom den halva procenten i skatt motsvarar det maximala courtaget som man tar ut.

Bengt Rydén: Den här diskussionen tycks handa om skattetekniken, dvs. tillvägagångssättet att ta ut denna skatt.

Finansministern inledde med att säga att han ansåg att det var en fördelningspolitisk fråga att finansmarknaderna bidrog till saneringen av statsfinanserna. Om detta kan man naturligtvis ha olika politiska uppfattningar. Som en slutsats av denna diskussion är det viktigt att konstatera att sättet att ta ut den föreslagna skatten på de olika marknaderna är negativt för dessa marknaders funktion. Jag är mycket kritiskt mot att man väljer just denna väg. Det finns andra metoder att ta ut skatter än att lägga dem på omsättningen. Verksamheten på dessa marknader syftar till att erbjuda omsättning.

Sven Hagströmer. Jag skall fortsätta på samma väg som Stig Ramel, dvs. den pedagogiska. Ett genomförande av denna skatt är som att införa en uttagsoch insättningsskatt för banksparande. Det var kanske förresten ett tips.

Tommy Franzén: Man använder naturligtvis de argument som passar en, beroende på vilket förhållande man har till denna typ av marknad. Argumenten från dem vi har hört hitintills är ju förståeliga om man ser till deras bakgrund.

När aktieomsättningsskatten en gång i tiden infördes, var - som finansministern tidigare sade - kritiken väldigt högljudd ifrån de penningmäktiga intressena. Efter det att aktieomsättningsskatten införts och man blev varse hur den fungerade i verkligheten, visade det sig att domedagsprofetiorna hade utbasunerats med mycket stor osaklighet.

När aktieomsättningsskatten började gälla 1984 sjönk visserligen omsättningen en aning jämfört med 1983. Men när skatten 1986 fördubblades från 1 till 2 % höjdes omsättningen från 83 miljarder 1985 till 142 miljarder 1986, alltså en höjning med 70-80 %.

Man kan alltså inte bara dra den slutsatsen att vissa åtgärder har vissa hämmande effekter. Förhållandet blev i stället tvärtom för livförsäkringsbolagen, som sålde väsentligt många flera pensionsförsäkringar efter beslutet om engångsskatten. Jag vänder mig till Per-Ola Jansson, och enbart till honom, eftersom jag ifrågasätter hans påstående om att 1983 var omsättningen av börsvärdet 39 %. Efter aktieomsättningsskattens införande sjönk omsättningen till ungefär 30 % 1987. Det senare stämmer, och även för åren 1984-1987 har omsättningen legat på omkring 30 %.

SkU 1987/88:37

Bilaga

39 Jag har här framför mig Stockholms fondbörs statistik. Av denna statistik, som visar årsomsättningen och värdet vid slutet av året, kan jag inte med mina matematiska kunskaper få fram att omsättningen 1983 var uppe i 39 %. Enligt statistiken utgjorde omsättningen 1983 närmare 31 %.

Om omsättningen sjönk genom införandet av aktieomsättningsskatten - som Per-Ola Jansson påstod - varför var omsättningen i förhållande till börsvärdet så låg som ungefär 8 % 1979,13 % 1980 osv. fram till 1983-1984, då omsättningen gick upp till runt 30 %? Man kan ställa sig den frågan, eftersom det då inte fanns någon omsättningsskatt att hänvisa till. Skatten har ju fått minst sagt omvända effekter, som strider mot Per-Ola Janssons argument. Personligen tror jag att det är andra orsaker som ligger bakom dessa förändringar, inte minst likviditetsförhållandena.

Per-Ola Jansson: Jag vill erinra om att vid slutet av 70-talet hade vi en stor kapitalmarknadsutredning. Den följdes av en proposition om den svenska kapitalmarknaden, i vilken det konstaterades att vi hade en aktiemarknad som fungerade alltför dåligt för Sverige, alltför dåligt för svenskt näringsliv. Det var således en mängd faktorer som spelade in här och som gjorde att vi hade alltför låg omsättning. Man vidtog då åtgärder som t.ex. införandet av allemansfonderna och deras föregångare.

Vi har under 80-talet fått en aktiemarknad som fungerar bättre, med en högre omsättning och likviditet, men skatten har bidragit till att försämra den likviditeten.

Tommy Franzén: På vilka statistiska uppgifter bygger du ditt påstående att aktieomsättningsskatten medförde att omsättningen i förhållande till börsvärdet sjönk från 39 % till 31 %?

Per-Ola Jansson: Kan jag, herr ordförande, bolla frågan vidare till Tomas Nicolin som har hjälpt mig att ta fram dessa siffror? Det skulle underlätta ett snabbt svar.

Tomas Nicolin: Uppgifterna är hämtade från Morganstanley/The Capital International, som följer en stor del av världens börser. Vi återgav den statistik som man har presenterat.

Jag kan lämna en annan uppgift som ett ytterligare belägg. År 1983, innan omsättningsskatten infördes, svarade svensk aktiehandel för 0,9 % av världens totala aktieomsättning. I fjol, 1987, hade siffran sjunkit till 0,4 %.

Påståendet att skatten inte har haft några negativa konsekvenser liksom påståendet att vi tidigare har varit ute i ogjort väder är felaktiga. Skatten har redan haft mycket negativa konsekvenser.

Tommy Franzén: Jag har inte påstått att omsättningsskatten inte haft negativa effekter. Effekterna har kanske varit avsedda. Jag konstaterar bara att statistiken från Stockholms fondbörs inte överensstämmer med den som du hänvisar till.

Tomas Nicolin: Det kan möjligen bero på att man i Capital International inte följer alla världens tusentals företag, utan man gör ett urval från resp. aktiemarknad.

När det gäller Stockholmsbörsen täcker man in ungefär 65 % av börsvär -

SkU 1987/88:37

Bilaga

det. För att man skall kunna göra jämförelser med Tokyo och New York, som vi gjorde, är det viktigt att använda samma källa för materialet.

Karl-Anders Petersson: Finansministern bollade över en fråga till representanterna för riksbanken och riksgäldskontoret. Frågan gällde om detta skatteförslag kommer att begränsa spekulationerna i samhället och främja mera produktivt arbete i framtiden.

Finansministern sade vidare att denna skatt kunde ha en eventuell räntepåverkan med maximalt 0,1 %. Om jag förstod honom rätt, så bollade han även detta över till riksbanken. Jag vore tacksam för en kort kommentar.

Anders Sahlén: Jag vill inte dra någon slutsats om den räntepåverkande effekten av denna skatt. Jag tror inte att någon med säkerhet kan göra dettainte ens i efterhand så att säga. Man vet i varje ögonblick vilken ränta man har, men inte vilken ränta man skulle haft om det inte hade rått ett visst förhållande. Jag avstår därför från att uttala mig på den punkten.

När det gäller spekulation på penningmarknaden, hävdar jag att avanserna inte är stora på den del av marknaden som riksbanken är mest intresserad av, nämligen stats- och bostadspappersmarknaden. Omsättningen är mycket stor, och jag vill särskilt understryka att den har drivits på av såväl riksbanken som riksgäldskontoret så till den grad att de fondkommissionärer som vid ett läge för några år sedan inte var tillräckligt flitiga på marknaden faktiskt blev entledigade som återförsäljare - alltså motparter till riksbanken och riksgäldskontoret.

Vi betraktar en stor omsättning som viktig för marknadens funktionssätt. Det förhållandet att omsättningen har halverats under några månader är, som vi ser det, ett tecken på att marknaden riskerar att redan nu försämras. Vi vill inte använda ord som spekulation eller överdriven omsättning i detta sammanhang. Vi anser detta vara missvisande och att det står i strid mot de strävanden som de båda institutionerna faktiskt har haft.

Claes Norgren: Jag vill bara understryka det som Anders Sahlén sade, nämligen att det egentligen är omöjligt att göra en exakt kalkyl för att beräkna effekter av en sådan här skatt. Frågeställningen är alltför komplex för att man skall kunna göra det.

