Bet. 1988/89:NU12

Ändring i lagen om bevakningsföretag, m.m.

Typ: Betänkande
Datum: 1989-02-21
Källa: data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande

1988/89:NU12

1988/89

NU12

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1988/89:63 (justitiedepartementet) om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, m.m., dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels två motioner från allmänna motionstiden, båda med anknytning till propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker med en mindre avvikelse propositionen, som i huvudsak går ut på att regleringen av bevakningsföretagens verksamhet skall skärpas i vissa avseenden. Ett motionsyrkande tillgodoses delvis; i övrigt avstyrks yrkanden om ändringar i eller tillägg till regeringens förslag. I en reservation (m, c, vpk, mp) begärs att möjligheten att anlita någon som väktare innan han har godkänts skall avskaffas.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om en allmän översyn av lagen om bevakningsföretag resp. en utredning om sådana företags sidouppdrag.

Propositionen

Förslag

I proposition 1988/89:63 har regeringen - efter föredragning av justitieminister Laila Freivalds - föreslagit riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

2. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

Lagförslagen återges - med korrigeringar av interpunktion m.m. - som bilaga 1 (s. 12 f.) och bilaga 2 (s. 16 f.) till detta betänkande.

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 12

Huvudsakligt innehåll

1988/89: NU 12

Förslaget till ändring i lagen om bevakningsföretag innebär bl.a. att det införs krav på auktorisation för att någon annan än ett bevakningsföretag skall få bedriva utbildning av väktare. Särskild auktorisation kommer att krävas för att ett bevakningsföretag skall få bedriva livvaktsverksamhet.

Enligt förslaget begränsas vidare möjligheterna att anlita en nyanställd men ännu inte godkänd väktare. Länsstyrelserna ges möjlighet att i det särskilda fallet förordna att den nyanställde inte får anlitas förrän frågan om godkännande har prövats. Ett beslut om att inte bifalla en ansökan om godkännande av en väktare skall gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

I propositionen tas även frågan om bevakningsföretagens sidouppdrag upp. Någon särskild reglering av dessa föreslås inte. Det preciseras emellertid i lagen att väktarnas särskilda straffrättsliga skydd bara gäller när de utför bevakningstjänst.

Om en väktare har lämnat sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag och inte inom två månader därefter visar att han har fått ny anställning hos ett sådant företag skall godkännandet återkallas. Även beslut om återkallelse av ett godkännande skall gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

Beträffande såväl lagen om bevakningsföretag som lagen (1980:578) om ordningsvakter föreslås att beslut skall överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Motionerna

Yrkanden Motionerna är följande:

1988/89:N21 av Ingbritt Irhammar (c) och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta att anlita någon som väktare innan han godkänts efter utbildning,

2. beslutar om förlängning av tiden till 6 månader när det gäller återkallelse av godkännande när en väktare lämnar sin anställning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar utredning och reglering av bevakningsföretagens sidouppdrag.

1988/89:N22 av Hans Göran Franck (s) och Stig Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att 6 § 2 stycket [lagen (1974:191) om bevakningsföretag] skall utgå ur den i propositionen föreslagna lagtexten.

1988/89:N205 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

att 4 § kompletteras med ett stadgande om att all personal skall godkänd ha genomgått sådan utbildning som krävs för s.k. polismans förordnande.

1988/89:N275 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn och samordning av lagen om bevakningsföretag och lagen om larminstallationer i enlighet med vad som anges i motionen.

Motivering

I detta avsnitt refereras motiveringen i de båda motioner från allmänna motionstiden som behandlas i betänkandet.

