Ordningsvakter

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av

9°

Statens offentliga utredningar @ V35] 1978:33 §57 Justitiedepartementet

Ordningsvakter

Betänkande av grdningsvaktsutredningen Stockholm 1978

Omslag Jan Boman Jemström OfTsettryckeri AB ISBN 91-38-04048-4 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm l978

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den 14 juni 1974 bemyndigande Kungl. Majzt statsrådet Geijer att tillkalla en sakkunnig för att utreda frågan om översyn av bestämmelserna om ordningsvakter. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 11 september 1974 ledamoten av riksdagen, planeringschefen Åke Wictorsson som sakkunmg. Att som experter biträda utredningen förordnades den 16 oktober 1974 ombudsmannen Bror Gunnarsson, direktören Bengt Göransson, direktören Olle Johannesson, polisintendenten numera byråchefen Rune Johannesson och ombudsmannen Åke Schill. Som sekreterare har tjänstgjort fr. o. m. den 14 oktober 1974 hovrättsassessorn Martti Heino samt som biträdande sekreterare fr. o. m. den 26 oktober 1977 polisintendenten Björn Klang. Utredningen har antagit namnet ordningsvaktsutredningen. Vi får härmed överlämna vårt betänkande. Vårt uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i mars 1978

Åke Wicrorsson /Marrti Heino

lyöm Klang

Innehåll

Förkortningar ll Sanzman/Zzrming 13 Fö/jfármings/örslag . . . . . 19

4 Förslag till Förordning om ändring i polisinstruktionen (1972:511) . . . . . . . . . . . . . . . 27 Förslag till förordning om ändring i allmänna ordningsstadgan

Förslag till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster . . . . . . . . . . . . . . 30 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande . . . . . . . . . . . . . 32 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. . . . . . . . . 32 10 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (l969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten . . . . . . . 33 ll Förslag till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling . . . . . . . . . . . . 33 12 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1948:195) om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten 34 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt 35 14 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) 37 15 Förslag till Förordning om ändring i vapenkungörelsen

16 Förslag till förordning om ändring i Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för fisketillsynsmän . . . . . . . . . . . 39 17 Förslag till lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. . . . . . . . . . 40 18 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1940:383) angående tillämpning av lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. 41

6 Innehåll

19 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1968:333) om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och

20 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken . . . . . 43 21 Förslag till lag_om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig . . . . . . . . . . . . . . . 43 22 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen (1943:881) om polisens ställning

23 Förslag till lag om ändring i militär rättsgångslag (1948:472) 44 24 Förslag till förordning om ändring i luftfartskungörelsen (1961:558) 45

Uiredningsuppdrager och utredningsarbete! 47 Direktiven . . . . . 47

3.1 Inledning . . . . . . . . 55 3.2 Några grundläggande begrepp 55 3.2.1 Polisverksamhet . . 55 3.2.2 Delegering av polisverksamhet 56 3.2.3 Ordningsvakt . . . 57 3.2.4 Väktare och bevakningsföretag 58 3.2.5 Ordningsvaktsföretag 58 3.2.6 Allmän plats . . . . . . . . . . . . 58 3.3 Huvuddragen av gällande rätt beträffande ordningsvakter 59 3.3.1 Förordnande av ordningsvakt och ordningsvakts befogenheter 59 3.3.2 Straffrättsligt ansvar och skydd; skadestånd 62 3.3.3 Medborgarnas skydd mot kroppsligt ingrepp 65 3.3.4 Ordningshållning vid offentliga tillställlningar m. m. 65 3.3.5 Nödvärn, nöd, laga befogenhet, gripande och beslag 69 3.3.6 Avvisande och avlägsnande m. m. 71

Utländsk rätt 75

Ordningsvakternas verksamhetsförhâllanden 79 5.1 Rikspolisstyrelsens Förordnanden 80 5.2 Länsstyrelsernas Förordnanden 81 5.3 Polismyndigheternas förordnanden 82 5.3.1 Generella förordnanden . . . . . . . 82 5.3.2 Förordnanden avseende offentliga tillställningar o. d. 83 5.3.3 Förordnanden avseende bostäder, bostadsområden och liknande 83

Innehåll 7

5.3.4 Förordnanden avseende nationalparker och naturreservat 84 5.3.5 Förordnanden avseende friluftsomrâden och liknande 84 5.3.6 Förordnanden avseende allmänna platser enligt AOst och därmed jämförliga platser . . . . . . . . 85 5.3.7 Förordnanden avseende ordningshållning på fartyg 86 5.3.8 Förordnanden avseende ordningshållning på andra transportmedel 86 5.3.9 Förordnanden for arrestant- och/eller förpassningsvakt 87 5.3.10 Förordnanden lör skyddsområdesvakt 87 53.11 Förordnanden avseende trafikdirigering 88 5.3.l2 Ytterligare exempel på verksamhetsområden 88 5.3.l3 Särskilt om viss ordningsvaktsverksamhet i Stockholm 89 5.4 Ordningsvakter vid ej offentliga tillställningar 89 5.5 ABAB:s verksamhet . . . . . . . . . . . 90 5.6 Till utredningen framförda synpunkter på ordningsvakternas verksamhet 91

5.7 överväganden rörande polisverksamhet genom annan personal

än polismän . . . . . 96 5.7.1 Bakgrund . . . . . 96 5.7.2 Allmänna överväganden 97 5.7.3 Speciella överväganden . . . 99 5.7.4 Ordningsvaktemas verksamhetsområden 101

Omhändertaganden genom ordningsvakt och transporter av Omhändertagna . . . . . . . . . 105 6.1 Omhändertaganden enligt LTO . . . . . . . . . . . 105 6.2 Omhändertaganden enligt KF (1841:58 s. 1) mot fylleri och dryckenskap och enligt LOB 106 6.3 Transport av Omhändertagna 106

6.4 överväganden . . . . . 109

6.4.1 Omhändertaganden 109 6.4.2 Transporter 110

Rätt att använda våld 113 7.1 Nuvarande förhållanden 113

7.2 överväganden 113

Ordningshällning vid offentliga tillställningar och vissa allmänna sammankomster 115 8.1 Inledning 115 8.2 Tillämpningen av allmänna ordningsstadgans bestämmelser om ordningshållning genom ordningsvakter 116 8.2.1 Danstillställningar . . . . . . 116 8.2.2 Offentliga tillställningariallmänhet . . . 117 8.2.3 Samråd mellan polismyndighet och anordnare angående ordningsvaktsbehovet 117

8 Innehåll

8.3 överväganden . . . . . . 118

8.3.1 Allmänna överväganden . . 118

8.3.2 Åläggande att bekosta ordningsvakter 120

Förordnande av ordningsvakt m. m. . . . 123 Förordnande myndighet, personprövning samt återkallelse m. m. av förordnanden . . . . . . . . . . . 123 9.2 Förordnandens giltighetstid och geografiska omfattning m. m. 124 9.3 Antalet ordningsvakter som hinder mot ytterligare förordnanden 126

9.4 överväganden 127

10 Utbildningen av ordningsvakter 129 10.1 Gällande bestämmelser . . . . . 129 10.2 Utbildningsverksamhet under åren 1973-1974 131 10.3 Ej utbildade ordningsvakter 133 10.4 Synpunkter på utbildningen 133

10.5 överväganden 135

11 Ordningsvakts Lttrustning 141 11.1 Gällande bestämmelser . . 141 11.2 Gällande bestämmelsers tillämpning 142 11.3 Synpunkter på ordningsvakts utrustning 149

11.4 överväganden 150

12 Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter: ordningsvakters ställning på arbetsmarknaden och fackliga organisation 153 12.1 Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter; nuvarande förhållanden . . . . . . . . . . . . . 153 12.2 Ordningsvakters ställning på arbetsmarknaden, fackliga organisation och lokalanknytning; nuvarande förhållanden 155 12.3 Ordningsvaktsföreningar . 158 12.3.1 Ordningsvaktsförening som förmedlare av ordningsvaktsuppdrag . . . . . . . . . . . . . 158 l2.3.2 Samarbete ordningsvaktsförening-polismyndighet 159

12.4 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . 161

12.4.1 Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter 161 12.4.2 Ordningsvakters ställning på arbetsmarknaden och fackliga organisation m. m. 162 12.4.3 Ordningsvaktsföreningar 165

13 Jakt- och _ñsketi//syn 169 13.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . 169 13.2 Gällande rätt beträffande jakt- och fisketillsyn 169 13.21 Jakttillsyn . 169 13.2.2 Fisketillsyn . . . . . . . . . . . . . 171 l3.2.3 Tvångsâtgärder enligt rättegångsbalken . . . . 175 13.2.4 Jakt- och fisketillsynspersonals rätt att använda våld 176

Innehåll 9

13.3 Förordnanden av ordningsvakter förjakt- och/eller fisketillsyn samt förordnanden av fisketillsynsmän . . . . . . 180 13.4 Utbildning av ordningsvakter för jakt- eller fisketillsyn . 184 13.5 Framförda synpunkter på jakt- och ñsketillsynen 185

13.6.1 När bör jakttillsynsman förordnas 187 13.6.2 När bör lisketillsynsman få forordnas . . . 188 13.6.3 Begreppen med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning och fisketillsynsman 188 l3.6.4 Förordnande myndighet 188 13.6.5 Tillsynspersonalens befogenheter 189

14 Ordningsvakter vid skyddsjöremâl 191 14.1 Inledning 191 14.2 Gällande rätt . 191 14.2.1 Skyddsföremål . . . . 191 l4.2.2 Förbud m. m. enligt skyddslagen . . . . . 192 14.2.3 Konsekvenserav förbud enligt skyddslagen . . . . 193 l4.2.4 Krigsman, försvarsmakten, forman, underlydande, befälsrätt och lydnadsplikt . . . . . . 195 14.2.5 Konsekvenser av krigsmannaegenskapen 197 14.2.6 Militärordningshållning . . . . . . . 197 l4.2.7 Provisoriska anvisningar för in- och utpasseringskontrollen vid skyddsforemål, 1959 års upplaga 202 14.2.8 Befogenheter for ordningsvakt vid skyddsföremål 204 14.3 Förordnanden avseende skyddsföremål 205 l4.3.l Militära skyddsforemål 205 14.3.2 Civila skyddsforemål 207

14.4 överväganden 208

l4.4.1 Befalsrätten . . . . . . . . . . . . 208 14.4.2 Ordningsvakts medverkanikuppförsvaret . . . . 208 l4.4.3 Förslag till lösning av befálsrättsfrâgan och kuppförsvarsproblemet 208

15 Specialmolivering . . . . . . 211 15.1 Förslag till lag om ordningsvakter 211 15.2 Förslag till förordning om ordningsvakter 224 15.3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken . . . . . 228 15.4 Förslag till Förordning om ändring i polisinstruktionen (1972:511) . . . . . . . . . . . . . . . 230 15.5 Förslag till förordning om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) . . . . . . . . . . . . . . . 231 15.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster . . . . . . . . . . . . . . 231 15.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 15.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande 232

10 Innehåll SOU 1978133

15.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. . . . . . . . . . . 232 15.10Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten . . . . . . . 233 15.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling . . . 233 15.l2Förslag till Förordning om ändring iförordningen (1948:195) om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 15.13Förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt 234 15.14Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) . . . 235 15.15Förslag till förordning om ändring i vapenkungörelsen (1974:123) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 15.16Förslag till förordning om ändring i Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för fisketillsynsmän . . . . . . . . . . . 235 l5.l7Förslag till lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. . . 236 15.18Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1940:383) angående tillämpning av lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. . . . . . . . . . 237 15.19Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1968:333) om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 15.20Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken . . . . . 238 15.21Förslag till lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig . . . . 238 15.22Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen (1943:881) om polisens ställning

15.23Förslag till lag om ändring i militär rättegångslag (1948:472) . 239 15.24Förslag till förordning om ändring i luftfartskungörelsen (1961:558) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 Bilaga 1 Starisliska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . 241

Bilaga 2 Utdrag av ÖBzs .förstudie Översyn av bevakningsz/änsren i

_fred . . . . . . . . . . . . . 251 Underbi/aga Förkortningaribilagaloch2 . . . . . . . . . 259

Förkortningar

ABAB Allmänna bevakningsaktiebolaget AM Allmänna meddelanden från rikspolisstyrelsen AOst Allmänna ordningsstadgan (1956:617) Bevakningskungörelsen KK (1940:383) angående tillämpningen av lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. BrB Brottsbalken F AP Föreskrifter och anvisningar för polisväsendet Fiskelagen Lagen (1950:596) om rätt till fiske FOV Förslag till förordning om ordningsvakter Förverkandelagen Lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Jaktlagen Lagen (1938:274) om rätt till jakt Kontrollagen Lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats LAS Lagen (1956:618) om allmänna sammankomster LOB Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. LOV Förslag till lag om ordningsvakter LTO Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande Pl Polisinstruktionen (1972:511) ProvlnUtKtr Provisoriska anvisningar för in- och utpasseringskontrollen vid skyddsföremål, 1959 års upplaga PUF Provisoriska föreskrifter om polisens utrustning utfärdade den 28 december 1964 RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen Skjutkungörelsen KK (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten SkoF Förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden Skyddslagen Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. SL AB Storstockholms lokaltrafik Tj RK Tjänstereglemente för krigsmakten fastställt

VaktB Bestämmelser för vaktpersonal vid krigsmakten, 1971 års upplaga

12 Förkortningar

1955 års instruktion Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för ñsketillsynsmän 1955 års kungörelse Kungl. Majzts kungörelse (1955:275) angående skyldighet för befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning att utöva jakt- och fisketillsyn m. m.

Sammanfattning

Ordningsvakt förordnas för närvarande enligt 90§ polisinstruktionen (1972:511) att utföra polisbevakning. Vad som skall avses med polisbevakning är oklart. På grund härav har ordningsvakter kommit att förordnas för en mängd skiftande ändamål. Det kan beträffande många av de skilda verksamheter vartill ordningsvakter förordnats ifrågasättas om de är av sådan art att de bör utövas av ordningsvakter. En av våra huvuduppgifter har därför varit att närmare precisera de fall där ordningsvakter skall få anlitas. Vidare anser vi att huvudarbetsuppgiften för ordningsvakter skall vara ordningshållning. Sådan ordningshållning betecknar vi som ordningsvaktsverksamhet och föreslår att denna verksamhet regleras i en särskild lag om ordningsvakter, som ersätter nuvarande bestämmelser om ordningsvakter i polisinstruktionen. I förslaget till lag om ordningsvakter föreskrivs att ordningsvaktsverksamhet får bedrivas l. vid offentlig tillställning 2. vid badplats eller lägerområde och i lokal eller plats för sport, spel eller liknande, vartill allmänheten äger tillträde 3. vid konsert 4. vid servering till allmänheten av alkoholhaltiga drycker. I förslaget föreskrivs vidare att ordningsvaktsverksamhet skall få bedrivas även i andra fall än de nyss angivna, då det på grund av särskilt behov är oundgängligen nödvändigt för att upprätthålla ordningen. l lagförslaget bemyndigas rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om tillämpningen av lagen. Vi utgår från att en väsentlig del av dessa skall avse frågan när sådant särskilt behov kan anses föreligga. Vid avgörande av denna fråga bör främst beaktas om den aktuella verksamheten kan anses analog med de fall som angivits under punkt 1-4. Vårt förslag innebär vidare att polisstyrelsen i de under p. l-4 angivna fallen äger rätt att utan ansökan uppta fråga om ordningsvaktsverksamhet skall anordnas medan den, då det gäller de ej specificerade fallen (3 §), får uppta sådan fråga endast efter ansökan. I samtliga fall blir emellertid polisstyrelsens beslut om ordningsvaktsverksamhet tvingande och får således karaktären av ett åläggande även då det meddelas i anledning av en ansökan. Reglerna om åläggande att bekosta ordningsvakt föreslås överförda från allmänna ordningsstadgan och lagen om handel med drycker till den av oss föreslagna lagen om ordningsvakter.

14 Sammanfattning

Enligt vårt Förslag avses med ordningsvakt den som utan att vara anställd förordnats Personer med vid polisväsendet att upprätthålla ordningen. eller bevakningsuppgifter skall därför i fortsättningen inte speciella tillsynsförordnas som ordningsvakter utan förordnas att utföra den speciella uppgiften, exempelvis jakttillsyn (jakttillsynsmän), bevakning av skyddsfökommunal trañkövervakning (trafikvakt) samt arreremål (skyddsvakt), stant- och förpassningsbevakning (arrestant- och förpassningsvakt). Som framgått har vi inte funnit det möjligt att uttömmande ange de fall där skall få bedrivas. Som exempel på platser där ordningsvaktsverksamhet sådan i princip inte bör få förekomma kan nämnas sådana platser som enligt - 1 § forsta stycket allmänna ordningsstadgan (1956:617) är allmänna platser platser. Endast i undantagsfall och efter gator, torg, parker och liknande särskild prövning bör ordningsvaktsverksamhet få äga rum på sådana platser. Ordningsvaktsverksamhet bör i princip inte heller få bedrivas på s. k. kvasiallmänna platser varmed närmast avses innetorg och centrumanlägg- Inom bostadsområden bör ordningsvaktsverksamhet inte få föreningar. komma. Beslut om ordningsvaktsverksamhet liksom förordnande av ordningsvakt meddelas av polisstyrelsen och skall avse viss tid, högst tre år. Beslut om ordningsvaktsverksamhet skall noga ange den plats där får verka och skall föregås av samråd mellan polisstyrelsen och ordningsvakt den som vill bedriva sådan verksamhet, om denne begär det. Ordningsvakt skall innan han börjar tjänstgöra på viss plats förvissa sig om att beslut finns att ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas på platsen. skall bekostas av den som bedriver sådan. Ordningsvaktsverksamhet Ordningsvaktsförordnande innebär behörighet att utöva ordningsvaktsverksamhet där sådan får bedrivas. Behörigheten kan avse hela polisdistriktet men även viss bestämd plats eller lokal. Polisstyrelsen får även meddela förordnande som medför behörighet för ordningsvakten att verka inom flera ett eller flera län eller hela riket, om viss ordningsvakt av polisdistrikt, särskilda skäl kan anses ha behov av en sådan vidsträcktare behörighet. Vi har den principiella uppfattningen att ordningsvakter inte skall kunna tillhandahållas av bevakningsföretag. De arbetsuppgifter som gäller för och deras anställda regleras inom ramen för den bevakningsföretagen lagstiftning som gäller för dessa företag. Upprätthållande av allmän ordning och säkerhet ankommer på polisen. Ordningsvakter fullgör arbetsuppgifter som faller inom detta område. Med hänsyn till bristen på poliser måste under

lång tid finnas ett system med ordningsvakter med begränsade ordningshåll-

ningsuppgifter vid främst offentliga tillställningar. Att låta bevakningsföretag bedriva ordningsvaktsverksamhet skulle lätt kunna leda fram till uppkomsten av en reservpoliskår. En sådan utveckling kan inte accepteras varför vi funnit det nödvändigt att kraftigare markera en gräns mellan väktare och ordningsvakter. Vi har därför övervägt förbud för bevakningsföretag att överhuvud tillhandahålla men har funnit det inte vara möjligt att för ordningsvakter närvarande införa ett sådant förbud. Bevakningsföretag kan därför fortfarande få bedriva ordningsvaktsverksamhet, då det på grund av särskilt behov är oundgängligen nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Polisstyrelserna skall meddela beslut om ordningsvaktsverksamhet även i dessa fall. Riks-

Sammanfattning 15

polisstyrelsen skall utfärda riktlinjer för prövningen av dessa. Vi utgår från att genom en stark restriktivtet i den na prövning sådan verksamhet kommer att bli av ringa omfattning och avse alldeles speciella situationer. Vi har funnit att sådana företag som uteslutande tillhandahåller ordningsvakter och som därför inte kan få auktorisationen enligt lagen (1974:191) Om bevakningsföretag inte bör få fortsätta med denna verksamhet. l vårt förslag finns därför ett förbud för andra företag än bevakningsföretag att utföra ordningsvaktsverksamhet. På den som skall förordnas som Ordningsvakt uppställs krav att han med avseende på laglydnad och övriga omständigheter skall vara lämplig att utöva ordningsvaktsverksamhet samt att han genomgått föreskriven utbildning. Vi föreslår att ordningsvaktsverksamhet får utövas endast av den som fyllt 20 men inte 65 år. Förordnande skall kunna återkallas för bl. a. den Ordningsvakt som utan giltig anledning vägrar att tjänstgöra. Vad gäller utbildningen föreslås att denna utökas till att omfatta ca 25 timmar mot nuvarande 16 timmar samt att polisen även fortsättningsvis skall vara huvudman för utbildningen. Denna lärarhandledda grundutbildning skall kompletteras med självstudier och erforderliga fortbildningskurser. Deltagare i utbildning skall enligt förslaget under kurstiden erhålla resekostnadsersättning och traktamente i enlighet med reglerna i allmänna resereglementet (1952:735). Beträffande ordningsvakts utrustning föreslås for inomhusbruk civil klädsel med igenkänningstecken och för utomhusbruk lämplig klädsel med igenkänningstecken jämte båtmössa eller skärmmössa. I förordnande får föreskrivas rätt för Ordningsvakt att som särskild utrustning bära batong och handbojor. Rikspolisstyrelsen föreslås utfärda föreskrifter för utrustningen. Därvid bör bl. a. övervägas frågan om rätt för ordningsvakter att bära enhetlig klädsel. Enligt vår uppfattning får ordningsvakts klädsel inte vara sådan att den kan förväxlas med vare sig polis- eller väktaruniform. Det är klan att Ordningsvakt utrustas olämpligt med skjutvapen. Vi föreslår därför sådan ändring i skjutkungörelsen (1969:84) att bl. a. väktare, som fullgör t. ex. ambassadbevakning, blir underkastade vissa regler i kungörelsen. Enligt vår mening bör anordnarens ansvar för ordningen vid offentliga tillställningar kvarstå och avse även andra tillfällen då Ordningsvakt anlitas. Som tidigare skall Ordningsvakt ha en primär lydnadsplikt gentemot polisman. Dessutom föreslås att anordnare sekundärt får meddela ordningsvakt anvisningar. Vidare föreslås att polisman tillfälligt får skilja Ordningsvakt från verksamheten om det är nödvändigt. Om sådan åtgärd skall polismannen omedelbart underrätta polisstyrelsen. Ordningsvakt skall hålla polisstyrelsen underrättad om förhållanden som är av sådan vikt att de bör komma till dennas kännedom. Innebörden härav är bl. a. att Ordningsvakt inte behöver rapportera förseelser såsom förargelseväckande beteende av enkel beskaffenhet och lindrigare former av ofredande. Ordningsvakts underrättelseskyldighet gentemot polisstyrelsen avser inte endast brott utan alla förhållanden av betydelse i ordningshänseende. Förutom skyldighet att informera polisstyrelsen föreslås en liknande skyl-

16 Sammanfattning

att hålla den som anlitar ordningsvakter underrättad om förhållanden dighet av vikt rörande ordningen inom verksamhetsområdet. Förslaget innehåller vidare föreskrift om tystnadsplikt för ordningsvakt. Ordningsvakts möjlighet att ingripa enligt 3 § lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande upphör. l stället införs i lagen om ordningsvakter möjlighet för ordningsvakt att, om det är nödvändigt, avvisa eller avlägsna som uppträder ordningsstörande eller överträder föreskrift eller personer förbud, som gäller på den plats där ordningsvakt är verksam. Vidare får han rätt att omhänderta den som allvarligt stör ordningen. Ordningsvakt får vidare befogenhet att vid frihetsberövande företa s. k. skyddsvisitation. Befogenheten gäller förutom vid sådant omhändertagande som nyss nämnts även då ordningsvakt omhändertar någon med stöd av lagen (1976:511) om av berusade personer m. m. eller på bar gärning eller omhändertagande flyende fot griper den som begått brott varå fängelse kan följa. Vi föreslår vidare en bestämmelse om rätt för ordningsvakt att använda våld för genomförande av åtgärd. Våld får dock användas endast då behov därav och strängare våld än som betingas av åtgärdens vikt får inte föreligger tillgripas. 1 landet finns ett stort antal ordningsvaktsföreningar. Förutom att tillvarata medlemmarnas intressen i skilda hänseenden förmedlar dessa föreningar i omfattande utsträckning ordningsvakter till främst anordnare av offentliga arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande bedömning är tillställningar. Enligt denna förmedling inte arbetsförmedling i den mening detta begrepp har i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. För förmedlingen krävs för närvarande således varken tillstånd av eller anmälan och den står följaktligen inte under till arbetsmarknadsstyrelsen offentlig kontroll. Föreningarnas förmedlande verksamhet är enligt vad vår visar i stort sett till gagn för dem som har behov av undersökning Vissa nackdelar kan emellertid vara förknippade med ordningsvakter. förmedlingsverksamheten. Främst bör kanske nämnas att ordningsvaktsuppdragen ofta fördelas enligt turordning. Detta motverkar det enligt vår önskvärda sambandet mellan ordningsvakter och anordnare. uppfattning ansvar för ordningens upprätthållande bör detta Med hänsyn till anordnarens komma till uttryck i ett sedvanligt arbetsgivare- arbetstagarförhållande. Tendensen att fristående ordningsvaktsföreningar med någon form av ansvar för ordningshållning växer fram mellan eller vid sidan av polis och anordnare bör motverkas. förmedling innebär dessutom ofta att den Ordningsvaktsföreningarnas som önskar anlita ordningsvakt helt saknar inflytande på valet av sådan. av offentliga tillställningar, inte Detta kan, särskilt när det gäller anordnare förhållande med hänsyn till anordnares skyldighet att anses vara ett riktigt För att komma till rätta med tillse att god ordning råder vid tillställningen. bl. a. de nackdelar som angivits föreslås att ordningsvaktsförening skall få förmedla ordningsvaktsuppdrag endast om arbetsmarknadsstyrelsen givit tillstånd därtill och det vare sig ersättning uppbärs för förmedlingsverksamheten eller ej. I sådant tillstånd kan ges föreskrifter att förmedlingen skall ske på sådant sätt att angivna nackdelar inte uppstår. Tjänstgör ordningsvakt på viss plats utan att ha förvissat sig om att beslut finns om att ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas där och visar det sig att

Sammanfattning 17

sådant beslut ej fanns kan han dömas till böter. Till samma straff kan den dömas som utövar ordningsvaktsverksamhet utan att ha giltigt förordnande, såvida gärningen inte utgör brott mot 17 kap. 5 § brottsbalken. Även bedrivande av ordningsvaktsverksamhet utan att beslut meddelats därom medför böter. Brott mot föreskrift i beslut om ordningsvaktsverksamhet kan följas av böter, högst 500 kr. Anordnare åläggs vidare skyldighet att hålla beslut om ordningsvaktsverksamhet tillgängligt på platsen för verksamhetens bedrivande. Rätten att använda våld för jakt- och fisketillsynsmän och andra befattningshavare som har att utövajakt- och/eller lisketillsyn lagfásts genom vårt förslag. Personer med uppgift att bevaka militära skyddsföremål föreslås få ställning av krigsmän. Förslagen föreslås träda i kraft den l januari 1979.

Författningsförslag

1 Förslag till Lag om ordningsvakter Härigenom föreskrivs Följande.

F örordnande för Ordningsvakt och ordningsvaktsverksamhet 1 § Med ordningsvakt avses den som utan att vara anställd vid polisväsendet lörordnats att upprätthålla ordningen. Av ordningsvakt utövad verksamhet benämns ordningsvaktsverksamhet.

2§ Ordningsvaktsverksamhet får bedrivas i följande fall, l. vid offentlig tillställning som avses i 9§ allmänna ordningsstadgan (1956:617), 2. vid användande av badplats, lägerområde, lokal eller plats för sport, spel eller liknande, dit allmänheten äger tillträde, 3. vid konsert som avses i 1 § lagen (1956:618) om allmänna sammankomster, 4. vid servering till allmänheten av alkoholdrycker som avses i lagen (1977:293) om handel med drycker.

3 § Ordningsvaktsverksamhet får bedrivas även i annat fall än i 2 § sägs om det på grund av särskilt behov är oundgängligen nödvändigt för att upprätthålla ordningen.

4§ Beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas av polisstyrelsen, enligt 3 § dock endast efter ansökan, for den lokal eller det område där ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas, för ingångarna till lokalen eller infarterna till området samt För i anslutning därtill upplåtna parkeringsplatser. Sådant beslut skall innehålla uppgift om föreskrivet antal ordningsvakter. Innan beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas skall polisstyrelsen samråda med anordnaren, om denne begär det. Ordningsvaktsverksamhet bekostas av anordnaren.

5 § Ordningsvaktsförordnande meddelas av polisstyrelsen. Ordningsvaktsförordnande meddelas för ett polisdistrikt eller vid särskilt behov för flera polisdistrikt, för ett eller flera län eller för hela riket.

20 F örj/arrnings/örslag

6 § Ordningsvaktsförordnande får meddelas endast den som med avseende på laglydnad samt övriga omständigheter prövas lämplig för verksamheten samt genomgått föreskriven utbildning. Förordnande får återkallas då skäl Föreligger därtill. Detsamma gäller beslut om ordningsvaktsverksamhet.

7§ Auktoriserat bevakningsföretag får utföra ordningsvaktsverksamhet endast i fall som avses i 3 §. Annat företag än i första stycket sägs får inte i något fall utföra ordningsvaktsverksamhet.

Allmänna âligganden

8§ Ordningsvakt är skyldig att efterkomma polismans instruktioner för ordningens upprätthållande samt i övrigt iakttaga av anordnaren meddelade anvisningar, såvida de angår ordningsvaktens verksamhet och inte strider mot lag eller annan författning.

9§ Ordningsvakt skall hålla polisstyrelsen och anordnaren underrättad om förhållanden som rör verksamheten och är av sådan art att de bör komma till deras kännedom.

l0§ Ordningsvakt får inte obehörigen yppa vad han fått veta i sin verksamhet om det är av sådan beskaffenhet att det av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen inte bör komma till utomståendes kännedom.

ll § Om det är nödvändigt får polisman tillfälligt skilja ordningsvakt från verksamheten. Polismannen skall omedelbart underrätta polisstyrelsen om sådan åtgärd.

Befogenherer 12§ Den som stör ordningen eller överträder föreskrift meddelad av polisstyrelsen eller förbud får av ordningsvakt avvisas eller avlägsnas från verksamhetsområdet.

13 § Ordningsvakt får, om det är nödvändigt, omhänderta den som allvarligt stör ordningen inom verksamhetsområdet. Den omhändertagne skall av ordningsvakten skyndsamt överlämnas till polisman, som omedelbart skall pröva om åtgärden skall bestå.

l4§ Ordningsvakt får vid frihetsberövande utföra sådan förberedande visitation (skyddsvisitation), som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl för kontroll av eventuellt innehav av vapen eller annat farligt föremål. Egenom som tagits om hand vid förberedande visitation skall snarast överlämnas till polisman.

F ör/ártningsförslag 21

l5§ Om ordningsvakts rätt att taga spritdrycker, vin och starköl i beslag finns bestämmelser i 2 § p. 5 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

16 § Ordningsvakt skall vid ingripande tillse att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar vederbörande större olägenhet än som är oundviklig.

17 § För att verkställa åtgärd får ordningsvakt inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar. Om åtgärd inte kan genomföras på annat sätt får ordningsvakt använda det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Tillgrips våld skall den lindrigaste form som kan leda till avsett resultat användas. Våld får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt.

18 § Skadas någon till följd av ordningsvakts ingripande och är skadan inte obetydlig, skall ordningsvakten skyndsamt ombesörja att den skadade får behövlig vård och snarast anmäla det inträffade till polisman.

Ansvars- och besvärsbestämme/ser m. m. l9§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet l. utövar ordningsvaktsverksamhet där sådan verksamhet inte får anordnas, 2. utövar ordningsvaktsverksamhet utan att inneha ordningsvaktsförordnande, såvida gärningen inte är belagd med straff enligt l7 kap. 15 § brottsbalken, 3. bedriver ordningsvaktsverksamhet utan att beslut meddelats att sådan

verksamhet skall bedrivas.

Till böter högst femhundra kronor döms den som bedriver ordningsvaktsverksamhet utan att iakttaga föreskrift i beslut enligt 4 §. För ringa brott döms ej till ansvar.

20§ Talan mot polisstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens beslut om och ordningsvaktsverksamhet ordningsvaktsförordnande förs hos regeringen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får talan inte föras. Beslut om ordningsvaktsverksamhet skall gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

21 § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1. Den som erhållit tillstånd att i sin verksamhet anlita Ordningsvakt skall senast inom en månad efter ikraftträdandet av denna lag till polisstyrelsen inge ansökan om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet. Har ansökan ej

22 F örfatmingsförslag

inkommit inom denna tid upphör tillståndet att gälla. 2. Ordningsvaktsforordnande avseende annan ordningsvaktsverksamhet än som anges i 2 § p. l och 4 upphör att gälla tre månader efter ikraftträdandet av denna lag. 3. Förordnande som utfärdats att gälla tills vidare eller för längre tid än tre år skall upphöra att gälla då tre år förtlutit från ikraftträdandet av denna lag; förordnande på viss tid äger på grund av denna bestämmelse dock ej längre giltighet än vad som anges i forordnandet.

2 Förslag till Förordning om ordningsvakter Härigenom föreskrivs följande.

l § Polisstyrelsen utfärdar föreskrifter och anvisningar för ordningsvaktsverksamheten i polisdistriktet.

2§ Ansökan om ordningsvaktsverksamhet görs skriftligen hos polisstyrelsen i det polisdistrikt, där ordningsvaktsverksamheten skall bedrivas och skall innehålla uppgifter om 1. sökandens namn, personnummer och hemvist eller om sökande är juridisk person motsvarande uppgifter beträffande firmatecknare, 2. verksamhetens art, 3. beskrivning av lokalen eller området där ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas, 4. den tid ansökan avser, 5. erforderligt antal ordningsvakter, 6. de skäl sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan. Ansökan skall vara polisstyrelsen till handa senast sjunde dagen före verksamhetens början.

3§ Beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas för viss tid, högst tre år.

4 § Anordnaren skall hålla beslut om ordningsvaktsverksamhet tillgängligt på platsen for verksamhetens bedrivande.

5 § Ordningsvaktsverksamhet får utövas endast av den som fyllt 20 men ej 65 år.

6§ Ansökan om ordningsvaktsförordnande görs skriftligen hos polisstyrelsen i det polisdistrikt där sökanden har sitt hemvist och skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist. Ordningsvaktsförordnande meddelas för viss tid, högst tre år.

F örfarmingsförslag 23

7§ Ordningsvakt skall vara utrustad enligt gällande bestämmelser samt medföra förordnande och legitimation.

8 § Ordningsvaktsutbildning skall då behov Föreligger anordnas av polisstyrelsen.

9§ Den som genomgår ordningsvaktsutbildning erhåller under kurstiden resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet (1952:735). Kursdeltagare skall anses vara stationerad där han har sitt hemvist.

10 § Av ordningsvakt utförd transport av frihetsberövad person bekostas av statsverket. Ersättning lämnas av vederbörande polisstyrelse. För uppkommen skada på bil till följd av i första stycket angiven transport gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kungörelsen ( 1965:59) om ersättning till polisman för skada på egendom.

ll § Rikspolisstyrelsen meddelar efter samråd med berörda parter närmare Föreskrifter om ordningsvakts utbildning och utrustning samt om tillämpningen i övrigt av denna förordning.

12 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i 4 § döms till böter, högst femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken dels att 21 kap. 20 och 21 §§, 22 kap. 14§ samt 24 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 21 kap. skall införas en ny paragraf, 20 a §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 20 § Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd till vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån regeringen med hänsyn till behovet av befálsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i

24 F

ör/attnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas av regeringen. Krigsmän äro vidare, i den mån regeringen med hänsyn till behovet av be/öls/öring och övriga_förhållanden sa förordnar, vid _försvarsmakren (fönstgörande skyddsvakrer. De som avses i första stycket skola, förutom under tid då tjänstgöringsskyldighet föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning till sådan tid vårdas å militärsjukhus, då de äro intagna i militärhäkte samt då de inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offentligen uppträda i militär tjänstedräkt ävensom såvitt angår fullgörandet av dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes Forman. Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i förhållande till denne.

20a§ Skyddsvakr. som är krigsman, ska/l. da” riket ej ör i krig, icke vara underkastad ansvarenligt l l och 12 §5*dena kapitel.

2l§ Krigsman, som är anställd vid Krigsman, som är anställd vid försvarsmakten, skall enligt vad försvarsmakten sam! sådan skyddregeringen närmare föreskriver icke svakt som är krigsman och tjänstgör vid vara underkastad ansvar enligt detta försvarsmakten, skall enligt vad regekapitel då han tjänstgör vid civilt ringen närmare föreskriver icke vara statligt organ, vid militärt organ med underkastad ansvar enligt detta kaarbetsuppgifter som i huvudsak äro pitel då han tjänstgör vid civilt statav civil natur eller vid kommunal ligt organ, vid militärt organ med myndighet. arbetsuppgifter som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22 kap. 14 § Under beredskapstillstånd och då Under beredskapstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigsman riket är i krig skall såsom krigsman anses förutom den som på grund av anses förutom den som på grund av 21 kap. 20§ eller med stöd därav 21 kap. 20§ eller med stöd därav givna bestämmelser är krigsman, givna bestämmelser är krigsman, jämväl envar annan som är tjänstgö- jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig vid krigsmakten, i den ringsskyldig vid _forsvarsmakrem i mån ej regeringen annorlunda lör- den mån ej regeringen annorlunda

25 För/attnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ordnar. Vad som sägs om krigsman förordnar. Vad som sägs om krigsskall, då riket är i krig, äga motsva- man skall, då riket är i krig, äga rande tillämpning å polisman vilken, motsvarande tillämpning å polisman utan att vara utan tjänstgöringsskyldig vilken, att vara tjänstgöringsvid krigsmakten, är skyldig att delta- skyldig vid försvarsmakten, är skylga i rikets försvar, å den som har att dig att deltaga i rikets å försvar, fullgöra för bevakning av viss egend- skyddsvakt som ej til/följd avjörordom erforderlig polisverksamhet och nande jämlikt 21 kap. 20 § är att anse därvid enligt regeringens förordnan- som krigsman och som har att fullgöra de tillhör krigsmakten ävensom å den För bevakning och ordningshâllning som tillhör sådan tjänstegren inom vid skydds/öremä/ erforderlig poliscivilförsvaret, vars personal jämlikt verksamhet och därvid enligt regeregeringens förordnande är skyldig ringens förordnande tillhör/örsvarsatt utöva verksamhet som åvilar makten ävensom å den som tillhör krigsmakten. sådan tjänstegren inom Civilförsvaret, vars personal jämlikt regeringens förordnande är skyldig att utöva verksamhet som åvilarjörsvarsmakten. Den som eljest under beredskaps- Den som eljest under beredskapstillstånd eller då riket är i krig vistas tillstånd eller då riket är i krig vistas vid avdelning av krigsmakten. som är vid avdelning av jörsvarsmakten, i fält eller tjänstgör under liknande som är i fält eller tjänstgör under förhållanden, skall ock anses såsom liknande förhållanden, skall ock krigsman. anses såsom krigsman. Beträffande krigsfånge, krigsdeltagare som internerats vid krig under vilket riket är neutralt och utländsk man som vistas bland eller krigsfångar internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat.

24 kap.

Om polisman, som ska/I verkställa För att verkställa tjänsteåtgärdjäi Uänsteätgärd, mötes eller angripes polisman. om det är nödvändigt, med va°ld eller hot om va°ld, ma han. för bruka det våld som med hänsyn till âtgärdens genomförande bruka det omständigheterna kan anses förvåld som med hänsyn till omstän- svarligt. Detsamma gäller digheterna kan anses forsvarligt. l. Ordningsvakt, och annan som Detsamma gäller sådan vaktpost utan att vara polisman/örordnats att eller annan krigsman eller Civilför- utöva viss begränsad polisverksamsvarspersonal under civilforsvarsbe- het, redskap, som _ful/gör polisuppgift 2. sådan vaktpost eller annan eller tjänstgör för bevakning eller för krigsman eller civilförsvarspersonal att upprätthålla ordning. under civilforsvarsberedskap, som utövar polisuppgift eller tjänstgör för

26 Förjfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bevakning eller för att upprätthålla ordning, 3. tal/personal som utövar sjötra- _fikövervakning 4. bevakningspersonal vid anläggning som skyddas enligt 1-3 §55 lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd ,för_ försvaret m. m. , 5. befattningshavare vid domänverket, vid tullverkers kust- eller gränsbevakning eller vid /antbruksnämnds rennäringsavde/ning samt sriftsjägmästare och dennes biträden vid genomförandet av t/änstedtgärd avseende tillsyn över efterlevnaden av i lag eller annan _författning givna eller av myndighet meddelade bestämmelser om jakt, 6. befattningshavare vid tullverkets kustbevakning vid genomförande av tjänstedtgärd avseende tillsyn över efterlevnaden av i lag eller annan _förjfattning givna eller av myndighet meddelade bestämmelser om fiske, 7. befattningshavare vid allmän flygplats och godkänd enskild. flygplats eller annan person, som där handhar säkerhets- eller ordningstjänst, vid avlägsnande _ frän ,flygplatsens område av den som där stör ordningen, ttppträder berusad eller genom sitt uppträdande äventyrar luft/artens säkerhet. fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad Rymmer friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande eller upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omstänordningens kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, anhållas eller digheterna eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt. Detsamma skall gälla i fall som avses i detta stycke, motstånd övas av annan än förut därest, nämnts. Har denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som någon enligt kommer honom till hjälp samma rätt.

Denna lag träder i kraft den

F ö/;fattningsfarslag 27

4 Förslag till Förordning om ändring i polisinstruktionen (1972:511) Härigenom föreskrivs att 15, 16, 74 och 90 §§ polisinstruktionen(1972:511) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § Bestämmelserna i 7-10, 13 och 14 §§ gäller även annan arbetstagare inom polisväsendet än polisman. Bestämmelserna i 7-10 §§, 12§ Bestämmelserna i 7-10 §§, l2§ första stycket och l3§ gäller i forsta stycket och 13§ gäller i tillämpliga delar även den som utan tillämpliga delar även annan än att vara polisman förordnas att full- polisman som förordnar att utöva viss göra po/isverksamhet. I fråga om den begränsad polisverksamhet. I fråga som jörordnats att fullgöra trafik- om den som jörordnats att fullgöra övervakning äger även l2§ andra trafikövervakning äger även 12§ stycket motsvarande tillämpning. andra stycket motsvarande tillämpning. Om ordningsvakter stadgas i lagen (0000:000) om ordningsvakter.

16 § För att verkställa tjänsteåtgärd får polisman ej använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när tjänsteuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Tillgripes våld skall den lindrigaste fonn som kan ledda till det avsedda resultatet användas. Våld får ej brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. Skadas någon till följd av polismans ingripande och är skadan ej obetydlig, skall polisman skyndsamt sörja för att den skadade får behövlig vård och ofördröjligen anmäla det inträffade till sin förman. Om användande av skjutvapen finnes särskilda bestämmelser. Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf gälleri tillämpliga delar även den som gäller i tillämpliga delar även annan utan att vara polisman förardnas att än polisman som/örordnats att utöva fullgöra polisverksamhet. viss begränsad polisverksamhet, dock ej Ordningsvakt.

74§ Om skyldighet för polisman eller Om skyldighet för polisman eller den som utan an vara polisman annan än polisman somförordnats att _förordnas art_fullgöra annan polisverk- utöva viss begränsad polisverksamhet samhet än tra/ikövervakning att inne- att inneha och under tjänstgöring ha och under tjänstgöring vara iförd vara iförd tjänstedräkt samt att vara tjänstedräkt samt att vara försedd försedd med tjänstetecken och bemed tjänstetecken och beväpning väpning meddelas föreskrifter av meddelas föreskrifter av rikspolis- rikspolisstyrelsen, såvida annat e/

28 Förfartnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

styrelsen. 4finns särskilt] föreskrivet. Om tra/ikvakts Lttrustning finns bestämmelser i lagen (1964:321) om kommunal trajikövervakning samt om ordningsvokts Litrustning i lagen (0000:000) om ordningsvakter.

90§ Förordnande för den som skall Förordnande för annan än polisutföra polisbevakning utan att vara man att vara arrestant- och förpassanställd inom polisväsendet (ordnings- ningsvakt eller passkontrollant medvakt) meddelas av rikspolisstyrelsen delas av polisstyrelsen. om bevakningen berör flera län, av länsstyrelsen om bevakningen berör flera polisdistrikt inom länet och av polisstyrelsen i annat fall. Förordnande/ör Ordningsvakt skall Förordnande får meddelas endast ange verksamhetens art och omfatt- den som prövas lämplig att utöva ning samt innehålla uppgift om den polisverksamhet som förordnandet som skall utöva jörmanskap över avser och får återkallas då skäl/öreordningsvakten. Förordnande får ligger därtill. Rikspolisstyrelsen medmeddelas endast den som prövas delar föreskrifter om här avsedd verklämplig att utöva polisverksamhet samhet. som förordnandet avser och får när som helst återkallas. Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om prövningen.

Denna förordning träder i kraft den

5 Förslag till Förordning om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) Härigenom föreskrivs att 14, 15 och 17 §§ allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l4§ Ansökan om tillstånd att anordna Ansökan om tillstånd att anordna ofTentlig tillställning skall göras offentlig tillställning skall göras i god tid före tillställ- skriftligen i god tid före tillställskriftligen Föreskrives ej annat med ningen. Föreskrives ej annat med ningen.

F ör/átmingsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stöd av 22§ andra stycket, skall stöd av 22§ andra stycket, skall ansökan om möjligt göras å sådan ansökan om möjligt göras å sådan tid, att den är polismyndigheten till tid, att den år polismyndigheten till handa senast å fem/e fore handa dagen senast å sjunde dagen före tillställningen. Ansökan skall inne- tillställningen. Ansökan skall innehålla uppgift angående anordnaren, hålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för tillställningen samt tid och plats för tillställningen samt dennas art och ut- dennas an huvudsakliga och huvudsakliga utformning. Erfordras utöver vad an- formning. Erfordras utöver vad ansökan innehåller ytterligare uppgif- sökan innehåller ytterligare uppgifter, äger polismyndigheten förelägga ter, äger polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med upp- anordnaren att inkomma med upplysningar eller ock själv foranstalta lysningar eller ock själv föranstalta om utredning. För undersökning om utredning. För undersökning som kräver särskild fackkunskap må som kräver särskild fackkunskap må på anordnarens bekostnad anlitas på anordnarens bekostnad anlitas sakkunnig. sakkunnig. Ej må, utom då medgivande enligt 21 § första stycket påkallas, föreläggande avse skyldighet att tillhandahålla handling angående eller redogörelse för innehållet i dramatisk eller annan muntlig framställning som är avsedd att förekomma vid tillställningen. Om beslut i anledning av ansökan skall meddelas skriftligt besked.

15§ Anmälan om offentlig tillställning Anmälan om offentlig tillställning skall göras skriftligen eller munt- skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt å sådan tid, att ligen och om möjligt å sådan tid att den är polismyndigheten tillhanda den är polismyndigheten tillhanda senast å tredje dagen fore tillställ- senast å _lemre dagen före tillställningen. ningen. Anmälan skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för tillställningen samt dennas art och huvudsakliga Där så utformning. erfordras må polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

17§ Anordnaren må av polismyndig- Anordnaren må av polismyndigheten åläggas bekosta sådan ord- heten åläggas bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal ningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som som äger rum inom lokal eller plats, äger rum inom lokal eller plats, där där offentlig tillställning hålles, samt offentlig tillställning hålles, samt vid vid ingångarna och särskilda parkeingångarna och särskilda parkerings- ringsplatser. platser. Annan ordningshållning genom polispersonal må anordnaren ej åläggas bekosta, med mindre länsstyrelsen med hänsyn till omständigheterna det medgiver.

30 Författnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som anordnaren enligt vad nu sagts må Ombesörjes polisbevakning, av polispersonal, gäller i fråga om ersättningsskyldighet till åläggas bekosta, statsverket vad därom i vederbörlig ordning blivit bestämt. Om 0rdningsvaktsverksanzhet vid offentlig tll/ställning/inns bestämmelser i lagen (0000:000) om ordningsvakter.

Denna förordning träder i kraft den

6 Förslag till i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster Lag om ändring

föreskrivs att 5, 6 och 8 §§ lagen (1956:618) om allmänna Härigenom sammankomster skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5§ Ansökan om tillstånd att anordna Ansökan om tillstånd att anordna allmän sammankomst skall göras allmän sammankomst skall göras skriftligen i god tid före samman- skriftligen i god tid före sammankomsten å sådan tid komsten och om möjligt å sådan tid och om möjligt till- att ansökan är polismyndigheten tillatt ansökan är polismyndigheten före handa senast å sjunde dagen före handa senast å femte dagen Ansökan skall in- sammankomsten. Ansökan skall insammankomsten. nehålla anordna- nehålla uppgift angående anordnauppgift angående ren, tid och plats för sammankoms- ren, tid och plats för sammankomsten samt dennas art och huvudsak- ten samt dennas art och huvudsak-

liga utformning. liga utformning. Erfordras utöver vad ansökan innehåller ytterligare uppgifter, äger polisanordnaren att inkomma med upplysningar eller ock myndigheten förelägga om avse skyldighet att själv föranstalta utredning. Ej må föreläggande tillhandahålla angående eller redogörelse för innehållet i föredrag, handling som är avsedd att förekomma vid tal eller annan muntlig framställning sammankomsten. i anledning av ansökan skall meddelas skriftligt besked. Om beslut

6§ Anmälan om allmän samman- Anmälan om allmän sammaneller komst skall göras skriftligen eller komst skall göras skriftligen och om å sådan muntligen och om möjligt å sådan muntligen möjligt till- tid att den är polismyndigheten tilltid att den är polismyndigheten senast fore handa senast å femte dagen före handa å tredje dagen

F ö/j/attnings/örs/ag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sammankomsten. sammankomsten. Anmälan skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för sammankomsten samt dennas art och huvudsakliga utformning. Där så erfordras må polismyndighet förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.

8§ Anordnaren må ej åläggas bekosta Anordnaren må ej åläggas bekosta ordningshållning vid allmän sam- ordningshållning vid allmän sammankomst genom polispersonal eller mankomst genom polispersonal _lörordnade ordningsvakter. utom vid konsert enligt l §. Om ordningsvaktsverksamhet vid konsert _tinns bestämmelser i lagen (0000:000) om ordningsvakter.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 43§ Tillståndsmyndigheten får i till- Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till servering av alkoholdryc- stånd till servering av alkoholdrycker meddela de föreskrifter som ker meddela de föreskrifter som behövs. behövs, med undantag för beslut om ordningsvaktsverksamhet, som meddelas av pølisstyrelsen enligt 4 § lagen (0000:000) om ordningsvakter.

Denna lag träder i kraft den

32 Förfartningsförslag

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande föreskrivs att 10 § lagen (1973:558) om tillfälligt omhänderta- Härigenom gande skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt 5 § _försra stycke! gäller i tillämpliga delar även den som uran arr vara polismanförordnals arr/iillgöra polisverksamher, om ej annarframgdi av _/0r0rdnander.

Denna lag träder i kraft den

9 Förslag till i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade Lag om ändring personer m. m. föreskrivs att 10§ lagen (1976:511) om omhändertagande av Härigenom berusade personer m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Vad som lag om Vad som sägs i denna lag om sägs i denna polisman gäller även den som uran att polisman gäller även Ordningsvakt. vara polisman _förordnars att _fullgöra polisverksamher, om ej annatframgär a v jörørdnandet.

Denna lag träder i kraft den

F örfattnings/örslag 33

10 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen 0969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten Härigenom föreskrivs att 10§ kungörelsen (l969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som i denna kungörelse sägs Vad som i l och 74§§ denna om polisman gäller även den som kungörelse sägs om polisman gäller enligt 90 § polisinstruktianen (1972: även den som/örordnats att utöva viss 511) _förordnats att vara ordnings- begränsad polisverksamhet, dock ej vakt. Ordningsvakt, samt väktare enligt lagen (1974:191) om bevaknings/öretag. - Ifall som avses i 2 § p. [färden som _lörordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet samt väktare använda skjutvapen för att på bar gärning eller/Iyende fot gripa den som begått där angivna brott. Om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i Försvaret under krig gäller särskilda bestämmelser.

Denna Förordning träder i kraft den

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (l935:1 13) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte. Ordningsvaktsförening får bedriva arbetsförmedling endast efter tillstånd från arbetsmarknadsstyrelsen. Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

F

34 örfartningsförslag

efter överenskommelse med allenast för de fall och på de villkor regeringen främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga å förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och tillämpning med mindre därom förordnar. därmed jämförliga yrkesutövare regeringen Tillstånd må icke beviljas enskild person eller avse arbetsförmedling för

sjömän.

Denna lag träder i kraft den

12 Förslag till i förordningen (1948:195) om ersättning och Förordning om ändring belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten

föreskrivs och Härigenom att l § förordningen (1948:195) om ersättning vid biträde åt ordningsmakten skall ha nedan angivna belöning av statsmedel lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har någon biträtt polismyndighet, Har någon biträtt polismyndighet, eller ordningsvakt vid ingri- polisman eller annan än polisman polisman pande mot person, som stört den som _förordnars att utöva viss begränallmänna eller begått eller sad polisverksamhel vid ingripande ordningen misstänkts för brott eller kunnat mot person, som stört den allmänna eller begått eller missantagas vara farlig för allmän säker- ordningen tänkts för brott eller kunnat antagas het, och har till följd av ingripandet skada till person eller egendom till- vara farlig för allmän säkerhet, och för har till följd av ingripandet skada till skyndats honom, skall ersättning skadan utgivas av allmänna medel. person eller egendom tillskyndats skall dock honom, skall ersättning för skadan Ersättning ej utgå, då varken eller eljest av allmänna medel. Ersättbiträde påkallats utgivas synts nödigt, ej heller då det lämnats ning skall dock ej utgå, då biträde förbud av polisverk- varken påkallats eller eljest synts mot uttryckligt utövare. nödigt, ej heller då det lämnats mot samhetens uttryckligt förbud av polisverksamhetens utövare. skall bestämmas en- Ersättningen skall bestämmas en- Ersättningen ligt de i skadeståndslagen (1972:207) ligt de i 6 kap. straf/lagen beträffande skadestånd stadgade grunderna; beträffande skadestånd stadgade dock att därvid i fall som i 4 § grunderna; dock att därvid i fall som i nämnda kap. sägs avseende ej skall 5 kap. 2 § och 6 kap. 2 § nämnda lag hos den som sägs avseende ej skall fästas vid fästas vid tillgångarna må vara ansvarig för skadan. tillgångarna hos den som må vara ansvarig för skadan.

F örfartningsförslag 35

Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning om någon till följd av ingripande som där avses fått vidkännas utgift eller eljest lidit ekonomisk förlust, ehuru skada till person eller egendom ej tillskyndats honom.

Denna förordning träder i kraft den

13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938:274) om rätt till jakt dels att 26 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att nuvarande 39 § skall betecknas 40 §, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 39 §, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § l mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift. Till bevis om att den jagande full- Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket gjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman eller med uppvisa kortet för polisman, av polismans befbgenher utrustad 0rd- myndighet förordnad jakttillsynsman. ningsvakr _lör jakrbevakning, befatt- befattningshavare vid domänverket, ningshavare vid domänverket, vid vid tullverkets kust- eller gränsbetullverkets kust- eller gränsbevak- vakning eller vid lantbruksnämnds ning eller vid lantbruksnämnds ren- rennäringsavdelning, stiftsjägmästanäringsavdelning, stiftsjägmästare re eller dennes biträden ävensom för eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshajakträtt; skolande den befattningsha- vare vid domänverket, lantbruksvare vid domänverket, lantbruks- nämnds rennäringsavdelning och nämnds rennäringsavdelning och stiftsnämnd sålunda tillkommande stiftsnämnd sålunda tillkommande befogenheten att påfordra uppvisanbefogenheten att påfordra uppvisan- de av jaktkort hava avseende allede av jaktkort hava avseende alle- nast på mark som. står under hans

nast på mark som står under hans förvaltning eller uppsikt.

förvaltning eller uppsikt. 2 mom. Från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift äro befriade: Konungen och medlemmar av det kungliga huset; samt svensk eller norsk same vid utövning av den rättighet att jaga, som enligt särskilda bestämmelser tillkommer honom i vissa delar av riket.

36 F örfattnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna om jaktvårdsavgift äga icke tillämplighet i fråga om rätten att döda djur enligt 14 § 2 mom. eller 15 § och ej heller i fråga om fångst av vildkanin enligt 24§ 2 mom. 3 mom. Av inllutna jaktvårdsavgifter skall bildas en fond (jaktvårdsfonden), vilken efter regeringens bestämmande användes till främjande av jaktvården inom riket. För sådant ändamål skola ock användas de övriga medel som enligt vad därom må vara särskilt stadgat skola tillföras nämnda fond. 4 mom. Regeringen äger bestämma jaktvårdsavgifts belopp samt ordningen for uppbörd, redovisning och fördelning av dylika avgifter ävensom for utfårdande av jaktkort.

31 § Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i fall som avses i 30 § tredje stycket fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon. Å område där jakträtt tillkommer Å område där jakträtt tillkommer kronan liksom å sådan kronomark kronan liksom å sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposi- under statens omedelbara disposition och å renbetestjällen tillkommer tion och å renbetestjällen tillkommer rätt att taga jaktbyte och annan i rätt att taga jaktbyte och annan i första stycket avsedd egendom i forsta stycket avsedd egendom i beslag polisman och med polismans beslag polisman och av myndighet befogenhet utrustad Ordningsvakt/ör förordnaa jakttillsynsman ävensom jaktbevakning ävensom personal vid personal vid domänverket, vid tulldomänverket, vid tullverkets kust- verkets kust- eller gränsbevakning eller gränsbevakning samt vid lant- samt vid lantbruksnämnds rennäbruksnämnds rennäringsavdelning. ringsavdelning. Vad i forsta och andra styckena är stadgat om den som olovligt jagar å annans jaktområde gälle ock i fråga om den som å bar gärning beträdes med jakt, som enligt 29 § 1 mom. forsta stycket är att anse såsom olovlig, eller med sådant tillvaratagande eller tillägnande, för vilket han enligt 29§ 1 mom. andra stycket skall straffas såsom för olovlig jakt; och skola, där fråga är om djur somjämlikt bestämmelserna i 18 § tillkommer kronan, de i andra stycket här ovan omförmälda personerna äga att utöva där avsedd rätt jämväl å område, där jakträtten tillkommer annan än kronan. Har egendom tagits i beslag, skall anmälan därom göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anmälan har att forfara som om han själv gjort beslaget.

39 § Jakttillsynsman jörordnas av länsstyrelsen i det län där jakttiillsyns-

F örfartningsförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mannen har sitt hemvist. Avser ansökan om förordnande för jakttillsynsman tillsyn utanför det län, därjakttillsynsmannen har sitt hemvist, skall samråd äga rum med berörd länsstyrelse. Förordnande fär meddelas endast den som prövas lämplig utöva jakttil/syn ocltfät återkallas då skäl/öreligger därtill.

Denna lag träder i kraft den

14 Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176) att 32 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhändertaga vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall polismannen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå. Vad som i första stycket sägs om Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även ordningsvakt även polisman gäller av myndighet som med stöd av myndighets _förord- /örørdnadjakttillsynsman samt personande utövar samt _jaktbevakning nal vid domänverket, tullverket eller personal vid domänverket, tullver- rennäringsavdelning vid lantbruksket eller vid nämnd. rennäringsavdelning lantbruksnämnd. Finns någon som har tillstånd att inneha den Omhändertagna egendomen och återkallas ej tillståndet, skall egendomen återlämnas till innehavaren så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon risk for missbruk.

4l§ Angående beslag av egendom, Angående av beslag egendom, som kan antagas vara förverkad som kan vara antagas Förverkad enligt 40 §, gäller bestämmelserna enligt 40 §, gäller bestämmelserna

38 F örfattningsfdrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med om beslag i rättegångsbalken med om beslag i rättegångsbalken följande avvikelser. följande avvikelser. 1. Ordningsvakt, som med stöd av l. Av myndighet_föro/dnadjaktti/lutövar jakt- synsman samt personal vid domänmyndighets förordnande bevakning samt personal vid domän- verket, tullverket eller rennäringsavverket, tullverket eller rennäringsav- delning vid lantbruksnämnd äger delning vid lantbruksnämnd äger samma rätt att taga egendom i beslag samma rätt att taga egendom i beslag som tillkommer polisman. som tillkommer polisman. 2. Bestämmelsen att åtal skall 2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat väckas inom viss tid gäller ej i annat fall än då rätten utsatt sådan tid. fall än då rätten utsatt sådan tid.

Denna lag träder i kraft den

15 Förslag till

Förordning om ändring i vapenkungörelsen (1974:123)

Härigenom föreskrivs att 48 § vapenkungörelsen (1974:123) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 48§ likställes vid till- Med polisman likställes vid till- Med polisman första av 47§ Forsta stycket av lämpning av 47§ stycket lämpning ordningsvakt som med stöd av myndig- myndighet _förordnad jakttillsynsman hets förordnande utövar jaktbevak- samt personal vid domänverket, ning samt personal vid domänverket, tullverket och rennäringsavdelning tullverket och rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd. vid lantbruksnämnd.

Denna förordning träder i kraft den

F 39

örfattningsförslag

16 Förslag till Förordning om ändring i Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för fisketillsynsmän Härigenom föreskrivs i fråga om instruktionen (1955:274) för fisketillsynsmän, dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i instruktionen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1§ Den som av fiskeristyrelsen eller Fisketillsynsmanförordnas av länslänsstyrelse _förordnats att vara fiske- styrelsen i det län där _fisketillsynstillsynsman åligger att, inom det mannen har sitt hemvist. Avser ansöområde_ /örordnandet avser, öva tillsyn kan om förordnande för fisketi/löver efterlevnaden av fiskeristadgan synsman tillsyn utan/ör det län, ,där och jämlikt samma stadga utfärdade fisketillsynsmannen har sitt hemvist, föreskrifter ävensom övriga av Kungl. skall samråd äga rum med berörd Maj:t eller underordnad myndighet länsstyrelse. Skallfisketillsynsmannen meddelade bestämmelser om _/iskets äga rätt utöva tillsyn i hela riket vård och bedrivande. Fisketillsynsman meddelasjörordnande avfiskeristyreläger vidare inom nyssnämnda område sen. övervaka efterlevnaden av lagen om Länsstyrelse och _nskeristyrelsen får rätt till_fiske och är skyldig inskrida mot även utan ansökan _/örordna fisketillsådana överträdelser av nämnda lag, synsman med uppgift att tillvarataga vilka kränka kronans_ fisket-ätt eller ske kronans intressen. i vatten där varje svensk medborgare förordnande får meddelas endast må bedrivafiske. den som prövas lämplig utöva _fisketillsyn och får återkallas då skälföreligger därtill.

1a§ Den som efter ansökan av enskild _fiskerättsinnehavare _förordnats att vara _fisketillsynsman åligger att öva tillsyn över efterlevnaden av lagen (1950:596) om rätt till fiske och _/iskeristadgan (1954:607) och jämlikt samma stadga utfärdade föreskrifter ävensom övriga av regeringen eller underordnad myndighet meddelade bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Den som utan ansökan förordnats att vara fisketillsynsman åligger att öva tillsyn över efterlevnaden av fiskeristadgan (1 954 .607) och jämlikt samma stadga utfärdade föreskrifter ävensom

40 F sou 1978:33

örfattnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

övriga av regeringen eller underordnad myndighet meddelade bestämmelser om/iskets vård och bedrivande. Sådan _üsketil/synsman äger vidare övervaka efterlevnaden av lagen (l 950.5 96) om rätt til/fiske och är skyldig att inskrida mot sådana överträdelser av denna lag, vilka kränker kronans _liskerätt eller sker i vatten där varje medborgare får bedriva _ fiske.

Denna förordning träder i kraft den

17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för Försvaret m. m., dels att nuvarande 10 a samt 11 §§ skall betecknas 12 respektive 13 §, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § För bevakning och ordningshållning vid civila skydds/öremål inom länet/år länsstyrelse förordna skyddsvakt. För samma ändamål vid militära skydds/öremå/ inom mi/itärområdet får militärbefälhavare förordna skyddsvakt. Förordnande _får meddelas endast den som prövas lämplig som skyddsvakt och får återkallas då skäl _föreligger därtill.

Denna lag träder i kraft den

F

örfattnings/örslag 41

18 Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1940:383) angående tillämp-

ning av lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till för skydd

försvaret m. m. (bevakningskungörelsen)

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1940:383) angående tillämpning av lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (bevakningskungörelsen) dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 7 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3§ Krigsman, vilken det åligger att Krigsman vilken det att åligger bevaka anläggning, inrättning, far- bevaka faranläggning, inrättning, tyg, luftfartyg eller område som tyg, eller område som luftfartyg skyddas enligt 1-3 §§ förenämnda skyddas enligt 1-3 §§ förenämnda lag (skyddsföremål), så ock polisman lag (skyddsföremål) så ock polisman eller annan som ,ful/gör sådan bevak- samt skyddsvakt, äger avfordra envar ningsuppgifi och därvid utnjuter polis- som söker vinna tillträde till eller mans skydd och belägenhet, äger uppehåller sig inom skyddsföremåavfordra envar som söker vinna till- let uppgift om namn, födelsetid och träde till eller uppehåller sig inom hemvist. skyddsforemålet uppgift om namn, födelsetid och hemvist. Kroppsvisitation och undersökning som avses i 10 § ovannämnda lag må, i den utsträckning som kräves för fullgörande av ålagd bevakningsuppgift, av bevakningspersonal som förut sagts utföras enligt närmare anvisningar av befälhavare eller myndighet vilken har ansvaret för bevakningen av skyddsföremålet. Kroppsvisitation som är av mera väsentlig skall där omfattning förhållandena medgiva det verkställas inomhus och i avskilt rum samt i vittnes närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må utan skäl ej trängande verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. Brev eller annan enskild handling som påträffas må allenast då särskilda omständigheter påkalla det öppnas eller närmare undersökas.

7 § Närmare _föreskrifter angående skyddsvakts utbildning och utrustning meddelas av rikspolisstyrelsen i samråd med överbe/älhavaren och Civilförsvarsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

42 F örjarrnings/örslag

19 Förslag till

om i kungörelsen (1968:333) om innebörden i Förordning ändring hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman rättsligt föreskrivs i fråga om kungörelsen (1968:333) om innebörden i Härigenom rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman att 2 § kungörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2§ brottsbalken är, Krigsmän enligt brottsbalken är, Krigsmän enligt förutom de som anges i 21 kap. 20 § förutom de som anges i 21 kap. 20 § första första punkten brotts- första stycket första punkten brottsstycket personer under den balken, följande personer under den balken, följande eller tid då de på grund av anställning eller tid då de på grund av anställning särskilt avtal är skyldiga att tjänst- särskilt avtal är skyldiga att tjänsteller då sådan göra vid krigsmakten eller då sådan göra vid krigsmakten omständighet föreligger som anges i omständighet föreligger som anges i andra nämnda lagrum: tredje stycket nämnda lagrum: stycket 1. civilmilitär personal, annat särskilt avtal eller annan 2. personal som genom krigsfrivilligavtal, särskild överenskommelse åtagit sig att frivilligt tjänstgöra i befattning inom

krigsorganisationen, 3. civil personal i kustbevaknings-, luftbevaknings- eller stridslednings-

tjänst, 4. civil trafikteknisk personal i signaltjänst, med undantag av personal vid försvarets radioanstalt, samt meteorologassistenter, 5. civil personal som är anställd för tjänstgöring på krigsmaktens fartyg eller eller som tjänstgör på annat fartyg eller luftfartyg under luftfartyg militärt befäl, som är anställd i 6. personal som är anställd i 6. personal svensk för FN- svensk beredskapsstyrka för FNberedskapsstyrka tjänst, om Kungl. May?! ej bestäm- tjänst, om regeringen ej bestämmer mer annat. annat. K rigsman är vidare skyddsvakt/örordnad enligt 11 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd _lör _försvarer m. m. under tid da han tjänstgör vid försvaret.

Denna förordning träder i kraft den

sou 1978:33 F

örfattnings/örs/ag 43

20 Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om Förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken att den skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Den som på grund av anställning vid försvarsmakten är krigsman skall icke vara underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, när han tjänstgör vid l. statlig myndighet som enligt försvarsmaktens indelning i fred ej tillhör försvarsmakten, 2. följande myndigheter som ingår i försvarsmakten, nämligen försvarshögskolan, försvarets förvaltningsskola, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket, försvarets datacentral, krigsarkivet och 3. kommunal myndighet. Vad sålunda stadgas gäller även /örordnad skyddsvakt, som är krigsman, då han tjänstgör vid sådan myndighet som anges i/örsta stycket.

Denna förordning träder i kraft den

21 Förslag till Lag om ändring lagen (1943:881) om under

i_ polisens ställning

krig Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1943:881) om polisens ställning under krig att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4§ Vad i 2§ är stadgat skall, såvitt Vad i 2§ är stadgat skall, såvitt Konungen därom förordnar, under regeringen därom förordnar, under krig äga motsvarande tillämpning krig äga motsvarande tillämpning med avseende å den som enligt 18 § med avseende å den som enligt 11 § lagen om polisväsendet i riketförord- lagen (1940:358) med vissa bestämnats att utöva för bevakning av viss melser till skydd _lörfdrsvaret m. m. egendom erforderlig polisverksamhet. _förordnats som skyddsvakt.

Denna lag träder i kraft den

44 F

öifatrnings/örslag

22 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen (1943:881) om polisens ställning under krig Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen (1943:881) om polisens ställning under krig att 11 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ll § Personal som enligt 185* lagen om Den som enligt Il ,l lagen polisväsendet i riket förordnats att (l 9410:358) med vissa bestämmelser till bevaka anläggningar av betydelse/ör skydd/ör/örsvaret m. m. förordnats försvaret eller jblkförsörjningen. sâs- till skyddsvakt skall under krig tillom kommunikationsanläggningar, höra/örsvatsmakten. hamnar, kraftverk, industrier och förråd skall under krig tillhöra krigsmakten.

Denna förordning träder i kraft den

23 Förslag till Lag om ändring i militär rättegångslag (1948:472) Härigenom föreskrives att 8§ militära rättegångslagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befál och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff. Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl. Krigsman, som ej är underkastad Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål. samt skyddsvaktförordnad enligt ll § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd A/örjörsvaret m. m. må ej åläggas straffi disciplinmål.

Denna lag träder i kraft den

F

örjatrnings/örs/ag 45

24 Förslag till

Förordning om ändring i luftfartskungörelsen (1961:558)

Härigenom föreskrivs att 63 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 63 § Stör någon ordningen å allmän Stör å allmän någon ordningen flygplats eller uppträder han därstä- flygplats eller uppträder han därstädes berusad. så au eler _lianrgâr av des berusad eller han äventyrar hans ârbörøler eller (al. eller äventyrar genom sitt uppförande luftfartens han genom sitt uppförande luftsäkerhet, äger befattningshavare vid fartens säkerhet, äger befattningsha- flygplatsen eller annan som där vare vid flygplatsen som handhar handhar säkerhets- eller ordningssäkerhets- eller ordningstjänst avvisa tjänst avlägsna honom från flygplathonom från flygplatsens område. sens område.

Denna förordning träder i kraft den

1 och

Utredningsuppdraget utredningsarbetet

1.1 Direktiven

1 anförande till protokollet vid konselj den 14juni 1974 uttalade chefen for justitiedepartementet, statsrådet Geijer, bl. a. följande.

Enligt 17 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) kan polismyndighet ålägga den som anordnar offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger rum inom lokal eller plats där den offentliga tillställningen hålls. Detsamma gäller beträffande ingängarna till lokalen eller platsen samt i anslutning därtill belägna särskilda parkeringsplatser. Av 90§ polisinstruktionen (1972:511) framgår att förordnande för den som skall utföra polisbevakning utan att vara anställd inom polisväsendet (ordningsvakt) meddelas av rikspolisstyrelsen (RPS) när bevakningen berör flera län, av länsstyrelsen när verksamheten skall omfatta flera polisdistrikt inom länet samt i annat fall av polisstyrelsen. Som allmänt kvalifikationskrav anges att förordnande får meddelas “endast den som prövas lämplig att utöva polisverksamhet som förordnandet avser. Av bestämmelserna framgår vidare att meddelat förordnande, som får återkallas när som helst, skall ange verksamhetens art och omfattning samt innehålla uppgift om den som skall utöva förmanskap över ordningsvakten. Med förordnande som ordningsvakt följer i allmänhet vissa särskilda befogenheter. Av 10§ lagen (1972:558) om tillfälligt omhändertagande framgår sålunda att de i samma lag givna bestämmelserna om befogenhet för polisman att omhänderta bl. a. den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara for denna i tillämpliga delar gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om annat ej framgår av förordnandet. Av 2§ 5 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. framgår vidare att ordningsvakt som med stöd av myndighets förordnande utövar polisverksamhet vid offentlig tillställning, i fråga om rusdrycker, vilka i strid mot gällande bestämmelser medförs vid tillställningen, har samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman. Av särskilda hänvisningar i 15 § andra stycket och 16 § femte stycket polisinstruktionen framgår att vad som i samma instruktion under rubrikerna Polismans allmänna åligganden m. m.” resp. Polismans befogenheter föreskrivs om polismans uppträdande (7 §), skyldighet att lyda förmans i tjänsten givna order (8 §), underrättelseskyldighet (9 §), verksamhetsområde (10 §), skyldighet att rapportera brott (12 § forsta stycket), tystnadsplikt (13 §) samt om medel för verkställande av tjänsteåtgärd. användning av våld m. m. (16 § första-fjärde styckena) i tillämpliga delar gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet. Av 74§ samma instruktion framgår slutligen att RPS får meddela föreskrifter om skyldighet för bl. a. den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra annan polisverksamhet än

48 Urredningsuppdragel och utredningsarbete!

trañkövervakning att inneha och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt samt att vara försedd med tjänstelecken och beväpning. Den som förordnats till ordningsvakt enligt 90§ polisinstruktionen år underkastad ämbetsansvar enligt 20 kap. brottsbalken och åtnjuter det skydd som avses i 17 kap. l § samma balk. l praxis har förordnande som ordningsvakt inte bara kommit i fråga för bevakning utan även för en mängd andra bevakningsuppgifter av vid offentliga tillställningar skiftande karaktär. Förordnande som ordningsvakt har sålunda bl. a. meddelats för Vidare har förordpersonal som tjänstgör som arrestant- och förpassningsvakter. nanden utfärdats för bevakning av industrier. varuhus, köpcentra, villaområden, m. m. Erfarenheten visar muséer, militärförråd, campingplatser, idrottsanläggningar att det såväl när det gäller bevakningsuppgifternas art som antalet meddelade forordnanden förekommer betydande skillnader i praxis både mellan olika polisdistrikt och inom skilda län. [sina anvisningar till bestämmelserna i 93 § i tidigare gällande polisinstruktiomvilka bestämmelser i sak oförändrade nu finns intagna i 90 §, har rikspolisstyrelsen bl. a. anfört att polismyndigheten innan förordnande utfärdas skall särskilt uppmärksamma och bevakningens karaktär och omfattning samt om, med hänsyn till de befogenheter det skydd som anses krävas för fullgörande av bevakningsuppdraget, behov verkligen föreligger av särskilt förordnande som ordningsvakt. Behovet av sådant förordnande kan sålunda enligt styrelsens mening bl. a. ifrågasättas, när bevakningsuppdpraget har den karaktären att det bedöms vara tillräckligt med den rätt som enligt 24 kap. 7§ som begått brott rättegångsbalken tillkommer varje enskild person, dvs. att gripa den som kan föranleda fängelse. Detsamma gäller när vederbörande redan åtnjuter skydd Enligt styrelsens uppfattning bör förordnande som enligt 17 kap. brottsbalken. karaktär ordningsvakt därför i regel meddelas endast den som fullgör uppdrag av sådan att han anses vara i behov av befogenhet att omhänderta personer som stör eller hotar störa den allmänna ordningen. Det finns inga säkra uppgifter om det antal personer som f. n. har förordnande som ordningsvakt. Enligt RPS:s beräkningar uppgår emellertid detta antal till omkring 10 000. När jag i början av detta år anmälde fråga om proposition med förslag till lag om del av bevakningsföretag (1974:39) framhöll jag bl. a. att det inte är ovanligt att den personalen i sådana företag som är sysselsatta med direkta bevakningsuppgifter (väktare) söker och får förordnande som ordningsvakt, eftersom vederbörande därmed bl. a. får det skydd som ligger i att våld mot en ordningsvakt kan komma att bedömas enligt de strängare regler i brottsbalken som gäller för våld mot tjänsteman. l anledning därav framhöll jag attjag var medveten om att en väktare vid fullgörande av sina bevakningsuppgifter i vissa situationer kan behöva samma skydd som det en med ett ordningsvakt åtnjuter._ Något egentligt behov av de befogenheter som följer ordningsvaktsförordnande ansåg jag däremot föreligga bara i vissa fall. Mot denna bakgrund föreslog jag en lösning som innebär att väktare i auktoriserat samma bevakningsföretag genom en särskild föreskrift i den nya lagen tillförsäkras bör kunna skydd som avses i 17 kap. 1 § brottsbalken. Jag framhöll därvid att det förväntas att det i fortsättningen kommer att bli mindre vanligt än f. n. att väktare förordnas till ordningsvakt. Sådant förordnande bör således komma i fråga endast när det finns ett klart dokumenterat behov för en väktare att få de befogenheter som följer därav. Sedan riksdagen antagit det vid propositionen fogade lagförslaget (NU 1974: 12, rskr i 1974:125) har lag (1974:191) om bevakningsföretag utfärdats. Den nya lagen träder kraft den 1 juli 1974. RPS har i en promemoria den 13 oktober 1971 angående frågor rörande ordningsvakter m. m. påpekat behovet av en allsidig utredning med sikte att åstadkomma om en enhetliga bestämmelser rörande ordningsvakter och vaktbolag m. m. Frågan

Utredningsuppdraget och utredningsarbete! 49

utredning angående ordningsvakts anställningsförhållande, utbildning, uniformering m. m. har vidare aktualiserats av Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och Folkparkernas centrala organisation genom skrivelser till chefen för justitiedepanementet den 22 juni 1971 och den 13 december 1972. Sedan de frågor som hänger samman med bevakningsföretagens verksamhet nu fått sin lösning framstår det som angeläget att mot bakgrund därav och den kritik mot nuvarande förhållanden som framförts bl. a. i tidigare nämnda promemoria och skrivelser även göra en allmän översyn av de problem av skilda slag som hänger samman med den form av bevakning och ordningshållning som utförs av särskilt förord nade ordningsvakter. Jag förordar att en särskild sakkunnig tillkallas för att göra denna översyn. Den sakkunnige bör till en början göra en närmare kartläggning av de nuvarande bestämmelsernas tillämpning. Han bör vidare ta ställning till såväl det allmänna behovet av som de principiella och praktiska aspekterna på en ordning som innebär att personer som inte är polisman åläggs att utföra vissa polisiära uppgifter. Den sakkunnige bör därvid ta hänsyn till de beaktansvärda intressen vilka i detta sammanhang gör sig gällande både från dessa särskilt förordnade personers sida och från deras uppdragsgivares. Mot bakgrund av dessa överväganden bör den sakkunnige undersöka vilka ändringar i det nuvarande systemet som är påkallade. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag förut anfört angående förordnande som ordningsvakt för väktare. I den förut nämnda propositionen angående bevakningsföretagen anförde jag vidare att ansvaret och kostnaderna för sådan extra bevakning som har sin grund i något speciellt förhållande, t. ex. den aktuella byggnadens eller platsens karaktär och läge, den där bedrivna verksamhetens i inriktning och omfattning eller andra liknande faktorer vilka gör att behovet av en fortlöpande kontroll och bevakning blir mera framträdande än normalt, bör åvila den som äger det objekt eller driver den verksamhet som det är fråga om. Det bör mot bakgrund härav inte komma i fråga att förevarande uppgifter i vidgad omfattning fullgörs inom ramen för polisens allmänna åligganden med avseende på bevakning och ordningshållning. Å andra sidan bör emellertid också noga tillses att ordningshållning genom särskilt förordnad personal inte tillgrips i fall där denna uppgift av sakliga eller principiella skäl rimligen bör ankomma på polisväsendet. Med undantag av de begränsningar som ligger i vad jag anfört i det föregående synes den sakkunnige lämpligen inte böra bindas av några närmare direktiv för sitt uppdrag. Jag inskränker mig därför i det följande till att ange några exempel på frågor och problem som bör uppmärksammas under den förestående översynen. Erfarenheten har som tidigare nämnts visat att praxis när det gäller förordnande av ordningsvakter varierar starkt mellan olika polisdistrikt och län. Speciellt för arrangörer av offentliga tillställningar har detta förhållande ibland gett upphov till särskilda problem. Förordnande som ordningsvakt meddelas av polisstyrelse numera regelmässigt för tjänstgöring inom hela distriktet. Iden mån styrelsen vid tillämpningen av 90 § polisinstruktionen iakttar en betydande restriktivitet kan den situationen uppstå att antalet redan förordnade ordningsvakter inom distriktet anses utgöra hinder för att ytterligare förordnanden meddelas för en eller llera personer som har för avsikt att tjänstgöra endast vid offentliga tillställningar som hålls i viss bestämd lokal eller av viss arrangör. Det har i detta sammanhang påpekats att ett system som innebär att tjänstgörande ordningsvakter om möjligt har en någorlunda fast anknytning till den lokal eller det område där vissa typer av offentliga tillställningar regelbundet anordnas i allmänhet leder till en bättre kontinuitet och effektivitet när det gäller ordningshållningen. Den f. n. på många håll tillämpade princip som innebär att de inom ett visst område förordnade ordningsvakterna av utbildningsskäl anses böra beredas tillfälle att tjänstgöra på så många skilda ställen inom distriktet och under så skiftande

50 och utredningsarbete! Utredningsuppdrager

Förhållanden som möjligt har från arrangörshåll också kritiserats av det skälet att den inte sällan medför högre kostnader i form av ökade rese- och traktamentsersättningar. l fall då de inom ett visst distrikt förordnade ordningsvakterna sammanslutit sig i en s. k. vaktkår eller annan lokal förening utan någon som helst anknytning till de fackliga organisationerna men med syfte att bl. a. fungera som en arbetsförmedling eller att få befogenhet att anvisa viss vakt till förekommande tjänstgöringsuppdrag har arrangörerna ibland kommit att ställas inför situationer som de av skilda skäl uppfattat som mycket besvärande. En annan fråga som uppmärksammats från arrangörshåll när det gäller nuvarande praxis på detta område är de skilda bedömningar som förekommer i fråga om antalet ordningsvakter som skall tjänstgöra vid offentliga tillställningar. Det har ifrågasätts om det inte i detta hänseende bör vara möjligt att nå en ordning som innebär att behovet av ordningsvakter bedöms mera enhetligt än f. n. men samtidigt också med större flexibilitet från fall till fall beroende på den enskilda tillställningens karaktär. den väntade publiktillströmningen och andra liknande varierande förhållanden. Med utgångspunkt särskilt i den ekonomiska aspekten på arrangörernas ansvar för ordningshållningen har det vidare ifrågasätts vilken ordning som bör gälla med avseende på transporter av personer som omhändenagits av ordningsvakter vid offentliga tillställningar. En annan fråga som vållat viss osäkerhet i den praktiska tillämpningen är gränsdragningen mellan de befogenheter i fråga om förmanskap över ordningsvakten som tillkommer polismyndigheten eller enskild polisman i vad gäller tjänsteutövningen och arrangören i egenskap av arbetsgivare. Mot bakgrund av de ibland mycket grannlaga och svåra uppgifter i sitt förhållande till allmänheten som en ordningsvakt kan ställas inför under sin tjänstgöring samt de betydande befogenheter som i regel följer med denna ställning är det givetvis av stor betydelse att vederbörande inte bara besitter de allmänna personliga egenskaper som gör honom lämplig för sådan verksamhet utan också har fått de kunskaper och den utbildning som behövs för att han i praktiken skall kunna fullgöra sina uppgifter på bästa möjliga sätt. Det är därför väsentligt att även frågorna om utbildningen av ordningsvakter uppmärksammas. Det finns f. n. inte några enhetliga föreskrifter om ordningsvaktern_as uniformering. Detta har medfört att förhållandena på detta område är mycket varierande. En tämligen genomgående tendens vid valet av uniformer synes emellertid vara att dessa i så stor utsträckning som möjligt skall likna polisens uniformering. Med anledning härav vill jag i detta sammanhang erinra om attjag i ärendet om bevakningsföretagen underströk vikten av att såväl väktares som ordningsvakts uniform klart och otvetydigt skiljer sig från polisens uniform. l anslutning därtill framhölljag att frågan om ordningsvakternas uniformering får övervägas av den samtidigt förutskickade, nu aktuella utredningen. Som jag förut har nämnt används ordningsvakter bl. a. för bevakning av militära förråd. Också inpasseringskontrollen vid försvarsmaktens staber, förband, m. m. sköts i viss utsträckning av ordningsvakter. I samband härmed har uppstått problem. Bl. a. har rätten att använda sådan ordningsvakt i kuppförsvaret satts i fråga. Även befilsrätten över sådan ordningsvakt är omstridd. Mot bakgrund härav bör utredningen behandla de speciella problem som uppstår då ordningsvakter anlitas av krigsmakten. Bland de problem av mera principiell betydelse som utredningen bör ägna uppmärksamhet åt under sitt arbete vill jag slutligen nämna frågan huruvida personer som utövarjakt- eller lisketillsyn eller utför andra liknande, till viss speciallagstiftning knutna övervakningsuppdrag, skall behöva utrustas med några av de särskilda befogenheter som följer med ett förordnande som ordningsvakt.