För riksgäldskontorets del tror jag dock att man, när man lånar upp pengar, skall skilja mellan vad som är effekter på räntenivå och vad som är effekter på-*räntekostnader. Det behöver kanske inte alltid vara riktigt samma sak.

Vidare vad gäller just det som togs upp i samband med omsättningen: Vi är beroende av att återförsäljarna tar positioner på värdepapper, men detta betraktar vi inte som spekulation.

Torsten Karlsson: Jag avser att variera konfekten litet grand, så får vi se om det kan lätta upp stämningen något.

Jag vänder mig till riksgäldskontoret. I ert remissvar sägs att det kan vara befogat att ta ut mera skatt på finanssektorn. Har ni något annat förslag än regeringen om hur finanssektorn skall beskattas om värdepappersskatten inte skulle utvidgas?

SkU 1987/88:37

Bilaga

4 Riksdagen 1987188. ösaml. Nr37

Claes Norgren: Svaret är nej, annars skulle vi ha framfört ett sådant förslag.

Torsten Karlsson: I riksgäldskontorets remissvar finns det några invändningar mot departementspromemorians förslag: 1. Riksgäldens handel med värdepapper bör inte beskattas. 2. Löptidsdifferentieringen vad gäller premieobligationer bör slopas. 3. Den s.k. internbankhandeln bör undantas från beskattning.

På de två första punkterna har regeringen helt och hållet tagit hänsyn till er kritik och ändrat förslaget. På den tredje punkten har man delvis gått er till mötes vad gäller skatten på fondkommissionärernas handel för egen räkning.

Kan man mot denna bakgrund räkna er till dem som är totalt avvisande mot skatten, bl.a. med tanke på att också riksgälden har betonat behovet av att det sker ett skatteuttag inom finanssektorn.

Claes Norgren: Svaret är nej.

Jan Bergqvist: Därmed är vi klara med den här omgången av frågor och svar. Jag överlämnar ordet till P.-O. Edin för ett inledningsanförande.

P.-O. Edin: Det har sagts mycket om den här skatten och många olika åsikter har framförts om den. Det kan delvis ha sin grund i vilket perspektiv man har.

Har man som finansminister ansvaret för landets ekonomi och har beslutat om en devalvering som för över 20-30 miljarder kronor från löntagarna till kapitalägarna, skall man ju också vid ett budgetunderskott på 90 miljarder på något sätt strama åt ekonomin. En finansminister hanterar således stora ekonomiska problem, och då är man naturligtvis medveten om att de insatser som görs inte till alla delar är positiva, utan i de flesta fall har insatserna både plus- och minussidor.

Om man betraktar valpskatten ur finansministerns perspektiv är nog denna en av dem mer riskfria politiska åtgärder som har vidtagits under de senaste sex-sju åren. Jämfört med vad som inträffar när man vidtar de tidigare nämnda åtgärderna eller när man drar in 3-4 miljarder från pensionärerna, kan inte några större saker inträffa genom införandet av denna skatt. Den innebär nog inte någon högriskverksamhet för finansministern.

Om man däremot är mäklare på penningmarknaden och huvudsakligen är beroende av en mycket stor omsättning på penningmarknaden, kan även marginella försämringar av omsättningen leda till att man helt enkelt förlorar en mycket stor del av sin vinst.

I det fallet kan man betrakta denna skatt på ett helt annat sätt, som en högriskinsats. Den som befinner sig i den situationen anser nog att detta är ett mycket riskfyllt äventyr.

Jag vill framför allt se den här skatten ur samma perspektiv som finansministern gör. Det finns inte några teoretiska modeller som en ekonom kan tillämpa för att räkna ut vilka effekterna blir på denna marknadslikviditet. Vad man möjligen kan göra är att jämföra med liknande insatser, och då ligger omsättningsskatten på aktier närmast till hands. Om omsättningsskat -

SkU 1987/88:37

Bilaga

ten på aktier sades det att den skulle leda till att likviditeten på den svenska marknaden skulle bli oacceptabelt låg och att börshandeln skulle flyttas till London och andra utländska städer. Om skatten över huvud taget fick någon effekt, så var den så pass marginell att den doldes i andra effekter som påverkade aktiemarknadens omsättning - som Tommy Franzén påpekade gick den en gång ner och en gång upp. Det är andra faktorer än omsättningsskatten som har större betydelse för aktiemarknaden.

Jag har försökt ta reda på om detta är en stor eller en liten skatt i förhållande till omsättningsskatten på aktier. Jag tror att den nu föreslagna skatten utgör ungefär 1 % av omsättningsskatten på aktier. Kostnaden för varje transaktion är alltså en hundradel av den belastning som omsättningsskatten på aktier belastar en aktietransaktion med. Nu säger kanske någon att detta inte är jämförbart eftersom det rör sig om så olika marknader. I dag är alla transaktionskostnader för aktier mycket högre än transaktionskostnaderna för värdepapper. Om man jämför spread på obligationer och courtage på aktier, finner man att transaktionskostnaden för aktier är tio gånger högre än transaktionskostnaden för ett penningmarknadsinstrument. Den föreslagna skatten ligger i sin tur i storleksordningen en tiondel av omsättningsskatten på aktier.

Konsekvenserna av denna har inte varit så stora, och det ser inte heller i detta fall särskilt riskfyllt ut. Alla ekonomer inser att den föreslagna skatten skulle komma att försvaga likviditeten på marknaden, men troligen inte mer än vad andra faktorer ändå påverkar marknaden.

Märket maker-marknaden är en annan typ av marknad, och den kan vara känslig. Därför kan det finnas risk för att förändringarna där kommer att bli större.

Men vad händer om märket maker-marknaden avsevärt skulle påverkas? Vad händer om likviditeten på marknaden sjunker? Ja, det händer i så fall inte särskilt mycket med vår reala ekonomi. Det finns t.o.m. de som påstår att den egentligen bara blir bättre.

I den reala ekonomin är det bl.a. produktionen, arbetsinsatser, sysselsättning och bytesbalansen som skall styra. Den finansiella delen är ju ett hjälpmedel, olja i maskineriet så att säga. Om den försämras spelar i sig ingen roll. Det är enbart försämringar i den reala ekonomin som har någon påtaglig negativ effekt. Före 1980-talets ingång hade vi inte någon sådan här marknad i den svenska ekonomin. Trots detta kunde man skaffa pengar till denna.

Det finns ekonomer som tror att eftersom trögheten är så stor i den reala ekonomin, att det när det gäller att vända en arbetskraftström från Göteborg till Malmö tar fyra år innan man får några reala effekter, har vi inga behov av att i den finansiella ekonomin kunna göra en penningtransaktion mellan Göteborg och Malmö på en tiondels sekund. Tvärtom, det kanske skapar obalanser i ekonomin och störningar mellan den finansiella och den reala ekonomin. Men jag skall inte påstå att det förhåller sig så.

Även om skatten inte skulle få en alldeles påtaglig effekt på likviditeten på dessa marknader, kommer den naturligtvis att vara utomordentligt betydelsefull för de personer och institutioner som är av beroende av handel på marknaden.

Jag tror dock inte att den kommer att spela särskilt stor roll för AP-fondens

SkU 1987/88:37

Bilaga

avkastning eller t.ex. för de slutgiltiga mottagarna av obligationer. Förr i tiden gick obligationerna i stort sett direkt från staten till AP-fonden, bank eller försäkringsbolag. Det fanns inga mellanhänder som tog del av statens räntebetalningar. I dag går inte all den ersättning, som staten betalar ut i form av räntor och annat till innehavare av obligationer, till AP-fonden. De slutgiltiga innehavarna får totalt sett betala en kostnad för att upprätthålla denna marknad, vilket de av andra skäl ansett det vara värt. När man talar med någon berörd person kan man konstatera att de tycker att det är väldigt roligt att ha en sådan marknad. Den nya skatten kommer nog inte att vara av någon större betydelse för AP-fonden, vare sig det gäller lönsamheten eller långsiktig likviditetspåverkan.