I takt med brottsutvecklingen har marknaden för vaktbolag snabbt ökat i omfattning, anförs det i motion 1988/89:N205 (m). Privata vaktbolag återfinns på de flesta publika anläggningar. Detta är enligt motionären en olycklig utveckling. Hittills vunna erfarenheter när det gäller vaktbolags åtaganden exempelvis vid offentliga tillställningar, på restauranger och på varuhus lämnar, hävdar han, starka tvivel på att vaktmän med nuvarande utbildning är skickade att utföra de grannlaga uppgifter som rättssäkerheten i varje enskilt fall kräver. Vid butikskontrollantverksamhet avvaktar man, när en stöld har observerats, med att ingripa tills kunden har passerat kassan. Detta strider, menar motionären, mot polislagens (1984:387) intention att brott skall förebyggas. Vid restaurangbevakning har upprepade fall av övervåld från vaktmäns sida förekommit. Utbildningen av vaktmän borde mot denna bakgrund fördjupas och breddas.

Det primära syftet med lagen om bevakningsföretag är, sägs det i motion 1988/89:N275 (s), att reglera förhållanden mellan säljare och köpare och skapa trygghet för bevakningsföretagens kunder. Lagen borde emellertid även vara ett instrument för att reglera förhållanden gentemot tredje man. Bevakningsuppgifterna gäller vanligen gentemot ”allmänheten”. Bevakning i egen regi och bevakning som utförs av kommunal myndighet borde därför inte undantas från lagens tillämpningsområde. De krav på kompetens m.m. som lagen ställer borde omfatta all bevakningsverksamhet som berör tredje man.

Att länsstyrelserna svarar för auktorisation och tillsyn medför enligt motionären att handläggningen inte blir enhetlig. Tillsynsverksamheten är mycket varierad såväl till innehåll som till effektivitet och svår att överblicka.

Installation och drift av larmanläggningar utövas inte sällan av bevakningsföretag eller i koncernförhållande till ett sådant. Bestämmelserna därom borde samordnas med bevakningsföretagslagen. Tystnadsplikten för personer hos bevakningsföretag borde bli offentligrättsligt reglerad.

Kompletterande uppgifter

Lagen om ordningsvakter, m.m.

Ordningsvakt är en person som har förordnats av den lokala polismyndigheten (i vissa fall länsstyrelsen eller rikspolisstyrelsen) för att medverka till att upprätthålla allmän ordning. Bestämmelser om sådana personer finns i lagen (1980:578) om ordningsvakter. Enligt denna lag får ordningsvakter förordnas att tjänstgöra vid - i huvudsak - vissa offentliga tillställningar och

1988/89:NU12

allmänna sammankomster varom det finns särskilda författningsbestämmelser, vid badplatser och sportplatser samt vid lokaler där alkoholdrycker serveras till allmänheten. Om det finns ett särskilt behov och är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt får ordningsvakter förordnas även i andra fall. Lagen innehåller vissa föreskrifter om kvalifikationskrav, allmänna åligganden och tystnadsplikt. Den kompletteras av ordningsvaktsförordningen (1980:579), enligt vilken rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter bl.a. om ordningsvakters utbildning.

I förarbetena till ordningsvaktslagen (prop. 1979/80:122 s. 37 f.) behandlades frågan om i vad mån väktare skall kunna förordnas som ordningsvakter. Föredragande statsrådet uttryckte förståelse för ordningsvaktsutredningens principiella inställning - redovisad i betänkandet (SOU 1978:33) Ordningsvakter- att det vore önskvärt att åstadkomma en skiljelinje mellan väktarnas och ordningsvakternas uppgifter. Att fullt ut genomföra en sådan ordning bedömdes vara förenat med betydande problem. Utvecklingen på området borde emellertid stå under fortlöpande kontroll från det allmännas sida. Företag som ägnar sig uteslutande åt ordningsvaktsverksamhet borde tillåtas endast om de uppfyllde förutsättningarna för auktorisation som bevakningsföretag.

Vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.

I lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. föreskrivs bl.a. att installation av anläggningar som är anslutna till särskilda larmmottagare får bedrivas endast efter tillstånd av polismyndighet. Tillstånd kan under vissa förutsättningar återkallas. Installationsföretagets ledning skall kontrolleras med avseende på laglydnad m.m., och företaget får rätt att inhämta polisregisterutdrag beträffande personer som söker anställning i företaget.

I lagen finns - såsom närmare har redovisats i betänkandet NU 1985/86:11 (s. 4) - en bestämmelse om tystnadsplikt i vissa fall för den som är eller har varit verksam hos en alarmeringscentral.