Utredningsuppdrager och utredningsarbete! 51

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

Kanläggningen av de nuvarande bestämmelsernas tillämpning har i huvudsak skett genom enkäter till samtliga polisstyrelser, länsstyrelser samt rikspolisstyrelsen. Enkäterna har besvarats av samtliga tillfrågade myndigheter med undantag av en polisstyrelse. Ett antal myndigheter, organisationer och företag har beretts tillfälle att framföra synpunkter till oss. Vi har vid studiebesök vid polismyndigheten i Sundsvall sammanträffat med länspolischefen i Västernorrlands län, representanter för polisledningen i Sundsvalls polisdistrikt samt med ett antal anordnare av offentliga tillställningar och representanter för ett bevakningsföretag. Studiebesök har vidare gjorts vid andra vaktdistriktet i Stockholms polisdistrikt. Vi har sammanträffat med representanter för Växjö ordningsvaktsförening. Svenska Vaktbolags förbund, bevakningsrådet i Föreningen Auktoriserade Bevakningsföretag samt Sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch rationaliseringsinstituts expertgrupp för Stöldförebyggande åtgärder”. Samråd har ägt rum med 1975 års polisutredning och väktarutbildningsutredningen. I frågor angående ordningsvakters användning för bevakning m. m. av militära förråd och andra skyddsföremål har samråd ägt rum med försvarsstabens och rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelningar samt ABAB. Vi har avgivit remissutlåtanden: den 21 april 1975 över motion nr 1975:722 av herr Strömberg m. fl. om försöksverksamhet med ordningshållande i nöjesarrangörers egen regi samt den 18 oktober l97_6 över tiskeriadministrativa utredningens betänkande Ny organisation av fisketillsyn (Ds Jo 1975:14).

2 Kortfattad historik

Enligt 6§ forsta stycket lagen den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande ägde kronofogde, i avvaktan på att ordinarie fjärdingsman blev utsedd, förord na lämplig person att mot den av fjärdingsmansdistriktet bestämda avlöningen uppehålla fjärdingsmansbefattningen. Lagen innehöll däremot inga bestämmelser om ordningsvakter eller därmed jämställda befattningshavare. Enligt 2 § tredje stycket lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket (polislagen) fanns emellertid möjlighet att tillsätta s. k. ordningsmän. Förutsättning härför var att på viss ort på landsbygden erfordrades polispersonal för att där upprätthålla ordningen vid enstaka tillfällen utan att anledning fanns att därför anställa fjärdingsman. I prop. 1925:58 med förslag till lag om polisväsendet i riket m. m. uttalade föredragande departementschefen följande. Såsom av det citerade uttalandet framgår. skall ordningsmansuppdraget hava karaktär av ett hedersuppdrag, även om det funnits lämpligt att tillerkänna ordningsmannen skälig gottgörelse, vilken väl, såsom det Linnérska förslaget uttryckligen fastslog, torde böra beräknas till visst belopp för varje dag, som Ordningsmännen uppträtt idenna sin egenskap. 1 enlighet med det anförda bör möjligheten att förordna ordningsmän icke användas i fall, i vilka ett temporärt men regelbundet återkommande behov av polisman föreligger, t. ex. för polisbevakning vid marknad eller under badsäsongen vid en brunnsorni dylika fall bör, om den ordinarie polispersonalen icke kan räcka härtill, extra polispersonal i vanlig ordning anställas. Ordningsmännen få ej heller förväxlas med sådan personal, som jämlikt 17 § bekostas av staten eller enskild och av länsstyrelse utrustas med polismans skydd 1 18 § polislagen fanns bestämmelser om förordnande av ordningsvakter for polisbevakning. Paragrafen hade följande innehåll. Vad i denna lag finnes stadgat utgör ej hinder för att polisbevakning på statens bekostnad ombesörjes i annan ordning än i denna lag sägs, ej heller för att dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid visst företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilda fall. Förordnande av ordningsvakt reglerades närmare i 21 § 1925 års polisreglemente för riket, vilken paragraf innehöll följande bestämmelser. Myndighet, som äger att tillsätta extra befattningshavare vid polisväsendet, må meddela den som skall ombesörja i 18 § i lagen om polisväsendet i riket omförmäld, på enskild bekostnad anordnad bevakning (Ordningsvakt) förordnande att utöva den för bevakningens ombesörjande erforderliga polisverksamheten. Sådant förordnande skall lProp. 1925:58 s. 86.

54 historik

Kortfattad

angiva nämnda verksamhets art och omfattning ävensom under vems formanskap ordningsvakten skall stå. Förordnande som nu sagts må ej meddelas annan än den, som prövas lämplig att utöva den polisverksamhet varom fråga är och må när som helst återkallas. Polismyndighet må icke i annat fall än som omfonnäles i första stycket meddela förordnande avseende att tillförsäkra annan än befattningshavare vid polisväsendet sådant skydd, som jämlikt 10 kap. 5 § strafflagen tillkommer polisman. År 1948 tillkom ett nytt polisreglemente samt den allmänna polisinstruktionen, som innehöll bestämmelser om polistjänstens bedrivande. Enligt 15 § andra stycket instruktionen gällde vissa bestämmelser i tillämpliga delar även den som enligt 18 § polislagen förordnats att utöva polisverksamhet. av ordningsvakt kvarstod i stort sett Bestämmelserna om g förordnande oförändrade i 46§ polisreglementet. Vid polisväsendets forstatligande 1965 upphörde bl. a. 1925 års polislag och därmed bestämmelserna om ordningsmän samt polisreglementet att gälla. Bestämmelserna om förordnande av ordningsvakt överfördes därvid till 94 § i 1964 års polisinstruktion. Dessa bestämmelser kvarstår i stort sett sakligt oförändrade i 90§ PI. Från att ursprungligen ha anlitats för ordningshållning huvudsakligen vid offentliga tillställningar anlitas numera ordningsvakter inom ett fortlöpande större och större verksamhetsfált. Ordningsvakternas nuvarande verksamhetsområden behandlas närmare i kapitel 5.

3 Den

rättsliga bakgrunden

3.1 Inledning

l detta kapitel kommer till en början (avsnitt 3.2) att redogöras for vissa grundläggande begrepp av betydelse för utredningens överväganden m. m. Avsnitt 3.3 innehåller en redogörelse for huvuddragen av gällande rätt rörande ordningsvakter, dvs. av de regler som i stort sett gäller for varje ordningsvakt samt för vissa ytterligare rättsregler av betydelse för utredningens överväganden. För bestämmelser som äger tillämpning endast på ordningsvakter med speciella uppgifter såsom exempelvis jakttillsyn redogörs i de kapitel där frågan om sådana ordningsvakter behandlas. Bestämmelser av mer sekundär karaktär, såsom utrustningsbestämmelser m. m., redovisas i anslutning till redogörelserna för nuvarande förhållanden.

3.2 Några grundläggande begrepp

3.2.1 Polisverksamhet I våra direktiv erinrar departementschefen om vad han i proposition 1974:39 med forslag till lag om bevakningsföretag anfört beträffande ansvar och kostnader för sådan extra bevakning som borde åvila den som äger visst objekt eller driver viss verksamhet men att man samtidigt noga tillser att ordningshållning genom särskilt förordnad personal inte tillgrips i fall där denna uppgift av sakliga eller principiella skäl rimligen borde ankomma på polisväsendet. Med hänsyn härtill blir det nödvändigt att ange polisens uppgift i berörda hänseenden. Enligt P1 är polisens huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det åligger därvid polisen särskilt att 1. förebygga brott samt hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störes genom brott eller på annat sätt, 2. uppdaga brott, som hör under allmänt åtal, samt vidtaga de åtgärder som behövs, när det allmänna ordningen och säkerheten kränkts på annat sätt än genom brott, 3. i övrigt lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp (2§ P1). I prop. 1964:101 med förslag till lagstiftning med anledning av förstatligandet och omorganisationen av polisväsendet m. m. gjorde departements-

56 Den rättsliga bakgrunden

chefen följande uttalande beträffande begreppet allmän ordning och säkerhet.

Vad först angår polisens uppgifter fmnerjag i likhet med polisberedningen självfallet att huvuduppgiften skall vara att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Att i korthet ange det konkreta innehållet i denna bestämning är knappast möjligt. Inte heller ñnnerjag det lämpligt att genom noggrann avgränsning av uppgiften försvåra en fortlöpande anpassning av polisens verksamhet för ordningens och säkerhetens upprätthållande till den ständiga förändring som samhällsbilden undergår. Huvuduppgiften bör omfatta vad som anges i gällande polisinstruktion, nämligen att söka förebygga brott samt hindra att ordningen och säkerheten eljest störs, att uppdaga och utreda begångna brott samt vidta erforderliga åtgärder då ordningen och säkerheten eljest kränkts samt att i övrigt lämna allmänheten skydd, upplysning och annan hjälp*

l brottskommissionens betänkande Åtgärder för att bekämpa brottslig-

heten och förbättra den allmänna ordningen sägs beträffande polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet följande.

Uppgiften att upprätthålla allmän ordning innebär ansvar för att lugn råder på allmänna platser, att trafiken kan fortgå utan störningar, att människor inte ofredas m. m. Uppgiften innebär skyldighet att i sådant syfte tillse att gällande författningar respekteras och att, om så inte sker, vidta erforderliga åtgärder, eventuellt genom att till åtal rapportera begångna överträdelser. En arbetsuppgift som av hävd anses som särskilt betydelsefull är att upprätthålla gatufriden och att säkra ordningen och tryggheten på de allmänna kommunikationsmedlen. Upprätthållandet av allmän säkerhet innebär skyldighet att avvärja faror för angrepp genom brott eller på annat sätt mot säkerheten och tryggheten för såväl enskildas person och egendom som för statens inre säkerhet. Hit hör också att tillse att meddelade skyddsbestämmelser efterlevs. Uppgiften får även anses omfatta skyldighet att ingripa hjälpande och skyddande vid inträffade eller befarade olyckor. naturkatastrofer och liknande. I uppgiften ingår också skyldighet att, om säkerheten angripits, tillse att angreppet upphör och verka for att angripareninte förnyar angreppet? Uttrycket upprätthållande av allmän ordning och säkerhet har betecknats som ett standardmässigt begrepp, som betecknar det tillstånd som staten såsom ytterst ansvarig för ifrågavarande del av rättsordningen förutsätter bör råda såväl i riket i allmänhet som på de olika orterna?

3.2.2 Delegering av polisverksamhet Delegering av polisverksamhet till annan än polisman kan ske med stöd av dels förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter, dels bestämmelser i särskilda författningar samt dels 90 § Pl. Enligt nämnda förordning får annan tjänsteman inom polisväsendet än polisman åläggas att i polischefens ställe bl.a. utföra delgivningar eller verkställa inrese- och utresekontroll enligt 5§ utlänningslagen (1954:193). lProp. 1964:101 s. 77 f. Beslut om handläggning i polischefens ställe meddelas av rikspolisstyrelsen. zProp. 1973:115 s. 112. vilken annan Exempel på särskild författning enligt än polisman får förordnas att utöva är lagen (1964:321) om kommunal 3 Erik Sjöholm, När och polisverksamhet hur får polisen ingripa, trafikövervakning. 1973, s. 23. Enligt 90 § Pl kan delegering av polisbevakning göras till person som inte är

Den rättsliga 57 bakgrunden

anställd inom polisväsendet (Ordningsvakt). Någon närmare bestämning om vad som skall avses med polisbevakning finns emellertid inte.

3.2.3 Ordningsvakt

190 § PI, som rör förordnande av Ordningsvakt, används följande uttryckssätt ”Förordnande för den som skall utföra polisbevakning utan att vara anställd inom polisväsendet (Ordningsvakt) meddelas av . . .” Om ovanstående fattas som en definition av begreppet ordningsvakt synes följa att ordningsvakt endast kan vara person som a) förordnats att utföra polisbevakning och b) som inte är anställd inom polisväsendet. Ett sådant ordningsvaktsbegrepp synes emellertid i praxis ej fullt ut upprätthållas. Detta framgår av vissa uttalanden i samband med förslag till

lag om ändring i kontrollagen. Ändringen innebar att polisstyrelse skulle få

förordna annan än polisman att under ledning av polisman utföra kontroll enligt kontrollagen. I prop. 1974:105 med förslag till nyss angivna ändring i kontrollagen uttalade föredragande departementschefen bl. a. följande. Att förordnande endast får meddelas den som är lämplig att utöva sådan polisverksamhet som avses med förordnandet samt att förordnandet när som helst kan återkallas följer av 90 § PI, vilken bestämmelse får anses tillämplig på förordnande av här avsett slag. Det synes mig dock rimligt att man ställer upp strängare krav på personlig lämplighet. utbildning etc. när det gäller den som skall utföra särskild kontroll på flygplats än när det är fråga om ordning av mera alldagligt slag, t. ex. vid idrottstillställning och liknande. - Att såsom SAS påpekat verksamhetens art ofta motiverar att personalen är utrustad med skjutvapen förefaller mig klart. Bestämmelserna i kungörelsen ( 1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten gäller även den som utan att vara polisman förordnas att utföra polisverksamhetf*

l 10 § skjutkungörelsen föreskrivs bl. a. att vad som sägs i kungörelsen om polisman gäller även den som enligt 90 § PI förordnats att vara ordningsvakt. Av en strikt bokstavlig tolkning av denna föreskrift skulle i och för sig följa att en av polisstyrelsen förordnad flygplatskontrollant, som är anställd inom polisväsendet, inte skulle vara underkastad bestämmelserna i nämnda kungörelse. Departementschefens återgivna uttalande får emellertid anses innebära antingen att flygplatskontrollanter - oaktat de är anställda inom polisväsendet - är att anse som ordningsvakter enligt 90 § PI eller att 90 § denna instruktion och 10 § skjutkungörelsen är analogivis tillämpliga på flygplanskontrollanter. Enligt uppgift förordnas numera flygplatskontrollanter inte enligt 90 § PI och bär inte heller vapen. De tjänstgör regelmässigt i grupp om ca fem personer under direkt ledning av en polisman, som är beväpnad. När det gäller trafikövervakare enligt lagen om kommunal trañkövervakning råder viss osäkerhet huruvida dessa skall betraktas som ordningsvakter eller inte. Från Stockholms polisdistrikt har inhämtats att trafikövervakare där inte betraktas som ordningsvakter utan som ett särskilt institut men att praxis i landet varierar. Eftersom trafikövervakare förordnas enligt nämnda lag och inte enligt 90 § Pl synes den riktiga uppfattningen vara att trafikövervakare inte bör anses som ordningsvakt, trots att trafikövervakare inte är anställd inom polisväsendet utan är kommunalanställd. Till oklar- 4Prop. 1974:105 s.8.

58 Den rättsliga bakgrunden

heten rörande trafikövervakares ställning torde bidra dels en Föreskrft av Kungl. Majzt att trafikövervakare skall vara Försedd med legitimationsnärke som gäller För ordningsvakt, dels en Före 1964 års enligt de bestämmelser lagstiftning gällande regel att polischef skulle meddela ordningsvaktsfcrordnande För den som hade att ombesörja trafikövervakning.

3.2.4 Väktare och bevakningsfdretag Med väktare förstås enligt lagen (1974: 191) om bevakningsföretag persor. som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst. är envar - således även en enskild person - som Bevakningsföretag yrkesmässigt åtar sig att För annans räkning utföra viss bevakningsuppgift. Sådan verksamhet får endast bedrivas av företag som av länsstyrelse erhållit tillstånd (auktorisation) därtill. Länstyrelse utövar tillsyn över bevakningsfoauktorisation om särskild anledning Finns till det. retag och kan återkalla Väktare utom såtillvida att han åtnjuter inte någon rättslig särställning åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 5 § BrB. Han har således till skillnad från inte några polisiära befogenheter. Väktare kan emellertid även ordningsvakt För viss verksamhet vara Förordnad som Ordningsvakt, varvid han äger befogenheter och skydd som sådan.

3.2.5 Ordningsvaktsfáretag Förutom bevakningsföretag Förekommer Företag som enbart tillhandahåller tjänster avseende ordningshållning genom ordningsvakter. Sådana företag kan inte auktoriseras enligt lagen om bevakningsFöretag och är inte underkastade någon speciell rättslig reglering. Genom polisens förmanskap över ordningsvakterna torde polisen ändå ha vissa möjligheter att ingripa mot ordningshållningsföretag, som bedriver sin verksamhet på ett otillfredsställande sätt, i sista hand genom återkallande av de anställdas förordnanden.

3.2.6 Allmän plats Av intresse då det gäller att bestämma huruvida bevakning och ordningshållning bör vara en polisiär uppgift eller kunna anFörtros åt särskilt förordnad ordningsvakt är begreppet allmän plats. Detta har skiftande innebörd i olika Av intresse i detta sammanhang är dess innebörd i A0st och Författningar. BrB. I A0st förstås med allmän plats.

l. Gata, torg, park och annan plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän plats och som upplåtits För avsett ändamål. 2. För allmänheten tillgänglig del av hamnområde. 3. Allmän väg och annat område, som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfárdsel (l § första stycket).

Till andra allmänna platser enligt p. 1 hänförs platser för gatutrañken, mindre planteringar, som ej är att hänföra till parker samt andra därmed jämförliga områden.

Den rättsliga 59 bakgrunden

I lokal ordningsstadga får bestämmas, att andra till allmänt begagnande upplåtna områden än de nyss angivna vid tillämpningen av de allmänna ordningsföreskrifterna i A0st samt av föreskrift i lokal ordningsstadga skall vara likställda med allmän plats (l § andra stycket). Begreppet allmän plats har i BrB en betydligt vidsträcktare innebörd än i AOst. Till allmänna platser hör enligt BrB gator och torg, parker, allmänna vägar, för allmänheten tillgängliga delar av flygplatser, hamnområden, spårvägs-, tunnelbane-, järnvägs- och andra trañkområden såsom väntsalar, spårvägs- och busstationer, vidare restauranger, hotell. kaféer, affärslokaler, teatrar, biografer och andra för offentliga nöjen eller andra offentliga tillställningar avsedda lokaliteter. Till allmän plats är även att hänföra lör allmänheten upplåtna idrottsområden, bad- och campingplatser o. d., kyrkogårdar och allmänna begravningsplatser, lokaler för offentliga andaktsövningar och andra allmänna sammankomster samt tåg, passagerarfartyg och andra för allmänheten avsedda kommunikationsmedel. Nu nämnda platser är att anse som allmänna endast i den mån och under den tid allmänheten äger tillträde dit. Till allmän plats räknas inte skog och mark, dit allmänheten visserligen äger tillträde men någon allmänhet inte brukar finnas.

3.3 Huvuddragen av gällande rätt beträffande

ordningsvakter

m. m.

3.3.1 Förordnande av Ordningsvakt och Ordningsvakt.: befogenheter

Någon närmare bestämning av de ändamål för vilka ordningsvakt får förordnas finns inte i gällande rätt. 90§ PI, som avser förordnande av ordningsvakter, innehåller endast föreskrift om vilka myndigheter som äger utfärda förordnande för den som skall utföra polisbevakning utan att vara anställd inom polisväsendet. I paragrafen anges dessutom att förordnande skall ange verksamhetens art och omfattning samt innehålla över uppgift om den som skall utöva förmanskap ordningsvakten. Vidare föreskrivs att förordnande får meddelas endast den som prövas lämplig att utöva polisverksamhet som förordnandet avser och att förordnande när som helst får återkallas. Paragrafen innehåller slutligen ett stadgande om att rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om prövningen. Som synes ger 90 § PI inte någon vägledning i frågan för vilka verksamheter ordningsvakter får förordnas. Rikspolisstyrelsen har emellertid givit vissa föreskrifter och anvisningar.5 Dessa föreskrifter och anvisningar ger dock ingen närmare vägledning beträffande de ändamål för vilka ordningsvakter bör få förordnas. Ett ordningsvaktsförordnande medför till en början att en del av bestämmelserna i PI blir tillämpliga på ordningsvakten. Detta gäller vad som i 5 __ . . _ instruktionen föreskrivs om polismans uppträdande, skyldighet att lyda

förmans afâefåntââirêiñggâlâägâ

i tjänsten givna order, underrättelseskyldighet, verksamhetsom- av 1955 års

polisinstmk_ råde, skyldighet att rapportera brott, tystnadsplikt samt om medel för tion samt AM 19672 m verkställande av tjänsteåtgärd, användning av våld m. m. 115.

60 Den bakgrunden rättsliga

När det gäller ordningsvakts rätt att använda våld för verkställande av tjänsteåtgärd kan det däremot ifrågasättas om bestämmelsen i 24 kap. 2§ första stycket 1 p.” BrB om polismans rätt i sådant hänseende gäller även för I 4§ Pl anges nämligen vad som avses med polisman i ordningsvakt. instruktionen och där medtas inte ordningsvakt. Det skulle kunna hävdas att instruktionens polismannabegrepp är ett annat än polismannabegreppet i 24 kap. 2 § BrB. Visst stöd för en sådan tolkning erhålls i en av socialdepartementet år 1946 utfärdad promemoria angående polismans rätt att bruka våld. Med polisman avses enligt denna promemoria (s. 6) bl. a. den som med stöd av 18 § lagen den 6juni 1925 om polisväsendet i riket (polislagen) och 21 § den 26 september 1925 för riket förordnats att utöva polisreglementet polisverksamhet. Detta uttalande återges i straffrättskommitténs förslag till brottsbalk (SOU 1952: 14 s. 403) med den ändringen att hänvisningen till 21 § i

1925 års polisreglemente ersatts med hänvisning till 46§ polisreglementet

den 4 juni 1948. Dessutom uttalar straffrättskommittén att i dessa bestämmelser innefattas ordningsvakt för bevakning som anordnas på enskilds bekostnad. l prop. 1962:10 med förslag till brottsbalk finns inget uttalande som kan tjäna till ledning i berörda tolkningsspörsmål. Osäkerheten rörande tolkningen av begreppet polisman i 24 kap. 2 § BrB synes otillfredsställande. I praktiken torde denna tveksamhet ej föranleda några svårigheter eftersom ordningsvakt enligt 16 § Pl äger rätt att bruka våld för genomförande av tjänsteåtgärd, vilken rätt även synes vara mindre inskränkt än den rätt att använda våld varom stadgas i 24 kap. 2 § BrB. Det sist nämnda stadgandet förutsätter nämligen för våldsanvändning att polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, möts eller angrips med våld eller hot om våld. I sådan situation äger polismannen bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. I 16 § PI stadgas däremot att våld får tillgripas endast när tjänsteuppgiften inte kan lösas på annat sätt. Ett praktiskt fall då polisiärt våld kan vara nödvändigt är då någon utövar s. k. - kan anses utgöra sådant våld eller passivt motstånd något som inte tveklöst hot om våld varom talas i 24 kap. 2§ BrB. Våld för brytande av sådant motstånd synes därför endast kunna stödjas på l6§ PI. Det är emellertid omstritt huruvida 16 § PI ger polisman en vidsträcktare rätt att använda våld än 24 kap. 2 § BrB. Det har-således hävdats att 16 § PI endast skall anses som en föreskrift angående tillämpningen av 24 kap. 2 § BrB. Av annan uppfattning synes Sjöholm vara.° Här kan påpekas att ordningsvakt inte äger den rätt som polisman och trafikövervakare har enligt 12 § andra stycket Pl att underlåta avge rapport eller vidarebefordra rapport till åklagare och att i stället låta saken bero vid påpekande eller erinran. Med ordningsvaktsförordnande följer befogenheter enligt vissa lagar och andra författningar än PI. Vissa av dessa befogenheter gäller för ordningsvakter i allmänhet medan andra tillkommer endast ordningsvakter med vissa speciella uppgifter. Enligt lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) gäller bl. a. följande. Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt 5 § första stycket gälleri tillämpliga delar även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, 5 om inte annat av förordnandet (10 §). Detta innebär, såvida Sjöholm a. a. s. 247 f. framgår

Den 61 rättsliga bakgrunden

förordnandet ej föreskriver annat, att ordningsvakt äger befogenhet att, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen, omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna. Ordningsvakt skall även göra sådant omhändertagande om det fordras för att avvärja straffbelagd handling (3 §). Ordningsvakt skall tillse vid omhändertagande att åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet. Han skall så skyndsamt som möjligt anmäla omhändertagandet till sin förman (4 § och 5 § första stycket). Med förman avses polisman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå (5 § andra stycket). Vad som i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) sägs om polismän gäller enligt 10 § även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om inte annat framgår av förordnandet. Ordningsvakt äger således omhänderta berusad under de förutsättningar som anges i l § nämnda lag. I lagen finns vidare stadganden om förfarandet vid omhändertagande och om anmälningsskyldighet till förman beträffande verkställt omhändertagande, vilka motsvarar nyss återgivna 4 § och 5 § första stycket LTO. Enligt 8 § LOB skall alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som omhändertagits enligt lagen fråntas denne, om inte särskilda skäl talar däremot. Så får ske även beträffande injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen. Ett sådant beslut meddelas av den förman som skall pröva omhändertagandet. Sedan ordningsvakt anmält ett omhändertagande till sin förman, som kan vara en vanlig polisman, ligger beslutanderätten i det fallet hos polismannens förman. Även om ordningsvakt enligt det ovan sagda inte äger rätt att frånta omhändertagen sådana föremål som avses i 8§ är dessa föremål av sådan beskaffenhet att det ofta kan föreligga risk att den omhändertagne kan skada sig själv eller annan med dem. Ordningsvakt bör därför vid s. k. skyddsvisitation äga rätt att ta hand om föremålen. Ordningsvakt äger enligt 2 § p. 5. lagen (1958:205) om jörverkande av alkoholhalt/ga drycker m. m. (lörverkandelagen) i fråga om spritdrycker, vin eller starköl, som i strid mot gällande bestämmelser medförs vid offentlig tillställning samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt RB tillkommer polisman. Ordningsvakt, som verkställt beslag, skall skyndsamt göra anmälan därom till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen. Beslut om beslag skall i princip träffas av undersökningsledaren eller åklagaren; dock får polisman, om fara är i dröjsmål, även utan sådant beslut verkställa beslag (27 kap. 2 § andra stycket RB). I den situation som här är aktuell torde undantagslöst fara föreligga i dröjsmål. Här må anmärkas att varken ordningsvakt eller polisman har rätt att företa kroppsvisitation för eftersökande av rusdrycker, som olovligen förs med vid offentlig tillställning. En förutsättning för kroppsvisitation är nämligen att brott, varå fängelse kan följa, har förövats (28 kap. 11 § första stycket RB). Otillåten förtäring och otillåtet medförande av rusdrycker vid offentlig tillställning kan enligt 29 § tredje stycket AOst endast bestraffas med böter högst 500 kr. I praktiken torde det sagda innebära att såväl polisman som ordningsvakt endast har möjlighet att ta flaskan direkt ur handen på vederbörande. en åtgärd som inte kan anses utgöra kroppsvisitation. Hinder

62 Den rättsliga bakgrunden

torde emellertid inte föreligga att anordnare av offentlig tillställning som villkor för tillträde till denna fordrar att gästerna lämnar ifrån sig väskor och kassar för förvaring.

3.3.2 Srraffrättsligr ansvar och skydd; skadestånd

Ett förordnande som ordningsvakt har även konsekvenser beträffande ordningsvaktens straffrättsliga ansvar och skydd. Före 1975 gällde att den som förordnats som ordningsvakt därigenom blev underkastad ämbetsansvar och till följd därav även åtnjöt ämbetsskydd enligt 17 kap. BrB.7 För lindrigare fel i sin tjänstgöring kunde således ordningsvakt ställas till ansvar för tjänstefel. Ämbetsansvaret avskaffades 1975. Det straffbara området inskränktes till tre brottstyper, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvaret för tjänstefel bortföll således utom såvitt avser krigsmän. Vad gäller ansvar för oriktig myndighetsutövning är regeln därom utformad så att den gäller var och en som utövar offentlig myndighet. Innebörden av begreppet myndighetsutövning är alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde. Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan författning. Det är emellertid inte nödvändigt for att myndighetsutövning skall anses föreligga att denna består av formliga beslut utan som sådan anses även faktiska åtgärder som ej föregåtts av sådana beslut? återges här vissa uttalanden i Angående begreppet myndighetsutövning prop. 1972:5 med förslag till skadeståndslag m. m. I motiveringen till 2 § i nämnda vilken innehöll den grundläggande bestämmelsen om förslag, for staten eller kommun att ersätta skada vållad genom fel eller skyldighet försummelse vid myndighetsutövning, uttalade föredragande statsrådet bl. a. följande.

Bestämmelsen får praktisk betydelse främst när det gäller skador som vållas genom sådana myndighetsbeslut i statlig eller kommunal verksamhet som grundar förpliktelser eller rättigheter för enskilda eller offentliga rättssubjekt. - En del formlösa beslut får i av typen polismans tillsägelse till trafikanterna hörockså hit. Med polisverksamhet detta avseende jämställas sådan ordningshållning av liknande slag som förekommer t. ex. i hamnar och på flygplatser av personal vilken är utrustad med polisbefogenheter. Under bestämmelsen faller vidare vissa faktiska handlingar som står i ett omedelbart och naturligt samband med handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning eller med verkställighet av beslut av denna karaktär. Hit hör bl. a. handlingar som utgör ett direkt led i ett tvångsingripande från det allmännas sida. Om en offentlig funktionär ikraft av sin maktställning tar hand om eller företar angrepp på egendom eller använder våld för att beröva någon friheten, som t. ex. när en brandman hugger en bra.ndgata 7Beckman m. fl., Kom- ansaessom eller polisen griper en person, får själva ingripandet eller omhändertagandet mentar till brottsbalken myndighetsutövning? ll, 2 uppl. 1969, s. 225. När det gäller ordningsvakts verksamhet torde - med hänsyn till vad “Jfr prop. 1975:58 s. 143. huvuddelen av de ovan anförts rörande begreppet myndighetsutövningåtgärder han vidtar i denna innebära myndighetsutövning. 9Prop. 1972:5 s. 499 och 503. Att med fullständighet ange då viss åtgärd av ordningsvakt är att anse som

Den rärts/iga bakgrunden 63

myndighetsutövning eller inte torde vara omöjligt, men innebär åtgärden utövande av en befogenhet som följer av ordningsvaktsförordnandet torde den med säkerhet innefatta myndighetsutövning. Även om åtgärden inte innebär utövande av sådan befogenhet som nyss sagts torde den i vissa fall innefatta myndighetsutövning. Avgörande för frågan huruvida i sådana fall åtgärden är att anse som myndighetsutövning torde vara om åtgärden kan anses vara vidtagen i något allmänt intresse, exempelvis att säkra lagföring av brottsling. Innebär åtgärden inte utövande av befogenhet som nyss nämnts och kan den inte heller anses vara vidtagen i något allmänt intresse torde den inte kunna anses som myndighetsutövning. Av det sagda framgår att ordningsvakts åtgärder i allmänhet torde vara myndighetsutövning. Härav följer också att ordningsvakt är underkastad ansvar enligt 20 kap. 1 § BrB for oriktig myndighetsutövning (myndighetsmissbruk alternativt vårdslös myndighetsutövning). Vad beträffar mutbrott (20 kap. 2 § BrB) gäller ansvarsstadgandet därom i första hand arbetstagare hos staten eller kommun samt andra som innehar anställning eller uppdrag av visst angivet slag. Dessutom föreskrivs ansvar för den som utan att inneha anställning eller uppdrag utövar myndighet. På grund av sist angivna bestämmelse är ordningsvakt således underkastad ansvar för mutbrott. Ansvaret gäller emellertid endast om ordningsvakten låter åt sig utlova eller begär muta eller annan belöning för sin tjänsteutövning. När det gäller ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § BrB) gäller att ordningsvakt är underkastad sådan (15 § andra stycket PI). Straffrättsligt skydd tillkommer den som utövar myndighet. Som tidigare framgått utgör ordningsvakts åtgärder i allmänhet myndighetsutövning.. Ordningsvakt åtnjuter således i allmänhet det förstärkta skydd som ges i straffstadgandena om våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd (17 kap. 1, 2 och 4 §§ BrB). I sin tjänsteutövning är ordningsvakt dessutom skyddad mot bestickning(17 kap. 7 § BrB). Enligt lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn står under sådan tillsyn bl. a. de som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet (3 §). Vad gäller justitieombudsmännens tillsyn avser även denna den som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet (2 § lagen [1975:l057] med instruktion för justitieombudsmännen). Som tidigare innebär framgått ordningsvakts åtgärder i allmänhet myndighetsutövning. Härav följer att ordningsvakt i allmänhet är underkastad justitiekanslerns och justitieombudsmännens tillsyn. En annan sak är att disciplinansvar enligt lagen (1976:600) om offentlig anställning inte kan utkrävas av ordningsvakt som på grund av nyss återgivna stadganden är underkastade justitiekanslerns och justitieombudsmännens tillsyn. Så torde emellertid kunna ske på grund av fel begånget av ordningsvakt som är arbetstagare hos staten, kommun eller annat i 1 § lagen om offentlig anställning angivet organ, och denne erhållit ordningsvaktsförordnande för att kunna fullgöra uppgifter som åvilar honom såsom arbetstagare. Ett ordningsvaktsförordnande medför även vissa konsekvenser i skade-

64 Den rättsliga bakgrunden

ståndsrättsligt hänseende. Enligt 3 kap. 2§ skadeståndslagen (1972:207) gäller bl. a. att staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Vad som sägs om kommun gäller också landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfállighet. m. m. l den tidigare angivna prop. 1972:5 med förslag till skadeståndslag lämnade departementschefen en uppräkning av vissa fall då verksamhet som avser myndighetsutövning bedrivs av annat offentligt eller enskilt rättssubjekt än staten eller kommun. Uppräkningen tog enligt departementschefen sikte på två olika gränsdragningsproblem, nämligen dels frågan om ett visst rättssubjekts verksamhet kan utgöra myndighetsutövning i paragrafens mening, dels frågan huruvida i så fall ansvaret skall åvila staten eller en kommun. l uppräkningen finns under rubriken A. Ansvar for staten upptagna bl. a. följande rättssubjekt.

Ordningsvakt i den verksamhet han utövar med polismans befogenhet, Parkeringsvakt i motsvarande mån som ordningsvakt, Personal vid enskilda järnvägar (som i vissa avseenden har polismans befogenhet) i motsvarande mån som ordningsvakt, Polispersonal även när den ställs till förfogande för bevakning vid enskilda idrottsevenemang och liknande på arrangörens bekostnad.” Av intresse är även följande av departementschefen gjorda uttalande. skadeståndet skall i samtliga de fall som omfattas av bestämmelsen utges av staten eller en kommun, alltså även i fall då skadan har vållats i verksamhet som bedrivs av annat offentligt eller enskilt rättssubjekt. lagförslaget tar inte ställning till om skadeståndet i sådana fall också slutligt skall bäras av staten eller kommunen. Ingenting i förslaget hindrar emellertid att staten resp. kommunen i samband med att viss myndighetsutövning delegeras till annat rättssubjekt - eller av staten till kommunerna - förbehåller sig rätt att återkräva skadestånd som staten eller en kommun kan nödgas utge med anledning av fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. En reglering av denna innebörd kan i vissa fall tänkas ske genom privaträttsligt avtal men kan naturligtvis också komma till stånd genom offentligrättslig reglering.” Av bestämmelsen i 3 kap. 2§ skadeståndslagen och de återgivna uttalandena av departementschefen synes följa att staten generellt är skyldig att ersätta person- och sakskada samt ren förmögenhetsskada som ordningsvakt vid myndighetsutövning vållat genom fel eller försummelse. Den omständigheten att skadeståndsskyldighet för viss handling eller underlåtenhet åvilar staten hindrar däremot inte att skadeståndsskyldighet för samma handling eller underlåtenhet kan åvila dels skadevållande ordningsordningsvakt är (3 vakt själv (2 kap. l §), dels den i vars tjänst skadevållande kap. l §). Skyldighet att utge skadestånd enligt de båda sistnämnda lagrummen är emellertid begränsad till person- eller sakskada utom i det fall den skadegörande handlingen eller underlåtenheten utgör brott. l sådant fall omfattar skadeståndsskyldigheten även ren förmögenhetsskada. Beträffande 10 Prop. 1972:5 s. 510. ordningsvakts egen skadeståndsskyldighet gäller att denna inskränks - ”Prop. 1972:5 s. 513. såvida han är arbetstagare genom regeln i 4 kap. l §2

Den 65 rättsliga bakgrunden

3.3.3 Medborgarnas skydd mot kroppslig! ingrepp Enligt 2 kap. 6§ RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad bl. a. mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Under begreppet kroppsligt ingrepp faller otvivelaktigt våld mot människokroppen. I 1973 års fri- och rättighetsutrednings betänkande ges en närmare bestämning av begreppet våld. Där uttalas bl. a. följande.

Våld kan innebära ett mer eller mindre kännbart ingrepp i integriteten; med våld avses i detta sammanhang varje omedelbar inverkan på person genom kroppsligt våld eller genom hjälpmedel. Under begreppet våld faller inte endast vad som i brottsbalken sägs utgöra misshandel (tillfogande av kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försättande i vanmakt eller annat sådant tillstånd) utan även andra fysiska angrepp som innebär berörande, t. ex. fasthållande eller knuffande.”

Skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp kan genombrytas endast genom lag (2 kap. 12 § RF). Sedvänja, sakens natur eller liknande kan inte efter den nya regeringsformens ikraftträdande åberopas som stöd för sådant ingrepp från det allmänna gentemot enskild utan endast lag eller övergångsvis annan författningsbestämmelse. Indirekt stöd av lag eller annan författning torde vara tillräckligt.”

3.3.4 Ordningshâ/lning vid offentliga tillställningar m. m.

Begreppet offentlig tillställning samt tillstånd till och anmälan om sådan

Följande slag av tillställningar är, under förutsättning att allmänheten äger tillträde till dem, enligt 9 § A0st att anse som offentliga

Tävling och uppvisning i sport och idrott Danstillställning Pornografisk föreställning

H9E^§$^.“:

Cirkusföreställning Tivoli- och marknadsnöjen Festtâg Tillställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster.

Enligt samma paragraf skall som offentlig anses även tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap av viss förening eller av inbjudan, om tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är att jämföra med tillställning till vilken allmänheten har tillträde. För anordnande av offentlig tillställning gäller i vissa fall att polismyndighetens tillstånd krävs samt i övrigt - med vissa undantag - att anmälan skall göras till samma myndighet beträffande tillställningen. Tillståndspliktiga är

1. Offentlig tillställning på allmän plats 12SOU 1975:75 s_ 311 f. 2. Offentlig danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreställning, tivolioch marknadsnöjen samt därmed jämförlig nöjestillställning ävensom tävling och 13_m-sou 197575 s_ uppvisning i motorsport och professionell brottning (12 § A0st). 364.

66 Den rättsliga bakgrunden

Anmälningsskyldighet föreligger beträffande ej tillståndspliktig offentlig tillställning som anordnas inom stadsplanelagt eller byggnadsplanelagt område. Om det behövs för ordningens upprätthållande, får länstyrelsen förordna, att vad som föreskrivits för nyss nämnda området skall gälla även inom annat område. Inomhustillställningar kan därvid undantas. I den mån det kan ske utan fara för ordning och säkerhet får polismyndigheten medge sammanslutning eller annan anordnare befrielse från anmälningsskyldighet beträffande tillställningar av visst slag (13 § A0st). Ansökan om tillstånd att anordna offentlig tillställning skall göras skriftligen i god _tid före tillställningen och om möjligt så att den är polismyndigheten tillhanda senast femte dagen före tillställningen. I fråga om ansökan om tillstånd att anordna tävling eller uppvisning i motorsport kan avvikande föreskrifter och anvisningar meddelas. För ansökan gäller i normala fall att den skall innehålla uppgift angående anordnaren, tid och plats för tillställningen samt dennas art och huvudsakliga utformning. Polismyndigheten kan förelägga anordnaren att inkomma med ytterligare upplysningar. Om beslut i anledning av ansökan skall meddelas skriftligt besked (14 § A0st). Beträffande anmälan om offentlig tillställning gäller att den skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt å sådan tid att den är polismyndigheten tillhanda senast tredje dagen före tillställningen. Den skall innehålla uppgift om anordnaren, tid och plats för tillställningen samt dennas art och huvudsakliga utformning. Om så erfordras får polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden (15 § A0st).

Ordning via offentlig tillställning I 16 § AOst stadgas som huvudprincip att anordnaren har att svara för att god ordning råder vid tillställningen. Vidare gäller enligt samma stadgande att anordnaren är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende på ordningoch säkerhet som polismyndigheten meddelar samt att envar som åsidosätter sådan föreskrift får avvisas. Vid meddelande av sådana föreskrifter skall polismyndigheten iaktta att anordnaren ej åsamkas onödig kostnad eller tillställningens hållande eljest onödigt försvåras. Förutom omedelbart avvisande från tillställningen kan överträdelse av sådan föreskrift som nyss nämnts enligt 29§ första stycket p. 5 medföra straff i form av böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 16 § AOst gäller förbud mot såväl förtäring som förvaring av rusdrycker i lokal eller på plats där offentlig tillställning hålls. Förbudet gäller offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område med undantag dock för förtäring av rusdrycker i samband med tillåten utskänkning av sådana eller för det fall polismyndigheten med hänsyn till särskilda omständigheter medgivit rusdrycksförtäring vidtilllställningen. För överträdelse av förtärings- och förvaringsförbudet stadgas straffböter högst 500 kr. - i 29 § tredje stycket AOst. Som tidigare nämnts må enligt 16 § AOst envar som åsidosätter av polismyndighet meddelad föreskrift med avseende på ordning och säkerhet avvisas. Förbudet i 16 § AOst mot förtäring och förvaring av rusdrysker vid

Den rättsliga bakgrunden 67

offentlig tillställning annat än i vissa fall är inte en föreskrift meddelad av polismyndighet och överträdelse av förbudet synes därför inte kunna föranleda avvisning enligt 16 §AOst. I en kommentar till förbudet uttalas emellertid att person som överträder detta bör avvisas från platsen för tillställningen då det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat.” Vad gäller berusade personer innehåller allmänna ordningsstadgan inte några regler. I denna fråga uttalas dock i nyss nämnda kommentar att det är uppenbart att en berusad person icke bör lämnas tillträde till eller tillåtelse att närvara vid en tillställning. Innebörden av sista ledet i detta uttalande måste vara att en berusad person bör avvisas från offentlig tillställning. Som framgår av ovanstående redogörelse gäller eller kan följande anses gälla beträffande avvisande av personer från offentlig tillställning.

l. Den som överträder föreskrift som polismyndighet meddelat med avseende på ordning och säkerhet må avvisas. Detta är direkt stadgat i l6§ första stycket AOst. 2. Den som överträder förbudet i 16 § andra stycket AOst mot förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning bör då omständigheterna så påkallar avvisas. Stadgande härom saknas. 3. Den som är berusad bör avvisas. Även för detta fall saknas stadgande.

Rörande tolkningen av stadgandet i 16 § första stycket AOst att den som överträder föreskrift som polismyndigheten meddelat med avseende på ordning och säkerhet må avvisas råder osäkerhet beträffande vilka befogenheter en anordnare kan anses ha då han utövar sin rätt att avvisa den som överträder sådan föreskrift. Frågan är: Har anordnaren rätt att använda våld då han avvisar någon med stöd av nämnda stadgande; kan stadgandet anses innefatta sådant direkt eller indirekt lagstöd för våldsanvändning som ovan betecknats som nödvändigt. Samma spörsmål uppkommer då det_ gäller avvisande av person som överträder förbudet mot förtäring och förvaring av rusdrycker och av person som är berusad. Regler om hur man skall förfara med den som genom sitt beteende stör ordningen eller väcker förargelse vid offentlig tillställning finns icke såvida beteendet ej innefattar överträdelse av föreskrift meddelad av polismyndighet eller innebär sådan ordningsstörning att grund finns för omhändertagande enligt 3 § LTO. Även om regler saknas torde det vara uppenbart att personer som gör sig skyldiga till ordningsstörande handling eller förargelseväckande beteende bör avvisas från tillställningen om de ej på annat sätt kan förmås upphöra med sitt beteende. Även i dessa fall föreligger samma osäkerhet som tidigare angivits beträffande anordnares befogenhet vid avvisande enligt 16 § första stycket AOst. l avvaktan på att den legala våldsanvändningen i samhället får en enhetlig laglig reglering får rättsläget för anordnares våldsanvändning anses diskutabelt. Enligt 24 kap. 1 §BrB får anordnare av t. ex. offentlig tillställning anses ha rätt att genom användande av nödvärn hindra den som olovligen intränger eller avvisa den som olovligen inträngt på området för den offentliga tillställningen. Det kan med visst fog hävdas att bestämmelsen om rätt att avvisa den som 140m persson, Allmän_ åsidosätter föreskrift enligt l6§ AOst skulle sakna materiellt innehåll om na ordningsstadgan vederbörande inte fick avvisas med användande av våld. Enär sådan rätt att m- m. 2 UDPL. S- 132-

68 Den bakgrunden rättsliga

använda våld inte kommit till klart uttryck i författningstexten, kan det emellertid inte anses helt klart att en sådan rätt finns.

Ordningshâl/ning genom _lörordnade ordningsvakter Enligt 17 § AOst får polismyndigheten ålägga anordnare av offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger rum inom lokal eller plats, där offentlig tillställning hålles, samt vid ingångarna och särskilda parkeringsplatser. Oaktat att huvudprincipen måste anses vara att det i första hand är anordnaren av en tillställning som skall svara för att god ordning råder vid förordna att anordnaren skall tillställningen äger således polismyndigheten bekosta ordningshållning genom särskilt kvalificerad personal, polispersonal eller ordningsvakter. Några närmare regler om de omständigheter under vilka anordnare bör åläggas bekosta ordningshållning genom polispersonal och/ eller ordningsvakter finns inte. Omständigheterna i det särskilda fallet är i detta hänseende avgörande.

Sky/dighet att bekosta Ordningsvakt I AOst finns ett direkt bemyndigande för polismyndighet att ålägga anordnare av offentlig tillställning skyldighet att bekosta ordningshållning I övrigt finns i AOst inte något stadgande, varav genom ordningsvakter. direkt framgår att polismyndighet i andra fall äger sådan befogenhet. l 8 § AOst ges emellertid i vissa bestämmelser om befogenhet för polisen att meddela ordningsföreskrifter. Befogenheten avser föreskrifter som i det särskilda fallet erfordras för upprätthållande av ordning och säkerhet. Med stöd av dessa bestämmelser får polismyndigheten meddela erforderliga med avseende på handel och därmed jämförlig hanteordningsföreskrifter på allmän plats eller angränsande område, samt ring, som bedrivs utomhus annan verksamhet eller annat förehavande som äger rum på allmän plats och inte är att hänföra till offentlig tillställning eller allmän sammankomst. Sådana föreskrifter får avse även användande av badplats eller lägerområde, vartill allmänheten äger tillträde, samt hållande av lokal eller plats för sport. spel eller liknande. Det kan synas tveksamt om 8 § AOst kan anses ge polismyndighet rätt att ålägga någon skyldighet att bekosta ordningsvakt. Häremot talar först och främst att bekostande av ordningsvakt vid offentliga tillställningar erhållit uttrycklig reglering i 17§ AOst. Det kan vid sådant förhållande tyckas om ett stadgande i samma författning skulle innefatta rätt för egendomligt polismyndigheten att i andra fall ålägga bekostande av ordningsvakt utan att detta direkt utsägs. Vidare synes ett sådant åläggande mindre kunna betecknas som en ordningsföreskrift. Något stöd för antagande att lagstiftaren genom stadgandet i 8§ AOst avsett att ge polismyndighet rätt att meddela att bekosta ordningsvakt synes inte heller finnas i åläggande förarbetena till AOst. Emellertid förekommer i praxis -om än i ringa omfattning -att skyldighet att hålla ordningsvakter åläggs med stöd av 8§ AOst. Kungl. Majzt har således den 23 februari 1962 lämnat utan åtgärd besvär över polismyndighets

Den 69 rättsliga bakgrunden

beslut att meddela ordningsföreskrifter för en kaférörelse innebärande bl. a. skyldighet att anställa ordningsvakter. Även 1962 års polisutbildningskommitté synes ha utgått från att polismyndighet vid meddelande av ordningsföreskrifter t. ex. beträffande användande av badplats eller lagerområde får föreskriva skyldighet att anlita Ordningsvakt.” I detta sammanhang må nämnas att åläggande att hålla ordningsvakt kan meddelas enligt författningsregler utanför AOst. Enligt 43 § lagen (1977:293) om handel med drycker, som trätt i kraft den l januari 1978, får nämligen tillståndsmyndigheten i tillstånd till servering av alkoholhaltiga drycker meddela de föreskrifter som behövs. Denna paragraf ersätter 31 och 38 §§ rusdrycksförsäljningslagen(l954:521)0ch 16 §ölförsäljningslagen(1961:159). Paragrafen innehåller inte något direkt bemyndigande att föreskriva ordningsvakter. l motiven till bestämmelsen uttalar föredragande departementschefen emellertid att tillståndsmyndigheten liksom i dag bör ha möjlighet att i tillstånd till servering lämna särskilda föreskrifter för serveringens bed rivande samt att dessa bör kunna avse bl. a. serveringstider, serveringslokalernas beskaffenhet och särskilda krav på övervakande personal. Att vid tiden för detta uttalande ordningsvakt kunde föreskrivas framgår klart av förarbetena till rusdrycksförsäljningslagen.6

3.3.5 Nödvärn, nöd, laga befogenher, gripande och beslag Nödvärn

Envar äger enligt 24 kap. 1 § BrB i nödvärnssituation bruka våld utan att därå följer ansvar. Nödvärn får tillgripas i fyra olika situationer. l. Det första fallet avser handling utförd för att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom. 2. Nästa situation rör det fall då någon söker betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning. 3. Detta fall avser hindrande av någon att olovligen intränga i rum, hus, gård eller fartyg. 4. Det sista fallet av nödvärnssituation avser att någon söker från rum, hus,gård eller fartyg avlägsna någon som inträngt olovligen eller, om det är bostad, eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna. För ansvarsfrihet förutsätts ytterligare att handlingen ej med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig. Har någon gjort större våld eller svårare skada än vad som är medgivet (nödvärnsexcess) skall emellertid inte dömas till ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Även om gärningen skulle befmnas brottslig får dömas till lindrigare straff än vad normalt stadgas för brottet. Det tredje nödvärnsfallet korresponderar med stadgandet om straff för hemfridsbrott i 4 kap. 6§ första stycket BrB. Där straftbeläggs bl. a. att olovligen intränga där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller 15 Se SOU 1965:53 s. 159. fartyg. Nödvärnsrätt föreligger emellertid även mot vissa fall av inträngande som är kriminaliserade i andra stycket nyss angivna lagrum, där det stadgas 16 se pmp_ 1954:151 s_ straff bl. a. för den som obehörigen intränger i kontor, fabrik, annan byggnad 355.

70 Den rättsliga bakgrunden

i 4 eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe. Kriminaliseringen kap. 6 § BrB sträcker sig således längre än nödvärnsrätten enligt förevarande Man har alltså inte nödvärnsrätt mot allt inträngande som är stadgande. straflbelagt i 4 kap. 6 § BrB utan endast mot inträngande i rum, hus, gård eller fartyg. - av någon som inträngt Beträffande det fjärde nödvärnsfallet avlägsnande olovligen - visar en jämförelse med 4 kap. 6§ BrB att även i fråga om kvarstannande kriminaliseringen sträcker sig längre än nödvärnsrätten. Rätt till nödvärn for att avlägsna någon finns nämligen endast när det gäller avlägsnande från rum, hus, gård eller fartyg. Om det inte är bostad förutsätts för nödvärnsrätt dessutom att den som skall avlägsnas inträngt olovligen.

Nöd

Den som handlar i nöd går enligt 24 kap. 4 § BrB fri från ansvar. Nödhandling får företas för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak. Som förutsättning för ansvarsfrihet gäller att gärningen den skada som åsamkas annan och med hänsyn till farans beskaffenhet, i övrigt måste anses försvarlig. Vid nödexcess gäller omständigheterna samma regler som vid nödvämsexcess.

Laga befogenhet I 24 kap. 2 § BrB regleras de viktigare fallen då vissa offentliga funktionärer har befogenhet att använda våld. Bestämmelserna innehåller således inte av våld i den offentliga verksamheten. någon allmän regel om användning Någon sådan allmän bestämmelse finns inte och det är därför ofta ganska ovisst om och i vilken grad våld får användas i den mån inte särskilda författningar ger besked. Enligt förevarande stadgande får våld, som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt, brukas i följande fall.

l. Om polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, möts eller angrips med våld eller hot om våld. Detsamma som gäller polisman gäller vaktpost eller annan krigsman eller civilförsvarspersonal under civilförsvarsberedskap, som fullgör polisuppgift eller tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning. 2. Om fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten rymmer får våld brukas till hindrande av rymningen. 3. Våld får vidare brukas då person som nämnts under 2 sätter sig med våld eller hot om våld till motvärn eller på annat sätt gör motstånd mot någon under vars uppsikt han står då denne skall hålla honom till ordningen. 4. Våld får slutligen brukas om någon som skall häktas, anhållas eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden.

Frågan huruvida begreppet polisman i detta stadgande skall anses innefatta även ordningsvakt har diskuterats tidigare i detta kapitel. innefattar de nu behandlade betämmelserna inte Som tidigare angivits någon fullständig reglering av de fall då förvaltningsorganen äger rätt att använda våld. Straffrättskommittén konstaterade att det inte utan omfatöver vilka myndigheter och tande undersökningar gick att få en överblick tjänstemän som enligt svensk rätt kan äga befogenhet att använda tvång eller

Den 71 rättsliga bakgrunden

våld eller besluta om användning därav vid verkställighet av tjänsteåtgärd samt i vilka fall tvång eller våld får användas. Kommittén anförde vidare att av vissa specialförfattningar befogenheterna att använda tvång eller våld framgick mer eller mindre klart, men att området ingalunda var fullständigt reglerat och att man synes ha utgått från en allmän, i sakens natur liggande befogenhet för förvaltningsorganen att vid utövande av ofTentlig verksamhet i viss mån gå tvångsvis till väga. Kommittén uttalade att en sådan befogenhet funnes i åtskilliga fall men uppenbarligen inte förelåg i vissa andra.” Kommittén uttalade vidare att med bestämmelserna ej avsetts att uppnå en fullständig reglering av de fall då polisman äger använda våld i tjänsteutöv-

ningÅSNumera krävs för användning av våld mot person direkt eller indirekt

stöd av föreskrift i lag eller övergångsvis annan författning.

Gripande

Enligt 24 kap. 7 § andra stycket RB får envar gripa den som begått brott varå Fängelse kan följa under förutsättning att den brottslige anträffas på bar gärning eller flyende fot. Envar äger gripa även den som är efterlyst för brott. Enskild person som verkställt gripande skall skyndsamt överlämna den gripne till närmaste polisman. Av brotten enligt BrB kan det alldeles övervägande antalet följas av fängelse. Detta gäller bl. a. vissa brott där ingripande av ordningsvakt ofta torde kunna bli aktuellt. Således kan fängelse följa på misshandel- dock ej på sådan - med ringa ofredande, olaga hot, samtliga förmögenhetsbrott undantag av fyndförseelse, således även på snatteri och bedrägligt beteende, skadegörelse, upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten, störande av förrättning eller allmän sammankomst, våld eller hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Däremot kan på förargelseväckande beteende endast följa böter. Ordningsvakt äger därför ej rätt att gripa person som gjort sig skyldig till sådant brott. Den situationen kan därför uppkomma att en person som gjort sig skyldig till förargelseväckande beteende och vägrar att uppge sitt namn kan komma att undgå påföljd för brottet. Polisman däremot äger oberoende av brottets svårighetsgrad gripa person som vägrar att uppge namn och hemvist (24 kap. 2 § och 5 § första stycket samt 7 § första stycket RB). Nyss angivna situation kan givetvis uppstå vid samtliga brott varå fängelse ej kan följa, således bl. a. vid överträdelse av förbudet i 16§ AOst mot förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning.

Beslag

Enligt 27 kap. 4 § första stycket RB får den som med laga rätt griper misstänkt

lägga beslag på föremål som därvid anträffas. Då ordningsvakt griper någon med stöd av 24 kap. 7 § andra stycket RB äger han sålunda befogenhet att verkställa beslag enligt nyss angivna stadgande.

3.3.6 A vvisande och avlägsnande m. m. _ _ ”sou 1953:14 s. 402. Tidigare har redogjorts för bestämmelsen l 16 § första stycket AOst enltgt vilken den som åsidosätter av polismyndighet meddelad föreskrift med 18A. a.s. 401.

72 Den rättsliga bakgrunden

avseende på ordning och säkerhet vid offentlig tillställning får avvisas samt ställts frågan huruvida detta stadgande kan anses ge anordnare av sådan tillställning rätt att använda våld för att verkställa ett avvisande. Bestämmelser av liknande innehåll och syftande till upprätthållande av ordning och/eller säkerhet finns i åtskilliga lagrum. Till vissa av dessa har knutits bestämmelse enligt vilken våld får användas vid avvisande eller avlägsnande. Andra däremot saknar en sådan bestämmelse. Till den första kategorin hör följande.

Lagen (1975:499)om ordning och säkerhet inom järnvägsomrâde enligt vilken gäller bl. a. följande. Jämvägstjänsteman i säkerhets- eller ordningstjänst vid statlig eller enskild järnväg fâr från järnvägens område avlägsna den som uppträder berusad eller stör ordningen eller genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Han lår i

trängande fall taga sådan person i förvar. Om någon tas i lörvar skall polisman

ofördröjligen underrättas. Förvar består till dess polisman kommer tillstädes eller behovet av förvar annars upphör (l §). l lagen finns vidare bestämmelser om de medel järnvägstjänsteman får använda för att verkställa tjänsteåtgärd, bl. a. våld, samt om vad tjänstemännen har att iaktta för det fall någon skadas till följd av dennes ingripande (2 §). 5 kap. 3 och 4 §§ Iuftfartslagen (1957:297), enligt vilka stadganden passagerare är skyldig att noggrant iaktta vad befálhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord. Befälhavare får vägra att ta ombord och får landsätta medlem av besättningen, passagerare och gods när omständigheterna kräver det samt får bruka våld när det är påkallat av säkerhetsskäl. 178 §jörsta stycke! sjölagen (1891 nr 35 s. 1). vari föreskrivs att passagerare är skyldig att iaktta föreskrifter om ordning och säkerhet under befordringen. Andra stycket föreskriver attbl. a. bestämmelsen i 53 § sjömanslagenll973z282lom tvångsmedel mot besättningsmedlem skall ha motsvarande tillämpning i fråga om passagerare. Enligt 53 § första stycket denna lag får befälhavaren för att upprätthålla ordning ombord bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller den som av befälhavaren beordras att biträda härmed och den som utan anmaning kommer belälhavaren till hjälp. l andra stycket llnns regler av samma innebörd som reglerna i 24 kap. 4 § BrB om straffrihet eller straffnedsättning vid bruk av våld utöver vad som är medgivet.

Till den andra kategorin hör följande bestämmelser.

63 § Iuftfartskungärelsen (1961:558) som föreskriver följande. Om någon stör ordningen på allmän flygplats eller där uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder eller tal eller äventyrar han genom sitt uppträdande luftfartens säkerhet får befattningshavare vid flygplatsen som handhar ordnings- eller säkerhetstjänst avvisa honom från flygplatsens område. Vad sålunda föreskrivs gäller även godkänd enskild flygplats. 5 § lagen (I 97 7:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik, vari föreskrivs att resande som vägrar att lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift får avvisas från färdmedel av tjänsteman som utför avgiftskontroll. Vad som sägs om fardmedel gäller även sådant område för järnvägs-, spårvägs- eller tunnelbanetrafik, till vilket allmänheten äger tillträde endast om färdavgift erlagts. På begäran av tjänsteman som utför avgiftskontroll lämnar polismyndighet handräckning för verkställande av avvisning. 7 § första stycket lagen (1956:618) om allmänna sammankomster, som föreskriver att anordnaren har att svara för att god ordning råder vid sammankomsten samt att han är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende på ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. I samma stycke stadgas vidare att envar

- Den rättsliga bakgrunden 73

som åsidosätter sådan föreskrift må avvisas. 50 § andra stycket rusdrycksjörsäüningslagen enligt vilket stadgande bl. a. gäller att rusdrycker ej får utskänkas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel samt vidare att sådan person ej får tillåtas uppehålla sig på utskänkningsställe. 22 § andra stycket ölfirsä/jningslagen innehåller motsvarande bestämmelse. Lagen om handel med drycker, som fr. o. m. den 1 januari 1978 ersatt de båda sist nämnda lagarna, innehåller inte någon bestämmelse direkt motsvarande de båda nyss återgivna. l 7 § andra stycket föreskrivs dock att den som tar befattning med Försäljning av drycker skall tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsställen Lagen gäller inte bara alkoholdrycker utan även handel med lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker. Ti/Iäggsbestämmelsen 2.4.1 tilI2 kap. 4 § riksdagsørdningen, som bl. a. föreskriver att åhörare som uppträder störande genast kan utvisas samt att, om oordning uppstår bland åhörare, talmannen kan utvisa samtliga åhörare. 28 § andra stycket kommunallagen (1977:179), som beträffande ordningen vid fullmäktigesammanträde föreskriver att ordföranden vakar över denna, att han kan utvisa den som uppträder störande och ej rättar sig efter tillsägelse samt att, om oordning, som ordföranden inte kan avstyra, uppstår han får upplösa sammanträdet. 30 35andra stycket lagen (1961:436) om _lörsamlingsstyre/se. som innehåller bestämmelse av motsvarande innebörd. 8 kap. I 1 §första stycket vallagen (1972:620), som föreskriver att den som uppehåller sig i röstningslokalen eller utrymme därintill är skyldig att rätta sig efter de föreskrifter som valförrättare eller röstmottagare meddelar för att trygga röstningens genomförande samt att, om oordning som ej kan avstyras uppstår. valförrättaren eller röstmottagaren har rätt att avbryta röstningen. 5 kap. 9 § RB, vari beträffande ordningen vid de allmänna domstolarna stadgas att det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifter samt att han äger utvisa den som stör förhandlingen eller eljest uppträder otillbörligt samt 16 § _firvaltningsprocesslagen (1971:291), enligt vilken motsvarande gäller vid muntlig förhandling i regeringsrätten, kammarrätten, Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

4 Utländsk rätt

Vi har då det gäller utländsk rätt inskränkt oss till att från de nordiska grannländerna inhämta uppgifter i nâgra frågor. Den första frågan gällde hur ordningshållning och bevakning ombesörjs vid offentliga tillställningar. Den andra frågan avsåg om någon motsvarighet till det svenska ordningsvaktsinstitutet finns i respektive land samt vilka regler som i så fall gäller. Av lämnade uppgifter framgår följande. I Danmark finns inte någon motsvarighet till ordningsvaktsinstitutet. Ordningshållning och bevakning vid offentliga tillställningar är där helt förbehâllen polisen. Enda formen av icke-polisiär vakthållning och bevakning äger rum i affärer, banker och liknande lokaler. Denna bevakning ombesörjs av privata företag, vilkas verksamhet inte är underkastad någon speciell rättslig reglering. I Finland däremot finns i ordningsmannen en motsvarighet till ordningsvakten. Ordningsmannens rättsliga ställning är relativt utförligt reglerad i olika författningar. Beträffande ordningshållning vid offentlig nöjestillställning och ordningsmän gäller bl. a. följande. Anordnare av offentlig nöjestillställning är skyldig att dra försorg om att ordning och säkerhet upprätthålls vid tillställningen. I detta syfte skall han, om polischefen anser skäl föreligga därtill, tillsätta det antal godkända ordningsmän som polischefen finner erforderligt samt annan personal. Ordningsman vid offentlig tillställning är skyldig att med iakttagande av stadganden i lag och förordning verka för upprätthållande av ordning och säkerhet samt att förebygga brott vid tillställningen och i omedelbar närhet av platsen för denna. Han är skyldig att åtlyda anvisningar som polisman i tjänsteutövning meddelar till ordningens och säkerhetens upprätthållande. Ordningsman äger rätt att från offentlig nöjestillställning eller från den omedelbara närheten av platsen för denna avlägsna eller där gripa person - som är drucken eller påverkad av narkotiskt ämne som genom hotfullt uppträdande, oljud eller våldsamhet stör ordningen eller äventyrar säkerheten och inte trots tillsägelse upphör därmed som trots tillsägelse underlåter att följa till upprätthållande av allmän ordning och säkerhet givna anvisningar eller som på grund av sitt levnadssätt eljest kan förmodas begå brott, äventyra säkerheten eller åstadkomma oordning. Har ordningsman gripit någon skall denne avlägsnas från platsen eller

76 Utländsk rätt

ofördröjligen överlämnas till polisen. Kan överlämnande inte ske utan olägenhet får ordningsmannen tillfälligt hålla den gripne i förvar, till dess tillställningen är slut och de som sammankommit på platsen för denna avlägsnat sig, dock högst sex timmar. Ordningsman äger vidare rätt att vid offentlig nöjestillställning eller i omedelbar närhet av platsen för denna frånta person skjutvapen, patroner, sprängämne, egg- eller huggvapen eller annat föremål eller ämne som kan användas till utförande av eller hot om brott mot liv eller hälsa. Samma rätt äger ordningsman med avseende på berusningsmedel. Ordningsman skall ofördröjligen eller inom tid som polischefen bestämt till polisen anmäla avlägsnande eller gripande av personer vid offentlig nöjestillställning samt inträffad störning av ordningen. Ordningsman vid offentlig nöjestillställning skall vid utförande av sitt uppdrag om vänstra armen bära ett vitt, tio cm brett band, på vilket med svarta tydligt synliga bokstäver står ordet ”Ordningsman” , eller uniform med ordet ”Ordningsman” på synlig plats. Godkännande av ordningsman meddelas av chefen for polisdistrikt antingen för visst tillfälle eller viss tid eller tills vidare. Som ordningsman får godkännas person som fyllt 20 år. Vad beträffar ordningsman för visst tillfälle äger dock polischefen rätt att godkänna person som fyllt 18 år. Godkännande av ordningsman kan återtagas om skäl finns till det. Ordningsman åtnjuter samma straffrättsliga skydd som polisman. Vad beträffar härbärgerings- och förplägnadsrörelse gäller att chefen för polisdistriktet på eget initiativ eller på ansökan av den som driver rörelsen får förordna denne själv eller person i hans tjänst till ordningsman. I fråga om sådan delar vad som är stadgat om ordningsman gäller i tillämpliga ordningsman vid nöjestillställningar. Möjlighet finns vidare enligt polislagen (1966284) för ministeriet för inrikesärenden eller länsstyrelse att ge viss person polisbefogenheter för särskilda polisuppgifter. Sådana befogenheter har beviljats sammanlagt omkring 1 000 personer. Största persongruppen är konduktörer på vissa tåg. Dessa har av ministeriet erhållit polisbefogenhet med den begränsningen att de inte har rätt att bära eller bruka vapen. Bevakningsföretag erhöll i Finland redan 1944 rättslig reglering genom förordning (1944:145) angående bevakningsrörelser. I denna föreskrivs bl. a. att polismans rättigheter ej tillkommer idkare av bevakningsrörelse och i hans tjänst anställd bevakningsman. Bevakningsman äger emellertid rätt att från fastighet eller område, där annan egendom finns, som han är satt att bevaka, avlägsna misstänkliga och berusade personer. Bevakningsman åtnjuter inte särskilt straffrättsligt skydd. I Norge gäller, vad beträffar offentliga tillställningar för vilka polismyndighets tillstånd krävs, att tillståndet kan göras beroende av att arrangören i enlighet med gällande bestämmelser betalar for den särskilda polisbevakning som kan anses erforderlig. Detsamma gäller även anordnande av idrottstävling, offentliga fester och liknande tillställningar för vilka skall betalas inträde. I övrigt har polismyndigheten till följd av en rad olika föreskrifter möjlighet att fastställa speciella villkor för tillstånd till tillställningar. Ofta föreskrivs då att arrangören skall hålla ordningsvakter som godkänts av polismyndigheten.

Utländsk rätt 77

Sådana ordningsvakter fungerar emellertid bara vid den enskilda tillställningen och har normalt inte några som helst polisbefogenheter. Enligt Lov om politiet den 13 mars 1936 finns möjlighet att ge polisbefogenhet till personer utanför polisväsendet vilka tills vidare eller för enskilt tillfälle skall utföra polistjänst. Sådan polisbefogenhet kan ges av polismästare eller av Justisdepartementet. Denna befogenhet betecknas i praxis som begrenset politimyndighet” och ges så gott som uteslutande till personer i samband med olika tillsynsuppdrag, jakttillsyn, fisketillsyn osv. Då någon erhåller sådan “politimyndighet” klargörs på vilka områden befogenheten gäller och för de plikter och rättigheter som följer med befogenheten. Justisdepartementet har intagit den ståndpunkten att tilldelande av polisbefogenhet till personer utanför polisväsendet bör ske med varsamhet.

5 verksamhetsområden

Ordningsvakternas

Som framgår av direktiven har ordningsvakter kommit att förordnas för en stor mängd skiftande ändamål. För kartläggning av de nuvarande förhållandena i detta hänseende har vi i enkäterna hemställt om uppgifter som framgår av bilaga 1 p. 5. Vi har dessutom infordrat avskrifter av ett antal förordnanden. En del av dessa kommer att redovisas i det följande. Tidigare har nämnts att bestämmelse saknas som anger för vilka ändamål ordningsvakt får förordnas. Rikspolisstyrelsen har i denna fråga emellertid uttalat följande

Den oftast förekommande anledningen till anlitande av Ordningsvakt torde vara behovet av ordningshållning vid offentlig tillställning. Anledningen till och arten av den polisbevakning som under olika betingelser kan förekomma utanför polisväsendet kan dock variera. Därför bör vid handläggning av ärende angående ordningsvaktsförordnande särskild uppmärksamhet ägnas åt att utröna bevakningens karaktär och omfattning samt om, med hänsyn till de befogenheter och det skydd som anses krävas för fullgörande av bevakningsuppdraget. behov verkligen föreligger av särskilt förordnande såsom ordningsvakt. - Behovet av dylikt förordnande kan sålunda ifrågasättasmm bevakningsuppdraget harsådan karaktänatt det bedöms tillfyllest med den rätt som envar har att gripa den som begått brott, varå fängelse kan följa (24z7 RB). Särskilt om vederbörande åtnjuter ämbetsmannaskydd enligt 17 kap. BrB, torde behovet av ordningsvaktsförordnande starkt kunna ifrågasättas. Förordnande som Ordningsvakt bör därför som regel meddelas endast person, som skall fullgöra uppdrag av sådan karaktär att vederbörande kan anses vara i behov av befogenhetjämlik-t 19 § PI att omhänderta den som genom sitt uppträdande stör ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna.

Rikspolisstyrelsen påpekar att enligt vissa speciella författningar även annan personal än polispersonal kan använda våld för att hindra störande av allmän ordning och säkerhet samt att för sådan personal ordningsvaktsförordnande som regel inte torde behöva meddelas. Som exempel på författningar som bör beaktas nämner rikspolisstyrelsen följande?

KK (l9l4z78) angående åliggande förjämvägspersonal att sörja for upprätthållande av ordning och säkerhet på järnvägsområde. (Kungörelsen motsvaras numera av lagen (l975:89) om ordning och säkerhet inom järnvägsområde.) Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. samt den i anslutning till denna lag utfärdade bevakningskungörelsen (1940:383). Rikspolisstyrelsen påpekar att den som inte fullgör bevakning enligt dessa författningar i egenskap AM 1967:2 nr 115. av krigsman eller polisman behöver ordningsvaktsförordnande för att kunna utöva befogenheterna enligt nämnda författningar. ?Se not l.

verksamhetsområden 80 Ordningsvakternas

l anslutning härtill anger Kungl. Majt:s instruktion (1955:274) för fisketillsynsmän. förordnats att vara rikspolisstyrelsen att den som av fiskeristyrelsen eller länsstyrelse fisketillsynsman bör förordnas att vara ordningsvakt endast om med fisketillsynen skall förenas polisövervakningsuppgifter, som ligger utanför fisketillsynen. om Jaktlagen (1938:274) och jaktstadgan (1938:279). Rikspolisstyrelsen påpekar att, det bedöms erforderligt att för jaktbevakning meddela förordnande som ordningsvakt, iförordnandet bör särskilt hänvisas till bestämmelserna i 26 och 31 §§jaktIagen samt 18 nu och 37 §§ vapenförordningen. (Angivna paragrafer i vapenforordningen motsvaras av 32 och 41 §§ vapenlagen (1973:1176) och 48 § vapenkungörelsen (1974:123). KK (1961:559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare. (Kungörelsen motsvaras nu av lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning.)