Däremot får riksbanken, som har övergått från att påverka marknaderna i ett mer regleringsbetonat system till att göra det i ett mera marknadsbetonat system, nu kanske arbeta på ett något annorlunda sätt. Jag tycker att det är bra, men andra kan tycka att det är dåligt. Det är en värderingsfråga. Samhällsekonomiskt tror jag inte att det har någon avgörande betydelse.

Min huvudslutsats är att denna skatt inte kommer att medföra just några risker. Som skatt betraktat är den ganska effektiv. Ur marknadsekonomisk synpunkt skulle vi inte ha några skatter alls. Vi skulle inte heller behöva ha några skatter, om de inte var nödvändiga för att finansiera t.ex. vård av barn och sjuka. Alla skatter stör, men denna skatt stör sannolikt inte så mycket i jämförelse med flertalet andra skatter. Omsättningsskatten på aktier är enligt min bedömning mycket allvarligare. Den har ju inneburit en försvagning av aktiemarknadens likviditet och omsättningsförhållanden.

Den nu föreslagna skatten är en välmotiverad skatt, och fördelningspolitiskt finns det utrymme för den. Avsikten med skatten är att skapa större neutralitet mellan reala och finansiella placeringar. Dessutom kommer denna skatt att dra in 1 miljard till statskassan. Den fyller också en funktion för att åstadkomma en rimlig fördelning mellan politikens gracer och belastningar. Nu kommer även de som har dragit stora ekonomiska fördelar av krispolitiken i Sverige - bl.a. aktörer på kapitalmarknaden - att få vara med och betala. Detta fyller en viktig socialpolitisk funktion i vår ekonomi. Därför är det en ganska välmotiverad skatt.

Gösta Karlsson: TCO sade i sitt yttrande över promemorian att man rent allmänt sett är principiellt för en breddning av skattebaserna.

Promemorian innehöll en synpunkt som gjorde oss litet skeptiska till alla delar i förslaget om denna skatt. Även efter det att vi har studerat regeringens proposition kvarstår denna tveksamhet. Det gäller avsnittet som behandlar märket maker-funktionen på denna marknad. Vi är rädda för att en beskattning av märket maker-funktionen kan få negativa effekter. Dels ställer man sig litet frågande till huruvida finansmarknaden som sådan bör kylas ned, dels kan man ifrågasätta om detta i så fall är det bästa sättet att åstadkomma en sådan nedkylning. Det kanske finns andra sätt som är effektivare.

Vi har fortfarande kvar en ganska negativ syn på att märket makerfunktionen skall beskattas. Det har nu föreslagits en minskning av beskattningen till hälften på detta område, men vi står fast vid vår uppfattning att

SkU 1987/88:37

Bilaga

man bör undanta hela internbankhandeln från beskattning. Visserligen är det svårt att exakt beräkna effekterna, men vi vill undvika att man går tillbaka till en helt reglerad kapitalmarknad.

Jan Bröms: I sitt remissyttrande avstyrkte SACO/SR förslaget med den huvudsakliga motiveringen att vi saknade en analys av hur skatten påverkar handeln. Eftersom denna fråga nu har diskuterats en längre tid i utskottet, inskränker jag mig i min inledning till tre mer principiellt hållna slutsatser.

Den första gäller bakgrunden till skatteförslaget. Som vi tolkar det växte skatten fram utifrån en allmän uppfattning att banker och kommissionärer alltför lätt tjänade alltför mycket pengar. Skatten marknadsfördes ju delvis just som en skatt för finansvalpar. Finansministern var inne på samma sak i sin inledning, där han motiverade skatten ur fördelningssynpunkt och som ett medel att kompensera för en bristfällig kapitalvinstbeskattning.

Vi anser detta vara ett orationellt sätt att utforma skatter. Svensk skattelagstiftning är fylld av outsagda kedjor av det här slaget. Våra höga marginalskatter har tvingat fram mängder med avdragsmöjligheter, undantag, dispenser och framför allt ett regelsystem där vi tvingas att beskatta kapitalvinster på ett annat sätt än andra löpande inkomster. Detta har lett till framväxande möjligheter till en aktiv skatteplanering, vilket i sin tur har skapat politiska förutsättningar för att vi skall kunna ha de högsta förmögenhets- och arvsskatterna bland de industrialiserade länderna. Det finns således orsakssamband av olika slag.

Resultatet har blivit ett komplicerat, svåröverblickbart skattesystem, som det är svårt att skapa allmänt förtroende för. Vad som behövs - om det är fördelningspolitik man är ute efter - är motsatsen, nämligen att man så klart som möjligt kan definiera vad som är inkomst och att den också beskattas med ett minimum av skattekrediter och reserveringar. Om någon tjänar mycket, skall han betala skatt för detta, men det skall också klart framgå att han betalat skatt för de resurser han disponerar över. Först på den grundvalen kan man skapa förtroende för skattesystemet.

Om lättheten att tjäna pengar på en finansmarknad utgör en grund för detta skatteförslag, hade det varit rationellt att se över de nedskrivningsmöjligheter för aktier och obligationer som finns inom kommissionsverksamheten och bankväsendet. Man kan t.ex. titta på avsättningar till värderegleringskonton i syfte att åstadkomma en effektiv beskattning av vinsterna. När man granskar bl.a. bokslutsköp av olika värdepapper finner man - såvitt vi förstår - att mycket behöver göras på detta område.

I denna anda bör man i skatteutskottet och i svensk lagstiftning närma sig ett sådant här fördelningspolitiskt problem.

Den andra fråga som jag vill ta upp rör den koppling som görs i kompletteringspropositionen till pensionssystemet. Den gör oss inte lyckliga. Finansieringen av pensionerna är den kanske största och viktigaste fråga som riksdagen och det politiska Sverige har att ta ställning till under de närmaste åren. Såvitt jag förstår bör det vara en huvuduppgift att skapa förtroende och klarhet i två avseenden. Det ena är att människor klart och tydligt skall veta vilka pensioner de har att räkna med i en framtid, och det andra är att skapa ett brett förtroende för att systemen håller och att

SkU 1987/88:37

Bilaga

5 Riksdagen 1987188. 6sami Nr37

riksdagen tänker se till att det uppkommer en finansiering som klarar den dryga räkning som det handlar om.

Den osäkerhet som råder om pensionssystemet är lätt att spinna på. Men den skapar väldiga kostnader för samhället i form av att folk överförsäkrar sig och samlar på sig pengar, vilket i nästa skede i realiteten leder till att man måste göra slut på pengarna, och detta sänker pensionsåldern på ett sätt som kanske inte är bra vare sig för människorna eller samhället. Vi menar att man genom att diskutera pensionernas finansiering i ett sådant här perspektiv i själva verket skapar en föreställning om att att pensionslöftena är litet grand vaga och osäkra. Det etablerar en farlig osäkerhet - samhället vet egentligen inte vet vad man kommer att orka med och har råd med i slutänden. Jag tycker att den här kopplingen är onödig, olycklig och dyrbar för samhället.

Den tredje mer principiella frågan, som jag inte känner mig som någon expert på, gäller märket maker-funktionen och hanteringen av fondkommissionärernas värdepapperslager. Jag vill där säga att i den mån en prövning av systemet leder fram till att vi med en viss sannolikhet får ett system som gör det dyrare, tekniskt långsammare och mera tidskrävande för småsparare att gå in på aktiemarknaden, så är skatten även ur den synvinkeln mycket olycklig.

Lars Sandberg: Vi vill från PRO:s sida tacka för att vi har bjudits in till denna utfrågning. Vi har utgått från att skälet härtill är att den föreslagna utvidgningen av skatten på värdepapper bl.a. motiveras av behovet att betala den höjning av nu utgående pensioner som erfordras för att återställa fullt ut värdesäkra pensioner. Av naturliga skäl har jag varken anledning eller förmåga att lägga några synpunkter på skattens tekniska konstruktion. Men PRO är ju en intresseorganisation som bl.a. har till uppgift att medverka till en utveckling som ger en ekonomisk trygghet åt alla som uppbär pension. Mot den bakgrunden så gäller vårt intresse framför allt att se till att politikerna håller sina löften till pensionärerna när det gäller bl.a. pensionens storlek.