Tidigare riksdagsbehandling

Näringsutskottet behandlade år 1986 (NU 1985/86:11) en med motion 1988/89:N275 (s) besläktad motion om en översyn av lagen om bevakningsföretag, m.m. Ett antal myndigheter, organisationer och företag yttrade sig i ärendet. Med hänvisning till utfallet av remissbehandlingen anförde utskottet bl.a. (s. 20):

Sammanfattningsvis gäller att tanken på en allmän översyn av bevakningsföretagslagen har vunnit ringa gehör. Inte heller utskottet finner en sådan översyn motiverad. I huvudfrågan, om auktorisationskravets räckvidd, vidhåller utskottet - nu med stöd i tungt vägande remissyttranden - sin tidigare deklarerade uppfattning att det inte är realistiskt att staten skulle på föreslaget sätt reglera den bevakningsverksamhet som företag bedriver för egen räkning. Frågan om tystnadsplikt för väktare har redan blivit grundligt prövad.

1988/89:NU12

4 Det sist citerade uttalandet syftade på ett regeringsbeslut med anledning av en framställning från Bevaknings AB Securitas om en offentligrättsligt reglerad tystnadsplikt för medarbetare i bevakningsföretag (se NU 1985/ 86:11 s. 8 f.).

Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionen. Samma behandling fick en liknande motion som togs upp i slutet av år 1987 (NU 1987/88:13). Härvid anförde utskottet bl.a.:

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har hösten 1986 inlett en tidigare förberedd utbildningsverksamhet som tar sikte på att skapa förutsättningar för en bättre och enhetligare handläggning av ärenden rörande

auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag . Ett omfattande skriftligt

material till vägledning i handläggarnas arbete har sammanställts, och ytterligare konferenser planeras.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att länsstyrelsernas tillsyn över bevakningsföretagen genomförs effektivt och på

ett i möjligaste mån enhetligt sätt. Gränsdragningen mellan polisens och

bevakningsföretagens verksamhetsområden kräver särskild uppmärksamhet. LON:s samordnande insatser under medverkan bl.a. från länsstyrelsen i

Malmö, som sedan länge har ägnat intresse åt frågan , bör kunna

resultera i en sådan förbättring av tillsynen som motionärerna är angelägna om.

Interpellationssvar

Justitieminister Laila Freivalds besvarade den 17 januari 1989 en interpellation (1988/89:89) av Göran Ericsson (m), som bl.a. gällde krav på ordningsvakter som tjänstgör i offentlig miljö. Statsrådet redogjorde härvid för gällande bestämmelser om ordningsvakter och om auktorisation av bevakningsföretag. Beträffande ordningshållningen på restauranger hänvisade hon till att ett förslag till ny ordningslag bereds inom justitiedepartementet. En av de ställda frågorna kunde ytterst sägas gälla om företag över huvud taget skulle utan särskild auktorisation får bevaka sina anläggningar i egen regi. Justitieministern åberopade härvidlag den uppfattning som riksdagen vid flera tillfällen hade gett uttryck åt och anförde:

Det är inte realistiskt att staten skulle reglera den bevakningsverksamhet som företag bedriver för egen räkning. Det skulle vidare bli svårt att avgränsa den tillståndskrävande verksamheten från sådana bevakningsinsatser som var och en måste ha rätt att göra till skydd för sin egendom.

Utskottet

Inledning

Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag måste den som yrkesmässigt åtar sig vissa bevakningsuppgifter för annans räkning ha statlig auktorisation. Detta gäller i fråga om bl.a. bevakning av fastighet, anläggning, viss verksamhet eller offentlig tillställning. Lagen anger olika förutsättningar som måste vara uppfyllda för att auktorisation skall ges. Den personal som anlitas i verksamheten skall vara godkänd av auktorisationsmyndigheten, som är

1988/89:NU12

länsstyrelsen i det län där bevakningsföretagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen utövar tillsyn över företaget och kan förelägga detta att vidta rättelser och andra åtgärder. Det finns för närvarande ett drygt hundratal bevakningsföretag i landet.