5.1 förordnanden

Rikspolisstyrelsens

De lörordnanden som rikspolisstyrelsen utfärdat för anställda i ABAB har under rubriken verksamhetens art följande Tjänstgöringsplats/område, lydelse. Bevakning vid de statsmyndigheter som uppräknats i Kungl. Maj:ts kungörelse 1972:529 och 1973:972 samt vid de av bolagets övriga bevakningsföremål där genom beslut av polischefen i distriktet ordningsvakt erfordras för bevakningen. Ordningsvakten är underställd polischefen i det pollsdistrikt där han tjänstgör. Bevakningen och skall avse att om möjligt hindra, eljest avsevärt försvåra obehörigt tillträde, inbrott stöld, brands utbredning och annan skadegörelse, spioneri och sabotage samt obehörig vid fara för insyn och obehörig fotografering eller avbildning. Vidare avses ingripande inom eller i omedelbar person eller egendom samt vid störande av ordningen anslutning till bevakningsföremålet. kungörelserna är numera ersatta av De i här återgivna förordnande angivna förordning (1975:874) om anordnande av bevakning. Enligt denna gäller att med underlydande organ skall anlita ABAB för vissa statliga myndigheter bl. a. bevakning i fråga om lokal, förvarlngsutrymme eller annan anläggning som är betydelsefull från totalförsvarssynpunkt och är belägen i vissa angivna kommuner. De myndigheter för vilka förordningen gäller är

rikspolisstyrelsen de myndigheter som hör till försvarsdepartementet socialstyrelsen statens bakteriologiska laboratorium televerket statens järnvägar statens vägverk Sjöfartsverket statens livsmedelsverk Överstyrelsen för ekonomiskt försvar statens vattenfallsverk förenade fabriksverken länsstyrelsen i Stockholms län länsstyrelsen i Uppsala län länsstyrelsen i Östergötlands län länsstyrelsen i Malmöhus län länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län länsstyrelsen i Värmlands län

Ordningsvakternas verksamhetsområden 81

Några regler för avgörande av frågan huruvida lokal etc. är betydelsefull från totalforsvarssynpunkt finns inte. Avgörande av denna fråga torde ankomma på vederbörande myndighet. Ett förordnande avseende Pressbyråns kiosker har i här aktuellt avseende följande innehåll. Med stöd av innehållet i 90 § Pl förordnar rikspolisstyrelsen S. fr. 0. m. 1974-05-13 till ordningsvakt. Förordnandet avser övervakning av ordning och säkerhet på och i omedelbar närhet av de av Pressbyråns försäljningsställen där enligt beslut av polisstyrelsen i vederbörande distrikt ordningsvakt erfordras för sådan övervakning. Ett förordnande avseende värdetransport avser väktare i ABAB som haft att bevaka transport genom vissa delar av riket utförd av AB Atomenergi.

5.2 Länsstyrelsernas förordnanden

Som framgår av tabell 5.2 i bilaga l utgör verksamhetens art i länsstyrelsernas förordnanden till den alldeles övervägande delen jakt- eller ñsketillsyn. Näst största gruppen utgörs av ordningshållning vid offentliga tillställningar och på kaféer och restauranger och dylika platser. De 679 fall där verksamhetens art angivits på sätt som ej täcks av de i tabellen specificerade fallen utgörs mest av förordnanden av generell karaktär avseende bevakning och/eller ordningshållning. Länsstyrelsen i Stockholms län har beträffande dessa forordnanden upplyst att de till övervägande delen är utfärdade på begäran av företag som åtar sig ordningshållnings- och bevakningsuppdrag. Länsstyrelsen har vidare uppgivit att ordningsvakterna i dessa företag torde fullgöra uppdrag av skiftande art samt att det är obekant för länsstyrelsen hur uppdragen fördelar sig. Länsstyrelsen i Stockholms län använde tidigare i förordnanden under rubriken ”Tjänstgöringens ändamål och omfattning i allmänhet följande formulering. Ordnings- och bevakningsuppdrag på de platser dit ordningsvakten beordras av arbetsgivaren och där vederbörande polischef resp. chef för polisvaktdistrikt finner bevakning erforderlig. Sedan lagen om bevakningsföretag trätt i kraft anges tjänstgöringens ändamål och omfattning i stället på följande sätt. Upprätthållande av allmän ordning och säkerhet på de platser dit ordningsvakten beordras av arbetsgivaren och där vederbörande polischef resp. chef för polisvaktdistrikt finner tjänstgöringen erforderlig. Uttrycket ordnings- och bevakningsuppdrag” har således ersatts med upprätthållande av allmän ordning och säkerhet”. Den nya terminologin anknyter således till bestämmelsen i 2 § PI, som anger polisens huvuduppgifter (jfr avsnitt 3.2. l). Dessa ändamålsbestämningar kompletteras med angivande av tjänstgöringsområde. Detta kan ske på olika sätt. Är ordningsvakten anställd i bevakningsföretag anges tjänstgöringsområdet i allmänhet som Stockholms län.

82 Ordningsvaktemas verksamhetsområden

Är ordningsvakten anställd vid företag av annan art eller i förening e. d. kan tjänstgöringsområdet bestämmas exempelvis enligt följande: Telefonaktiebolaget LM Ericssons anläggningar inom Stockholms län. Stiftelsen Stockholms studentbostäders anläggningar inom Stockholms län. Av bolaget forvaltad mark inom Stockholms, Sollentuna, Järfälla, Solna och Sundbybergs kommuner. (Förordnandet gäller två personer anställda av Aktiebolaget JärVaeXpIOatering.) Beträffande förordnanden av ordningsvakter anställda i bevakningsföretag har länsstyrelsen i Stockholms län meddelat följande. Särskild motivering för ordningsvaktsförordnande har inte förekommit vid meddelande av besluten. Bevakningsföretagen förutsätts ha behov av viss personal som är utrustad med ordningsvaktsförordnande för att sättas in där företagen får uppdrag som avser upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Dessa uppdrags antal torde växla från tid till annan och vara av växlande varaktighet. Att vid bedömande av en ansökan om förordnande kräva upplysning om ett visst specificerat uppdrag som förutsättning för ansökningens bifallande förefaller inte realistiskt när det gäller ansökningar från bevakningsföretag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har såvitt gäller förordnandena av mer allmän art meddelat att bl. a. följande formuleringar används i förordnandena. Av bolaget lämnade uppdrag avseende ordningshållning vid offentliga tillställningar, kaféer. restauranger och publika inrättningar, ävensom bevakning av industrianläggningar inom Göteborg och Bohus län. På platser där bolaget utför bevakningsuppdrag. Vid bevakningsuppdrag inom länet. Bevakning av kommuners, landstings och statens byggnader. Av bolaget lämnade uppdrag avseende ordningshållning vid offentliga tillställningar. kaféer, restauranger och publika inrättningar inom Göteborgs och Bohus län.

5.3 Polismyndigheternas förordnanden

Av tabell 5.3 i bilaga l framgår att ordningshållning vid offentlig tillställning förekommer i huvuddelen (9 464) av polismyndigheternas förordnanden och att den näst största gruppen (1 969) utgörs av ordningshållning på kaféer, restauranger o. d. Här skall redovisas verksamhetens art enligt somliga infordrade förordnanden. Dessutom skall mer kortfattat redovisas verksamhetens art enligt uppgifter lämnade i enkät I. Förordnandetyper som har visst systematiskt samband med varandra har sammanförts under särskilda rubriker enligt nedan.

5.3.1 Generella förordnanden

1. Ordningsvakt vid Bevaknings AB Securitas bevakningsobjekt inom K. polisdistrikt. Förmanskap utövas av inspektör B. vid Bevaknings AB Securitas, direkt underställd polismyndigheten i K.

Ordningsvakternas verksamhetsområden 83

2. lnom F. polisdistrikt. 3. Förebyggande och uppdagande av brott på platser där bevakningstjänst utövas enligt avtal eller uppdrag. Förordnandet gäller t. v. dock längst intill dess ansökan om auktorisation som bevakningsforetag och godkännande av väktare avgjorts av länsstyrelsen. 4. Ordningsvakt vid bevakningsuppdrag samt ordningshållning inom V. polisdistrikt vid offentliga tillställningar och liknande uppdrag där polismyndigheten forordnat om ordningsvakt eller utfärdat tillstånd.

Samtliga fyra ovan angivna forordnanden avser anställda i bevakningsforetag och har utfärdas efter 1.7.1974 eller således efter det lagen om bevakningsföretag trätt i kraft (jfr tabell 9 i bilaga 1).

5.3.2 Förordnanden avseende offentliga tillställningar o. d.

1. Ordningsvakt vid offentliga tillställningar inom B. polisdistrikt. 2. Ordningshållning inom lokal eller plats där offentlig tillställning hålles samt vid ingångar och särskilda områden for parkering som hör till lokalen/platsen i fråga. 3. Tjänstgöring vid S. Stadshotell, S. Upprätthålla allmän ordning. Under tjänstgöring står ordningsvakt under befäl av polismästaren och varje polisman i distriktet. 4. Ordningshållning vid utskänkningsställen. dans- och andra nöjesplatser, idrottsoch sportevenemang och andra offentliga tillställningar samt tältplatser inom F. polisdistrikt. 5. Ordningshållning vid utskänkningsställen, dans- och andra nöjesplatser, idrottsoch sportevenemang. andra offentliga tillställningar, bad- och tältplatser inom V. polisdistrikt samt på M/S Europafärjan och inom fárjeterminalen i Vzs hamn. Ordningshållning och trañktillsyn på särskilda P-platser avsedda for besökande av tillställningar av angivna slag belägna i närheten av plats for sådan, samt for resande med M/S Europafárjan.

5.3.3 Färordnanden avseende bostäder, bostadsområden och liknande

l. Upprätthållande av ordningen i hyresgästernas gemensamma utrymmen, såsom källare, vindar, trappuppgångar, hissar, gårdsutrymmen m. m. i arbetsgivarens fastigheter i kv. Seglet, Mangen och Rottnen, Plinten 2 och 4, Guldet l och 2 samt Silvret 5, allt i K. tätort. 2. Stiftelsen K-hus samtliga bostadsområden inom K. kommun. Lo.) . Inom föreningens bostadsområde i kvarteren Lunna och Berget i S. 4. Ordningshållning inom L. polisdistrikt vid offentliga tillställningar på restauranger, andra tillställningar på ungdomsgårdar, skolor och nöjesplatser samt tillställningar anordnade av Studentkåren i L. Ordningshållning inom AFzs bostäder. 5. Lasarettsomrâdet, L. ingripande i samband med tjänstgöring i lasarettets entré samt vid störande uppträdande i personalbostäderna.

I detta sammanhang bör redogöras för viss provverksamhet 1974 inom några bostadsområden i Göteborg med ordningshållning genom ordningsvakter anställda i bevakningsforetag. Ordningsvakternas förordnanden avsåg ordningshållning inom vissa angivna bostadsområden jämte därtill hörande planteringar, lekplatser, gångoch cykelbanor, parkeringsplatser samt utrymmen gemensamma för de i fastigheten boende eller verksamma. 1 fdrordnandena utsades att ingripande

84 Ordningsvakternas verksamhetsområden

inte fick ske i bostadslägenhet. Direktiv för verksamheten lämnades fortlöpande av vederbörande poliskommissarie i samråd med bostadsinspektören vid det kommunala bostadsaktiebolag som förvaltade fastigheterna och områdena. “Utsättning” av vaktbolagets patruller sköttes av bostadsinspektören. Daglig styrning av arbetsuppgifterna från polisens sida förekom inte. Patrullerna var âlagda att lämna skriftlig rapport över vad som inträffat under tjänstgöringspass. Rapporterna samlades hos bostadsinspektören. Samlingspärmar med rapporter överlämnades därefter för granskning till vederbörande poliskommissarie. Yttre polisbefäl samt polismannen i kvarterspolisgruprerna var anmodade att vara observanta på vakternas uppträdande. I redogörelse för verksamheten yttrade den ansvarige poliskommissarien följande. Under tiden för provverksamheten har inte någon kritik från polismän angående vakternas agerande kommit till min kännedom. Jag har snarare fötmärkt att polismännen varit positiva till den hjälp i övervakningsarbetet, som lämnades av vakterna. Den negativa attityd, som för några år sedan förekom mellan polsmän och ordningsvakter, har förbytts i ett gott samarbete mot det gemensamma mået - bättre ordning i våra bostadsområden. I skrivelse till ordningsvaktsutredningen anför en polisöverintendent i Göteborg bl. a. detta. Polisstyrelsen vidhåller-ehuru försöket ej medförde olägenheter- sin ovan redovisade principiella inställning att ordningshållning i bostadsområden ej bör ske medelst ordningsvakter. Ordningshållningen bör skötas av polisen inom ramen för en utbyggd kvarterspolisverksamhet. Om utredningen finner att ordningshållning i b›stadsområden bör ske genom odningsvakter. bör verksamheten noga regleras i föfattningstext.

5.3.4 Förordnanden avseende nationalparker och naturreservat l. Hallands Väderö. Tillsyn över nationalpark. 2. M. polisdistrikt. Å naturreservatet Måkläppen öva tillsyn över att för reservatet av länsstyrelsen i M. län meddelade föreskrifter efterlevas. l förordnandet vid 1. är kyrkorådet i T. församling angiven som arletsgivare samt i förordnandet vid 2. förening till skyddande av Måkläppens fågelfauna.

5.3.5 Förordnanden avseende friluftsomrâden och liknande

l. Upprätthålla allmän ordning och säkerhet på B. stad tillhöriga egendonen H., T. kommun. 2. Övervaka att allmän ordning och säkerhet upprätthålles vid B. friluftscmråde i V. kommun. 3. M. stads skogsområden i V.. V. kommun. 4. J. skall på V:s i Stockholms fritidsområde Stora och Lilla Sandö. V. konmiun, dels öva tillsyn över att allmän ordning och säkerhet upprätthålles. del: övervaka efterlevnad av gällande bestämmelser ang. jakt och fiske. Som arbetsgivare anges i dessa förordnanden drätselkammaren i B. Szs stads idrottsförvaltning, M. stads fastighetskontor respektive V. i Soclkholm AB.

Ordningsvakternas verksamhetsområden 85

5.3.6 F örordnanden avseende allmänna platser enligt A Ost och därmed jämförliga platser

l enkäten till polisstyrelserna ställde vi frågan huruvida kommun inom polisdistriktet genom anställda i bevakningsföretag ombesörjde ordningshållning på sådana platser som enligt AOst är allmänna samt om sådana anställda i så fall hade förordnanden som ordningsvakter. Sådan ordningshållning angavs förekomma i åtta polisdistrikt. Vi hemställde vidare om några representativa exempel på hur verksamhetens art angavs i förordnandena. Av de lämnade exemplen återges följande.

l. Övervakning av allmän ordning och säkerhet i och vid V. stads servicekiosker på torget i V. 2. Parker under tiden maj-augusti.

Övriga angivna förordnanden avsåg s. k. servicehus i centrumanläggning,

busstation, campingplatser och fritidsområden eller således områden som ej direkt på grund av stadgande i AOst är allmänna platser. l enkäten ställdes också frågan om kommun inom polisdistriktet genom egna anställda ombesörjde ordningshållning på sådana platser som enligt AOst är allmänna samt om dessa anställda i så fall hade forordnanden som ordningsvakter. Sådan ordningshållning angavs förekomma i 14 polisdistrikt. Vi hemställde vidare om några representativa exempel på hur verksamhetens art var angiven i förordnandena. Här återges några exempel.

3. I ett fall hade polisstyrelsen förordnat vissa personer med en bostadsstiftelse, en bostadsrättsförening och en kommun som arbetsgivare att utföra bevakning och ordningshållning inom följande verksamhetsområden:

affärs- och bostadsfastigheter tillhörande HSB B. och Stiftelsen T. Bostäder med kringliggande områden som ej utgör allmän plats enligt 1 § allmänna ordningsstadgan (omfattar således ej gågator inom centrumbyggnation), - i B. Centrum bussterminalbyggnaden med tillhörande hållplatsområde för bussar, - T. kommuns reningsverk, - Tzs idrottsplats, - A. friluftsgård med badplatsen, - kommunala förrådsområden vid G-vägen och F -vägen, - kommunala med tillhörande skolbyggnader skolområden, - kommunala byggnadsplatser, - kommunala med tillhörande förskolor, dag- och fritidshem områden. - kommunala ungdomsgårdar, allt inom T. kommun.

4. Upprätthållande av allmän ordning inom Szs parker och grönområden. 5. övervakning av hundhållning inom U. kommunjml 16 § lokal ordningsstadga för U. samt 12 § jaktstadgan. 6. Ordningshållning inom hamnområdet i T. 7. Övervakning av parkeringsautomater.

Från ett polisdistrikt har beträffande bevakningen av torget i en medelstor stad uppgivits att ett bevakningsföretag av kommunen fått i uppdrag att bevaka torget under torgdagar, vilket sommartid innebär varje helgfri dag.

verksamhetsområden 86 Ordningsvakrernas

med befogenhet att Bevakningen sker genom förordnade ordningsvakter omhänderta 3§ LTO. Ordningsvakterna patrullerar två och två. enligt Anledningen till denna form av bevakning har från polisdistriktet uppgivits vara att polisen p. g. a. personalbrist inte klarar ordningshållningen på torget och fått stark kritik för detta. Förutom allmänna platser enligt AOst förekommer torg och liknande platser vilka till sin karaktär är sådana att de i allmänhetens ögon framstår som jämställda med allmänna platser enligt AOst. Här åsyftas centrumanoch innetorg av typen Täby Centrum, Sollentuna Centrum, läggningar Varuhuset Göteborg, m. fl. allt vanligare anläggningar. Vi har Femman, betecknat dessa platser som kvasiallmänna platser. Exempel på förordnande avseende sådana anläggningar är följande.

8. Allmänna platser jämlikt Brb A. På innetorget i Sollentuna Östra Centrum jämte anslutande utrymmen inomhus samt dithörande parkeringsområde utomhus. B. Servicehuset i Sollentuna Centrum inomhus jämte omedelbara området utanför servicehusets ytterdörrar samt parkeringsplatserna vid Malmvägen i servicehusets närhet.

5.3.7 Förordnanden avseende ordningshållning pâ fartyg

Förordnanden av rubricerad art förekommer i sex polisdistrikt. Från polismyndigheten i Visby har upplysts följande. Ordningsvakter förekommer på linjerna Visby-Nynäshamn och Visby-Oskarshamn, På den förstnämnda linjen tjänstgör speciellt i samband med permittentresor. och på den andra ordningsvakter från ordningsvakter från bevakningsföretag vilka har tjänstgöringen ombord som bisyssla. ordningsvaktsförening, i Helsingborg har uppgivit att ordningsvakter finns dels Polismyndigheten på linjen Helsingborg-Travemünde, i synnerhet på fredagar och lördagar, samt dels på Linjebuss International Aktiebolags linje Helsingborg-Helsingör, där heltidsanställda ordningsvakter tjänstgör dagligen. Ordningsvakhar till huvuduppgift att dels ”sortera” terna på den sistnämnda linjen passagerarna vid ombordgående, dels tillse att dessa snabbt lämnar fartyget då det nått sin destination.

5.3.8 Förordnanden avseende ordningshållning på andra transport-

medel Sådana förordnanden finns i tre polisdistrikt, två i det ena och ett i det andra. Två förordnanden avser ordningshållning på bussar. Bussarna används av nöjesarrangör for att frakta ungdomar till och från en dansrotunda belägen utanför en-stad. Ett förordnande avser ordningshållning på färja. Ordningsemellertid i större omfattning än vad som hållning på bussar förekommer framgår av enkätsvaren. Svenska lokaltrafikföreningen har efter förfrågan från oss gjort en enkät bland sina medlemsföretag. Enkäten besvarades av nio företag. Fem av dessa for ordningshållning. Ordningsvakterna är i allmänhet anlitar ordningsvakter men det förekommer även att ordningsvakt från anställda av trafikföretaget

Ordningsvaktemas verksamhetsområden 87

bevakningsföretag anlitas. Det förekommer att sådan ordningsvakt tillkallas via kommunikationsradio.

5.3.9 Förørdnandenför arrrestant-

och/eller_förpassningsvakt

Enligt svaren på enkäterna till polisstyrelserna fanns ca 440 förordnanden av rubricerade art. Dessa kan avse dels personer anställda inom polisen, dels personer anställda i bevakningsföretag. Ett exempel på förordnande för person anställd i bevakningsföretag må återges. Ärendet är rubricerat: förordnande Ang. för av Aktiebolaget Svensk Schäferhundvakt, Huddinge, anställda personer att, utan att vara polismän, fullgöra polisverksamhet vad avser arrestbevakning samt vad avser förpassningar. Beslutet innehåller bl. a. följande. Jämlikt 90§ Pl förordnas nedan fönecknade personer att. utan att vara polisman, för Huddinge polisdistrikt fullgöra polisverksamhet dels som arrestvakter på Fittja polisstation och dels som förpassningsvakter ienlighet med mellan polisdistriktet och AB Svensk Schäferhundvakt träffat avtal: (personerna här uteslutna) - För tjänstgöringen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrives i 7-10 §§, 12 § första stycket, 13, 16 PLoch 3och 4 §§ samt 5 § första stycket LTO. Därvid erinras om att tystnadsplikt även gäller efter anställningens upphörande. Bestämmelserna skall skriftligen delgivas samtliga förordnade personer. - Utöver vad som ovan föreskrivits skall arrestvakt och lörpassningsvakt iakttaga de föreskrifter och direktiv som meddelas ang. uppdragens fullgörande.

5.3.1O F örordnanden för skyddsomrâdesvakt

Förordnanden för skyddsområdesvakter förekommer i ringa utsträckning. Enkäterna ger vid handen att endast ett tiotal förordnanden finns. Två sådana må här återges. 1 det ena anges domänverket som arbetsgivare samt verksamhetens art enligt följande: Gotska Sandön; förordnandet avser polisbevakning och tillsynsuppgifter ä Gotska Sandön. Det andra förordnandet är betecknat som Anställningsbevis och innehåller bl. a. följande. Polismästaren i Visby distrikt anställer härigenom färjförmannen E. såsom skyddsområdesvakt vid Fårösunds och Broa fárjelägen inom Gotlands skyddsområde. - Anställningen gäller tills vidare. - E. har därvid att biträda polismyndigheten i avseende på tillsynen av efterlevnaden av de i kungörelsen 13.1.1967 om skyddsområden m. m. (SFS 10/67) givna och med stöd därav utfärdade föreskrifter eller anvisningar. - Vid utförandet av detta uppdrag åtnjuter E. sådant skydd, som jämlikt 17 kap. brottsbalken tillkommer tjänsteman. - 1 sin egenskap av skyddsomrädesvakt skall E. vara försedd med legitimationsmärke. Det åligger honom tillse, att tilldelat märke icke kommer i obehörig persons besittning. -1 tjänsten står E. under förmanskap av polischefen, övrigt polisbefál samt ordinarie polisman i Visby polisdistrikt.

Vid tiden for dessa förordnandens utfärdanden gällde kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. Denna kungörelse har numera ersatts av förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden. Enligt 19 § denna förordning gäller bl. a. att tillsynen att utlänning eller utländskt fartyg

88 Ordningsvakternas verksamhetsområden

inte olovligen uppehåller sig inom Skyddsområde eller kontrollområde åligger polismyndigheten. l samma paragraf stadgas vidare att polismyndigheten eller, om tillsynen berör flera polisdistrikt, länsstyrelsen som skyddsområdesvakt får förordna person som ej är anställd inom polisväsendet. Vad gäller sådan skyddsområdesvakts befogenhet föreskrivs endast att utlänning som uppehåller sig inom Skyddsområde är skyldig att på anfordran av bl. a. skyddsområdesvakt förete pass eller annan legitimationshandling och bevis om tillstånd som meddelats honom enligt förordningen (6 §).

5.3.1l Förordnanden avseende trajikdirigering I ett förordnande anges som arbetsgivare Försvarets fabriksverk, Centrala verkstaden, Arboga samt verksamhetens art enligt följande: Trafikdirigering vid CVA:s utfart på E3 i Arboga under tid då trafiksignalerna på platsen är ur funktion. Några andra förordnanden, som avser tjänstgöring som ordningsvakt vid offentliga och enskilda tillställningar ävensom på restauranger och andra näringsställen inom Gävle polisdistrikt, innehåller i tillägg att dessa innefattar befogenhet att utöva viss trafikdirigering på Idrottsvägen vid tillställningar på Gavlerinken och Gävletravet.

5.3.12 Ytterligare exempel på verksamhetsområden

Förordnanden finns utöver vad ovan redovisats avseende ordningshållning och/eller bevakning vid/i eller for

hundskattekontroll hundbevakning flygplatser farjelägen oljehamnar centralstation postkontor domstolar fångvårdsanstalter ungdomsvårdsskolor lasarett vårdhem allmänna sammankomster skoldanser skolor ungkarlshotell och liknande AMS-förläggningar systembutiker port till barnavårdsnämnd badplatser djurpark rengärde finska föreningens tillställningar parkeringsautomater Borgholms slottsruin

Ordningsvakternas verksamhetsområden 89

5.3.l3 Särskilt om viss ordningsvaktsverksamhet i Stockholm

Förordnandena i Stockholms polisdistrikt, vilka till största delen avser anställda i bevakningsföretag, anger i allmänhet verksamhetens art på följande sätt: Ordningshållnings- och bevakningsuppdrag på de platser dit han av vaktbolaget beordras och där chefen för vederbörande vaktdistrikt finner bevakning erforderlig. I skrivelse den 13 oktober 1972 till i Stockholm bevakningsföretagen anförde polismyndigheten att förordnande för ordningsvakt för gäller enbart de platserdär chefen för vederbörande vaktdistrikt finner bevakning med ordningsvakt erforderlig samt att vaktbolagen har en ovillkorlig skyldighet att underrätta vaktdistriktschefen innan bevakning med ordningsvakt börjar på en plats. I skrivelse den 12 november 1975 från ordningsavdelningen i Stockholms polisdistrikt till chefen förjuridiska avdelningen anges att bevakningsföretagen endast i undantagsfall syns ha efterkommit vad som anförts i nyss angivna skrivelse. Skrivelsen den 12 november 1975 innehåller även följande. Vissa bevakningsforetag torde inte heller tillfredsställande efterfölja de intentioner som chefen förjustitiedepartementet anfört i statsrådsprotokoll den 14 juni 1974 angående bemyndigande att tillkalla sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om ordningsvakter. Som exempel kan nämnas att Stor-Stockholms Bevaknings AB enligt uppgift från VDc l utför någon art av ronderande ordningshållning med

radiobil som kan tillkallas av stationära ordningsvakter for utförande av frihetsbe-

rövanden och transporter av frihetsberövade till VD trots att överlämnande av frihetsberövad enligt gällande instruktion skall ske till närmaste polis. Härigenom uppstår problem. bl.a. förloras som regel Vittnesuppgifter och andra nödvändiga noteringar till underlag för utredning m. m. Dessutom kan det inte vara lämpligt att bevakningsföretagen utför uppdrag och lämnar direktiv till sina uppdragsgivare om att kalla ordningsvakt till uppdrag som är av den karaktären att verksamheten i stället skall utföras av polispersonal.

5.4 Ordningsvakter vid ej offentliga tillställningar

l viss utsträckning förekommer att ordningsvakter anlitas för ordningshållning vid danstillställningar och liknande tillställningar som inte är att anse som offentliga. På grund härav ställde vi i enkäten till polisstyrelserna frågan om det var polisstyrelsen bekant huruvida någon eller några ordningsvakter inom polisdistriktet åtagit sig att tjänstgöra såsom ordningsvakt vid privat tillställning. De flesta polisstyrelserna angav att det var för dem obekant hur förhållandet vari detta hänseende. Av svaren i övrigt framgår att ordningsvakter i viss utsträckning tjänstgör vid privata tillställningar, främst skoldanser. En polisstyrelse uppger att det i samband med skoldanser enligt polisstyrelsens uppfattning ofta föreligger ett klart uttalat behov av ordningsvakter samt att förordnande meddelas viss eller vissa ordningsvakter för det aktuella tillfället. En annan polisstyrelse uppger att den i förordnandet vilka specificerar enskilda tillställningar förordnandet avser, att sådant förordnande meddelas

90 Ordningsvakternas verksamhetsområden

endast när behovet av ordningsvakt för att upprätthålla ordningen är klart dokumenterat samt att stor restriktivitet iakttas.

5.5 ABAB:s verksamhet

Efter utredning framlades i prop. 1964: 108 förslag om bildande av ett statligt aktiebolag för bevakningstjänst m. m. För att skapa garantier för att bolaget skulle få svara för den bevakning av lokaler m. m., som statliga myndigheter och institutioner i Stor-Stockholm av säkerhetsskäl var i behov av, föreslogs bl. a. att myndighet, vars verksamhet var av särskild betydelse från försvarssynpunkt, skulle kunna åläggas att icke teckna eller förnya avtal med privat vaktbolag om bevakning och att det skulle få ankomma på Kungl. Majzt att utfärda erforderliga Föreskrifter härom. Riksdagen beslutade våren 1964 i enlighet med propositionen. Den 3juni 1965 föreskrev därefter Kungl. Majzt i cirkulär nr 255 skyldighet för vissa statsmyndigheter att anlita ABAB för bevakning samt för installation och underhåll av bevakningsanordning i fråga om lokal, förvaringsutrymme eller annan anläggning, som var av betydelse ur totalförsvarssynpunkt och som var belägen inom vissa kommuner i Stor-Stockholm. Skyldigheten att anlita ABAB har därefter utvidgats genom olika kungörelser. År 1974 föreslog överbefálhavaren att skyldigheten att anlita ABAB skulle utvidgas att gälla över hela riket. Detta blev dock inte fallet. Skyldigheten att anlita ABAB regleras numera av i avsnitt 5.1.1 angivna förordning. Bevakningstekniska kommittén hade i utredning även framlagt förslag till utbildningsplan för ABAB:s bevakningspersonal, sedd mot totalförsvarets behov. Utbildningskravet omfattade förutom utbildning i bevakningstjänst ordningsvaktsutbildning och skjututbildning (pistol). Innehav av ordningsvaktsförordnande och beväpning med pistol bedömdes vara en förutsättning för utövande av den avsedda bevakningen för totalförsvarets räkning. Alla ABAB:s väktare har därför erhållit ordningsvaktsutbildning och vapenutbildning. Utöver de uppdrag som följer av skyldigheten att i vissa fall anlita ABAB har ABAB efter särskilda utredningar och/eller beslut erhållit speciella uppdrag. Bland dessa särskilda uppdrag, där Kungl. Majzts eller regeringens beslut föreligger, kan nämnas bevakning av militärstabsbyggnaden, ämbetsbyggnaderna Tre Vapen, Bastionen och Karolinen, krigsskolan Karlberg och sjökrigsskolan, militärhögskolan, Gålöbasen, Vaxholms kustartilleriregemente och verkstad, KA4 och Sävebasen, Göteborg samt vissa hemliga bevakningsobjekt. lnom den civila sektorn har ABAB bl. a. betydande bevakningsuppgifter vid regeringskansliet. Det kan även nämnas att ABAB på uppdrag av utrikesdepartementet utför bevakning av dels svenska ambassaden i Köpenhamn, dels kubanska ambassaden i Santiago de Chile. Till de myndigheter som är ålagda att anlita ABAB hör rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen eller de lokala polismyndigheterna hade vid bolagets stan inga bevakningsuppdrag utförda av väktare, men ABAB erhöll ganska omgående bevakningsuppdrag avseende bl. a. rikspolisstyrelsens lokaler och

Ordningsvakternas verksamhetsområden 91

polishuskvarteret Kronoberg, där ABAB övertog bevakningsuppgifter som tidigare utförts av polispersonal. År 1972 erhöll ABAB liknande uppdrag vid polishuset och Östervärns polisstation i Malmö. År 1970 erhöll ABAB av rikspolisstyrelsen i uppdrag att utföra bevakning av utländska ambassader, resebyråer etc. i Stockholm, som med hänsyn till det internationella läget bedömdes vara i behov av skydd. ABAB-personalens uppgift var i första hand att göra iakttagelser och vidarebefordra dessa till polisen. ABAB:s personal skulle därför stå i radioförbindelse med polisens ledningscentral. Bevakningspersonalen skulle även vara ordningsvakter samt vara beväpnade med pistol. Bevakningsuppgiften i fråga hade tidigare utförts av polispersonal. Uppdraget i Stockholm följdes senare av motsvarande uppdrag vid utländska konsulat och resebyråer i Göteborg och Malmö. Sedan 1973 har slutligen ABAB uppdrag av Stockholms polisdistrikt att utföra bevakning på vissa av Stockholms tunnelbanestationer, främst ordningshållning och skydd av SL:s personal. Bevakningspersonalen har ordningsvaktsforordnande och är beväpnad med batong.

5.6 Till utredningen framförda synpunkter på ordnings-

vakternas verksamhet

I enkätsvaren har från vissa polisdistrikt framförts synpunkter rörande de verksamhetsområden för vilka ordningsvakter bör få forordnas m. m. De framförda Synpunkterna innebär bl. a. följande. Av polisintendenten i ett polisdistrikt betecknas som mest betänkligt den oklarhet som - med hänsyn till utformningen av 90§ PI - råder om när ordningsvaktsforordnande får och bör utfärdas. Polisintendenten uppger att en restriktiv linje iakttas inom polisdistriktet. Förordnanden utfärdas i princip endast för offentliga tillställningar och for vaktmän endast mycket restriktivt om förordnande anses nödvändigt. Polisintendenten betecknar förordnanden for ordningsvakter for efterlevnad av trafikregler som helt fel samt uttalar att det bedöms som mycket väsentligt att ordningsvaktsverksamheten hålls klart åtskild från den egentliga polisiära verksamheten. Det betonas vidare att någon form av extra poliskår bestämt bör undvikas. Från ett polisdistrikt uttalas att det får anses helt felaktigt att använda ordningsvakter inom rent polisiära arbetsområden såsom ordningshållningi parker, centrala delar i tätorter och dylikt. I detta sammanhang påpekas den stora skillnaden mellan polismans och ordningsvakts utbildning. Det betonas vidare som absolut nödvändigt att begränsa ordningsvakternas arbetsuppgifter. Som förklaring till att ordningsvakter kommit att användas i allt större omfattning anges den rådande polisbristen. Det ifrågasätts dock om dessa förhållanden medfört någon hjälp för polisen särskilt med hänsyn till det arbete som denna vållas p. g. a. utredningar om felaktiga ingripanden av ordningsvakter - ofta innefattande obefogad användning av våld. Polisstyrelsen i en större stad anger som ett principiellt problem att ordningsvakter anlitats för ordningshållning på allmän plats utan samband med offentlig tillställning, nämligen i parker och vid på allmän plats belägna kiosker. Styrelsen uttalar att ordningshållning i dessa fall bör ombesörjas av

92 Ordningsvakternas verksamhetsområden

polispersonal men att den p. g. a. rådande personalbrist ansett sig tvingad att acceptera förhållandet. Det sägs vidare att en fortsatt utveckling i denna riktning - förutom att den är principiellt felaktig - på sikt är ägnad att undergräva allmänhetens förtroende för polisen. Från ytterligare en polisstyrelse och en länsstyrelse betonas vikten av att det klarläggs huruvida ordningshållning på allmänna platser bör få ske genom annan personal än polismän. Polisstyrelsen ifrågasätter därvid om inte ordningsvaktsförordnande bör begränsas till att avse endast ordningshållning vid offentliga tillställningar och utskänkningsställen. Länsstyrelsenuttalar att allmänna platser såsom gator, torg etc. bör bevakas av polispersonal. Polisöverintendenten i en större stad har uttalat att det föreligger viss tveksamhet om ordningshållning genom ordningsvakt i samband med ölförsäljning samt i bostadsområden kan anses lämplig. Beträffande anlitande av ordningsvakt anger en länsstyrelse att detta bör ske under iakttagande av stor restriktivitet. Som ett led i upprätthållandet av sådan restriktivitet förutsätter länsstyrelsen för utfardande av förordnande att framställning därom görs av bevakningsföretag eller av utövare av sådan verksamhet som medför behov av särskild tillsyn på ordning och säkerhet såsom kaféer, restauranger, nöjesetablissement och vissa industrier. I prop. 1974:39 med forslag till lag om bevakningsföretag uttalade föredragande departementschefen att det, om väktare i auktoriserat bevakningsföretag tillförsäkras skydd som avses i 17 kap. l § BrB. kunde förväntas att det i fortsättningen skulle komma att bli mindre vanligt att väktare förordnades till ordningsvakt samt att sådant förordnande borde komma i fråga endast när det fanns ett klart dokumenterat behov för en väktare att även få de befogenheter som följer därav. I skrivelse till bl.a. ABAB, Bevaknings AB Securitas och Sydvakt/ Nordvakt AB har vi hemställt om synpunkter på frågan i vilka fall en väktare kan anses ha ett sådant klart dokumenterat behov, varom departementschefen talat, av de befogenheter som följer med ett ordningsvaktsforordnande. I svar på vår skrivelse har anförts bl. a. följande

Av ABAB 1. Vid huvuddelen av de bevakningsobjekt där ABAB jämlikt Kungl. Majzts kungörelse 1969:763 med ändring i 1972:529 m. fl. om skyldighet for vissa statsmyndigheter att anlita ABAB lör bevakning. har av vederbörande myndighet krävts att bevakningspersonalen skall vara ordningsvakter. Rikspolisstyrelsen har även sedan bolagets start gett ett generellt förordnande som ordningsvakt i fall där de, efter genomgången godkänd ordningsvaktsutbildning, tjänstgör i bevakningsuppgift vid objekt som innefattas i ovannämnda Kungl. Maj:ts kungörelse. När det gäller flera av dessa objekt kan man sannolikt ifrågasätta nödvändigheten av att bevakningspersonalenjämväl ärordningsvakter. Upprätthållandet av allmän ordning är där oftast. i den mån den förekommer, en marginell del av bevakningsuppgiften som huvudsakligen består i kontroll av in- och utpasserande, utförande av vissa därmed förenliga Servicetjänster eller rondering i lokaler eller inom inhägnade områden. Vissa bevakningsuppgifterdäremot, exempelvis vid militära förband som KA 2, Säve-basemGålöbasen etc. har däremot ett större inslag av ordningshållande uppgifter där enligt bolagets uppfattning ordningsvaktsförordnande är befogat eller nödvändigt. - När det

Ordningsvakrernas verksamhetsområden 93

gäller de bevakningsuppdrag för totalförsvaret, som utgör huvuddelen av ABAB:s verksamhet, synes det tveksamt om ett generellt förordnande av Ordningsvakt. så som nu är fallet, är erforderligt. Vid vissa militära förband torde. som ovan angivits, upprätthållande av allmän ordning i anslutning till bevakningsplaøtsemporten) däremot vara en väsentlig del av bevakningsuppgiften. Vid vissa andra objekt, exempelvis Kungl. Majzts kansli med annex, är även upprätthållande av allmän ordning en del av uppgiften. När det gäller ronderingstjänsten i lokaler eller inom område. som förvaltas av myndigheten, torde behov av ordningsvaktsförordnande däremot inte föreligga. 2, ABAB har även successivt fått numerärt stora bevakningsuppgifter för huvudsakligen Stockholms polisdistrikt men därutöver även i Göteborgs och Malmö polisdistrikt_ innefattande bevakningsuppgi fter utanför utländska ambassader, resebyråer 0. d. samt vid vissa T-banestationer. För genomförandet av dessa uppgifter har förutsätts att bevakningspersonalen skall vara ordningsvakter. Samma sak gäller vissa portbevakningsuppgifter vid Stockholms och Malmö polisdistrikt. - När det gäller angivna uppdrag för Rikspolisstyrelsen eller polisdistriktens räkning såsom ambassadbevakning. T-banebevakning och även portbevakning synes enligt bolagets uppfattning det vara nödvändigt för uppgiftens genom förande att bevakningsmannen har de befogenheter som följer (hittills har följt) med förordnande som Ordningsvakt, Vad beträffar arrestantbevakning. som förekommit i mindre utsträckning. synes inte detta behov föreligga. l här angivna fall är det givetvis den polisiära myndigheten i egenskap av uppdragsgivare och utfardande myndighet av ordningsvaktsförordnande som formulerar såväl uppdrag som krav. 3. På senare tid har ABAB vidare erhållit alltflera bevakningsuppdrag vid framför allt varuhus, köpcentra och centrumbebyggelse där upprätthållandet av ordning är den väsentliga uppgiften. Enligt bolagets uppfattning är där ordningsvaktsförordnande en förutsättning for uppgiftens genomförande. Förordnande som Ordningsvakt har också regelmässigt meddelats av vederbörande polismyndigheter beträffande dessa objekt. l fråga om bevakningsuppdrg vid centrumbebyggelse. köpcentra, varuhus etc. synes enligt bolagets uppfattning förordnande som Ordningsvakt vara en förutsättning för uppdragets genomförande. Uppdragen avser i första hand att tillse att ingenting förekom mer som störallmän ordning eller utgör en fara för allmän ordning. Skall denna verksamhet förekomma och få någon praktisk betydelse synes förordnande som ordningsvakt nödvändigt. 4. Bolaget har i mycket liten utsträckning kommit i kontakt med vakttjänst vid danstillställningar. restauranger och kaféer. För denna verksamhet synes dock enligt bolagets uppfattning behov av förordnande som ordningsvakt föreligga. 5. l fråga om s. k. industribevakning eller motsvarande, det vill säga portbevakning vid industri eller företag. rondering för uppdagande av brandtillbud. inbrott etc. synes behov av ordningsvaktsförordnande inte föreligga. Rätt att gripa den som begått brott som kan föranleda fängelse (inbrott eller skadegörelse är det som här är mest aktuellt) tillkommer envar och väktare är nu tillerkänd samma skydd som avses i l7 kap. l § brottsbalken.

ABAB uttalar även följande

Som torde ha framgått har behovet av ämbetsskydd för berörd personal inte varit vägledande när det gällt framställning om ordningsvaktsförordnande för ABAB:s personal, även om synpunkter i den riktningen vid olika tillfällen framförts från pesonalen. Tillkom sten av lag om bevakningsföretag med där intaget skydd för väktare har således från bolagets sida inte föranlett någon ändring beträffande bedömningen av behovet av ordningsvaktsförordnade för bolagets personal, eftersom bolaget genom sina formella och informella kontakter med Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna varit väl medvetet om att behovet av skydd för bevakningspersonalen inte kunde vara ett kriterium för ordningsvaktsförordnande.

94 verksamhetsområden Ordningsvakter-nas

Sammanfattningsvis framhåller ABAB

att bolaget med hänsyn till ovan under 2 berörda uppgifter för polisväsendet tills vidare kommer att som förut integrera ordningsvaktsutbildning i grundutbildningen för väktare. All ABAB:s bevakningspersonal kommer således att inneha formell ordningsvaktskompetens för erhållande av största möjliga flexibilitet i fråga om resursutnyttjandet. l vilken utsträckning personalen därefter reellt kommer att fungera som ordningsvakter blir givetvis beroende av de uppdrag bolaget har eller kommer att erhålla. - När det gäller utbildningen ser för övrigt ABAB det värdefullt att bevakningspersonalen (väktarna) får den ytterligare utbildning - utöver vad som innefattas i den obligatoriska väktarutbildningen - som ordningsvaktsutbildningen innebär. ABAB vill även framhålla att bolaget utöver den formella ordningsvaktsutbildningen ger ordningsvakter i mera utsatt position än ambassadbevakningspersonalen, företrädesvis personal insatti T-banebevakningen och ordningshållningsuppgifter. ytterligare 40 timmars utbildning i framför allt rätten att bruka våld, tillämpningen av LTO osv.

l sitt svar hävdar Bevaknings AB Securitas bl. a.

att, inte minst på grund av samhällets bristande resurser, ett stigande behov av särskilt anordnad bevakning och ordningshållning, såsom komplement till det allmänna skydd som samhället tillhandahåller. uppstått samt att dessa behov av kompletterande insatser ofta har sin grund i speciella förhållanden såsom den aktuella byggnadens eller platsens karaktäroch läge. den där bedrivna verksamhetens inriktning och omfattning eller andra liknande omständigheter av sådan karaktär att behovet av en fortlöpande bevakning och/eller ordningshållning blir mera framträdande än normalt.

Bevaknings AB Securitas upplyser därefter att det förstärkta rättsskydd enligt 17 kap. 1 § BrB, som väktarna erhållit genom lagen om bevakningsföretag, beträffande den ordinarie bevakningsverksamheten i stort visat sig vara tillfyllest samt gör därefter gällande

att den ordinarie bevakningsverksamheten. vars primära målsättning är att genom förebyggande åtgärder verka för att kundens arbetsplatser återfinns i intakt skick vid vid arbetsdagens början, emellertid klart bör skiljas från här aktuell ordningshållning t. ex. offentliga tillställningar, varuhus, köpcentra. bostadsområden, campingplatser. idrottsanläggningar. utställningar m. m., att för att kunna tillfredsställa berättigade krav på effektiv bevakning och ordningshållning i dylika fall, det är absolut erforderligt att väktare utrustas med de befogenheter som följer av ett förordnande som ordningsvakt - en åsikt som Securitas också förfiktade i sitt remissvar angående lagen om bevakningsföretag - samt att sådana befogenheter också måste anses vara en förutsättning för ett effektivt utförande av värdetransporter.

Sydvakt/Nordvakt AB har som sin uppfattning uttalat att väktare har behov

med ett ordningsvaktsförordnande vid av de befogenheter som följer tjänstgöring i följande fall.

l. Vid anläggningar där tillträdesförbud råder. 2. Vid anläggningar. vars produktion och produkter kräver speciella åtgärder för person- och godskontroll, typexempel: Tobaksbolaget. 3. På allmänna eller kvasiallmänna platser såsom varuhus och stormarknader, där man ofta har problem med ordningshållningen både när det gäller fylleri och störande av allmän ordning och behov av ingripande enligt lagen om tillfälligtomhändertagande därför kan föreligga och eftersom en väktare utan förordnande inte kan omhänderta en fyllerist eller en person som eljest stör ordningen. 4. Vid värdetransporter, eftersom man vid dessa måste kunna gardera sig helt mot

Ordningsvakternas verksamhetsområden 95

olika störningsmoment. 5. Inom sjukvården i akutvårdscentraler. foajeer eller på psykiatriska avdelningar. eftersom väktare där har behov av vidsträcktare befogenheter än den envar enligt 24 kap. 7 § RB tillkommande befogenheten att i vissa fall gripa den som gjort sig skyldig till brottslig gärning. 6. Vid försvarsanläggningar på skäl som angivits under 5.

Vad gäller s. k. distriktsbevakning av stadsdistriktskaraktär uppger Sydvakt/ Nordvakt AB att behovet av att kunna ingripa med stöd av LTO kan anses mindre eftersom vid sådan bevakning kan användas befogenheten att gripa enligt 24 kap. 7 § RB. Svenska arbetsgivareföreningen har tillställt oss en sammanställning, gjord av_ Näringslivets beredskapsbyrå, av synpunkter på frågan om väktares behov av de befogenheter som följer med ett ordningsvaktsförordnande. Beredskapsbyrån uttalar i denna fråga följande uppfattning. l vissa fall när ett ingripande måste göras har en väktare möjlighet att kalla på polis för vidtagande av åtgärder. I andra fall däremot, t. ex. när det gäller att skydda allmänheten mot trakasserier eller egendom mot skadegörelse, är det nödvändigt med ett snabbt och omedelbart ingripande av väktaren. För sådana ingripanden erfordras i många fall de resurser som följer med ett förordnande som ordningsvakt. I följande fall bör därför möjlighet föreligga att meddela förordnande som ordningsvakt. A. Väktare anställda av auktoriserade bevakningsföretag 1. För väktare som utför bevakning vid företag som enligt lagen(l940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. har ålagts att vidta särskilda skyddsåtgärder. eftersom brott mot bestämmelserna i denna lag kan medföra fängelse och då de företag det här är fråga om är av betydelse for försvaret bör väktare vid dessa företag ha laglig möjlighet att ingripa till skydd av företaget. 2. För väktare vid vissa andra företag även om åläggande enligt ovannämnda lag ej meddelats; de företag som här avses är exempelvis sådana som tillverkar (saluför) särskilt begärliga varor, exempelvis läkemedelsföretag och Svenska Tobaksbolagets anläggningar. Vid dessa anläggningar förekommer speciell kontroll i samband med inoch utpassering. 3. Väktare som utför och bevakar värdetransporter bör för att snabbt kunna ingripa om något händer utrustas med förordnande som ordningsvakt. 4. Väktare som tjänstgör i varuhus och stormarknader samt vid sjukvårdsanläggningar (akutvårdscentraler och psykiatriska avdelningar). Från bevakningsföretagen har framhållits att dessa väktare för att kunna ingripa mot fyllerister och andra personer som stör allmän ordning och inte minst för att skydda den allmänhet som uppehåller sig i sådana lokaler bör ha möjlighet att snabbt ingripa med de befogenheter som tillkommer ordningsvakt. För väktare som utför distriktsbevakning, dvs. bevakning av kontors- och affärslokaler, torde däremot inte behov av förordnande som ordningsvakt föreligga. När anledning föreligger för dessa väktare att ingripa torde det i allmänhet röra_ sig om situationer av den art vid vilka envar äger rätt att ingripa.

B. Väktare anställda direkt av det bevakade företaget För sådana väktare bör ordningsvaktsförordnande utfärdas vid företag enligt A 1 och A 2 ovan.

verksamhetsområden 96 Ordningsvakternas

rörande annan

5.7 överväganden polisverksamhet genom

personal än polismän

5.7.1 Bakgrund Som bakgrund till våra överväganden skall återges vissa uttalanden i frågan om polisverksamhet genom annan personal än polismän. Principiella synpunkter i denna fråga förekommer i förarbeten till lagar samt i kommittébetänkanden och doktrin i ringa omfattning. Av intresse i förevarande sammanhang är emellertid vissa uttalanden dels i Utredning angående frågan om polismans rätt att bruka våld m. m. (SOU 1942:54), dels i prop. 1957: 164 med förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket m. m. I nämnda utredning uttalades bl. a. följande.

Med hänsyn till att rätten att använda våld kommer att vara knuten till befogenheten såsom polisman, torde man böra med stor försiktighet för framtiden giva polismannabefogenheter åt personer, som ej erhållit grundläggande polisutbildning. Det kan till en början ifrågasättas, huruvida icke en översyn bör verkställas av de polismannaförordnanden som givits av lokala myndigheter. Men därjämte böra de författningar genomgås, vilka generellt förläna vissa grupper befogenheter varom här är fråga. Möjligen skulle man kunna tänka sig att införa en lägre grad av polismannabefogenheter, vilken icke skulle innebära behörighet att använda t. ex. skjutvapen. Slutligen skulle för framtiden polismannabefogenheten i full utsträckning i princip ej ifrågakomma för annan personal än sådan, som genomgått viss teoretisk och praktisk polisutbildning av närmare angivet slag.3 Att utvecklingen inte kom att gå i den riktning som i det anförda förordades torde ha framgått av redogörelsen i avsnitt inledningsvis 5.l-5.3. att förordna kommunalt I prop. 1957:164, som avsåg att tillskapa möjlighet anställda som tralikövervakare för att i viss utsträckning utföra den polisverksamhet som trafikövervakning utgör, uttalade föredragande departementschefen bl. a. detta.

Såsom framgått av vad jag inledningsvis anfört, bör utvägen att anförtro polisuppgifter åt annan personal än polispersonal inte få tillgripas i andra fall än då verksamheten inte kan tillgodoses på annat sätt. Det bör därför ankomma på Kungl. Majzt att efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall medgiva när så må ske. Prövningen bör bl. a. avse de uppgifter som personalen skall ombesörja och de kvalifikationer med personalen skall besitta. Andra polisuppgifter än sådana som sammanhänger trafikövervakningen och som är av enklare beskaffenhet bör över huvud taget inte få fullgöras på detta sätt. Ändringen i polislagen bör alltså få formen av ett tillägg till 18 § av innehåll att Konungen må för visst pollsdistrikt medgiva att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande uppgifter av enklare beskaffenhet ombesörjes i annan ordning än i lagen sägsf* Vid tiden för detta uttalande gällde enligt 2 § lagen den 6juni 1925 (nr 170) om i riket, att i polisdistrikt skulle finnas anställda polismän i den polisväsendet som erfordrades för polisverksamhetens ombesörjande inom omfattning, distriktet. Denna regel utgjorde enligt 18 § inte hinder för att polisbevakning 3SOU 1942:54 s. 45. på statens bekostnad ombesörjdes i annan ordning och inte heller för att dylik anordnades bekostnad vid visst företag, vid viss 4Prop. 1957:164 s. 18. bevakning på enskild

Ordningsvakrernas verksamhetsområden 97

tillställning eller eljest i särskilt fall. Polisverksamhet som det ålåg polisdistrikt att utföra och att svara för skulle sålunda fullgöras av polismän. Eftersom de uppgifter trafikövervakarna skulle få ansågs ingå i polisverksamheten blev det nödvändigt att göra undantag från berörda bestämmelse. Undantaget gjordes på det sätt att i 18 § infördes bestämmelse att Konungen för visst polisdistrikt fick medge att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande uppgifter av enklare beskaffenhet ombesörjdes i annan ordning än vad som sades i lagen. Den restriktiva syn då det gäller anförtroende av polisuppgifter åt annan personal än polispersonal som departementschefens återgivna uttalande i prop. 1957:164 ger uttryck för torde numera ej helt upprätthållas. Detta framgår bl. a. av följande uttalande av föredragande departementschefen i prop. 1974:105 med förslag till lag om ändring av 3 § kontrollagen. Den särskilda kontrollen är polisiärt sett av rutinbetonad och enkel natur. Hittillsvarande erfarenheter visar att en del av uppgifterna väl skulle kunna utföras av personer utan polisutbildning. Det kan därför hävdas att nuvarande ordning innebär en mlsshushållning med tillgängliga polisresurser genom att kontrollen generellt måste handhas av polisutbildad pers0nal.5 Förslaget tillkom i anledning av skrivelse från rikspolisstyrelsen, vari styrelsen erinrade om att åtgärderna vid den rutinmässiga kontrollverksamheten juridiskt sett är liktydiga med husrannsakan och kroppsvisitation samt fortsatte. Med hänsyn till det klart avgränsade tillämpningsområdet bör emellertid arbetsuppgifterna enligt styrelsen väl kunna fullgöras av personal med begränsad utbildning under förutsättning att verksamheten på platsen direkt leds av polisman. Att på sådant sätt föra över arbetsuppgifter, for vilka polisutbildning inte behövs, från polisman till annan personal,överensstämmer helt med vad styrelsen sedan lång tid eftersträvat. En reform av detta slag skulle enligt styrelsen påtagligt lätta arbetsbördan i de berörda polisdistrikten.

5.7.2 Allmänna överväganden Det är vår grunduppfattning att allmän ordning och säkerhet skall upprätt- , hållas med för ändamålet utbildad polispersonal. Att så inte alltid kan ske har skilda orsaker. Några av dessa är bristen på polispersonal, den stigande brottsligheten samt behovet av ökad övervakning på allmänna och s. k. kvasiallmänna platser. Det måste dock, enligt vår uppfattning, vara en inriktning från samhällets sida att söka uppnå detta mål. Innan så kan ske måste ordningsvakter anlitas i viss begränsad omfattning. Att så sker är av stort värde för ordningens upprätthållande inom vissa speciella verksamhetsområden. Enligt vår mening måste en begränsning ske i användningen av ordningsvakter. Detta bör ske genom en inskränkning av de uppgifter för vilka ordningsvakter får anlitas. Vidare är det nödvändigt att i viss utsträckning inskränka ordningsvakternas befogenheter. För att avgränsa ordningsvakternas verksamhet bättre från polisens allmänna verksamhet, är det lämpligt, att ordningsvakternas nuvarande uppgift att svara för ”polisbevakning” i stället blir att ”upprätthålla ordning- 5Pr0p. 1974:105 s. 7.

verksamhetsområden 98 Ordningsvakrernas

en”. Denna begränsade uppgift står i bättre överensstämmelse med ordningsvakternas erfarenheter och den relativt korta utbildning som även enligt vårt förslag måste gälla för ordningsvakter. bör tilldelas de befogenheter som erfordras för att han skall Ordningsvakt kunna upprätthålla ordningen inom sitt verksamhetsområde. Angrepp på ordningen kan både avse ordningsstörande beteenden och brottslig verksamhet. Ingripande från ordningsvakts sida bör i första hand ske genom anmaningar och upplysningar. Det är viktigt att sådana lämnas med gott omdöme och på ett fast sätt. I andra hand, när inte anmaningar och upplysningar hjälper, bör den som avvisas eller avlägsnas från verksarrihetsområdet. Som en stör ordningen sista utväg återstår frihetsberövande åtgärder. Med hänsyn till den korta utbildningstiden för ordningsvakter, som av skäl som redovisas i avsnitt 10.5 i stort sett måste bestå, anser vi att ordningsvakter inte bör ha rätt att omhänderta enligt LTO. ingripanden enligt denna polismän. Det är dock nödvändigt att som en sista lag bör helt förbehållas frihetsberövande ingripanden. Denna utväg ge ordningsvakter möjlighetltill rätt bör dock inskränkas i förhållande till 3 § LTO. Vi föreslår därför att denna rätt enbart skall avse den som allvarligt stör ordningen inom ordningsvaktens och som hittills enbart gälla till dess vederbörande kan verksamhetsområde överlämnas till polisen. med dess nuvarande innehåll och användning är Ordningsvaktsinstitutet ett föråldrat instrument som inte uppfyller de krav som medborgarna har rätt att ställa. I alltför stor utsträckning har ordningsvakter kommit att användas som inte förutsågs när institutet en som ersättning för polismän i situationer gång infördes. har kommit att ersätta polismän på flera områden där Ordningsvakter ordningshållning av principiella eller sakliga skäl bör utföras av polismän. i tunnelbanan i Stockholm, i bostadsom- Exempel härpå är ordningshållning råden på olika håll i landet, i enskilda köpcentra som har karaktär av allmänna i A0st är allmänna platser, på platser även om de inte på grund av föreskrift torg, vid ambassader och andra platser. Dessutom tjänstgör ordningsvakter även inom den egentliga polistjänsten som arrestant- och förpassningsvakter. I flera av dessa situationer synes anledningen till utvecklingen ha varit en önskan från polismyndigheternas sida att avlasta den polisutbildade personalen från arbetsuppgifter som ansetts kunna utföras av personer med lägre utbildning, alternativt brist på egentlig polispersonal. Enligt vår uppfattning är detta frågor som bör lösas inom ramen för hur polisväsendet på sikt kommer att utvecklas och utformas och inte med hänsyn till ordningsvakternas eller bevakningsföretagens verksamhet. mot allt fler ordningsstörande uppträdanden av allvarlig Utvecklingen karaktär av exempelvis s. k. motorburen ungdom pekar mot en snabbt förändrad ordningshållningssituation, där i vissa sammanhang mycket stora behöver göras vid enstaka tillfällen. I andra ordningshållningsinsatser erfordras däremot endast små resurser. Den försämring av sammanhang ordningsläget vid offentliga tillställningar som inträtt på många håll i landet sättas i samband med kan inte generellt utan endast i några undantagsfall bristande ansvar från anordnarnas sida vad gäller ordningens upprätthål-

Ordningsvakternas verksamhetsområden 99

lande. Med fog kan hävdas att de ordningsstörande händelser som på senare tid oroat allmänheten har sin grund i en ökning och breddning av alkoholmissbruket, särskilt bland ungdomen; ett problem vilket måste få sin lösning med andra medel än ökade ordningshållningsinsatser, vilka endast kortvarigt kan fylla en uppgift i en akut situation. Samhället måste emellertid även framgent lita till fortsatta goda insatser från ordningsvakter för upprätthållande av ordningen inom vissa begränsade områden. Det är även angeläget att anordnarna, som tillsammans med polismyndigheten och eventuellt anlitade ordningsvakter har ansvaret for ordningens upprätthållande, tillsammans med polisen söker lösa ordningsproblemen, t. ex. genom brottsförebyggande insatser. Det sagda innebär att ordningsvakter inte regelmässigt bör förekomma vid offentliga tillställningar utan endast där erfarenheten visat att sådana erfordras för ordningshållningen. lnnan ordningsvaktsverksamhet anordnas bör därför varje annan utväg som underlättar upprätthållande av god ordning prövas. Vad gäller offentliga tillställningar vill vi starkt betona anordnarens ansvar för att god ordning råder vid tillställningen samt de möjligheter som finns att genom lokalers och platsers utformning m. m. och genom särskilda villkor för tillträde minska riskerna för störningar av ordningen. Som framgått av det föregående är det vår uppfattning att restriktivitet bör iakttas med anlitande av ordningsvakter. Det förekommer i dag ordningsstörningar i stor utsträckning. Mot denna bakgrund reses ofta krav på att ordningsvakter bör komma till användning i större omfattning än för närvarande, bl. a. på allmänna platser enligt AOst. Allmänheten har dock ett berättigat intresse av att ingripanden mot personer på de platser där allmänheten fritt får uppehålla sig uteslutande sker med för uppgiften välutbildad polispersonal. Under hänvisning härtill vill vi bestämt förorda att ordningsvakter inte används för allmänna ordningshållningsuppgifter på allmänna platser enligt AOst och därmed jämförliga platser. Ordningsvaktsbegreppet bör vidare förbehållas personer med ordningshållning som uppgift. Därför bör inte som ordningsvakter förordnas personer med speciella uppgifter som att övervaka efterlevnaden av jakt- och/eller ñskelagstiftningen eller att bevaka skyddsföremål. Detsamma gäller arrestant- och förpassningsvakter och skyddsområdesvakter.

5.7.3 Speciella överväganden

Vid polisväsendet anställda biträdande passkontro/Ianter, flygplatskon-

tro/lanter, delgivningsmän, vaktkonstaplar och arrestam- och förpassningsvakter Ovan näm nda befattningshavare är med hänsyn till arbetsuppgifternas art och delvis självständiga karaktär otvivelaktigt sysselsatta med myndighetsutövning. Därigenom blir bestämmelserna om skydd i 17 kap. BrB, om myndighetsmissbruk m. m. i 20 kap. samma balk och om skadeståndsansvar vid myndighetsutövning enligt 3 kap. skadeståndslagen tillämpliga på dessa befattningshavare. Dänill fordras inget särskilt förordnande som ordnings- 6Beckman m_ n Kom_ vakt. Ovannämnda synsätt torde gälla oberoende av tjänstens beskaffenmenn, ti brottsbalken het.° 11,2 uppl., s.401.

100 verksamhetsområden Ordningsvakternas

Dessa personers befogenheter synes vara tillfredsställande lösta genom bestämmelserna om nödvärn, laga befogenhet m. m. i 24 kap. BrB och om envars rätt att i vissa fall företa gripande enligt 24 kap. 7 § andra stycket RB. Det kan följaktligen inte vara erforderligt att förordna dessa befattningshavare till ordningsvakt.

Vid anställd personal anlitad huvudsakligen som

polisväsendet ej arrestant- och förpassningsvakr

Beträffande de numera hos vissa polisdistrikt, mestadels genom avtal med auktoriserat bevakningsföretag, inhyrda väktarna för arrestant- och förpassningsbevakning bör följande beaktas. åtnjuter väktare som utför bevak- Enligt 7 § lagen om bevakningsföretag i förevarande fall ningstjänst skydd som avses i 17 kap. l § BrB. Att väktaren arbetar som arrestant- och förpassningsvakt på grund av ett av polisstyrelsen lämnat torde inte föranleda någon annan bedömning av denna uppdrag fråga. Enär arrestant- och förpassningsvaktens verksamhet enligt vad som blir bestämmelserna tidigare anförts måste anses utgöra myndighetsutövning om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning enligt 20 kap. 1 § BrB samt bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen tillämpliga på dessa väktare. Dessa väktares reglerade i befogenheter synes vara tillfredsställande gällande lagstiftning såsom i 24 kap. BrB avseende nödväm, laga befogenhet m. m. samt i 24 kap. 7 § andra stycket RB avseende gripande. Deras verksamhet i övrigt regleras i lagen (1976:371) och förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. samt i LTO och LOB. Någon förändring av ovannämnda rättsläge för dessa väktare synes inte kunna åstadkommas till ordningsvakter. De torde genom att de förordnas inte heller vara i behov av de ytterligare befogenheter som följer av ett ordningsvaktsförordnande. bör i stället för att förordna ovannämnda personkategorier Polisstyrelsen till ordningsvakt i syfte att för allmänheten klargöra deras ställning och utrusta dem med enhetlig klädsel samt märke upptagande arbetsuppgift ”arrrestantvakt” m. m. Sådant märke lämplig text såsom ”passkontrollant”, uniform eller bör bäras synligt framtill på skjorta eller kavaj till fastställd annan klädsel. Frihetsberövade och i polisarrest förvarade personer måste anses ha ett berättigat krav på att bemötas och tillses av därtill väl lämpade personer med god kännedom om de bestämmelser som reglerar frihetsberövandet. av dessa bestämmelser är en grannlaga uppgift som bäst Tillämpningen tillgodoses med anlitande av polispersonal för arrestant- och förpassningsbeinom polisväsendet inte vakning. Då detta på grund av rådande personalbrist låter sig göra, bör som alternativ lösning av ifrågavarande uppgift prövas anlitande av annan fast anställd personal vid polisväsendet än polismän. Ett annat alternativ vore att kriminalvårdsstyrelsen övertog huvudmannaskapet i polisarrest. Båda dessa alterntiva lösningar skulle för personer förvarade verksamhet större kontinuitet och stadga, vilket är avgjort ge ifrågavarande en viktig rättssäkerhetsfråga.

Ordningsvakternas verksamhetsområden 101

Skulle dessa alternativa lösningar inte visa sig framkomliga, bör i första hand i vart fall vid tillfälligt behov om möjligt redan vid polisväsendet anställd lämplig personal anlitas som arrestant- och förpassningsvakter. Personer som förordnats till ordningsvakt torde liksom väktarna inte for arrestant- och förpassningsbevakning vara i behov av de befogenheter som följer av ordningsvaktsförordnandet. Ordningsvakt eller annan vid polisväsendet inte anställd person bör sålunda i sin funktion som arrestant- och förpassningsvakt enbart grunda sin behörighet och sina befogenheter på ett särskilt förordnande som arrestant- och förpassningsvakt enligt vån förslag till ändrad lydelse av 90 § Pl. 5.7.4 Ordningsvakremas verksamhetsområden På allmän plats enligt AOst bör regelmässigt, särskilt med hänsyn till allmänhetens berättigade och grundlagsfästa rätt till personlig integritet, allmän ordning och säkerhet upprätthållas av polispersonal. Utvecklingen har däremot i viss omfattning kommit att gå i den riktningen att ordningsvakter anlitas för upprätthållande av ordningen även på sådan allmän plats och s. k. kvasiallmän plats. Vi anser att denna utveckling bör hejdas och så långt möjligt upphöra. På allmän plats enligt AOst anser vi, såsom förut redovisats, att ordningsvaktsverksamhet inte skall förekomma. På s. k. kvasiallmänna platser bör tillstånd till ordningsvaktsverksamhet kunna erhållas endast om det på grund av särskilt behov är oundgängligen nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Som huvudregel bör gälla att väktare som tjänstgör på dessa platser inte bör förordnas som ordningsvakt. Vid övervägande av de områden där ordningsvakter bör få användas har vi kommit till den uppfattningen att detta i princip bör få ske vid offentlig tillställning, allmänhetens användande av badplats, lägerområde och lokal för sport, spel eller liknande, servering av alkoholdrycker till allmänheten och konsert. Våra förslag om anlitande av ordningsvakter innebär i vissa avseenden inskränkningar mot vad som gäller i dag. Vi anser dessa inskränkningar nödvändiga. Samtidigt är vi väl medvetna om att framför allt polisens resurser inte räcker till för att träda in och ersätta ordningsvakter i alla de situationer där detta skulle vara nödvändigt enligt vårt förslag. Under en övergångstid bör därför undantag kunna medges från dessa principer. Sådant undantag kan vara när ordningsvaktsverksamhet på grund av särskilt behov är oundgängligen nödvändig för att upprätthålla ordningen. Detta kan t. ex. gälla vid ambassadbevakning, tunnelbanebevakning, samt vid vissa kvasiallmänna platser, vissa allmänna lokaler, t. ex. domstolslokaler och vid vissa privata tillställningar. Innan polisstyrelsen fattar beslut om ordningsvaktsverksamhet i dessa fall skall samråd ske med rikspolisstyrelsen. Genom ett sådant samråd vinnes att det för polisverksamheten ansvariga ledningsorganet får möjlighet att följa utvecklingen på detta område och i fall av behov vidta åtgärder. Rikspolisstyrelsen bör därför utfärda särskilda föreskrifter för när sådan ordningsvaktsverksamhet skall få förekomma. Av ovan angivna skäl finner vi att ordningshållning på sådana platser som direkt på grund av bestämmelsen i l § första stycket AOst är allmän plats bör

102 verksamhetsområden Ordningsvakternas

ankomma på polisväsendet. Med allmänna platser som nyss angivits börjämställas s. k. kvasiallmänna platser, såsom vissa centrumanläggningar och innetorg. Dessa platser kan sägas vara en modern motsvarighet till torg och livligt trafikerade affarsgator av traditionell art. Tillkomsten av dessa anläggningar och torg som inte är allmän plats enligt AOst har inneburit att ordningsproblem överflyttats till dessa platser från gator och torg som är allmän plats där polisen har att upprätthålla ordningen. Vi finner det därför principiellt riktigt att sådan ordningshållning som kräver polisiära befogenheter på här avsedda platser ombesörjs av polisen. Ett omedelbart genomförande av enbart polisiär ordningshållning torde emellertid med hänsyn till polisens resurser inte överallt vara möjlig. Beslut om ordningsvaktsverksamhet på sådan plats bör därför få meddelas av polisstyrelse då särskilt behov därav föreligger och det är oundgängligen nödvändigt för ordningens upprätthållande. Sådant särskilt behov kan t. ex. föreligga då ett uttalat behov av ordningshållning föreligger och polisen inte har resurser att upprätthålla ordningen på viss s. k. kvasiallmän plats. Polisstyrelserna förutsätts emellertid iaktta mycket stor restriktivitet vid medgivande att bedriva ordningsvaktsverksamhet på här angivna platser. Sådant medgivande bör därför förekomma endast i undantagsfall. Inom bostadsområden bör, i den mån det inte ankommer på fastighetsägaren att utfärda vissa ordningsföreskrifter, upprätthållande av allmän ordning och säkerhet åvila polisen. Vad beträffar tillsyn över narionalparker och naturreservat vill vi ifrågasätta om ett ordningsvaktsförordnande för den som utövar tillsynen medför att hans tillsyn blir effektivare än utan sådant förordnande. Då det gäller brott mot naturvårdslagstiftningen varå fängelse kan följa äger tillsynsman även utan förordnande som ordningsvakt samma rätt som envar att på bar gärning eller flyende fot gripa gärningsmannen. Vid ringare brott medför ett förordnande för tillsynsmannen ingen rätt att vidta några straffprocessuella åtgärder. Sådan tillsyn som här avses torde i allmänhet kunna inskrän kas till att lämna allmänheten upplysningar om gällande regler. Vi anser därför att ordningsvaktsverksamhet inte skall förekomma i dessa fall. lnte heller synes ordningshållning på friluftsomrâden genom förordnade ordningsvakter böra tillåtas. finner vi att ordningsvakts i sådant Vad gäller trafikdirigering uppgifter hänseende bör begränsas till att avse hänvisande av bilbuma besökare av offentlig tillställning eller annat arrangemang till lämplig uppställningsplats på särskilda parkeringsplatser. Enligt vår uppfattning får dessa uppgifter anses ingå i ordningsvakts uppgift att upprätthålla ordningen och torde därför ej behöva särskilt nämnas i förordnandet.

av hundhâllning vara en uppgift för vilket

Övervakning synes knappast

bör få förordnas. Om en kommun önskar att tjänsteman inom ordningsvakt kommunen eller annan skall utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser om hundhållning kan denna enligt vår mening utövas med samma effektivitet av tjänsteman utan förordnande. Tillsynen har även i allmänhet avseende på allmän plats enligt AOst, där enligt vår uppfattning ordningsvakter inte bör få förekomma. Vad sagts om övervakning av hundhållning gäller även hundskanekontroll.

Ordningsvakrernas verksamhetsområden 103

Det har hävdats (se avsnitt 5.6) att de befogenheter som följer med ett ordningsvaktsförordnande måste anses vara en förutsättning för ett effektivt utförande av värdetransporrer. Nödvärnsreglerna i 24 kap. BrB och reglerna i 24 kap. 7 § andra stycket RB om envars rätt att gripa den som å bar gärning eller flyende fot begått brott varå fängelse kan följa får anses ge bevakare av värdetransporter tillräckliga möjligheter att ingripa mot angrepp på värdetransporterna. Något behov av att upprätthålla ordningen i samband med en värdetransport torde inte föreligga. På grund härav bör ordningsvaktsförordnande i framtiden inte komma till användning vid värdetransporter. Sydvakt/Nordvakt AB och Näringslivets beredskapsbyrå har gjort

gällande att väktare har behov av ordningsvaktsförordnande vid tjänstgöring

vid anläggningar, vars produkter kräver speciella åtgärder för person- och godskontrol/ och som exempel nämnt Svenska Tobaksbolagets anläggningar och Iäkemedelsföretag. Vi vill till detta endast erinra om att ett ordningsvaktsförordnande inte medför någon rätt att vidta några sådana speciella åtgärder - sannolikt torde avses kroppsvisitation av något slag - och att sådana endast kan vidtas - såvida företaget inte är skyddsföremål - med stöd av avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare/ besökare. Vad Sydvakt/ Nordvakt AB och Näringslivets beredskapsbyrå anfört utgör således inte grund för att meddela ordningsvaktsförordnande i dessa fall. Som framgått förekommer att ordningsvakter förordnas att utföra ordningshållning på _/arIyg. Med hänsyn till de befogenheter befälhavaren har och de tvångsmedel som står honom till buds synes det överflödigt att meddela ordningsvaktsförordnande för den som är satt att upprätthålla ordningen ombord på fartyg. Beträffande ordningen på allmänna och godkända enskildafIygp/atser finns bestämmelser i 63§ luftfartskungörelsen. Bestämmelserna innefattar till skillnad från lagen om ordning och säkerhet inom järnvägsområde befogenhet för befattningshavare endast att avvisa ordningsstörare och berusade, däremot ej såsom i nyss nämnda lag befogenhet att ta i förvar och att använda våld. Enligt vår mening är behovet att ta i förvar inte lika uttalat vid flygplats som inom järnvägsområde. Vi förordar därför att befattningshavare i ordningstjänst på allmänna och godkända enskilda flygplatser tillerkänns rätt att använda våld vid utövande av sina befogenheter enligt 63§ luftfartskungörelsen. Något behov av ordningsvaktsförordnande synes därför inte föreligga. Inom sjukvården förekommer onekligen vid akutmottagningar - särskilt efter genomförandet av LOB -vissa ordningsproblem. Dessa torde emellertid mer avse möjligheterna att bereda personal, patienter och egendom skydd mot oregerliga eller våldsamma patienter än utgöra renodlade ordningshållningsproblem. Då det gäller möjligheterna att bereda skydd, som nyss sagts, är enligt vår mening nödvärnsreglerna i och för sig tillräckliga samt problemen övervägande av praktisk natur - personalresuiser etc. Ordningsstörningar, mot vilka ingripande inte kan göras med stöd av nödvämsrätten, kan säkert vara utomordentligt besvärande. En ordningsvakt har i dessa fall i stort sett inte annan möjlighet än att avlägsna ordningsstöraren från sjukhuset. Att avlägsna en patient innan han erhållit vård på grund av att han uppträder ordningsstörande torde knappast överensstämma med intentionerna vid tillkomsten av LOB.

104 Ordningsvakrernas verksamhetsområden

I de situationer då en patient efter erhållen vård kvarstannar och uppträder ordningsstörande torde också starka betänkligheter möta mot att vederbörande avlägsnas genom ordningsvakts försorg. I ett sådant läge synes det vara riktigt att polis tillkallas som därefter har att ta ansvaret för det vidare förfarandet. Detta problem bör lösas genom att erforderliga resurser snarast ställs till sjukvårdens förfogande for omhändertagande av berusade personer, vilket forutsattes skulle ske vid tillkomsten av LOB. Lagstiftaren torde inte ha avsett att ordningsproblemen på allmän plats skulle överllyttas till sjukhusens akutmottagningar. På grund av det anförda anser vi att ordningsvaktsverksamhet i princip inte skall anordnas vid sjukhusens akutmottagningar. Är det huvudsakliga behovet på sjukhusens akutmottagningar endast att i första hand skydda personal och medpatienter för fysiskt våld från vissa störande patienter, bör detta behov kunna tillgodoses genom sjukhusens egen personal eller personal med väktares skydd och befogenheter. Väktaren kan jämlikt 24 kap. l § BrB ingripa vid ifrågavarande nödvärnssituationer. Redan det faktum att en väktare finns i lokalen kommer säkerligen att verka hämmande på eventuella fridsstörare. Skulle svårare störningar uppstå måste

brdningsvakten likaväl som Väktaren tillkalla hjälp från polisen. Skulle

situationen i dessa fall ändå visa sig vara ohållbar, bör undantagsvis beslut om ordningsvaktsverksamhet kunna meddelas.

sou 1978:33 105

6 Omhändertaganden genom ordningsvakt och transporter av Omhändertagna

6.1 Omhändertaganden enligt LTO

Som tidigare framgått får ordningsvakt verkställa omhändertagande enligt 3 § LTO såvida ej annat sägs i förordnandet. Vi har i enkäten till polisstyrelserna ställt frågan om ordningsvakter under 1974 verkställt sådana omhändertaganden. 66 polisstyrelser har besvarat frågan jakande medan 51 besvarat den nekande. Totala antalet omhändertaganden under 1974 genom ordningsvakter var minst 579. I 51 polisdistrikt var antalet omhändertaganden högst 10. I 14 polisdistrikt var omhändertagandena fler än lO. Dessa polisdistrikt och antalet omhändertaganden framgår av Följande uppställning.

Stockholms polisdistrikt har inte kunnat ta fram någon siffra på antalet omhändertaganden men uppgivit att sådana skett sannolikt i ganska blygsam omfattning och att det i de flesta fallen torde rört sig om omhändertaganden i tunnelbannan verkställda av ABAB-vakter. Antalet omhändertaganden genom ordningsvakter torde i realiteten vara högre än vad ovan angivna antal utvisar. Ett omhändertagande enligt 3 § LTO genom ordningsvakt följs nämligen ofta av att den omhändenagne praktiskt taget omedelbart överlämnas till polisman. I sådana fall är det inte säkert att omhändertagandet rapporteras ha foretagits av ordningsvakt. Någon möjlighet att få fram uppgifter om antalet omhändertaganden av denna art har inte funnits. Som framgår har avsevärt mer än hälften av omhändertagandena företagits inom 14 distrikt och resten inom 52 distrikt. Från 51 distrikt har över huvud taget ej redovisats några av ordningsvakter företagna omhändertaganden. Rikspolisstyrelsen har gjort en uppföljning av polisdistriktens tillämpning

106 Omhändertaganden genom ordningsvakt. . .

av LTO under tiden 1 oktober 1973-30 september 1974. Resultatet av undersökningen finns redovisat i en promemoria den 30 januari 1975. Av denna framgår bl. a. att antalet omhändertaganden med stöd av 3§ LTO under nämnda tid var 10 691. Den av oss företagna undersökningen beträffande antalet omhändertaganden enligt LTO avser inte exakt samma period som rikspolisstyrelsens. En jämförelse mellan siffrorna torde emellertid ändå vara berättigad och en sådan ger stöd för antagandet att ordningsvakter under 1974 svarat för ca 5 procent av samtliga ingripanden enligt 3 § LTO. Viss reservation måste dock göras med hänsyn till att till oss redovisade omhändertaganden torde vara lägre än det verkliga antalet. Från Eskilstuna, Halmstads och Motala polisdistrikt har beträffande där gjorda omhändertaganden inhämtats följande upplysningar.