Men vårt intresse gäller inte enbart pensionerna i dagens läge. Det är minst lika viktigt att pensionärerna kan känna trygghet för framtiden. En given förutsättning för detta är att samhället skapar en stabil, trygg och produktiv ekonomi. Pensionärerna vet vad detta betyder, eftersom så nära i tiden som under senare delen av 70-talet och i början av 80-talet, då samhällsekonomin försämrades, pensionärerna fick vidkännas kraftiga ingrepp i trygghetssystemet. Vi ser det därför som angeläget att pensionärernas trygghet finansieras på ett rättvist och solidariskt sätt. Från den synpunkten ser vi det alltså som angeläget att man kan finna finansierings- och fördelningspolitiska vägar som verkligen upplevs som rättvisa. Vi ser givetvis allra helst att de som verkligen skulle ha råd till det, och för vilka man kanske t.o.m. kan ifrågasätta om pengarna gör riktigt god nytta, får ta på sig ett ökat ansvar.

Det har hänt mycket i Sverige sedan devalveringen 1982 och sedan den s.k. devalveringsavräkningen på pensionerna sedermera kom. Produktionen har ökat, arbetslösheten har sjunkit till mycket låga tal och ekonomin har blivit ganska stabil igen. Det är mot den bakgrunden som PRO under senare år ansett det inte vara möjligt att dröja längre med den utlovade kompensatio -

SkU 1987/88:37

Bilaga

nen till pensionärerna. Vi har också hävdat att den bör ske vid en tidigare tidpunkt än januari 1989, bl.a. med hänvisning till utvecklingen av lönerna under senare år. Detta kändes särskilt viktigt när vi kunde se hur många gjorde stora och ibland spekulativa vinster på utvecklingen, medan pensionärerna fick vänta på sin kompensation. Långt värre var det, skulle jag vilja säga, att se hur miljarderna snurrade runt i alltmer spekulativa svängar på finansmarknaden och hur banker, försäkringsbolag och kommuner kunde förlora hundratals miljoner av medborgarnas eller spararnas pengar, medan kompensationen för pensionärerna dröjde och de alltjämt fick leva med en sänkt standard. Den sänkta standarden för pensionärerna har inneburit att man har under de gångna fyra-fem åren fått avstå från 15-17 miljarder av vad man annars skulle ha fått ut. I det läget, och mot bakgrund av den jämförelse jag gjorde, så har vi svårt att se något mer rättvist sätt att ordna finansieringen av pensionärernas välgrundade krav på att återställa pensionerna till rätt värde än att lägga en skatt, därtill mycket måttlig om man ställer det mot vad pensionärerna har fått avstå, på ca 1 miljard på denna del av finansmarknaden.

Jag skulle också vilja mycket snabbt dra några paralleller tillbaka i tiden till andra strider som gällt pensionärerna och deras levnadsvillkor. ATP-striden har redan nämnts, och vi vet att några hävdade att ATP-avgiften som skulle finansiera våra pensioner skulle bli en omöjlig pålaga på näringslivet. Man hade fel. Det gick utmärkt för det svenska folkhushållet att solidariskt bygga upp ett pensionssystem åt de många löntagarna. År 1986 hade vi tillfälle att vara i denna lokal vid en utfrågning som gällde engångsskatten. Då fick vi från PRO en del kritik för att vi inte stämde in i kören mot engångsskatten. Vi trodde inte på de våldsamma övertoner som då kom till uttryck. För oss var det viktigare att statens ekonomi kunde stabiliseras för att därmed garantera en fortsatt framtida trygghet för pensionärerna. I dag kan vi konstatera att vi även på denna punkt har fått rätt.

Inom PRO är vi således övertygade om att kritiken mot den nu aktuella skatten har ungefär samma karaktär som tidigare kritik och farhågor i frågor som har gällt pensionärerna. Vi anser att farhågorna inför denna skatt är starkt överdrivna. Men den nytta denna blygsamma skatteintäkt kan göra för pensionärerna kan däremot aldrig betvivlas.

Erik Jonsson: Den utfrågning som vi har fått lyssna till ger ju en mycket klar bild av att frågan är komplicerad, men i motsats till Lars Sandberg så vill jag inte värdera den kritik som har framförts. Vi har inom Pensionärsförbundet inte haft resurser att göra någon bedömning av skattens sannolika inverkan på näringsliv och samhällsekonomi, men väsentligt är att svenskt näringsliv får arbeta under sådana förhållanden att den ger sitt bidrag till en stark svensk ekonomi. Det är förutsättningen för pensionärernas värdesäkring och en ekonomisk tillväxt och likaså för en ökad standard. Då är det angeläget att pensionärerna kan flytta fram kraven från värdesäkring till standardföljsamhet.

En annan fråga som oroar oss just nu, och som jag inte kan underlåta att ta upp när jag har det unika tillfället att ha skatteutskottets ledamöter som åhörare, är den ekonomiska situation som uppstår för en pensionär som har

SkU 1987/88:37

Bilaga

låg pension - observera att det här är fråga om den som har låg pension - och som gör en insats och tjänar några tusenlappar extra. Här blir det en kombination av en avtrappning av den särskilda skattereduceringen och det kommunala bostadstillägget som gör att han faktiskt många gånger mår bäst ekonomiskt om han bildligt talat håller sig till gungstolen och inte gör någonting. Än värre blir det om han under sin aktiva tid bidragit till vad finansministern kallar sparandet i Sverige och har några tusenlappar i ränteinkomster. Då gör den här kombinationen att det ofta blir fråga om pomperipossaeffekter. Förmögenhetsgränserna för avtrappningen av KBT har legat kvar på samma nivå sedan 1976, och i dag är 1976 års krona värd 42 öre. Man måste ju ta tag i detta. Jag har ställt en rak fråga till partiledarna i pressen och har fått ett svar som inte genomgående har varit riktigt lika rakt. Men klart är att man har observerat den här frågan och ser att man måste ta itu med den. Vi vill från pensionärshåll säga att det bör man göra snart.

Anita Johansson: Först har jag två frågor till P.-O. Edin. LO var en av de organisationer som tidigt gick ut och sade att utvecklingen på värdepappersmarknaden borde bromsas. Samtidigt har vi här hört, kanske till leda vid den här tidpunkten, att detta skulle få väldigt många negativa konsekvenser. Kan du förklara varför era bedömningar skiljer sig så mycket från de 35 andra remissinstansernas?

Det finns en fråga till där jag skulle vilja att P.-O. Edin något kunde upplysa oss. Det har sagts här att denna beskattning kommer att få många negativa konsekvenser med höjda räntor och mycket annat. Skulle du vilja ge din syn på den typ av negativa konsekvenser som kommit fram här i dag?

P.-O. Edin: Om vi går till den första frågan om varför det är så viktigt att göra något åt detta, så kan jag motivera det i ett allmänt fördelningspolitiskt perspektiv. Men här är argumenten så uppenbara att jag inte skall gå in närmare på dem. Jag tror att det som känns mest allvarligt och mest akut, inte minst mot bakgrund av att vi befann och fortfarande befinner oss i en period där det gäller att få Sveriges ekonomi på fast mark, än att få ekonomin att fungera på ett rimligt sätt. Det svåraste problemet därvidlag är i dag, liksom sedan hundra år tillbaka, det man brukar kalla stabiliseringspolitiska problem. Hur skall man kunna få acceptans av höga vinster som ger tillväxt i ekonomin och som skapar full sysselsättning och av samhällsekonomiskt sunda och rimliga lönekostnadsökningar som ger den för konkurrenskraften och för inflationen nödvändiga utvecklingen? Vi försöker här i landet i det perspektivet upprätthålla den fulla sysselsättningen, men i andra länder har man gett upp detta med en full sysselsättning. De har löst den motsättningen på det sättet, men det vill inte vi och allra minst arbetarrörelsen göra.