På grundval av en departementspromemoria (Ds Ju 1987:4) föreslås i proposition 1988/89:63 vissa ändringar i lagen om bevakningsföretag. Någon allmän översyn av lagen har det inte varit fråga om, utan ändringarna gäller vissa speciella frågor med anknytning till den praktiska tillämpningen av lagen.

Formellt sett har två motioner väckts med anledning av propositionen. Denna åberopas även i två andra motioner, som har avlämnats under allmänna motionstiden. Utskottet behandlar i fortsättningen först regeringens förslag och de motionsyrkanden som har direkt samband därmed. Ett senare avsnitt ägnas åt övriga frågor som har aktualiserats genom motionerna.

Av regeringen föreslagna lagändringar

Om det har ingetts ansökan om att någon skall bli godkänd som väktare får ett auktoriserat bevakningsföretag enligt nuvarande bestämmelser anlita denne för bevakningsverksamhet i avvaktan på beslut i ärendet. En förutsättning är dock att han inte får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet. På denna punkt föreslår regeringen nu en skärpning. För det första skall begränsningen gälla även verksamhet som avser bevakning av person. För det andra skall länsstyrelsen i det särskilda fallet kunna förordna att vederbörande inte får anlitas eller får anlitas endast för vissa uppgifter till dess frågan om godkännande har prövats.

I två motioner hävdas att det inte alls bör finnas någon sådan undantagsbestämmelse som hittills. Ett bevakningsföretags uppgifter är sådana att det kan krävas att väktarna är godkända av den tillståndsgivande myndigheten, sägs det i motion 1988/89:N21 (c). I motion 1988/89:N22 (s) pekas på risken för att en person med avsevärd kriminell belastning kan komma att anlitas för bevakningsuppgifter under en icke obetydlig tid.

Det kan noteras att remissinstanserna inte har varit ense på denna punkt. Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll inom bevakningsbranschen har man tillstyrkt den föreslagna ordningen. En av de fyra tillfrågade länsstyrelserna har också ställt sig positiv. De tre övriga liksom bl.a. rikspolisstyrelsen har däremot velat att undantagsbestämmelsen skall avskaffas.

Utskottet stöder regeringens förslag. Därvid fäster utskottet vikt vid att möjligheten för bevakningsföretagen att utnyttja nyanställda personer före godkännandet inte blir ovillkorlig. Om en väktaraspirant för vilken godkännande begärs visar sig ha kriminell belastning får det förutsättas att länsstyrelsen utnyttjar den befogenhet att ingripa som undantagsbestämmelsen i sin föreslagna nya form kommer att ge. Motion 1988/89:N22 (s) liksom det berörda yrkandet i motion 1988/89:N21 (c) avstyrks följaktligen.

En annan nyhet i regeringens förslag är att godkännandet av en väktare skall återkallas om han lämnar sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag och inte inom två månader visar att han på nytt har anställts hos ett sådant

1988/89:NU12

företag. För närvarande är, såsom redovisas i propositionen (s. 16 f.), förutsättningarna för återkallelse i en sådan situation mera obestämda, med tillämpningssvårigheter som följd. I departementspromemorian sattes tidsfristen till sex månader, något som dock flera remissinstanser har invänt emot. En tidsfrist av två månader skulle, sägs det i propositionen, i stort sett stå i överensstämmelse med de tider som eftersträvas vid handläggningen enligt den nuvarande ordningen.

I motion 1988/89:N21 (c) begärs att den ursprungligen förordade tidsfristen skall gälla. En återkallelse redan efter två månader kan innebära svårigheter för en väktare som söker ny anställning, menar motionärerna.

Det finns, vill utskottet framhålla, ett samband mellan motionärernas inställning till den nyss diskuterade undantagsbestämmelsen och deras förslag om en längre tidsfrist i det nu berörda fallet. Om en förutvarande väktare saknar varje möjlighet att få tjänstgöra hos ett bevakningsföretag förrän han på nytt har godkänts kan en tidsfrist av endast två månader framstå som snäv.