Eskilstuna: Omhändertagandena har huvudsakligen skett i samband med offentliga tillställningar och några i varuhus. Halmstad: De flesta omhändertagandena har företagits vid offentliga tillställningar. ingripanden har även skett i ett bostadsområde där besvärliga förhållanden råder. Motala: 1 polisdistriktet finns några puber och dansställen där besvärligheter förekommer. Typfallet då omhändertagande görs av ordningsvakt är att någon nekas tillträde men vägrar att avlägsna sig och stannar kvar och ställer till bråk och ovasen.

6.2 Omhändertaganden enligt KF (1841 :58 s. 1) mot fylleri och

dryckenskap och enligt LOB

Enligt 7 § nämnda förordning gällde att var och en som på allmänna platser påträffades överlastad av starka drycker eller i fylleri gjorde oljud eller förnärmade andras säkerhet på vissa angivna platser skulle förvarasi häkte till dess han blivit nykter. Ordningsvakt ansågs, ehuru detta inte direkt utsades i förordningen, ha rätt att verkställa omhändertagande enligt denna. Förordningen upphävdes genom LOB som trädde i kraft den 5 juli 1976. Som tidigare angivits gäller vad som sägs i LOB även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om ej annat framgår av förordnandet. Som motivering härför anförde föredragande departementschefen, sedan

han konstaterat att ordningsvakt enligt 10§ LTO har befogenhet att göra

ingripanden enligt 3§ samma lag, att en motsvarande befogenhet synes nödvändig också när det gäller omhändertagande på grund av akut berusning särskilt med tanke på ordningsvakternas funktion vid offentliga tillställningar. Någon undersökning av i vilken utsträckning ordningsvakter under 1974 verkställt omhändertagande av berusade har vi inte gjort då vi inte ansett detta nödvändigt.

6.3 Transport av Omhändertagna

I våra direktiv påpekas att det med utgångspunkt särskilt i den ekonomiska lProp. 1975/762113 s. 128. ansvar för ordningshållningen ifrågasätts vilken aspekten på arrangörernas

Omhänderraganden genom Ordningsvakt. . . 107

ordning som bör gälla med avseende på transporter av personer som omhändertagits av ordningsvakter vid offentliga tillställningar. l anslutning till vad som anförts i direktiven hemställde vi om uppgift avseende 1974 om antalet av ordningsvakter utförda transporter av omhändertagna till distriktets polisstation. Av enkätsvaren framgick att sådana transporter inte förekommit inom 66 polisdistrikt; inom 50 polisdistrikt hade sådana förekommit; ett polisdistrikt har ej besvarat frågan. De polisdistrikt vari största antalet transporter förekommit framgår av följande uppställning

S:a 420

Från Rättviks polisdistrikt har upplysts att ett 20-tal av transporterna utförts i samband med midsommarhelgen. En sammanräkning av totala antalet transporter under 1974 visar att dessa har uppgått till i vart fall 715. I detta antal har endast medtagits de exakta uppgifter som lämnats. Med hänsyn till att sådana ej kunnat lämnas från 12 polisdistrikt är i realiteten antalet transporter något högre. Som framgår har en mycket stor andel av antalet transporter genom ordningsvakter skett inom ett fåtal polisdistrikt. I anslutning till ovan redovisade fråga om antalet transporter av omhändertagna har vi tillfrågat polismyndighetema om de återverkningar på distriktets behov av polispersonal som enligt deras bedömning skulle följa av en ordning som innebar att nu aktuella transporter alltid utfördes av polismän. Denna fråga har besvarats av samtliga 50 polisdistrikt, där transport genom ordningsvakter förekommit under 1974, samt dessutom av ytterligare 25 polisdistrikt. Från ll av de polisdistrikt där transporter förekommit anges att inga återverkningar skulle uppstå eller att dessa inte skulle bli nämnvärda eller särskilt påtagliga. Av svaren från övriga polisdistrikt inom denna grupp förtjänar följande återges. Det skulle innebära en avsevärd personalökning på polismanssidan med hänsyn till exempelvis antalet bl. a. lördags- och söndagsfridagar som polismän åtnjuter, då ifrågavarande transporter är som mest aktuella under veckosluten. Transporterna skulle icke kunna utföras på grund av brist på polispersonal. I annat fall skulle väntetiden komma att omfatta flera timmar, vilket ej är acceptabelt med

108 Omhändertaganden genom Ordningsvakt. . .

hänsyn till ordningsvakternas tjänstgöringsuppgifter. l landsorten, där avståndet mellan polisstationen och platsen för tillställningen ofta är ganska långt, blir övervakningspatrullen tidsmässigt bunden till transporter under lång tid. En särskild polispatrull skulle Faktiskt krävas i beredskap för varje tillställning. Minskade möjligheter till utryckning/ingripande och övervakning, om polispersonal ianspråktas för transporter. Personalnumerären medger således ej sådan transportverksamhet. Svårbedömt. En personalutökning med två polismän under fem timmar under två kvällar i veckan plus helgdagsaftnar eller sammanlagt 117 dagar per år. Cirka l 200 timmar per år = en årsarbetskraft. År 1974 hämtade polisen i fjorton fall på nöjestillställningar av ordningsvakterna Omhändertagna personer. Det skulle självklart få återverkningar på distriktets behov av polispersonal. Frågan är också om inte betydande effektivitetsminskning skulle inträffa. De fall som redovisas här för 1974 avser sådana omhändertaganden som är oundgängligen erforderliga. Tack vare att ordningsvakter ställt sina egna fordon till förfogande för utförande av transporterna har dessa kunnat äga rum med snabbhet och utan inväntande av polis. Detta har stor betydelse ur ordningssynpunkt. Man vinner också fördelen att ordningsvakten arbetar mera självständigt, då han vet att han kan transportera en omhändertagen till polisstationen utan vidare förfarande för tillkallande av polispersonal. l den utsträckning som varit möjlig har dock polispersonal utfört transporter av personer som ordningsvakter omhändertagit på festplatser. Under 1974 synes sådana transporter ha utförts av polisen i ungefär samma antal fall som ordningsvakterna utfört. Det är angeläget att påpeka att de flesta offentliga tillställningar i distriktet äger rum vid tidpunkter (veckoslut och helger) då polisens personalresurser av kända skäl är helt ianspråktagna. - Vidare är det önskvärt att polispersonalen icke tilldelas arbetsuppgifter som kan utföras av ordningsvakter. Om samtliga transporter skulle komma att utföras av polispersonal skulle detta givetvis medföra ytterligare belastning på personalresurserna, som skulle öka kötiderna för brådskande tjänsteuppdrag ytterligare. vilket i sin tur medför försämrad polisiär service- och hjälpverksamhet. Polisstyrkan måste lördagskvällar förstärkas, eftersom det många gånger kunnat vara omöjligt att få loss distriktets enda radiobilpatrull för dylik transport. Polisen bör ej generellt åläggas dessa transporter. Polisen hjälper till när det går. Ser man enbart till antalet transporttillfällen påverkar dessa inte behovet av polismän inom distriktet. Skulle däremot föreskrift ges att polisen skall ombesörja dessa transporter måste alltid en patrull om två polismän finnas i tjänst vid varje danskväll enbart för att utföra ifrågavarande transporter. Därav följer att personalbehovet ökar med minst två á tre polismän inom ordningsavdelningen. Helt ogörligt att polisen kan hålla sådan service. Tillställningar kan förekomma på mycket långt avstånd från polisstation, kanske 15 mil. Ordningsvakterna kan i sådana fall transportera de Omhändertagna till närmaste arrest som ibland är belägen på ett närmare avstånd än bemannad polisstation. Den personalstyrka som står till förfogande för övervakningsverksamheten är inte större än att högst två personer tjänstgör samtidigt. Med hänsyn till distriktets stora ytvidd befinner sig ofta en patrull i de centrala delarna av centralorten. Alla transporter av personer som omhändertagits av ordningsvakter utförs dock inte av ordningsvakterna själva. Ca 60 % av dessa utförs av polispersonal med polisens fordon. En ordning där polisen skulle svara för alla sådana transporter är otänkbar i mindre distrikt. Av svaren från de polisdistrikt där under 1974 transport ej verkställts av ordningsvakt är följande av intresse.

Dessa transporter bör enligt vår mening enbart utföras av polispersonal. Detta medför även att man då alltid får en prövning av mera kvalificerad personal om ett

Omhändertaganden genom Ordningsvakt. . . 109

omhändertagande eller gripande är befogat, redan före det denna transport vidtages. Det är lämpligast att sådana transporter utföres med polisbil. Ordningsvakt bör vara kvar på platsen. Det kan dock medföra svårigheter i fråga om avlägset belägna nöjesplatser. Om en sådan ordning skulle införas att polismän alltid skulle utföra aktuella transporter ökas behovet av poiispersonal. Då det inom distriktet finns två stora nöjesplatser som båda ligger på relativt stort avstånd från någon polisstation skulle transportansvaret fordra utökning med tre å fyra polismän. Det skulle i ett mindre distrikt som Ystads medföra en alltför stor belastning till men för annan verksamhet. Enär antalet ordningsvakter vid olika tillställningar p. g. a. de ekonomiska aspekterna alltid måste hållas på så låg nivå som möjligt, utföres alla transporter av av ordningsvakter Omhändertagna personer alltid av i tjänst varande polispatruller. Detta å sin sida medför att polispatrullerna vid större arrangemang eller då flera arrangemang hålles samtidigt, ofta helt är upptagna av dylika transporter. Den egentliga polistjänsten, dvs. ordningshållning på övriga allmänna platser och trafikövervakning, blir vid dessa tillfällen åsidosatt. Behovet av ytterligare polispersonal gör sig därför mest kännbar under veckoslut och helgerna. ifrågavarande slag av transporter har sedan år 1965 med några få undantag alltid ombesörjts av polispersonal. Olägenheterna som kunnat uppstå i samband med dessa transporter är i huvudsak två. nämligen dels att kanske distriktets enda polispatrull i yttre tjänst under en ibland lång tid bundit sig vid transporten och icke varit tillgänglig för viktigare ingripanden och dels den risk som alltid finns att ett från början lugnt ingripande övergår till allvarliga oroligheter med fritagning o. d. på grund av lång väntetid, när exempelvis polispatruller redan är upptagna med annat viktigt ingripande.

6.4 överväganden

6.4.1 Omhändertaganden

institutet omhändertagande enligt 3 § LTO har under de senaste åren varit föremål för en livlig debatt och institutets berättigande har från många håll ifrågasatts, detta trots att motsvarighet till institutet funnits alltsedan 1925 års polislagstiftning. Det ligger inte inom ramen för vårt uppdrag att pröva institutets berättigande i hela dess vidd. Enligt beslut av riksdagen kommer detta institut för övrigt att bli föremål för särskild översyn. Vi finner att befogenhet enligt 3 § LTO fortsättningsvis inte bör anfortros ordningsvakter. Viss möjlighet för ordningsvakt att verkställa tillfälligt omhändertagande torde emellertid inte kunna undvaras. Förutsättningen för ordningsvakts befogenhet i detta hänseende bör emellertid göras mer begränsad än förutsättningarna for omhändertagande enligt 3 § LTO. Vi finner ordningsvakts befogenhet att omhänderta lämpligen kunna inskränkas till fall då någon allvarligt stör ordningen. bör Omhändertagande således få ske enbart vid manifesterad ordningsstörande som handling innebär en allvarlig ordningsstörning. Dessutom bör den som stör ordningen eller överträder föreskrift meddelad av polisstyrelsen eller förbud få avlägsnas från ordningsvaktens verksamhetsområde. Om den som avlägsnats försöker att på nytt ta sig in på den plats där ordningsvakt utövar sin verksamhet, och han ej kan förmås att avlägsna sig torde hans beteende ofta kunna betecknas

110 Omhändertaganden genom ordningsvakr. . .

som en allvarlig ordningsstörning och grund för omhändertagande föreligger. Ytterligare exempel på beteenden som kan utgöra sådan allvarlig ordningsstörning ges i specialmotiveringen. Enligt 3§ LTO äger ordningsvakt f. n. även rätt att omhänderta för att avvärja straffbelagd handling. Enligt vår mening synes inte erforderligt att ordningsvakt äger sådan rätt. I allmänhet torde ordningsvakt kunna avvärja straffbelagd handling genom att vederbörande avlägsnas från den plats eller den lokal där ordningsvakten är verksam. Ordningsvakten kan emellertid ha att utöva ordningshållning vid särskilda parkeringsplatser i anslutning till offentliga tillställningar m. m. Det kan ifrågasättas om ordningsvakt vid sådan verksamhet inte borde ha befogenhet att till förhindrande av rattfylleri omhänderta berusad bilförare innan denne hunnit begå fullbordat rattfylleribrott. Att avgöra då sådant omhändertagande bör ske är emellertid ofta en grannlaga uppgift. Vi har därför funnit övervägande skäl tala för att ordningsvakt inte bör tilläggas befogenhet att verkställa omhändertagande för att avvärja rattfylleri. Ordningsvakt bör i avsedd situation kunna omhänderta bilnycklarna - en åtgärd som kan stödjas på ordningsvaktens skyldighet att upprätthålla ordningen. Vad gäller omhändertagande enligt LOB synes det uppenbart -inte minst av humanitära skäl - att ordningsvakt även fortsättningsvis måste tillerkännas rätt att omhänderta berusade personer.

6.4.2 Transporter Som framgår av vad som redovisats beträffande förhållanden rörande transporter under 1974 av Omhändertagna har sådana i flertalet polisdistrikt ombesörjts endast av polispersonal. Det kunde därför ifrågasättas om det inte vore möjligt att en sådan ordning genomfördes inom samtliga polisdistrikt. Med hänsyn till vad som anförts från en hel del polisdistrikt torde detta emellertid inte kunna konsekvent genomföras utan sådan personalförstärkning i vissa polisdistrikt som inte kan anses ekonomiskt försvarbar. Ett konsekvent genomförande av nämnda ordning synes nämligen leda till att särskild polispersonal vissa kvällar skulle behöva tjänstgöra med huvudsaklig uppgift att ombesörja eventuella transporter av sådana personer som omhändertagits av ordningsvakter - en uppgift som med hänsyn till lämnad redovisning av antalet transporter genom ordningsvakter knappast skulle bereda denna polispersonal full sysselsättning. Vi finner således att även fortsättningsvis ordningsvakter måste verkställa transporter av Omhändertagna i viss omfattning men vill samtidigt betona som vår uppfattning att sådana transporter från principiell synpunkt är en polisiär uppgift och således bör utföras av polispersonal. För detta talar vidare den omständigheten att transporter genom polispersonal möjliggör en mer kvalificerad prövning redan på platsen av ett omhändertagandes riktighet,

vilket även framhållits av en polisstyrelse. Vi vill därför framhålla vikten av

att det inom varje polisdistrikt - inom ramen för givna resurser -eftersträvas en sådan planering av polispersonalens tjänstgöring som i möjligaste rrån medför att polispersonal kan ombesörja transporter av personer som omhändenagits av ordningsvakter. Som en förutsättning för att ordningsvakt skall få ombesörja transport bör

Omhänderraganden genom ordningsvakt . . . 111

gälla att polisen inte har möjlighet att inom rimlig tid verkställa denna. Kontakt skall via telefon eller kommunikationsradio alltså i princip alltid i första hand tas med vakthavande polisbefál för att undersöka denna möjlighet. I vissa fall torde dock omedelbar borttransport av omhändertagen vara nödvändig. Då så är fallet måste ordningsvakt anses kunna utan Föregående kontakt med polisen ha rätt att verkställa transporten. Där så är möjligt bör transport genom ordningsvakt enligt vår mening i första hand ske med begagnande av taxibil. Fördelen med detta transportsätt ligger främst däri att transporten i vissa fall kan genomföras av endast en ordningsvakt; detta gäller naturligtvis endast då det kan antas att den omhändertagne inte kommer att bli våldsam. I andra fall torde det vara nödvändigt att minst två personer ombesörjer transporten, varav inte nödvändigtvis båda eller alla behöver vara ordningsvakter. Enligt 24 kap. 2§ andra stycket BrB gäller nämligen bl. a. att, om någon som skall berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden, det våld, som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt får brukas mot honom. Enligt tredje stycket samma paragraf gäller vidare att, om någon enligt 24 kap. 2§ BrB har rätt att bruka våld, samma rätt tillkommer envar som kommer honom till hjälp. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att anordnare av offentlig vid tillställning ansökan eller anmälan om offentlig tillställning för polismyndigheten uppger huruvida funktionär lämplig och villig att biträda vid transport finns på tillställningen. Om sådan funktionär finns bör nämligen polismyndigheten kunna bestämma antalet ordningsvakter lägre än om den utgår från att två eller flera ordningsvakter kan komma att behöva tas i anspråk för eventuella transporter från tillställningen. Finns taxibil inte att tillgå måste naturligtvis annat fárdmedel anlitas. Vad som då kan komma ifråga är närmast bil tillhörig ordningsvakten, anordnaren eller eventuellt annan person. Det i föregående stycke sagda äger självfallet i tillämpliga delar motsvarande tillämpning vid sådan transport. Vad sedan gäller själva transportkostnaden - dvs. kostnaden för färd i taxibil eller annat fordon - bör den såsom redan nu sker ersättas av statsverket. Till transportkostnaden kommer kostnaden för lön åt ordningsvakt eller honom biträdande funktionär. Iden mån transporten utförs under tid då ordningsvakten eller honom biträdande funktionär enligt avtal med anordnaren har att tjänstgöra hos denne föreligger inget problem. Det kan emellertid förekomma att ordningsvakt eller honom biträdande funktionär vid transport kan bli tvungen att vara i arbete utöver den tiden. I denna situation uppstår frågan om vem som bör utge ersättning för detta arbete. För närvarande gäller att ordningsvaktsverksamhet bekostas av anordnare. Vi föreslår ingen ändring i detta hänseende. Denna regel bygger på uppfattningen att ordningsvaktsverksamhet, som har sin grund i av privat anordnare företagen speciell verksamhet, bör bekostas av denne. Undantaget avseende vissa transportkostnader från denna regel bör enligt vår mening inte utsträckas till att även avse kostnad för lön till ordningsvakt eller annan, som på grund av transport av omhändertagen kan komma att arbeta utöver avtalad tid.

sou 1978:33 113

7 Rätt att använda våld

7.1 Nuvarande förhållanden

Som tidigare anförts finns huvudbestämmelsen om polismans rätt att använda våld i 24 kap. 2 § BrB, där den s. k. laga befogenheten regleras. Detta stadgande ger bl. a. uttryck för den s. k. proportionalitetsprincipen som innebär att det använda våldet måste stå i rimlig proportion till betydelsen av tjänsteåtgärdens genomförande. Situationer kan sålunda uppstå där tjänteåtgärd inte kan genomföras enär dess genomförande kräver användande av sådant våld som inte står i rimlig proportion till tjänsteåtgärdens betydelse. Oaktat det inte kommit till uttryck i lagtexten har i praktiken ordningsvakt ansetts ha samma laga befogenhet att använda våld som polisman. Envars nödvärns- och nödrätt gäller även polimän och ordningsvakter. l 16 § Pl ges ytterligare regler för polisens våldsanvändning. Dessa regler ger uttryck for den s. k. behovsprincipen som innebär att våld endast får användas då det är nödvändigt, dvs. då tjänsteåtgärden inte kan lösas på annat sätt. Vidare innebär principen att lindrigaste möjliga medel skall användas for tjänsteåtgärdens genomförande. Bestämmelserna i 16 § Pl gäller i tillämpliga delar även den som utan att vara polisman förordnas att fullgöra polisverksamhet. Visst indirekt lagstöd för polismans rätt att använda våld torde finnas även i 2 § PI som bl. a. innehåller bestämmelsen att det åligger polisen att hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störes genom brott eller på annat sätt. Enligt 2 kap. RF får inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter, bl. a. avseende skyddet för kroppsligt ingrepp, endast ske med stöd av lag. Sådant lagstöd kan vara både direkt och indirekt.

7.2 överväganden

Vad gäller frågan hur ordningsvakts rätt att använda våld bör regleras har vi övervägt två lösningar. Den ena skulle vara att denna reglerades särskilt i den av oss föreslagna lagen om ordningsvakter och den andra att regleringen sker i BrB, där bestämmelser redan finns om andra befattningshavares rätt att bruka våld. Enligt vårt forslag kommer ett antal befattningshavare, som hittills förordnats som ordningsvakter, fortsättningsvis inte att förordnas som

114 Rätt art använda våld sou 1978:33

sådana. Om ordningsvaktsrätt att bruka våld särreglerades skulle konsekvensen därav bli att vissa andra befattningshavares rätt att använda våld måste regleras i särskilda lagar. För att undvika likartade bestämmelser i ett flertal olika lagar Föreslår vi istället att bestämmelse om ordningsvakts och vissa andra befattningshavares rätt att använda våld införs i 24 kap. 2§ första stycket BrB. För närvarande gäller enligt nämnda lagrum som förutsättning för polismans rätt att bruka våld att han, då han skall verkställa tjänsteåtgärd, möts eller angrips med våld eller hot om våld. Självfallet är detta det vanligaste fallet då våld måste tillgripas. Det kan emellertid även i andra fall vara nödvändigt att tillgripa våld. Vi tänker härvid särskilt på fall av s. k. passivt motstånd som ofta men inte alltid kan brytas utan användande av våld. Med hänsyn härtill bör enligt vår uppfattning inte såsom krav för att våld skall få brukas uppställas att den som skall verkställa tjänsteåtgärd möts eller angrips med våld eller hot om våld. Vi föreslår därför att en bestämmelse, som inte innehåller detta krav, om rätt för polisman, ordningsvakt samt annan som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet och vissa andra befattningshavare att använda våld införs i 24 kap. 2 § första stycket BrB. Som förutsättning för att våld skall få användas anges emellertid som för närvarande att endast det våld får brukas som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Visserligen har vi inte i uppdrag att göra någon ändring i bestämmelserna om polisens rätt att bruka våld men med hänsyn till att vi ansett oss nödgade att ge ordningsvakt rätt att använda våld utan den inskränkning som ligger i ovannämnda krav har vi inte kunnat undvika att föreslå motsvarande ändring i bestämmelserna om polismans rätt att använda våld. Efter en ändring av 24 kap. 2 § första stycket Br-B i enlighet med vad vi föreslår kommer 16 § PI endast att vara att anse som en tillämpningsföreskrift till detta lagrum såvitt det avser polismän och dem som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet. Detsamma gäller den av oss föreslagna 17 § LOV. 2§ Pl förlorar sin betydelse som grund för våldsanvändning från polisens sida.

8 vid

Ordningshållning offentliga tillställningar

och vissa allmänna sammankomster

8.1 Inledning

l betänkande med förslag till allmän ordningsstadga uttalas beträffande ordningshållningen vid offentliga tillställningar att denna självfallet är något som det i första hand måste åvila anordnaren att ombesörja, själv eller genom egen personal eller för ändamålet särskilt anlitade personer. Det påpekas emellertid att omständigheterna inte sällan är sådana att polismyndigheten finner att för ordningshållningen krävs personal med särskildutbildning eller eljest bättre kvalifikationer än de personer anordnaren avser att använda samt att det även förekommer, särskilt beträffande större nöjes- och idrottstillställningar, att anordnaren själv önskar att ordningshållningen skall utföras av polispersonal. Vad angår behovet av polisbevakning uttalas att det synes uppenbart att i detta hänseende omständigheterna i det särskilda fallet måste vara avgörande och att det är omöjligt att genom generella regler binda polismyndighetens prövning. 1 betänkandet noteras att mot anordnares skyldighet att bekosta polisbevakning åberopats att enligt polislagstiftningen upprätthållande av ordning och säkerhet åvilade det allmänna och framhållits de svåra ekonomiska konsekvenserna för arrangörer av tillställningan 1 prop. 1956:143 med förslag till allmän ordningsstadga m. m. uttalade föredragande departementschefen bl. a. följande. Särskilt när det gäller tillställningar men även när det gäller vissa sammankomster är det regel, att polismyndigheten meddelar föreskrifter om ordningshållningen och den polisbevakning som skall förekomma. Enligt 1925 års lag om polisväsendet i riket utgör den omständigheten, att upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i princip ingår i polisens uppgift, inte hinder mot att vid viss tillställning polisbevakning anordnas på enskild bekostnad. Den bevakning som sålunda må anordnas utförs av särskilt förordnad person, ordningsvakt, men även personal som tillhör den allmänna polisorganisationen, lokalpolis samt stats- och reservpolis brukar anlitas?

Departementschefen angav att utgångspunkten för reglering av ordningshållningen borde vara att det i första hand är anordnaren av en tillställning eller sammankomst som skall svara för att god ordning råder. Beträffande ombesörjandet av ordningshållningen uttalade departementschefen att i vissa fall anordnaren själv eller genom särskilt anlitad personal kan ombesörja ordningshållningen men att förhållandena ofta är sådana - t. ex. vid större *SOU 1954:37, s. 100. nöjestillställningar - att det krävs personal med särskilda kvalifikationer, i första hand polispersonal, samt att polismyndigheten i sådana fall kunde ZProp. 1956:143 s. 209.

116 vid offentliga tillställningar. . . Ordningshä/lning

föreskriva det antal ordningsvakter och polispersonal som skulle tjänstgöra vid tillställningen osv. Att förordnande inte bör meddelas om mera omfattande polisbevakning än som i varje fall bedöms som nödvändig betecknades av departementschefen som uppenbart och en särskild erinran därom i författningstexten syntes honom därför onödig. I anledning av ett yttrande från Svenska travsportens centralförbund framhöll departementschefen, att det ofta är lämpligt att polismyndigheten tar kontakt med anordnaren och samråder om hur ordningshållningen lämpligen bör anordnas. Vid tiden för vår enkätundersökning hänfördes biograf- och teaterföreställenligt 9 § AOst till offentliga tillställningar. Dessa är ningar samt konserter sedan den l januari 1977 att hänföra till allmänna sammankomster men behandlas ändå i detta avsnitt.

8.2 Tillämpningen av allmänna ordningsstadgans

bestämmelser om ordningshållning genom ordningsvakter

I direktiven uttalas bl. a. följande:

En fråga som uppmärksammats från arrangörshåll när det gäller nuvarande praxis på detta område är de skilda bedömningar som förekommer i fråga om antalet ordningsvakter som skall tjänstgöra vid offentliga tillställningar. Det har ifrågasätts om det inte i detta hänseende bör vara möjligt att nå en ordning som innebär att behovet av ordningsvakter bedöms mera enhetligt än f. n. men samtidigt också med större flexibilitet från fall till fall beroende på den enskilda tillställningens karaktär, den väntade publiktillströmningen och andra liknande varierande förhållanden. Som framgår av redogörelsen för gällande rätts bestämmelser beträffande ordningshållning innehåller dessa inte några närmare direktiv för polismyndigheterna beträffande antalet ordningsvakter vid offentliga tillställningar. måste naturligtvis vid bedömningen av denna fråga Polismyndigheten beakta en mängd faktorer. Sådana faktorer är exempelvis: tillställningens karaktär, platsen for tillställningen, inom- eller utomhustillställning, platsens utryckningsavstånd, publiktillströmning samt säkergeografiska belägenhet, hetssynpunkter. Vidare tas naturligtvis hänsyn till tidigare vunna erfarenheter av likartade tillställningar.

8.2.1 Dansti/lställningar Vi har i enkäten till polismyndigheterna ställt frågan om de tillämpar någon princip enligt vilken antalet ordningsvakter ställs i någon bestämd relation till maximiantalet gäster vid danstillställningar. Denna fråga har av övervägande antalet polismyndigheter besvarats med nej. Såsom exempel på jakande svar kan anföras följande: 1. 1 princip en ordningsvakt per 100 gäster. 2. Polisstyrelsen anser att det bör vara en ordningsvakt per 125 besökare. 3. En grov regel är minst två vakter, därefter ytterligare en vakt för varje 100-tal besökare. 4. I princip inte under två ordningsvakter - bl. a. ur arbetarskyddssynpunkt.

Förordnande av Ordningsvakt m. m. 117

5. Upp till 150 personer två ordningsvakter; sedan en ordningsvakt för varje beräknat 150-tal personer. 6. Normalfallet vid offentlig tillställning är minst två ordningsvakter upp till 150 besökande och därefter en ytterligare för varje 100-tal besökande. 7. Mindre än 200 gäster: två ordningsvakter; högst 500 gäster: tre ordningsvakter; över 500 gäster: fyra å fem ordningsvakter. 8. Två ordningsvakter per 400 besökare. 9. För polisdistrikten har sedan länge tillämpats viss norm. Två stycken ordningsvakter vid 200 besökare, fyra stycken vid 200-400 besökare, sex stycken vid 400-600 besökare. Därefter bedömning från varje särskilt fall. Från normerna sker avvikelse i de fall man har god kännedom om lokalens karaktär. 10. Endast den riktlinjen att aldrig mindre än två ordningsvakter tjänstgör vid offentlig tillställning. ll. [huvudsak fordrar polisstyrelsen att minst tre ordningsvakter skall tjänstgöra. Vid mindre tillställningar kan antalet dock skäras ned till två. Anledningen härtill är att polisstyrelsen anser att effektiva ingripanden inte kan företagas med mindre antal. Härtill kan läggas att det även är en skyddsfråga för ordningsvakten att han eller hon inte ensam företar ingripanden.

8.2.2 Ojfentliga tillställningar i allmänhet

Vi har i anslutning till nyss nämnda fråga tillfrågat polismyndighetema om det eljest utvecklats några fasta riktlinjer för bmtämmandet av antalet ordningsvakter vid offentliga tillställningar. Frågan har av ett övervägande antal polismyndigheter besvarats med nej. Ett tiotal polismyndigheter har emellertid uppgivit att antalet ordningsvakter aldrig bestäms lägre än till två givetvis endast under förutsättning att ordningsvakt över huvud taget bedöms erforderlig. Anledningen härtill har angivits vara hänsyn till ordningsvakternas säkerhet samt effektivitetssynpunkter. Principen om minst två ordningsvakter vid offentliga tillställningar torde sannolikt tillämpas även inom ytterligare polisdistrikt utan att detta redovisats av dessa. En utvidgning av denna princip redovisas av en polismyndighet som uppger att nästan alltid jämnt antal ordningsvakter föreskrivs och att dessa arbetar två och två. Anledningen härtill anges vara att den attityd som ordningsvakterna möter i allmänhet är sådan att det krävs minst två vakter vid ingripanden. I en förfrågan till tolv polismyndigheter har vi hemställt att i enlighet med visst formulär erhålla upplysning om i vilken utsträckning anordnare åläggs anlita ordningsvakter vid olika former av offentliga tillställningar. Sammanställning av svaren, se bilaga l p. 11.

8.2.3 Samråd mellan polismyndighet och anordnare angående

ordningsvaktsbehovet Vi har i enkäten tillfrågat polismyndighetema om samråd förekommer mellan dem och anordnare vid bedömningen av ordningsvaktsbehovet samt begärt, om så är fallet, en redogörelse för hur detta sker. Det har visat sig att samråd förekommer- i större eller mindre utsträckning - utom i några enstaka distrikt. 1 vissa sker samråd endast med arrangörer av större tillställningar, då nytt nöjesetablissement öppnas, då problem uppstått eller annan särskild anledning förekommit till samråd medan i andra

118 Förare/nande av Ordningsvakt m. m.

polisdistrikt samråd sker mer regelmässigt. Samrådet äger i allmänhet rum vid informella telefonkontakter men kan inför större tillställningar ske vid

mera formella sammanträden mellan polismyndigheten och anordnaren.

Ett polisdistrikt, där samråd inte förekommer, har anfört bl. a. att ofta ser ordningsvaktsbevakningen ur ekonomisk synpunkt och arrangören att ur den synpunkten samrådsförfarande inte är lämpligt samt att man i vart fall alltid måste ha med detta i sin bedömning. Ett annat distrikt, där samråd förekommer, har givit föjande redogörelse:

Vid beredningen av ansökan kontaktas som regel anordnaren för en gemensam bedömning av ordningsvaktsbehovet. Även andra problem måste lösas, t. ex. parkeringsmöjligheter, trafikreglering, parkeringsvakter. l de flesta fall är anordnaren överens med polisen i dess bedömning av antalet ordningsvakter. Vid något enstaka tillfälle har anordnare önskat mindre antal ordningsvakter, då det varit fråga om tillställningar med liten publiktillströmning. l något fall har anordnaren önskat ett större antal ordningsvakter än som föreslagits av polisen. Samrådsförfarande får anses skapa bättre förståelse för de problem som polisen ställs inför vid bedömningen av ordningsvaktsbehovet. Förutsättningen är att ansökan om tillställningen kommer polismyndigheten tillhanda i god tid. Den tid som föreskrivits i 14 § A0st torde vara i minsta laget för att medge ett samrådsförfarande i den utsträckning som vore önskvärt.

8.3 överväganden

8.3.1 Allmänna överväganden om polismyndighets rätt att föreskriva ordningshåll- Samtliga bestämmelser bör enligt vår uppfattning intas i den av oss ning genom ordningsvakter om ordningsvakter. Därigenom kommer beslut om föreslagna lagen i samtliga fall att meddelas med stöd av samma ordningsvaktsverksamhet lag. Offentliga tillställningar och annan liknande verksamhet är viktiga delar av samhällets sociala och kulturella liv. l normalfallet bör denna verksamhet kunna fungera utan insatser av vare sig polis eller ordningsvakter. Så också Huvuddelen av restaurangdanserna i landet fallet i betydande utsträckning. för närvarande utan anlitande av ordningsvakter. På Skansen i fungerar Stockholm, en av de platser där många människor träffas och umgås, anlitas Vi har vidare kunnat konstatera att inte heller ordningsvakter regelmässigt. vid offentliga inom ordningsvakter i princip inte förekommer tillställningar ett polisvaktdistrikt i centrala Stockholm. Enligt vår uppfattning visar dessa exempel att i vart falloffentliga tillställningar i stor utsträckning kan anordnas utan anlitande Vi anser att utgångspunkten vid bedömav ordningsvakter. vid offentliga tillställningar bör vara att ningen av ordningshållningsinsatser dessa skall kunna anordnas utan anlitande av ordningsvakter särskilt när det gäller regelbundet återkommande arrangemang. Samtidigt är vi medvetna om att tillställningar där många människor samlas för med sig ordningsproblem av skilda slag. Detta kan gälla trafik- och parkeringsproblem samt problem med tillströmning av ordningsstörande vilka ofta är spritpåverkade. Enbart det förhållandet att en stor personer,

Förordnande av Ordningsvakt m. m. 119

mängd människor samlas på ett begränsat utrymme kan i och för sig kräva anlitande av särskild personal för att upprätthålla ordningen. Många av dessa ordningsproblem skulle emellertid förmodligen kunna lösas t. ex. genom organisatoriska insatser från anordnarens sida och genom ett fortlöpande samarbete mellan anordnare och polis, särskilt avseende brottsförebyggande

åtgärder. En ytterligare orsak till behov avi ordningsvaktsverksamhet kan

vara att polis finns tillgänglig på ett alltför stort avstånd från platsen för t. ex. den offentliga tillställningen. Det primära ansvaret för ordningens upprätthållande vid offentliga tillställningar och andra liknande verksamheter åvilar polisen. Det är polismyndigheten som avgör frågan om tillstånd att anordna offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Det är även polismyndigheten som avgör frågan om vilka insatser som erfordras för att upprätthålla ordningen vid här angivna verksamheter. Enligt vårt förslag skall, innan denna fråga avgörs beträffande anlitande av ordningsvakter, samråd ske med anordnaren, om denne begär det. Efter det att tillstånd till t. ex. en offentlig tillställning meddelats och frågan om ordningshållning avgjorts efter eventuellt samråd, ansvarar även anordnaren för att god ordning råder vid tillställningen. Anlitas enligt polismyndighetens beslut ordningsvakter har dessa naturligtvis ett ansvar i denna fråga eftersom deras uppgift är att upprätthålla ordningen vid tillställningen. Även om ordningsvakter anlitas kan emellertid inte polisen liksom inte heller anordnaren friskriva sig från sitt

ansvar för ordningens upprätthållande. Pollsens generella ansvar för upprätt-

hållande av allmän ordning och säkerhet omfattar givetvis även här ifrågavarande verksamheter. På grund av bristande personella resurer inom

polisen samt det förhållandet att vissa polisuppgifter ansetts kunna handhas

av annan personal än polispersonal, har här ifrågavarande speciella ansvar för ordningens upprätthållande kunnat delegeras till anordnaren och ordningsvakter. För den skull har polisens primära ansvar för allmän ordning och

säkerhet även vid dessa speciella verksamheter inte bortfallit.

Ordningsproblem vid sådan verksamhet böri-första hand söka lösas genom vidtagande av andra tidigare omnämnda åtgärder innan ordningsvakter anlitas. Först när dessa andra åtgärder visar sig vara otillräckliga och det ändå finns ett allmänt intresse av att t. ex. tillställningen kommer till stånd bör ordningsvakter anlitas för att upprätthålla ordningen. Detta allmänna intresse av t. ex. en offentlig tillställnings anordnande bör ges en vid tolkning. Därvid bör inte enbart beaktas intresset av att mötesfriheten bevaras utan också det faktum att ett rikt socialt och kulturellt liv förutsätter ett rikligt och varierat utbud av skilda slags tillställningar och aktiviteter. Som framgår av sammanställningen i bilaga l p. ll uppges från fyra polisdistrikt att åläggande av ordningsvakt förekommer ibland då det gäller konserter. De konserter det är fråga om är av typ pop-gala eller musikfestival. Det torde även framdeles komma att ñnnas behov för polismyndighet att kunna ålägga anordnare av pop- konsert e. d. skyldighet att bekosta ordningsvakt. Vi har därför förordat att polismyndighet skall kunna föreskriva att ordningsvakt anlitas vid konserter. Av sammanställningen framgår att ett polisdistrikt alltid föreskrivit ordningsvakter vid tävlingar och uppvisningar i sport och idrott. Detta är en

120 Förordnande av Ordningsvakt m. m.

för hård tillämpning av nuvarande bestämmelser. Samma förhållande gäller för danstillställningar där fem polisdistrikt redovisat att de alltid förordnar ordningsvakter. Vi finner det sannolikt att det även i dessa polisdistrikt bör kunna förekomma danstillställningar utan anlitande av ordningsvakter. Beträffande pornografiska föreställningar visar sammanställningens punkt 6 att åläggande att bekosta ordningsvakt inte meddelats i något av de tillfrågade distrikten. När det gäller cirkusföreställningar och tivoli- och marknadsnöjen, punkterna 7 och 8, synes spridningen av svaren kunna betecknas som normal, även om man också här kan ställa sig något frågande till varför i vissa distrikt åläggande att hålla ordningsvakt alltid meddelas. Lokala förhållanden kan emellertid kanske vara förklaringen till detta. Den omständigheten att några polismyndigheter beträffande vissa former av tillställningar uppgivit att de alltid ålägger anordnaren att bekosta ordningshållning genom ordningsvakt ger emellertid anledning anta att i dessa polisdistrikt måhända blivit alltför rutinmässig och att praxis åläggande sker utan tillräckligt beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.

8.3.2 Åläggande alt bekosta ordningsvakter

Vi utgår från att vederbörande anordnare är den som bäst känner till vilken karaktär den planerade tillställningen eller sammankomsten kommer att ha liksom den väntade publiktillströmningen. Därutöver kan han dessutom ha beaktansvärda synpunkter på andra omständigheter som är av betydelse vid bedömningen av behovet av ordningsvakter. Den övergripande bedömningen av ordningsläget inom det område där tillställningen skall äga rum måste utföras av polismyndigheten. Erfarenheterna från anordnare och polismyndighet måste tillsammans bilda grunden för utfonnningen av det beslut som reglerar ordningsförhållandena vid den aktuella tillställningen. Enligt vår uppfattning bör detta beslut i större utsträckning än f. n. föregås av samråd mellan polismyndighet och anordnare. Som tidigare angivits skall såväl vid ansökan om tillstånd till och vid anmälan om offentlig tillställning och allmän sammankomst lämnas uppgift om bl. a. tid och plats för tillställningen samt dennas art och huvudsakliga utformning. Givetvis kan anordnaren i detta sammanhang även anföra alla de omständigheter som han anser vara av betydelse vid bedömningen av eventuellt behov av ordningsvakter men det torde likväl, med hänsyn till mängden av de faktorer som inverkar på bedömningen, vara svårt för en anordnare att skriftligen - utan att konfronteras med de synpunkter polismyndigheten har att anlägga - ge en uttömmande redogörelse. Ett muntligt samråd ger helt andra och bättre möjligheter härtill. Det kan antas att såväl anordnare som polismyndighet vid ett sådant skulle ha lättare att få gehör - envar för sina synpunkter. Genom det muntliga samrådet skulle vår mening polismyndigheten sålunda få ett fylligare material till enligt för sin bedömning av ordningsvaktsbehovet, varigenom eventuellt ledning förekommande schablonmässighet vid denna skulle undvikas och kravet på flexibilitet bättre tillgodoses.

Förordnande av Ordningsvakt m. m. 121

Kritik har riktats mot praxis för att Föreskrifter om antal ordningsvakter kan variera vid till synes likartade tillställningar. Denna kritik har främst kommit från större anordnare som är anslutna till riksomfattande centralorganisationer och därigenom fått överblick över förhållandena inom skilda polisdistrikt. Genom ett muntligt samråd skulle en sådan anordnare få möjlighet att diskutera med polismyndigheten anledningen till förekommande skilda bedömningar av ordningsvaktsbehovet. Sådana diskussioner skulle sannolikt stimulera till kontakter mellan polismyndigheter vilka skiljer sig i sina bedömningar av ordningsvaktsbehovet. Skiljaktigheten i bedömningarna kan säkerligen i flera fall vara sakligt grundad. I de fall där så ej är fallet kan antas att polismyndigheterna söker nå fram till en enhetlig bedömning. På så sätt skulle muntligt samråd medföra att enhetlighet - i den utsträckning sådan med hänsyn till de från distrikt till distrikt varierande förhållandena är möjlig - kunde nås vid bedömningarna av erforderligt antal ordningsvakter. Vi vill med hänvisning till det sagda föreslå att muntligt samråd skall äga rum mellan polismyndighet och anordnare av ordningsvaktsverksamhet, då denne begär det. Dessutom står det naturligtvis polismyndigheten fritt att samråda med anordnare även om denne inte begärt det. Ett sådant samråd kan för övrigt i vissa fall anses ingå som ett naturligt led i ett ärendes handläggning. Enligt vår mening torde det föreslagna samrådsförfarandet i många fall komma att leda till att enighet nås mellan polismyndigheten och anordnaren. Avgörandet av ärende där enighet ej kan nås torde ofta innefatta en hel del bedömningar av relativt komplicerad natur. Vi har därför övervägt huruvida ej sådant ärende bör hänskjutas till särskilt forum. Det kan härvid erinras om att Svenska travsportens centralförbund i yttrande över betänkande (SOU 1954:37) med förslag till allmän ordningsstadga avslutade sitt yttrande med att föreslå att. när polismyndighet finner bevakning genom polispersonal eller ordningsvakter nödvändig, samråd härom och om storleken av bevakningen skall äga rum mellan polischefen och anordnaren samt att, om enighet därvid ej uppnås, frågan skall hänskjutas till länsstyrelsen. Det kan här även erinras om att 1975 års polisutredning har i uppdrag bl. a. att överväga om förtroendemännen i polisstyrelsen bör delta i beslut om vissa s. k. myndighetsärenden, t. ex. frågor om tillstånd att hålla allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Beslut om ordningsvaktsverksamhet kommer huvudsakligen att grundas på rent ordningspolisiära överväganden. Sådana beslut torde inte vara särskilt lämpade att fattas av polisstyrelsen i plenum. En sådan ordning skulle förmodligen även innebära en fördröjning av ärendena så att eventuella besvär ej skulle hinna bli avgjorda före verksamhetens början. Rättssäkerhetsaspekten i dessa ärenden kan anses tillräckligt tillgodosedd genom samråds- och besvärsförfarandet. För möjliggörande av det föreslagna samrådet bör dessutom dei A0st och LAS angivna tiderna för ansökan och anmälan om offentlig tillställning resp. allmän sammankomst förlängas. Ansökan om att få bedriva ordningsvaktsverksamhet torde böra innehålla uppgift om hur anordnaren avser att ombesörja ordningshållningen. Härmed skulle vinnas att polismyndigheten

122 Förordnande av Ordningsvakt m. m.

ibland direkt kunde ålägga anordnaren skyldighet att hålla det antal ordningsvakter som anordnaren angivit sig avse använda. [sådant fall blir ett muntligt samråd naturligtvis överflödigt. Som tidigare framgått uttalade departementschefen i prop. 1956:143 med förslag till allmän ordningsstadga bl. a. att det var uppenbart att förordnande inte bör meddelas om mera omfattande polisbevakning än som i varje fall bedöms som nödvändig och att en särskild regel därom i författningstexten syntes honom onödig. Vi delar denna uppfattning.

sou 1978:33 123

9 Förordnande av ordningsvakt m. m.

9.1 Förordnande myndighet, personprövning samt återkal-

lelse m. m. av förordnanden

Förordnande av ordningsvakt meddelas av rikspolisstyrelsen om bevakningen berör flera län, av länsstyrelsen om bevakningen berör flera polisdistrikt inom länet och av polisstyrelsen i annat fall. För ansökan om förordnande och för förordnande används i allmänhet av rikspolisstyrelsen utarbetade formulär. I föreskrifter till 93 § i 1965 års polisinstmktion vilken paragraf motsvarar 90 § polisinstruktionen uttalas bl. a. följande. Förordnande som ordningsvakt må meddelas endast den som fyllt 20 år, gjort sig känd för ordentlighet samt i övrigt anses lämplig för det bevakningsuppdrag förordnandet avser. Gäller förordnande tjänstgöring vid industriföretag eller liknande och godkännandejämlikt föreskrifternai 2 § c) KK 28.9.1951 (nr 64O)0m auktorisation av enskilda bevakningsföretag inte meddelats och tjänstgöringen från säkerhetssynpunkt är av särskild betydelse, skall utredning företas för prövning av vederbörandes medborgerliga pålitlighet. Sålunda bör genom förfrågningar hos olika myndigheter, främst kommunala, och enskilda förtroendemän och andra välunderrättade och omdömesgilla personer så vederhäftiga uppgifter som möjligt inhämtas rörande sökandens pålitlighet i medborgerligt hänseende. (Åldersgränsen 1974 sänkt till 19 år.) Beträffande personprövningen har rikspolisstyrelsen föreskrivit att vid prövning om person, som skall förordnas som Ordningsvakt, gjort sig känd för ordentlighet, bör, såvida förordnandet inte avser enstaka tillfälle, yttrande inhämtas från polismyndighet i annan ort, där vederbörande varit mantalsskriven under de senaste fem åren. Vid prövning av lämpligheten skall vidare beaktas, att vederbörande med hänsyn till ålder och kroppskonstitution är lämplig för det bevakningsuppdrag förordnandet avser. Förordnande, som utfärdas att gälla efter det att ordningsvakten fyllt 65 år, anges böra tidsbegränsas till högst ett år i sänder. Angående utländsk medborgare sägs att något formellt hinder inte föreligger att förordna sådan såsom ordningsvakt men att särskild prövning emellertid är nödvändig för att avgöra om vederbörande på grund av språksvårigheter eller eljest till följd av sitt utländska medborgarskap kan få svårt att utöva den verksamhet som

avses

Av tabellerna 8.1-8.4 i bilaga 1 framgår antalet under åren 1972-1974 återkallade eller inte förnyade förordnanden samt anledningarna till att återkallelse skett och att förnyelse inte ägt rum. Den vanligaste anledningen l AM 1967:2 nr 115.

124 Förordnande av Ordningsvakt m. m.

under samlingsrubriken ”Annat” torde vara att ordningsvakt slutat sin anställning vid visst företag e. d. och det i vederbörandes förordnande finns inskrivet att detta upphör, då anställningen upphör. 1962 års polisutredning undersökte antalet återkallade förordnanden under tiden den 1 januari 1960 t. o. m. den 30 juni 1963. Det totala antalet återkallade förordnanden uppgick till 1 093; 139 återkallelser var föranledda av olämplighet; 954 av egen begäran? Under den tid den av 1962 års polisutredning gjorda undersökningen avsåg återkallades på grund av ordningsvakts olämplighet årligen i genomsnitt 40 förordnanden. Motsvarande genomsnitt för åren 1972-1974 uppgick till 43.

9.2 Förordnandens giltighetstid och geografiska omfattning

m. m.

Någon bestämmelse som reglerar giltighetstiden för förordnande finns inte. Praxis varierar därför mellan olika myndigheter, se tabeller bilaga 1 p. 3. Större delen av förordnandena gällande 31.12.1974 var som framgår tillsvidareförordnanden. Dessa torde sannolikt till stor del utgöras av äldre förordnanden; sådana finns i relativt stort antal, se tabeller bilaga 1 p. 2. Förordnanden på viss tid och tillsvidareförordnanden förekommer i allmänhet sida vid sida inom samma myndighet. Endast visstidsförordnanden Förekommer vid fem länsstyrelser och åtta polismyndigheter. Endast tillsvidareförordnanden förekommer vid tre länsstyrelser och tio polismyndigheter. En länsstyrelse har uppgivit att visstidsförordnande utfärdas endast då sådant begärs samt att det i övrigt hänt att visstidsförordnande utfärdats då tvekan förekommit om den förordnades lämplighet och det ansetts lämpligt med omprövning efter viss tid. En annan länsstyrelse har angivit att förordnande första gången meddelas för ett år och därefter förlänges med tre år. Som grund för praxis att utfärda endast visstidsförordnande anges från några länsstyrelser möjligheten att därigenom utöva en fortlöpande kontroll eller att automatiskt följa upp och granska förordnandena. Beträffande ordningsvakter för jakttillsyn tillämpas av en länsstyrelse den praxis att förordnande utfärdas på fem är för anställda i bolag och på två år för tillsynsmän som är engagerade av enskilda föreningar eller jaktvårdsområden. Trettio polismyndigheter har närmare redogjort för tiden för meddelade visstidsförordnanden. Redogörelserna ger vid handen att av dessa polismyndigheter 19 regelmässigt utfärdar förordnanden på tre år samt sex på två år; tre polismyndigheter begränsar förordnandetiden till ett år samt två tillämpar fyra- resp. femårsförordnande. Beträffande praxis har från några polismyndigheter uppgivits bl. a. följande. Ordningsvakter som medgivits bära pistol har regelmässigt fått visstidsförordnanden. Utbildad Ordningsvakt förordnas på tre år. Ej utbildad förordnas intill tiden för nästa ?SOU 1965:53 s. 162. ordningsvaktskurs.

Förordnande av Ordningsvakt m. m. 125

Ordningsvakt, som genomgått ordningsvaktskurs förordnas på tre år; övriga på ett år. Tillsvidareförordnanden utfärdas inte längre i distriktet. Arrestant- och förpassningsvakter meddelas förordnanden tillsvidare. Anledningen till att förordnanden för ordningsvakter vid offentliga nöjestillställningar begränsas till i allmänhet ett år är att möjliggöra uppföljning av att dessa fortfarande är verksamma. Tidigare har erfarits att tillsvidareförordnade slutat med verksamheten utan att anmäla detta eller återlämna utlämnade legitimationstecken. Enligt numera tillämpad praxis förordnas ordningsvakt första gången för en tid av ett år och Förlängning i princip för ett år. Avvikelser kan förekomma beroende på att alla förordnanden inte skall upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Polisstyrelsen utfärdar numera inte tillsvidareförordnanden. Anledning därtill är att polisstyrelsen vill ha kontinuerlig omprövning av ordningsvakternas lämplighet. Polisstyrelsen har sedan år 1970 tillämpat en förordnandetid av fem år; det torde vara förenat med stora svårigheter att övervaka vilka ordningsvakter som fortfarande är aktiva om förordnandetiden löper under längre tid än fem år. l allmänhet gäller förordnande tre år. Då fråga varit om förordnade med statliga eller kommunala verk och inrättningar som arbetsgivare eller industribevakning gäller det fem år. Från och med 1974 gäller att förordnande utfärdas för en tid av högst tre år. Grunden härför är bl. a. att få möjlighet till kontroll att vederbörande verkligen utnyttjat förordnandet samt ge tillfälle till kontinuerlig omprövning av lämpligheten. Beträffande förordnanden vid offentliga tillställningar o. d. förekommer visstidsförordnanden med hänsyn till behov och den förordnades ålder. Jakttillsyningsmän förordnas under den tid vederbörande jaktvårdsforening/motsvarande beslutat om uppdraget. I och för sig förordnas för normalt tre år. Undantag göres för dem som tillhör ortens ordningsvaktsförening, vilken delvis betraktas som auktoriserad. Dess medlemmar kan få tillsvidareförordnanden när föreningen begär detta.

Beträffande förordnandenas geografiska omfattning föreskriver rikspolissty-

relsen bl. a. följande?

I vissa fall kan det vara praktiskt och lämpligt att polischef eller länsstyrelse ger ordningsvaktsförordnande generell tillämpning. Sålunda kan det vara befogat att förordnande i visst fall utfärdas att gälla vid alla slag av offentliga tillställningar inom polisdistriktet eller länet eller för andra uppdrag, som till karaktären är likartade. Hänsyn bör vid bedömningen tas till vederbörandes utbildning och lämplighet i övrigt.

Av tabell 4.1 i bilaga l framgår att av förordnanden som utfärdats av rikspolisstyrelsen och var gällande under år 1974 det alldeles övervägande antalet ägde riksgiltighet och endast ett litet fåtal avsåg två eller flera län. Rikspolisstyrelsen har för sin del fastställt den praxis att riksgiltiga förordnanden utfärdas av styrelsen endast i de fall där ett och samma bevakningsobjekt går över länsgräns. Detta torde innebära att person som önskar tjänstgöra som ordningsvakt vid offentliga tillställningar e. d. inom skilda län ej erhåller förordnande av rikspolisstyrelsen. Länsstyrelsernas förordnanden fördelar sig så att knappa två tredjedelar avser hela länet och drygt en tredjedel avser två eller flera polisdistrikt. Förordnandena utfärdade av polismyndigheterna omfattar till största delen (9 580) hela polisdistriktet; näst största gruppen (5 889) avser visst eller vissa tjänstgöringsställen; ett förhållandevis mindre antal (1 422) är begränsat till att avse viss eller vissa kommuner. 3AM 1967:2 nr ll5.

126 Förordnande av Ordningsvakt m. m.

I enkäterna ställdes frågan om någon eller några av de personer som den 31 december 1974 hade förordnande inte längre tjänstgjorde som ordningsvakter. Rikspolisstyrelsen har besvarat denna fråga med att förhållandet i detta hänseende var obekant för styrelsen; samma svar har lämnats av 17 länsstyrelser och 78 polisstyrelser. Frågan har besvarats med ja av 20 polisstyrelser samt med nej av sju länsstyrelser och 19 polisstyrelser. Från en polismyndighet där det den 31 december 1974 fanns 138 ordningsvakter har uppgivits att antalet ej verksamma sådana var 55 och att förordnandena för dessa sedermera återkallats.

9.3 Antalet ordningsvakter som hinder mot ytterligare

förordnanden

[direktiven som ordningsvakt av polisstyrelse numera anges att förordnande regelmässigt meddelas för tjänstgöring inom hela distriktet. Det påpekas vidare vid tillämpningen av 90§ Pl iakttar en att, i den mån styrelsen restriktivitet, den situationen kan uppstå att antalet redan betydande förordnade ordningsvakter inom distriktet anses utgöra hinder för att ytterligare förordnanden meddelas för en eller flera personer som har för avsikt att tjänstgöra endast vid offentliga tillställningar som hålls i viss bestämd lokal eller av viss arrangör. Vi har i enkäten till polisstyrelserna frågat om det förekommit att polismyndighet vid ansökan från arrangör om förordnande av viss person som Ordningsvakt med avsikt att tjänstgöra i den utsträckning som nyss nämnts ansett antalet redan förordnade ordningsvakter utgöra hinder mot ytterligare förordnanden. Enkätsvaren i här avsedd situation endast i ger vid handen att polisstyrelser några få fall ansett antalet redan förordnade ordningsvakter utgöra hinder för att ytterligare förordnanden meddelas. En polisstyrelse har i detta sammanhang uttalat att endast utbildade ordningsvakter bör anlitas och att en alltför liberal skulle innebära att ytterligare kurser måste förordnandegivning vilket är svårt med hänsyn till övriga arbetsuppgifter samt att anordnas, inte heller bör bli större än att den motsvarar behovet. ordningsvaktskåren Från en annan polisstyrelse har hävdats att ett för stort antal ordningsvakter medför för få tjänstgöringstillfällen, vilket negativt påverkar ordningsvakternas yrkesskicklighet. En polisstyrelse har uppgivit följande. Konkurrerande ordningsvaktsföreningar har framfört synpunkter på att denna behovsprövning skall ske, eftersom i annat fall jämvikten rubbas. Om antalet ordningsvakter blir för stort, får många inte tjänstgöra i den omfattning som är erforderligt för att uppehålla färdighet och intresse. Man kommer från myndighetens sida även i viss motsatsställning till principen att ordningsvaktsförordnanden som inte utnyttjas skall återkallas. Polisstyrelsen är dock tveksam om det är hållbart att vägra förordna på denna grund. Ordningsvaktsföreningens ställningstagande är ordningsvakter baserat på fackliga och ekonomiska överväganden. En viss behovsprövning bör dock alltid vara med, men blir svårare att göra när som i detta distrikt två föreningar konkurrerar med varandra i stället för att samarbeta.

Förordnande av ordningsvakr m. m. 127

Från ett polisdistrikt, där nu aktuell fråga ej förekommit, framhålls att inom distriktet eftersträvas att endast ordningsvakter tillhörande ordningsvaktskåren anlitas, eftersom dessa får anses ha en mer neutral ställning än vakter som är knutna endast till en viss arrangör.

9.4 överväganden

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 9.1 kan ordningsvakter forordnas av såväl rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen som polisstyrelsen beroende på vilket tjänstgöringsområde ordningsvakten skall vara verksam inom. Vi har inte kunnat finna att några tungt vägande skäl kan åberopas för den nuvarande ordningen beträffande förordnande myndigheter. Vi vill därför föreslå som enda förordnandemyndighet polisstyrelsen i det polisdistrikt där ordningsvakten har sitt hemvist. Förordnandet bör i normalfallet inte avse större område än polisdistriktet. Endast då särskilt behov därav föreligger bör förordnandet ges vidare geografisk giltighet. Det kan då utfärdas för ett eller flera polisdistrikt, ett eller flera län och undantagsvis för hela riket. Genom vårt förslag får polismyndigheten bättre överblick över ordningsvaktsverksamheten i polisdistriktet. En bidragande orsak till detta förhållande och till att verksamheten kan förmodas få bättre stadga och bli lättare kontrollerbar är det föreslagna institutet beslut om ordningsvaktsverksamhet, vilket innebär att sådan verksamhet får bedrivas endast på plats där enligt polisstyrelsens beslut sådan verksamhet skall förekomma. Vi föreslår även att polisstyrelsen skall utfärda föreskrifter rörande ordningsvaktsverksamheten i polisdistriktet. Genom det föreslagna systemet kan ordningsvakter fortsättningsvis inte uppträda på andra platser än där polisstyrelsen efter prövning funnit skäl medge att ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas. När det gäller personprövningen torde i allt väsentligt de principer som finns angivna i rikspolisstynelsens föreskrifter fortsättningsvis böra vara gällande. Förordnande bör således få meddelas endast den som gjort sig känd för ordentlighet samt i övrigt anses lämplig att utöva ordningsvaktsverksamhet. Sådan verksamhet bör dock inte få utövas av person som är yngre än 20 år eller av person som är äldre än 65 år. Föreskriften om prövning av vederbörandes medborgerliga pålitlighet torde emellertid genom den begränsning som föreslås beträffande de verksamhetsområden inom vilka ordningsvakter skall få användas inte komma att vara erforderlig. Vad beträffar giltighetstiden för förordnanden finner vi övervägande skäl tala för att dessa bör tidsbegränsas. För detta talar många skäl, dels vikten av att ordningsvakts lämplighet regelbundet prövas och dels betydelsen av att polismyndigheterna har någon kontroll över att ordningsvakterna utnyttjar sina förordnanden och sålunda genom tjänstgöring vidmakthåller för arbetsuppgifterna nödvändiga kunskaper och färdigheter. Enligt vår mening bör därför ordningsvaktsforordnande meddelas för viss tid, lämpligen högst tre år. Att lämna några närmare anvisningar beträffande vilka omständigheter som bör föranleda att ordningsvaktsförordnande återkallas torde inte vara möjligt. Att ordningsvakt som gjort sig skyldig till brott mot person eller till förmögenhetsbrott eller mot vilken förekommit anmärkningar i nykterhets-

Förordnande m. m. 128 av Ordningsvakt

hänseende endast i undantagsfall bör få bibehålla förordnande synes emellertid uppenbart. Vi vill vidare föreslå att ordningsvaktsforordnande skall kunna återkallas för den som utan giltig anledning vägrar åta sig ordningsvaktsuppdrag. Tillgången på ordningsvakter är i viss mån beroende av att erforderlig utbildning anordnas. Det är vidare ett allmänt intresse att antalet ordningsvaktsförordnanden inte blir större än nödvändigt inom distriktet. Därför måste utgångspunkten vara att de ordningsvakter som utbildas och innehar förordnande står till förfogande. I annat fall kan möjligheten att anordna offentliga tillställningar i varje fall temporärt hindras. Självfallet bör sådan återkallelse komma till användning endast i undantagsfall där det är uppenbart att giltiga skäl for vägran inte finns. Antalet redan förordnade ordningsvakter bör inte få anses utgöra hinder mot att förordnande meddelas för sådan person som har för avsikt att tjänstgöra vid offentliga tillställningar som hålls i viss bestämd lokal eller av viss anordnare. Denna uppfattning är en följd av den syn på betydelsen av ordningsvakts lokalanknytning som redovisas i övervägandena i avsnitt 12.4.2.

sou 1978:33 129

10 Utbildningen

av

ordningsvakter

10.1 Gällande bestämmelser

I direktiven till 1962 års polisutbildningskommitté anförde chefen för inrikesdepartementet bl. a. följande.

Det har påtalats, att personer, som förordnats att tjänstgöra som ordningsvakter, ofta saknar de kunskaper som erfordras för att de på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Frågan om ordningsvakternas utbildning har aktualiserats bl. a. i två skrivelser till inrikesdepartementet. den ena från Folkets Husföreningarnas Riksorganisation med begäran om statsbidrag till anordnande av kurser för ordningsvakter och den andra från Svenska Musikerforbundet med hemställan, att informationskurser måtte anordnas för ordningsvakter. Jag finner det lämpligt,att utredningen undersöker det utbildningsbehov, varom här är fråga. och -därest behov av utbildning anses föreligga - framlägger förslag om hur det bör tillgodoses.

Med hänvisning till vad som anförts i direktiven och till att de åberopade

framställningarna endast avsåg ordningsvakter vid offentliga tillställningar

ansåg sig polisutbildningskommittén böra begränsa sin utredning vad gäller ordningsvaktsutbildning till att omfatta endast sådana personer som på enskild bekostnad anlitas för polisbevakning vid viss tillställning. Härmed avsåg polisutbildningskommittén emellertid inte bara ordningsvakter vid offentliga nöjes- och idrottstillställningar utan även ordningsvakter vid restauranger, kaféer och övriga näringsställen, till vilka allmänheten äger tillträde. Undantag gjordes däremot för personer, som direkt eller genom olika vaktbolag meddelats bevakningsuppdrag vid industrier, militära anläggningar, affärsområden o. d. I sitt betänkande Polisutbildningen (SOU 1965:53) framlade polisutbildningskommittén ett förslag till kursplan för grundläggande ordningsvaktsutbildning. Som underlag för kunskapsinhämtandet förutsattes ligga en särskilt utarbetad enkel, instruktiv handbok som anslöt sig till kursplanen. Enligt polisutbildningskommittén skulle den som erhållit eller avsågs komma i fråga för ordningsvaktsförordnande på egen hand men med bistånd från polisen tillgodogöra sig handbokens innehåll. En därpå följande muntlig undervisning, antingen den ägde rum i studiegrupp eller som veckoslutskurs, skulle därigenom vad beträffar de teoretiska momenten kunna begränsas till korta, orienterande genomgångar samt meddelande av de kompletterande informationer som eventuellt kunde visa sig erforderliga. Större delen av den muntliga undervisningen borde inriktas på demonstrationer och praktiska övningar. Polisutbildningskommittén beräknade tiden för den muntliga

130 Utbildningen av ordningsvakter

undervisningen till 20 timmar i studiegrupp eller 12 timmar i veckoslutskurs. Rikspolisstyrelsen utfärdade 1969 föreskrifter rörande utbildningen av ordningsvakter samt en stomplan m. m. för utbildningen av dessa. Dessa Föreskrifter innebär i huvudsak följande. Föreskrifterna är tillämpliga på ordningsvakter som anlitas för ordningshållning vid offentliga tillställningar, restauranger, kaféer och för liknande uppdrag. Länspolischef (motsvarande) samordnar utbildningen inom länet och anvisar särskild instruktör för utbildningen i polisdistrikten. Särskild plan för utbildningen omfattande en längre tid bör fastställas. Vid planeringen bör hänsyn tas till kursdeltagarnas bostadsorter och ordinarie anställningsförhållanden. När så är lämpligt anordnas utbildningskurs gemensamt för flera polisdistrikt. Polischef ansvarar för och leder utbildningen i polisdistriktet. För att uppskatta utbildningsbehovet skall göras en inventering av antalet ordningsvakter inom polisdistrikten. Förordnanden för personer som under en längre tid inte anlitats för eller åtagit sig uppdrag bör återkallas. Behovet av ordningsvakter inom polisdistrikten bör beräknas. Härvid beaktas att ordningsvakter för ordningshållning bör anlitas i ökad omfattning. Utbildning bör i första hand meddelas ordningsvakter som inte tidigare erhållit tillräcklig utbildning och som kan antas bli mera regelbundet anlitade

vid offentliga tillställningar och för liknande uppdrag. Övriga ordningsvakter

bör genomgå utbildning senast under 1972. Efter den 1 januari 1970 bör den som tidigare inte innehaft förordnande som ordningsvakt meddelas förordnande först sedan föreskriven utbildning genomgåtts. Polischef äger i undantagsfall medge befrielse från den föreskrivna utbildningen beträffande person som har lång erfarenhet av tjänst som ordningsvakt eller som genomgått motsvarande utbildning eller eljest av särskilda skäl kan befrias från utbildning. Utbildningen bedrivs dels som självstudier med ledning av handbok for ordningsvakter, dels i samband med kvällssammankomster eller veckoslutskurs under ledning av utbildad instruktör. Den instruktörsledda utbildningen skall omfatta minst 16 timmar.

Kostnader för annonsering. undervisningsmateriel och lokalhyra bestrids

av polisdistriktet. Kursdeltagare har själv att bekosta resa till utbildningsorten. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst liksom i förekommande fall utgifter för kost och logi betalas inte av statsverket. Den instruktörsledda undervisningen är avgiftsfri. Polismans medverkan vid utbildning av ordningsvakter skall betraktas som uppdrag i tjänsten. 1 stomplanen m. m. för utbildning av ordningsvakter anges beträffande självstudier bl. a. att handbok för ordningsvakter skall utdelas med anvisningar för studiernas bedrivande vilket lämpligen bör ske i samband med en sammankomst för information. Vidare sägs att inom varje polisdistrikt instruktören eller annan polisman bör utses som kontaktman för att bistå eleverna under den tid självstudier pågår. Den instruktörsledda utbildningen skall enligt stomplanen ha följande innehåll och omfatta minst nedan angivet antal timmar.

Utbildningen av ordningsvakter 131

Kursinnehåll Timtal

Institutet ordningsvakt; polisväsendets organisatoriska uppbyggnad; polisväsendets samhälleliga funktion 1 Ordningsvakts allmänna åligganden enligt P1; utdrag ur P1 1 Ordningsvakts maktbefogenheter; frihetsberövande enligt RB omhändertagande med stöd av PI tvångsmedel h) Ordningsvakts rätt att bruka våld; grepp- och batongteknik Bevakningstjänstens utförande Ordningslagstiftningen

›-n›-I›-A[\)›o›-u›-n.§

Alkohollagstiftningen Vissa brott mot brottsbalken Vägtrafiklagstiftningen Olycksfallsvård Prov

.-m

Beträffande utbildningens bedrivande. föreskrivs att särskild vikt skall läggas vid de väsentligare delarna av handbokens innehåll. Dessa skall kommenteras, utvecklas och exemplifieras. Det förutsätts att kursdeltagare genom självstudier tillägnat sig även handbokens övriga innehåll. En repetition bör dock ske med kontrollerande frågor och kommentarer. Undervisningen i grepp- och batongteknik skall genomföras under ledning av instruktör som genomgått av rikspolisstyrelsen anordnad utbildning och i olycksfallsvård bör sjuksköterska eller annan lämplig sjukvårdskunnig person anlitas. Antalet deltagare i varje kurs bör maximeras till 20. För kontroll av kursdeltagarnas kunskaper anordnas muntligt eller skriftligt prov vid slutet av utbildningstiden.

10.2 Utbildningsverksamhet under åren 1973-1974

1 enkäterna till polisstyrelserna och länsstyrelserna har vi hemställt om uppgifter rörande den utbildning som bedrivits under åren 1973-1974. Omfattningen m. m. därav framgår av tabellerna under p. 10 i bilaga 1. Av tabell 10.1 framgår att i genomsnitt 17 elever vid de deltagit polisdistriktsvis bedrivna kurserna samt att i genomsnitt 1 198 ordningsvakter utbildats vardera åren 1973 och 1974. Av tabell 10.2 framgår att i genomsnitt 22 elever deltagit vid den för flera polisdistrikt gemensamt bedrivna utbildningen samt att därvid i genomsnitt utbildats 281 ordningsvakter vardera av åren 1973 och 1974. Kursernas längd framgår av tabellerna 10.3 och 10.4. Totala antalet undervisningstimmar för den polisdistriktsvis bedrivna utbildningen är - vid bortseende från att längden av en kurs ej redovisats - 2 160 och för den för fiera polisdistrikt gemensamt bedrivna utbildningen 382. Anmärkas må att

132 Utbildningen av ordningsvakter sou 197333

de sex kurser som enligt tabell 10.4 bara omfattat sju timmar avsett utbildning av endast jakttillsynsmän. Polisstyrelserna har i enkäterna tillfrågats om utbildningen skett utan avvikelser från stomplanen samt ombetts om så ej var fallet att redogöra för avvikelserna. Frågan har besvarats av 90 polisstyrelser. Det visade sig att stomplanen följts i 57 distrikt och att avvikelser förekommit i 33 distrikt. Avvikelserna har främst bestått däri att timantalet utökats samt i enstaka fall däri att detta varit lägre än vad som anges i föreskrifterna. Den utökade tiden har bl. a. använts till narkotikainformation - ett ämne som ej finns med i stomplanen. Vidare synes i stor utsträckning undervisningen i grepp- och batongteknik ha lätt större utrymme än vad som anges i stomplanen (fyra timmar), vilket ibland skett på bekostnad av utbildningen i andra ämnen såsom olycksfallsvård. Av svaren från länsstyrelserna framgår att avvikelser från stomplanen ägt rum i ett fåtal fall och att de i huvudsak har bestått i att extra tid ägnats ämnena ordningsvakts maktbefogenheter, ordningsvakts rätt att bruka våld, grepp- och batongteknik samt vissa brott mot brottsbalken. För utbildningen av ordningsvakter finns en av rikspolisstyrelsen utarbetad handbok för ordningsvakter. Polisstyrelserna har tillfrågats om i samband med utbildningen utöver denna handbok ordningsvakterna erhåller några handlingar eller instruktioner till ledning för sin kommande tjänstgöring. l 7l polisdistrikt förekommer inte något sådant. l tre polisdistrikt har polischefen utfärdat särskilda instruktioner för ordningsvaktema. I vissa distrikt erhåller ordningsvakterna rikspolisstyrelsens anvisningar rörande tillämpning av LTO, tjänsteföreskrifter angående förfarandet vid beslag av rusdrycker verkställda av ordningsvakt samt Röda korsets handbok Första hjälpen. I ett polisdistrikt får de blivande ordningsvakterna formulär för lD-kort för diabetiker, epileptiker och hjärtsjuka. Vid den för llera polisdistrikt gemensamt bedrivna utbildningen har ordningsvakter i ett fall erhållit lokala och regionala bestämmelser och i ett annat Svenska Jägareförbundets broschyr ”Att vara jaktbevakare”. Vidare har förekommit att ordningsvakterna erhållit information om LTO, instruktionen (1955:274) för fisketillsynsmän samt utdrag ur jaktlagen. Polisstyrelserna har även tillfrågats huruvida ordningsvakter med andra arbetsuppgifter än som nämns i rikspolisstyrelsens i avsnitt 9.1 återgivna föreskrifter deltagit i utbildningen. Av 95 polisstyrelser som besvarat denna fråga har 12 angivit att så varit fallet; 26 har förklarat att det är obekant för dem hur det förhållit sig i detta hänseende, varemot återstoden eller 47 polisstyrelser uppgivit att endast ordningsvakter med nämnda arbetsuppgifter deltagit i utbildningen. De med andra än dessa uppgifter har angivits ha deltagit i personer egenskap av väktare, vaktföretagsinnehavare, varuhuskontrollanter, parkvakter, internatföreståndare, järnvägstjänstemän, flygplatsbevakare, arrestantvakter, skyddsområdesvakter, vakter vid religiösa sammankomster samt vid fiskodling samt i ett fall i egenskap av ordningsman vid sameby. På fråga om fortbildning av ordningsvakter förekommit under åren 1973 och 1974 har från 31 polisdistrikt meddelats att sådan ägt rum, varemot 85 besvarat frågan nekande; ett distrikt har inte besvarat polisstyrelser

Utbildningen av ordningsvakter 133

frågan. Fortbildningen har i ett tiotal fall uppgivits avse grepp- och batongteknik. Ett polisdistrikt uppger att ordningsvakterna 1974 lämnats tillstånd att bära batong och att fortlöpande utbildning därefter ägt rum i ämnet grepp- och batongteknik. Mestadels förekommer fortbildning i den fonnen att medlemmar i ordningsvaktsförening och instruktör från polismyndigheten samlas till träffar någon eller några gånger årligen, där ordningsvakterna erhåller information i skilda hänseenden.

10.3 Ej utbildade ordningsvakter

1 enkäten till polisstyrelserna ställdes frågan om samtliga de ordningsvakter som hade förordnande 31 december 1974 genomgått utbildning enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter. l 55 polisdistrikt hade samtliga ordningsvakter genomgått sådan utbildning; i 61 distrikt var detta däremot ej fallet. Ett polisdistrikt har ej besvarat frågan. Som skäl till att samtliga inte genomgått utbildningen har angivits i huvudsak följande omständigheter: - föreskrifter utan ej utbildade har ej sådana uppgifter som avses i rikspolisstyrelsens tjänstgör som exempelvis ordningsvakter lör jaktbevakning, fisketillsynsmän, tralikvakter, arrestantvakter, portvakter eller tillsynsmän vid militära förråd eller i industrihamnsområden personer som -innan utbildningen enligt föreskrifterna igångsattes - sedan lång tid tjänstgjon som ordningsvakter har fått tillstånd att fonsätta utan att genomgå utbildningen kurs ej anordnad de senaste åren - instruktörsbrist vissa tjänstgör endast någon enstaka gång, t. ex. under midsommar, då brist föreligger vissa ordningsvakter utbildade genom vaktbolag eller genom industriföretag.

10.4 Synpunkter på utbildningen

Länsstyrelserna och polisstyrelserna har i enkäterna tillfrågats om den utbildning som anges i stomplanen är tillräcklig eller bör förändras i något eller några avseenden samt i så fall i vilken utsträckning. Åtta länsstyrelser har betecknat utbildningen som tillräcklig varemot 15 har den uppfattningen att den bör förändras. Dessa har genomgående betecknat undervisningstiden som för knappt tilltagen. Två länsstyrelser föreslår att tiden utökas till den dubbla, varvid den ena anger att såsom nytt ämne i undervisningen bör ingå två timmars narkotikainformation. Den andra länsstyrelsen anför beträffande önskade förändringar följande: Kursen bör utökas till att omfatta minst dubbla tiden. Inget ämne bör utgå. Praktiska övningar bör ingå. t. ex. arbetsmetodik på en polisstation (avvisitering, rapportering etc.), övning i att skriftligen redogöra för inträffade händelser och ta upp personalia etc.

134 Utbildningen av ordningsvakter

- Dessutom bör noteras nödvändigheten av praktisk handledning av erfarna polismän under tjänstgöring, t. ex. visa hur man kommer tillrätta med ordningsvaktens ordningsstörande situationer. - Vidare bör i kursen ingå frågor om ersättning i olika hänseenden. - Längre utbildning ger dessutom bättre urvalsmöjlighet. - Även om den nuvarande utbildningen tidsmässigt fördubblas bör ordningsvakt åläggas genomgå repetitionskurs inte minst beträffande maktbefogenheterjämte grepp- och batongteknik för att få behålla förordnande. Åtta länsstyrelser har angivit det timantal varmed de anser kursen bör utvidgas. De föreslagna timantalen varierar från två till åtta timmar. Fem länsstyrelser har inte specificerat tiden för önskad förlängning av kursen. Anförda önskemål återspeglas relativt väl av följande, vilket anförts av en länsstyrelse. Jämfört med stomplanen i FAP 771-1 bör följande ändring ske: Ordningsvaktens maktbefogenheter: Ökas från 2 till 5 timmar. Ordningsvaktens rätt att bruka våld: Ökas från 4 till 5 timmar. Bevakningstjänstens utförande: Ökas från l till 2 timmar. Vägtraliklagstiftningen: Ökas från 1 till 2 timmar. Olycksfallsvård: Ökas från l till 2 timmar. Ökningen innebär 7 timmar utöver de 16 timmar som gäller i dag. Detta är ett minimikrav.

Särskilt framträdande är önskemålet från åtskilliga länsstyrelser om utvidgad undervisning i ämnena ordningsvakts maktbefogenheter samt ordningsvakts rätt att bruka våld jämte grepp- och batongteknik. har tillfrågats huruvida från ordningsvakter eller annat Länsstyrelserna håll framförts synpunkter på utbildningen av ordningsvakter. Sådana har framförts till 10 länsstyrelser och kommit från ordningsvakter synpunkter eller ordförande i förening av sådana. har oftast innefattat önskemål om längre utbildning och/ Synpunkterna eller fortbildnings- och repetitionskurser. En länsstyrelse anger att önskemål framförts i ämnet och batongteknik men om utvidgad undervisning greppsällan i andra avseenden. Önskemål om narkotikainformation har framförts till en länsstyrelse. har betecknat utbildningen som tillräcklig. Lika Femtiosju polisstyrelser att den bör förändras och fyra polisstyrelser har inte många har uppfattningen besvarat polisstyrelser har uttryckt den meningen att frågan. Fyrtiofyra enligt stomplanen är för knapp. Tjugotvå har därvid angivit utbildningstiden lämpligt timantal samt lika många endast enligt polisstyrelsens mening angivit att utbildningstiden bör förlängas. Önskad utbildning framgår av följande tabell.