Vi försöker att spela vår roll i det hela och att övertyga våra medlemmar om att även om det på kort sikt ser bäst ut att driva upp lönekostnaderna snabbt och så mycket som möjligt för varje grupp, så är det något som i slutänden kommer att slå tillbaka på oss alla. Det är inte en förnuftig långsiktig politik och det är inte i vårt intresse att göra så. Vi säger på något sätt i ett budskap till människor att vi måste agera förnuftigt i förhållande till allas ekonomi, till samhällsekonomin och till hur vi alla kommer att få det också på litet lång sikt. Vi kan inte bara var och en på sitt håll försöka sno åt

SkU 1987/88:37

Bilaga

oss så mycket det går. Detta har vi mycket stor förståelse för bland våra medlemmar - vi har kloka medlemmar, förstående medlemmar därvidlag. Men om vissa grupper inte beter sig på det sättet och människor upplever att andra grupper snor åt sig kommer man att säga: Det hjälper ju inte om vi håller igen, och då är vi inte beredda att under åratal hålla igen. Det är därför oerhört viktigt att man får ett system som upplevs som rimligt och rättvist i det här avseendet.

När rekonstruktionspolitiken började bedrivas år 1982 framhöll jag många gånger att politikerna säger att nu måste vi ta nya och gemensamma tag och att vi skall bära bördorna lika. Jag gick ut bland våra medlemmar och sade att det är lögn, det där är fel. Vi skall inte alls bära bördorna lika. Det enda sättet att få det här att fungera är att löntagarna bär bördorna och kapitalägarna får högre vinster. Det är tyvärr det enda sätt vi känner, att höja vinsterna för att få de här effekterna. Det är löntagarna som till en början skall bära bördorna, något annat sätt att reda upp det här vet jag inte, och det vet inte någon annan heller. Det är så det måste gå till.

Men för att få med medlemmarna på en sådan politik måste man säga att det när det sedan blir dags och möjligheten finns att ge löntagarna något positivt, då skall de också få detta. Att industrin var tvungen att få mer pengar att röra sig med och till investeringar för att få större vinster fanns det och finns det förståelse för. Men varje annan grupp som försöker rida på vågen och tillskansa sig egna fördelar, stora vinster och stora inkomster, blir ett hot mot möjligheterna att föra den här politiken, inte minst mot våra förutsättningar för att kunna övertyga medlemmarna om att ställa upp för Sveriges bästa. Därför måste man i politiken i någon mening fördela sina gracer någorlunda jämnt.

När det uppstår öar av kraftiga vinster, stora inkomstökningar, Porschehysteri och liknande så måste politikerna reagera i någon mening. Man måste säga: Det här var inte meningen med vår politik. Det var meningen att vi skulle få en balanserad ekonomi och att de många människorna skulle få del av detta resultat.

Det är då nödvändigt att kyla ned utvecklingen ;huruvida det är tekniskt bra eller dåligt för den aktuella delmarknaden i sig blir av underordnad betydelse. Att få stabiliseringspolitiken att fungera är det överordnade målet i varje ekonomisk politik som kan få rätsida på problemen. Det har varit på det sättet så länge vi har haft en industrialiserad värld. Stabiliseringspolitiken är det grundläggande problemet och nyckeln till framgång i all ekonomisk politik. Då blir frågan om rättvisan mycket viktig, och detta är vårt huvudmotiv i detta sammanhang.

Så till den andra fråga som Anita Johansson ställde om hur allvarliga konsekvenser det här kan bli fråga om. Jag menar att detta i alla avseenden är en liten skatt. Den har så liten betydelse för allting att en effekt för räntans höjd inte är mätbar och inte kommer att bli mätbar. De ekonomer jag talat med har försökt göra en uppskattning. Om hela effekten av skatten skulle slå på räntans höjd så kan det knappast ens bli fråga om en tiondels procent. Vi vet att riksbanken kan påverka räntan med 1 å 2 % när den är på väg uppåt. Vill riksbanken kompensera de få punkternas höjning det här kan bli tal om så är det mycket lätt att göra. I slutänden spelar det inte alls någon roll för

SkU 1987/88:37

Bilaga

räntan, skulle jag vilja påstå. Det enda som det verkligen kan få någon reell betydelse för- som jag bedömer det och som jag tror flertalet bedömare gör - är just för den här berömda likviditeten på den finansiella marknaden. Där har vi inga erfarenheter och kan inte med bestämdhet säga vad som sker. Men om det får stora effekter spelar det inte någon fasligt stor roll för den ekonomiska politikens framgång; vi kan leva med att den sjunker ganska långt ner. Men om man bedömer att detta trots allt var mindre önskvärt så får man väl göra något åt omsättningen på marknaden och märket makerfunktionen, och sedan är ingen större skada skedd. Vi får en doppning av marknaden under en period, men som jag sade inledningsvis är det inte något stort chanstagande från en finansminister att lägga fram ett förslag om en sådan här skatt. Han har tagit mycket större risker än den här typen av risk. Det hela ger ganska små effekter i ekonomin totalt sett, det tror jag att man kan vara ganska säker på.

Anita Johansson: Jag vet att tiden lider, men jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Gösta Karlsson och Jan Bröms. Om man nu skall väga de eventuella negativa konsekvenserna på finansmarknaden mot den förbättring som det här ändå blir för pensionärerna, hur utfaller enligt er mening avvägningen i så fall?

Gösta Karlsson: Låt mig först kommentera föregående fråga om effekterna på penningmarknaden. P.-O. Edin säger att om man på grund av beskattningen av märket maker-funktionen får negativa effekter och likviditeten försvinner på marknaden, så får man väl sedan göra något åt det. LO har där kanske en något annan uppfattning än TCO. Vi tror att risken är så stor att vi vill undanta just den funktionen från beskattningen redan i det här läget.

Vi har ju sagt att vi är beredda att till viss del ställa oss bakom en ökning av beskattningen på värdepappershandeln, så att åtminstone en del av de här medlen kommer in till statskassan.

När det sedan gäller avvägningen gentemot pensionärerna har vi inte i första hand bedömt frågan om beskattningen på det sättet att vi ställt den mot vissa olika gruppers situation. Vi har sagt ja till en utvidgad skatt på värdepapper, men vi vill att man skall undanta internbankhandeln från beskattningen, eftersom vi tror att de negativa effekterna annars för likviditeten och riskkapitalmarknaden framöver kommer att bli så stora att vi inte vill ta den risken. Vi har inte direkt gjort ställningstagandet att det antingen blir fråga om att införa den här skatten eller att inte kunna ge pensionärerna deras pengar. Man kan inte utgå från att om vi inte får den här skatten så kommer man inte att kunna göra något för pensionärerna. Jag tror att frågeställningen är felaktig.

Jan Bröms: Vårt remissvar var ett så att säga mjukt avslag, en mjuk synpunkt om att den här skatten inte borde införas. Själva grunden för vårt ställningstagande var att man dåligt motiverat vilka verkningar en sådan här skatt får och hur den kommer att påverka olika typer av marknader och handeln med finansiella papper. På den grunden tyckte vi att det inte var rationellt att lägga fram ett sådant här förslag nu. Vår utgångspunkt här är den rakt motsatta till P.-O. Edins argumentering. Man kan inte i skattelag -

SkU 1987/88:37

Bilaga

stiftningen på det sätt som vi menar att man har gjort låta skatter utvecklas utifrån olika psykologiska behov som finns och låta dessa bestämma om man skall klämma åt eller införa lättnader här eller där. Det blir fråga om psykologiska strömmar av olika slag för att gynna småföretagare, låginkomsttagare, hemmafruar, yrkesarbetande osv. Skattesystemet måste byggas upp på rätt så strikta rationella grunder, och där ser vi ingen annan grund än en enhetlig konsekvent inkomstbeskattning som folk har förtroende för.

När det gäller frågan om pensionärerna och pensionssystemet på lång sikt är vår reaktion att det är en sidoargumentering att försöka skapa en koppling till pensionerna. Vi har ett gigantiskt probem med att göra klart vad vi vill ge för pensioner och vad de skall få kosta i samhället på litet längre sikt. Det problemet skall lösas. Den debatten är inte betjänt av att man spinner på den osäkerhet som stora delar av svenska folket nu känner inför vårt pensionssystem. Här måste man klargöra saker och ting, och den här frågan är en droppe i havet i den debatten.