Vid remissbehandlingen har även framkommit förslag om att en väktares godkännande i det avsedda fallet skall återkallas efter tre månader. Utskottet anser denna tidsfrist vara lämplig och förordar att lagbestämmelsen utformas i enlighet därmed. Härvid förutsätter utskottet att ärenden som gäller förnyat godkännande kommer att av länsstyrelserna prövas med största möjliga skyndsamhet. Genom ett beslut enligt vad här sagts blir det nu berörda yrkandet i motion 1988/89:N21 (c) i viss mån tillgodosett.

De ändringar i lagen om bevakningsföretag som regeringen i övrigt föreslår har i huvudsak följande innebörd. Ett företag som bedriver utbildning av väktare utan att vara bevakningsföretag blir underkastat samma auktorisationskrav och tillsyn som ett sådant. Särskild auktorisation krävs för att ett bevakningsföretag skall få åta sig att ge en enskild person livvaktsskydd. Det preciseras i lagen att väktarnas särskilda straffrättsliga skydd bara gäller när de utför bevakningstjänst, inte vid deras medverkan i bevakningsföretagens sidouppdrag. Länsstyrelsens beslut enligt lagen skall i fortsättningen överklagas hos kammarrätten i stället för hos regeringen. Samma instansordning skall även gälla i fråga om länsstyrelsernas och rikspolisstyrelsens beslut enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter. Inga motionsyrkanden har riktats mot regeringens förslag i dessa delar. Inte heller utskottet har någonting att erinra.

Övriga frågor

Bevakningsföretagen åtar sig, som nyss antytts, inte bara bevakningsverksamhet i egentlig mening utan också olika slags sidouppdrag. I propositionen (s. 14 f.) nämns flera exempel. Det kan röra sig om tillsyns- och transportuppgifter med anknytning till hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Det kan också vara fråga om uppdrag som ligger nära kriminalpolisverksamhet, såsom efterforskning av ”läckor” eller framtagning av underlag för polisanmälningar om trolöshets- och databrott o.d. Någon särskild reglering av bevakningsföretagens sidouppdrag föreslås inte. Det framhålls emellertid i propositionen att länsstyrelsernas tillsynsuppgifter måste anses inbegripa en

1988/89:NU12

allmän kontroll av att företagens verksamhet som helhet inte får en olämplig inriktning. Utvecklingen måste följas noga, anförs det vidare. Det betecknas som ett allmänt intresse att en alltför stor koncentration av uppgifter till bevakningsföretagen inte ger upphov till osäkerhet hos allmänheten om olika uniformerade kårers ställning i samhället. Särskilt angeläget är, tilläggs det, att uppkomsten av vad som skulle kunna uppfattas som privat kriminalpolisverksamhet kan förhindras.

Regeringens ståndpunkt att det inte skall införas någon särskild reglering av bevakningsföretagens sidouppgifter kritiseras i motion 1988/89:N21 (c). Det är allvarligt att dessa uppgifter inte har blivit föremål för en noggrannare granskning, menar motionärerna. Vakanser inom polisen har, anför de, direkt medverkat till att bevakningsföretagens arbetsområde har vidgats. Regeringen borde med det snaraste tillsätta en utredning för att klarlägga gränserna för bevakningsföretagens verksamhet.

Utskottet anser att regeringens nyss refererade uttalanden ger vid handen att de problem som är förknippade med bevakningsföretagens sidouppgifter kommer att bli föremål för erforderlig uppmärksamhet. Någon begäran från riksdagens sida om en särskild utredning i ämnet finnér utskottet därför inte motiverad. Yrkandet härom i motion 1988/89:N21 (c) avstyrks alltså.

I 4 § lagen om bevakningsföretag, vilken inte omfattas av regeringens ändringsförslag, föreskrivs bl.a. att all personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Denna bestämmelse jämte det bemyndigande som ges i 16 § ligger till grund för gällande föreskrifter, utfärdade av rikspolisstyrelsen, om utbildningen av väktare. Grundkursen för väktare skall enligt dessa föreskrifter omfatta minst 217 timmar med närmare angivet innehåll.