- 22

Utbildningen av ordningsvakter 135

Beträffande användningen av den utökade tiden förekommer olika meningar. Vanligt förekommande är emellertid den meningen att undervisningen beträffande ordningsvakts maktbefogenheter samt dennes rätt att bruka våld jämte grepp- och batongteknik är för knapp. Ett återkommande önskemål är att ökat utrymme ges åt praktisk utbildning. Förslag har dessutom framförts att utbildningen utvidgas till att avse ämnen som inte Förekommer i stomplanen. Dessa Förslag avser bl. a. brandskydd, psykologi och yrkesetik, narkotikainformation samt rapportering. Från många polisstyrelser understryks behovet av att utbildningen följs upp med repetitions- och fortbildningskurser. En polisstyrelse anger att den nuvarande utbildningen är tillfyllest för ordningsvakter vid mindre, offentliga tillställningar men däremot otillräcklig med hänsyn till ordningsvakts rätt att ingripa enligt LTO eller när det gäller speciell verksamhet såsom jakttillsyn m. m. Samma styrelse har vidare den uppfattningen att utbildningen är otillräcklig för sådana ordningsvakter som skall tjänstgöra vid större folkparker eller folketshusanläggningar m. m., där inslaget av svårhemästrad publik är påtagligt. Polisstyrelserna har tillfrågats om synpunkter på utbildningen som framförts från ordningsvakter eller annat håll. Sådana synpunkter har framförts inom femtiofyra polisdistrikt varemot inom sextiotvå distrikt detta ej är fallet. En polisstyrelse har inte besvarat frågan. De synpunkter som framförts har nästan uteslutande kommit från ordningsvakter och väsentligen inneburit önskemål om fortbildning, ofta avseende grepp- och batongteknik samt om längre grundutbildning. En polisstyrelse uppger att ordningsvaktema önskar en årlig kompletteringskurs om fyra timmar. I skrivelse till oss har en ordningsvaktsförening framställt önskemål om utbildning utöver grundutbildningen samt information om narkotika. En annan förening uppger att inom denna utbildningstiden diskuterats vid ett flertal tillfällen och att man därvid funnit att den är något för kort, bl. a. bör enligt föreningens mening undervisningen i grepp- och batongteknik utökas. Samma förening anser vidare att en bestämmelse om fortbildningskurser bör föreslås av utredningen.

10.5 överväganden

Med hänsyn till de relativt omfattande befogenheter ordningsvakter f. n. har - särskilt avseende befogenheten att verkställa omhändertaganden enligt 3 § LTO - samt till den vidsträckta användning ordningsvakter kommit att få skulle den nuvarande kunna betecknas utbildningen som otillräcklig. Det kan emellertid konstateras att ett förvånansvärt stort antal av länsstyrelserna och polisstyrelsema betecknat utbildningen som samt att de tillräcklig framförda önskemålen om utvidgning av utbildningen i allmänhet ej avsett en särskilt omfattande sådan. Ett skäl för denna bedömning kan vara att man anser att ordningsvakternas bristande allmänpolisiära erfarenhet till stor del uppvägs av deras övriga yrkes- och livserfarenheter samt av den fördjupade människokännedom och annan erfarenhet dessa personer får genom att fortlöpande arbeta som ordningsvakter.

136 Utbildningen av ordningsvakter

Vi har i det Föregående föreslagit vissa inskränkningar i ordningsvakternas befogenheter och verksamhetsområden samtidigt som vi i viss mån utökat anordnarens ansvar för ordningshållning. Till detta kommer att vi anser att ordningsvaktsuppdrag även i framtiden i huvudsak kommer att utföras som arbete på fritid från annat arbete. Av dessa skäl har vi inte funnit anledning att göra genomgripande Förändringar av utbildningen. Vi anser oss också ha funnit stöd i ett sådant ställningstagande hos de många myndigheter som ansett nuvarande utbildning tillräcklig eller som föreslagit endast mindre utökningar. Det måste anses vara ett rimligt krav att ordningsvakterna erbjuds en utbildning som innehålls- och utrymmesmässigt väl svarar mot deras befogenheter. Utifrån dessa synpunkter är den nuvarande utbildningen om sammanlagt 16 timmar för kort. Mot kravet på längre utbildning står en minskande möjlighet för personer med annat arbete att kunna delta i någon längre utbildning. Med hänsyn till dessa synpunkter och till att ordningsvakternas befogenheter genom vårt lagförslag preciseras och inskränks något, har vi stannat för uppfattningen att föreslå en utbildning om sammanlagt ca 25 timmar. Härigenom skulle även fortsättningsvis utbildningen kunna bedrivas i form av kvällskurser. Vi förordar att utbildningen ges följande innehåll och omfattar nedan angivet antal timmar.

Kursinnehåll Timtal

Polisens verksamhet och samhälleliga funktion; ordningsvaktsbegreppet 1 Ordningsvakts allmänna åligganden l Ordningsvakts befogenheter 3 Ordningsvakts rätt att bruka våld;

Alkohollagstiftningen; narkotikainformation 2 Vissa brott mot brottsbalken 2 Vägtraliklagstiftningen l Sjukvård l Prov l

Som framgår innebär den förordade utbildningen en tidsmässig utvidgning om nio timmar. De egentliga nyheterna är ämnena yrkespsykologi och narkotikainformation. Vidare har längre tid anslagits åt ämnena ordningsvakts befogenheter samt ordningsvakts rätt att bruka våldjämte självskyddsteknik. Vad beträffar ämnet yrkespsykologi vill vi betona betydelsen av att ordningsvakt äger vissa psykologiska insikter. Enligt vår mening är det emellertid svårt att bibringa sådana insikter genom en teoretisk undervisning.

Utbildningen av ordningsvakter 137

Den undervisning i yrkespsykologi som vi förordar bör därför ske i annan form som syftar till att öva elevernas förmåga till inlevelse samt att se den verklighet där de skall tjänstgöra ur andra synpunkter än rent polisiära. En form av undervisning som enligt vår åsikt är lämpad härför är undervisning i seminarieform med deltagande förutom av instruktör av erfarna arrangörer av offentliga tillställningar. Det är vår övertygelse att en diskussion i seminarieform mellan arrangörer med stora praktiska erfarenheter från fältet och av där uppkommande problem och kursdeltagare på ett vida effektivare sätt än teoretisk psykologisk undervisning kan ge eleverna den “praktiska psykologiska blick som kan möjliggöra för en ordningsvakt att i många fall lösa ordningsproblem genom samtal i stället för genom andra mer ingripande metoder. Med ämnet narkotikainformation avses inte orientering om narkotikalagstiftningen utan undervisning i igenkännande av tecken på narkotikapåverkan samt i förfarandet med narkotikapåverkade som låser in sig, faller i medvetslöshet m. m. l ämnet sjukvård bör förutom undervisning i första hjälpen vid olycksfall ingå information om de symtom epileptiker och diabetiker m. fl. kan visa samt om de särskilda identitetshandlingar personer lidande av vissa sjukdomar brukar bära på sig. Att vi förordar en utökning av ämnet ordningsvakts rätt att bruka våld jämte självskyddsteknik innebär inte att vi har annan uppfattning än att våld självfallet skall ses som en sista utväg att lösa ordningsproblem. Att våld endast är en sista utväg och att alla andra medel att komma tillrätta med ordningsstörande personer måste prövas innan våld tillgrips skall tvärtom starkt framhållas i undervisningen. Våld måste emellertid ibland användas och det är då av största vikt för undvikande av onödiga skador att ordningsvakt äger i vart fall grundläggande färdigheter i självskyddsteknik. Beträffande det återkommande önskemålet att utrymme skall ges åt praktisk utbildning vill vi betona vikten av att utbildningen i största möjliga utsträckning utformas på det sättet att det teoretiska innehållet exemplifieras genom praktiska övningar i exempelvis omhändertagande i tänkta fall. Som ett naturligt led i sådana övningar bör ingå undervisning i rapportering av den vidtagna åtgärden. Vad gäller förslaget att brandskydd skall ingå som särskilt ämne har vi bedömt särskild undervisning innefattande demonstration av olika brandförsvarsmetoder sannolikt vara mindre givande med hänsyn till de variationer i fråga om utrustning som kan förekomma från plats till plats. Det kan inte heller anses vara en primär uppgift för en ordningsvakt att sörja för erforderligt brandförsvar i lokaler för offentliga tillställningar eller andra lokaler. Trots detta måste det naturligtvis anses åligga en ordningsvakt att vid brand vidta de åtgärder som kan erfordras. I en krissituation i samband med brand torde den väsentligaste uppgiften för en ordningsvakt vara att sörja för skyndsam utrymning av lokalen - en uppgift som mindre är att hänföra till brandskydd än till ordningshållning. Med hänsyn till denna uppgift bör det i samband med undervisningen om ordningsvakts allmänna åligganden betonas att ordningsvakt har att göra sig underrättad om de utrymningsmöjligheter som finns på tjänstgöringsplats samt vikten av att han genom ett fast

138 Utbildningen av ordningsvakter sou 197333

och lugnt uppträdande i en krissituation söker förebygga panik. Även om det som angivits ej kan anses vara en primär uppgift för en ordningsvakt att sörja för brandförsvar måste han naturligtvis anses skyldig att ingripa även med direkt brandskyddande åtgärder om så är nödvändigt. I syfte att vara beredd till sådana åtgärder måste han äga kännedom om på tjänstgöringsställe tillgängliga brandskyddsinstrument och deras funktion. Det bör därför anses ingå i ordningsvakts allmänna åligganden att förskaffa sig sådan kännedom beträffande sina olika tjänstgöringsställen. Vad beträffar det vanligt förekommande önskemålet om fortbildningskurser finner vi det värdefullt om sådana anordnas. Vi vill emellertid inte ålägga polismyndigheterna - dessa skall som framgår nedan även i fortsätt- - att ningen svara för utbildningen av ordningsvakter någon skyldighet regelbundet anordna sådana. Om tillgängliga resurser medger det och behov av fortbildning yppats antingen genom önskemål från ordningsvakter eller på annat sätt vill vi emellertid framhålla vikten av att fortbildning anordnas då behov därav föreligger. Att ge några närmare anvisningar angående innehållet i fortbildningskurs torde inte vara lämpligt, utan detta bör vara beroende av omständigheterna från fall till fall. Enligt vår mening bör eftersträvas att polismyndigheterna kontinuerligt samråderi utbildningsfrågor med i första hand sådana anordnare av offentliga som i större utsträckning anlitar ordningsvakter. Samrådet i tillställningar utbildningsfrågor skall tjäna syftet att göra polismyndigheterna uppmärksamma på eventuella brister i utbildningen. Den föreslagna utbildningen bör inte betraktas som helt fastlåst vare sig tidsmässigt eller innehållsmässigt. Vad gäller tiden bör den kunna göras en eller annan timme kortare om exempelvis elevantalet är lågt och undervisän vid ett högt elevantal, där en viss ningen därför kan bedrivas effektivare utökning av tiden tvärtom kan vara motiverad. -Med hänsyn till att viss ersättning föreslås utgå till deltagare i ordningsvaktsutbildning bör några större avvikelser inte få förekomma. lnnehållsmässigt bör kursen kompletteras där lokala eller andra förhållanden så föranleder om det kan ske utan att något väsentligt av kursens innehåll försummas. Med hänsyn till den relativt genomgripande förändring som föreslås i de ordningsvakter torde det vara ofrånkomligt att även regler som gäller ordningsvakter som genomgått utbildning enligt den gamla ordningen den nu föreslagna utbildningen. Detta kan naturligtvis inte ske genomgår annat än successivt. Det förekommer att ordningsvakt som inte genomgått utbildning förordnas att tjänstgöra vid visst tillfälle, t. ex. under midsommar, då svårighet föreligger att anskaffa erforderligt antal ordningsvakter. Ordningsvaktsverksamhet är att anse som viss begränsad polisverksamhet. Med hänsyn till detta och till ordningsvaktens befogenheter måste det anses otillfredsställande att person utan föreskriven utbildning förordnas till Detta bör därför _fortsättningsvis inte få ske. I de fall ordningsvakt. ordningsvaktsverksamhet inte skall förekomma, får anordnaren själv eller med anlitande av civilpersoner ansvara for att god ordning råder vid tillställningen. Anordnaren eller de anlitade civilpersonerna kan då inte anses ha andra befogenheter än de som tillkommer envar. Som framgått förekommer att utbildning i bevakningsföretags regi av polismyndighet accepteras som grund för ordningsvaktsförordnande. Enligt

Utbildningen av ordningsvakter 139

vår mening bör detta fortsättningsvis inte accepteras. Av våra överväganden i avsnitt 12.4.2 framgår att ordningsvakt i princip inte skall få tillhandahållas av bevakningsföretag. Ordningsvaktsutbildning anordnad av sådana företag bör därför inte heller kunna utgöra grund för förordnande. Behov av ordningsvaktsutbildning för väktare kommer enligt dessa principer att få tillgodoses genom polisstyrelsernas försorg i de fall sådan utbildning kan bli erforderlig. Såsom framgått av utredningen anlitas f. n. ABAB för ordningshållning i tunnelbanan i Stockholm och för viss ambassadbevakning och liknande bevakning i de största polisdistrikten. Vi föreslår åtgärder som kommer att minska behovet av ordningsvaktsförordnanden för dessa uppgifter. Trots detta kan det tänkas att ordningsvaktsförordnanden kan komma att utfärdas för denna grupp av väktare även i fortsättningen. Omfattningen blir beroende av utvecklingen i framtiden men torde i varje fall väsentligen komma att understiga det nuvarande behovet av att årligen utbilda ca 300 väktare vid ABAB i Stockholm. Med hänsyn till polisdistriktens begränsade resurser att tillhandahålla ordningsvaktsutbildning av här möjligen aktuell omfattning föreslår vi att möjligheter ges att organisera och genomföra denna utbildning i särskild ordning och i samverkan mellan berörda polisdistrikt och ABAB. Föreskrifter för denna utbildning bör meddelas av rikspolisstyrelsen. Den korta tid som även enligt vårt förslag anslås åt utbildningen av ordningsvakter nödvändiggör att dessa såsom f. n. efter viss introduktion måste förutsättas genom självstudier söka före utbildningens början tillgodogöra sig innehållet i en handbok för ordningsvakter. De nuvarande informationssammankomsterna bör bibehållas liksom systemet med kontaktman med uppgift att bistå eleverna under självstudierna. Ansvaret för att erforderlig utbildning anordnas bör åvila rikspolisstyrelsen och polisens regionala organ. Utbildningen bör utformas efter samråd med inom området verksamma organisationer. Vid planeringen bör beaktas att tillgången på utbildade personer tillgodoser efterfrågan på ordningsvakter. Som framgått erhåller ordningsvakter f. n. inte någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller kostnader i samband med utbildningen. Detta kan vara en bidragande orsak till att vissa svårigheter föreligger att rekrytera personer till ordningsvaktsutbildning även om andra orsaker kan tänkas ha större betydelse i detta hänseende. För att stimulera intresset hos lämpliga personer att genomgå utbildning bör kursdeltagare av statsmedel erhålla viss ersättning. Denna torde lämpligen utgå i form av resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet. Vid antagande av en årlig utbildning av 1 500 ordningsvakter och att denna genomfördes uteslutande vid tredagarskurser samt att samtliga kursdeltagare skulle vara berättigade till fullt dygnstraktamente 147 kr. skulle den totala kostnaden härför uppgå till 661 500 kr. Härtill kommer ersättning för resekostnad vilken kan uppskattas till ett genomsnittligt lågt belopp. Antas detta uppgå till 20 kr. blir totala kostnaden för resor 30 000 kr. sammanlagda kostnaden blir vid denna beräkning 691 S00 kr. Ovan angivna belopp torde få anses som ett maximibelopp eftersom antagandet att samtliga deltagare skulle vara berättigade till fullt dygnstraktamente uppenbarligen inte är realistiskt. Anordnas kurs i form av ett antal sammankomster torde kostnaderna inte komma att uppgå till mer än en tredjedel av det beräknade beloppet.

utrustning

ll

Ordningsvakts

11.1 Gällande bestämmelser

Enligt 74 § Pl ankommer det på rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om skyldighet för polisman eller den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra annan polisverksamhet än trafikövervakning att inneha och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt samtatt vara försedd med tjänstetecken och beväpning. Rikspolisstyrelsen utfärdade 28 december 1964 provisoriska föreskrifter om polisens utrustning (PUF). Föreskrifterna innehålleri 13 § samt i bilaga D till Föreskrifterna bestämmelser om ordningsvakts Nämnda utrustning. paragraf och bilaga är fortfarande gällande. Föreskrifterna har i övrigt ersatts av FAP 936-1 om polismans utrustning m. m., vilka gäller fr. 0. m. den l juli 1974. Enligt 13 § 1 mom. PUF skall ordningsvakt vara försedd med skärmmössa eller vintermössa och armbindel samt signalpipa. Vidare gäller att

polischef

får förordna att ordningsvakt skall vara försedd med ytterligare utrustning, dock ej med annan beväpning än batong, pistol med snodd och hölster eller handbojor. Beträffande den som eljest utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet föreskrivs att han skall vara försedd med legitimationsmärke eller tjänstetecken för passkontroll samt med beväpning enligt i bilaga D. Bilaga D avser enligt sin rubrik skyldighet för den som utan att vara polisman fullgör annan polisverksamhet än trafikövervakning att under utövande av verksamheten vara försedd med tjänstetecken och beväpning. l bilagan anges att ordningsvakt och den som eljest förordnats att utföra annan polisverksamhet än trafikövervakning under utövning av verksamheten bör vara försedd med utrustning enligt en i bilagan intagen tabell. Vidare sägs att vid all verksamhet utomhus signalpipa skall medföras. Nämnda tabell innehåller följande

Övervakning genom Ordningsvakt Skännmössa eller vintermössa med ordet “ORDNINGSVAKT” tydligt anbragt samt på vänster överarm armbindel med legitimationsmärke. Batong och handbojor. Arresranrpassning Armbindel med legitimationsmärke på vänster överarm. Batong som förvaras tillgänglig inom tjänstgöringslokalen. Färpassningsresa legitimationsmärke. Batong och handbojor som förvaras dolda på lämpligt sätt.

142 Ordningsvakts utrustning

Till/iillig passkonlro/ltjänstgäring Tjänstetecken för passkontrollant fastsatt på vänstra rockuppslaget eller vänstra sidan av bröstet. Batong som förvaras tillgänglig inom tjänstgöringslokalen. De/givningsgöromá/ eller annan ej särskilt nämnd verksamhet Legitimationsmärke från kravet att ordningsvakt skall bära skärmmössa eller vinter- Dispens mössa, armbindel och signalpipa kan beträffande ordningsvakter för jaktbevakning meddelas enligt ämbetsskrivelse den 30 juni 1960 från Kungl. Majzt till länsstyrelser. Dispensen avser i princip tidigare gällande samtliga bestämmelser om ordningsvakts utrustning men får numera anses avse de Föreskrifter som nu gäller. Har sådan ordningsvakt meddelats dispens skall han under tjänstgöring vara försedd med föreskrivet legitimationsmärke samt med förordnandet som ordningsvakt. Några närmare bestämmelser om de fall i vilka ordningsvakt får medges rätt att bära finns inte. I FAP 104-2 angående tillämpningen av pistol kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten anges endast att ordningsvakt får medges bära vapen i tjänsten enbart om detta är för hans uppdrag. Enligt föreskrifterna skall ordningsvakten erforderligt vidare styrka sin kompetens att handha vapnet. Vidare gäller att polischefen, då så bedöms nödvändigt, bör föranstalta om prov för att utröna ordningsvaktens praktiska och teoretiska kunskaper. Enligt 10 § nämnda kungörelse gäller vad som sägs däri om polisman även den som enligt 90 § PI förordnats att vara ordningsvakt. Beträffande väktares bärande av skjutvapen har rikspolisstyrelsen däremot utfärdat föreskrifter gällande fr. o. m. den l2 april 1976. I dessa sägs bl. a. att väktare utrustas med skjutvapen (pistol eller som för sitt bevakningsuppdrag revolver) skall ha förordnande som ordningsvakt enligt 90§ PI. En konse- - tillika - som utrustats med kvens härav blir att väktare ordningsvakt blir underkastad bestämmelserna i skjutkungörelsen jämte av skjutvapen utfärdade tillämpningsföreskrifter till denna. Avseende rikspolisstyrelsen ordningsvakts utrustning med tårgaspistol saknas bestämmelser. Beträffande hund gäller att ordningsvakt får använda sådan i sin tjänst efter särskilt av polischefen. Innan medgivande lämnas skall hunden medgivande vissa av rikspolisstyrelsen meddelade föreskrifter. ha prövats lämplig enligt Vid prövningen av hunden - denna verkställs av polisman som erhållit av tjänstehundar - skall även rikspolisstyrelsens förordnande för prövning ordningsvaktens förmåga att föra hunden bedömas. Om omständigheterna till efter viss tid kan medgivandet tidsbeger anledning förnyad prövning

gränsasl

Avseende väktare finns däremot i rikspolisstyrelsens föreskrifter om väktares uniformering och utrustning föreskrifter om hundförarutbildning, utbildning. Denna omfattar 40 timmar. Det är en förutsättning för att väktare skall få använda hund i sin tjänstgöring att han genomgått denna utbildning.

11.2 Gällande bestämmelsers

tillämpning

finns inga bestämmelser om att ordningsvakt skall bära särskild Som framgått FAP 2l4-l. uniform.

Ordningsvakrs utrustning 143

l enkäten till polisstyrelserna har dessa tillfrågats om ordningsvakterna inom polisdistriktet använder någon enhetlig uniform samt hemställts om redogörelse för förhållandena beträffande ordningsvakternas klädsel. Av svaren framgår att ordningsvakterna inom det alldeles övervägande antalet polisdistrikt saknar enhetlig klädsel. I vissa fall förekommer dock sådan. I första hand gäller detta ordningsvakter anställda vid ett och samma bevakningsföretag. Vidare förekommer att ordningsvakter som är medlemmar i samma ordningsvaktsförening är enhetligt klädda. Det förekommer även att arrangörer av offentliga tillställningar utrustar sina ordningsvakter med enhetlig klädsel. I ett fåtal polisdistrikt har meddelats provisoriska föreskrifter rörande ordningsvaktens uniformering och utrustning eller förtydligande och kompletterande anvisningar till rikspolisstyrelsens föreskrifter i detta ämne. En polismyndighet har således föreskrivit beträffande

l. Ureljänsl Grön overall, vitt koppel, båtmössa med ordningsvaktsmärke“ och legitimationsmärke anbragt på vänster bröstficka. Övergångsvis må overall i annan färg (dock ej overall liknande polisoverall) med svart koppel bäras. 2. lnnetjänsl Diskret mörk eller grå klädsel (kostym eller blazer och byxor) samt på vänster överamt armbindel med legitimationsmärke.

En annan polismyndighet har utfärdat bl. a. följande till anvisningar rikspolisstyrelsens föreskrifter:

Mössa. mössmärke Huvudbonad skall utgöras av skärrnmössa, vintermössa eller båtmössa. Ordet ”ORDNINGSVAKT skall vara tydligt anbragt framtill på mössan. Ordet ORD- NINGSVAKT” får vara infällt i ett märke. Däremot får polisväsendets mössmärke inte användas. Detta gäller såväl det äldre som det nuvarande.

Kostym (overall) Kostym som bäres under tjänstgöring som ordningsvakt (uniform) skall vara av mörkt tyg. Som alternativ till mörk kostym får overall bäras. Sådan skall vara av mörkgrått eller mellangrått tyg. Overaller i samma eller liknande fárgnyanser som polisväsendets får fortsättningsvis inte användas. Sådana overaller, som eventuellt anskafTats före november 1974, får dock övergångsvis nyttjas. Emblem, knappar Polisväsendets emblem och knappar får inte användas på kostymer eller overaller. Beträffande legitimationsmärke för ordningsvakt, se nedan under särskild rubrik. Andra förgyllda knappar än de som brukas av polisväsendet är tillåtna. i Koppel Koppel är icke obligatorisk utrustningspersedel för ordningsvakt. Den som ändå vill använda koppel får bruka svart eller brunt sådant- däremot icke vitt. Eventuellt redan anskaffade vita koppel får brukas längst till och med den l juni 1975. Barong Om vit batong av polisväsendets modell bärs, skall den förgyllda knappen med trekronors-emblem vara avmonterad. Svart batong får bäras. Legilimaliønsmärke Legitimationsmärke för Ordningsvakt skall bäras i arrnbindel på vänster överarm. Märket får också fästas direkt i tyget på vånsterärmen. Vid tjänstgöring på platser med trängsel eller i andra speciella fall får märket alternativt bäras på vänster sida av bröstet

144 utrustning Ordningsvakrs

(invid vänstra övre kavajñckans lock e d). Övrig mrusming Batong och handfangsel skall medföras vid all tjänstgöring. Vid tjänstgöring utomhus skall även signalpipa bäras. Av enkätsvaren fästat vid framgår vidare att overall med legitimationsmärke vänster bröstficka samt båtmössa är en i åtskilliga distrikt vanlig klädsel för ordningsvakt även om tillstånd ej givits till denna placering av legitimationsmärket eller till användande av båtmössa. Det förekommer även - särskilt på restauranger - att ordningsvakt endast bär legitimationsmärke dolt på insidan av kavajslaget e. d. Vidare torde armbindel användas i mycket ringa utsträckning samt legitimationsmärket i allmänhet bäras på bröstet. är Från polishåll har inom åtskilliga polisdistrikt påtalats att ordningsvakter utrustade på sådant sätt att de är förvillande lika poliser. Risken för förväxling av polis och ordningsvakt på grund härav har även påpekats avallmänheten. Likheten mellan ordningsvakts och polismans utrustning har enligt en polismyndighet medfört att polisen i många fall får stå” för ingripanden gjorda av ordningsvakter. En polisstyrelse, till vilken kritik från polismän riktats mot likheten mellan ordningsvakts och polismans utrustning, uppger att det enligt polismännens uppfattning synes finnas en medveten strävan från ordningsvaktshåll att uppnå sådan likhet samt att polismännen anser det ytterst angeläget att sådana utrustningsbestämmelser införs för ordningsvakt att denne inte kan förväxlas med polisman. I enkäten till polisstyrelserna har vi hemställt om angivande huruvida och till vilket antal under innehållit tillstånd för 1974 gällande förordnanden ordningsvakt att bära särskild utrustning. Polisstyrelsernas svar framgår av följande sammanställning.

Antal

Ej särskilt tillstånd 9 339

Tillstånd för ordningsvakt att bära batong hade meddelats i 95 polisdistrikt samt tillstånd till handbojor i 60 distrikt. I 14 distrikt hade samtliga ordningsvakter rätt att bära batong eller batong och handbojor. tillstånd till batong identiskt med antalet I 27 polisdistrikt var antalet tillstånd till handbojor. I dessa distrikt synes praxis alltså vara sådan att tillstånd att bära batong alltid förenas med tillstånd att bära handbojor. l 18 distrikt har ordningsvakterna inte erhållit tillstånd att bära någon form av särskild utrustning. Tillstånd för ordningsvakt att vara utrustad med hund förekom i 24 polisdistrikt. Tillstånd till pistol respektive tårgaspistol förekom i 18 respektive 34

sou 1978:33 145

Ordningsvakrs utrustning

polisdistrikt. I enkäten till polisstyrelserna har vi hemställt om uppgift om verksamhetens art enligt de förordnanden vari tillstånd givits till pistol eller tårgaspistol. Verksamhetens art enligt förordnanden med tillstånd för ordningsvakt att bära pistol framgår av det följande.

1. Ambassadbevakning 2. Bevakning av Tumba pappersbruk (Riksbankens sedeltryckeri) 3. Bevakning av fabriksanläggning 4. Bevakning av militära Förråd 5. Bevakning av kronans anläggningar 6. Ordningsvakt som utrustats med pistol tillhör vaktbolag eller är anställd vid stor industri 7. Civilanställd vaktman vid llygvapnet 8. Tillsyn av militära förråd vid Sydkustens örlogsbas 9. Bevakning av ñygvapnets anläggningar 10. Bevakning av åtta militära anläggningar ll. Bevakning av flygvapnets anläggningar 12. Bevakning under värdetransporter 13. Bevakning av industrianläggningar l4. Penningtransport 15. Bevakning av Förenade Fabriksverkens anläggningar och förhyrda lokaler i Arboga 16. Vaktman vid Sandviks AB:s industriområde 17. Väktare godkänd av länspolischefen 18. Tillsynsman för kronans förråd inom distriktet

Verksamhetens att enligt förordnande med tillstånd för ordningsvakt att bära tårgaspistol framgår av det följande.

1. Ordningshållning i Tyresö centrum, där ordningsvakterna har kvälls- och nattjänst och polisiär övervakning med hänsyn till personalbrist och läge ej för närvarande kan anses tillräcklig 2. Väktare som är anställda i auktoriserade vaktföretag ko) . Samtliga tårgaspistolbärande väktare är anställda av Förenade Svenska Vakt AB, Malmö, och har till uppgift att bevaka företag och områden . Ordningsvakter anställda av bevakningsföretag . Bevakningsuppdrag åt AB Securitas . Tjänsteutövning som vaktman hos auktoriserat bevakningsföretag . Väktare vid bevakningsföretag

V-*@\D%\IO\U|Å

. Anläggningsbevakning Securitas . Väktare vid industri . Industribevakning genom Bevaknings AB Securitas

...ii-n . Vaktmän anställda vid Securitas och som fullgör tjänst för bevakning av industrier

och varuhus 12. Ordningshållning på särskilda platser inom Karlshamns polisdistrikt varom avtal träffats med ägare/nyttjanderättshavare 13. 15 vakter vid vaktbolag 14. Tre ordningsvakter har meddelats rätt att bära tårgaspistol i samband med bevakning av Epa Storrnarknad i Hyllinge samt en vid bevakning av Scans anläggningar i Ängelholm 15. a) ordningsvakt Höganäs-Billesholm ABzs fabriksområde b) ordningsvakt Förenade Svenska Vakt AB, bevakning av företag och områden i Billesholm och Bjuv 10

146 sou 1973;33 Ordningsvakls urrusming

c) ordningsvakt Förenade Svenska Vakt AB, för bevakning av Gummifabriken Tretorn, Hälsingborg d) ordningsvakt Förenade Svenska Vakt AB för bevakning av PeIlerin-Ztenith, Hälsingborg 16. Industribevakning 17. Bevakning under värdetransporter (15 st.); Bevakning inom Kockums Mekaniska Verkstad - tillstånd till innehav av 12 st. tårgaspistoler 18. Vakter anställda vid Bevaknings AB Securitas och Förenade Svenska Vakt AB 19. Industribevakning 20. Stiftelsen Karlstadshus samtliga bostadsområden (Gråberg) 21. Vaktmän anställda i bevakningsföretag 22. Överväktare i Städernas Vakt AB för bevakningstjänt 23. Vaktmän vid bevakningsföretag 24. Bevakningsföretag 25. Anställda i vaktbolag i vissa fall . 26. Städernas Vakt, bevakningsuppdrag 27. Ordningshållning av städernas Vakt AB. Bevakade anläggningar inom Falu polisdistrikt 28. Bevakningsföretag 29. Industribevakning genom bevakningsföretag 30. Vaktman vid Städernas Vakt AB 31. Väktare godkänd av länspolischefen 32. Att för bevakningsföretags räkning bevaka anläggningar 33. Anställda som vaktmän i bevakningsföretag 34. Securitas-väktare, som även har ordningsvaktsförordnande för polisbevakning på enskilds bekostnad, tillåtes bära tårgaspistol när Securitas begär detta har vi hemställt om uppgifter huruvida och till I enkäten till länsstyrelserna vilket antal under 1974 gällande förordnanden innehållit tillstånd för ordningsvakt att bära särskild utrustning. länsstyrelsernas svar framgår av följande sammanställning

Antal

2 312 Ej särskilt tillstånd

I nio län har ordningsvaktema inte erhållit tillstånd att bära någon form av särskild utrustning. Tillstånd för ordningsvakt att bära batong har meddelats samt tillstånd till handbojor av sex länsstyrelser. Tillstånd av 13 länsstyrelser till hund har meddelats av tre länsstyrelser samt tillstånd till pistol respektive av två respektive sex länstyrelser.

tårgaspistol

I enkäten till länsstyrelserna har vi hemställt om uppgift om verksamhetens art enligt de förordnanden vari tillstånd givits till pistol eller tårgaspistol. med tillstånd för Ordningsvakt att Verksamhetens art enligt förordnanden bära pistol framgår av följande uppgifter.

Ordningsvakrs utrustning

l. Verksamheten består i att som vaktman vid visst bevakningsföretag i egenskap av ordningsvakt utöva den för bevakning vid de av bolaget bevakade anläggningarna inom länet erforderliga polisverksamheten 2. Bevakning av synnerligen kvalificerade objekt (RFN)

Verksamhetens an enligt förordnanden med tillstånd för ordningsvakt att bära tårgaspistol framgår av följande uppgifter.

l. Beträffande ett tillstånd till utrustning med tårgaspistol hänvisar länsstyrelsen i Stockholms län till ett yttrande av polismyndigheten i Stockholms polisdistrikt den 21 januari 1969. Yttrandet innehöll bl. a. följande. “Polismyndigheten är av den principiella uppfattningen att ordningsvakter icke skall beväpnas med skjutvapen. I nu förevarande fall har M. och K. tjänstgöring i ett utryckningskommando, vars arbetsuppgifter i många avseenden avviker från den normala ordningsvakttjänsten. Polismyndigheten vill därför -främst med hänsyn till tårgasvapnets defensiva natur - ej avstyrka bifall till framställningen.” I en av polismyndigheten åberopad promemoria uttalades bl. a. detta: I saken har inhämtats: M. och K. är anställda som s. k. utryckningsväktare. Detta innebär att de gör utryckningar vid alla larm till företagets centralanläggning. Större delen av dessa larm är tjuvlarm och kommer från de olika bevakningsobjekten bland vilka ingår en stor del av stadens banker och sparbanker, vidare guldsmedsaffärer, en del av de större varuhusen etc. 2. l ett fall har lämnats tillstånd att bära tårgaspistol till en inspektör vid Bevaknings AB Securitas att användas vid biträde med bevakning av sådana områden i länet, inom vilka bolaget handhar övervakningen 3. Bevakningsuppdrag vid industrier 4. Objektbevakning vid militära förråd och anläggningar samt vid större industrier 5. Verksamheten beståri att som vaktman vid visst bevakningsföretag i egenskap av ordningsvakt utöva den för bevakning vid de av bolaget bevakade anläggningarna inom länet erforderliga polisverksamheten 6. Bevakning av kvalificerade objekt

När det gäller ordningsvakts rätt att använda batong och handbojor råder på grund av reglernas utformning en viss oklarhet. Som tidigare angivits föreskrivs i 13 § 1 mom. PUF att polischef får förordna att ordningsvakt skall vara försedd med ytterligare utrustning än skärmmössa eller vintermössa och armbindel eller signalpipa, dock ej med annan beväpning än batong, pistol med snodd eller handbojor. l p. l bilaga D till PUF anges emellertid att vid övervakning genom ordningsvakt denne skall vara försedd med batong och handbojor. Vad på detta sätt anges i bilaga D synes stå i strid mot vad som sägs i l3§ 1 mom. att det ankommer på polischef att förordna om ytterligare utrustning. Denna oklarhet har medfört att ordningsvaktsförordnande på sina håll automatiskt ansetts medföra rätt att bära batong och handbojor. En sådan praxis har således varit rådande i Stockholms polisdistrikt fram till den .l januari 1975. I viss motsats till i föregående stycke avgivna liberala praxis beträffande utrustande av ordningsvakt med batong och handbojor står de synpunkter som framkommit i ett av Kungl. Majzt den 14 september 1972 avgjort ärende rörande ordningsvakts utrustning. omständigheterna i ärendet var följande. En ordningsvaktsförening gjorde till polischef framställning om tillstånd för samtliga föreningens ordningsvakter att vid tjänsteutövning bära batong och handfángsel. Polischefen redogjorde till en början i sitt beslut för innehållet i 13 § 1 mom. PUF och uttalade därefter:

14.18 utrustning

Ordningsvakts

För att ytterligare utrustning enligt ovan skall kunna medgivas av polischefen erfordras att särskilda skäl därtill föreligger. Då det genom verkställd utredning icke generellt framkommit behov av ytterligare utrustning, såsom batong och handfängsel, för föreningens medlemmar, lämnas Er framställning utan bifall.

anförde besvär hos vederbörande länsstyrelse. I infordrat Föreningen yttrande anförde polischefen bl. a. att tillstånd att bära batong ej bör meddelas utan individuellt från fall till fall. På detta skäl och då generellt för hel förening den utbildning som meddelats avseende användande av aktuell utrustning inte kunde anses tillräcklig lämnade länsstyrelsen besvären utan bifall. I besvär till Kungl. Majzt anförde föreningen därefter bl. a. följande:

l några fall finns ingen telefon inom festplatsen. Detta gör att det är svån att tillkalla hjälp för transport eller förstärkning. l vissa fall måste transport ske i privatbil och två vakter måste medfölja med en motsvarande minskning av antalet vakter i 1-2 timmar - Vad vid festplatsen. Fick fängsel användas, skulle transporten ej kräva två vakter. gäller batong har vakterna inget att skydda sig med när vissa personer tar till tillhyggen, - Det är och att detta förekommer är den sistlidna midsommarhelgen ett gott bevis på. vår förvissning att en rätt utrustad och utbildad vaktkår är ett gott tillskott till de knappt tilltagna polisresurserna för att få en bättre ordning på och vid offentliga tillställningar som anordnas. l ett yttrande, daterat den 28 maj, framför polismästaren att begärd utrustning kan meddelas, individuellt från fall till fall. Detta anser vi vara en underlig inställning, där samtliga vakter har tillstånd att tjänstgöra vid samtliga arrangemang av offentlig karaktär och det kan vara olika vakter på samma plats vid arrangemang på skilda datum.

I infordrat rikspolisstyrelsen bifall till besvären. Riksyttrande avstyrkte polisstyrelsen anförde därvid bl. a. följande:

Polismyndigheten har i yttrande över besvären bl. a. framhållit, att ordningsvakt inte har ovillkorlig rätt att påfordra den ytterligare utrustning som här medges och att det måste ankomma på polismyndigheten att från fall till fall bedöma huruvida behov verkligen föreligger av ytterligare utrustning. Enligt polismyndighetens uppfattning att bära bör därför ett generellt tillstånd för medlemmar i en ordningsvaktsförening batong och fangsel inte meddelas. - Rikspolisstyrelsen delar helt polismyndighetens av uppfattning. Det kan inte anses försvarligt att generellt och utan närmare prövning bl. a. karaktären av bevakningsuppdraget låta ordningsvakt bära och använda batong och handfängsel. Användning av batong i polistjänsten är ofta förenad med synnerligen svåra avgöranden samt kräver utbildning och fortlöpande instruktörsledd träning i fråga om batongens rätta handhavande. Polisens möjligheter att medverka till utöver den grundläggande ordningsvaktsutbildningen är starkt ytterligare utbildning begränsade till följd av den rådande personalsituationen. -l den skrift ordningsvaktsföreningen den 18.4.1972 ingivit till justitiedepartementet har föreningen bl. a. inom föreningens verksamhetsområde inte framhållit, att det vid några festplatser finns tillgång till telefon. I vissa fall måste transport av omhändertagna ske med privat bil varvid två ordningsvakter måste medfölja. Om handfängsel får användas menar telefon anser föreningen att transporten ej kräver två vakter. -l fråga om tillgången på bl. a. rikspolisstyrelsen att sådan bör finnas på en festplats. Detta är av största betydelse med hänsyn till ordningshållningen och till möjligheterna att påkalla hjälp vid i sjukdoms- eller olycksfall. Frågan torde kunna lösas genom att polismyndigheten samband med meddelande av tillstånd till offentlig nöjestillställning föreskriver som villkor, att telefonförbindelse skall anordnas till platsen för tillställningen. Föreningens uttalande om antalet ordningsvakter vid transport av omhäniertagna är svårförståeligt. Om föreningen därmed avser att en ensam ordningsvakt samtidigt

Ordningsvakts 149 utrustning

skulle föra bil och ha tillsyn över en omhändertagen, vilken bedömts som så våldsam att han bör beläggas med handfängsel, måste detta anses helt förkastligt. Användande av handfängsel är en tvångsåtgärd som skall tillgripas endast i fall det anses oundgängligen nödvändigt för genomförande av tjänsteåtgärd. Rätten att använda fängsel torde därför inte kunna antagas eliminera det angivna problemet i samband med transporten. Även när det gäller tillstånd att bära handfängsel anser således rikspolisstyrelsen att prövning bör ske från fall till fall. -I avvaktan på den inom justitiedepartementet pågående utredningen beträffande ordningsvaktsinstitutet avser rikspolisstyrelsen inte att vidtaga någon ändring av bestämmelserna angående ordningsvakts utrustning. Kungl. Maj:t lämnade besvären utan bifall.

11.3 Synpunkter på ordningsvakts utrustning

l enkäten till polisstyrelserna har dessa tillfrågats om från ordningsvaktshåll eller från annat håll framförts synpunkter på ordningsvakts uniform och övriga utrustning. Synpunkter hade framförts i huvudsak från ordningsvaktshåll till drygt ett 60-tal polisstyrelser. Dessa innebär i allmänhet att ordningsvakter önskar enhetlig uniform. Som grund för detta önskemål har i några fall angivits att enhetlig uniform inger respekt. Några mer preciserade önskemål beträffande en sådan uniforms utformning har i allmänhet inte framförts. Beträffande huvudbeklädnaden har dock kritik riktats mot den nuvarande skärmmössan; den anses som opraktisk och önskemål har framförts att den skall ersättas med båtmössa. Vidare har föreslagits att armbindel med legitimationsmärke ersätts med ett broderat emblem med ordet “Ordningsvakt”; armbindeln kan vid trängsel lätt slitas bort. Som grund för önskemålet om enhetliga uniformer har även angivits att det är av vikt att ordningsvakt är lätt igenkännlig så att allmänheten kan tillkalla hjälp av sådan. En polisstyrelse uppger att restaurangägare inte velat ha ordningsvakt i uniform samt att fritidskontoret inte har velat ha ordningsvakterna beväpnade och i vissa fall inte heller uniformerade. En annan polisstyrelse uppger att det vid enstaka tillfälle inträffat att anordnare framfört önskemål om civil klädsel; eftersom detta inte är en fråga för polismyndigheten hade den hänskjutits till avgörande mellan anordnaren/ordningsvakten.

Åtskilliga polisstyrelser uppger att det från polishåll påtalats att ordnings-

vakter ofta är uniformerade på ett sådant sätt att de kan förväxlas med polismän. Från en polisstyrelse uppges att vissa ordningsvakters uniformer är identiska med polisuniformerna utom vad gäller märket i uniformsmössan. En polisstyrelse uttalar att det synes vara en medveten strävan från ordningsvaktshåll att uniformera sig så likt polisen som möjligt samt att polismän anser det ytterst angeläget att sådana utrustningsbestämmelser införs för ordningsvakter att de inte kan förväxlas med polismän. En polisstyrelse är av den uppfattningen att ordningsvakt inte bör bära koppel eftersom det är lätt att fatta tag i ett sådant och därigenom hindra ordningsvakten i hans tjänstgöring. Beträffande beväpningen har framförts synpunkter endast till ett fåtal

150 Ordningsvakts utrustning

innefattar i allmänhet önskemål om rätt för polisstyrelser; Synpunkterna ordningsvakt att vara utrustad med batong och/eller handbojor samt i ett fall tårgaspistol.

11.4 överväganden

Av de båda Föregående avsnitten framgår att det i viss utsträckning förekommer att ordningsvakter har enhetlig klädsel samt att det är ett ganska utbrett önskemål att bestämmelse om en enhetlig ordningsvaktsuniform införs. Som grund för önskemålet om enhetlig uniform har anförts att sådan inger respekt samt vidare betydelsen av att ordningsvakt är lätt igenkännlig så att allmänheten kan påkalla hjälp av sådan. Dessa synpunkter äger visst Mot enhetlig ordningsvaktsuniform talar emellertid vissa berättigande. omständigheter. För det första skulle en enhetlig ordningsvaktsuniforrn medföra en ökad risk att ordningsvakterna av allmänheten uppfattades som ett slags reservpoliser med andra och vidsträcktare befogenheter samt större kvalifikationer än de har. Detta kunde å sin sida medföra större krav på ordningsvakter från allmänheten på ingripanden eller andra åtgärder vartill dessa inte har befogenhet. l sådana situationer kan inte uteslutas viss risk för att ordningsvakt med överskridande av sin befogenhet vidtar åtgärder, som han inte är berättigad till. Härtill kommer kostnadsaspekten. Införande av bestämmelser om enhetlig uniform för alla landets ordningsvakter skulle medföra betydande kostnader. Dessa skulle, eftersom det inte kan ifrågakomma att kostnaderna skulle bäras av det allmänna, komma att drabba dels dels anordnare av offentliga tillställningar och andra enskilda ordningsvakter, med fast anställda ordningsvakter. Bestämmelserna om ordningsvakts klädsel bör innebära att ordningsvakt att han kan förväxlas med skall vara klädd på sådant sätt att det är uteslutet bör dessutom utrustas så att han blir lätt polisman. Ordningsvakten av allmänheten som ordningsvakt. Kravet på igenkännlighet bör igenkännlig kunna utan att ordningsvakterna utrustas med en enhetlig uppfyllas uniform. civila klädsel bör, som senare preciseras, kompletteras med Ordningsvakts emblem och igenkänningstecken. Utomhus bör ordningsvakt bära båtmössa och lämpligt utformad klädsel. Närmare föreskrifter om utrustningen bör utfärdas av rikspolisstyrelsen efter samråd med företrädare för övriga parter på området. I princip bör väktaruniform kunna hänföras till bevakningsuppgifter enligt lagen om bevakningsföretag och ordningsvakts utrustning till ordningsvaktsverksamhet. Auktoriserade bevakningsföretag ges emellertid enligt vårt förslag viss att utföra ordningsvaktsverksamhet. På grund härav kommer i möjlighet dessa undantagsfall väktare, som innehar ordningsvaktsförordnande, att utföra ordningsvaktsverksamhet iklädd väktaruniform. Detta förhållande får övergångsvis accepteras, eftersom man rimligen inte kan fordra att väktaren enbart vid vissa honom tilldelade arbetsuppgifter inte skulle få uppträda i väktaruniform. Rikspolisstyrelsen bör vid utfárdande av föreskrifter angående ordningsvakternas utrustning ange hur väktares utrustning i dessa fall för att klargöra hans funktion som ordningsvakt. För bör kompletteras

Ordningsvakrs utrustning 151

väktare som på sin fritid åtar sig att utöva ordningsvaktsverksamhet bör ett förbud att bära väktaruniform övervägas. Väktares och ordningsvakts utrustning bör som tidigare angivits kunna hänföras till väktarens resp. ordningsvaktens skilda uppgifter och verksamhetsområden. I ordningsvakts obligatoriska utrustning ingår f. n. skärmmössa eller vintermössa. Som framgått har kritik riktats mot skärmmössan, och båtmössa förordats. Kritiken mot skärmmössan synes välgrundad. Denna bör därför få ersättas med båtmössa. Självfallet skall huvudbonad i allmänhet inte bäras inomhus. Utomhus torde emellertid mössa med lämpligt utformat märke med ordet ”Ordningsvakt” fylla en viktig funktion för att göra ordningsvakten igenkännlig av allmänheten. Nu gällande föreskrifter då det gäller huvudbonad torde därför böra ändras så att båtmössa eller skärmmössa med märke med ordet ”Ordningsvakt” görs obligatorisk vid utomhustjänstgöring. Den nu gällande föreskriften att ordningsvakt vid tjänstgöring utomhus skall vara försedd med signalpipa bör upphävas eftersom den inte fyller någon praktisk funktion. Kritik har även riktats mot föreskriften att armbindel skall bäras. Vi finner

kritiken befogad. Vi vill även ifrågasätta lämpligheten av nuvarande

legitimationsmärke av gulmetall (ordningsvaktsbrickan). Legitimationsmärket bör därför ersättas med ett broderat emblem med lilla riksvapnet och texten Ordningsvakt att bäras på vänster överarm. Detta emblem bör dessutom kompletteras med att ordningsvakten i brösthöjd på kavaj eller annat plagg har en applikation med ordet ”Ordningsvakt” anbragt. Det har framgått att restaurangägare m. fl. ibland önskar att ordningsvakt skall vara civil, således ej synligt utmärkt som ordningsvakt. Fråga är därför om det bör tillåtas att ordningsvakt tjänstgör utan att hans ställning är synlig. Tillåtande härav kan medföra vissa olägenheter. Det kan då uppstå den situationen att den gentemot vilken ingripande företas av ordningsvakt inte får klart för sig att ingripandet görs av ordningsvakt med befogenhet därtill. Följden härav kan lätt bli att vederbörande sätter sig till motvärn, ett handlande som skulle bedömas som våldsamt motstånd för den händelse den mot vilken ingripandet görs känt till ordningsvaktens ställning, vilket i allmänhet lätt kan fastslås om ordningsvakten bär ett utåt tydligt synligt kännetecken. Anmäls motvämet till polismyndighet for utredning uppstår vid denna svårighet att klarlägga huruvida den som blivit utsatt för ingripande trots att ordningsvakten ej burit lätt synligt igenkänningstecken likväl känt till ordningsvaktens ställning - denne kan exempelvis ha sagt att han är ordningsvakt eller omständigheterna kan ha varit sådana att han misstänkt att den som företog ingripandet var ordningsvakt. Vid en efterföljande domstolsbehandling uppstår därför problem att avgöra om den som satt sig till motvärn haft uppsåt som täcker ordningsvaktens egenskap som sådan - ett avgörande som är svårt att träffa. Med hänsyn till det anförda vill vi förorda att bärande av de angivna igenkänningstecknen - emblem på vänster överarm kompletterat med en applikation i brösthöjd med texten ”Ordningsvakt” görs obligatoriskt. Förutom skyldighet att bära i föregående stycke angivna yttre igenkänningstecken bör ordningsvakt vara skyldig att vid tjänstgöring medföra sitt förordnande samt giltig legitimation. Enligt gällande bestämmelser får polischef förordna att ordningsvakt s_kall vara försedd med ytterligare utrustning, dock ej med annan beväpning än

152 Ordningsvakls utrustning

batong, pistol med snodd och hölster eller handbojor. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 11.2 har ordningsvakter i viss utsträckning även fått tillstånd att använda tårgaspistol och hund. Vad gäller batong och handbojor måste Ordningsvakt även fortsättningsvis kunna ges rätt att bära sådan utrustning. En förutsättning härför är emellertid att Ordningsvakt under utbildningen visat sig lämplig att handha sådan utrustning. Det kan i detta sammanhang understrykas att i undervisningen stor vikt måste läggas vid att bibringa de blivande ordningsvakterna grundlig kunskap Om Förutsättningarna för användande av denna utrustning. Ordningsvakt som enligt sitt förordnande är berättigad att vara utrustad med batong och handbojor skall äga rätt att bära denna utrustning vid tjänstgöring i samtliga fall där ordningshållning genom Ordningsvakt skall förekomma. Av redogörelserna i avsnitt 11.2 synes framgå att tillstånd till bärande av pistol lämnats endast ordningsvakter med utpräglade bevakningsuppgifter. Detsamma gäller med några undantag tillstånd att bära tårgaspistol. Enligt vår mening bör det över huvud taget inte få förekomma att Ordningsvakt, som endast skall kunna förordnas för att upprätthålla ordning, utrustas med pistol eller tårgaspistol. Enligt 7 § skjutkungörelsen skall skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, i det längsta undvikas. Eftersom Ordningsvakt huvudsakligen har att verka inom sådant område, är möjligheten för denne att använda skjutvapen i praktiken så starkt beskuren att den inte fyller någon funktion. Ordningsvakts primära uppgift är enligt förslaget dessutom att upprätthålla ordningen inom verksamhetsområdet. Denna uppgift måste rimligen lösas på annat sätt än genom användande av skjutvapen. Som framgått har rikspolisstyrelsen som förutsättning för att väktare skall få utrustas med skjutvapen föreskrivit att denne skall ha förordnande som Ordningsvakt. Grunden för denna föreskrift är uppenbarligen att rikspolisstyrelsen funnit nödvändigt att väktare, som bär skjutvapen, skall vara underkastade bestämmelserna i skjutkungörelsen. Föreskriften kommer emellertid i strid mot vad departementschefen uttalat därom att det, om väktare tillförsäkrades skydd som avses i 17 kap. 1 § BrB, borde kunna förväntas att det i fortsättningen skulle komma att bli mindre vanligt att väktare förordnades till Ordningsvakt än det var då Skjutkungörelsen bör därför ändras så att den till vissa delar blir direkt tillämplig på väktare och annan än polisman (dock inte Ordningsvakt) som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet. Detta kan även tänkas få till följd att de väktare som f. n. anlitas för ambassadbevakning inte fortsättningsvis har behov av sitt ordningsvaktsförordnande. Några närmare upplysningar beträffande vilka verksamhetsområden tillstånden för Ordningsvakt att använda hund avsett har inte inhämtats. Det har emellertid framkommit att hund använts av Ordningsvakt vid större utomhustillställningar såsom motortävlingar. Det är vår uppfattning att användning av hund vid ordningshållning bör förbehållas polismän., Anskaffande av ärmemblem och applikation med ordet ”Ordningsvakt” torde böra ombesörjas centralt av rikspolisstyrelsen. Kostnaden för emblem

och applikationer bör bäras av statsverket. Övrig utrustning bör anskaffas och

lProp. 1974:39 med förslag till lag om bevak. bekostas av ordningsvakten eller den som åtagit sig att stå för hans ningsföretag s. 46. utrustningskostnader.

sou 1978:33 153

12 Förmanskapet över och kontrollen av

ordningsvakter; ordningsvakters ställning på arbetsmarknaden och fackliga organi-

sation m. m.

12.1 Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter;

nuvarande Förhållanden

l direktiven påpekas att en fråga som vållat viss osäkerhet i den praktiska tillämpningen är gränsdragningen mellan de befogenheter i fråga om förmanskap över ordningsvakten som tillkommer polismyndigheten eller enskild polisman avseende tjänsteutövningen och arrangören i egenskap av arbetsgivare. l enkäten till polisstyrelserna har vi frågat om sådana gränsdragningsproblem förekommit samt i så fall vilka de varit och hur de eventuellt kunnat lösas. Från det övervägande antalet polisstyrelser har uppgivits att problem av sådan art inte förekommit. Av de svar enligt vilka gränsdragningsproblem förekommit återges följande.

1) Det anses självklart att ordningsvakten är underställd endast polismyndigheten i sin tjänstgöring. 2) Frågan har varit föremål för viss diskussion då den tagits upp av ordningsvakter såsom varande ett visst problem. Härvid har det klart sagts ifrån att arrangören inte får betrakta sig som förman över en ordningsvakt. Det förhållandet att arrangören är skyldig att avlöna ordningsvakten får inte medföra att ordningsvakten står under arrangörens förmanskap. Ordningsvakten har ju även att tillse att arrangören följer de lagar och direktiv som gäller för honom såsom ansvarig för exempelvis en offentlig tillställning. Detta att arrangören inte får betraktas som förman över ordningsvakten är ett förhållande som det trycks på vid utbildningen av ordningsvakter. 3) Under senare år har problemet varit aktuellt vid några tillfällen. Det har rört sig om anordnare som drivit offentliga danstillställningar i egen regi. Anordnarna har velat göra gällande att vakterna varit för kritiska i sina bedömningar om vissa tilltänkta besökares lämplighet att äga tillträde. Det har gällt vakternas placering i lokalerna och även deras klädsel. l de flesta fall har meningsskiljaktigheterna kunnatjämkas genom polisstyrelsens agerande. Sammanhangen har oftast förefallit ha sin grund i vinstintressen från anordnarens sida. 4) Av mindre omfattning. Arrangören har vid några tillfällen ansett att ordningsvakten varit passiv och inte ingripit i erfoderlig utsträckning och därför har arrangören börjat föra befäl över ordningsvakterna. Detta har medfört opposition från berörda vakter. Efter samråd mellan polis. arrangörer och ordningsvakter har klargjorts de regler som gäller och efter det att man pratat ut om de situationer som uppstått verkar allt ha blivit bra igen.

154 över och kontrollen av ordningsvakter. . . Förmanskapet

om att ”upphöja” den främste ordningsvakten när antalet 5) Fråga har uppkommit ordningsvakter överstiger ett visst antal, exempelvis tre, till befäl för att få en direkt arbetsledning och en motvikt till arrangören som icke utnyttjar ordningsvakterna på rätt sätt. Det bästa är naturligtvis om polisen exempelvis genom ett yttre befäl kunde utöva direkt ledning på platsen. Personalsituationen medger tyvärr inte detta. 6) Ordningsvakter och polismän har ibland var för sig något olika synsätt i nyansfrågan och därtill kommer arrangörens ställning och ansvar. Ordningsvakt kanske prioriterar annorlunda än arrangören samt söker stöd och får det hos enskild polisman/befäl sedan han givit sin egen verison. Ordningsvaktssammanslutningen har i flera år sökt en facklig profil och även detta leder lätt till motsatsförhållande. Problemet finns alltid mer eller mindre såvida inte ordningsvakten är i intressegemenskap med arrangör. Men då eftersätts kanske det polisiära. Förutom genom information i aktuella fall tycks problemet ej kunna lösas utan man får försöka gjuta olja på vågorna. att tjänstgörande ordningsvakt skall 7) Vid en festplats har av arrangör framhållits tjänstgöra innanför grindarna. Man vill med andra ord att besökande först skall få tillfälle att lösa entréavgift och sedan står det ordningsvakten fritt att avföra eventuellt olämplig person. Detta har skapat viss irritation.

l enkäten till länsstyrelserna har vi ställt frågan huruvida det från länsstyrelsens sida förekommer någon kontroll av hur de av länsstyrelsen förordnade utövar sina uppgifter. Sexton länsstyrelser har ordningsvakterna besvarat denna fråga nekande. Några av dessa har emellertid till svaret fogat några kommentarer. En länsstyrelse har sålunda påpekat att ordningsvakt står under befäl av den lokala polisorganisationen samt att länsstyrelsen räknar med att missförhållanden som kan uppstå anmäls från lokalpolisen till som länsstyrelsen förordnat. En länsstyrelsen när det gäller ordningsvakter länsstyrelse uppger att i fråga om sådana ordningsvakter för jaktbevakning vilkas förordnanden är tidsbegränsade kontroller dock sker av att ej fullgör sina uppgifter. En annan länsstyrelse har anfört att ordningsvakterna expedition utbildar större delen av polisinspektören på länspolischefens länets ordningsvakter samt att grundutbildning och repetitionsutbildning äger rum vår och höst varje år. Denna länsstyrelse uppger vidare att detta ger kontinuerlig kontakt med ordningsvakterna i större delen av länet och utgör för en relativt realistisk uppfattning om ordningsvakternas sätt att grund utföra sina uppgifter. Dessutom sägs att ett årligt sammanträde med lokala utbildare kompletterar bilden samt att direkt rådgivning sker i rätt stor

Övriga länsstyrelser har besvarat nämnda fråga jakande varvid

omfattning. närmare hur kontrollen sker. En länsstyrelse har angivit att en del har angivit denna sker i nära samarbete med polisdistriktens polismän och då främst det yttre befälet, som har att redovisa uppgifter och synpunkter på ordningsvakts tjänstbarhet. En annan länsstyrelse anger att kontrollen sker genom polisdistriktens i polisdistrikten av länspolischefen och försorg och vid inspektion dennes personal. En annan länsstyrelse utövar kontrollen genom att årligen infordra redogörelse för ordningsvaktsverksamheten. En länsstyrelse uppger till vilka har att att kontrollen sker genom polisstyrelserna ordningsvakterna vad som förevarit under tjänstgöring. En annan länsstyrelse avrapportera informerar sig om förhållandena beträffande ordningsvakter genom förfrågningar i polisdistrikten. I enkäten till polisstyrelserna har vi ställt samma fråga som till länsstyrel-

Förmanskaper över och kontrollen av ordningsvakter. . . 155

serna. Etthundratvå polisstyrelser har uppgivit att kontroll förekommer från polismyndighetens sida över hur ordningsvakterna utövar sina uppgifter. l allmänhet sker denna kontroll på det sätt att polispersonal besöker och kontrollerar ordningshållningen vid restauranger med dans och vid andra offentliga dans- och nöjestillställningar. Kontrollen kan utövas mer kontinuerligt eller i form av stickprov. lett polisdistrikt åligger det ordningsvakter vid större tillställningar att lämna kontinuerlig skriftlig avrapportering beträffande dessa. Från ett polisdistrikt uppges att ordningsvakt i vissa särskilt angivna fall har att till vakthavande befäl anmäla när han påbörjar resp. avslutar sin tjänstgöring. Polisstyrelsernas svar på här aktuell fråga ger vid handen att kontrollen över ordningsvakters verksamhet praktiskt taget uteslutande avser ordningsvakter vid offentliga tillställningar.

12.2 Ordningsvakters ställning

på arbetsmarknaden, fackliga organisation och lokalanknytning; nuvarande förhållanden

Med hänsyn till ordningsvakternas ställning på arbetsmarknaden kan dessa hänföras till någondera av följande kategorier. frilans-Ordningsvakt utan direkt anknytning till vare sig anordnare av offentlig tillställning, ordningsvaktsföretag, bevakningsföretag, annat företag eller rörelse eller myndighet ordningsvakt fast anställd av eller eljest fast knuten till anordnare av offentlig tillställning ordningsvakt anställd i ordningsvaktsföretag ordningsvakt anställd i bevakningsföretag - anställd i annan rörelse ordningsvakt - Ordningsvakt anställd av statlig eller kommunal myndighet.

Några tillförlitliga uppgifter om antalet frilans-ordningsvakter har ej kunnat framtas. l landet finns emellertid ordningsvaktsföreningar vars medlemmar till alldeles övervägande delen utgörs av frilans-ordningsvakter. Vi har i enkäten till polisstyrelsema ställt några frågor angående sådana föreningar. Den första frågan gällde om sådan förening fanns i polisdistriktet. Frågan besvarades jakande av 72 polisstyrelser. Antalet ordningsvaktsföreningar.var ca 100. lett polisdistrikt fanns så mycket som sju olika föreningar. Mer än en förening förekom i åtta polisdistrikt. På fråga om antalet medlemmar i föreningarna kunde polismyndigheterna redovisa svar beträffande 67 föreningar. Det sammanlagda medlemsantalet i dessa uppgick till 2 750. Beträffande 23 föreningar har svar inte lämnats beträffande medlemsantalet. De två minsta föreningarna hade vardera sju medlemmar och de två största l0l medlemmar. Om man utgår från att antalet medlemmari de föreningar beträffande vilka svar inte lämnats motsvarar genomsnittliga medlemsantalet i de föreningar varom uppgift lämnats skulle totala antalet ordningsvakter ansluta till något kunna beräknas till ca 3 x 23 +

2750).

slags ordningsvaktsförening

660(2%

Frilans-ordningsvakterna kan med hänsyn till vad ovan sagts beräknas uppgå till minst detta antal.

156 Färmanskaper över och kontrollen av ordningsvakter. . .

Vad gäller frilans-ordningsvakter synes sådana på sina håll inte accepteras. Sålunda har från Stockholms polisdistrikt uppgivits att i Stockholm de flesta ordningsvakterna är anställda i bevakningsbolag och att bevakningsköparna i de allra flesta fall vänder sig direkt till dessa, som på begäran tillhandahåller bevakningsmän. Vidare uppges att distriktet i praxis inte medgivit enmansbolag på frilansbasis. Länsstyrelsen i Stockholms län har i ett beslut 1976 uttalat bl. a. följande. Såvitt Azs ansökan utvisar åsyftar han ett förordnande som inte är knutet till anställning hos någon viss arbetsgivare. Med hänsyn till ordningsvaktsförordnandets karaktär av partiellt polisförordnande bör stor restriktivitet iakttas i fråga om ordningsvaktsuppdrag. Som ett led i upprätthållandet av denna restriktivitet förutsätter länsstyrelsen för utfärdande av förordnande som ordningsvakt att framställning härom göres av företag som åtar sig ordningshållning eller av ägare eller innehavare av sådan rörelse eller anläggning där särskild tillsyn på allmän ordning och säkerhet kan bedömas erforderlig. På grund härav och då ansökan om förordnande för A. inte gjorts av sådan ansökan utan bifall. arbetsgivare som nyss nämnts lämnar länsstyrelsen Länsstyrelsen har upplyst att den med samma motivering avslagit åtskilliga ansökningar om förordnande. Av sammanställningen 7.4 i bilaga l framgår att av ordningvakter som under 1974 innehade förordnande 2623 var anställda av anordnare av offentliga tillställningar eller var funktionär hos sådan. Några uppgifter om antalet anställda ordningsvakter i ordningsvaktsföretag har ej framtagits. Som tidigare angivits föreligger ej något auktorisationstvång för sådana företag. Möjligheterna att erhålla tillförlitliga uppgifter har därför varit begränsade. 1 landet förekommer emellertid företag som endast sysslar med egentlig ordningshållning. Av sammanställningen 7.4 i bilaga l framgår attav ordningsvakter som under 1974 innehade förordnande 3 921 var anställda i auktoriserade bevakningsföretag och 683 i ej auktoriserade sådana företag. Av sammanställningen framgår vidare att av ordningsvakter som under 1974 innehade förordnande var l 222 anställda i rörelse samt 1 284 av statlig eller kommunal myndighet, varav 213 inom försvaret. Även då det gäller ordningsvakternas fackliga tillhörighet är bilden splittrad. Ordningsvakter vars verksamhet huvudsakligen består i ordningshållning vid offentliga tillställningar och vilka ej är anställda i ordningsvakts- eller bevakningsföretag är - i den mån de har någon facklig anknytning anslutna till Svenska musikerförbundet, dock endast ca 550. Den omstänvid offentliga tillställningar är digheten att en så liten del av ordningsvakterna fackligt organiserad och därmed inte bunden av någorlunda stabila avtal föranleder inte sällan svåra problem för anordnare av tillställningar genom att krav på höjda ersättningar plötsligt framställs av ej fackanslutna ordningsvakter som villkor för ordningsvakternas medverkan. l vissa fall har detta medfört att anordnare, som ej ansett sig kunna tillmötesgå ersättningsanspråken, blivit tvingad - med de ekonomiska konsekvenser som följer därav att inställa tillställning där enligt myndighets beslut ordningsvakt skall finnas. Ordningsvakter anställda i bevakningsföretag är i allmänhet anslutna till

Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter. . . 157

transportarbetarförbundet eller handelstjänstemannaförbundet. Övriga ord-

ningsvakter torde i denna egenskap inte ha särskild facklig anknytning. Som framgår av direktiven har det påpekats att ett system där ordningsvakter har en någorlunda fast anknytning till den lokal eller det område där vissa typer av offentliga tillställningar regelbundet anordnas i allmänhet leder till en bättre kontinuitet och effektivitet i ordningshållningen. I enkäterna till länsstyrelserna och polisstyrelserna har vi ställt frågan om dessa myndigheter delar den uppfattning som sålunda kommit till uttryck eller om lokal- eller områdesanknytning enligt dem innebär några nackdelar samt i så fall vilka. Det övervägande antalet länsstyrelser har uttalat den uppfattningen att sådan anknytning i allmänhet är till fördel för ordningshållningen. En länsstyrelse har förklarat sig anse det eftersträvansvärt med ordningsvakter, som är knutna till viss arrangör, samt att det inte bör finnas ordningsvakter som tjänstgör över större områden och hos olika anordnare. En annan länsstyrelse har angivit att det förhållande som nu råder att ordningsvaktsförening “dirigerar” och ordnar arbeten åt ordningsvakterna inte är tillfredsställande samt att enligt dess uppfattning ordningsvakt skall ha ett eller flera mera fasta uppdrag. Denna länsstyrelse uppger fördelen med ett sådant system vara dels att ordningsvakten lättare kan kontrolleras, dels att denne erhåller bättre person- och lokalkännedom. Möjligheten till bättre kontroll poängteras av ytterligare en länsstyrelse. En länsstyrelse - med uppfattning att systemet ger både för- och nackdelar - har likväl förklarat sig anse att kontinuitet i bevakningen genom ambitiösa ordningsvakter är att föredra även om vissa risker för “missriktat kamratskap” kan föreligga. En annan länsstyrelse, som anser systemet innebära såväl för- som nackdelar, har framhållit risken för att ordningsvakt ibland kan bli alltför god vän med vissa besökare och därför kan komma att underlåta att konsekvent genomföra de arbetsuppgifter som åvilar honom. Samma länsstyrelse har uppgivit att vissa erfarenheter tyder på att en kontinuerligt tjänstgörande ordñingsvakt blir mer eller mindre bunden av arrangören och ofta påtar sig arbetsuppgifter, som inte alltid är förenliga med uppgiften som ordningsvakt. Länsstyrelsen anger emellertid att fördelar torde kunna uppnås om polismyndighet och polismän har kontinuerligt samråd och samarbetar med fast placerad ordningsvakt. Länsstyrelsen anger vidare att samma resultat torde kunna erhållas om bevakningen sköts av både mer fast placerad ordningsvakt och annan mer omflyttbar ordningsvakt. Helt negativ inställning till ordningsvakter med lokal- eller områdesanknytning redovisas av en länsstyrelse, som är av den uppfattningen att ordningsvakt helst inte ens bör vara bosatt i den trakt där han är verksam. Som skäl för denna uppfattning anger länsstyrelsen det förhållandet att ordningsvakten med tiden blir bekant med arrangör och publik och därigenom mindre obunden i sin verksamhet - ett förhållande särskilt märkbart på mindre orter -i fråga om ingripanden mot arbetskamrater och ortsbor. Även flertalet polisstyrelser har förklarat sig dela uppfattningen att ordningshållning genom ordningsvakt med någorlunda fast anknytning till visst tjänstgöringsställe leder till bättre kontinuitet och effektivitet i ordningshållningen.

över och kontrollen av ordningsvakter. . . 158 Förmanskapet

De fördelar som i huvudsak anges Förenade med sålunda anordnad är att ordningsvakten därigenom erhåller god lokal- och ordningshållning personkännedom, vilket bedöms som positivt eller mycket positivt då det gäller möjligheterna till en effektiv ordningshållning. Som nackdelar anges från ett inte ringa antal polisstyrelser främst dels risk att ordningsvakt kan komma i beroendeställning till anordnaren, dels risk att han kan komma på alltför god fot med publiken och därigenom bli benägen att överse med ordningsstörningar.

12.3 Ordningsvaktsföreningar

l2.3.1 Ordningsvakrsförening som _förmedlare av ordningsvaktsuppdrag Beträffande antal ordningsvaktsföreningar m. m. har uppgifter lämnats i avsnitt 12.2. I direktiven uttalas att arrangörer i fall då de inom ett visst distrikt förordnade sammanslutit sig i en s. k. vaktkår eller annan ordningsvakterna lokal förening utan någon som helst anknytning till de fackliga organisatioeller att få nerna men med syfte att bl. a. fungera som en arbetsförmedling befogenhet att anvisa viss vakt till förekommande tjänstgöringsuppdrag, ibland kommit att ställas inför situationer som de av skilda skäl uppfattat som mycket besvärande. I anslutning till detta uttalande har vi i enkäten till polisstyrelserna ställt frågan om förekommande förening har eller sökt erhålla sådan förmedlande eller anvisande funkton som anges i uttalandet. Denna fråga har besvarats I händelse vi om jakande av 63 polisstyrelser. av jakande svar hemställde närmare redogörelse för förhållandena i aktuellt hänseende. Följande redogörelser må återges.

En av ordningsvakterna svarar för kontakterna mellan arrangörerna och vakterna samt fördelar arbetsuppgifterna så att samtliga ordningsvakter kommer i åtnjutande av tjänsteuppdrag som Ordningsvakt. Inom polisdistriktet finns en ordningsvaktsförening sedan några år tillbaka. Denna har bildats dels för att ordningsvakterna kollektivt till en rimlig kostnad skulle kunna ordna sitt försäkringsskydd och dels för att fungera som en ”arbetsförmedling”. Under senare tid har den förmedlande funktionen av arbetsuppdragen inte fungerat. Orsaken härtill är troligen arbetsgivarens önskan att själv välja den vakt han önskar ha på tillställningen. En av ordningsvakterna har utsetts till platsförmedlare. Dit sänder polismyndigheten en kopia av samtliga tillstånd. Platsförrnedlaren fördelar ordningsvaktstjänsterna och ser till att en turlista följes. En blygsam ersättning till platsförmedlaren utgår från ordningsvakterna. erhåller Då en arrangör erhåller tillstånd till exempelvis en danstillställning ordföranden i ordningsvaktsklubben en kopia av tillståndet. Med ledning härav beordrar han det antalet ordningsvakter som föreskrivits i tillståndet. Detta system synes i stort sett fungera bra. Endast i ett fall har klagomål framförts över tillämpade system. Under punkt 5.7 i enkäten sägs: Arrangörer har i sådana fall ibland kommit att ställas inför situationer som de av skilda skäl uppfattat som mycket besvärande. som Denna mening ter sig här i distriktet ytterst märklig. Ordningsvaktsföreningen,

över och kontrollen Förmanskaper av ordningsvakter. . . 159

varken är facklig eller politisk,ären sammanslutning för ordningsvakterna för att ordna försäkringsskydd och föra ordningsvakternas önskemål och synpunkter vidare till arrangörer och polismyndigheten. - Då arrangören fått sitt tillståndsbevis har han bara att ringa upp en kontaktmän, och denne sörjer for att nära boende ordningsvakter kommer och fullgör ordningsvaktssysslan. Det är icke fråga om arbetsförmedling utan en god service för främst arrangören, som inte behöver ringa runt och försöka skaffa ordningsvakter och tillståndsmyndigheten är ej heller inkopplad på detta. Det kan många gånger vara svån - särskilt under helger - att lå fram ordningsvakter. Systemet fungerar hittills sedan 1970 mycket bra och många arrangörer har uttalat sin tillfredsställelse däröver. Föreningen är av anvisande karaktär. Polismyndigheten skriver i tillståndsbeviset att arrangören kan vända sig till föreningens representant för att erhålla uppgift om vilka ordningsvakter som kan anlitas för tjänstgöring. l förekommande fall budas ordningsvakterna av föreningen efter framställning från arrangören. Klubben har utsett kontaktmän som arrangörerna hänvisas till när de behöver ordningsvakter för sina tillställningar. Inom klubben finns en turlista upprättad, vilken kontaktmannen använder sig av när han tar ut folk. Det åvilar kontaktmannen att de av föreningen begärda ordningsvakterna finns på plats före tillställningens början. l distriktet finns två sådana föreningar. En ordningsvaktsförening är en vanlig facklig förening ansluten till musikerförbundet och därigenom till LO. Den andra föreningen utgöres av en mindre krets som bildat egen klubb. Föreningarna bjuder ut sina tjänster till arrangörer av offentliga tillställningar. Likaså fördelar företrädare för föreningarna samtliga tjänstgöringsuppdrag mellan sina medlemmar. Från arrangörerna har icke framförts någon negativ reaktion till polismyndigheten. Före ordningsvaktsföreningens tillkomst begärde respektive arrangörer förordnanden för egna ordningsvakter, vilket ofta resulterade i att man måste låna ordningsvakter mellan varandra. Då förordnandena oftast var utfärdade för en viss arrangör - bestämt tjänstgöringsställe medförde den ordningen ofta problem. Nuvarande ordning har fungerat helt anmärkningsfritt. En vaktförening förmedlar numera ordningsvakter till olika tillställningar och i fullt samförstånd med polismyndigheten. Genom tillskapandet av denna förmedling har ordningsvaktsbehovet kunnat tillgodoses på ett helt annat sätt då arrangören har befrials från att ringa runt till olika personer för att få vaktbehovet löst.

Övriga redogörelser innebär i allmänhet att föreningen eller klubben har en

kontaktman - oftast ordföranden - som förmedlar ordningsvaktsuppdragen. I några fall anges att förmedlingen sker enligt viss turordning. Från en del polisdistrikt anges att föreningarnas förmedlande verksamhet fungerar bra eller synnerligen bra. I detta sammanhang kan nämnas att av polismyndigheterna endast två förmedlat ordningsvaktsuppdrag. Från den ena har uppgivits att förmedling förekommer men endast i fall då tvist uppkommit mellan arrangör och ordningsvakt samt den andra att förmedling förekommer i den formen att, sedan tillstånd till offentlig tillställning meddelats, kontakt tas med ordningsvaktsföreningen, som får uppgift om tid och plats för tillställningen och om antalet föreskrivna ordningsvakter. Vidare bör nämnas att en polisstyrelse anger att uppgift att förmedla ordningsvakter absolut inte bör åläggas polisen.

123.2 Samarbete -

ordningsvaktsförening polismyndigher

l enkäten till polisstyrelserna har vi ställt frågan om samarbete eller samråd förekommer mellan polismyndigheten och eventuell ordningsvaktsförening

160 Färmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter. . .

samt hemställt om redogörelse för detta. Samarbete eller samråd visade sig förekomma inom 52 polisdistrikt. Av redogörelsema förtjänar följande återges. Samråd förekommer beträffande utförandet av ordningsvaktstjänst- och uppdrag samt vid något tillfälle har representant för ordningsvaktsforeningen hörts då fråga uppstått om återkallelse av ordningsvaktsförordnande. Årliga sammankomster brukar ordnas mellan polismyndigheten och chefsåklagaren i distriktet och de förordnade ordningsvakterna. Av-sikten härmed är att stärka samarbetet, olika spörsmål i arbetet och att delge ordningsvakterna de

ventilera

lagändringar som skett. Samråd sker per telefon mellan ordningsvaktsföreningar och ordningsavdelningens expedition dels för bedömandet av erforderligt antal ordningsvakter vid viss tillställning dels för överenskommelse om prioritering av vissa uppdrag då tillgången på ordningsvakter är knapp (t. ex. vid vissa större helger)dels for lämnande av direktiv hur ordningshållningen skall ske vid viss tillställning. Diskuterar bl. a. omfattningen av antalet ordningsvakter. Frågor som utrustning, ersättning för tjänstgöring, utbildning m. m. har varit föremål för överläggningar. Kontaktmännen rekryterar nya vakter liksom de underrättar polisstyrelsen om vakter som ej fungerar. Samarbetet är informellt. Vid beredning för godkännande av nya ordningsvakter. Efter varje tillställning lämnar ordningsvakt skriftlig rapport. Då det gäller att fastställa antalet ordningsvakter vid viss tillställning har ordningsvakterna alltid de bästa informationerna beträffande besöksfrekvensen. Samarbete såtillvida att det ibland genom klubbens ordförande framförs synpunkter på de olika problem som berör ordningshållningen på de olika tillställningama. Kopia av tillstånd till offentlig tillställning brukar regelmässigt översändas till ordningsvaktsklubbens ordförande för information. Genom Sammanträffande med ordningsvaktsföreningens ordförande erhåller polisledningen uppgift om antalet ordningsvakter är tillräckligt eller ej, om en ordningsvakt vägrar tjänstgöra eller väljer tillställning etc. samt om vid viss nöjesplats kan anses att antalet föreskrivna ordningsvakter är tillräckligt ur ordningsvakternas synpunkt. Poliskommisarien inbjuds till föreningens årsmöte och informerar i för ordningsvakterna aktuella frågor. En kopia av tillstånd översändes alltid till kåren. Likaså sker samråd innan tillstånd utfärdas med representant för kåren och i förekommande fall med arrangör. I samband med kårens årsmöten och andra sammankomster har polisbefäl brukat närvara för att besvara frågor rörande verksamheten. Polismyndigheten har aktivt medverkat för föreningens tillkomst och samråder gärna med föreningsmedlemmar om villkor som bör uppställas för tillställning på viss plats och om antal ordningsvakter m. m. Kopia av givna tillstånd skickas för kännedom till klubben, som har att tillse att det antal som foreskrivits utsätts. Polisen deltar i klubbens sammanträden varvid information m. m. ges. Samarbetet fungerar väl och är en plattform för polisens arbetsledande funktioner gentemot ordningsvakterna. Vid de tillfällen antalet ordningsvakter visat sig otillräckligt har organisationerna föreslagit polismyndigheten att anordna utbildningskurs for ordningsvakter. Till dessa kurser har sedan föreslagits lämpliga kandidater. Frågor rörande ordningsvakternas uniformsutstyrsel har lösts samrådsvägen. Vissa ordningsvakter kan ibland ha uppträtt mindre lämpligt under sin tjänstgöring eller försökt lösa sina tjänstgöringsuppgifter på ett mindre tilltalande sätt. Anmärkningar i det avseendet har kunnat rättas till genom samråd mellan polismyndigheten och företrädare för organisationerna.