P.-O. Edin: När det gäller valet mellan att bygga upp ett rationellt skattesystem eller att använda sig av sådana ad hoc-insatser som det här kan sägas vara fråga om, har jag till femtio procent precis samma synsätt som Jan Bröms. Huvudmålet i hela skattereformeringen måste vara att bygga upp ett effektivt och rationellt skattesystem. Om vi hade haft ett sådant skulle vi inte behövt göra den här typen av insatser. Tyvärr så har vi inte ett sådant, och vi är flera år ifrån det. Vi kan fram till dess faktiskt inte lägga oss helt still, utan vi måste arbeta med det ad hoc-system som vi har, och då blir det fråga om den här typen av insatser. Som bekant har ju t.o.m. LO varit beredd att resonera om detta. Får vi en effektiv beskattning av kapitalinkomster så kan vi resonera om hur vi skall ha det med arvs- och gåvobeskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Den dagen vi får ett effektivt och rationellt skattesystem så tycker jag att vi också skall överväga frågan om den här typen av omsättningsskater, både den på aktier och den nya på värdepapper.

Margit Gennser: Jag vill i huvudsak rikta mig till P.-O. Edin. Vi är överens om att transaktionskostnaderna höjs på grund av den här skatten, och jag skulle tro att vi också är överens om att detta skadar de finansiella marknaderna. Vi fick höra ett konstaterande av att det blir litet mindre olja i maskineriet. Om det blir mindre olja i min bil så brukar det inte vara bra för den.

Jag skulle för det första vilja fråga P.-O. Edin: Är det helt enkelt så, att de finansiella marknaderna bedöms ha en så liten betydelse för det svenska välståndet att det inte spelar någon roll ifall man konstruerar och inför en skatt som måhända ger marknaderna så stora konkurrensnackdelar att de inte kommer att kunna överleva i den internationella konkurrensen?

För det andra framhölls att det är fråga om en liten skatt men en skatt med betydande effekter, såvitt jag har förstått, på den offentliga sektorn, för kommunernas och landstingens upplåning etc. De får högre kostnader, och vi vet att alla skatter på litet längre sikt hamnar hos konsumenter, löntagare och pensionärer. Får vi en skatt som är skadlig får vi en sämre tillväxt.

Är det verkligen befogat att av psykologiska skäl införa en sådan här till

SkU 1987/88:37

Bilaga

synes liten skatt som kan få mycket stora konsekvenser för vårt framtida välstånd?

P.-O. Edin: Margit Gennser säger att transaktionskostnaderna höjs. Jag vill då påpeka att skatten på aktier höjer de höga transaktionskostnaderna på den sidan med i storleksordningen 400 %. Det är alltså en ganska kraftig skatt. Men den har inte fått så stora konsekvenser. Den skatt vi nu diskuterar kan bedömas på t.ex. obligationsmarknaden leda till en höjning av de mycket låga transaktionskostnaderna med ca 30-50 %. Detta är alltså en förhållandevis låg skatt, och den kan därför a priori tänkas få små effekter.

Margit Gennsers huvudfråga var egentligen: Om nu skatten får effekter på marknadens likviditet, spelar det då ingen som helst roll för den reala ekonomins funktionssätt? Kapitalmarknadens uppgift är att föra pengar från en överskottssektor till en underskottssektor. Jag brukar säga att den är en transportbransch. Förr skedde transporten av pengar mer direkt. Pengarna togs från ett ställe och fraktades direkt till ett annat. Däremellan fanns inte många marknadsfunktioner. Detta var i någon mening effektivare. Det gick t.ex. åt mindre vinstmedel i ekonomin för dessa transaktioner. Det krävdes också avsevärt färre personer. I slutändan satt de som behövde pengar, t.ex. i industrin. De visste att det i stort sett fanns ett sätt att finansiera en expansion och i stort sett en ränta på pengarna. De behövde inte bekymra sig särskilt mycket för detta. De visste hur finansieringssidan såg ut. De kände till marknaderna och hur möjligheterna till investeringar, sysselsättning och export såg ut.

Det system vi har i dag är mycket mer komplext. Jag kan förstå att teoretiker och auktörer på marknaderna är förtjusta över detta system, som geren vackrare marknadsfunktion. Men det är dyrare att flytta pengarna nu. Det sysselsätter åtskilligt många fler hjärnor. När jag anordnar en kurs i finanskunskap på nationalekonomiska institutionen i Uppsala tecknar sig 70-80 deltagare - alltså en klar överteckning. Många av våra unga hjärnor arbetar nu inte för att bli ingenjörer, produktionstekniker eller vanliga företagsekonomer, utan de går till den finansiella marknaden. Ett mycket viktigt realkapital, i meningen produktionskraft och innovationskraft, sugs åt det hållet.

Jag ställer mig litet undrande - och det tror jag att varje seriös ekonom gör - till om det är bra eller dåligt totalt sett att vi har dessa perfekta marknader. Det kanske är negativt, och inte positivt, att vi har dessa stora vinster. Det är inte alls säkert att det är positivt. Det kan hända att ekonomin skulle fungera på ett enklare sätt om denna transportsektor för pengar fungerade litet mer som andra delar av ekonomin, med inbyggda trögheter. Det finns inget vare sig empiriskt eller teoretiskt belägg för det ena eller andra.

Kan en så liten skatt med så stora negativa samhällsekonomiska effekter vara vettig? frågade Margit Gennser. En liten skatt med stora negativa samhällsekonomiska effekter kan inte vara vettig. Det är alldeles riktigt. Däremot är sannolikheten att denna skatt har stora negativa samhällsekonomiska effekter i stort sett noll, enligt min bedömning. Den har väldigt små negativa samhällsekonomiska effekter. Den enda påtagliga effekt skatten kan ha är att den, som jag sade tidigare, kan påverka likviditeten på dessa marknader.

SkU 1987/88:37

Bilaga

52 Margit Gennser: Per-Olof Edin och jag är till 50% överens: denna skatt kan ha effekter. Nu gäller det storleken av dessa effekter.

Per-Olof Edin sade att vårt finansiella system är ett transportsystem. Han sade att det har blivit modernare och att det är världsomfattande, men att det kanske inte är någon fördel. Det förvånade mig. Nog har väl världshandeln och över huvud taget specialiseringen och överföringen av kunskaper internationellt sett höjt vår levnadsstandard mycket kraftigt? Vi kan ju gå tillbaka till 1700-talet och göra jämförelser. Eller har jag fel? Behöver vi inte mer komplicerade, mer utbildade system för att ytterligare öka tillväxten?

P.-O. Edin: Det är alldeleles riktigt att överförandet av kunskaper har betytt oerhört mycket för utvecklingen. Däremot är det inte alls säkert att de finansiella marknadernas ökade kapacitet har gjort det.

Före 1973 var det i stort sett omöjligt för ett land att ha ett stort överskott eller underskott i budgeten. Det fanns inte en internationell kapitalrörlighet, så att man kunde placera pengarna. Det betraktades som ett mycket stort problem. Vad skulle t.ex. OPEC-länderna göra med sina 70-80 miljarder dollar i överskott? Trögheten när det gällde att transportera pengar internationellt utgjorde ett hinder för uppkomsten av stora obalanser i realekonomin. Det är inte alls säkert att den ökade perfektionen när det gäller att transportera pengar internationellt har haft någon annan viktigare effekt än att öppna möjligheten för att skapa stora reala obalanser i världsekonomin. Det är inte säkert att det i någon vidare mening är en positiv effekt. Det kan ha liknande effekter även på nationell nivå. Jag påstår inte att jag vet detta. Men det finns motsägande faktorer. Det är ingen som vet om det är bra eller dåligt. Det finns seriösa bedömare som säger att en av huvudorsakerna till att världsekonomin och de nationella ekonomierna för närvarande uppvisar så stora svängningar och obalanser, jämfört med vad de gjorde för 20-30 år sedan, kanske är att vi har blivit av med stora trögheter på de finansiella marknaderna. Därmed har amplituden i förändringarna blivit mycket större. Det är inte givet att det är dåligt med en större tröghet på finansiella marknader.