Hittillsvarande erfarenheter när det gäller vaktbolags åtaganden lämnar, sägs det i motion 1988/89:N205 (m), starka tvivel på att vaktmän med nuvarande utbildning är skickade att utföra de grannlaga uppgifter som rättssäkerheten i varje enskilt fall kräver när de arbetar direkt med människor. Därför borde, menar motionären, 4 § lagen om bevakningsföretag kompletteras med ett stadgande om att all personal skall med godkännande ha genomgått sådan utbildning som krävs för s. k. polismans förordnande.

Den utbildning som motionären härvid syftar på torde vara den som krävs för förordnande som ordningsvakt enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter. Denna lag innehåller bestämmelser om i vilken utsträckning någon som inte är polisman får förordnas att som ordningsvakt medverka till att upprätthålla allmän ordning. Närmare uppgifter har lämnats i det föregående (s. 3). Normalt får ordningsvakter förordnas att tjänstgöra vid vissa offentliga tillställningar och allmänna sammankomster, vid sportplatser etc. och vid lokaler med alkoholservering. Man undviker numera att i detta sammanhang tala om ”polismans förordnande”. I princip har en skiljelinje mellan väktarnas och ordningsvakternas uppgifter eftersträvats; det förekommer emellertid att väktare förordnas som ordningsvakter. Den utbildning som - enligt föreskrifter av rikspolisstyrelsen - krävs för förordnande som ordningsvakt omfattar 25 timmar under ledning av instruktör samt självstudier.

1988/89:NU12

8 Av det sagda framgår att det saknas förutsättningar för en sådan åtgärd av 1988/89:NU12 riksdagen som föreslås i motion 1988/89:N205 (m). Denna avstyrks således av utskottet.

En översyn av lagen om bevakningsföretag och en samordning av denna med lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. begärs i motion 1988/89:N275 (s). Huvudönskemålet, som samme motionär har framfört vid flera tidigare tillfällen, tycks vara att kravet på auktorisation skall utsträckas till att gälla också för sådan bevakningsverksamhet som ett företag till sitt skydd bedriver i egen regi. Bevakning som utförs av en kommunal myndighet skulle också omfattas av kravet. En mera enhetlig tillsynsverksamhet och en offentligrättsligt reglerad tystnadsplikt för väktare är andra önskemål.

När en motion med motsvarande innehåll prövades år 1986 kom utskottet efter en beredning som innefattade grundlig remissbehandling fram till att motionen inte gav anledning till någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen godtog denna bedömning. På flera punkter räknade utskottet med att initiativ skulle tas av regeringen eller berörda myndigheter. Förslagen i den nu behandlade propositionen 1988/89:63 är ett uttryck för att så har skett. Ytterligare bör nämnas att länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) förra året har genomfört en konferens med bl.a. representanter för länsstyrelserna, varvid frågor om auktorisation och tillsyn av bevakningsföretagen och om godkännandeprövning beträffande bevakningspersonal behandlades. Allmänna råd på detta område håller nu på att utarbetas. För denna uppgift har bildats en arbetsgrupp med företrädare för LON, rikspolisstyrelsen och länsstyrelserna.

Utskottet finner det inte heller nu motiverat med en sådan allmän utredning rörande lagen om bevakningsföretag m.m. som har föreslagits. Motion 1988/89:N275 (s) avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjlighet att anlita någon som väktare innan han godkänts

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89:N21 yrkande 1 och motion 1988/89:N22 antar förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1 i vad avser 6 §,

2. beträffande återkallelse av godkännande närén väktare lämnar sin anställning

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N21 yrkande 2 antar förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1 i vad avser 13 §,

3. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i övrigt och moment 2 antar

a) förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1 såvitt förslaget inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 2,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter enligt bilaga 2,

4. beträffande bevakningsföretagens sidouppdrag att riksdagen avslår motion 1988/89:N21 yrkande 3,

5. beträffande krav på väktares utbildning att riksdagen avslår motion 1988/89:N205,

6. beträffande översyn av lagen om bevakningsföretag, m.m. att riksdagen avslår motion 1988/89:N275.