Övriga redogörelser innehåller i allmänhet att samarbete/ samråd sker för

Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter. . . 161

information i olika hänseenden såsom beträffande ny lagstiftning eller i utbildningsfrågor. Samarbetet äger ofta rum vid mer eller mindre regelbundet återkommande sammankomster mellan föreningen och representant/er för polisledningen. Förhållandevis vanligt är att någon representant för polisen är närvarande vid föreningens årsmöte och där besvarar frågor rörande ordningsvaktsverksamheten.

12.4 överväganden

12.4.1 Förmanskaper över och kontrollen av ordningsvakter

Beträffande gränsdragningen mellan de befogenheter ifråga om förmanskap över ordningsvakten som tillkommer eller enskild polismyndigheten polisman avseende tjänsteutövningen och arrangören i egenskap av arbetsgivare synes av vissa enkätsvar framgå, att på polishåll den uppfattningen är rådande, att arrangör av offentlig tillställning eller annan som anlitar ordningsvakt inte äger befogenhet att i något avseende leda ordningsvaktens verksamhet. - Enligt 16 §AOst och 7 LAS gäller att anordnare av offentlig tillställning och allmän sammankomst har att svara för att god ordning råder vid tillställningen eller sammankomsten. Detta ansvar upphör enligt vår mening inte genom att ordningsvakter finns närvarande för att utföra ordningshållningen. Vår uppfattning är i stället att ansvaret för att god ordning råder bör åvila anordnare oavsett om ordningsvakt finns tillstädes eller inte. Som skäl härför kan bl. a. anföras att anordnares intresse av god ordning kan antas bli mindre om han kan göra sig fri från sitt ansvar för ordningen genom hänvisning till att ordningsvakt fanns närvarande och att ansvar för ordningen således åvilade denne. i ett konkret Fråga är också vem som lämpligen fall skall avgöra innebörden av begreppet god ordning. Som tidigare angivits måste polismyndigheten anses ha det primära ansvaret för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i samhället. Detta ansvar omfattar naturligtvis även de platser i polisdistriktet där här angivna verksamheter bedrivs. Då polismyndigheten tillstånd till beviljat exempelvis en offentlig tillställning och beslutat att ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas vid denna får polismyndigheten anses ha delegerat viss del av ansvaret för ordningen till anordnaren och

ordningsvakterna. Både

anordnaren och ordningsvakterna har emellertid att efterkomma de föreskrifter som polismyndigheten meddelar för ordningens upprätthållande. Ordningsvakterna avgör självständigt, under iakttagande av ovannämnda föreskrifter, och på eget ansvar vilka åtgärder de skall vidta för att upprätthålla ordningen. Ordningsvakterna måste emellertid, enligt vårt förslag, efterkomma av polisman meddelade instruktioner för ordningens upprätthållande. Vi föreslår dessutom att anordnare skall ha rätt att lämna ordningsvakt

anvisningar. _Denna rätt skall dock vara sekundär i förhållande till polismans

instruktionsrätt, och får avse endast sådan anvisning för ordningsvaktsverksamhetens bedrivande, som inte strider mot polismyndighets föreskrifter eller polismans instruktioner.

ll

över och kontrollen av ordningsvakter. . . 162 Förmanskapet

Uppenbart är att ordningsvakt inte får underlåta att ingripa mot den som klara föreskrifter såsom exempelvis förbudet att medföra eller överskrider förtära rusdrycker vid offentlig tillställning. Lika självklart är att ordningsvakt i rent vinstintresse lämnad anvisning att

inte skall åtlyda uppenbarligen

för att därefter avvisa låta olämplig person först lösa entré till tillställning

denne.

Vi föreslår att ordningsvakt är skyldig att efterkomma polismans i tjänsten för ordningens upprätthållande samt i övrigt iaktta av givna instruktioner anordnaren meddelad anvisning, allt såvida det angår ordningsvaktens verksamhet och inte strider mot lag eller annan författning. Med polisman förutom ordinarie såväl extra ordinarie som extra avses varje polisman, polisman. är rimligt att anordnare ges möjlighet att påverka den av honom

Det

anordnade eftersom anordnaren har del av ordningsvaktsverksamheten ansvaret för att god ordning råder. Ordningsvakts lydnadsplikt gentemot anordnaren måste dock naturligen vara sekundär i förhållande till ordnings-

vaktens lydnadsplikt gentemot polisman. kontrollen av ordningsvakternas verksamhet framgår av Vad gäller enkätsvaren att sådan förekommer i majoriteten av polisdistrikten samt i viss mån även från länsstyrelsernas sida. Genom det föreslagna systemet, som kan förekomma endast där myndighet meddelat medför att ordningsvakter kommer polismyndigheten att positivt beslut om ordningsvaktsverksamhet, att genom stickprov eller mer kontinuerligt kontrollera lå goda möjligheter ordningsvakternas verksamhet. Av ett i det föregående återgivet enkätsvar framgår att en polismyndighet är av den uppfattningen att ordningsvakt har att tillse att arrangör följer de som gäller för arrangör såsom ansvarig för exempelvis en lagar och direktiv vår uppfattning är detta inte en uppgift för offentlig tillställning. Enligt och bör ej heller bli det. Syftet med ordningsvaktsinstitutet är ordningsvakt som behövs för ordningshållning och inte att ge vissa personer befogenheter ett organ för offentlig kontroll av anordnare av offentliga att-tillskapa tillställningar eller andra. Om ordningsvakts skyldighet att hålla polisstyrelsen och anordnaren underrättad om förhållanden som rör verksamheten finns föreskrifter i 9 §

LOV.

arbetsmarknaden och fackliga

12.4.2 Ordningsvakters ställning pâ

organisation m. m.

12.2 förutsätts av Som framgår av avsnitt på sina håll för utfärdande förordnande av ordningsvakt att framställning därom görs av företag som åtar eller av person eller företag som har behov av sig ordningshållning ordningshållning genom ordningsvakt i sin rörelse eller i annan verksamhet. av en Frilans-ordningsvakter accepteras således inte. Som skäl härför anförs av restriktivitet då det länsstyrelse att detta utgör ett led i upprätthållande gäller utfärdande av förordnanden. För att ordningsvaktsverksamhet skall få bedrivas krävs att beslut därom föreligger. Vi förutsätter vidare att ordningsvakten innan han påbörjar sin tjänstgöring kontrollerar att sådant beslut fmns. Under sådana förhållanden

över och kontrollen

Förmanskapet av ordningsvakter. . . 163

och under förutsättning att ordningsvakten genomgått föreskriven utbildning synes några större olägenheter inte vara förenade med att acceptera frilans-ordningsvakter. Vad därefter gäller fast anställda eller eljest till viss arrangör eller annan fast knutna ordningsvakter har vi inte något att erinra mot ordningsvakter verksamma i sådana former. Vi har stannat för följande principiella inställning i dessa frågor. Det finns i huvudsak två olika linjer att följa beträffande frågan om ordningsvakternas ställning på arbetsmarknaden. Den ena är att man accepterar den nuvarande utvecklingen mot en faktisk sammanslagning av instituten väktare och ordningsvakter huvudsakligen organisatoriskt bundna till kommersiella bevaknings- och ordningsvaktsföretag. Denna utveckling kan förmodas leda till en av ekonomiska överväganden helt beroende kombinerad bevaknings-/ordningsvaktskår. Den hittillsvarande utvecklingen på området gör vidare sannolikt att en sådan kår skulle komma att överta fler och fler ordningshållande uppgifter från polisen. Detta är en utveckling mot separata från polisen fristående bevakningskårer som vi inte kan acceptera. Den andra möjligheten, som vi slutligt stannat för, innebär följande. Det bör gå en klar skiljelinje mellan väktare och ordningsvakter på grund av deras helt skilda arbetsuppgifter. Väktama, som är anställda hos auktoriserade bevakningsföretag, bör fortsättningsvis med av oss föreslagna undantag enbart handha de bevakningsuppgifter som avses i lagen om bevakningsföretag. De auktoriserade bevakningsföretagen bör enbart vara engagerade i de med lagen om bevakningsföretag avsedda bevakningsuppgifterna. Dessa uppgif-

ter skall enligt 7§ nämnda lag fullgöras av därtill godkända personer -

i väktare. Väktarna är enligt uppgift i stor utsträckning i fackligt organiserade transportarbetareförbundet. Det vore angeläget att även ordningsvakterna, trots Verksamhetens art av bisyssla, i större grad var fackligt organiserade i denna sin funktion. Därigenom skulle förmodligen överenskommelser om standardiserade anställningsavtal mellan parterna kunna träffas, vilka på ett enkelt sätt skulle kunna tillämpas på de enskilda anställningsförhållandena inom området. På ovan skisserade sätt skulle ett från väktarna fristående ordningsvaktsbegrepp kunna skapas. Genom detta förfarande skulle ordningsvakterna både vid tillfälliga och mera varaktiga uppdrag vara anställda direkt hos anordnaren. Detta system skulle även verksamt bidra till det önskade förhållandet att arbetstagare i allmänhet är anställda direkt hos den som de skall utföra arbetet åt. Dessutom skulle den fördelen vinnas att ordningsvaktsverksamhet endast anordnades där ett verkligt behov förelåg. Under en övergångstid bör väktare som innehar ordningsvaktsförordnande godtagas. Genom det förordade ovannämnda systemet kommer det emellertid i framtiden förmodligen att bli mindre vanligt att en och samma person är både väktare och ordningsvakt. Det är vår avsikt med det framlagda lagförslaget att dessa båda funktioner i framtiden skall hållas klart åtskilda. Något förbud för en väktare att på sin fritid vara ordningsvakt föreslås

164 över och kontrollen av ordningsvakter. . . Förmanskapet

emellertid inte. Då anordnare och ordningsvakter inte kan nå direktkontakt med varandra föreslås den arbetsförmedlande verksamheten for anställning av ordningsvakter handhas av den lokala arbetsförmedlingen alternativt av ordningsunder tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen. Därmed vinnes vaktsföreningarna en garanti för objektivitet vid förmedling av dessa anställningar. Enligt inhämtad handhas redan platslörmedlingen avseende väktarna av uppgift Det framstår som naturligt att arbetsförmedlingen även arbetsförmedlingen. handhar avseende ordningsvakterna. Det bör inte råda platsförmedlingen Förhållandet mellan en anordnare och någon tvekan om att det arbetsrättsliga är att betrakta som ett enskilt anställningsavtal och inte som en ordningsvakt ett Dessa anställningar bör Följaktligen vid behov entreprenadavtal. förmedlas av arbetsförmedlingen, exempelvis genom att upptas på dess listor över lediga platser. Den närmare motiveringen för detta ställningstagande

framgår längre fram i detta avsnitt. Ordningsvaktsföretag bör inte tillåtas bedriva ordningsvaktsverksamhet på grund av att inte enbart kommersiella intressen bör styra denna begränsade polisverksamhets utveckling. Polisen har också mycket begränsade möjligheter att kontrollera hur dessa ej auktoriserade ordningsvaktsföretag bedriver sin ordningshållande verksamhet. Ordningsvaktsföretagen får således enligt vårt förslag inte utföra eller De hos ordningsvaktsföretagen anställda bedriva ordningsvaktsverksamhet. ordningsvakterna böri stället i enlighet med detta förslag vara direkt anställda av anordnare. Vårt förslag i denna del innebär att endast anordnare av i 2 och 3 §§ LOV angivna verksamheter blir behörig att ansöka om att få bedriva ordningsvaktsverksamhet. Det arbetsrättsliga förhållandet mellan anordnare och ordningsvakt regleras i ett anställningsavtal mellan parterna. Endast i de fall som avses i 3, § LOV får auktoriserat bevakningsföretag utföra ordningsvaktsverksamhet. I dessa fall kommer arbetsförhållandet i stället att regleras genom ett avtal mellan anordnaren och det auktoriserade bevakningsföreta-

get. för anordnare av offentliga tillställningar med De påtalade problemen som inte är fackligt anslutna och som plötsligt framställer för ordningsvakter anordnaren krav på ersättning för sina tjänster är svårlösta. betungande att ålägga ordningsvakter skyldighet att ansluta sig till Någon möjlighet finns inte. En lösning skulle vara att

facklig organisation uppenbarligen

att tjänstgöra mot viss av myndighet bestämd ålägga ordningsvakt plikt ersättning. En sådan lösning strider emellertid i viss mån mot principer på den svenska arbetsmarknaden även om fall finns där vissa yrkesutövare är att utföra arbetsprestation mot ersättning enligt av myndighet skyldiga bestämd taxa, exempelvis offentlig försvarare och innehavare av taxirörelse. Vi vill dock, med hänsyn till att på berörda del av arbetsmarknaden finns mellan vilka frågan i princip kan lösas avtalsvägen, inte i organisationer dagens läge förorda ett system med skyldighet för ordningsvakt att tjänstgöra taxa. Skulle det visa sig att avtalsvägen inte är mot ersättning enligt den monopolställning de har framkomlig och att ordningsvakter utnyttjar torde en sådan lösning framdeles närmare böra övervägas. Som ett medel att komma till rätta med ovan påtalade olägenhet föreslås att

Förmanskapet över och kontrollen av ordningsvakter. . . 165

förordnandet skall kunna återkallas för den ordningsvakt som utan giltig _ anledning vägrar att utöva ordningsvaktsverksamhet. Giltig anledning till sådan vägran bör exempelvis inte vara tvist angående ordningsvaktens ekonomiska ersättning för arbetet såvida vägran inte utgör tillåten facklig stridsåtgärd. Allmänhetens intresse av att exempelvis en offentlig tillställning kommer till stånd måste anses vara viktigare än ovannämnda ekonomiska tvist. Denna tvist, som får anses vara ett civilmål av arbetsrättslig eller privaträttslig natur, får lösas i för sådan tvist föreskriven ordning. Den föreslagna möjligheten att återkalla förordnande får ses som ett pådrivande medel i önskvärd riktning. Återkallelseinstitutet måste självfallet handhas med urskillning och bör regelmässigt tillämpas endast undantagsvis och föregås av erinran om att förordnande kan återkallas om ordningsvakt utan giltigt skäl vägrar tjänstgöra. Som framgått av den lämnade redovisningen av enkätsvaren på frågan om betydelsen av ordningsvakts lokal- eller områdesanknytning hyser flertalet av de tillfrågade myndigheterna den uppfattningen att ordningshållning genom ordningsvakter med en någorlunda fast anknytning till lokal eller område där offentlig tillställning regelbundet hålls innebär fördelar i skilda hänseenden. Vi delar den uppfattningen. Enligt vår mening bör därför eftersträvas så långt det är praktiskt möjligt att ordningsvakt har fast anknytning till någon eller några anordnare av regelbundet återkommande offentliga tillställningar. För att uppnå ett sådant tillstånd bör bl. a. ej lå förekomma att ordningsvakierna av utbildningsskäl ”cirkuleras” mellan olika platser för tillställningar. Ej heller bör hinder föreligga för anordnare av offentlig tillställning eller hos sådan anställd funktionär att erhålla ordningsvaktsforordnande.

l2.4.3 Ordningsvaktsföreningar

Av enkäten till polisstyrelserna framgår att ordningsvaktsföreningar inom större antalet polisdistrikt på ett eller annat sätt fungerar som förmedlare av ordningsvakter till anordnare av offentliga tillställningar och liknande. Detta förhållande har föranlett oss att hemställa om arbetsmarknadsstyrelsens syn på frågan om förmedlingens tillåtlighet enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Arbetsmarknadsstyrelsen har i svar på denna hemställan bl. a. anfört följande. 1 sin egenskap av tillsynsmyndighet enligt arbetsförmedlingslagen har styrelsen ofta att taga ställning till frågor om gränsdragning mellan uppdragsförhållanden (entreprenader) och anställningsförhållanden. l nu förevarande fall är det fråga om åtaganden att självständigt svara för ordningens upprätthållande på en festplats (eller liknande) under viss tidsrymd. Åtagandet skall fullgöras utan att Uppdragstagaren därvid på något sätt är underställd uppdragsgivarens arbetsledning. ”Förmedling” av sådana uppdrag genom vaktkårernas försorg strider inte mot arbetslörmedlingslagen enligt styrelsens bedömning. Den omständigheten att ersättning för uppdraget regelmässigt utgår i form av lön per tidsenhet ändrar inte det grundläggande förhållandet att fråga är om ett självständigt åtagande av entreprenadkaraktär och inte om ett anställningsförhållande i arbetsförmedlingslagens mening.

över och kontrollen av ordningsvakter. . . 166 Förmanskapet

Arbetsmarknadsstyrelsens ställningstagande i frågan synes bygga på den att ordningsvakter inte står i något lydnadsförhållande till uppfattningen anordnaren av den offentliga tillställningen utan utför ett sådant självständigt uppdrag som faller utanför begreppet arbetsanställning i arbetsförmedlings-

lagens mening. Mot denna uppfattning kan följande anföras. har anordnaren att svara för att god ordning råder vid Enligt 16§ A0st tillställningen samt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende på och säkerhet som polismyndigheten meddelar. l detta bemyndiordning anses ingå bestämmanderätt avseende antalet gande,att _utfárda föreskrifter

och/eller ordningsvakter som skall anlitas vid viss offentlig

polismän tillställning? Enligt 17 § A0st må anordnare av polismyndighet åläggas att bekosta viss genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter. ordningshållning Anordnaren, som följaktligen har visst ansvar för att god ordning råder vid torde därför inte kunna frånkännas inflytande över formerna tillställningen, för den av honom bekostade ordningshållningen. Detta måste anses gälla trots att polisen utövar det direkta förmanskapet över ordningsvakterna. I enlighet med dessa ställningstaganden föreslås, som tidigare framgått, införandet av en bestämmelse av innebörd att ordningsvakt skall vara skyldig att efterkomma polismans i tjänsten givna instruktioner för ordningens och i övrigt iaktta av anordnaren meddelad anvisning. upprätthållande Genom en sådan bestämmelse åläggs ordningsvakt en -i förhållande till den - sekundär lydnadsplikt primära lydnadsplikten gentemot polisman gentemot anordnaren. Om en bestämmelse av denna innebörd genomförs torde inte någon tvekan kunna råda om att uppdrag som ordningsvakt är att anse som arbetsanställ-

ning i arbetsförmedlingslagens mening. arbetsförmedlande verk- I frågan vem som skall handha ifrågavarande samhet gör vi följande bedömning. av stor vikt för främst anordnare av offentliga tillställ- Det är självfallet ningar att ett effektivt fungerande förmedlingsorgan finns. Den förmedlingsverksamhet som bedrivs av ordningsvaktsföreningar synes i allmänhet fylla Alternativ till föreningarnas förmedling skulle kunna kraven på effektivitet. arbetsförmedlingsorganen eller tänkas vara förmedling genom de offentliga försorg. Det sistnämnda alternativet bör emelgenom polismyndigheternas lertid enligt vår mening inte förordas. Skälet härtill är främst att här avsedd förmedling knappast kan anses som en polisiär uppgift. Att ålägga polismynatt ombesörja sådan förmedling skulle enligt vår uppfattning stå i digheterna strid mot pågående strävanden att avlasta polisen uppgifter av ej polisiär

natur. Med hänsyn till vad ovan sagts om effektiviteten i den av ordningsvaktsbedrivna förmedlingsverksamheten synes det lämpligt att den får föreningar fortsätta. Den kan emellertid inte fåfortsätta i samma former som hittills utan måste ställas under viss offentlig kontroll och således författningsmässigt regleras. Anledningen härtill är främst att fördelningen av ordningsvakts-

uppdragen inte bör få bestämmas av principer internt antagna av ordnings-

*Carl G. Persson, All- Det system som förekommer med fördelning av ordningsmänna ordningsstadgan vaktsförening. m. m., 2:a uppl. s. 130. vaktsuppdragen enligt viss turlista medför nämligen ofta att ordningsvakten

Färmanskaper över och kontrollen av ordningsvakter. . . 167

ej får den någorlunda fasta anknytning till lokal eller område där offentlig tillställning hålls som vi funnit innebära sådana fördelar att den bör förordas framför ett system med “cirkulerande” ordningsvakter. Det kan inte heller anses principiellt riktigt att en ordningsvaktsförening skall äga möjlighet att bestämma vilka ordningsvakter som skall tjänstgöra vid skilda tillställningar. Enligt l6 § AOst åvilar det nämligen anordnare av offentlig tillställning att svara för att god ordning råder vid tillställningen. Med hänsyn till denna anordnaren författningsmässigt ålagda skyldighet bör denne tillerkännas ett väsentligt inflytande på valet av ordningsvakt som har att biträda honom i hans uppgift att svara för god ordning. Denna arbetsförmedlande verksamhet, som förekommer i stora delar av landet, bör bedrivas med viss kontroll och under ordnade former. Om de lokala arbetsförmedlingarna inte skall anses handha ifrågavarande verksamhet, bör den fortsättningsvis kunna få bedrivas av ordningsvaktsföreningarna, men då endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen oberoende av om ersättning utgår för förmedlingen eller ej. Härigenom skulle en viss garanti erhållas för att ifrågavarande verksamhet kom att bedrivas objektivt och effektivt. Dessutom skulle den fördelen vinnas att verksamheten genom anvisningar och eventuella påpekanden från arbetsmarknadsstyrelsen skulle bli enhetlig och få lämplig stadga. Vi föreslår därför en sådan ändring i 2 § lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling att ordningsvaktsförening får bedriva arbetsförmedling endast efter tillstånd från arbetsmarknadsstyrelsen. Av redogörelserna för samarbetet och samrådet mellan ordningsvaktsföreningar och polismyndigheter framgår att sådant förekommer i en hel del olika hänseenden. Detta torde i många fall vara till fördel ur olika synpunkter för såväl ordningsvakter som polismyndigheter. Detta gäller särskilt samråd i frågor av mer generell beskaffenhet såsom avseende utbildning, ordningsvaktsverksamhetens utförande och i frågor av principiell beskaffenhet. l många fall torde de råd och anvisningar polismyndigheten lämnar vid samrådet kunna betraktas som ett utövande av polisens förmanskap över ordningsvakterna. I andra fall kan större eller mindre tveksamhet råda om lämpligheten av samråd - särskilt gäller detta samråd i frågor vari avgörandet kan ha ekonomisk betydelse för föreningens medlemmar. Det tydligaste exemplet på fråga av den arten är sådan som gäller bestämmande av antalet ordningsvakter vid offentlig tillställning. Vi vill emellertid inte uttala att samråd inte bör få förekomma i denna eller liknande frågor. Det bör emellertid understrykas att den uppfattning som en ordningsvaktsförening eller representant för sådan framför med avseende på antalet ordningsvakter vid viss tillställning måste behandlas med stor varsamhet av polismyndigheten och att den självfallet aldrig ensam bör få ligga till grund för polismyndighets beslut att ålägga anordnare skyldighet att bekosta ordningsvakter. Att låta ordningsvaktsförening föreslå lämpliga kandidater till ordningsvaktsutbildning, vilket enligt en redogörelse synes förekomma i ett polisdistrikt, är enligt vår uppfattning ett förfarande som innebär en mindre lämplig begränsning av den krets personer vari urval kan ske i jämförelse med exempelvis annonsering i pressen.

13 Jakt- och ñsketillsyn

13.1 Inledning

I direktiven uttalas Följande Bland de problem av mera principiell betydelse som utredningen bör ägna uppmärksamhet åt under sitt arbete vill jag slutligen nämna frågan huruvida personer som utövar jakt- eller fisketillsyn eller utför andra liknande. till viss speciallagstiftning knutna övervakningsuppdrag, skall behöva utrustas med några av de särskilda befogenheter som följer med ett förordnande som ordningsvakt.

13.2 Gällande rätt beträffande jakt- och

fisketillsyn

l3.2.l Jaktrillsyn

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna rörande jakt torde i princip få anses vara en uppgift som ankommer på polisen. Alla brott mot jaktlagen faller nämligen under allmänt åtal. Beträffande vissa brott fordras för att åtal skall få väckas dock att målsägande angivit brottet till åtal eller att åtal finnes påkallat från allmän synpunkt. Vad beträffar överträdelser av jaktstadgan eller på grund därav meddelade föreskrifter gäller att samtliga åtalas av allmän åklagare även om angivelse ej skett. Överträdelser av jaktstadgan är dessutom - med ett undantag - envar berättigad att åtala. För polisens tillsyn över efterlevnaden avjaktlagstiftningen gäller reglerna i rättegångsbalken. Polisman har således möjlighet att verkställa beslag, husrannsakan, kroppsvisitation eller att gripa misstänkt om det ifrågasatta brottet och omständigheterna i övrigt är sådana att förutsättningar finns för sådana åtgärder. Förutom polismän är på grund av särskilda bestämmelser även vissa andra statliga befattningshavare ålagda att utövajakttillsyn. Enligt 1 § kungörelsen (1955:275) angående skyldighet för befattningshavare vid tullverkets kustoch gränsbevakning att utöva jakt- och fisketillsyn m. m. åligger det sådan befattningshavare att i den utsträckning som framgår av bestämmelserna i 26 § 1 mom. och 31 §jaktlagen utöva tillsyn över efterlevnaden av nämnda lag. Sådan befattningshavare har även att utöva tillsyn över efterlevnaden av jaktstadgan samt övriga av regeringen eller underordnad myndighet meddelade bestämmelser om jakt. I 26§ 1 mom. jaktlagen föreskrivs skyldighet för jagande att vid jakt medföra gällande jaktkort. Han är skyldig att på anfordran uppvisa kortet för

170 Jakt- och jisketi/lsyn

sådan befattningshavare som nyss nämnts. Skyldighet att uppvisa kortet föreligger även i förhållande till polisman, med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare vid domänverket eller lantbruksnämnds rennäringsavdelning, stiftsjägmästare eller dennes biträden. Skyldighet föreligger vidare gentemot den som äger, innehar eller vårdar marken eller den som eljest ägerjakträtt där. Befogenhet att kräva uppvisande av jaktkort är för befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdelning och stiftsnämnd begränsad till mark som står under hans förvaltning eller uppsikt. l 31 § andra stycketjaktlagen finns bestämmelse om rätt för ovan nämnda befattningshavare - med undantag för stiftsjägmästare och dennes biträden samt för polisman och med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning att ta egendom i beslag, då någon som olovligtjagar på annans jaktområde anträffas på bar gärning. Denna rätt avser jaktbyte, vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon. annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon och gäller på område, där jakträtt

tillkommer kronan, samt på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen, som

står under statens omedelbara disposition, och på renbetesfjällen. Då det är fråga om djur, som enligt 18 §jaktlagen tillkommer kronan, får rätten att ta i beslag utövas även på område där jakträtten tillkommer annan än kronan. Enligt 31 § första stycket jaktlagen gäller att, om någon anträffas på bar gärning, som olovligt jagar på annans markområde, jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i visst fall får frånta den jagande jaktbytet och eljest ta detta i beslag. Under angivna omständigheter får nyss nämnda personer även ta i beslag sådana vapen och redskap m. m. som angivits i föregående stycke. Anträffas någon på bar gärning med jakt eller fångst förbjudna enligt jaktstadgan, föreskrivs i 31§ jaktstadgan att envar har rätt att beslagta egendom, som kan förklaras förverkad. Denna egendom är djur, skinn, bo eller ägg som åtkommits genom vissa brott mot jaktstadgan samt vapen, ammunition, annat jakt- eller fångstredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fordon och släpfordon som använts eller medförts som hjälpmedel »vid sådant brott. Till reglerna om jakttillsyn bör räknas även bestämmelser i vapenlagen (1973:1176) och vapenkungörelsen (1974:123), som ger vissa befogenheter åt bl. a. ordningsvakt för jaktbevakning och andra. I 32 § vapenlagen finns bestämmelser enligt vilka vapen och ammunition i vissa fall kan omhändertas. Föreligger risk för missbruk av skjutvapen kan polismyndigheten besluta att vapnet och ammunition som hör till detta skall omhändertas. Är faran för missbruk överhängande får polisman även utan sådant beslut omhänderta vapnet och ammunitionen. Polisman som gjort sådant omhändertagande skall skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten. Vad som sagts om polisman gäller även ordningsvakt, som med stöd av myndighets förordnande utövar jaktbevakning, samt personal vid domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning vid Iantbruksnämnd. Enligt 40 § vapenlagen gäller att egendom med vilken tagits befattning eller förfarits på visst sätt som utgör brott enligt vissa bestämmelser i vapenlagen kan förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Beträffande beslag

. Jakr- och .Iisketillsyn 171

av egendom, som enligt det nyss sagda kan antas vara förverkad, gäller bestämmelserna i RB om beslag med vissa avvikelser, bl. a. att ordningsvakt, som med stöd av myndighets förordnande utövar jaktbevakning, samt personal vid domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd äger samma rätt att ta egendomen i beslag som tillkommer polisman (4l § vapenlagen). I 46 § vapenkungörelsen föreskrivs skyldighet for den som medför vapen att samtidigt medföra tillståndsbevis eller i vissa fall andra handlingar. Om någon medför vapen utan att kunna visa handling som han är skyldig att ha med sig får polisman omhänderta vapnet; detta kan återfås hos polismannen eller polismyndigheten i orten, om den som medfört vapnet styrker att han var berättigad att inneha det (47 § forsta stycket). Vad gäller rätt att omhänderta med stöd av 47 § första stycket likställs med polisman ordningsvakt, som med stöd av myndighets förordnande utövar jaktbevakning, samt personal vid domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd. Som framgår av den givna redogörelsen för reglerna om jakttillsyn är olika befattningshavare och andra personer engagerade i denna och har möjligheter att ingripa vid överträdelser mot olika bestämmelser som reglerar jaktvärden. Dessa befattningshavare m. fl. är följande.

Polispersonal Med polismansbefogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning Befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning Befattningshavare vid domänverket

FFWPWNT*

Befattningshavare vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning

Stiftsjägmästare och dennes biträden Jakträttsinnehavare samt den som äger, innehar eller vårdar mark ävensom deras folk 8. Envar

13.2.2 F isketillsyn Liksom beträffande tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna rörande jakt får motsvarande tillsyn av fiskelagstiftningen anses vara en uppgift som i princip åvilar polisen. Även brott mot liskelagstiftningen faller med något undantag under allmänt åtal. Vad gäller polisens tillsyn över efterlevnaden av fiskelagstiftningen må hänvisas till vad som sagts i början av avsnitt l3.2.1. Förutom polismän är även andra befattningshavare engagerade inom fisketillsynen. Dessa är följande. 1. Fisketillsynsman förordnad av fiskeristyrelsen eller länsstyrelse i enlighet med Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för fisketillsynsmän 2. Befálhavare på statens fartyg, vilket blivit utsänt för att övervaka ordningen på fiskeplats 3. Befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning, vilka enligt den i avsnitt l3.2.l nämnda kungörelsen angående skyldighet för befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning att utöva jakt- och fisketillsyn m. m. har att i viss utsträckning medverka i

172 Jakt- och fiskerillsyn SOL 1978:33

fisketillsyn 4. Ordningsvakt för fiskebevakning förordnad med stöd av 90§ PI. Ordningsvakt för fiskebevakning finns ej omnämnd i gällande fiskelagstiftning utan är ett institut som utvecklats i praxis med stöd av 90§ Pl och tidigare gällande motsvarande bestämmelse. De olika befattningshavarnas m. fl. befogenheter vid tillsynen redovisas här med uppdelning i olovligt och olaga fiske samt i de olika kategorierna med tillsynsuppgifter - med undantag av polismän.

Vid olovligt fiske

F isketillsynsmari Enligt 1 § 2 p. 1955 års instruktion äger fisketillsynsman inom det område forordnandet avser övervaka efterlevnaden av fiskelagen och är skyldig inskrida mot sådana överträdelser av lagen, vilka kränker kronans fiskerätt eller sker i vatten där varje svensk medborgare får bedriva fiske. Fisketillsynsmans undersökningsbefogenhet vid olovligt fiske framgår av 2 § 1955 års instruktion. Enligt denna bestämmelse äger han undersöka fisk, som han misstänker ha olovligen fångats, ävensom fiskeredskap och fisksump, varvid han har rätt att ur vattnet uppta utlagda fiskeredskap och fisksumpar. Motsättningsvis sträcker sig fisketillsynsmans undersökningsbefogenhet inte till andra objekt än de uppräknade, dvs. inte till förvaringspersedlar, båtutrymmen eller utrymmen i motorfordon. Beträffande fisketillsynsmans befogenhet att verkställa beslag vid olovligt fiske och hans skyldigheter i samband därmed hänvisar 3 § 1955 års instruktionen till 37§ fiskelagenl här avsedd del har lagrummet följande innehåll. Ertappas någon å bar gärning. då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, må lisketillsynsman som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen - -- beslagta fångsten och redskapet ävensom båt eller annat, som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet. --- Har egendom tagits i beslag enligt första stycket, skall anmälan därom göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget. Vad gäller fisketillsynsmans befogenhet att hos utmätningsman göra ansökan om handräckning hänvisar 3§ 1955 års instruktion till 39§ fiskelagen. Av detta lagrum framgår,att om allmänt fiskeriintresse berörs, får bl. a. av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen forordnad fisketillsynsman ansöka om handräckning dels då det finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra, om rättelse ej följer genast efter det tillsägelse skett, dels om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från att fiska. Befogenhet att lämna handräckning tillkommer utmätningsmannen i orten, sedan han med trovärdig person hållit syn på stället, och handräckningen lämnas på den tredskandes bekostnad.

.Iaktoch _/isketillsyn 173

Be/Zilhavare pâ statligt fartyg, vilket blivit utsänt för att övervaka ordningen pa° /iskeplats

Enligt 8 § första stycket 1955 års instruktion skall vad däri föreskrivs om fisketillsynsman äga motsvarande tillämpning i fråga om sådan befälhavare, vilken vid olovligt fiske således har samma skyldigheter och befogenheter som fisketillsynsman.

Befattningshavare vid tullverkets kustbevakning

Enligt 3 § första stycket 2 p. 1955 års kungörelse är sådan befattningshavare skyldig att inskrida endast vid sådana överträdelser av fiskelagen, vilka kränker kronans fiskerätt eller sker i vatten, där varje svensk medborgare får bedriva fiske. Motsvarighet till bestämmelsen i l § 2 p. 1955 års instruktion att fisketillsynsman äger att inom sitt område övervaka efterlevnaden av fiskelagen saknas för befattningshavare vid tullverkets kustbevakning. Bortsett från denna begränsning är sådan befattningshavares befogenheter vid olovligt fiske desamma enligt vad ovan angivits som fisketillsynsmans till följd av hänvisning i 3 § andra stycket 1955 års kungörelse.

Befattningshavare vid tullverkets gränsbevakning

Beträffande sådan befattningshavare gäller enligtj4 att § 1955 års kungörelse

det åligger honom att efter förordnande av länsstyrelse eller fiskeristyrelsen

vara fisketillsynsman inom sitt tjänstgöringsområde. Efter sådant förordnande har han samma befogenheter och skyldigheter som fisketillsynsman.

Ordningsvakt för fisketillsyn

Beträffande sådan ordningsvakt finns ej några bestämmelser som ger honom några befogenheter utöver vad som följer av ordningsvaktsförordnandet. Vid olovligt fiske torde han därför ej ha andra befogenheter än dem som tillkommer den innehavare av fiskerätt på vars han utövar uppdrag fisketillsyn. Tidigare har återgivits fisketillsynsmannens befogenhet enligt 37 § fiskelagen att verkställa beslag. Enligt samma lagrum tillkommer samma befogenhet, där fisket kränker enskild fiskerätt, vederbörande rättsägare eller hans folk.

Vid olaga fiske

F isketillsynsman

Fisketillsynsmans undersökningsbefogenhet vid olaga fiske har samma innebörd och omfattning som vid olovligt fiske. Fisketillsynsmans befogenhet att verkställa beslag samt hans skyldigheter i samband därmed framgår av 34-36 §§ och 38§ fiskeristadgan, till vilka bestämmelser hänvisas i 3§ 1955 års instruktion. Bestämmelserna har följande lydelse.

sou 197333 174 Jakr- och _fiskerillsyn

34 §. Ertappas någon på bar gärning, då han bedriver olaga fiske eller vidtager mot bestämmelse som avses i straflbelagd förberedelse till sådant brott eller fiskar i strid utestående. 31 § första stycket 4, eller anträffas i fiskevatten redskap, som är olagligen befälhafår fisketillsynsman, som har förordnats av länsstyrelse eller fiskeristyrelsen, vare på statens fartyg, vilket blivit utsänt för att övervaka ordningen på fiskeplatssamt som enligt 32 § befattningshavare vid tullverkets kustbevakning beslagtaga egendom, förklaras denna stadga eller 36 § fjärde stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske kan om förverkad, ävensom båt eller annat, som kan antagas äga betydelse for utredningen där fisket kränker enskild fiskerätt. brottet. Enahanda befogenhet tillkommer, vederbörande rättsägare eller hans folk. infört Tulltjänsteman eller lotstjänsteman. vilken påträffar fisk som någon olovligen eller sökt införa till riket, har att verkställa beslag å fisken. denna 35 §. I beslag tagen fisk som uppenbarligen bör förklaras förverkad enligt är levnadsduglig skall , om det stadga och 36 § lagen (1950:596) om rätt till fiske och som i kan ske utan särskilda kostnader eller besvär. omedelbart efter beslaget åter utsättas det vatten vari den fångats. Vid utsättandet skall, där omständigheterna så medgiva,

trovärdigt vittne närvara. 36 §2 Den som verkställt beslag jämlikt 34 §skall anmäla beslaget till vederbörande anmälan göras även om polis- eller åklagarmyndighet. Om fisk beslagtagits, skall sådan fisken utsatts enligt 35 av vad i Mottagaren av anmälan som avses i forsta stycket har att. med iakttagande denna stadga eller i allmänhet finnes om beslag föreskrivet, förfara som om han själv

gjort beslaget. 38 Vad i 35 och 37 §§ är stadgat skall iakttagasjämväl i fall då grund för beslag eller förverkande tillika föreligger enligt lagen om rätt till fiske.

åligger det lisketillsynsman att skyndsamt Enligt 4 § 1955 års instruktion överträdelser mot de för fisket gällande forfattningarna och föreanmäla skrifterna till polis- eller åklagarmyndigheten i orten eller närmaste polis-

man.

på statens fartyg som blivit utsänr att övervaka ordningen på

Befälhavare

jiskeplars

skall vad däri föreskrivs om fisketillsynsman Enligt 8 § 1955 års instruktion tillämpning i fråga om sådan befälhavare, vilken vid olaga äga motsvarande fiske således har samma befogenheter och skyldigheter som fisketillsyns-

man.

Befattningshavare vid ful/verkets kusrbevakning

har sådan befattningshavare Enligt 3 § första stycket l p. 1955 års kungörelse över efterlevnaden av fiskeristadgan och jämlikt samma att utöva tillsyn stadga utfärdade föreskrifter ävensom övriga av Kungl. Majzt eller underodnad myndighet meddelade bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. som Av 3 § andra stycket samma kungörelse framgår att för den fisketillsyn åvilar nämnd befattningshavare gäller bestämmelserna i 2-4 §§ 1955 års

instruktion. Befattningshavare har således samma undersökningsbefcgen-

het, beslagsbefogenhet och anmälningsskyldighet som fisketillsynsman.

Jaktoch fisketillsyn 175

Befattningshavare vid tal/verkets gränsbevakning

Beträffande sådan befattningshavare gäller som tidigare nämnts att det åligger honom att efter förordnande av fiskeristyrelsen eller länsstyrelse att vara fisketillsynsman inom sitt tjänstgöringsområde. Efter sådant förordnande gäller beträffande hans befogenheter och skyldigheter vad som sagts om fisketillsynsman.

Ordningsvakter_ för _liskebevakning

Här må hänvisas till vad ovan anförts under rubriken ”Vid olovligt fiske” beträffande sådana ordningsvakter. Av det där sagda torde följa att ordningsvakt för fiskebevakning endast äger den befogenhet, som enligt 34 § fiskeristadgan, då fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer vederbörande rättsägare eller hans folk.

Vid olovligt fiske och olaga fiske

Även vederbörande rättsägare och hans folk äger, som i viss mån framgått, vissa befogenheter och skyldigheter vid olovligt fiske och olaga fiske.

Vid olovligt fiske, som kränker enskild fiskerätt. har således vederbörande

rättsägare och hans folk under de förutsättningar som anges i 37 § fiskelagen samma befogenhet att verkställa beslag samt skyldighet att anmäla detta som fisketillsynsman. Anmälningsskyldigheten till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet gäller emellertid inte fångst, som beslagtagits av innehavare av enskild fiskerätt eller hans folk, såvida inte grund för beslaget föreligger även enligt annan författning än fiskelagen. Sådan fångst, beträffande vilken anmälningsskyldighet inte föreligger, får utan anmälan behållas av fiskerättshavaren. Vid olaga fiske, som kränker enskild fiskerätt, har vederbörande rättsägare och hans folk samma beslagsbefogenhet samt skyldigheter som tillkommer fisketillsynsman, se ovan under rubriken ”Vid fiske” olaga återgivna bestämmelser i fiskeristadgan. Lättnad i anmälningsplikten motsvarande den som stadgas i 37 § tredje stycket fiskelagen finns ej i fiskeristadgan. Skälet härtill är naturligtvis att fångst åtkommen genom olaga fiske ej får behållas av fiskerättshavaren.

Vid olovligt införande till riket av fisk

Som en-.speciell beslagsbefogenhet må nämnas den skyldighet enligt 34§ andra stycket fiskeristadgan tulltjänsteman eller lotstjänsteman, vilken påträffar fisk som någon olovligen infört eller sökt införa till riket, har att verkställa beslag av denna.

13.2.3 Tvângsâtgärder enligt rättegångsbalken

För polisman gäller, som tidigare antytts, att han vid bekämpning av brott mot jakt- och fiskelagstiftningen fullt ut kan använda de straffprocessuella tvångsmedel han enligt RB har till sitt förfogande: gripande, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning; självfallet dock endast

sou 1978:33 176 Jakr- och _fiskerillsyn

förutsättningarna for användning av dessa om de i RB närmare angivna tvångsmedel är för handen. m. fl. Beträffande de övriga i det föregående angivna befattningshavarna torde beträffande deras möjlighet att använda tvångsmedel enligt RB följande

gälla.

Gripande

Enligt 24kap. 7§ andra stycket RB gäller att den, som begått brott varå fängelse kan följa och påträffas på bar gärning eller flyende fot, får gripas av envan

Beslag får lägga l 27 kap. 4 § RB stadgas att den som med laga rätt griper misstänkt beslag på föremål, som därvid påträffas; anmälan om beslaget skall skyndsamt göras till undersökningsledaren eller åklagaren, som har att pröva om beslaget skall bestå. Endast föremål. som skäligen kan antagas äga betydelse for utredning om brott eller vara någon genom brott avhänt eller på grund av brott forverkat, får tas i beslag.

for vilken nu redogjorts jämford

Som framgår av den beslagsbestämmelse om beslag i jakt- och ñskelagstiftningen finns i viss med bestämmelserna en dubbel angående beslag på hithörande område. utsträckning reglering är å ena sidan vidsträcktare Reglerna om beslag i nämnda speciallagstiftning av de i än reglerna om beslag i RB på det sätt att beslag kan verkställas utan samband med speciallagstiftningen angivna personkategorierna enligt denna speciallagstiftning är å andra sidan gripande. Beslagsrätten begränsad i förhållande till beslagsrätten enligt RB på så sätt att rätten ej envar utom såvitt avser beslag enligt 31 § jaktstadgan.

tillkommer

åklagaren, undersökningsledaren eller

Någon rätt för annan än särskild av -rätten förordnad eller i vissa fall polisman att företa förrättningsman eller.kroppsbesiktning för eftersökande av husrannsakan, kroppsvisitation föremål som kan vara underkastat beslag finns ej (28 kap. 4, 5, ll och 13 §§ RB).

132.4 Jakt- och rätt att använda våld

jisketillsynspersonals

Som tidigare framgått är varje medborgare enligt 2 kap. 6 § RF gentemot det allmänna skyddad bl. a. mot påtvingat kroppsligt ingrepp; detta skydd kan ikraftträgenombrytas endast genom lag. Efter den nya regeringsformens gentemot enskild dande kan till stöd för sådant ingrepp från det allmänna åberopas endast lag eller övergångsvis annan forfattningsbestämmelse. Indirekt stöd av lag eller annan författning torde vara tillräckligt. Fråga är huruvida de befattningshavare som har att eller äger utöva jaktkan anses därvid ha rätt att använda våld for att verkställa de eller fisketillsyn åtgärder vartill de har befogenhet. for jakt- och/eller fisketillsyn är Beträffande polismän och ordningsvakter klart att de ha-rätt att använda våld. För polisman följer sådan rätt såväl av 24 av i vart fall nyss angivna kap. 2 § BrB som av 16 § Pl och för ordningsvakt

Jakt- och 177

/iskeIi/lsyn

bestämmelse i Pl. Huruvida ordningsvakt kan anses vara polisman i den bemärkelse detta begrepp har i 24 kap. 2 § BrB är oklart. I ytter.igare ett fall finns klart lagstöd för rätt till våldsanvändning. Som tidigare nämnts äger envar under vissa förutsättningar gripa den som är misstänkt för brott. Enligt bestämmelse i 24 kap. 2 § BrB har den som äger beröva någon friheten rätt att bruka det våld som med till hänsyn omständzgheterna kan anses försvarligt för den händelse den gentemot vilken frihetsberövandet riktas söker undkomma eller hindra åtgärden. Rätten att i detta fall bruka våld gäller således envar varav följer att samtliga tidigare angivna befattningshavare får bruka våld vid gripande av brottsling. Beträffande övriga befattningshavare får anses något ovisst om de vid utövande av sina olika befogenheter vid jakt- och lisketillsynen har rätt att bruka våld. Bestämmelse som innefattar direkt stöd för dessa att använda våld saknas. Fråga är därför om de bestämmelser, som deras anger befogenheter, kan anses innefatta ett sådant indirekt stöd för våldsanvändning, som anses vara tillräckligt. Här skall anges de olika befogenheterna samt svar sökas på den nyss angivna frågan.

Befogenhet att kräva jörereende av jaktkort (26 § 1 mom. jaktlagen)

Någon möjlighet att framtvinga företeende av jaktkort föreligger inte. Detta gäller även för polisman och ordningsvakt. Något behov av sådan möjlighet torde inte heller föreligga.

Befogenhet att frånta någon jaktbyte. (31 § första stycketjaktlagen)

Enligt 8 kap. 8 § BrB gäller att den som med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något skall dömas för egenmäktigt förfarande. Att detta straffstadgande är tillämpligt på den som uppträder på däri angivet sätt mot den som söker utöva fråntaganderätt torde vara helt klart. Härav torde även följa av de allmänna reglerna om nödvärn i 24 kap. l § BrB att den berättigade får använda våld för att genomföra fråntagande om detta mötes av motvärn. Det kan vidare möjligen hävdas att ett stadgande varigenom någon tilläggs rätt att frånta någon något skall anses innefatta sådant indirekt stöd för våldsanvändning som betecknats som tillräckligt.

Befogenhet att verkställa beslag (31 § första och andra styckena jaktlagen, 31 §jaktstadgan, 37 §jiskelagen, 34 27 kap. gffiskeristadgan,

4 § RB samt 41 § vapenlagen)

Här må till en början anmärkas att i 37 § fiskelagen begreppet beslag används även om sådan åtgärd som motsvarar fråntagande enligt 31 § första stycket jaktlagen. Beträffande beslag av den arten enligt fiskelagen torde vad ovan sagts i anslutning till befogenheten att frånta enligt 31 § första stycket jaktlagen vara tillämpligt. Vad därefter gäller beslag enligt 31 § jaktlagen och sådant beslag enligt 37 §

178 Jakr- och /iskerillsyn

som ej motsvarar fråntagande och frågan huruvida hindrande av fiskelagen sådan åtgärd på sätt som anges i 8 kap. 8 § BrB kan anses som egenmäktigt förfarande må återges följande av dåvarande chefen för jordbruksdeparte-

mentet gjorda uttalande i prop. 1970:32 med förslag till ändring av jaktlagen m. m.

sätter sig till motvärn mot Enligt 31 §2 mom. (jaktlagen) skall den,som vid olovligjakt jakträttsinnehavaren eller annan i momentet angiven person när denne vill hindra straffas enligt 8 kap. 8 § jägaren från gärningen eller ta från honom vad han kommit åt, omfattar brottsbalken, dvs. för egenmäktigt förfarande. Enligt gärningsbeskrivningen rätt detta brott bl. a. att någon med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av l 2 att kvarhålla eller taga något. I Beckmans m. fl. Kommentar till brottsbalken, band uppl. s. 308 betonas bl. a. att den rätt till självtäkt, som det här är fråga om, är en rätt att

kvarhålla eller taga något. Självtäkt är alltså inte detsamma som att hindra någon från att begå brott. l kommentaren anförs vidare. Bestämmelsen i 31 § 2 mom. jaktlagen, vari genom hänvisning till förevarande lagrum straffbelägges motvärn mot jakträttsinnehavare som söker hindra olovligjakt. utsträcker det straflbara området utöver vad i icke finns i lagen lagrummet självt straffbelägges. Då någon motsvarande bestämmelse om rätt till fiske, är det tveksamt. om det straffbara området vid fiske är lika vidsträckt. vid tillkomsten Jag vill med anledning härav erinra om att denna fråga behandlades anförde då att en hänvisning i av 1950 års fiskerättslag. Departementschefen till straflbestämmelsen om egenmäktigt förfarande måste anses fiskerättslagen detta uttalande utan överf1ödig(prop. 1950:60 s. 133). Lagrådet och riksdagen lämnade också erinran. Jaktlagens bestämmelse måste med hänsyn till vad sålunda förekommit anses överflödig och den bör för enhetlighetens skull upphävas

uttalandet till den tolkningen att Det återgivna synes kunna ge anledning att våld eller hot om våld gentemot envar av dem som utövar sin befogenhet verkställa eller 37 § fiskelagen skulle innefatta beslag enligt 31 § jaktlagen förfarande. Mot en sådan tolkning synes emellertid följande egenmäktigt uttalande tala?

För övrigt skall som egenmäktigt förfarande betecknas varje motvärn eller liknande att hyresvärden angrepp mot laga självtäkt, alltså ej blott i de förut nämnda fallen kvarhåller hyresgästens lösören eller jakträttsinnehavaren fråntager den på bar gärning anträffade tjuvskytten hans jaktredskap och hundar utan även i sådana fall som intagande av kreatur. Däremot är denna straffbestämmelse icke tillämplig på

hindrande av sådana befogenheter som icke avser hävdande av någon rättighet. t. ex. den enligt 31 § jaktstadgan envar tillkommande befogenheten att taga jakt- och fångstredskap ävensom hundar från den som idkar förbjuden jakt.

för om motvärn eller liknande angrepp mot den som söker Avgörande eller 37 § fiskelagen skall kunna verkställa beslag enligt 31 § jaktlagen betecknas som egenmäktigt förfarande torde därför vara huruvida åtgärden kan anses avse hävdande av en rättighet. I vissa fall torde det vara klart att så eller deras folk utövar rätten är fallet, nämligen då jakt- eller fiskerättshavare att verkställa rätt att använda beslag enligt berörda lagrum. Frågan om dessas i enlighet med vad sagts i anslutning till våld torde då vara att bedöma lProp. 1970:32 s. 12 befogenheten att frånta någon jaktbyte. Frågan huruvida verkställande av beslag utfört av i nyss nämnda lagrum 7 Beckman m. fl. Komav en rättighet är angivna befattningshavare kan anses utgöra hävdande mentar till brottsbalken Besvaras den nekande kan stöd för våldsanvändning av dessa l, 3 uppl. s. 308. svårbedömd.

Jakt- och

fisket/Ilsyn 179

befattningshavare vid verkställande av beslag inte sökas i nödvärnsrätten gentemot egenmäktigt förfarande. Om våld skall få användas av dessa blir då beroende av om lagtexternas formuleringar “rått att taga . . . i beslag” och ”beslagtaga” kan anses innefatta indirekt stöd för våldsanvändning. Vad härefter gäller rätten för envar att jämlikt 31 §jaktstadgan verkställa beslag framgår av nyss anförda kommentar till 8 kap. 8 § BrB att utövande av denna befogenhet ej avser hävdande av någon rättighet. Stöd för våldsanvändning kan därför i detta fall ej sökas i nödvärnsrätten gentemot egenmäktigt förfarande utan svaret på frågan om envars rätt att i dessa fall bruka våld blir på sätt som sagts i föregående stycke beroende av tolkningen av uttrycket ”beslagtaga”. Beträffande rätten att bruka våld vid beslag enligt 34 § fiskeristadgan äger vad i föregående stycke sagts motsvarande tillämpning. Dock torde motvärn mot beslag som, där fisket kränker enskild fiskerätt, verkställs av fiskerättshavare eller dennes folk böra anses som egenmäktigt förfarande med de konsekvenser i fråga om rätt att använda våld som tidigare angivits. När det gäller rätten att verkställa beslag enligt 27 kap. 4 § första stycket RB är den,såvitt här är av intresse, knuten till envars rättjämlikt 24 kap. 7 § andra stycket RB, att gripa misstänkt. Som tidigare redovisats äger den som med laga rätt berövar någon friheten rätt enligt bestämmelse i 24 kap. 2 § BrB att därvid använda visst våld. Frågan huruvida våld får användas vid beslag som verkställs i denna situation torde därför endast ha teoretiskt intresse. Den som är berättigad att gripa äger ju betvinga eventuellt motstånd mot gripandet. För verkställande av beslag torde därefter våldsanvändning ej vara erforderlig. Den principiella frågan kvarstår dock om uttrycket ”må lägga beslag på i 27 kap. 4 § första stycket RB kan anses innefatta tillräckligt stöd för användning av våld. Vad gäller motvärn gentemot den som utövar befogenhet enligt 41 § vapenlagen att beslagta viss egendom torde detta aldrig kunna anses som egenmäktigt förfarande och frågan är därför huruvida rätten att beslagta kan anses innefatta tillräckligt stöd för brukande av våld.

Befogenhet att omhänderta vapen (32 § vapenlagen samt 47 § första

stycket och 48 § vapenkungärelsen) Här blir frågan om i uttrycket ”omhändertaga vapnet” kan anses ligga ett sådant indirekt stöd för våldsanvändning som krävs.

Befogenhet att undersöka

fisk m. m. samt befogenhet att ur vattnet uppta

fiskeredskap m. m. (2 § 1955 års instruktion)

Frågan är densamma som i föregående stycke. Innefattar uttrycken ”äger undersöka fisk . . .ävensom liskeredskap och ñsksump”ochäger. . .rätt att ur vattnet upptaga utlagda fiskeredskap och lisksumpar” sådant stöd som där sagts. Det ovan anförda ger vid handen att rätt att använda våld vid utövande av befogenheter enligt jakt- och fiskelagstiftningen med säkerhet tillkommer polismän samt ordningsvakter för jakt- och/ eller fisketillsyn på grund av det stöd som finns härför i 24 kap. 2 § BrB och 16§ PI.

180 Jakr- sou 1978:33 och _fisketil/syn

Vad beträffar övriga befattningshavare kan sådan rätt anses tillkomma dem i de situationer då motvärn mot dem vid utövande av rätt att frånta förfarande någon något eller att beslagta något är att anse som egenmäktigt med den följd att rätt till nödvärn föreligger. I övriga situationer får frågan om rätten att använda våld anses svårbedömd och dess besvarande beroende av tolkningen av innebörden av vissa uttryck, vilken tolkning måste ske mot bakgrund av det genom RF varje medborgare tillförsäkrade skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp.

Förordnanden av förjakt- och/eller fiske-

13.3 ordningsvakter tillsyn samt förordnanden av frsketillsynsmän

Enligt svaren på enkäten till polisstyrelserna fanns under 1974 gällande förordnanden för ordningsvakter, 1 624 avseende jakttillsyn samt 263 avseende frsketillsyn. från länsstyrelserna fanns under angiven tidsperiod 916 Enligt uppgifter av länsstyrelserna förordnade ordningsvakter för jakttillsyn. För frsketillsyn förordnar länsstyrelserna i allmänhet frsketillsynsmän enligt 1955 års instruktion. Det har emellertid även förekommit att länsstyrelse förordnat ordningsvakt for frsketillsyn enligt 90§ PI. Någon säker uppgift om antalet sådana Förordnanden föreligger inte. Rikspolisstyrelsen har uppgivit att under 1974 fanns sju av styrelsen utfärdade ordningsvaktsförordnanden avseende kombination av jakt- och frsketillsyn. Den tveksamhet som föreligger beträffande rätta formen för förordnande den 10 av personer med uppgift att utöva frsketillsyn framgår av en skrivelse mars 1975 från länsstyrelsen i Stockholms län till polisstyrelserna i länet. l denna uttalas följande. då det Länsstyrelsen i Stockholms län har sedan omkring tio år tillämpat den praxis gäller övervakning av efterlevnaden av gällande föreskrifter om fiske att länstyrelsen utfärdat förordnande enligt Kungl. Majzts instruktion (1955:274) för lisketillsynsmän endast för personer som innehar allmän tjänst inom ñskeriadministrationen (fiskerikonsulent eller annan). Övriga för frsketillsynsuppdrag ifrågakommande personer har av länsstyrelsen förordnats som ordningsvakter enligt polisinstruktionen med särskilt av liskeriföreskrifternas efterlevnad. angivande att uppdraget avser övervakning Polisstyrelserna i länet har också uppmanats att i de fall där det varit fråga om inom endast ett polisdistrikt förordna ordningsvakt för ändamåfrskeövervakning let. till fritidsfrskeutred- Länsstyrelsen har i olika sammanhang bl. a. i framställning ningen och i yttrande över utredningens betänkande ”Fritidsfrskef” (SOU 1968:43) den ovan efterlyst klarare bestämmelser angående förordnande för den som skall utöva berörda tillsynen. Sådana bestämmelser eller anvisningar har hittills inte utfärdats. Chefen för justitiedepartementet har emellertid den 14 juni 1974 bemyndigats tillkalla en sakkunnig som skall göra en allmän översyn av de problem av skilda slag som hänger samman med den form av bevakning och ordningshållning som utföres av särskilt förordnade ordningsvakter. Enligt utfärdade direktiv bör den sakkunnige även ägna uppmärksamhet åt frågan huruvida de personer som utövarjakt- eller lisketillsyn skall behöva utrustas med särskilda befogenheter. Vissa polisstyrelser i länet har gjort invändningar mot länsstyrelsens ovan beskrivna praxis.

Jakr- och /iskeIi/lsyn 181

lnhämtade upplysningar ger vid handen att ett flertal länsstyrelser i fråga om fisketillsyn endast meddelar förordnanden enligt instruktionen (1955:274) för fisketillsynsmän. Med hänsyn till de gjorda invändningarna och till andra länsstyrelsers förfarande avser länsstyrelsen i Stockholms län att - utan att avvakta resultatet av den här ovan angivna översyn som chefen för justitiedepartementet föranstaltat om - i fortsättningen då behov av särskilda förordnanden for fiskeövervakning är för handen utfärda sådana enligt 1955 års instruktion. Länsstyrelsen kommer därvid att behandla inkommande ansökningar restriktivt och lämna bifall endast i de fall då ett verkligt behov av övervakning föreligger. Generellt kommer också att krävas att den, för vilken förordnande söks, har genomgått särskild, i samarbete med länspolischefen anordnad utbildning. Ansökningar som eventuellt finns hos polisstyrelserna men inte där slutbehandlats bör med yttrande sändas in till länsstyrelsen.

Beträffande förordnanden av ordningsvakt för ändamål som här avses har rikspolisstyrelsen meddelat följande anvisningar i AM 1967:2 nr 115.

Den som av länsstyrelse eller fiskeristyrelsen forordnats att vara fisketillsynsman bör meddelas förordnande att vara ordningsvakt endast om med fisketillsynen skall förenas polisövervakningsuppgifter, som ligger utanför fisketillsynen. Bedöms erforderligt att för jaktbevakning meddela förordnande som ordningsvakt böri förordnandet särskilt hänvisas till bestämmelserna i 26 och 31 §§jaktlagen samt 18 och 37 vapenförordningen. (De angivna paragraferna i vapenförordningen motsvaras nu av 41 § vapenlagen och 48§ vapenkungörelsen.)

I enkäterna till polis- och länsstyrelserna har vi ställt huruvida frågan med förordnanden där verksamhetens art är jakt- eller fisketillsyn avsetts att ge den förordnade främst skydd enligt 17 kap. 1 § BrB eller några befogenheter utöver vad som följer av jakt- och fiskelagstiftningen och i så fall vilka. Från ett stort antal polisstyrelser har svaret blivit att avsikten med forordnandena varit att bereda eller att främst bereda den förordnade skydd enligt 17 kap. l § BrB. Här nedan återges några svar.

Vad gäller funktion och skydd förjaktbevakare framgår det av 26 och 31 §§jaktlagen att ordningsvakt skall förordnas och ges polismans befogenhet. Därtill kommer automatiskt ifrågavarande ämbetsskydd. Något alternativt förordnande finns ej. Vad sedan gäller fisketillsynsmän får hänvisas till länsstyrelsens i Stockholms län tidigare praxis angiven i länsstyrelsens skrivelse 1975-03-10. Främst skydd enligt 17 kap. 1 § BrB. Enligt polisstyrelsens uppfattning medför inte ett ordningsvaktsforordnande några ökade befogenheter i förhållande till de befogenheter som tillkommer “rättshavare“. lde flesta fall ärlhär förordnade medlemmar i den fiskevårdsforening/jaktvårdsområde som förordnandet avser. Enligt länsstyrelsens i Stockholms län numera ändrade praxis angående förordnande som fisketillsynsmän, kommer polisstyrelsen ej att framdeles förordna ordningsvakter för jakt/fiske. Skydd enligt 17 :l BrB. Rätt att ingripa mot olaga fiske. Anledningen till att fisketillsynsmän förordnats som ordningsvakt har varit att länsstyrelsen i Stockholms län meddelat att länsstyrelsen av princip inte utfärdar förordnanden för fisketillsynsmän. Alla förordnanden medjakt och fisketillsyn är beslutade före 1965 och här är obekant anledningen till dessa. I princip anses sådana förordnanden obehövliga. lfrågavarande förordnanden utfärdas icke längre av polisstyrelsen, som anser att ordningsvaktsförordnande bör komma ifråga endast då det gäller personal som har till

SOU 1978133 182 Jakt- och _fiskerillsyn

vid primäruppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, t. ex. ordningsvakt

nöjestillställning. 32 § För att tillforsäkra ordningsvakt vissa befogenheter enligt 26 och 31 §§jakçlagen,

andra stycket och 41 § vapenlagen samt 48 § vapenkungörelsen. att Ändamål: Att ge vederbörande ämbetsskydd samt att ge honom befogenhet av jaktkort. enligt Jakt L § 26 1 mom. 2 st.. kontrollera innehav 31 §§jaktlagen. 32 Främst skydd enl. 17 kap. 1 § brottsbalken. Hänvisning till 26 och vapenkungörelsen har skett i förordnandet. och 41 §§ vapenlagen och 47 och 48 l § BrB. 1 Förordnandena har avsett att ge den förordnade skydd enligt 17 kap. önskemål vid ansökan. Ett annat samtliga fall har sökandena ställt detta skydd som ett for att for dem mycket viktigt önskemål har varit att erhålla ett legitimationsmärke har en psykologisk under bevakning kunna visa sin funktion. Att legitimationsmärket Särskilt övervakningen av den betydelse för den förordnade är ställt utom allt tvivel. ej kan visa att han har av olaga jakten kan försvåras, om den som utövarjakttillsynen myndigheten utfärdat förordnande. Den olaga jakten bedrivs numera över stora samma sätt som områden i motorfordon, vilket medför att ingen känner den andra på

förr i tiden. Förstärkt skydd jämlikt 17 kap.. BrB. Underlätta möjligheterna till en organiserad

jakttillsyn inom eget och i samarbete med angränsande jaktvårdsområde/n. e. d.. Förordnandena har i samtliga fall utfärdats på begäran av jaktvårdsområde har sannolikt önskat varför frågan är svår att besvara för polismyndigheten. Sökandena ge sina bevakare såväl en “starkare” ställning med skydd enl. 17:1 BrB som

befogenheter enl. 31 §jaktlagen. Förordnandena uppfattas av jakt- och liskeorganisationerna liksom av allmänheten i Utan bricka har Du inget att säga till om. Med övrigt som en auktorisation. Förordnandena har avsetts att ge den förordnade skydd.

Även länsstyrelserna har i allmänhet betonat behovet av skydd enligt 17 kap.

1 § BrB.

av tre länsstyrelser gjorda uttalanden må här återges.

Följande resurser på Behovet har i första hand varit avgörande, därvid även beaktats.att polisens

ifrågavarande område är mycket begränsade. och Eftersom Förordnandena meddelats av annan enhet inom länsstyrelsen som dessutom för mer än 10 år sedan är det obekant vilka ytterligare befogenheter

avsetts. Jakt- och lisketillsynsverksamheten är ofta både grannlaga och besvärlig. Antalet är många och sådana då motagtillsynsmän är merendels ringa. Arbetsuppgifterna BrB 17:1 är det väsentliga. Samarbete med gression kan förväntas. Skyddet enligt kunna vidtaga även de åtgärdensom inte polisman är dessutom en förutsättning for att innebär sålunda vidgade möjligheter till tillkommer tillsynsman. Förordnandet samråd, samarbete och utbildning samt är i sig av stor psykologisk betydelse for

erhållande av effektiv tillsyn.

sammanställning av enkät Av en inom Svenska jägareförbundet gjord förhållandena 1972 till länsjaktvårdskonsulenterna angående avseende att det övervägande antalet ordningsvakter för jaktbevakning framgår förordnade av polismyndighet är förordnade att tjänstgöra på ordningsvakter eller på marker tillhöriga jaktvårdsförening, bolag eller jaktvårdsområden

Det förekommer emellertid även att tjänstgöringsområdena

privatpersoner. är bestämda till polisdistrikt eller del därav, till socknar eller kommuner.

sammanställning fanns ca 1 556 av polismyndighet Enligt jägareförbundets Av sammanställningen framgår beträffande jaktförordnade jaktbevakare. bevakare förordnade av länsstyrelser, totalt ca 881, att av dessa knappt en

sou 1978:33 Jakroch fisketillsyn 183

tredjedel hade hela länet som tjänstgöringsomrâde. Övriga var förordnade för

tjänstgöring på jaktvårdsområde, inom jaktvårdsförening, kommuner, socknar eller två eller flera polisdistrikt. Vidare fanns förordnanden avseende bolagsmarker, gods och kronomarker. Vad gäller fisketillsynsmäns verksamhet framgår av en sammanställning av en undersökning gjord av fiskeriadministrativa utredningen att förordnandena oftast är bestämda att gälla särskilda fiskevatten. Det förekommer emellertid även att förordnanden avser helt län, viss kommun eller två eller flera sådana. Ur praxis må återges följande fall.

Chefen för Norra kustdistriktet, Umeå. hemställde i skrivelse den 16 juni 1967 till länsstyrelsen i Västerbottens län att viss personal tillhörande Norra kustdistriktet måtte förordnas till ordningsvakter för jaktbevakning. Länsstyrelsen konstaterade att det enligt 1 § kungörelsen 1955:245 åligger befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning att utöva tillsyn över efterlevanden av bestämmelserna i 26 § 1 mom. och 31 § jaktlagen samt jaktstadgan och övriga av Kungl. Majzt eller underordnad myndighet meddelade bestämmelser om jakt. Länsstyrelsen uttalade vidare att Konungen för varje jaktär enligt jaktstadgan 11§ l st. meddelar bestämmelser angående fridlysning av vissa djurarter samt yttrade - under åberopande av vad sades i 11 § 3 st. jaktlagen att om fridlysning av val samt om skydd för djurlivet på vissa platser gäller vad särskilt stadgas - att vad som stadgats till skydd för djurlivet torde kunna hänföras till det område av lagstiftningen som omfattas av jaktstadgan och sålunda innefattas i 1955 års kungörelses bestämmelser om jakt. Länsstyrelsen fann därför förordnande för tullverkets kust- och gränsbevakning att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna icke synas erforderligt till följd varav framställningen inte föranledde någon länsstyrelses ytterligare åtgärd. (Ovan angivna ll § jaktstadgan motsvaras numera av 1 § samma stadga.)

Genom beslut den 13 september 1974 avslog länsstyrelsen i Kopparbergs län en ansökan av Nås fiskevårdsområde om förordnande för femton personer att vara fisketillsynsmän för fiskevatten tillhöriga fiskevårdsområdet. Som skäl anförde länsstyrelsen att av verkställd utredning framgick, att olaga fiske inom fiskevårdsområdet ej förekom i sådan omfattning att behov av särskilt förordnade fisketillsynsmän förelåg. Fiskevårdsområdet anförde besvär över beslutet. I ärendet avgavs yttrande den 8 november 1974 av fiskeristyrelsen. Fiskeristyrelsen anförde däri bl. a. följande. Vad angår det överklagade beslutet har länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört bl. a. följande: ”Syftet med lagstiftningen om förordnande av fisketillsynsmän är att beivra olaga fiske. När fiske kränker enskild fiskerätt är vederbörande rättsägare eller dennes folk jml. 37§ 1 mom. sista punkten lagen om rätt till fiske utan här avsett förordnande behörig att ingripa.” Mot bakgrund av fiskets betydelse för samhället och de överväganden som på grund därav gjorts vid tillkomsten av 1960 års lagstiftning angående fiskevårdsområden torde enligt fiskeristyrelsens mening frågan om förordnande av fisketillsynsmän inte enbart böra bedömas med hänsyn tagen till behovet att beivra olaga fiske. Styrelsen får i detta sammanhang hänvisa till att fritidsfiskeutredningen i sitt år 1968 avgivna betänkande föreslog att olovligt fiske som riktar sig mot fiskerätt som ingår i fiskevårdsområde eller annat enligt lag förvaltat samfällt fiske skulle bli föremål för allmänt åtal utan angivelse av målsägande. Detta förslag tillstyrktes också av rikspolisstyrelsen. För närvarande gäller emellertid 40 § ñskerättslagen enligt lydelsen den 5 maj 1960.

184 Jakt- och fiskerillsyn

Ett omfattande fiske hindrar rationell skötsel av ett fiskevatten och kan olovligt medföra att delägarna i fisket tappar intresset för att vårda sitt vatten. Enbart det förhållandet torde att åtal för olovligt eller olaga fiske varit sparsamt förekommande inte utgöra något mått på behovet av lisketillsynsmän. Vetskapen om att fisketillsyn utövas i ett vatten verkar sannolikt avskräckande på potentiella lagöverträdare. Det

torde vidare vara så, att ett förordnande som lisketillsynsman ger den utsedde större auktoritet än om han endast har att tillvarata sitt eget eller enskild uppdragsgivares

intresse. Fiskeristyrelsen tillstyrkte bifall till besvären på så sätt att lämpligt antal fisketill-

synsmän förordnades. 1975 i likhet med fiskeristyrelsen skäl Regeringen fann i beslut den 23 januari förordnades för fiskevårdsområdets fiskevatten och föreligga för att lisketillsynsmän som upphävde därför överklagade beslutet samt visade ärendet åter till länsstyrelsen. hade att med beaktande av vad fiskeristyrelsen anfört uppta ärendet till ny behand-

ling.

av för jakt- eller fisketillsyn

13.4 Utbildning ordningsvakter

rörande krav på utbildning som förutsättning för att erhålla Några föreskrifter eller fisketillsyn finns inte. Rikspoförordnande som ordningsvakt förjaktföreskrifter 1969 beträffande utbildning av ordningsvakter avser lisstyrelsens som framgått ej ordningsvakter med dessa speciella uppgifter. betänkande “Ny organisation av I fiskeriadministrativa utredningens fisketillsyn” anförs beträffande här aktuell utbildning följande.

För särskilt förordnade tillsynsmän förekommer utbildning i vissa län. l Västernorr- Inom lands län har polisen anordnat tvådagarskurser för jakt- och fisketillsynsmän. För att förordnande som Stockholms län anordnas kurser av lantbruksnämnden. lisketillsynsman skall meddelas av länsstyrelsen föreskriver eller kräver länsstyrelsen i kurs. l Östergötlands län regel att tillsynsmannen skall ha genomgått denna försorg. l Västmanlands och förekommer utbildning genom lantbruksnämndens Örebro län sker utbildning genom lantbruksnämnden och länspolischefen. Kursanslag erhålles från fiskeristyrelsen. I Malmöhus län har 1974 hållits en kurs för lisketillår 1975 hållits i Blekinge län. Den synsmän i länsstyrelsens regi. Motsvarande kurs har innefattade genomgång av aktuella författningar angående fisket, utsättande av fast fisketillsynsmans redskap i allmänt vatten, tillsyn av vatten enligt miljöskyddslagen, och rapporteringsskyldighet. befogenheter och skyldigheter samt beslagsbestämmelser Kursdeltagarna erhöll viss ersättning, resekostnader och traktamente, genom lanttill bruksnämndens försorg. Vid kursen överlämnades ett utdrag ur och kommentarer bestämmelser om beslag samt något om rapportering av överträdelser och viktigare även fogats brott mot lagen om rätt till fiske och fiskeristadgan. Till kursmaterialet hade För information ett exempel på en rapport angående ingripande av fisketillsynsman. och rapporteringsskyldighet svarade vid kursen angående beslagsbestämmelser tull-polis vid tulldirektionen i Malmö. sambandstjänsten vid I Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus län brukar fiskerikonsulenten orientera om gällande lagar och förordningar. Han tillställer vidare lantbruksnämnden tillsynsmannen skriftliga direktiv om vad denne har att iaktta vid fullgörande av sitt

uppdrag. Av de ca 5 000särskilt förordnade fisketillsynsmännen i landet torde endast ca 700 ha

3 Ds Jo 1975:4 s.15 genomgått någon form av organiserad utbildning?

sou 1978:33 Jaktoch fiskeIi/Isyn 185

13.5 Framförda synpunkter på jakt- och

fisketillsynen

Vi har berett vissa myndigheter och organisationer m. fl. tillfälle att inkomma med synpunkter på frågan huruvida personer som utövar jakt- eller fisketillsyn skall behöva utrustas med några av de befogenheter som följer med ett förordnande som ordningsvakt. Sådana synpunkter har inkommit från domänverket, Svenska jägareförbundet, Svenska Cellulosa Aktiebolaget, fiskeristyrelsen, Sveriges fritidsfiskares riksförbund samt Sveriges fiskares riksförbund. Ovan angivna myndigheter m. fl. har bl. a. anfört

Domänverket Med tanke på att en jaktövervakare. som oftast arbetar ensam, har att riskera att komma i konflikt med personer som dels är beväpnade och skrämda anser domänverket att ett förordnande som ordningsvakt med polismans befogenheter är nödvändigt. l annat fall är det svårt att uppträda med den auktoritet som vissa situationer kräver. - För att komma åt organiserad tjuvjakt anser verket vidare att jaktbevakare inom sitt område skall ha rätt till att avlyssna kommunikationsradio. -l vissa fall kan det vara svårt att avgöra vad en person har för sig och något bevisbart brott kan inte påvisas. I en sådan situation bör jaktbevakare ha rätt att fordra att vederbörande legitimerar sig så att han blir känd innan han lämnar området. - Det största problemet är skytte från bil. .laktbevakaren bör därför få möjlighet att stänga av mindre skogsväg med en tillfällig bemannad vägspärr. även om vägen är allmän. - För genomförande av det angivna anser domänverket det nödvändigt att jaktbevakare har förordnande som ordningsvakt med polismans befogenheter. När det gäller fisketillsyn anser domänverket att tillsynsman bör ha rättighet att undersöka olåst utrymme t. ex. ryggsäck, väska, olåst bil och bagageutrymme, dvs. motsvarande rätt som i dag tillkommer jaktbevakare. Detta gäller framför allt vid olovligt kräftfisket Tjuvñskare sprider kräftpest genom att använda infekterade redskap som flyttas mellan olika sjöar.

Svenska jägareförbundet

Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning har systemet med jaktbevakare ordningsvakt förjaktbevakning -inom de län där det verkligen utnyttjats. fungerat väl och haft såväl en preventiv verkan som en brottsuppklarande effekt. - Vad beträffar frågan omjaktbevakarna bör vara utrustade med de ”särskilda befogenheter som följer med ett förordnande som ordningsvakt. finner Svenska jägareförbundet att så bör vara fallet. - Jaktbevakare -till skillnad från ordningsvakter i allmänhet - arbetar ofta långt ifrån bebyggelse och i övrigt under förhållanden där de är helt hänvisade till att fatta egna beslut och utan möjligheter att inom rimlig tid få hjälp av ordinarie polis. Kommunikationsradioapparaternas räckvidd är begränsad och telefoner finns sällan inom räckhåll. Vidare bör observeras att de personer enjaktbevakare har att ingripa mot så gott som regelmässigt är försedda med skjutvapen. - Skulle tveksamhet råda om lämpligheten av att jaktbevakare. med stöd av lagen om tillfälligt omhändertagande och de i polisinstruktionen angivna befogenheterna för polisman, har möjlighet att ingripa även vid andra situationer än sådana där det är oundgängligen nödvändigt för deras tjänsteutövning som jaktbevakare, finner Svenska jägareförbundet att de inskränkningar härvidlag som från allmän synpunkt eventuellt kan bedömas erforderliga bör regleras genom lämplig utformning av förordnandetexten. Svenska jägareförbundet får sammanfattningsvis som sin mening anföra

186 Jakt- och/iskerillsyn

att den nuvarande jaktkriminaliteten. genom att motorfordon i stor utsträckning kommer till användning är svårbemästrad. ofta grov och stridande mot elementära naturskydds- och djurvänlighetsprinciper, att bevakning, såväl avseende stora ytor som vissa särskilda objekt på grund härav är nödvändig, att vare sig de enskilda jakträttsinnehavarna eller polisen har erforderliga möjligheter och resurser för en sådan bevakning, att välutbildade lokala jaktbevakare som arbetar i samråd med markägare och polis är en nödvändig förutsättning för att hålla den illegala jakten på en så låg nivå som möjligt samt att dessa förordnadejaktbevakare måste ha såväl polismans skydd som befogenhet för att effektivt kunna fullgöra sina uppgifter.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget

Hittills har bevakningen förutom av jakt- och fiskerättsinnehavarna själva skötts av särskild förordnad tillsynspersonal. Denna personal har gjort en påtaglig nytta. Tillsynsmännen har emellertid haft svårigheter att komma till rätta med den allt oftare förekommandejakten från bil. Det är därför ett starkt önskemål att deras befogenheter utsträcks till att stoppa och undersöka misstänkta bilar på enskilda. ej allmänt befarna vägar. - Sedan länsjaktpolisen i de fyra nordliga länen indragits har tillsynsmännen knappast haft någon naturlig kontakt och självklar förman inom polisväsendet. Tillsynsmännen har tyvärr mycket sällan tillräcklig utbildning för sin uppgift. De är osäkra om sina befogenheter och det skydd de åtnjuter. Sammanfattningsvis vill SCA framhålla att tillsynsmännen

skall ha legitimation skall ha skydd enligt 17 kap. 1 § BrB

PSNNZ

skall ha förstärkt utbildning skall ha förstärkt kontakt med polisväsendet t. ex. så att förmanskapet utövas av viss bestämd befattningshavare inom varje polisdistrikt 5. bör få utökade befogenheter på enskilda, ej allmänt befarna vägar.