Margit Gennser: OPEC-kartellen innebar att vi ändrade de relativa priserna. Det ställde till mycket stora problem på de finansiella marknaderna. Jag skulle vilja fråga Per-Olof Edin: Kan det inte vara så att just utvecklingen av de finansiella marknaderna var det som gjorde att vi inte fick en ännu större kris då?

P.-O. Edin: Ur vetenskaplig synpunkt är svaret på den frågan inte givet. För min egen personliga del tror jag att det är precis tvärtom, att utvecklingen på de finansiella marknaderna har medgett uppkomsten av större reala obalanser. Jag tror inte att det knappast ens för USA:s ekonomi hade varit möjligt att hålla sig med de mycket stora bytesbalansunderskott man har haft under senare tid, om vi inte hade haft en utveckling av de finansiella marknaderna. Det skulle alltså motverka en real obalans i världsekonomin. Jag tror att det skulle vara omöjligt för Japan att hålla det mycket stora överskott i bytesbalansen som landet har haft under lång tid, om vi inte haft denna utveckling av smidigheten på de finansiella marknaderna. Om vi inte haft

SkU 1987/88:37

Bilaga

denna utveckling hade det hindrat uppkomsten av reala obalanser i ekonomin, och därmed hade det haft en stabiliserande verkan.

Jag kan berätta att ekonomer för närvarande gör seriösa bedömningar beträffande lönepolitiken och menar att den viktiga uppgiften för denna skulle vara att införa större trögheter i systemet, så att inte svängningarna i alltför stor utsträckning stör och hindrar den reala ekonomin att utbilda någorlunda stabila förutsättningar.

Margit Gennser: Kan det inte vara så att stelheten leder till kris? Jag tänker t.ex. på stelheten under åren 1929-31. Kan det inte vara så att våra möjligheter med finansiella marknader som är rörliga, flexibla och kreativa har kunnat leda oss ut ur denna kris? Min sista fråga är: Är det inte farligt för Sverige att ställa sig vid sidan om en sådan här utveckling som fortgår världen över?

P.-O. Edin: Självfallet kan stelheten i någon mening leda till obalanser. Problemet ligger i att vi som utgångspunkt har enorma stelheter i den reala ekonomin. Vi kan inte tänka oss att människor i sitt flyttningsbeteende, i sin anpassning till reallöner reagerar som på Reuterskärmar, alltså förändrar sig med en hastighet av 100 gånger i sekunden. Man byter inte arbetsplats i den takten, utan man byter arbetsplats kanske vart tredje, vart femte eller vart sjunde år. Spänningen med mycket snabbrörliga finansiella marknader och tämligen trögrörliga reala marknader kan i sig skapa problem.

Man kan i grova drag säga att Sverige måste följa med i utvecklingen i vår omvärld. Det är alldeles riktigt. I vissa speciella avseenden skall vi dock inte alls följa med utvecklingen. När det gäller att utveckla en arbetslöshet på 10 % tycker jag absolut att Sverige skall ställa sig utanför utvecklingen. Men det är inte möjligt för Sverige att välja en egen arbetslöshetslinje, om vi väljer att på alla andra områden sudda ut gränserna. Suddar vi ut den svenska nationella gränsen, kommer vi aldrig att kunna avvika från omvärlden när det gäller utvecklingen av arbetslösheten. Då har vi överlämnat den ekonomiska politiken till vår omvärld. Det kan hända att man i omvärlden tycker att det är bra. Jag tycker inte att det är bra, inte så länge vi har en omvärld där man är beredd att acceptera en 10-procentig arbetslöshet. Jag är beredd att ibland ta vissa negativa konsekvenser som i teknisk mening följer med att bibehålla gränserna, för att möjliggöra en egen svensk politik, t.ex. för att skydda sysselsättningen. Det är min prioritering och den prioritering man har gjort i den organisation jag tillhör. Att prioritera är en av de viktigaste delarna i det politiska livet. Det gäller t.ex. att bestämma sig för om man tycker att det är viktigt med internationalisering och att i alla lägen följa omvärlden eller om man vill slå vakt om förmågan att avvika från omvärlden t.ex. när det gäller arbetslösheten. Vi föredrar det senare. Detta är alltså en typisk politisk prioritering. Det är inget tekniskt argument.

Britta Bjelk: Jag vill ställa en fråga till TCO. I TCO:s remissyttrande stod att TCO principiellt förespråkar att man inom ramen för en totalt sett oförändrad skattekvot skall bredda skattebasen. Har TCO fått garantier för att skattekvoten inte skall ökas, eftersom man ändå tillstyrker förslaget? Det nämns nämligen ingenting om besparingar i samband med detta förslag.

SkU 1987/88:37

Bilaga

54 I yttrandet sägs också att man tror att detta kommer att leda till någon form av oligopol som i sin tur leder till höga räntenivåer, vilket man inte heller tycker om. Trots detta tillstyrker TCO förslaget. Jag förstår inte riktigt hur man kan komma fram till ett tillstyrkande, när man är emot de två viktigaste delarna i förslaget.

Gösta Karlsson: Vi har sagt att vår principiella syn är att det är bra med breda skattebaser och att det på sikt bör ge utrymme för skattesänkningar. Det är riktigt att det inte i detta förslag framförs hur det skall gå till. Men jag tycker inte att det är ett argument för att inte ge uttryck för sin principiella syn.

I vårt yttrande framför vi att vi uppfattar det som att det finns risker för att förslaget kan leda till ökade räntekostnader, och det är något vi inte tycker om. Vi har också sagt att det är svårt att mäta exakt hur stora dessa skulle bli. Men vi har också i vårt yttrande framhållit att det måste finnas en beredskap för att motverka dessa effekter.

Vidare har vi framfört invändningar mot effekten på andrahandsmarknaden. Vi uppfattar att det finns en risk för räntehöjningar genom att man lägger denna skatt just på den delen. I övrigt tycker jag inte att det finns någon sådan motsättning i vårt yttrande som Britta Bjelle vill göra gällande.

Britta Bjelle: I propositionen om skatten på värdepapper finns inte något förslag om att man skall göra besparingar på andra områden. Ni säger att förslaget är dåligt, därför att det leder till räntehöjningar och därför att det inte finns garantier för en beredskap att möta dessa. Likafullt tillstyrker ni förslaget. Jag tycker att det verkar ologiskt.

Gösta Karlsson: Det har i förslaget angetts var den miljard som skatten beräknas dra in skall hamna. Vi skulle från vår sida för att tillfredsställa Britta Bjelle kunna hävda att vi inte vill vara med om detta, utan vill att man i stället skall föreslå en besparing eller en skattesänkning på något annat område.

Vi har inte framfört vår syn på denna speciella skatt i ett heltäckande skattepolitiskt perspektiv. Vi har framfört vår principiella synpunkt på skattesystemet, att vi tycker att det är bra med bredare skattebaser. Vi har tagit ställning till vilka effekter vi tror att just denna skatt skulle kunna få. Det är ur den synvinkeln vi har avgivit vårt yttrande.

Lars Hedfors: Hittills har frågandet varit minst sagt ensidigt i den bemärkelsen att det hela tiden har handlat om skatten, hur den är konstruerad, vilka följder och effekter den får osv. Det har inte sagts någonting om vad pengarna skall användas till. Det är rätt typiskt för den svenska skattedebatten. Det är lätt att gnälla och tala illa om skatter, men man vill inte diskutera vad man får för skattepengarna. Det vill man inte tala positivt om.