Stockholm den 21 februari 1989

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Karin Nilsson (vpk).

Reservation

Möjlighet att anlita någon som väktare innan han godkänts (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Karin Nilsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet stöder” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Motionärernas invändningar mot undantagsbestämmelsen, även i dess föreslagna nya form, är enligt utskottets mening tungt vägande. Det strider mot den aktuella regleringens anda att bevakningsföretagen får anlita personer vilkas lämplighet ännu inte har prövats. Följaktligen bör 6 § andra stycket inte ändras utan, såsom föreslås i motion 1988/89:N22 (s), utgå ur lagen. Det föreslagna nya tredje stycket mister därmed sin funktion och bör likaledes utgå. Om 6 § utformas som nu sagts tillgodoses även motion 1988/89:N21 (c) i nu berörd del.

1988/89:NU12

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande möjlighet att anlita någon som väktare innan han godkänts

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N21 yrkande 1 och med bifall till motion 1988/89:N22 antar förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1 i vad avser 6 §, dock med uteslutande av andra och tredje styckena.

1988/89:NU12

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs att 2 samt 5— 15 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Bevakningsföretag får inte bedri- Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § förs- va verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt den- ta stycket utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation). na lag (auktorisation). Särskild auk torisation

krävs för att bevakningsföretag skall få åta sig bevakning av enskild person för dennes skydd.

Föreskriven utbildning av personal som skall utföra bevakningstjänst får ske endast efter auktorisation enligt denna lag. Företag som utan att vara bevakningsföretag bedriver sådan utbildning kallas utbildningsföretag.

5§2

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation.

Har länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen skilda uppfattningar i ärendet skall detta underställas regeringen.

6 §3

Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten och ledamöter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Sedan ansökan om prövning Sedan ansökan om prövning

gjorts får auktoriserat bevaknings- gjorts får ett auktoriserat bevak företag

i avbidan på beslut eller be- ningsföretag i avvaktan på beslut

sked i ärendet anlita den som an- eller besked i ärendet anlita den

sökningen avser för verksamhet i som ansökningen avser för verk vilken

han ej får befattning med nå- samhet i företaget, om inte länssty got

förhållande som har betydelse reisen bestämmer annat. Han får

1 Senaste lydelse 1980:588.

2 Senaste lydelse 1980:588.

1 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89: NU 12

Bilaga 1

12 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för rikets säkerhet. dock inte anlitas för bevakning av

enskild person för dennes skydd eller för verksamhet i vilken han får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.

Ett beslut att avslå en ansökan gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger.

7§<

Den som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken.

Den som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare) har det skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken när han utför sådan tjänst.

8 §5

Tillsyn över ett auktoriserat bevakningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen det biträde som behövs för tillsynen.

Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda.

Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen.

9 §6

Ett auktoriserat bevakningsföretag skall lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn.

Företaget skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år.

Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag skall lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn.

Företagen skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år.

10 §7

Länsstyrelsen har rätt att inspektera ett auktoriserat bevakningsföretag och att ta del av samtliga handlingar som rör företagets bevakningsverksamhet. Inspektion skall göras så snart det finns anledning

Länsstyrelsen har rätt att inspektera auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag och att ta del av samtliga handlingar som rör företagens bevakningsverksamhet eller utbildning av väktare. Inspektionen

4 Senaste lydelse 1975:687.

5 Senaste lydelse 1980:588.

6 Senaste lydelse 1980:588.

7 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89:NU12

Bilaga 1

13 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till det, dock minst en gång vartannat år.

skall göras så snart det finns anledning till det, dock minst en gång vartannat år.

11 §8

Underlåter ett auktoriserat bevakningsföretag att lämna upplysningar enligt 9 § forsta stycket, att sända in redogörelse enligt 9 § andra stycket eller att lämna tillgång till handlingar enligt 10 §, får länsstyrelsen förelägga vite.