F iskeristyrelsen

Förordnande för fisketillsynsmän sker under åberopande av l § i instruktionen för fisketillsynsmän (SFS 1955:274). Tillämpligheten av denna paragraf som grund för förordnande har ifrågasätts av en del länsstyrelser. Omkring 300 av de ca 5 000 för med stöd fusketillsyn förordnade personerna har därför förordnats som ordningsvakter av 90 § polisinstruktionen. - Instruktionen för fisketillsynsmän ger således inte klart besked i förordnandefrågan utan tar endast upp den förordnades åligganden. Anvisningar om t. ex. uppdelningen mellan länsstyrelsens och ñskeristyrelsens kompetensm. m. i likhet område, fordringar på den som skall förordnas, befogenheter för denna med vad som skall anges vid förordnande av ordningsvakt är bristfälliga. - För de i dag befintliga kategorierna jakt- och fisketillsynsmän föreligger olika befogenheter. För fisketillsynsmän förordnade enligt SFS 1955:274 är dessa begränsade på så sätt att man inte utan ston besvär kan fullgöra sin uppgift. Vidare åtnjutes inte det skydd som tillkommer ordningsvakt enligt 17 kap. l § brottsbalken.

Sveriges fri tidsfiskares riksförbund

av l § Vad gäller själva förordnandet sker detta för närvarande under åberopande instruktionen för ñsketillsynsmän (SFS 1955:274) samt med stöd av 90 § polisinstruk-

Jakroch _ñsketillsyn 187

tionen. l förordnandena framgår i regel inte klan vilka befogenheter fisketillsynsmännen har. - Administrationen av fisketillsynen är för närvarande uppdelad på ett flertal myndigheter såsom rikspolisstyrelsen, tullverket, fiskeristyrelsen. lantbruksstyrelsen och - De olika av förordnanden samt adminilänsstyrelserna. typerna strationstillhörighet skapar stor Förvirring och enligt förbundet är det därför angeläget att det i fortsättningen endast sker en typ av förordnande och att en myndighet blir huvudansvarig för fisketillsynen.

Sveriges fiskares riksförbund

Förordnande för fisketillsynsmän sker med stöd av 1 §instruktionen(SFS 1955:274) för fisketillsynsmän, vilket har ifrågasatts. Enligt de uppgifter riksförbundet inhämtat har omkring 300 av de ca 5 000 för fisketillsyn förordnade personerna förordnats som ordningsvakter med stöd av 90 § polisinstruktionen. Den ovan nämnda instruktionen ger inte klan besked i förordnandefrågan utan tar endast upp den förordnades åligganden. Fordringarna på den som skall förordnas och befogenheter för denne bör vara klara och ge vederbörande det skydd han har rätt att kräva. - Riksförbundet vill därför tillstyrka förslaget i direktiven att fisketillsynens befogenhetsfrågor utredes och att fisketillsynsmännen får de befogenheter som behövs för att kunna genomföra en effektiv övervakning. Som ovan framhållits är bestämmelserna i SFS 1955:274 ej tillfyllest.

13.6 Överväganden

13.6.l När bör jakttillsynsman förordnas

Som framgått under avsnitt 13.3 avser huvuddelen av förordnanden av jakttillsynsman tillsyn av enskild mark. Sådan jakttillsynsman torde ej genom förordnandet erhålla större befogenheter enligt jaktlagen och jaktstadgan än dem som tillkommer ägaren av marken. Den enda skillnaden såvitt gäller jaktlagen och jaktstadgan synes vara den att förordnad jakttillsynsman utan tvivel äger rätt att bruka våld för genomförande av åtgärder enligt nämnda författningar. Sådan rätt torde emellertid även markägaren och dennes folk ha enligt vad närmare angivits i avsnitt 13.2.4. Av redovisningen i avsnitt 13.3 av vissa enkätsvar framgår att även vissa polisstyrelser ifrågasatt huruvida jakttillsynsman bör förordnas. Jaktlagstiftningen utgår emellertid från att ordningsvakt förjaktbevakning kan förordnas. Detta framgår av 31 § andra stycket jaktlagen, 32 och 41 §§ vapenlagen samt 47 § första stycket och 48 § vapenkungörelsen. Frågan blir i vilket syfte jakttillsynsman bör få förordnas. Till en början bör fastslås att förordnande ej får ske i syfte enbart att ge den förordnade skydd enligt 17 kap. BrB. Är syftet endast att ge vissa personer skydd skall föreskrift om sådant skydd meddelas i lag, se 17 kap. 5 § BrB. Inte heller torde förordnande böra meddelas för jakttillsynsman, vilka skall övervaka privata jaktmarker, enbart för att ge dem den auktoritet som följer med ett förordnande eller för att ge dem den möjligheten att använda våld som för ordningsvakter följer av 16 § PI. Med hänsyn till det sagda finner vi att avgörande för besvarande av frågan om jakttillsynsman bör förordnas är om denne kan anses vara i behov av de

sou 197833 188 Jakt- och _lisketillsyn

särskilda som enligt vapenlagen och vapenkungörelsen tillbefogenheter kommer förordnad jakttillsynsman. Det torde vara ett allmänt intresse att sådana befogenheter tillkommer även dem som i huvudsak har att tillvarata privata jaktintressen på enskilda marker. Med enskilda marker avses här även jaktvårdsområden och därmed liknande områden. Vikt vid bedömande av frågan huruvida jakttillsynsman bör förordnas torde även kunna tillmätas den omständigheten att förordnad sådan är skyldig att ingripa mot olagajakt. Detta torde kunna ha praktisk betydelse då det gäller övervakning av områden där ett stort antal personer äger jaga. I det fall förordnandet avser tillsyn över jaktmark därjakträtt tillkommer endast en person torde vad nyss sagts inte kunna tillmätas större betydelse.

l3.6.2 När bör jisketillsynsman få förordnas

förekommer inte begreppet ordningsvakt för fiske- Som tidigare angivits tillsyn i gällande lagstiftning. Enligt vår uppfattning bör sådana ordningsvakter i fortsättningen ej förordnas utan lisketillsyn bör ankomma endast på fisketillsynsmän förordnade enligt 1955 års instruktion. Fisketillsynsman bör få förordnas i syfte ej endast att beivra olaga fiske utan även i syfte att beivra olovligt fiske, jfr regeringens beslut refererat i avsnitt 13.3.

13.6.3 Begreppen med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för

jaktbevakning, Ordningsvakt förjaktbevakning och fisketillsynsman

Begreppet med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevaki jaktlagen, varemot motsvarande vakt i vapenlagen och ning förekommer vapenkungörelsen benämns ordningsvakt som med stöd av myndighets förordnande utövar jaktbevakning. Enligt vår uppfattning bör det förstnämnda begreppet ej användas eftersom att sådan ordningsvakt skulle fullt ut det kan ge upphov till missförståndet äga samma befogenheter som polisman. Med hänsyn till den uppläggning ordningsvaktsinstitutet fått i vårt förslag till lag om ordningsvakter, varigenom avses att begränsa begreppet ordningsvakt till personer som förordnas enligt nämnda forslag, bör personal som utövar jakttillsyn inte betecknas som ordningsvakter. Beteckningen ordningsvakt kan ej heller anses vara en lämplig beteckning på en person med Vi anser därför att den som förordnas att utöva jakttillsynsuppgifter. jakttillsyn i fortsättningen bör betecknas “av myndighet förordnad jakttillsynsman” i analogi med beteckningen fisketillsynsman.

13.6.4 Förordnande myndighet

Ordningsvakt förjaktbevakning förordnas for närvarande jämlikt 90 § PI av polisstyrelse, länsstyrelse eller rikspolisstyrelsen beroende på vilken geografisk utsräckning ordningsvaktens verksamhet skall ha. Fisketillsynsman däremot förordnas av länsstyrelse eller fiskeristyrelsen. torde endast kunna utfärda förordnanden med giltighet inom Länsstyrelse länet. Fiskeristyrelsens geografiska kompetens finns ej angiven.

Jakl- och _ñskerillsyn 189

Enligt vår uppfattning bör i fortsättningen såväl jakttillsynsmän som fisketillsynsmän förordnas av länsstyrelse samt fisketillsynsmän även av fiskeristyrelsen. En fördel med länsstyrelse som förordnande myndighet för både jakt- och ñsketillsynsmän är att en ansökan som avser förordnande för en och samma person att utöva såväl jakttillsyn som fisketillsyn kan handläggas av samma myndighet. Vidare torde vara av värde att länsstyrelsens sakkunskap i jaktoch fiskefrågor kan utnyttjas i ärenden rörande här avsedda förordnanden. länsstyrelses rätt att förordna bör även gälla då ansökan avser jakt- eller fisketillsyn inom två eller flera län. Förordnande torde i så fall böra utfärdas av den länsstyrelse där sökanden är bosatt - givetvis i samråd med övriga berörda län. Fiskeristyrelsens rätt att förordna fisketillsynsmän bör således begränsas till sådana ansökningar som avser riksgiltiga förordnanden. «

l3.6.5 Tillsynspersonalens befogenheter

För tillsynspersonalens befogenheter har redogjorts i avsnitt 13.2. I avsnitt 13.5 har återgivits vissa till oss framförda synpunker beträffande de befogenheter tillsynspersonalen enligt vissa myndigheter m. fl. bör ha. Vän uppdrag är begränsat till huruvida frågan tillsynspersonalen bör ha några av de särskilda befogenheter som följer med ett förordnande som ordningsvakt. De befogenheter som härmed avses kan endast vara ordningsvakts befogenhet att verkställa LTO omhändertagande enligt 3§ samt att använda våld för verkställande av tjänsteåtgärd. Vi anser det uteslutet att personal med här avsedda uppgifter skall äga rätt att omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna. Över huvud taget torde på de områden, där ifrågavarande tillsyn utövas, ytterst sällan förutsättningar för föreligga sådant ingripande. har emellertid Ordningsvakt även rätt att omhänderta om det fordras för att avvärja Vi har svårt straffbelagd gärning. att acceptera tanken att någon skulle omhändertas för att förhindras att begå brott mot jakt- eller fiskelagstiftningen eller i vart fall att rätt till omhändertagande i sådant syfte skulle tillkomma annan än polisman. Vi erinrar även om att vårt Ordningsvakt enligt förslag till lag om ordningsvakter i fortsättningen ej skall äga rätt att verkställa tillfälligt omhändertagande av den art som avses i 3 § LTO. Vad hirefter gäller frågan om rätten att använda våld framgår av avsnitt 13.2.4 att den i många situationer är svårbesvarad. Med hänsyn härtill och då behov a\ sådan rätt i många situationer måste anses föreligga bör därför berörd tillsynspersonal uttryckligen ges rätt att bruka våld. En bestämmelse härom kan utformas i nära anslutning till bestämmelsen om laga befogenhet i 24 kap. 2§ BrB. Vad beträffar vissa av de synpunkter som redovisats i avsnitt 13.5 vill vi anföra följande Rätt ar avlyssna kømmunikarionsradio. Hinder mot sådan avlyssning torde inte förel gga. Sådan avlyssning omfattas nämligen inte av straffstadgandet i 4 kap. 9 ê BrB avseende olovlig avlyssning.

sou 1978:33

190 Jakr- och _fiskerillsyn

Sådan rätt finns naturligtvis; däremot ingen Rätt att fordra legitimation. för den mot vilken kravet riktas att efterkomma detta. Att med skyldighet framtvinga legitimation bör enligt vår mening ej få Företvångsmedel komma. Rätt Vi hyser starka att avstänga skogsväg även om den är allmän.

betänkligheter däremot. har uttalat att iisketillsynsman inte åtnjuter skydd enligt Fiskeristyrelsen Fisketillsynsman utövar 17 kap. BrB. Denna uppfattning torde vara oriktig. förordnande. Verksamheten torde sin verksamhet med stöd av myndighets även i de fall då den utövas till vara att anse som myndighetsutövning skyddande av enskilt intresse. har i betänkandet Ny organisation av Fiskeriadministrativa utredningen ñsketillsynen” föreslagit att ñsketillsynsmän skall tilläggas vissa ytterligare rätt att i viss utsträckning företa husrannsakan och befogenheteni huvudsak Vi har den 18 oktober 1976 avgivit yttrande över betänkroppsvisitation. kandet och därvid uttalat oss över de nämnda förslagen. Om fisketillsynsmän som nämnts torde böra övervägas att ge tilläggs sådana befogenheter Vi vill emellertid framhålla att en jakttillsynsmän motsvarande befogenheter. av tillsynspersonalens befogenheter ställer stora krav på sådan utökning

utbildningen av dessa.

sou 1978:33 191

14 vid

Ordningsvakter skyddsföremål

14.1 Inledning

I direktiven till utredningen uttalas bl. a. följande.

Som jag Förut har nämnt används ordningsvakter bl. a. För bevakning av militära Förråd. Också inpasseringskontrollen vid Försvarsmaktens staber, förband m. m.,sköts i viss utsträckning av ordningsvakter. l samband härmed har uppstått problem. Bl. a. har rätten att använda sådan ordningsvakt i kuppförsvaret satts i fråga. Även befälsrätten över sådan ordningsvakt är omstridd. Mot bakgrund härav bör utredningen behandla de speciella problem som uppstår då ordningsvakter anlitas av krigsmakten. I detta kapitel behandlas förutom de ovan angivna problemen även ordningsvakts användning vid civila skyddsföremål.

14.2 Gällande rätt

14.2.1 Skyddsfdremâl

Enligt lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för Försvaret kan förbud i olika hänseenden utfärdas beträffande olika objekt. Objekt beträffande vilket förbud utfärdats benämns skyddsföremål. Skyddsföremålen indelas i två huvudgrupper: militära skydds/bremâl samt civila skyddsföremâl. Uppgifter om skyddsföremålen samlas i ett särskilt skyddsföremålsregister. Registret fastställs av överbefálhavaren, beträffande civila föremål på förslag av civilförsvarsstyrelsen efter samråd med civilbefalhavare, länsstyrelse och berörda centrala civila myndigheter. De militära skyddsfdremâlen

uppförs på skyddsföremålsförteckningar

sammanförda i grupper med hänsyn till skyddsföremälens funktion. De civila skyddsfáremâlen uppförs

på skyddsföremålsförteckningar

myndighetsvis för varje län. Skyddsföremålsregistret revideras en gång årligen. Uppgift på fastställda skyddsföremål överlämnas av överbefálhavaren till

civilförsvarsstyrelsen avseende samtliga civila skyddsföremål inom landet

vid

192 Ordningsvakter skyddsföremäl

militärbefälhavare avseende samtliga militära skyddsföremål inom eget militärområde samt avseende samtliga civila skyddsföremål inom

motsvarande civilområde civilbefalhavare avseende samtliga civila skyddsföremål inom eget civil-

område avseende samtliga civila skyddsföremâl inom eget län länsstyrelse central myndighet avseende samtliga myndighetens egna anläggningar inom landet.

indelas efter deras betydelse för totalförsvaret i två Skyddsföremålen betydelseklasser, A och B. Till klass A hänförs skyddsfiremál, dvs. sådana som har högvikriga avgörande betydelse för totalförsvaret. dvs. sådana som har mycket stor Till klass B hänförs viktiga skyddsjöremäl, men ej avgörande betydelse för totalförsvaret.

14.2.2 Förbud m. m. enligt skyddslagen

Förbud kan utfärdas beträffande vissa objekt vid fred samt enligt skyddslagen andra endast vid krig eller krigsfara eller eljest under utomorbeträffande dentliga av krig föranledda förhållanden.

Vid fred (och självfallet även vid krig)

får utfärdas för obehöriga att a) Förbud luftfartyg eller område som tillhör l. beträda anläggning, inrättning, fartyg, eller av detsamma eller för dess räkning eller försvarsväsendet nyttjas övningar eller försök, eller 2. närvara vid krigsmaktens företag, eller beskrivningar av eller inom sådana 3. ra fotografier eller göra avbildningar fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana anläggningar, inrättningar, övningar eller försök eller företag, 4. inneha inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, sprängämnen luftfartyg eller områden.

Förbud enligt ovan utfärdas av regeringen eller enligt regeringens bemyndigande av vederbörande militära befälhavare (l §). b) Förbud som nämns under a) får även utfärdas i fråga om anläggning, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet. inrättning, fartyg eller område I detta fall utfärdas förbud av regeringen eller enligt regeringens bemyndi-

gande av vederbörande länsstyrelse (2 § första stycket).

Vid krig eller krigsfara eller eljest under utømordentliga av krig jöranledda

förhållanden får utfärdas i fråga om anläggning, inrättning, c) Förbud som ovan angivits luftfartyg eller område som är av betydelse för folkförsörjningen. fartyg, Förbud utfärdas i enlighet med vad sägs under b) (2 § andra stycket). får avdela särskilda säkerhetsområden. Förbud i fråga om d) Regeringen i stället för av länsstyrelse utfärdas dessa får enligt regeringens bemyndigande befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall avses av vederbörande militära även krigsskådeplats (3 § första stycket). får även i andra fall än som avses i l och 2 §§ utfärda förbud e) Regeringen

Ordningsvakter vid skyddsföremål 193

mot att utan tillstånd ta fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmaterial eller dylikt (3 § andra stycket).

Ãläggande enligt 4 § Skyddslagen

Skyddslagen ger även länsstyrelse möjlighet att ålägga den som driver industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen att vidta särskilda skyddsåtgärder inom anläggningen för driften, såsom anordnande av bevakning, inhängnad, maskinskydd eller reservförråd, om sådan åtgärd med hänsyn till fara för spioneri eller sabotage eller för skada genom fientlig verksamhet synes påkallad för att förhindra obehörig insyn eller för att säkerställa driften (4§ första stycket). Sådant åläggande kan ske redan i fredstid.

14.2.3 Konsekvenser av förbud enligt Skyddslagen Straff överträdelser av förbud som meddelats med stöd av 1, 2 eller 3 §§ är straffsanktionerade. Påföljden för sådana överträdelser är dagsböter eller fängelse. Även om förbud ej meddelats är samma påföljd stadgad för den som genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina personliga förhållanden eller eljest avsiktligen berett sig tillträde till anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök som anges i 1 § (7 §). Eftersom fängelse ingår i straffskalan för berörda överträdelser äger envar gripa den som på bar gärning eller flyende fot beträds med sådan överträdelse, jfr. 24 kap. 7 §, andra stycket RB, samt att därvid bruka våld i enlighet med vad som är föreskrivet i 24 kap. andra stycket 2 p. BrB. Förverkande Fotografier m. m. tillkomna genom förfarande, som är förbjudet enligt skyddslagen, ävensom vid fotograliernas tagande m. m. använda apparater och material liksom sprängämnen, vilka någon innehaft i strid mot förbud enligt lagen, får, vare sig någon ställs till ansvar för överträdelse av lagen eller ej, förklaras förverkade till kronan (9 §).

Tvângsmede/ För bevakningspersonal vid anläggning m. m. som skyddas i 1-3 §§ skyddslagen finns möjlighet att i den omfattning som krävs för bevakningsuppgiften att jöreta kroppsvisitation av personer som vinner tillträde till det skyddade objektet eller uppehåller sig där undersökaföremâl som sådana personer medför på platsen eller i dess närhet tillfälligt omhänderta personer och av dem medförda föremål (10 §). Bestämmelser om legitimationskontroll och om förfarandet vid och förutsättningarna för åtgärder enligt ovan samt beträffande vilken personal som äger vidta åtgärderna finns i bevakningskungörelsen. Beträffande legitimationskontroll föreskrivs att krigsman, vilken det åligger att bevaka skyddsföremål, samt polisman eller annan som fullgör sådan bevakningsuppgift och därvid åtnjuter polismans skydd och befogenhet, äger

194 Ordningsvakter vid skyddsøremâl

avfordra envar som söker vinna tillträde till eller uppehåller sig inom skyddsföremålet uppgift om namn, födelsetid och hemvist (3 § första stycket). Vad gäller kroppsvisitation och undersökning stadgas bl. a. att sådan i den som krävs för fullgörande av ålagd bevakningsuppgift får utsträckning utföras av sådan bevakningspersonal som nyss sagts enligt närmare anvisningar av befälhavare eller myndighet som har ansvaret för bevakningsföremålet (3 § andra stycket). omhändertagande av personer och föremål föreskrivs Angående följande. Inom skyddsföremål eller i dess närhet får i det föregående angiven omhänderta den som skäligen kan misstänkas för bevakningspersonal spioneri eller sabotage eller försök eller förberedelse till sådant brott ävensom omhänderta föremål som innehas av den misstänkte och som skäligen kan antas äga betydelse för utredningen i saken. Samma rätt föreligger även mot misstänkt person som är på flykt från skyddsföremål (4 § första stycket). Om någon överträder förbud som meddelats enligt bevakningskungörelsen eller vägrar att på anfordran uppge namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar uppgift därom, som skäligen kan antas vara oriktig, eller vägrar att på anfordran underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av medfört föremål, får bevakningspersonalen omhänderta honom jämte föremål som han medfört, om det inte finnes till fyllest att avlägsna honom från (4 § andra stycket). Den som omhändertagits enligt första skyddsföremålet eller andra stycket skall jämte Omhändertagna föremål ofördröjligen överlämnas till polismyndigheten i orten (4 § tredje stycket). Råder civilförsvarsberedskap tillkommer de befogenheter som avses i 3 och 4 §§ även sådan bevakningspersonal, som inte åtnjuter polismans skydd och befogenhet (5 §). 10 § skyddslagen erhöll nu gällande lydelse genom lagändring år 1951. Av prop. 1951:196 som föregick nämnda ändring framgår att överståthållarämbetet och statspolisintendenten ifrågasatte att begränsa befogenheterna enligt 10 § till - förutom militär personal - sådan personal som åtnjuter polismans och Föredragande statsrådet anförde i anslutning till skydd befogenhet. detta: Uteslutna skulle därigenom bli vakter som ej erhållit förordnande som ordningsvakter enligt 18§ polislagen och 46§ polisreglementet samt personal med bevakningsuppgifter vid andra företag med verksskydd än kommunikationsverken och kraftföretagen. Mot att giva också denna personal de föreslagna befogenheterna att ingripa kan tydligen anföras bland annat att den ej alltid blivit underkastad någon personlig lämplighetsprövning och att det därför kunde vara förenat med vissa risker att anförtro densamma så vidsträckta befogenheter som förslaget innebär. Om 1940 års skyddslag och i anslutning därtill utfärdade förbud m. m. skola kunna fylla sitt syfte synes det emellertid oundgängligt att befogenheterna att ingripa givas åt all den personal som har att fullgöra bevakningsuppgifter enligt lagen. De brister i personalens utbildning som obestridligen kunna föreligga på ett och annat håll torde väsentligen kunna avhjälpas för bevakningstjänsten som man kan vänta komma att genom de instruktioner utfärdas. Jag anser därför att de föreslagna befogenheterna skola tillkomma all bevakningspersonal vid anläggning m. m. som skyddas enligt 1940 års lag* lProp. 1951:196 s. 10 och 12 f. Oaktat vad statsrådet sålunda anförde tillkommer befogenheterna enligt 10 §

SOL 1978:33 Ordningsvakter vid skyddsfdremål 195

skyddslagen, såvida civilförsvarsberedskap ej råder, endast sådan bevakningspersonal som anges i 3§ första stycket bevakningskungörelsen, nämligen krigsman, polisman samt den som fullgör bevakningsuppgift och dänid åtnjuter polismans skydd och befogenhet.

14.2.4 Krigsman, försvarsmakten, förman, underlydande, befälsrätt och Iydnadsplikt

Begreppet krigsman definieras i 21 kap. 20§ BrB. Krigsmän är enligt nämnda balk l. Regementsofficerare, kompaniofñcerare, plutonsofficerare. gruppchefer. reservofficerare eller meniga som är anställda vid försvarsmakten (21 kap. 20§ första stycket l p. BrB). 2. Värnpliktiga som ej fått tillstånd till vapenfri tjänst samt hemvämsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga (2l kap. 20§ första stycket l p. BrB). 3. Krigsmän är också, i den mån regeringen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de som eljest är anställda vid försvarsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga (21 kap. 20 § första stycket 2 p. BrB).

Enligt 2 § KK (1968:333) om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman gäller att krigsmän enligt BrB är - förutom de som anges i 21 kap. 20 § första stycket 1 p. följande personer under den tid då de på grund av anställning eller särskilt avtal är skyldiga att tjänstgöra vid försvarsmakten.

l. civilmilitär personal, 2. personal som genom krigsfrivilligavtal, annat särskilt avtal eller annan särskild överenskommelse åtagit sig att frivilligt tjänstgöra i befattning inom krigsorganisationen, 3. civil personal i kustbevaknings-, luftbevaknings- eller stridsledningstjänst, 4. civil trafikteknisk personal i signaltjänst, med undantag av personal vid försvarets radioanstalt. samt meteorologassistenter, 5. civil personal som är anställd för tjänstgöring på krigsmaktens fartyg eller luftfartyg eller som tjänstgör på annat fartyg eller luftfartyg under militärt befäl, 6. personal som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, om KMzt ej bestämmer annat.

Under beredskapstillstånd och då riket är i krig gäller enligt 22 kap. 14 § BrB ett utvidgat krigsmannabegrepp. Förutom de ovan angivna personalkategorierna skall då såsom krigsman anses

1. Under beredskapsti/Istând och krig

a) Envar annan som är tjänstgöringsskyldig vid försvarsmakten, i den mån regeringen ej förordnar annorlunda. 2. Under krig

a) polisman, vilken utan att vara tjänstgöringsskyldig vid försvarsmakten, är skyldig att delta i rikets försvar

196 vid SOU 1978: 33

Ordningsvakter skyddsföremâ/

b) den som har att fullgöra för bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet och därvid enligt regeringens förordnande tillhör försvarsmakten c) den som tillhör sådan gren inom civilförsvaret, vars personal jämlikt regeringens förordnande är skyldig att utöva verksamhet som åvilar försvarsmakten. Enligt lagen (1943:881) om polisens ställning under krig gäller att envar befattningshavare vid polisväsendet (polisman) är skyldig att under krig delta i rikets försvar i den Konungen föreskriver (1 §) samt att

omfattning

polisman, som i enlighet med därom meddelade bestämmelser skall delta i rikets försvar, under krig tillhör krigsmakten (2 §). Stadgandet i 2 § skall, såvitt Konungen därom förordnar, under krig äga motsvarande tillämpning i riket förordnats att utöva för på den som enligt 18 § lagen om polisväsendet bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet (4 §). I detta sammanhang kan erinras om att 1975 års polisutredning har i uppdrag att bl. a. pröva frågan om polisens ställning i krig. att 1 tillämpningskungörelsen (1958:262) till nyss nämnda lag föreskrivs i riket förordnats att bevaka personal, som enligt 18 § lagen om polisväsendet av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen såsom anläggningar hamnar, kraftverk, industrier och förråd, kommunikationsanläggningar, under krig skall tillhöra krigsmakten (ll §). l prop. 1943:347 med förslag till ovan angivna lag uttalade föredragande statsrådet bl. a. följande:

Enligt 18§ lagen om polisväsendet kunna bestämmelser meddelas om särskild polisbevakning av viss egendom, antingen på statens eller på enskilds bekostnad. I den mån bevakningen har avseende på viktiga anläggningar t. ex. hamnar. kraftverk eller fabriker har vakten ifråga i själva verket att under krig fullgöra försvarsuppgifter av den art som förut nämnts. Han synes därför i sin tjänstgöring böra anses tillhöra krigsmakten, såframt Konungen därom förordnar. I samband med sådant förordnande bör angivas, vilka anläggningar som avses. Strafflagen för krigsmakten torde även böra vara tillämplig på sådan personal i den omfattning som förut angivits. Det är uppenbarligen av största vikt t. ex. att personalen icke lämnar sin post, varför straflbestämmelser såsom för militära vakter synes erforderliga?

Befälsrän, förman, underlydande samt lydnadsplikt I 21 kap. 20 § tredje stycket BrB stadgas att krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förman samt vidare att krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i förhållande till denne. För krigsman föreligger straffsanktionerad lydnadsplikt. Enligt 21 kap. l ä BrB gäller nämligen att krigsman, som vägrar eller underlåter att lyda förmans befallning eller otillbörligen uppehåller befallningens fullgörande, dömes för lydnadsbrott till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år. För grovt lydnadsbrott döms till fängelse i högst fyra år; under vissa omständigheter kan för sådant brott dömas till fängelse i tio år eller på livstid. Straffbarhet förutsätter således att befallning givits av för lydnadsbrott förman. Av 21 kap. 20 § tredje stycket framgår att krigsman som har befalsrätt över annan krigsman är dennes förman. Brottsbalken besvarar däremot inte frågan, vilka som har behörighet att ge befallning och över vilka befäl kan utan utgår från den administrativa reglering som finns i detta utövas, hänseende. 2 Prop. 1943:347 s. 12. De viktigaste bestämmelserna om befálsrätt är meddelade genom det av

Ordningsvakter vid skyddsföremâl 197

Kungl. Majzt i kommandoväg den l7juni 1960 fastställda tjänstereglementet för krigsmakten (TjRK). Såsom tidigare framgått förutsätts för att ansvar för lydnadsbrott skall kunna ådömas att båda parterna i lydnadsförhållandet, formannen och den underlydande, är krigsmän. Om exempelvis en Värnpliktig, som står under befäl av en civil förman, vägrar att lyda vad denne beordrar honom, kan straff for lydnadsbrott inte ådömas. Däremot kan bestämmelsen om tjänstefel i 21 kap. l8§ BrB bli tillämplig, för vilket brott emellertid endast är stadgat disciplinstraff eller om felet är grovt fängelse i högst ett år. Av särskilt intresse med hänsyn till vårt uppdrag är stadgandet i 21 kap. 4 § BrB om straffför ohörsamhet mot vakt. För sådant brott skall krigsman,som inte efterkommer tillsägelse som av vaktpost eller annan krigsman, vilken tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning, meddelas för denna tjänst, dömas till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt kan dömas till fängelse i högst fyra år. Det förekommer att ABAB-vakter med ordningsvaktsförordnanden tjänstgör som vaktchefer vid regementen. Meddelar sådan vaktchef en tillsägelse av den art som avses i 21 kap. 4 § BrB och efterkoms denna inte av krigsman kan ansvar således inte ådömas för ohörsamhet mot vakt utan endast för tjänstefel. Det åligger nämligen envar att oberoende av tjänsteställning åtlyda föreskrifter, som meddelas av den som tjänstgör för bevakning eller för upprätthållande av ordningen inom försvarsmakten och allmän ordning eller för trafikreglering, i vad rör vakttjänsten, ordningstjänsten respektive trafiktjänsten (TjRK kap. 6 mom. 24).

14.2.5 Konsekvenser av

krigsmannaegenskapen

Förutom de tidigare angivna konsekvenserna av krigsmannaegenskapen befälsrätt och lydnadsplikt - medför denna att krigsman är underkastad de särskilda straflbestämmelserna i 21 kap. BrB “Om brott av krigsmän.” Bestämmelserna i detta kapitel gäller såväl i fred som under beredskapstillstånd och vid krig. Då riket är i krig träder krigsartiklarna - vissa gäller dock redan under beredskapstillstånd -i 22 kap. BrB i kraft. Vissa av dessa äger tillämpning på varje medborgare medan andra har avseende endast på krigsmän. För krigsmän gäller vidare de särskilda bestämmelserna om disciplinstraff for krigsmän i 32 kap. BrB och lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän samt de särskilda rättegångsbestämmelserna i militära rättegångslagen. Vissa krigsmän är emellertid enligt 32 kap. 8 § BrB undantagna från ansvar enligt 21 kap. BrB. Dessa finns närmare angivna i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. BrB. Sådan krigsman får ej heller åläggas straff i disciplinmål (8 § tredje stycket militära rättegångslagen).

14.2.6 Militär ordningshâllning

l KK (1916:149) angáende vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m. stadgas bl. a. följande. Om någon i närheten av post- eller vaktställe eller marinen tillhörigt fartyg genom oljud eller oväsende stör den allmänna ordningen skall vaktens eller

vid

198 Ordningsvakter skyddsjöremâl

fartygets befälhavare, om det är nödvändigt för ordningens upprätthållande

taga den felande iförvar. Inom

och civil polismyndighet ej finns tillstädes, militärt övningsområde samt i läger eller kvarter eller eljest vid trupp äger militär befälhavare även i andra fall än som nyss sagts sörja för upprätthål- För sådant ändamål får den som uppträder berusad eller lande av ordningen. stör ordningen avlägsnas eller i trängande fall tagas i förvar (l § andra och tredje styckena). i närheten av post (skiltvakt) eller vakt eller För det fall någon anträffas utställd eller utsänd avdelning påträffas av patrull eller annan för bevakning polisväsende och är av krigsmakten eller av person tillhörande krigsmaktens omständigheterna sådana att han enligt 24 kap. 7 § andra stycket RB får gripas befälhavare för vakten eller av envar åligger det posten eller vederbörande eller annan avdelning av krigsmakten eller den militära polispatrullen mannen att taga den brottsliga i fdrvar om civil polismyndighet ej finns tillstädes (2 §). Vidare föreskrivs att, om post (skiltvakt) eller vakt, patrull eller annan eller någon som tillhör sådan avdelning under avdelning av krigsmakten tjänsteutövning blir utsatt för våld eller förolämpning, posten eller vederbörande befälhavare, såvida civil polismyndighet ej finns tillstädes, äger taga i till våldet eller förolämpningen (3 §). förvar den som gjort sig skyldig Har någon tagits i förvar enligt vad ovan sagts och är ej omständigheterna sådana att häktning kan ske får han ej kvarhållas längre än till dess han uppgivit namn och hemvist. Undandrar han sig att lämna sådan uppgift eller förekommer skälig anledning att lämnad uppgift är oriktig får han emellertid hållas iförvar tills tillförlitlig upplysning vunnits i de nämnda hänseendena. skall Om civil person tagits i förvar och inte friges enligt vad nyss sagts vederbörande befälhavare ofordröjligen hos civil polismyndighet göra framom hans avhämtande eller ock själv låta överlämna honom till sådan ställning myndighet (4 §). I kungörelsen ges slutligen vissa föreskrifter angående den rätt till nödvärn som tillkommer post och övriga ovan angivna kategorier. Till en början hänvisas i detta avseende till 5 kap. 7, 8 och 10 §§ strafflagen samt till 45 § Hänvisningarna får numera strafflagen för krigsmakten (5 § första stycket). anses avse stadgandena om nödvärn och laga befogenhet i 24 kap. l och 2 §§ BrB. Beträffande utnyttjandet av nödvärnsrätten föreskrivs följande. Kan i fall, då rätt till nödvärn äger rum, den fara, som hotar, ej avvärjas, det utan att den anfallne gör bruk av sitt vapen, bör han, såvida förhållandena medgiva först genom anrop varna den angripande, och därigenom giva denne utsätter sig för fara till liv och lem, därest han fullföljer sitt tillkänna,att uppsåt. [övrigt bör den anfallne lämpa sina åtgärder efter farans beskaffenhet och ej i annat fall. än då faran är synnerligen allvarlig, skrida till yttersta våld. Vid användande av sitt vapen bör han, där ej annat är av omständigheterna rikta detsamma mot nedre delen av den angripandes kropp samt i påkallat, inskränka sitt allmänhet sig till att söka sätta denne ur stånd att fullfölja som med hänsyn till omständigheterna må uppsåt. De närmare föreskrifter, anses erforderliga för tillämpningen av de i denna paragraf givna bestämmelser, utfärdas av vederbörande befälhavare (5 § andra stycket). l militära rättegângslagen (1948:472)finns vissa bestämmelser som får anses

SOU 197833

Ordningsvakter vid skydds/öremâ/ 199

i viss mån avse upprätthållande av ordning genom militär försorg. Enligt nämnda lag gäller bl. a. följande. Om skäl till anhållande förekommer mot krigsman får befattningshavare som äger bestraffningsrätt över honom förordna att han skall gripas (29§ första stycket). Förman får förordna att underlydande skall tas i förvarsarrest 1. om den underlydande begått förseelse av svårare beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt att han ej lämnas på fri fot eller 2. om han gjort sig skyldig till rymning och det skäligen kan befaras att han ånyo avviker (30 §). Om riket är i krig fär krigsman. som gör sig skyldig till undanhållande, tas i försvarsarrest om särskilda skäl är därtill (30 § andra stycket). Vidare gäller att krigsman.som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller, iklädd militär tjänstedräkt, på allmän plats anträffas så berusad att han är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan eller uppträder så att han stör allmän ordning eller ordningen inom försvarsmakten, enligt förmans förordnande får tas i förvar. Den omhändertagne får inte hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som föranlett omhändertagandet (36 § första stycket).

l rjänstereglemenre för krigsmakten (TjRK) kap. 19 finns bestämmelser om vakt- och ordningstjänst m. m. Enligt dessa bestämmelser gäller bl. a. såvitt här är av intresse följande. Vakttjänst ombesörjs i första hand av beordrad militär personal. Vid vissa ämbetsbyggnader, staber. verkstäder och förråd m. m. ombesörjs vakttjänsten av civilanställd personal (ordningsvakter). Vakttjänst får dessutom ombesörjas av annan personal (mom. 4). Den som tjänstgör för bevakning äger påfordra, att envar - oberoende av tjänsteställning - skall efterkomma av honom meddelade föreskrifter i vad rör vakttjänsten (mom. 13). För bevakningens utförande och vaktpersonalens uppträdande gäller föreskrifterna i “Bestämmelser för vaktpersonal vid krigsmakten” (VaktB) (mom. 14). Vaktpersonal skall vara klädd i uniform -i förekommande fall med märke enligt mom. 52 eller, om personalen inte är utrustad med uniform, bära märke enligt nämnda moment. Personalen skall vara beväpnad med skarpladdat eldhandvapen. Bedöms personalen inte vara väl förtrogen med vederbörligt eldhandvapen, skall personalen i stället ha batong (mom. 17). Vaktpersonal skall ingripa mot i uniform klädd krigsman - oberoende av - som i närheten av post- eller vaktställe begår dennes tjänsteställning förseelse mot ordningen inom krigsmakten eller mot allmän ordning (mom. 33). Gällande föreskrifter om vaktpersonals rätt att bruka våld vid nödvärn och vid genomförande av tjänsteåtgärd är intagna i ”Bestämmelser för vaktpersonal vid krigsmakten” (VaktB) (mom. 47). Om rätt för chef att inom militärt område m. m. avlägsna den som uppträder berusad eller stör ordningen och om rätt för vakt- och ordnings-

200 Ordningsvakter vid skyddsjöremål

drycker personal m. m. att ta person i förvar och att beslagta alkoholhaltiga och berusningsmedel stadgas särskilt (mom. 49).

Bestämmelser vid krigsmakten (VakrB) innehåller bl. a. för vakrpersonal följande. VaktB:s bestämmelser och övrig vaktpersonals allmänna gäller vaktchefs befogenheter och uppträdande vid bevakning av skyddsföremål åligganden, (mom. 1). De är giltiga i såväl fred som krig (mom. 2). Det anges att vad som gäller krigsman så ock den som sägs i VaktB om rätten att bruka tvångsmedel polismans skydd och befogenhet samt när civilforsvarsberedskap åtnjuter som inte har polismans skydd och råder även sådan civil vaktpersonal inom befogenhet (mom. 3). Däremot avser inte VaktB personal som tjänstgör eller inom civilförsvaret även om sådan personal enligt polisväsendet särskilda bestämmelser under krig tillhör krigsmakten (mom. 5). Under rubriken rätten att bruka tvångsmedel ges bestämmelser i anslutning om bevakningspersonals rätt till vad som stadgas i bevakningskungörelsen att undersöka medforda föremål, företa kroppsvisitation samt att under vissa omhänderta personer och föremål som medförs av person förutsättningar som omhändertas (mom. 56, 60 och 61). Härunder sägs också att vaktpersonal, om civil polisman ej är närvarande, skall den som förolämpar eller ofredar vakten i dennes omhändertaga tjänsteutövning. Beträffande vaktchef stadgas att sådan även äger rätt att omhänderta den som genom oväsen eller på annat sätt uppträder störande i närheten liksom även den som uppträder berusad av post- eller vaktställe inom skyddsföremålet eller stör ordningen där, såvida det inte räcker att från området (mom. 62). Beträffande den som omhänderavlägsna honom tagits enligt nyss angivna moment sägs att han får hållas i förvar endast så att han kommer att fortsätta att störa ordningen (mom. länge fara föreligger 71). Beträffande bruk av våld fastslås som allmän regel att strängare medel än förhållandena kräver inte skall användas, att våld skall tillgripas endast då uppgiften inte kan lösas på annat sätt samt att våld inte skall brukas längre än nödvändigt (mom. 80). Vad gäller bruk av skjutvapen i fred betonas att sådant bruk är att betrakta som en yttersta utväg och får komma i fråga endast då tillsägelser, anvisningar eller kroppsligt våld är otillräckliga och då det med hänsyn till av det intresse som skall skyddas kan anses försvarligt att bruka betydelsen vapen (mom. 82). Exempel på situationer då skjutvapen får användas anges i följande tabell.

Fall Situation Din uppgift För att lösa din uppgift fâr du som en innebär att du yttersta utväg använda slqutvapen skall

A Någon överfal- avvärja faran om angriparen utövar våld, som innebär ler eller hotar fara för livet eller svår kroppsskada för dig att överfalla dig eller annan person.eller hotar med sådant eller annan per- våld S011

Ordningsvakter vid skyddsföremá/ 201

Fatll Situation Din uppgift För att lösa din uppgift ,lär du som en innebär att du yttersta utväg använda skjulvapen skall

omhänderta a)om angriparen llyr efter att ha utövat angriparen våld, som innebär fara för livet eller svår kroppskada för dig eller annan person, eller hotar med sådant våld eller b) om angriparen vid omhändertagandet sätter sig till motvårn och därvid utövar våld, som innebär fara för livet eller svår kroppsskada för dig eller annan person, eller hotar med sådant våld

B Någon angriper avvärja faran om angreppet är av sådan art, t. ex. skyddsföremålet mordbrand eller sprängning, att det kan på sätt eller orsaka allvarlig skada på skyddsföremålet med medel som (den del därav som angrips) och detta kan förorsaka enligt din instruktion är av väsentlig betyskada på det- delse för krigsmakten (t. ex. befastningssamma anläggning, kasern, större krigsförråd, fartyg, kustartillerikanon. flygplan) omhänderta a) om angriparen flyr efter sådant angrepp angriparen på skyddsföremålet som sägs ovan, eller b) om angriparen vid omhändertagandet sätter sig till motvärn och därvid utövar våld, som innebär fara för livet eller svår kroppsskada för dig eller annan person, eller hotar med sådant våld

C Någon överträ- avvisa veder- endast ifall som anges under A der förbud, som börande då så är utfärdat be- anges i din inträffande struktion skyddsföremålet omhänderta om vederbörande vid omhändertagandet a ex om fom vederbörande ” sätter sig till motvärn och därvid utövar grafering eller . . ._ då så an ges l våld,som innebär fara för livet eller svår Någon

ttlltrade). din instruk_ kroppsskada för dig eller annan person,

vagrar att lyda tion eller hotar med sådant våld kontroll som du enligt din instruktion har att utföra (t. ex. legitimationskontroll, undersökning av medfört föremål). Någon lämnar uppgift, som du vid kontroll finner vara oriktig (t. ex. felaktig legitimationsuppgift)

202 Ordningsvakrer vid skyddsföremål

Fall Situation Din uppgift För att lösa din uppgift får du som en innebär att du yttersta utväg använda skjutvapen skall

D Någon gör mot- vidta åtgärd endast ifall som anges under A stånd vid så att visitakroppsvisitation tionen (undereller undersök- sökningen) ning av föremål kan genomsom du skall föras utföra enligt bestämmelser och anvisningar av din chef

E Arrestant eller gripa rymma- a) om du vet att vederbörande är omhänomhändertagen ren eller hind- tertagen såsom misstänkt för grovt brott person rymmer ra rymningen (mord, mordbrand, sabotage, grov misseller försöker handel e. d.) eller rymma b) om vederbörande sätter sig till motvärn och därvid utövar våld, som innebär fara för livet eller svår kroppskada för dig eller annan person, eller hotar med sådant våld

F Någon föroläm- omhänderta endast ifall som anges under A par eller ofredar vederbörande dig under tjänsteutövning

G Någon stör omhänderta endast ifall som anges under A genom oljud el- vederbörande ler oväsen eller på order av på annat sätt vaktchefen elallmänna 0rd- ler dagofficeningen i närhe- ren ten av din plats eller inom skyddsföremålet

Vad beträffar bruk av skjutvapen under krig och beredskapsförhållanden använder vapen för att försvara skyddsföremålet och anges att vaktpersonal sig själv men att i övrigt vaktpersonalen skall handla som i fred. Det betonas att bedömningen dock blir en annan under krigs- och beredskapsförhållanden och att det då finns större skäl att misstänka obehöriga för spioneri och sabotage m. m. Det sägs vidare att vaktpersonal under krig och beredskapsförhållanden i regel är berättigad att använda vapen om den inte blir åtlydd.

14.2.7 Provisoriska anvisningar för in- och utpasseringskontrollen vid

skyddsföremâl, 1959 års upplaga

Enligt 13 § KK (1958:273) om passertillstånd tillkom det civilförsvarsstyrelsen, chefen för försvarsstaben och statspolisintendenten att gemensamt

Ordningsvakter vid skyddyöremål 203

utfärda allmänna anvisningar rörande in- och utpasseringskontrollen vid skyddsföremål. Sådana anvisningar skall numera utfärdas av rikspolisstyrelsen efter samråd med överbefälhavaren. Av bestämmelserna i ProvInUtKtr må här återges följande. Beträffande yttre kontroll sägs bl. a. att den har till ändamål att hindra obehöriga att vinna tillträde till skyddsföremålet och att övervaka in- och utpasseringen samt att den bör handhas av en vaktchefwevakningschet) med erforderligt antal poster (med poster avses även portvakter och patrullmän). Den kan utföras av fasta eller rörliga poster eller som en kombination av båda (mom. 33 och 34). Den inre kontrollen anges ha som ändamål att tillse, att inga obehöriga trots den yttre kontrollen kommit in på skyddsföremålet (mom. 36). Vad gäller bevakningspersonalens utrustning sägs att det är lämpligt att personalen är utrustad med batong och visselpipa samt under mörker med ficklampa samt att eldhandvapen inte skall tilldelas annan personal än sådan som är väl förtrogen med vapnet ifråga. Om enskilt tillstånd att inneha eldhandvapen och ammunition erfordras upplyses att sådant meddelas av polischefen i orten (i Stockholm av överståthållarämbetet) (mom. 47). Under rubriken bruk av tvångsmedel anges bl. a. följande.

Krigsman, polisman eller annan. som fullgör passeringskontroll och därvid åtnjuter polismans skydd och befogenhet äger omhändena och avvisitera a) den som skäligen kan misstänkas för spioneri eller sabotage eller försök eller förberedelse till dylikt brott och befinner sig inom skyddsföremålet eller i dess närhet eller på flykt från detta, b) den som överträder meddelat tillträdesförbud eller uppehåller sig på annan än anvisad plats inom skyddsföremålet eller vägrar att på anfordran uppge namn, födelsetid eller hemvist eller därom lämnar uppgift, som skäligen kan antas vara oriktig. allt därest det ej uppenbarligen är tillfyllest att avvisa personen ifråga från platsen. Ovan nämnd personal äger vidare ta hand om sådant av omhändertagen person medfört föremåLvarmed han kan göra skada eller som eljest kan antas äga betydelse för utredningen i saken (mom. 56). Då någon omhändenagits, skall polismyndigheten i orten ofördröjligen underrättas härom. l avvaktan på dennas beslut angående vidare åtgärder skall den omhändertagne under betryggande uppsikt kvarhållas vid skyddsföremålet och Omhändertagna föremål förvaras av kontrollpersonalen (mom. 57). All kontrollpersonal äger därjämte rätt till nädvärn och rätt att omhändena den som begått sådant brott att därå kan följa frihetsstraff och som anträffas på bar gärning eller tlyende fot. Spioneri, sabotage, mordbrand, inbrott och stöld är exempel på sådant brott (mom. 59). För att verkställa tjänsteåtgärd får kontrollpersonalen ej använda strängare medel än förhållandena kräver. Kan kontrollpersonalens uppgift inte lösas på annat sätt, skall våld tillgripas. Vid val mellan olika former av våld skall användas det lindrigaste, som kan leda till det avsedda resultatet. Våld får ej brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. Skjutvapen får brukas endast i de fall som i punkt 61 sägs (mom. 60). Skjutvapen brukas då andra medel är otillräckliga, a) för att skydda skyddsföremålet mot omedelbart förestående fara för allvarlig skada, b) för att avvärja våld eller hot, som innebär omedelbart förestående fara för livet eller svår kroppsskada, mot kontrollpersonalen eller annan, c) för att hedja den som vid in- och utpasseringskontroll eller annan av kontroll-

204 Ordningsvakter vid

skyddsföremål

personalen företagen tjänsteåtgärd, trots tillsägelse att stanna på visst avstånd, närmar sig kontrollpersonalen eller skyddsföremålet, d) för att omhänderta den som skäligen kan misstänkas för spioneri eller sabotage samt e) för att, då omhändertagen rymmer, hindra rymningen, i fred dock endast om rymningen bedöms kunna medföra allvarlig fara för det allmänna eller någon enskild (mom. 61). Som framgår innefattar 61 mom. ProvlnUtKtr vidsträcktare rätt att använda skjutvapen än skjutkungörelsen. Enligt uppgift är 61 mom. ej formellt upphävd. Skjutkungörelsens bestämmelser om polismans rätt att bruka skjutvapen, vilka gäller även ordningsvakt, får emellertid anses ha medfört att 61 mom. upphört att gälla såvitt avser polismän och ordningsvakter. Samma verkan måste i avsnitt l4.2.6 återgivna bestämmelser om krigsmans bruk av vapen anses ha medfört såvitt avser krigsmän. Endast vaktpersonal som varken är krigsmän, polismän eller ordningsvakter torde numera kunna anses vara underkastade bestämmelserna i 61 mom.

14.2.8 Befogenheter för Ordningsvakt vid skyddsföremål

Vid civila skyddsföremål

Med ordningsvaktsförordnande följer såvitt ej annat sägs i förordnandet rätt för ordningsvakten att verkställa omhändertagande enligt 3 § LTO samt att omhänderta berusade enligt LOB. Med förordnandet följer även på grund av stadgande i 16 § Pl rätt att använda våld vid genomförande av tjänsteåtgärd. av skjutvapen är ordningsvakt underkastad Då det gäller användning och rikspolisens i anslutning därtill utfärdade reglerna i skjutkungörelsen föreskrifter FAP 104-2. De regler om skjutvapens bruk som finns i ProvlnUtKtr och som är avsevärt liberalare än kungörelsens torde ej böra få åberopas av ordningsvakt (ifr avsnitt 14.2.7).

Vid militära skyddsföremål

Vad som sagts beträffande ordningsvakter vid civila skyddsföremål gäller även ordningsvakter vid militära skyddsföremål. Dock synes VaktB förskriva att dess skjutregler gäller även ordningsvakt. Enligt mom. 3 VaktB gäller vad inte bara krigsman utan även den däri sägs om rätten att bruka tvångsmedel Detta synes emellertid under som åtnjuter polismans skydd och befogenhet. normala förhållanden i allt väsentligt sakna betydelse. En jämförelse mellan VaktB:s skjutbestämmelser och föreskrifterna i skjutkungörelsen ger nämligen vid handen att VaktB:s bestämmelser avser fall som är analoga med dem som anges i l § och 2§ första stycket l och 2 p. i skjutkungörelsen. Möjligen kan ifrågasättas om exemplifieringen av brott i VaktB:s tabell under E a) ej borde utformas så att den bringas i överensstämmelse med 2 § första stycket 1 och 2 p. i nämnda kungörelse. av vapen under och beredskapstillstånd är Då det gäller bruk krig emellertid VaktB:s föreskrifter sådana att de står i strid mot reglerna i och inte heller står i överensstämmelse med bestämmelsen skjutkungörelsen rätt att använda våld. i 24 kap. 2§ första stycket 2 p. BrB om krigsmans

Ordningsvakter vid skyddsföremâl 205

Sistnämnda bestämmelse avser emellertid inte att uttömmande reglera samtliga fall då våld får tillgripas. Förutom de ovan angivna befogenheterna vid militärt synes ordningsvakt skyddsföremål även äga rätt att verkställa sådant omhändertagande som nämns i mom. 62 VaktB. Angivna moment i VaktB grundar sig uppenbar-

ligen på bestämmelserna i kungörelsen angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m. Kungörelsen avser endast militär personal och det får anses tveksamt om ÖB i instruktionsform med stöd av kungörelsen kan tillägga icke militär personal sådan rätt att omhänderta som anges i denna. Intressant är att göra jämförelse mellan de förutsättningar som anges i militära rättegångslagen för omhändertagande av krigsman och förutsättningarna för omhändertagande enligt nämnda kungörelse och mom. 62 VaktB. Förutsättningarna för omhändertagande enligt militära rättegångslagen synes vara avsevärt mer begränsade än dem enligt kungörelsen och mom. 62 VaktB. Uppenbart är att bestämmelserna i nämnda kungörelse till övervägande del är av sådan natur att de efter nya regeringsformens ikraftträdande endast kan utfärdas i form av lag.

14.3 Förordnanden avseende

skyddsföremål

l4.3.l Militära skyddsjöremâl

Av svaren på enkäterna till polisstyrelserna och länsstyrelserna framgår att under 1974 fanns 335 av_ polisstyrelser utfärdade förordnanden avseende objekt som ovan anges samt 113 utfärdade av länsstyrelser. Endast fyra länsstyrelser hade utfärdat förordnanden avseende här ifrågavarande objekt medan 52 polismyndigheter hade utfärdat sådana. Härvid är emellertid att märka att vissa polisstyrelser och länsstyrelser i sina förordnanden anger ordningsvaktens verksamhet på sådant sätt att han med stöd av förordnandet kan tjänstgöra vid objekt som här avses utan att detta uttryckligen framgår av förordnandet. En länsstyrelse uttalar sålunda: Förordnandena är till övervägande antal utfärdade på begäran av företag som åtar sig ordningshållings- och bevakningsuppdrag. De hos dessa företag arbetande ordningsvakterna torde fullgöra uppdrag av skiftande art. Hur uppdragen fördelar sig är för länsstyrelsen obekant. Att märka är vidare att samtliga ordningsvakter anställda i ABAB på grund av utformningen av rikspolisstyrelsens förordnande är behöriga att tjänstgöra vid militära anläggningar i den utsträckning dessa är belägna i de kommuner som uppräknas i förordningen om anordnande av bevakning. Vi har från ett antal polismyndigheter samt från de fyra länsstyrelserna infordrat exempel på förordnanden avseende militära objekt. I några förordnanden synes verksamheten avse renodlad bevakning. Som exempel kan nämnas ett förordnande där under rubriken tjänstgöringsplats/område, verksamhetens art anges: Som tillsynsman vid anläggning tillhörig Kalmar-Växjö försvarsområde inom Kalmar polisdistrikt. Under rubriken särskild utrustning anges: Armbindel, batong, visselpipa. Förordnandet är meddelat 1966 med giltighet tills vidare.

20ö Ordningsvakter vid skydds/öremä/

l andra fall synes ordningshållning utgöra huvuduppgiften. härpå är ett förordnande, där under rubriken tjänstgöringsplats/ Exempel Almnäs jämte Ing I område, verksamhetens art anges: Kasernvakten område, Södertälje polisdistrikt. Upprätthållande av allmän ordning tillhörigt och säkerhet. Arbetsgivare för den förordnade är Svea ingenjörsregemente. finns ej angiven. Förordnandets giltighetstid är begränsad Särskild utrustning till två år. har verksamhetens art inte angivits. Sålunda anges i l några förordnanden ett förordnande endast tjänstgöringsplatsen såsom Flygvapnets anläggningar i Norra Frosta kommun. I detta fall är arbetsgivaren Skånska ilygflottiljen,

Under Särskild utrustning är antecknat: Äger i tjänsteutövning Ängelholm.

bära skjutvapen. Förordnandet gäller tills vidare. i Norrbottens län har på framställning av Försvarets Länsstyrelsen materielverk utfärdat tolv förordnanden tills vidare avseende den polisverksamhet. som är erforderlig för kontroll av de passagerare som med bussar från Vidsel till RFN:s (robotbyråns försöksplats i Övre Norrtransporteras inom Piteå och Arvidsjaurs polisdistrikt. Från länspolisland) anläggningar har upplysts att de sålunda förordnade har till uppgift att chefens expedition och att tillse att obehöriga personer inte följer med bussarna in på basområdet varvid för tids vinnande detta ingår som ett led i inpasseringskontrollen, sker på bussen i den mån någon medföljer som inte är legitimationskontroll känd av ordningsvakten. av Nordvakt AB forordnat Samma länsstyrelse har 1973 på framställning

en person att tills vidare på sökandens bekostnad utöva den polisverksamhet som är erforderlig vid inom Piteå, Bodens och Arvidsjaurs polisdistrikt, av vederbörandes I fullgörande tjänst vid av bolaget bevakade anläggningar. därvid skall stå under förmanskap av förordnandet anges att vederbörande förordnande länsstyrelsen samtidigt att länspolischefen. l samma medger vederbörande vid fullgörandet av tjänst inom Kungl. Flygförvaltningens (RFN) anläggningari Vidsel skall äga rätt att vara beväpnad med pistol och stå av vederbörande militära chef vid RFN, Vidsel. under förmanskap län har 1959 förordnat en målarmästare att i Länsstyrelsen i Gävleborgs vid militära förråd inom Gävle försvarsområde tills tjänst som tillsynsman vidare under förmanskap av lfo och vederbörande polischefer äga utöva för erforderlig polisverksamhet, därvid han skulle åtnjuta tillsynens fullgörande sådant skydd, som sägs i 10 kap. l § strafflagen. i Kristianstads län har 1964 förordnat en kronoassistent att Länsstyrelsen 1965 tills vidare med den ersättning varom från och med den l januari överenskommelse må ha träffats med chefen för Kungl. Skånska Luftvärnsregementet, i egenskap av ordningsvakt med polismans skydd och befoav vederbörande polischefer utöva den genhet under närmaste förmanskap förråd inom Kristianstads län för bevakning av nämnda regemente tillhöriga I förordnandet vid erforderliga polisverksamheten. anges att vederbörande utförandet av uppdraget ej skall vara uniformerad men medföra vederbörligt förordnandet. Förordnandet återkallades år legitimationsmärke jämte 1977. Samma länsstyrelse har den 30 mars 1945 förordnat en furir att tills vidare i egenskap av ordningsvakt med åtnjutande av polismans skydd utöva den för Förordnandet bevakning av vissa flygfält erforderliga polisverksamheten.

Ordningsvakter vid skyddsföremâl 207

återkallades år 1977. Rikspolisstyrelsen har den 28 mars 1966 i yttrande till länsstyrelsen i

Östergötlands län i ärende angående bevakning av övningsfált uttalat

följande. [skrivelse 2.2.1966 hemställer länsstyrelsen i Östergötlands län genom bitr. länspolischefen Eric berecke om yttrande huruvida ordningsvaktsförordnanden bör utfärdas för vissa i skrivelsen angivna personer för bevakning av Kungl. Livgrenadjärregementets övningsfalt i Linköping och det s. k. Prästtomtaområdet. Därest ifrågavarande övningsfält disponeras för militärt ändamål och avlysts av länsstyrelsen eller militär myndighet har militär personal (krigsmän)enligt bevakningskungörelsen 24.5.1940 både befogenheter och det skydd, som ett ordningsvaktsförordnande kan ge. Ett ordningsvaktsförordnande förefaller i så fall onödigt. Om övningsfältet inte avlysts torde inte heller behovet av särskild bevakning ha bedömts som särskilt framträdande, varför ordningsvaktsförordnanden för militära befattningshavare även av denna anledning starkt kan ifrågasättas. Anses militär uniform inte tillfyllest för här aktuell personal vid utövande av vaktoch ordningstjänst inom områdena kan befattningshavarna tilldelas krigsmaktens legitimationsmärken för vakt- och ordningstjänst. I övrigt hänvisas till KK 9.5. 1916 (149) angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m. samt KK 24.11.1961 med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare. Om skogvaktare I. genom att anlitas av militär myndighet för visst uppdrag inte kan betraktas som krigsman och hans medverkan för bevakning av övningsfälten bedöms nödvändig kan ett ordningsvaktsförordnande bli aktuellt. I ett yttrande den 9 maj 1966 angående förordnande såsom ordningsvakt för vaktchef vid Kungl. Göta signalregemente har polisbyrå I, rikspolisstyrelsen, anfört bl. a. detta.

Kungörelsen 9.5.1916(149)angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning. bevakningskungörelsen 24.5.1940 (nr. 383) och vaktchefens vid S 1 instruktion etc. torde ge vaktchefen möjlighet att ingripa mot ordningsstörande personer även utanför krigsmakten. Däremot torde det vara tveksamt om övervakningen av hastighetsbestämmelser och liknande trafikföreskrifter bör åvila vaktchefen i annan mån än att överträdelser av bestämmelserna återverkar på ordningen inom S lzs område (raggar“-uppträden o. d.). Byrån anser i princip, att om ett område disponeras för militärt ändamål och av länsstyrelsen eller militär myndighet förklarats såsom skyddsföremål, har militär personal (krigsmän) enligt bevakningskungörelsen både befogenheter och det skydd som ett ordningsvaktsförordnande kan ge. Ett sådant förordnande förefaller i så fall onödigt. Har området inte förklarats som skyddsföremål, torde inte heller behovet av särskild bevakning ha bedömts såsom särskilt framträdande utan kunna tillgodoses genom kungörelsen 9.5.1916, varför ordningsvaktsförordnande även i detta fall kan starkt ifrågasättas.

14.3.2 Civila skyddsföremâl

Någon undersökning av i vilken utsträckning förekommer ordningsvakter vid civila skyddsforemål har inte genomförts. Som exempel på civila skyddsföremål kan nämnas vissa flygplatser och hamnar, vissa kanaler och broar samt företag som framställer eller tillhandahåller för totalförsvaret synnerligen viktiga eller viktiga förnödenheter eller tjänster.

vid sou 197333

208 Ordningsvakter skyddsföremäl

14.4 överväganden

14.4. l Bejälsrärren

Som framgår av redovisningen av gällande rätt i avsnitt 142.4 har ordnings-

vakt inte någon befälsrätt i egentlig mening och är ej heller underkastad

befäl. finns exempel på att länsstyrelse vid förordnande av ordnings- Visserligen skall stå under militärt befäl. En vakt föreskrivit att denne vid tjänstgöring sådan föreskrift kan emellertid inte ha den konsekvensen att Olydnad av

militärt befäl kan straffas som lydnadsbrott. Möjligen Ordningsvakt gentemot skulle sådan olydnad kunna anses utgöra ett fel i ordningsvaktens polisiära Numera torde verksamhet och tidigare ha kunnat bestraffas som tjänstefel. för sådan olydnad kunna föranleda påföljd endast enligt vanliga påföljden civila arbetsrättsregler. Är Ordningsvakten inhyrd väktare ligger avgörandet

är ordningsvakten anställd om påföljd i sådant fall hos bevakningsföretaget; av försvarsmakten får frågan om påföljd avgöras av vederbörande myndig-

självfallet också återkalla ordningshet. I båda fallen kan polismyndigheten

vaktens förordnande.

l4.4.2 Ordningsvakts *medverkan i kuppförsvaret

avseende har nära anknytning till frågan om Problemet i rubricerade

befalsrätten. är skyldig att Att Ordningsvakt med uppgift att bevaka skyddsföremål natur. I vissa skydda detta även vid kupp torde ligga i bevakningsuppdragets i särskild instruktion för fall torde sådan skyldighet vara föreskriven I ABAB:s instruktion för vakt vid försvarsstaben anges ordningsvakten. obehörlgt tillträde till staben sålunda bl. a. att vaktens uppgift är att förhindra verksamhet. och att medverka i skyddet mot säkerhetshotande medverkan i kuppförsvaret före- Problemet beträffande Ordningsvakts då vakten har värnpliktiga underställda sig. Som tidigare ligger i huvudsak även Om han tjänstgör som vaktchef inte befálsrätt angivits har Ordningsvakt militär personal. Olydnad mot order av i egentlig mening över sig underställd kan därför ej bestraffas som lydnadsbrott enligt 21 kap. l eller Ordningsvakt Detta får anses 2 § BrB utan endast som tjänstefel enligt 18 § samma kapitel. eftersom i en kuppsituation Olydnad måste anses vara otillfredsställande brott som kan få svåra konsekvenser för skyddsföremålet. allvarligt har militär förman. Motsvarande problem uppstår då Ordningsvakt

olydnad gentemot sådan kan som visats i avsnitt 14.4.l endast Ordningsvakts inte är av den stränghet som är föranleda påföljder som uppenbarligen

befogad vid olydnad i en kuppsituation.

14.43 Förslag till lösning av befälsrärryrâgan och kuppförsvars-

problemet

än att göra Ordningsvakter i Någon annan lösning av angivna frågor Vi föreslår därför vissa försvarsmakten till krigsmän synes inte finnas. i kungörelsen (1968:333) om innebörden i rättsligt ändringar, bl. a. ändringar

Ordningsvakter vid skydds/öremäl 209

hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman, BrB samt militära rättegångslagen. Våra närmare överväganden av motiven till framgår Förslagen till iörfattningsändringarna. I författningsförslagen används begreppet skyddsvakt. Anledningen härtill är att vi, som tidigare framgått, begränsat användningen av begreppet Ordningsvakt till att avse endast ordningsvakter med renodlad ordningshållning till uppgift.

Specialmorivering 21 1

15 Specialmotivering

15.1 Förslag till lag om ordningsvakter

1 §

Paragrafens/örsta stycke definierar ordningsvakt som person som utan att vara anställd vid polisväsendet förordnats att upprätthålla Med ordningen. denna definition avses att klarare precisera begreppet ordningsvakt. Som ordningsvakter kan således inte förordnas personer anställda inom polisväsendet, som inom ramen för anställningsförhållandet utför polisiära uppgifter i begränsad omfattning. Exempel på sådana personer är passkontrollanter, flygplatskontrollanter, delgivningsmän, vaktkonstaplar samt arrestant- och förpassningsvakter. Dessa är med hänsyn till arbetsuppgiftemas art utan tvivel sysselsatta med myndighetsutövning. Därigenom blir bestämmelserna om särskilt straffrättsligt skydd i 17 kap. BrB, om myndighetsmissbruk m. m. i 20 kap. BrB och om skadeståndsansvar vid myndighetsutövning i 3 kap. skadeståndslagen tillämpliga på dessa befattningshavare. Därtill fordras inget särskilt förordnande som ordningsvakt. Polismän i aktiv tjänst bör inte förordnas till ordningsvakter. l vissa fall torde konflikter nämligen kunna uppstå på grund av de olika befogenheter polisman och ordningsvakt har. Polismannens rätt och i vissa fall skyldighet att på fritid ingripa med fullständiga polisiära befogenheter kan medföra konflikt med de mera begränsade befogenheter han har för det fall han skulle utöva ordningsvaktsverksamhet. Det kan vidare ifrågasättas om ordningsvaktsverksamhet kan anses utgöra sådan bisyssla för polisman som är förenlig med reglerna i 6 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning. Rikspolisstyrelsen har enligt 37§ tidigare gällande statstjänstemannalag prövat lämpligheten av inom polisväsendet förekommande bisysslor och för polismän därvid bedömt bisysslor, som medför fullgörande av polisverksamhet, som generellt oförenliga med polistjänsten. Styrelsen har även i ett beslut den 7 mars 1974 uttalat att arbete som ordningsvakt inte är förenligt med polistjänsten. Ovanstående utgör givetvis inget hinder mot att annan vid polisväsendet anställd personal än polisman förordnas att utöva ordningsvaktsverksamhet på sin fritid. Andra kategorier som kommer att falla utanför det föreslagna ordningsvaktsbegreppet är exempelvis jakt- och fisketillsynsmän, vilka inte kan anses vara sysselsatta med upprätthållande av ordning. lFAP 728-1

212 Specialmorivering

De kategorier som enligt detta förslag inte kan förordnas till ordningsvakter kan, om så finnes påkallat, tilläggas skydd jämlikt 17 kap. 5 § BrB, om de ej redan på annan grund åtnjuter detta skydd. Genom att i paragrafen används uttrycket förordnats “att upprätthålla och inte som i 90§ P1 uttrycket “att utföra polisbevakning” ordningen betonas att ordningsvakts polisverksamhet skall avse endast ordningshåll-

ning. avses en i förhållande till allmän Med uttrycket “upprätthålla ordningen Det måste rådajämvikt mellan polisverksamhet klart avgränsad verksamhet. ordningsvaktens befogenheter och utbildning. Enligt vårt förslag begränsas befogenheter i viss mån samtidigt som hans verksamhetsordningsvaktens område preciseras. I uppgiften att upprätthålla ordningen” ingår i första hand att vidta sådana god ordning inom verksamhetsomåtgärder som syftar till att åstadkomma rådet. Sådana åtgärder kan vara att ge personer anmaningar och upplysningar (12 §)samt (17 §),att avvisa eller avlägsna personer från verksamhetsområdet att som en sista utväg ingripa med frihetsberövande åtgärd enligt 13 § detta RB. förslag, LOB eller 24 kap. 7 § andra stycket uppgift innebär rättighet och skyldighet för honom att Ordningsvaktens som angrepp mot ordningen inom ingripa mot allt som kan uppfattas Det är inte möjligt att räkna upp alla situationer som verksamhetsområdet. kan anses utgöra sådant angrepp. Med hänsyn till bl. a. ordningsvaktens kan inte rimligen fordras av honom att han skall begränsade utbildning märka att ordningsvakts rätt att ingripa mot alla brott och förseelser. Det är att företa gripande jämlikt 24 kap. 7 § andra stycket RB kvarstår. Ordningsvakt fot kan alltså även fortsättningsvis gripa den som på bar gärning eller flyende anträffas med fángelsebrott. Skulle ordningsvakten upptäcka någon som av lindrigare art såsom förargelseväckande beteende och begår bötesbrott lindrigare fall av ofredande får tillräcklig åtgärd anses vara att vederbörande avlägsnas från området. att upprätthålla ordningen är att tillse att En viktig del i uppgiften Ordningsvakt är besökarnas säkerhet till person och egendom inte äventyras. eller sålunda skyldig att ingripa då någon t. ex. blir hotad, misshandlad frånstulen sin egendom. ingripande måste givetvis även ske mot den som brandskyddsföreskrifter eller andra meddegenom sitt beteende åsidosätter lade föreskrifter och förbud. trafikdirigeringsuppgifter utan Ordningsvakt skall inte handha specifika inom sitt område. 1-läri måste emellertid anses skall upprätthålla ordningen att på parkeringsplatser inom verksamhetsområdet ingå rätt för honom anvisa lämplig uppställningsplats. För att underlätta tolkningen av begreppet upprätthålla ordningen” utfärdar föreskrifter och anvisningar för föreslås i FOV att polisstyrelsen Dessa föreskrifter och anvisordningsvaktsverksamheten i polisdistritket. överlämnas till ordningsvakter i samband med ningar bör lämpligen förordnandet. fortsättningsvis kunna beteckna av För att med ett enklare uttryck ordningsvakt utövad verksamhet anges i andra stycke! att denna benämns

ordningsvaktsverksamhet.

Specialmorivering 213

2§

Enligt denna paragraf får ordningsvaktsverksamhet bedrivas endast vid offentliga tillställningar, vid allmänhetens användande av eller badplats lägerområde, lokal eller plats för sport, spel eller liknande, vid konsert samt vid servering av alkoholdrycker till allmänheten. Innebörden av bestämmelsen i denna och i 3§ jämförda med paragraf bestämmelserna i 4§ är att endast anordnare av i 2 och 3 §§ angivna verksamheter efter beslut av polisstyrelsen kan få bedriva ordningsvaktsverksamhet. Anordnare av verksamhet som anges i denna paragraf kan ansöka om att beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas. fär emellertid Polisstyrelsen även utan ansökan fatta sådant beslut. Beträffande ordningsvaktsverksamhet i de fall som avses i 3 § förutsätts ansökan från anordnaren. Denna bestämmelse avser att klargöra att polisstyrelsen inte utan ansökan kan bestämma om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet i de i 3§ angivna fallen. En möjlighet for polisstyrelsen att utan ansökan besluta om ordningsvaktsverksamhet är inte lika angelägen i de i 3 § angivna fallen som i de fall som anges i denna paragraf, där en utebliven ansökan inte bör få till följd att beslut i frågan inte skall kunna fattas. Enligt p.1 lär ordningsvaktsverksamhet bedrivas vid anordnande av offentlig tillställning. Enligt p. 2 får ordningsvaktsverksamhet även bedrivas vid badplats eller lägerområde eller hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande sysselsättning,dit allmänheten äger tillträde. Särskild restriktivitet bör iakttas vid meddelande av beslut om ordningsvaktsverksamhet i dessa fall. Enligt p. 3 får vidare ordningsvaktsverksamhet bedrivas vid konsert. De konserter, som är aktuella i detta sammanhang, är i första hand de s. k. popgalorna och musikfestivalerna. Enligt p. 4 får ordningsvaktsverksamhet bedrivas vid servering av alkoholdrycker till allmänheten. Därigenom undantas av alkoholservering drycker i s. k. slutna sällskap. Servering av alkolholdrycker bör kunna ske i sådana former att ordningsvakt inte behöver anlitas. att Möjligheten föreskriva anlitande av ordningsvakt vid denna typ av verksamhet bör därför handhas med stor restriktivitet.

3§

Enligt denna paragraf fär ordningsvaktsverksamhet bedrivas även i annat fall än som sägs i 2§ om det av särskilt behov på grund är oundgängligen nödvändigt för att upprätthålla ordningen. I vilka fall sådant särskilt behov av ordningsvakter enligt denna paragraf skall anses föreligga kan inte närmare preciseras. Området for tillämpningen av denna bör dock bli paragraf förhållandevis litet. Vi förutsätter att polisstyrelsen i dessa fall särskilt noggrant prövar behovet och de eventuella konsekvenser ett beslut i endera riktningen kan tänkas få. Sådant särskilt behov kan anses föreligga t. ex. vid av upprätthållande ordningen i allmänna lokaler eller inrättningar dit allmänheten söker sig för att ta del av offentliga förhandlingar, såsom riksdagshuset och de allmänna

214 Specialmorivering

domstolarnas lokaler. I princip bör dock denna verksamhet kunna fortgå utan i lokalerna behöver upprätthållas av ordningsvakter. Särskild att ordningen måste här även tas till allmänhetens rätt att anonymt besöka hänsyn lokaler och ta del av där pågående offentliga förhandlingar. ifrågavarande har konstaterats Endast då ett verkligt behov därav under en längre tidsperiod bör ordningsvaktsverksamhet få bedrivas i dylika lokaler. Hör ordningsstörningar till undantagen bör man komma till rätta med dem genom polisingri- Ett annat sådant fall kan vara vissa privata tillställningar med ett panden. uttalat behov av ordningsvaktsverksamhet. Ambassadbevakning bör, genom att väktare enligt vårt förslag kan tillåtas vara utrustade med skjutvapen utan att förordnas som ordningsvakt, tillfredsställande kunna utövas av väktare. för biträde med upprätthållande av Polisens anlitande av ordningsvakter i Stockholm bör övergångsvis kunna ordningen vid vissa tunnelbanestationer fortsätta enligt denna paragraf. Vid ett förbättrat vakansläge inom polisen bör emellertid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet på tunnelbanestationerna enbart handhas av polismän. fallen av ordningsvaktsverksamhet - ambassadbe- De båda sist nämnda måste handhas av ordningsvakter) och vakningen (om den fortsättningsvis tunnelbanebevakningen - vartill regeringen genom särskilda beslut hittills torde kunna få bedrivas utan särskild ställt medel till polisens förfogande ansökan efter beslut av polisstyrelsen enligt 4 Även upprätthållande av ordningen på s. k. kvasiallmänna platser bör då särskilt behov därav föreligger kunna ske övergångsvis genom ordningsvakter. eller kontroll av in- och utpassering bör Är fråga om s. k. portbevakning detta behov kunna tillgodoses genom anlitande av väktare - här bortses från För att ordningsvaktsverksamhet skall få bedrivas måste ett skyddsföremål. behov av att upprätthålla ordningen med anlitande av ordningsverkligt vakter inom verksamhetsområdet föreligga. i denna paragraf skall jämföras med bestämmelsen i 7 § om Bestämmelsen att auktoriserat bevaktningsföretag inte får utföra ordningsvaktsverksamhet vara att utom i de fall som avses i denna paragraf. Sådant fall kan exempelvis ett bevakningsföretag vid lagens ikraftträdande bedriver ordningsvaktsverksamhet av särskilt behov är oundgängligen på plats där det på grund nödvändigt för att upprätthålla ordningen. skall samråda med rikspolisstyrelsen avseende frågan då Polisstyrelserna sådant särskilt behov av ordningsvaktsverksamhet enligt denna paragraf kan anses föreligga. För att ordningsvaktsverksamhet skall få bedrivas enligt denna paragraf nödvändigt för krävs att det på grund av särskilt behov är oundgängligen upprätthållande. Denna formulering innebär att stor uppmärkordningens samhet av andra möjliga åtgärder för att komma skall _ägnas vidtagande tillrätta med ordningsstörningarna innan beslut om ordningsvaktsverk-

samhet meddelas.

4§ meddelas beslut om ordningsvaktsverksamhet av Enligt första stycket polisstyrelsen.