Jag vill ställa några frågor till pensionärsorganisationerna. Det har väckts motioner till riksdagen med anledning av denna proposition i vilka man yrkar på att propositionen skall avslås. Ett avslag skulle äventyra den kompensation för devalveringseffekterna som ni så hett eftersträvar. Vi vill ju ha en finansiering av de reformer vi vill genomföra. Det är ganska svårt att hitta någon annan finansieringskälla för denna kompensation. Det är viktigt att få höra hur ni ser på om riksdagen skulle avslå förslaget. Det är kanske särskilt viktigt för dem som motionerat för att man skall avslå propositionen. Vilka

SkU 1987/88:37

Bilaga

55 SkU 1987/88:37

Bilaga

Erik Jonsson: Vi har sagt att vi saknar resurser för att bedöma denna skatts konsekvenser för samhälle och näringsliv. När det gäller kompensation för devalveringseffekten kan vi åberopa ett mycket klart uttalat löfte att pensionsnivån, i samma mån som löntagarnas realinkomster stiger, skall återställas. Vi skall alltså kompenseras. Man kan konstatera att vi sedan länge har haft en positiv reallöneutveckling och att vi pensionärer har förlorat stora pengar på detta förhalande. Nu är det äntligen dags att infria löftena. Jag vill också påpeka att pensionssystemets konstruktion är sådan att den inte medger någon standardföljsamhet, utan endast en oförändrad köpkraft. När köpkraften i samhället stiger är det än mer berättigat att förhållandena äntligen rättas till. Det är alltså inte fråga om en återbetalning av vad vi har förlorat. I så fall skulle det röra sig om 16-17 miljarder. Det är frågan om att återställa nivån på pensionerna. Detta är angeläget att framhålla.

Lars Sandberg: Jag vågar säga att det skulle bryta ut en fullständig storm bland landets pensionärer om riksdagen beslutade att inte införa denna skatt och pensionärerna då skulle få avstå från kompensation för devalveringseffekten. Här har landets pensionärer under ett antal år fått göra uppoffringar, samtidigt som man har kunnat registrera stora vinster inom den finansiella sektorn. Det skulle vara högst orättvist, och jag utgår från att det är omöjligt för riksdagen att fatta ett sådant beslut. Detta är en fördelningspolitisk fråga.

Lars Hedfors: Det är tydligt att det skulle utbryta en storm bland medlemmarna i PRO. Jag har inte fått riktigt klart för mig hur det blir med en eventuell storm bland SPF:s medlemmar. Jag fick inte något direkt svar på om ni har några betänkligheter mot att man för över skattemedel till pensionärerna på detta vis och därigenom uppfyller ett löfte. Tycker ni att detta är ett felaktigt sätt att uppfylla löftet?

Erik Jonsson: Vi har i klartext sagt regeringen att vi pensionärer väntar oss att Sveriges regering föregår med gott exempel och visar svenska folket att löften skall hållas. Jag tror att riksdagen måste ha samma uppfattning, allra helst som alla rimlighetsskäl talar för att vi nu äntligen skall få till stånd ett återställande av pensionsnivån. Under de senaste åren har köpkraften i landet stärkts. Vi har haft en utveckling av realinkomsterna. Men pensionärerna har fått realinkomstsänkningar sedan 1984, som nu skall rättas till. Det förväntar vi oss att Sveriges riksdag gör. Annars kommer också vi att ställa upp på stormsidan.

skulle reaktionerna bli bland era medlemmar? Hur skulle ni välja att agera i fortsättningen?

Lars Sandberg har sagt mycket klart att han tycker att det är en rättvis, riktig och solidarisk skatt. Jag vill fråga den andra pensionärsorganisationens, SPF:s, företrädare: Har ni några betänkligheter mot att man för över pengar på detta sätt från ett beskattningsområde, i detta fall värdepappersbeskattningen, till pensionerna? SACO:s representant här har sagt att det är att göra en onödig och olycklig koppling. Tycker ni att det är en onödig och olycklig koppling?

56 Jan Bergqvist: Det finns olika meningar i Sveriges riksdag. Det finns de som tycker att man inte skall kompensera pensionärerna och att man skall avslå förslaget om denna skatt. Samtidigt är det, som det framhölls från bl.a. riksgäldskontorets sida här, inte så enkelt att hitta finansieringar. Vi står här i en valsituation. Utgångspunkten för riksdagens majoritet är att det måste till en finansiering. Min fråga till Erik Jonsson blir då: Vilket råd vill ni ge oss? Skall vi avslå förslaget om skatten? Skall vi försöka finansiera pensionerna på annat sätt?

Erik Jonsson: Pensionernas n;vå skall återställas. Det är ett rimligt krav när realinkomsterna har stigit i flera år. Hur detta skall finansieras kan inte vara pensionärernas tandvärk.

Jan Bergqvist: Det betyder då att ni i princip inte har några invändningar mot att finansieringen sker via denna skatt.

Erik Jonsson: Vi tar inte ställning till finansieringen. Om jag utställer ett löfte med ekonomiska konsekvenser, går jag inte till mottagaren av löftet och frågar hur jag skall finansiera mitt åtagande.

Karl-Anders Petersson: Per-Olof Edin sade att denna skatt får ganska små effekter på ekonomin. Vi har tidigare talat om att skatten eventuellt skulle kunna ge en miljard i inkomster. Men ingen i församlingen har vågat garantera att skatten skall ge en miljard. Mot bakgrund av Per-Olof Edins uttalande om att skatten får ganska små effekter på ekonomin vill jag fråga om han tror att skatten verkligen kommer att ge inkomster på en miljard. Kanske får vi i stället en förlust, på grund av att det inte finns tillräckligt med olja i mekanismen, något som Edin har varit inne på tidigare.

P.-O. Edin: När jag säger små effekter menar jag små i den del av ekonomin där man sysslar med produktion och finansiell verksamhet. En miljard är inte så mycket pengar med tanke på att de värdepapper som denna skatt omfattar kan röra sig i storleksordningen 1 000 miljarder. Det rör sig alltså om en promille.

Den mest påtagliga effekten skatten kan få på ekonomin är att den kan verka i en stabiliseringspolitiskt gynnsam riktning. Det skulle i så fall vara oerhört värdefullt. Men det kan vi inte säga med någon bestämdhet, varken nu eller efteråt. Allmänt sett får insatser av denna typ en gynnsam stabiliseringspolitisk effekt. Där finns de stora potentialerna.

En miljard är i och för sig inte mycket pengar, om man ser det mot bakgrund av Sveriges ekonomi. Men det spelar naturligtvis en roll för pensionärernas levnadsnivå, inte minst på det psykologiska planet. Det kanske inte spelar så stor roll inkomstmässigt, utom för vissa grupper av pensionärer.

En alternativ finansiering skulle vara att löntagarna betalade. Låt oss säga att det i slutändan skulle göra 250 kr. per år för varje hushåll. För de allra flesta är inte det skillnaden mellan en god och en dålig ekonomi. Men det finns tyvärr tillräckligt många grupper där även 250 kr. spelar en avgörande roll för huruvida man skall hanka sig fram eller inte. Det kan kännas nog så

SkU 1987/88:37

Bilaga

kämpigt att spara in 250 kr. i en ekonomi som redan tidigare är ansträngd till bristningsgränsen.

På det stora hela kan man, när det gäller effekterna på de finansiella marknaderna och förmågan att försörja budgetunderskott och industri med kapital, säga att denna skatt kommer att spela ganska liten roll.

Karl-Anders Petersson: Men om skatten skulle få en negativ effekt i och med att man inte kan försörja näringslivet med kapital i tillräcklig utsträckning, då kanske man förlorar en miljard. Varken Per-Olof Edin eller Lars Hedfors tror väl att pensionärerna skulle bli skyldiga att betala det.

P.-O. Edin: Får skatten negativa effekter på den reala ekonomin, är det naturligtvis allvarligt. Sannolikt blir effekterna mycket små. Det kan t.o.m. vara så - och i min föreställningsvärld är det mer sannolikt - att en nedkylning på den finansiella marknaden, genom att man inför trögheter, faktiskt får positiva effekter. Vi kan få en större del av människorna, de som är kreativa och innovativa, att syssla med den reala verksamheten och litet färre att syssla med den finansiella verksamheten. Det skulle innebära en oerhört dynamisk effekt för vår ekonomi. Vi skulle få fler ingenjörer och färre penningmäklare, och det tror jag, allmänt sett, skulle vara en kreativ och positiv utveckling för Sveriges ekonomi.

SkU 1987/88:37

Bilaga

—

-