Underlåter ett auktoriserat bevaknings- eller utbildningsföretag att lämna upplysningar enligt 9§ första stycket, att sända in redogörelse enligt 9 § andra stycket eller att lämna tillgång till handlingar enligt 10 §, får länsstyrelsen förelägga vite.

12 §9

Länsstyrelsen får förelägga ett auktoriserat bevakningsföretag att vidta de rättelser och andra åtgärder som föranleds av tillsynen. Föreläggandet får förenas med vite.

Länsstyrelsen får förelägga ett auktoriserat bevaknings- eller utbildningsföretag att vidta de rättelser och andra åtgärder som föranleds av tillsynen. Föreläggandet får förenas med vite.

13 §'

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga tillämpas 5 § andra och tredje styckena.

Auktorisation eller godkännande enligt 4 § kan återkallas, när i denna lag angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill. Ett godkännande skall återkallas även när personen i fråga lämnar sin anställning eller sitt uppdrag hos ett auktoriserat bevakningsföretag och inte inom tre* månader därefter visar att han fått ny anställning eller nytt uppdrag hos ett sådantföretag.

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga skall länsstyrelsen inhämta rikspolisstyrelsens yttrande.

Fråga om återkallelse av godkännande prövas av den länsstyrelse som har godkänt den som prövningen avser eller, om frågan angår föreståndaren för verksamheten eller en ledamot i företagets styrelse, av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Om det finns synnerliga skäl får länsstyrelsen i stället för att återkalla ett godkännande begränsa det till en viss verksamhet eller ett visst område.

* Senaste lydelse 1980:588.

9 Senaste lydelse 1980:588.

10 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89:NU12

Bilaga 1

* Enligt regeringens förslag två.

Nuvarande lydelse

14 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller lämnar osann uppgift i fall som avses i 9 §.

15 Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Beslut om återkallelse av eller begränsning i ett godkännande gäller omedelbart, om inte annat Jorordnas.

11 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver verksamhet som avses i 1 § första stycket utan auktorisation eller lämnar osann uppgift i fall som avses i 9 §.

12 Länsstyrelsens beslut i ärenden enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Rikspolisstyrelsen får överklaga länsstyrelsens beslut i ärenden om auktorisation.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

2. Annan än auktoriserat bevakningsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver föreskriven utbildning av väktare får, under förutsättning att ansökan om auktorisation av sådan verksamhet görs före den 1 oktober 1989, fortsätta verksamheten till dess ansökningen slutligt har prövats. Avslås ansökningen får, när särskilda skäl föreligger, ändå medges att verksamheten får fortsätta under en viss övergångstid.

3. Ett auktoriserat bevakningsföretag som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet för bevakning av enskild person för dennes skydd eller föreskriven utbildning av väktare behöver inte auktorisation av denna verksamhet under förutsättning att den före ikraftträdandet har getts till känna för tillsynsmyndigheten.

4.1 fråga om överklagande och underställning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1988/89:NU12

Bilaga 1

1' Senaste lydelse 1980:588. 12 Senaste lydelse 1980:588.

2 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom förskrivs att 5-7 och 10 i ter skall ha följande lydelse.

i lagen (1980:578) om ordningsvak -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

En ordningsvakt förordnas av rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av polisstyrelsen. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

En ordningsvakt förordnas av rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av polismyndigheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, skall det också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

6§

En ordningsvakt lyder under polisstyrelsen i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

En ordningsvakt lyder under polismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

7§

En ordningsvakt skall hålla polisstyrelsen underrättad om förhållanden som rör hans verksamhet och är av sådan art att de bör komma till styrelsens kännedom.

En ordningsvakt skall hålla polismyndigheten underrättad om förhållanden som rör hans verksamhet och är av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom.

10 §

Beslut som en polisstyrelse har meddelat enligt denna lag överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut som en länsstyrelse eller rikspolisstyrelsen har meddelat enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut som en polismyndighet har meddelat i ärenden enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som en länsstyrelse eller rikspolisstyrelsen har meddelat enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1988/89: NU 12

Bilaga 2

gotab 16978, Stockholm 1989