SOU l978:33

Specialmotivering 215

Tillstånd till viss verksamhet, exempelvis beslut om offentlig tillställning, ordn ngsvaktsverksamhet och ordningsvaktsförordnande bör meddelas av samna myndighet polisstyrelsen. På så sätt tillvaratas också bäst den erfarenhet och kunskap som envar myndighet innehar beträffande sitt verksamhetsområde. Med hänsyn härtill har vi funnit övervägande skäl tala för att dessa beslut bör fattas av polisstyrelsen. Beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas enligt 2§ både utan och efter ansökan men enligt 3§ endast efter ansökan bortsett från de fall då polisstyrelsen själv anlitar ordningsvakter, då ansökan får anses obehövlig. Beslut om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet bör i samtliga fall få tvingande karaktär. Även om beslutet tillkommit efter ansökan har polisstyrelser. prövat behovet av ordningsvakter vid den verksamhet ansökan avser. Om polisstyrelsen finner behov föreligga av ordningsvaktsverksamhet, bör besluzet därom även innebära skyldighet för anordnaren att anlita ordningsvakt :ör ordningens upprätthållande. On: beslutet inte ges tvingande karaktär skulle anordnaren själv kunna avgöra när och i vilken omfattning han vill anlita ordningsvakt. Ett sådant förhållande kan inte anses godtagbart om polisstyrelsen i visst fall funnit behox av ordningsvaktsverksamhet föreligga. Någon intressemotsättning mellan anordnaren och polisstyrelsen synes inte föreligga i denna fråga. Av första stycket framgår vidare att beslut om ordningsvaktsverksamhet skall innehålla en geografisk begränsning. Denna begränsning bör noggrant preciseras så att ordningsvakten får en klar uppfattning om sitt verksamhetsområde, då han tar del av beslutet om ordningsvaktsverksamhet. Enligt andra stycket skall beslutet även innehålla uppgift om föreskrivet antal ordningsvakter. I tredje stycket föreslås att polisstyrelsen innan beslut om ordningsvaktsverksamhet meddelas skall samråda med anordnare om denne begär det. Från arrangörshåll har framhållits som angeläget att man bereds tillfälle till sådant samråd. Vi delar denna uppfattning men föreslår obligatoriskt samråd endast om anordnaren begär det. Samråd bör, om det är erforderligt, äga rum även om anordnaren inte begärt det. Jämlikt fjärde stycket skall ordningsvaktsverksamhet bekostas av anordnaren. Det får anses naturligt att ordningsvaktsverksamhet som har sin grund i speciella verksamheter bekostas av anordnaren. Bestämmelser om kostnadsansvar avseende ordningshållning vid offentliga tillställningar finns i 17 § AOst. Beträffande alkoholservering framgår av förarbetena till 43 § lagen om handel med drycker att tillståndsmyndigheten kan ålägga den som meddelas tillstånd till servering av alkoholdrycker att hålla ordningsvakt. Vi har funnit lämpligt att samtliga fall då någon skall kunna åläggas kostnadsansvar för ordningshållning genom ordningsvakter regleras i denna lag. Eftersom övriga frågor om ordningsvaktsverksamhet behandlas i denna lag, talar övervägande skäl för att även frågan om kostnadsansvaret för sådan verksamhet behandlas här. Efter ansökan eller anmälan om offentlig tillställning kommer det enligt detta förslag att meddelas dels i förekommande fall tillstånd jämlikt AOst att

216 Specialmotivering

anordna tillställning, dels ett beslut om ordningsvaktsverksamoffentlig het. av detta innebär följande fördelar. Ordnings- Ett genomförande system vaktsförordnande kommer att hänföras till ett beslut om ordningsvaktsverkinnebära att får anlitas endast på plats där samhet och ordningsvakt beslut skall bedrivas. Detta ordningsvaktsverksamhet enligt polisstyrelsens medför att ordningsvakter kommer att kunna anlitas enbart där polissty-

relsen funnit behov av sådan verksamhet föreligga.

5§

meddelas av polissty- Enligtfdrsta stycket föreslås ordningsvaktsförordnande sökande är den som avser att som ordningsvakt utöva relsen. Behörig ordningsvaktsverksamhet (jfr 6 § FOV). Det måste även kunna inträffa att en och samma fortsättningsvis vid skilda tillfällen önskar arbeta på olika platser. Ordningsordningsvakt vaktsförordnande bör därför i allmänhet utfärdas i sådan form att det blir ett

for viss person att utöva ordningsvaktsverksamhet på de kompetensbevis där polisstyrelsen bestämt att ordningsvaktsverkplatser inom polisdistriktet skall anordnas. Vill att förordnandet skall avse samhet ordningsvakten vissa skall det utformas i enlighet härmed. I endast viss eller platser förordnandet skall anges vilken särskild utrustning (batong och handbojor)

ordningsvakt får bära vid utövande av ordningsvaktsverksamhet. andra får ordningsvaktsförordnande meddelas för ett Enligt stycket eller vid särskilt behov för flera polisdistrikt, ett eller flera län polisdistrikt eller för hela riket. Polisdistriktet inte är fast knuten till viss eller bör, i de fall ordningsvakten normala verksamhetsområde. Skulle vissa anordnare, vara ordningsvaktens särskilt behov vara dokumenterat bör polisstyrelsen om så anses erforderligt vidgas till att omfatta även annat polisdistrikt medge att verksamhetsområdet och i undantagsfall större område. Med denna bestämmelse avses att slå fast att polisdistriktet bör vara

normala arbetsområde. Därmed kommer ordningsvakterna ordningsvaktens och lokalkännedom, vilket måste anses vara att lättare erhålla personvärdefullt ur allmänhetens synpunkt samt för ordningsvakternas möjligheter

till en positiv insats.

6§

lämplighetskrav, som I denna paragrafs första stycke anges först de personliga Med lämplighet avses i första hand kravet måste ställas på en ordningsvakt. på laglydnad. Detta krav måste ställas högt på en person, som skall utöva Exempel på diskvalificerande brottslighet är våldsbrottsligpolisverksamhet. narkotikabrottslighet samt brottslighet som het, förmögenhetsbrottslighet, med missbruk av alkohol eller annat berusningsmedel. Även har samband annan brottslighet kan naturligtvis vara diskvalificerande. bör vara fem år. Denna period bör En lämplig diskvaliñkationsperiod kunna såväl utsträckas som förkortas beroende på brottets svårhetsgrad och

karaktär.

SOL* 1978:33

Specia/motivering 2 l 7

I princip bör den diskvalificerande brottsligheten vara dokumenterad, dvs. lagakraftvunnen dom bör föreligga. Emellertid bör, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, även icke lagakraftvunnen dom, åtal samt misstanke om brott kunna beaktas vid lämplighetsprövningen. Viss försiktighet bör iakttas vid bedömningen av materialets tillförlitlighet avseende dom som inte vunnit laga kraft, åtalsbeslut eller misstanke. Omständigheter som bör beaktas i sådana fall är bl. a. huruvida de brottsliga gärningarna är erkända eller inte.

Övriga omständigheter som i allmänhet bör föranleda att viss person inte

meddelas förordnande är missbruk av alkohol eller annat berusningsmedel, psykisk sjukdom eller fysiskt handikapp. För att kunna förordnas till ordningsvakt krävs dessutom att vederbörande genomgått föreskriven utbildning. Vi ser det som angeläget ur både allmänhetens och ordningsvakternas egen synpunkt att enbart utbildade ordningsvakter anlitas för ordningsvaktsverksamhet. Enligt andra stycket får ordningsvaktsförordnande och beslut om ordningsvaktsverksamhet återkallas då skäl Föreligger därtill. Anledning till återkallelse av ordningsvaktsförordnande är i första hand nyss nämnda diskvalificerande omständigheter. En annan återkallelsegrund kan vara att ordningsvakt utan giltig anledning vägrar att fullgöra ordningsvaktsverksamhet. Tänkbara fall kan vara att av anordnaren kontaktad ordningsvakt av irrelevanta skäl vägrar att arbeta på viss plats eller vid visst tillfälle eller att parterna inte kommer överens såvida inte ekonomiskt, ordningsvaktens vägran utgör en tillåten facklig stridsåtgärd. Bakgrunden till att återkallelse bör kunna ske på denna grund är dels allmänhetens intresse av att t. ex. en offentlig tillställning kommer till stånd, dels uppgifter om att olägenheter i detta avseende i vissa fall uppkommit för anordnare samt dels samhällets intresse av att utbildade ordningsvakter verkligen åtar sig uppgift som ordningsvakt. Återkallelse på sistnämnda skäl förutsätts ske endast undantagsvis. Beslut om ordningsvaktsverksamhet bör kunna omprövas om ordningsläget undergått förändring. Ett beslut om exempelvis antalet ordningsvakter vid återkommande tillställningar bör kunna ändras om anledning föreligger därtill. Beslut om ordningsvaktsverksamhet torde, då polisstyrelsen inställt, upplöst eller förbjudit förnyande av offentlig tillställning, få anses förfallet.

7§

Enligt första stycket får ordningsvaktsverksamhet utföras av auktoriserat bevakningsföretag endast i fall som avses i 3 §. På grund av deras olika uppgifter bör det gå en klar skiljelinje mellan väktare och ordningsvakter. med deras ekonomiska Bevakningsföretag inriktning bör i princip inte få utföra sådan polisverksamhet som ordningsvaktsverksamheten utgör. Enligt andra stycket får annat företag än auktoriserat bevakningsföretag inte i något fall utföra ordningsvaktsverksamhet. Bestämmelsen innebär förbud för ordningsvaktsföretag att hädanefter tillhandahålla ordningsvakter.

218 Specialmotivering

Den närmare motiveringen till förbudet framgår av avsnitt 12.4.3. Med begreppet ”utföra” i denna paragraf avses genomförande av ordningsvaktsverksamhet med tillhandahållande av anställda ordningsvakter.

8§ en direkt lydnadsplikt i förhållande Enligt denna paragraf har ordningsvakt till samt en i förhållande till denna lydnadsplikt sekundär polisman, skyldighet att iaktta anvisning av anordnaren. Det ankommer således i första hand på polisen att närmare reglera formerna för ordningsvaktsverksamheten, men anordnarens intresse av att sekundärt kunna påverka verksamhetens utformning har även tillgodosetts. föreskrivs att lydnadsplikten inte gäller om instruktion eller Slutligen anvisning inte avser ordningsvaktens verksamhet eller strider mot lag eller annan författning.

9§ Vi anser det angeläget att bibehålla ordningsvaktens nuvarande underrättelpolisstyrelsen men har kompletterat den seskyldighet enligt 9 § PI gentemot med en motsvarande skyldighet i förhållande till anordnaren. får anses ha ett intresse av att erhålla information om Även anordnaren ordningsvaktsverksamhetens bedrivande. Detta så mycket mera som anordnaren även fortsättningsvis enligt skilda författningar, exempelvis 16 § forsta stycket A0st, har att svara för att god ordning råder vid t. ex. den offentliga tillställningen. bör enligt denna paragraf underrätta polisstyrelsen om Ordningsvakten brott under allmänt åtal som kommit till hans kännedom. Sådan underrättelse kan underlåtas vid bagatellartade förseelser, såsom t. ex. förargelseväckande beteende och lindrigare former av ofredande. informationsskyldighet enligt denna paragraf ersätter Ordningsvakts ordningsvakts nuvarande skyldighet enligt 12 § första stycket Pl att rapportera brott som hör under allmänt åtal, men är inte av samma obligatoriska karaktär.

l0§ för ordningsvakt motsvarar i sak Denna paragraf som stadgar tystnadsplikt 13 § PI, vilken i tillämpliga delar gäller för ordningsvakt. I vissa fall gäller även gentemot anordnaren trots ordningsvaktens underrättystnadsplikten telseskyldighet gentemot denne (jfr 9 §). Detta gäller t. ex. då ordningsvakt får vetskap om någons personliga förhållanden, vilka inte kan anses ha inom den av anordnaren bedrivna betydelse för ordningens upprätthållande verksamheten.

11§ Det har ansetts nödvändigt Paragrafens första stycke har 96 § PI som förebild. liksom i vissa fall tillfälligt skall att ordningsvakt, enligt 96§ PI polisman,

Specialmørivering 219

kunna skiljas från verksamheten. Några tänkta fall kan vara att ordningsvakt inställer sig till eller uppträder spritpåverkad i sin verksamhet eller därvid begår brottslig gärning. Skiljandet från verksamheten bör avse exempelvis den pågående tillställningen och kunna anförtros varje polisman. Samråd i denna fråga skall om möjligt alltid ske med yttre eller vakthavande polisbefäl, som då kommer att svara för beslutet. Enligt andra stycke! skall polisman omedelbart underrätta polisstyrelsen om vidtagen åtgärd. Denna underrättelseskyldighet får för obefordrad polisman anses uppfylld då denne underrättar vakthavande befäl om saken. Polisstyrelsen har därefter att vidta erforderlig åtgärd, exempelvis uppta fråga om återkallelse av ordningsvaktsiörordnandet.

l2§ För att på ett godtagbart sätt kunna upprätthålla ordningen på exempelvis en offentlig tillställning erfordras en möjlighet för ordningsvakt att vid ordningsstörning kunna avvisa eller avlägsna person från verksamhetsområdet. Ordningsvakt får enligt denna paragraf avvisa eller avlägsna den som stör ordningen eller överträder föreskrift meddelad av polisstyrelsen eller förbud. Att uttömmande ange vilka ordningsstörande handlingar som bör föranleda avvisande eller avlägsnande är inte möjligt. Exempel på sådana ordningsstörningar finns i motiveringen till 1 §. Beträffande den som överträder av polismyndighet meddelad ordningsföreskrift finns bestämmelser i 16 § första stycket AOst. Likartade regler bör gälla för samtliga områden, där ordningsvaktsverksamhet bedrivs. Med införandet av bestämmelsen om att även den .som överträder meddelat förbud kan avvisas eller avlägsnas avses att i detta avseende jämställa begreppen föreskrift och förbud. Ingripande bör nämligen kunna ske mot en person antingen denne överträder föreskrift eller förbud. Med förbud avses både i lag eller annan författning och av myndighet meddelat förbud. Genom tillskapande av instituten avvisande och avlägsnande, vilka hittills i vart fall inte kommit till klart uttryck i lagtext, avser vi att ge ordningsvakterna möjlighet att med enkla medel och på ett tidigt stadium komma till rätta med ordningsstörande händelser på ett sätt som är mindre ingripande för den enskilde än ett omhändertagande. Detta får ses i samband med den föreslagna inskränkningen av ordningsvakts rätt att omhänderta personer som stör ordningen. Genom att effektivt kunna ingripa i ett tidigare skede måste enligt vår uppfattning behovet av att omhänderta ordningsstörande personer bli avsevärt mindre. Avvisande eller avlägsnande enligt denna paragraf får ske tvångsvis enligt vårt förslag till ändring i 24 kap. 2 § första stycket BrB om uppgiften inte kan lösas på annat sätt. De personer som avvisas eller avlägsnas skall inte avkrävas uppgift om namn eller personliga förhållanden. Rapport om dessa ingripanden skall inte heller inges till polisstyrelsen. Avvisande innebär att en person vägras tillträde till det område, där ordningsvaktsverksamhet bedrivs. Ett avlägsnande innebär att en person,

220 Specialmotivering

som redan vunnit tillträde till området, avförs från området. Till det område, där ordningsvaktsverksamhet bedrivs hör även ingångarna till lokalen eller infarterna till området, varför avlägsnande får ske även därifrån. skall ske omedelbart och i ett sammanhang, varvid den Avlägsnande skall avlämnas omedelbart utanför området. Avvisande och avlägsnade skall liksom av ordningsvakt i första hand avlägsnande övriga ingripanden verkställas genom tillsägelse. Först om detta inte går får åtgärden genomföras med våld. Det får naturligtvis inte förekomma att den, som skall avlägsnas, t. ex. avföres i bil från området och lämnas av långt ifrån verksamhetsområdet. Återkommer den avlägsnade till området och allvarligt stör ordningen och kan han inte förmås att upphöra med sitt där, t. ex. vid ingångarna, beteende, får han omhändertas enligt 13 §. ordningsstörande l nuvarande lagstiftning finns inte, i vart fall inte klart uttryckt, någon motsvarande rätt för polisman att avvisa eller avlägsna ordningsstörande möjligheten för ordningsvakter personer från viss plats. Om den föreslagna att avvisa och avlägsna ordningsstörande personer införs, bör givetvis motsvarande Enligt uppgift överväger 1975 befogenhet tilläggas polisman. års polisutredning att för polisman lagfásta sådan befogenhet.

13§

får omhänderta ordningsstö- [första stycket regleras det fall då ordningsvakt skall ses mot bakgrunden av att vi föreslår rande personer. Bestämmelsen dels avskaffande av ordningsvakts rätt att omhänderta enligt 3 § LTO, dels införande av avvisande- och avlägsnandeinstituten enligt 12 §. I situationer där ordningsstörningarna är så grova att de inte kan bemästras med avvisande/avlägsnande-befogenheten bör ordningsvakt ha befogenhet frihetsberövande Ordningsvakt får därför, om det är att företa åtgärd. nödvändigt för att upprätthålla ordningen, omhänderta den som allvarligt stör Sådana grova ordningsstörningar kan ordningen inom verksamhetsområdet. inte närmare preciseras men kan exempelvis bestå i att någon går runt i en

lokal och försöker anstifta slagsmål eller att någon på annat sätt uppträder

grovt provocerande. är Omhändertagande enligt detta stycke får ske endast på den plats som till allmänheten under den tid då exempelvis en offentlig tillställupplåten av obehörig person från t. ex. anordnarens privata ning pågår. För avhysning kontor inom ovannämnt område får sådant omhändertagande inte ske. I om nödvärn i BrB. dylika fall gäller istället bestämmelserna Ordningsvakt får jämlikt l § LOB även omhänderta den som uppträder berusad. För ordningsvakt gäller även bestämmelserna i 24 kap. 7§ andra brott varå fängelse kan stycket RB om envars rätt att gripa den som begått följa och anträffas på bar gärning eller flyende fot. Att ordningsvakt äger av den som inom hans verksamhetsområde anträffas utsträcka ett förföljande närhet ligger i sakens på bar gärning eller flyende fot till områdets omedelbara inte komma till uttryck i särskilt lagstadgande. Det kan natur och behöver som i dessa fall företar inte anses råda någon tvekan om att ordningsvakt frihetsberövande åtgärd utövar myndighet. skyndsamt överlämnas till Enligt andra stycket skall den omhändertagne polisman, som omedelbart skall pröva om åtgärden skall bestå. Överläm-

Specialmorivering 221

nandet får inte uppehállas av annan åtgärd än en skyndsam transport till närmaste polisman. Om polismannen bedömer att förutsättningar för frihetsberövande inte förelåg skall polismannen omedelbart frige vederbörande utan vidare åtgärd. Finner polismannen emellertid att frihetsberövandet hade laglig grund skall den omhändertagne behandlas enligt LTO. Den tid den omhändertagne får kvarhållas enligt LTO räknas från det ordningsvakten frihetsberöföretog vandet.

14§ Enligt RF fordras lagstöd för genombrytande av skyddet mot kroppsligt ingrepp. Något direkt lagstöd finns inte för rätten att företa s. k. förberedande visitation eller skyddsvisitation. Möjligen skulle indirekt lagstöd för vidtagande av sådan åtgärd kunna härledas ur 2 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., där det sägs att häktad skall visiteras senast vid ankomsten till förvaringslokalen. För att ge ordningsvakt erforderligt lagstöd för att vidta skyddsvisitation föreslås ijörsra stycket att ordningsvakt vid frihetsberövande får företa skyddsvisitation. Sådan skyddsvisitation skall vara nödvändig av säkerhetsskäl och får endast avse kontroll av eventuellt innehav av vapen eller annat farligt föremål. Skyddsvisitation får även företas av motsatt på person kön. Enligt andra stycket skall egendom, som tagits om hand vid förberedande visitation, snarast överlämnas till polisman. Denne beslutar hur det skall förfaras med egendomen. Ordningsvakt äger dessutom liksom envar, som med laga rätt griper en för brott misstänkt person, enligt 27 kap. l och 4 §§ RB rätt att lägga beslag på föremål som därvid påträffas. Han äger dock inte rätt att därvid företa kroppsvisitation.

15§ I denna paragraf hänvisas till stadgandet i 2 § p. 5 förverkandelagen där det sägs att ordningsvakt får beslagta spritdrycker, vin och starköl som i strid mot gällande bestämmelser medförs vid offentlig tillställning. Vi föreslår att denna bestämmelse även fortsättningsvis skall stå kvar i förverkandelagen, varför endast en hänvisning sker här i förtydligande syfte. För att undersöka innehållet i slutet förvaringsrum , exempelvis låst portfölj eller väska, erfordras beslut om husrannsakan (28 kap. l § RB). För att t. ex. genomsöka vederbörandes kläder erfordras beslut om kroppsvisitation (28 kap. 11 § RB). Ordningsvakt har inte befogehet att företa husrannsakan eller kroppsvisitation. Ordningsvakt kan således beslagta drycker som avses i förverkandelagen enbart då dessa medförs öppet. I annat fall torde ordningsvakt, om eljest förutsättningarna därför är uppfyllda, kunna avvisa eller avlägsna vederbörande från verksamhetsområdet jämlikt 12 §.

222 & Specialmorivering

16§ Genom denna paragraf ges de principer för omhändertagande som gäller enligt 4§ LTO generell giltighet för varje åtgärd som vidtas av ordningsvakt.

17§ Bestämmelserna i denna paragraf utgör tillämpningsföreskrifter till bestämrätt att använda våld i vårt förslag till ändring i 24 melsen om ordningsvakts kap. 2§ första stycket BrB. som innebär att det Första stycket ger uttryck för den s. k. behovsprincipen måste ett verkligt behov av att använda våld för en åtgärds föreligga innebär även att lindrigaste möjliga medel skall genomförande. Principen användas för att uppnå det avsedda resultatet. vid våldsan- I andra stycket beskrivs den s. k. proportionalitetsprincipen vändning. Denna princip innebär att det använda våldet måste stå i rimlig våld proportion till åtgärdens vikt. Det är sålunda inte tillåtet att med kraftigt en åtgärd av mindre vikt. Det finns situationer där en viss åtgärd genomföra inte kan genomföras på grund av att erforderligt våld för dess genomförande till åtgärdens betydelse. I dessa fall måste inte står i rimlig proportion avstå från att genomföra åtgärden med våld. ordningsvakten förutom då ordningsvakt vid verkställande av Våld får således brukas om våld även för brytande av åtgärd möts eller angrips med våld eller hot såväl aktivt som passivt motstånd. Med våld eller hot om våld avses förutom våld å person enligt beskrivi 17 kap. 1 § BrB ningen av rån i 8 kap. 5 § BrB och av våld mot tjänsteman mindre av våld såsom enligt beskrivningen av våldsamt även grader motstånd i 17 kap. 4§ BrB. Under begreppet våld faller även s. k. passivt har även liksom envar motstånd utan fysisk kraftutveckling. Ordningsvakt nödvärnsrätt och nödrätt enligt bestämmelserna därom i 24 kap. BrB. kan ordningsvakter med den begränsning vi Enligt vår uppfattning i deras verksamhet inte ha något behov av skjutvapen. Ordningsföreslagit vakterna kommer dessutom att arbeta uteslutande på platser där regelmässigt folk uppehåller sig samt där upprätthålla ordningen. Enligt 7§ mycket skjutkungörelsen, skall skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, i det längsta undvikas. Denna bestämmelse begränsar beträffande brukande av skjutvapen så användningsområdet ordningsvakts starkt, att denna möjlighet, med beaktande av ordningsvaktsverksamhetens föreslagna inriktning, bör avskaffas.

18§ Innehållet i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 16 § tredje stycket

PI, som för närvarande gäller även för ordningsvakt.

19§

[första stycket p. 1 stadgas ansvar för den som utövar ordningsvaktsverksamhet där sådan verksamhet inte får bedrivas. Straffstadgandet riktar sig

Specialmotivering 223

mot ordningsvakt som utövar ordningsvaktsverksamhet utan att beslut därom föreligger. Enligt p. 2 döms den till böter som utövar ordningsvaktsverksamhet utan att inneha ordningsvaktsförordnande, såvida gärningen inte utgör brott enligt 17 kap. 15 § BrB (föregivande av allmän ställning). Detta straffstadgande är således sekundärt i förhållande till 17 kap. l5§ BrB och riktar sig mot förseelser av mindre allvarlig karaktär. Det kan exempelvis tillämpas i fall där person, vars förordnande utgått, likväl av oaktsamhet utövar ordningsvaktsverksamhet. Enligtp. 3 döms den till böter som bedriver ordningsvaktsverksamhet utan att beslut meddelats att sådan verksamhet skall bedrivas. I andra stycket stadgas straff för den som bedriver ordningsvaktsverksamhet utan att iaktta föreskrifter i därom meddelat beslut. Straffstadgandet riktar sig mot den arrangör, som exempelvis anordnar en offentlig tillställning utan att rätta sig efter polisstyrelsens beslut om ordningsvaktsverksamhet. Denna har t. ex. föreskrivit fyra ordningsvakter men tillställningen anordnas utan anlitande av ordningsvakter eller med anlitande av ett annat antal ordningsvakter lägre eller högre. Har någon begått brott mot 19§ andra stycket bör detta beaktas vid polisstyrelsens bedömning av dennes lämplighet att fortsättningsvis erhålla tillstånd till offentlig tillställning. I tredje stycket sägs att det inte skall dömas till ansvar för ringa brott. Ett fall som kan anses vara ringa brott är då en anordnare vid enstaka tillfälle inte rättar sig efter polisstyrelsens beslut om antalet ordningsvakter. Detta gäller särskilt om sådant brott begås av anordnare av privata tillställningar, vid vilka ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas. Straff för samtliga i denna paragraf angivna gärningar bör ådömas såväl vid uppsåt som vid oaktsamhet. Har gärningen begåtts endast av oaktsamhet torde detta dock kunna föranleda att brottet bör bedömas som ringa.

20§

Paragrafens första till tredje stycken innehåller besvärsregler. Reglerna överensstämmer med den gängse besvärsordningen för allmänna förvaltningsbeslut. Ansökan om ordningsvaktsförordnande bör även få fortsättningsvis överklagas till regeringen. Detta ställningstagande har sin grund i att ett ordningsvaktsförordnande kan ses som en rätt för en person att bedriva viss verksamhet och i viss mån jämställas med tillstånd till handel eller näring. Det bedöms därför somriktigast att regeringen är sista instans i sådana ärenden. Även beslut om ordningsvaktsverksamhet bör kunna överklagas till instans. Beslut högsta i övrigt enligt denna lag bör kunna avgöras av länsstyrelse som sista instans. I/järde stycket stadgas att beslut om ordningsvaktsverksamhet skall gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

21§

Denna paragraf innehåller endast bestämmelsen att rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag.

224 Specia/motivering

En väsentlig uppgift för rikspolisstyrelsen är härvid att närmare ange de fall då ordningsvaktsverksamhet skall få bedrivas med stöd av 3 §. Föreskrifterna i detta hänseende bör få en restriktiv utformning.

Övergångsbestämmelser

1. Som framgått har tillstånd lämnats till ordningshållning genom ordningsolika verksamhetsområden. Inom många av dessa vakter på ett flertal områden torde ordningsvakter enligt den föreslagna lagen inte få användas. få en prövning till stånd i enlighet med den av oss För att snarast möjligt lagen om ordningsvakter föreskrivs i denna punkt att den, som föreslagna att i sin verksamhet anlita ordningsvakt, senast inom en erhållit tillstånd månad efter ikraftträdandet av denna lag till polisstyrelsen skall inge ansökan Har ansökan inte inkommit om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet. att gälla. lnkommer ansökan däremot inom inom denna tid upphörtillståndet föreskriven tid får ordningsvaktsverksamheten fortsätta till dess polissty-

relsen meddelat beslut i ärendet.

har som framgått meddelats för en mängd 2. Ordningsvaktsförnrdnande ändamål. dessa kan inte få äga giltighet under någon skiftande Samtliga vid offentliga tillställlängre tid. Endast sådana som avser ordningshållning till allmänheten av alkoholdrycker eller enligt den ningar eller vid servering vid utskänkningsställen bör få vara äldre terminologin ordningshållning giltiga under den tid förordnandet avser, såvitt ej annat följer av punkt 3 i Därför föreskrivs i denna punkt att ordningsövergångsbestämmelserna. vaktsförordnande som avser annan ordningsvaktsverksamhet än som anges i ikraftträdandet av denna 2 § p. l och 4 skall upphöra att gälla tre månader efter

lag. som utfärdats att gälla 3. Det finns i landet ett stort antal förordnanden tillsvidare eller för längre tid än tre år. Många av dessa förordnanden utnyttjas inte. Vi föreslår också att förordnanden hädanefter skall utfärdas att gälla viss föreskrivs därför att förordnanden som tid, högst tre år. l denna punkt att gälla utfärdats att gälla tills vidare eller för längre tid än tre år skall upphöra då tre år förflutit från ikraftträdandet av denna lag. Förordnande på viss tid äga längre giltighet än vad skall likväl inte på grund av denna bestämmelse som anges i förordnandet.

15.2 Förslag till förordning om ordningsvakter

1§ och anvisningar för Polisstyrelsen utfärdar enligt denna paragraf föreskrifter ordningsvaktsverksamheten i polisdistriktet. Enligt 8 § LOV är ordningsvakt instruktioner för skyldig att efterkomma polismans i tjänsten givna upprätthållande. Det har därför bedömts angeläget att polisstyordningens relsen utfärdar föreskrifter och anvisningar för ordningsvaktsverksamheten. betingade nödvändiga föreskrifter. l dessa bör intas av lokala förhållanden bör överlämnas till ordningsvakterna i Dessa föreskrifter och anvisningar samband med förordnandet.

Specialmorivering 225

2§ Paragrafen innehåller i/örsta stycket bestämmelser att ansökan om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet skall göras skriftligen hos polisstyrelsen i det distrikt där den skall bedrivas samt om de uppgifter ansökan skall innehålla. Då skäl föreligger bör polisstyrelsen kunna infordra ytterligare av sökanden upplysningar trots att detta inte framgår av författningstexten. Rikspolisstyrelsen bör kunna utarbeta en gemensam blankett för ansökan om tillstånd till offentlig tillställning, allmän sammankomst och bedrivande av ordningsvaktsverksamhet. Med anledning av det föreslagna samrådet mellan polisstyrelsen och anordnaren enligt 4 § tredje stycket LOV föreslås i andra stycket att ansökan om bedrivande av ordningsvaktsverksamhet skall vara polisstyrelsen tillhanda senast sjunde dagen före verksamhetens början. Motsvarande ansökningstid föreslås i förslag till ändring av AOst och LAS.

3§ I denna paragraf anges att beslut om ordningsvaktsverksamhet skall avse viss tid, högst tre år. Vid t. ex. en enstaka offentlig danstillställning kommer beslutet om ordningsvaktsverksamhet att avse endast detta tillfälle. Med nuvarande praxis avseende tillstånd till t. ex. offentlig danstillställning på viss plats under en viss tidsperiod, t. ex. sex månader, bör beslutet om ordningsvaktsverksamhet omfatta regelmässigt samma tidrymd. Om ordningsförhållandena under den tid beslutet gäller skulle förändras, bör polisstyrelsen kunna ändra sitt tidigare beslut.

4§ I denna paragraf föreskrivs skyldighet för anordnare att hålla beslut om ordningsvaktsverksamhet tillgängligt på platsen för verksamhetens bedrivande. Bestämmelsen avser att göra det föreslagna systemet kontrollerbart. För det första skall ordningsvakt innan han påbörjar sitt arbete på viss plats kunna konstatera att beslut finns att ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas där. För det andra skall polisman kunna företa motsvarande kontroll. Polisen ges härigenom möjlighet att i ett sammanhang kunna kontrollera dels ordningsvakternas behörighet genom att dessa företer förordnandet och dels anordnares rätt att bedriva ordningsvaktsverksamhet beslutet genom därom. Genom att beslutet hålls tillgängligt tillgodoses även allmänhetens intresse av att veta på vilka platser ordningsvaktsverksamhet skall bedrivas.

5§

Paragrafen innehåller bestämmelsen att ordningsvaktsverksamhet endast får utövas av den som fyllt 20 men inte 65 år.

226 Specialmorivering

För närvarande finns endast en nedre åldersgräns för ordningsvakt, har emellertid föreskrivit att nämligen fyllda 19 år. Rikspolisstyrelsen förordnande bör begränsas till ett år för den som är över 65 år. teoretisk och praktisk polisutbildning på En polisman med en sammanlagd ca tre år kommer inte ut i självständigt polisarbete förrän efter fyllda 21 år. Även om kraven på en ordningsvakt måste ställas lägre, bör denne, med hänsyn till hans självständiga funktion, inte utöva ordningsvaktsverksamhet 20 år. Ur arbetssynpunkt måste det finnas en övre förrän efter fyllda åldersgräns för ordningsvakter. En lämplig sådan är den allmänna pensions-

åldern 65 år.

6§

innehåller i första stycket bestämmelser att ansökan om ordnings- Paragrafen vaktsförordnande skall göras skriftligen hos polisstyrelsen i det polisdistrikt. där sökanden är bosatt, samt om de uppgifter ansökan skall innehålla. meddelas för viss tid, Enligt andra stycket får ordningsvaktsförordnande tre år. Denna tid tillämpas i viss omfattning redan i praktiken. högst Förcrdnande tills vidare bör inte förekomma eftersom en förnyad lämplig-

hetsprövning bör ske efter viss tid. Förordnande på kortare tid än tre år bör till kortkunna förekomma bl. a. då lämplighetsprövningen ger anledning

tidsförordnande på försök.

7§

denna skall ordningsvakt vara utrustad enligt gällande Enligt paragraf samt medföra förordnande och legitimation. Det nytillkomna bestämmelser får ses som ett uttryck för nuvarande praxis på kravet på legitimation att en polisman på anfordran bör legitimera sig eller i vart fall polisområdet sitt namn om tjänsten så medger och begäran om namn eller uppge i trakasseringssyfte. Samma legitimation inte kan antas ha tillkommit I avvaktan på en närmare reglering förhållande bör gälla för ordningsvakter. emellertid bestämmelse om för polismannen föreslås ingen av frågan att uppge sitt namn eller att legitimera sig. Med skyldighet för ordningsvakt legitimation avses godkänt identitetskort.

8§

Efter övervägande av huvudmannaskapet för ordningsvaktsutbildningen anser vi att utbildningen även fortsättningsvis skall bedrivas i polisens regi. av detta huvudmannaskap är den Tungt vägande skäl för bibehållande naturliga kontakt med polisen och den inblick i polisens olika verksamhetskan få. Dessutom är former som de blivande ordningsvakterna härigenom av det av värde för utbildningen att polisen i sina egna lokaler kan använda sig resurser vid denna. Det är även värdefullt att sina personella och materiella från behovet i distriktet och polisstyrelsen självständigt, med utgångspunkt för utbildningen eventuellt i angränsande distrikt, kan bestämma tid och plats för denna. Rikspolisstyrelsen bör enligt ll § meddela samt formerna av utbildningen inom länen och föreskrifter beträffande samordningen utseende och utbildning av länsinstruktörer.

Specialmotivering

9§

Enligt denna paragrafsjörsta stycke görs bestämmelserna avseende resekostnadsersättning och traktamente i allmänna resereglementet tillämpliga på den som genomgår ordningsvaktsutbildning. I andra stycket anges att kursdeltagare skall anses vara stationerad där han har sitt hemvist. Det måste anses rimligt att kursdeltagare får ersättning för resekostnader och fördyrade levnadskostnader i anledning av utbildningen. Eftersom de flesta kurser torde komma att anordnas som Kvällskurser uppkommer regelmässigt ingen kostnad för förlorad arbetsförtjänst, varför någon ersättning för sådan kostnad inte föreslås. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst i privat anställning på grund av utbildning för annan privat anställning bör i princip inte heller lämnas av statsverket.

10§

Enligtjörsta stycket skall transporter av Omhändertagna eller gripna personer, som utförs av Ordningsvakt, bekostas av statsverket. Transporter av personer

som genom polisiär myndighetsutövning berövats friheten bör bekostas av

statsverket. Dessa transporter kan förmodas minska i antal med anledning av vad som tidigare anförts om ordningsvakts ökade möjligheter att utan omhändertagande fortsättningsvis på ett tillfredsställande sätt kunna

upprätthålla ordningen.

Enligt andra stycket skall bestämmelserna i kungörelsen (l965:59) om ersättning till polisman för skada på egendom i tillämpliga delar gälla även på skada som uppkommit på bil till följd av transport av frihetsberövad person utförd av ordningsvakt. Ersättning utgår såväl då ordningsvakten för transporten anlitar taxibil som annan bil.

11§ Paragrafen innehåller bemyndigande för rikspolisstyrelsen att utfärda föreskrifter. Beträffande ordningsvakts utrustning bör rikspolisstyrelsen efter föreskrivna samråd ha möjlighet att, om så bedöms att lämpligt, medge ordningsvakter skall få använda viss enhetlig klädsel. Sådan klädsel bör klart avvika från polisunifonnens utseende. Ett medgivande för ordningsvakt att använda viss enhetlig klädsel bör inte utformas som en skyldighet utan som en rättighet.

12§ Denna paragraf innehåller bestämmelse om straff, böter högst 500 kr., för den som bryter mot föreskriften i 4 §.

228 Specialmotivering

15.3 till om ändring i brottsbalken Förslag lag

21 kap. 20§ vilket Vårt Förslag innebär att i denna paragraf tilläggs ett andra stycke enligt vid försvarsmakten tjänstgörande skyddsvakter är krigsmän i den mån och övriga Förhållanden så regeringen med hänsyn till behovet av befälsföring förordnar. skyddsvakt, se avsnitt l4.4.3. Angående begreppet

21 kap. 20 a §

Den Föreslagna nya paragrafen innebär att skyddsvakt som enligt Förordnande jämlikt 20 § är krigsman, då riket ej äri krig, inte skall vara underkastad som tjänstgör vid ansvar enligt 21 kap. 11 och 12 §§. Oaktat skyddsvakt militärt vårt Förslag skall vara krigsman har vi inte skyddsFöremål enligt funnit rimligt att skyddsvakt i fredstid skall kunna straffas För undanhållande och rymning. Skyddsvakts undantag från dessa straffbestämmelser gäller dock endast då riket inte är i krig.

21 kap. 21 §

skall krigsman som är anställd vid Försvarsmakten enligt Enligt paragrafen närmare föreskriver inte vara underkastad ansvar enligt 21 vad regeringen kap. BrB då han tjänstgör vid civilt statligt organ, vid militärt organ med som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal arbetsuppgifter myndighet. Vårt Förslag innebär att detsamma skall gälla sådan skyddsvakt Innebörden av ändringssom är krigsman och tjänstgör vid Försvarsmakten. Förslaget är således att undantaget från ansvar enligt 21 kap. BrB skall gälla som är anställd vid försvarsmakten utan även sådan inte endast skyddsvakt skyddsvakt tillhanskyddsvakt som eljest tjänstgör vid denna, exempelvis dahållen av bevakningsFöretag.

22 kap. l4§

i dess nuvarande lydelse skall vad som sägs om Enligt. denna paragraf då riket äri krig, äga motsvarande tillämpning bl. a. på den som har krigsman, och att fullgöra för bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet därvid enligt regeringens förordnande tillhör krigsmakten. Förslaget innebär i huvudsak inte någon saklig Förändring. Innebörden är för det första av natur. Den som har att fullgöra nyss angivna verksamhet terminologisk betecknas som skyddsvakt. För det andra innebär Förslaget att reglerna om då riket är i krig, skall äga motsvarande tillämpning på sådan vakt krigsman, som ej redan till Följd av förordnande jämlikt 21 kap. 20§ är att anse som Detta innebär således att även skyddsvakter vid civila skyddsfökrigsman. remål under krig är att anse som krigsmän. Med hänsyn till att skyddsvakt har nuvarande uttrycket ”som har att även kan ha ordningshållande uppgifter polisverksamhet” ersatts fullgöra för bevakning av viss egendom erforderlig med ”har att fullgöra För bevakning och ordningshållning vid skyddsföremål

erforderlig polisverksamhet”.

Specialmotivering 229

24 kap. 2 §

Enligt .första srycker får polisman för att verkställa tjänsteåtgärd, om det är nödvändigt, bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Polisman får alltså under ovannämnda bruka våld förutsättningar för att verkställa tjänsteåtgärd då han möts med våld eller hot om våld men även vid passivt motstånd om detta ej kan brytas på annat sätt. Någon ändrad innebörd av här använda begrepp såsom våld, försvarligt våld m. m. avses inte med förslaget. Enligt samma stycke p. I tillkommer motsvarande rätt att bruka våld ordningsvakt och annan än polisman som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet. Med uttrycket ”annan än polisman som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet” avses förutom ordningsvakt trafikvakt, arrestant- och förpassningsvakt, passkontrollant, jakt- och fisketillsynsman, skyddsvakt vid civila skyddsföremål samt skyddsområdesvakt.

Ändringen i p. 2 år redaktionell

och innebär endast att uttrycket ”fullgör polisuppgift ersätts av ”utövar polisuppgift. P. 3. Enligt kungörelsen (1964:834) om förordnande för tullpersonal att ombesörja viss polisbevakning kan kustbevakningstjänsteman förordnas att utföra sjötrafikövervakning. För sådan tjänsteman gäller i tillämpliga delar bl. a. 3 och 4 §§ LTO och 16 § Pl. Tjänstemännen äger således för närvarande med stöd av 16 § Pl rätt att använda våld. Eftersom vi anser att 16 § Pl efter ändring av denna paragraf ej skall utgöra stöd för våldsanvändning utan endast en föreskrift om när och hur våld får användas har det varit nödvändigt att i denna punkt ge kustbevakningstjänsteman som utför sjötrafikövervakning rätt att bruka våld. P. 4. Enligt 10 § skyddslagen äger bevakningspersonal vid skyddsföremål enligt de närmare bestämmelser Konungen (regeringen) utfärdar vissa befogenheter, bl. a. rätt att företa kroppsvisitation. l bevakningskungörelsen föreskrivs att dessa befogenheter tillkommer bl. a. den som fullgör bevakningsuppgift och därvid åtnjuter polismans skydd och befogenhet, dvs.

ordningsvakt. När civilförsvarsberedskap råder skall befogenheterna emel-

lertid även tillkomma civil bevakningspersonal som ej åtnjuter polismans skydd och befogenhet. Eftersom befogenheterna ibland knappast kan utövas utan användning av våld har det varit nödvändigt att ge även sådan personal som ej är särskilt förordnad rätt att bruka våld. Civila skyddsvakter äger rätt att bruka våld enligt p. l och skyddsvakt som är krigsman enligt p. 2. P. 5 och 6. Som framgått av avsnitt 13.2.4 är ovisst om de i dessa punkter nämnda befattningshavarna kan anses vara berättigade att bruka våld vid utövande av sina befogenheter enligt jakt- och fiskelagstiftningen. Eftersom våldsanvändning ibland kan vara erforderlig har befattningshavarna givits rätt att bruka våld. P. 7. Enligt 63§ luftfartskungörelsen äger befattningshavare vid vissa flygplatser som handhar ordnings- eller säkerhetstjänst avvisa bl. a. den som genom sitt uppträdande äventyrar luftfartens säkerhet. Till denna bestämmelse är inte knuten någon föreskrift om rätt för befattningshavaren att använda våld. Detta kan uppenbarligen ibland vara nödvändigt. Rätt att bruka våld tillerkänns därför i denna punkt sådan befattningshavare men även annan som handhar säkerhets- eller ordningstjänst. Härmed avses den

230 Specialmorivering

utan att kunna som fått i uppdrag att handha säkerhets- eller ordningstjänst betecknas som befattningshavare, främst väktare från bevakningsföretag.

till om ändring i polisinstruktionen

15.4 Förslag förordning

(1972:511)

15§ andra stycke har i den De bestämmelser som anges i denna paragrafs utsträckning de ansetts böra gälla för ordningsvakt arbetats in i förslaget till LOV. Så är fallet med 8, 9 och 13 §§. Innehållet i 12 § första stycket har med

överförts till 9 § LOV. Övriga bestämmelser, 7 och 10 §§, har

viss förändring inte ansetts böra gälla för ordningsvakter. som avses i denna paragrafs andra stycke kommer Bestämmelserna inte att vara tillämpliga på ordningsvakter. Detta framgår av fortsättningsvis Däremot kommer dessa bestämmelser att vara det nya fjärde stycket. förordnats att utöva viss tillämpliga på den som utan att vara polisman exempelvis trafikvakter, arrestant- och förpassbegränsad polisverksamhet, biträdande passkontrollanter, skyddsvakter vid civila skyddsföningsvakter, remål, skyddsomrâdesvakter och jakt- och ñsketillsynsmäni

16§ Innehållet i denna paragraf har i omarbetat skick överförts till 17 § LOV. BrB kommer Pâ grund av vårt förslag till ändring i 24 kap. 2 § första stycket polismans, ordningsvakts och övriga här avsedda personers rätt att använda i detta våld vid genomförande av tjänsteâtgärd att grundas på bestämmelsen om laga befogenhet. 16 § PI kommer sålunda endast att utgöra en lagrum tillämpningsföreskrift till nämnda lagrum. Dessa tillämpningsföreskrifter även annan än polisman som förordnats att utöva gäller förutom polisman För ordningsvakter finns särskilda tillämpviss begränsad polisverksamhet. ningsföreskrifter i l7§ LOV.

74§ Utrustningsbestämmelser för ordningsvakter har intagits i 8 § FOV. Utrustför trafikvakter finns i lagen om kommunal trafiköverningsbestämmelser Denna annan än polisman som vakning. paragraf gäller i fortsättningen förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet exempelvis flygplatskontrollanter, biträdande passkontrollanter och arrestant- och förpassningsvakter.

90§ föreslås överförda till Bestämmelserna om förordnande av ordningsvakt LOV. Trafikvakt, jakt- och fisketillsynsman, skyddsvakt och skyddsområdesvakt förordnas eller föreslås av oss förordnas enligt bestämmelser i särskilda

SOL 1978:33 Specialmotivering 231

författningar. I den mån det för llygplatskontrollant erfordras särskilt förordnande kan sådant meddelas enligt kontrollagen. De befattningshavare som fortsättningsvis kommer att förordnas enligt denna paragraf blir endast arrestant- och förpassningsvakter och biträdande passkontrollanter i den mån de inte är anställda i denna funktion vid polisväsendet, då utfärdande av anställningsbevis bör vara en tillräcklig åtgärd. En särskild introduktionskurs för arrestant- och förpassningsvakter och biträdande passkontrollanter avseende för dem tillämpliga bestämmelser bör vid behov anordnas av polisstyrelsen.

15.5 Förslag till förordning om ändring i allmänna ordnings-

stadgan (1956:617)

14 och 15 §§ För att uppnå enhetlighet med bestämmelsen i 2 § FOV avseende ansökningstiden för beslut om ordningsvaktsverksamhet och för att möjliggöra i 4§ LOV angivet samråd med anordnaren föreskrivs att ansökan skall inges senast sjunde dagen före tillställningen. Ordningsvakter kan behöva anlitas även vid tillställningar som endast kräver anmälan, varför motsvarande ökning av tiden för ansökan i tillståndsfallen bör gälla även i anmälningsfallen. Anmälan föreslås därför vara polismyndigheten tillhanda senast på femte dagen före tillställningen.

l7§ Polisstyrelsens befogenhet att föreskriva ordningsvakter vid offentlig tillställning framgår av 2 § LOV. Enligt bestämmelse i 4 § LOV bekostas ordningsvaktsverksamhet av den som anordnar sådan. Bestämmelsen härom i denna paragraf blir därför övertlödig och föreslås utgå. lett nytt stycke erinras om att bestämmelser om ordningsvakter vid offentlig tillställning finns i LOV.

15.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna

sammankomster

5 och 6§§ Motivet till den föreslagna ändringen framgår av vad som anförts under motiveringen till förslaget till ändring av 14 och 15 §§ AOst.

8§ Med anledning av ordningsproblem vid vissa konserter, i första hand s. k. pop-galor, vilka numera hänförs till allmänna sammankomster, föreslås att anordnare av konsert får åläggas bekosta ordningshållning genom polispersonal. Polisstyrelsens befogenhet att föreskriva ordningsvakter vid konsert

232 Specialmorivering

framgår av 2 § LOV. Enligt 4 § LOV bekostas ordningsvaktsverksamhet av den som anordnar sådan. Vid övriga allmänna sammankomster får anordnaren inte åläggas att bekosta ordningshållning genom polispersonal eller ordningsvakter.

15.7 till om ändring i lagen (1977:293) om handel Förslag lag med drycker

43§ l de fall det vid servering av alkoholdrycker till allmänheten erfordras ordningsvaktsverksamhet bör beslut därom liksom i övriga fall meddelas av polisstyrelsen enligt 4§ LOV. Skulle länsstyrelsen vid sin behandling av tillståndsärende finna att behov av ordningsvaktsverksamhet föreligger bör anmälan ske till polisstyrelsen i det polisdistrikt där serveringen skall äga rum.

15.8 till om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt Förslag lag

omhändertagande

10§ Vi har funnit att ordningsvakt ej bör ha rätt att företa omhändertaganden förordnats att utöva viss enligt 3 § LTO, se avsnitt 6.4.1. Inte heller andra som polisverksamhet kan anses ha behov av sådan rätt. Vi föreslår begränsad därför att 10 § LTO upphävs samt att ordningsvakt får en mer begränsad rätt att omhänderta den som inom hans att företa omhändertagande, nämligen verksamhetsområde allvarligt stör ordningen, se 13 § LOV. Efter upphävande av denna paragraf kommer endast polismän samt, till i kungörelsen (1964:834) om förordnande lör tullperföljd av bestämmelse vissa kustbevakningstjänstemän att sonal att ombesörja viss polisbevakning, äga befogenhet enligt 3 § LTO.

15.9 till lag om ändring i lagen (1976:511) om Förslag omhändertagande av berusade personer m. m.

10§ Enligt denna paragraf gäller bestämmelserna i lagen även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om ej annat framgår av förordnandet. Den kategori som avses med detta uttryck är, enligt i förarbetena,ordningsvakter. Vi har funnit att ordningsvakt även fortsättningsvis, främst av humanitära skäl, bör ha rätt att omhänderta berusade personer. Den föreslagna ändringen innebär således att lagen blir tillämplig endast på polisman och ordningsvakt. och ordningsvakter att kunna omhän- Något behov för andra än polismän derta berusade personer föreligger enligt vår uppfattning inte.

soL 1973; 33

Special/motivering 233

15.10 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen

(1969:84) om användande i

av skjutvapen polistjänsten

10§ Som framgått av övervägandena i avsnitt 11.4 har vi funnit det uteslutet att ordningsvakter skall lå bruka skjutvapen. Föreskriften i denna paragraf om att bestämmelserna i skjutkungörelsen är tillämpliga på ordningsvakt bör därför upphöra att gälla. För att dels väktare och dels annan person än Ordningsvakt, som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet, skall bli underkastade vissa av skjutkungörelsens föreskrifter har i denna paragrafsfdrsta stycke intagits bestämmelse om att l § samt 7-8 §§ skjutkungörelsen skall gälla även dessa. Härav följer att de får använda skjutvapen i nödvärnsfall för att avvärja svårare våld mot dem själva eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld. Väktare och annan person än ordningsvakt, som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet, lår dessutom, om omedelbart ingripande är påkallat, enligt föreskrift i andra stycket använda skjutvapen vid fall av laga för att på bar gärning eller flyende fot gripa person som begått dei befogenhet 2 § p. 1 angivna grova brotten. blir enligt detta förslag tillämplig på t. ex. skyddsvakter, Skjutkungörelsen som inte är krigsmän och väktare i bevakningsföretag som erhållit tillstånd att inneha skjutvapen. Det åligger polisstyrelsen att avgöra i vilka fall dessa personer på grund av uppgiftens karaktär bör tillåtas vara utrustade med skjutvapen. Stor restriktivitet bör iakttas. Personer som enligt vår uppfattning inte bör vara utrustade med skjutvapen är förutom ordningsvakter, jakt- och fisketillsynsmän och skyddsområdesvakter. Deras uppgifter är till sin karaktär inte sådana att de behöver vara utrustade med skjutvapen för att kunna utöva verksamheten på ett tillfredsställande sätt.

15.11 till om

Förslag lag ändring i lagen (1935:113) med vissa

bestämmelser om

arbetsförmedling

2§ Av avsnitt 12.43 framgår att vi anser ordningsvaktsföreningarnas arbetsförmedling vara arbetsförmedling i arbetsförmedlingslagens mening. Denna bedömning grundar sig främst på att anordnaren har en i förhållande till polisen sekundär bestämmanderätt över ordningsvakten och att det arbetsrättsliga förhållandet mellan anordnaren och ordningsvakten kommer till uttryck iett enskilt anställningsavtal. Om arbetsmarknadsstyrelsen av skilda skäl inte skall anses handha denna bör den,_enär några klart uttalade anmärkningar arbetsförmedling, mot dess objektivitet och effektivitet inte framförts, enligt vårt förslag, även fortsättningsvis kunna handhas av ordningsvaktsföreningarna men endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen.

234 Specialmorivering

oavsett om ersättning uppbärs eller inte. Denna Tillstånd bör krävas av arbetsförmedlande verksärbehandling ordningsvaktsföreningarnas samhet betingas av vikten av offentlig insyn i denna speciella arbetsförmedling, som avser förmedling av anställning av personer med vissa polisuppen nödvändig offentlig kontroll av gifter. Genom denna reglering erhålls även verksamheten - arbetsmarknadsstyrelsen genom den centrala myndighet som måste anses bäst lämpad att utföra sådan kontroll.

15.12 till förordning om ändring i förordningen Förslag om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde (1948: 195) åt ordningsmakten

1§

Vårt förslag till lag om ordningsvakter innebär att ordningsvaktsbegreppet blir snävare, varför ett antal olika befattningshavare, som tidigare fallit in att rymmas under begreppet. Med anledning härav under detta, inte kommer och för att förordningen även fortsättningsvis skall bli tillämplig på i stort sett som f. n. föreslås att uttrycket Ordningsvakt i förordsamma personer ”annan som förordnats att utöva viss ningen utbyts mot än polisman

begränsad polisverksamhet”. Bestämmelserna i förordningen kommer därigenom att bli tillämpliga på förutom polismyndighet, polisman och ordningsvakt även på trafrkvakt,

arrestant- och förpassningsvakt, passkontrollant, jakt- och frsketillsynsman, vid civila skyddsföremål samt skyddsområdesvakt. Någon skyddsvakt torde inte nämnvärd utvidgning av förordningens tillämpningsområde

uppstå.

i om rätt till

15.13 Förslag till lag om ändring lagen (1938:274)

jakt

26 och 31 §§ att Ändringama i dessa paragrafer innebär endast att den som förordnats benämns “av myndighet förordnad jakttillsynsman” i stället utöva jakttillsyn för som f. n. ”med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt förjaktbe- Skälet till denna ändrade benämning framgår av vad vi anfört i vakning. avsnitt 13.6.3.

39§ som skall Denna paragraf är ny och anger i första stycket vilken myndighet förordna nämligen länsstyrelsen i det län där jakttillsynsjakttillsynsman, mannen har sitt hemvist. Jakttillsynsman torde i allmänhet utöva tillsyn över utöva områden som ligger inom ett och samma län. Skall tillsynsmannen hans hemvistlän föreskrivs att tillsyn även över område som ligger utanför länsstyrelsen i ärendet skall samråda med berörd länsstyrelse. förordnas att I andra stycket uppställs det naturliga kravet på den som skall

Specialmotivering

han skall prövas lämplig att utöva jakttillsyn. Vidare anges att förordnande får återkallas då skäl föreligger därtill. Jakttillsynsmans verksamhet är att anse som viss begränsad polisverksamhet. Han kommer till följd därav att stå under polisiärt förmanskap och bli underkastad vissa regleri Plgjfr motiveringen till förslaget till ändring i 15 § P1, avsnitt 15.4. Han äger vidare rätt att bruka våld för genomförande av åtgärd enligt vårt förslag till ändring i 24 kap. 2§ första stycket BrB.

15.14 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

32 och 41 §§ Här hänvisas endast till vad som anförts i motiveringen till ändringarna i 26 och 36 §§ jaktlagen, se avsnitt 15.13.

15.15 Förslag till förordning om ändring i vapenkungörelsen (1974:123)

48§ 1-lär görs samma hänvisning som i föregående avsnitt.

15.16 Förslag till förordning om ändring i

Kungl. Majzts instruktion (1975:274) for fisketillsynsmän

1§ 1 denna paragrafs _lörsta stycke anges beträffande som fisketillsynsmän förordnande myndigheter dels länsstyrelse och dels ñskeristyrelsen. Länsstyrelsen får möjlighet att förordna tisketillsynsman inte bara för tillsyn inom det egna länet utan även för tillsyn i annat län efter samråd med den länsstyrelse som berörs av förordnandet. Fiskeristyrelsen föreslås få meddela endast förordnanden som skall äga riksgiltighet. I andra stycket föreskrivs att länsstyrelse och Fiskeristyrelsen även utan ansökan får förordna fisketillsynsmän med uppgift att tillvarata kronans intressen. Fiskeristyrelsen torde för övrigt aldrig få anledning att på ansökan förordna ñsketillsynsman. 1 tredje stycket finns bestämmelse att endast den som är lämplig får lörordnas samt att förordnande kan återkallas om skäl finns därtill.

1a§ 1 denna paragraf regleras lisketillsynsmäns åligganden. Skillnad görs därvid mellan sådana fisketillsynsmän som förordnats att tillvarata enskilda intressen och sådana som förordnats enligt 1 § andra stycket att tillvarata kronans intressen. Ijörsta stycket anges den förstnämnda gruppen fisketillsynsmäns åliggan-

236 Specialmorivering

den. Helt naturligt sägs först- eftersom de förordnats på ansökan av enskild fiskerättsinnehavare - att de har att tillse efterlevnaden av fiskelagen. De skall emellertid även tillse efterlevnaden av fiskeristadgan och jämlikt denna stadga utfärdade föreskrifter m. m. I andra stycket regleras Skyldigheterna för fisketillsynsman som förordnats att tillvarata allmänna intressen. Skyldigheterna skiljer sig i sak inte från dem som för närvarande gäller enligt l § i dess nuvarande lydelse. Såväl fisketillsynsmän förordnade av länsstyrelsen som av fiskeristyrelsen får anses utöva viss begränsad polisverksamhet. De skall därför vara underkastade förmanskap och även i övrigt de bestämmelser i Pl polisiärt som gäller för den som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet. De skall äga laga befogenhet att bruka våld till följd av vårt förslag till ändring i 24 kap. 2 § första stycket BrB. Att skyldigheten och rättigheten att utöva fisketillsyn endast gäller inom det område förordnandet avser har vi ansett självklart. Någon föreskrift härom har därför inte intagits i författningstexten.

i med vissa

15.17 Förslag till lag om ändring lagen (1940:358)

bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

1l§ för Denna paragraf är ny och innebär att länsstyrelse får förordna skyddsvakt och ordningshållning vid civila skyddsföremål inom länet samt att bevakning för samma ändamål vid militära får militärbefälhavare skyddsföremål förordna skyddsvakt. Förslaget innebär i förhållande till gällande rätt, enligt vilken ordningsvakt för bevakning av skyddsföremål, att i allmänhet förordnas av polisstyrelsen förordnande myndigheter i stället blir länsstyrelse samt militärbefalhavare. Vi har funnit att länsstyrelse och militärbefálhavare är förordnande lämpligt myndigheter i stället för polisstyrelsen, särskilt med hänsyn till att länsstyrelse har uppgift avseende samtliga civila skyddsföremål inom det egna länet samt militärbefálhavare avseende samtliga militära skyddsföremål inom eget militärområde. får förordnas för bevakning och I paragrafen anges att skyddsvakt vid I allmänhet torde den primära ordningshållning skyddsföremål. uppgiften vara bevakning, men vid vissa skyddsföremål ingår även ordnings- Vi förutsätter att skyddsvakt, där så är hållning i skyddsvakts uppgifter. i särskild instruktion får noggranna upplysningar om sina erforderligt, åligganden vid skyddsföremålet. vid civilt skyddsföremål torde i allmänhet böra stå under Skyddsvakt av den som är ansvarig för säkerheten vid skyddsföremålet. Civil förmanskap skyddsvakts verksamhet får anses utgöra viss begränsad polisverksamhet Detta och han kommer till följd därav även att stå under polisiärt förmanskap. medför även att han är underkastad de bestämmelser i PI som gäller för dem som förordnats att utöva viss begränsad polisverksamhet. Han äger laga befogenhet att bruka våld enligt vårt förslag till ändring i 24 kap. 2 § första

stycket BrB.

Specialmotivering 237

Beträffande skyddsvakter vid militära skyddsföremål föreslår vi att vid försvarsmakten tjänstgörande skyddsvakter skall vara krigsmän i den mån regeringen med hänsyn till behovet av befálsföring och övriga förhållanden så förordnar. l ett förslag till Förordning om ändring i kungörelsen om innebörden i rättsligt hänseende av begreppet krigsmakten och krigsman föreslår vi att skyddsvakt förordnad enligt denna paragrafskall vara krigsman under tid då han tjänstgör vid försvaret. Konsekvensen av dessa föreslagna ändringar blir att skyddsvakt vid militära skyddsforemål kommer att stå under militärt befäl samt även äga viss befálsrätt beroende på vilken ställning skyddsvakten kommer att inta i den militära befälsordningen.

15.18 Förslag till om förordning ändring i kungörelsen (1940:383) angående tillämpning av lagen (1940:358) med vissa

bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

30ch7§§

Förslaget till ändring i 3§ innebär endast att beteckningen ”skyddsvakt” används i stället för annan som fullgör sådan bevakningsuppgift och därvid åtnjuter polismans skydd och befogenhet” och utgör således endast en anpassning till den tillämpade nya terminologin. I 7 § anges att närmare föreskrifter angående skyddsvakts och utbildning utrustning meddelas av rikspolisstyrelsen i samråd med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Vi har ansett det ligga utanför vår uppgift att närmare ingå på frågorna om skyddsvakts utbildning och utrustning. Uppenbart är emellertid att skyddsvakt måste äga noggrann kännedom om reglerna i skyddslagen och i bevakningskungörelsen. Viktigt är också att skyddsvakt äger ingående kunskaper om förutsättningarna för våldsanvändning.

15.19 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen

(1968:333) om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman

2§ Som framgått har vi i förslaget till ändring i 21 kap. 20 § BrB föreslagit att vid försvarsmakten tjänstgörande skyddsvakt skall vara krigsman, i den mån regeringen med hänsyn till behovet av befálsföring och övriga förhållanden så förordnar. I anslutning till detta förslag föreslås att förevarande paragraf ändras på det sätt att däri tilläggs ett andra stycke av innebörd att även skyddsvakt som förordnats skall vara krigsman under enligt ll § skyddslagen tid då han tjänstgör vid försvaret.

238 Specialmorivering

15.20 till förordning om ändring i Förordningen Förslag om från ansvar enligt 21 kap. brotts-

(1975:1369) undantag

balken

Enligt förordningen gäller för närvarande att den som på grund av anställning i vissa fall inte skall vara underkastad ansvar i försvarsmakten är krigsman vid statlig myndighet enligt 21 kap. BrB. Detta gäller bl. a. vid tjänstgöring i fred inte tillhör försvarsmakten samt som enligt Försvarsmaktens indelning som ingår i försvarsmakten eller vid vid vissa uppräknade myndigheter Vårt innebär att vad sålunda är kommunal myndighet. ändringsförslag föreskrivet om undantag från ansvar enligt 21 kap. BrB skall gälla även som enligt förordnande jämlikt 20 kap. 20§ andra stycket skyddsvakt, vid sådana myndigheter som är samma balk är krigsma°n då han tjänstgör angivna i förordningen och som är skyddsföremål.

15.21 till om ändring i lagen (1943:881) om polisens

Förslag lag ställning under krig

4§

1 2 § denna lag föreskrivs att polisman, som i enlighet med därom meddelade bestämmelser skall deltaga i rikets försvar, under krig tillhör krigsmakten. f. n. att 2 § skall, såvitt Konungen därom förordnar, under 14 § föreskrivs krig äga motsvarande tillämpning med avseende på den som enligt 18 § lagen om polisväsendet i riket förordnats att utöva för bevakning av viss egendom

erforderlig polisverksamhet. innebär endast att 2 §, såvitt regeringen därom Vårt ändringsförslag förordnar, under krig skall äga motsvarande tillämpning med avseende på den som enligt ll § skyddslagen förordnats som skyddsvakt.

till om ändring i kungörelsen

15.22 Förslag förordning

om av (1943:881) om polisens (1958:262) tillämpning lagen

ställning under krig

11§

förevarande meddelat sådant förordnande Genom paragraf har Konungen i dess som avses i4 § lagen om polisens ställning under krig. Enligt paragrafen nuvarande 18 § lagen om polisvälydelse skall sålunda personal som enligt sendet i riket förordnas att bevaka anläggningar av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, såsom kommunikationsanläggningar, hamnar, kraftoch förråd under krig tillhöra krigsmakten. Vårt ändringsverk, industrier förordnats till skyddsvakt förslag innebär att den som enligt 11 § skyddslagen Genom förslaget ges den personkunder krig skall tillhöra försvarsmakten. försvarsmakten en klarare begränsning än rets som under krig skall tillhöra av förslaget är bl. a. den har enligt paragrafens nuvarande lydelse. Innebörden vid skyddsföremål skall tillhöra försvarsmakten. att endast skyddsvakter

Specia/motivering 239

Enligt vad vi inhämtat från försvarsstabens säkerhetsavdelning föreligger inte behov av att bevakningspersonal vid andra objekt än skyddsföremål tillhör försvarsmakten.

15.23 Förslag till lag om i militär

ändring rättegångslag

(1948:472)

8§ Enligt denna paragrafs tredje stycke gäller för närvarande att krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB, inte får åläggas straff i disciplinmâl. Detsamma bör gälla för skyddsvakt som är krigsman. Vi föreslår därför att en bestämmelse härom införs i denna paragraf.

15.24 Förslag till förordning om i ändring luftfartskungörelsen

(1961:558)

63§ Här må endast hänvisas till vad som anförts i motiveringen till vårt förslag till ändring i 24 kap. 2 § första stycket BrB, se avsnitt 15.3.

Bilaga l Statistiska uppgifter

l Gällande ordningsvaktsförordnanden vid vissa tidpunkter

1.1 Ulfärdade av RPS 1.2 Utfdrdade av Lst

Tidpunkt Antal Tidpunkt Antal

31.12.72 829 3l.12.72 2 992 3112.73 926 31.l2.73 3564 3l.12.74 1075 31.12.74 4166

Anm. till 1.2 En hel del länsstyrelser har redovisat inte endast ordningsvakter för ñsketillsyn utan även sådana ñsketillsynsmän som förordnats enligt instruktionen 1955:274. Enkäten hade i detta hänseende lätt en oklar utformning. Sådana ñsketillsynsmän ingår i tabell 1.2. Under antagande att dessa under 1974 uppgick till 2 500 (jfr tabell 5.2) och att en årlig ökning ägt rum med 300 ñsketillsynsmän skall antalet för 1974 reduceras med 2 500, För 1973 med 2 200 och för 1972 med l 900.

1.3 Ut/ärdade av Pm 1.4

Sammanställning

1.]-1.3

Tidpunkt Antal Tidpunkt Antal

31.l2.72 13849 3112.72 15770 3112.73 14 924 31.12.73 17214 3112.74 15 340 31.12.74 18081

Anm. till 1.4 Antalet har reducerats med hänsyn till vad som sägs i anm. till tabell 1.2.

2 Tid för utfardande av förordnanden gällande 31.12.1974

919 1970-1972 403 1970-1972 1 255 1965-1969 216 1965-1969 196 före 1965 0 före 1965 531

Summa 1 071 Summa 3 752

242 Bilaga I

av Pm 2.4 Sammanställning

2.3 Urfirdade

2.1-2.3

Antal Utfärdade Antal Utfärdade

2 850 1974 3 955 1974 2 750 1973 3 867 1973 1970-1972 6 261 1970-1972 4 603 3 741 1965-1969 4 153 1965-1969 762 före 1965 1 293 före 1965

14 706 Summa 19 529 Summa

1.4 har här inte varit Anm. rill2.4 Någon reduktion motsvarande den som gjorts i tabell och 2.4 förklaras till en del därav. I övrigt möjlig. Skillnaden mellan summan i tabell 1.4 att säkra uppgifter ej är anledningen därtill okänd utom att det från några håll uppgivits

kunnat framtas.

under 1974 förordnanden avsett

3 Tid som gällande

av RPS 3.2 Utfärdade av Ls!

3.1 Urfirdade

Tid Antal

Viss tid Visst tillfälle 0 Visst tillfälle l

1 075 Summa 5 767 Summa

av Pm 3.4 Sammanställning

3.3 Urfardade

3 . 1-3 .3

i tabell 1.4 har hä: ej varit Anm. till 3.4 Någon reduktion motsvarande den som gjorts möjlig.

Bilaga 1 243

4 Under 1974 gällande förordnandens

geografiska omfattning

4.1 Uzfärdade av RPS 4.2 Utfärdade av Lst Gällande Antal Gällande Antal Hela riket l 065 Hela länet 1 823 Två eller flera län 10 Två eller flera pd 1 078 Summa l 075 Summa 2 901 Anm. III/4.2 På grund av ändrad polisdistriktsindelning av riket Förekommer det att av Lst utfärdade förordnanden numera gäller endast inom ett polisdistrikt. Uppgift saknas från en Lst.

4.3 Utfärdade av Pm Gällande Antal Hela pd 9 580 Viss/a kommun/er l 422 Tjänstgöringsställe/n 5 889 Summa 16 891

5 Verksamhetens art under enligt 1974 gällande förord-

nanden 5.1 Utfärdade av RPS Art Antal Ordningshållning vid offentlig tillställning

Bevakning och/eller ordningshållning avseende gator, torg, parker eller andra platser som enligt l § AOst är att förstå som allmänna platser l Ordningshållning på fartyg Ordningshållning på andra transportmedel Bevakning av militära förråd eller andra militära anläggningar - Bevakning av köpcentra Bevakning av industrier och varuhus Bevakning av campingplatser och idrottsanläggningar - Bevakning av andra än ovan angivna objekt Annan art (anges) Bevakning vid AB Svenska Pressbyråns kiosker Bevakning vid värdetransport ABAB-väktare med skilda verksamheter

244 Bilaga 1

5.2 Utfdrdade av Lst

Antal Art

vid olTentlig tillställning 560 Ordningshållning 214 Ordningshållning på kaféer, restauranger 0. d. l 078 Jakttillsyn 3 245 Fisketillsyn 9 Trañkövervakning

Bevakning och/eller ordningshållning avseende gator. torg, parker eller

andra platser som enligt l § AOst är att Förstå som allmänna platser

Ordningshâllning pä fartyg 12 Ordningshållning på andra transportmedel 113 Bevakning av militära Förråd eller andra militära anläggningar 84 Bevakning av köpcentra 477 Bevakning av industrier och varuhus 42 Bevakning av campingplatser och idrottsanläggningar

Bevakning av andra än ovan angivna objekt 679 Annan art (anges)

Anm. til/5.2 Någon reduktion av antalet Förordnanden avseende lisketillsyn har här ej

gjorts. Jfr anm. till tabell 1.2.

5.3 Utyärdade av Pm

Antal Art

9 464 Ordningshållning vid offentlig tillställning l 969 Ordningshållning på kaféer, restauranger o. d. 1 624 Jakttillsyn 263 Fisketillsyn 352 Trañkövervakning Bevakning och/eller ordningshâllning avseende gator, torg, parker eller

155 andra platser som enligt 1 § AOst är att förstå som allmänna platser 38 Ordningshållning på fartyg 3 Ordningshållning på andra transportmedel 335 Bevakning av militära förråd eller andra militära anläggningar 280 Bevakning av köpcentra l 456 Bevakning av industrier och varuhus l 114 Bevakning av campingplatser och idrottsanläggningar lll Bevakning av andra än ovan angivna objekt l 936 Annan art (anges)

Bilaga l 245 5.4 Sammanställning 5 . 1-5 .3

Bevakning och/eller ordningshållning avseende gator, torg, parker eller

Anm. till 5.4 Verksamhetens art enligt lörordnanden avseende annan verksamhetsan redovisas i avsnitt 5.l-5.3 i betänkandet.

6 Under 1974 gällande förordnanden som

innehållit tillstånd

till särskild utrustning

6.1 Utfärdade av RPS

Antal

Ej särskilt tillstånd 9 Tillstånd till batong l 066 handfängsel, handbojor hund 19 pistol tårgaspistol -

6.2 Utjärdade av Lst

Antal

Ej särskilt tillstånd 2 312 Tillstånd till

246 Bilaga 1

6.3 Utfärdade av Pm

Antal

9 339 Ej särskilt tillstånd Tillstånd till 5 530 batong 3 663 handfangsel, handbojor hund 173 1 |5 pistol 242 tårgaspistol

7 för personer som innehaft förordnanden Yrkestillhörighet

under 1974

7.1 Ut/ardade av RPS

Antal

Polismän i aktiv tjänst Pensionerade polismän av Anställda i Försvaret, vilka erhållit förordnande i och för fullgörande uppgifter i samband med anställningen i och Anställda i kommunal eller statlig tjänst, vilka erhållit förordnande för fullgörande av uppgifter i samband med anställningen Anställda i auktoriserade bevakningsföretag Anställda i ej auktoriserade bevakningsföretag Anställda av anordnare av offentliga tillställningar eller funktionär hos sådan (vaktmästare vid Folkets Hus. styrelseledamot e. d. i förening och liknande) Anställda av rörelseidkare i och för ordningshållning i eller bevakning av rörelsen Övriga

7.2 Uzfärdade av Lst

Antal

Polisman i aktiv tjänst Pensionerade polismän Anställda i försvaret, vilka erhållit förordnande i och för fullgörande av 19 uppgifter i samband med anställningen Anställda i kommunal eller statlig tjänst, vilka erhållit förordnande i och 42 för fullgörande av uppgifter i samband med anställningen 1 059 Antällda i auktoriserade bevakningsföretag 204 Anställda i ej auktoriserade bevakningsföretag Anställda av anordnare av offentliga tillställningar eller funktionär hos sådan (vaktmästare vid Folkets Hus, styrelseledamot e. d. i förening 20 och liknande) Anställda av rörelseidkare i och för ordningshållning i eller bevakning 138 av rörelsen 1 227 Övriga

Anm. till 7.2 En Lst har inte kunnat lämna nâgra uppgifter. En Lst har lämnat uppgift endast avseende anställda i bevakningsföretag.

Bilaga I 247

7.3 Ufirdade av Pm

Antal

Polismän i aktiv tjänst 20 Pensionerade polismän 28 Anställda i försvaret, vilka erhållit förordnande i och för fullgörande av uppgifter i samband med anställningen 194 Anställda i kommunal eller statlig tjänst, vilka erhållit förordnande i och för fullgörande av uppgifter i samband med anställningen 1 029 Anställda i auktoriserade bevakningsföretag l 795 Anställda i ej auktoriserade bevakningsföretag 479 Anställda av anordnare av offentliga tillställningar eller funktionär hos sådan (vaktmästare vid Folkets Hus, styrelseledamot e. d. i förening och liknande) 2 603 Anställda av rörelseidkare i och för ordningshållning i eller bevakning av rörelsen 1 083 Övriga 7 409

Anm. till 7.3 Ett antal Pm har ej kunnat lämna uppgifter eller vissa av dem som här avses.

7.4 Sammanställning av 7.1-7.3

Antal

Polismän i aktiv tjänst 21 Pensionerade polismän 30 Anställda i försvaret, vilka erhållit förordnande i och för fullgörande av uppgifter i samband med anställningen 213 Anställda i kommunal eller statlig tjänst, vilka erhållit förordnande i och

Anställda av anordnare av offentliga tillställningar eller funktionär hos sådan (vaktmästare vid Folkets Hus, styrelseledamot e. d. i förening och liknande) 2 623 Anställda av rörelseidkare i och för ordningshållning i eller bevakning __av rörelsen l 222 Ovriga 8 643

8 Återkallade och ej förnyade förordnanden

8.1 Av RPS

År Antal Anledning

Egen beg. Olämpl. Annat 1972 ” ” “ 126 1973 147 - l 146 l974 138 - - 138

Summa 411 - 1 284 a Uppgift ej lämnad

248 Bilaga 1

8.2 Av Lst

År Antal Anledning Egen beg. Olämpl. Annat 126 61 5 55 1972 306 86 2 188 1973 364 143 5 127 1974 796 290 12 370 Summa Anm. til/8.2 Några Lst har ej kunnat lämna sifferuppgifter under rubriken anledning

8.3 Av Pm

1972 984 551 36 397 1973 1 227 594 48 585 1974

3 315 1758 116 1441 Summa

8.4 Sammanställning 8.1-8.3

År Antal Anledning

Egen beg. Olämpl. Annat

1 356 674 37 514 1972

Summa

9 Förordnanden meddelade för anställda i bevakningsföretag

Antal av Summa Period

RPS Lst Pm

147 76 383 606 1.7-3l.12.72 142 116 364 622 1.7-31.12.73 110 171 322 603 1.7-31.12.74

Bilaga 1 249

10 Utbildningsverksamhet

Uppgifterna i nedanstående tabeller avser åren 1973 och 1974.

10.1 Polisdistriktsvis bedriven utbildning

Län Antal Antal Län Antal Antal

kurser deltagare kurser deltagare

AB 19 409 O 12 233 C 3 l8 P 5 57 D 4 36 R 2 42

E 3 62 S 10 182 F 3 41 T 7 140 G 1 12 U 9 176 H 0 0 W 6 102 1 2 35 X 6 95 K 3 32 Y 8 6l L 3 56 Z 4 50 M 13 215 AC 6 157 N 3 45 BD 9 140

- - - 141 2 3960

t Beträffande sex kurser har deltagarantalet ej redovisats.

I Mu: u: om

250 1 sou 1978:33 Bilaga

10.3 Polisdisrrikrsvis 10.4 Gemensam utbildning

bedriven utbildning _för/lera polisdisrrikr

Antal Längd i Antal Längd i timmar kurser timmar kurser 14-15 6 7 6

11 Sammanställning av Förfrågan till vissa polisdistrikt

lbland Ofta l regel Alltid Åläggande enligt 17 § Aldrig A0st förekommer vid

l. Teaterföreställning 12 2. Konserter 8 4 3. Tävlingar och uppvisningar i sport och idrott 5 5 ._. h. 4. Danstillställningar l 6 5 5. Biograflöreställningar 12 6. Pomograñska föreställningar 6 7. Cirkusföreställningar 6 2 l 2 8. Tivoli- och mark- 3 4 l 4 nadsnöjen 9. Festtåg 12 10. Tillställningar av annat slag 5b 4

a Förekommer ej inom sex av distrikten b Tre polisdistrikt har ej besvarat frågan

SOU I978:33 251

Bilaga 2 ÖB:s förstudie ”Översyn av bevak-

ningstjänsten i fred”

Kungl. Majzt uppdrog den 5 april 1974 åt ÖB att i samverkan med försvarets

rationaliseringsinstitut genomföra en förstudie ”Översyn av bevakningstjän-

sten i fred”. Studien är genomförd och daterad den 29 juni 1976. ÖB har biträtt de synpunkter som redovisas i förstudien och föreslagit att huvudstudie icke genomförs. ÖB har fastställt Förstudien att ligga till grund för framtida planerings- och genomförandearbete inom försvarsmakten. Vissa avsnitt av intresse för de frågor som behandlas i kap. 14 i betänkandet återges här.

3 Allmän grundsyn

3.5 Personal i

bevakningsrjänst vid truppjörband samt strl/organ

På grund av brist på plutonsoflicerare används vid vissa truppförband och strilorgan civila bevakningsbolag ABAB (genom Kungl. Majzts beslut) samt Västvakt och Nordvakt för bevakning. För begränsade främst uppgifter nattetid utnyttjas även Securitas. Härutöver finns vid skyddsföremål inom strilorganisationen civil personal som anställts av vederbörande sektorflottiljchefer för bevakning (jfr 6.5 nedan).

På samtliga dessa anläggningar tjänstgör värnpliktiga under dessa väktare, vilka kan sägas utgöra arbetsledare för de värnpliktiga vad beträffar vakttjänst och brandeller räddningstjänst. Väktare är ej krigsman. Detta gör hans status i flera avseenden oklar främst i ett kuppläge och vid övergång till ett beredskapsläge eller krig, där uppgiften är förenad med försvars- eller beredskapsuppgifter. Civil vaktpersonal saknar i regel även utbildning härför. ÖB har i skrivelse till Konungen ”Utredning rörande bevakning” Fst/Säk 1967 nr 9014-5 sagt: ”ABAB bör anlitas för bevakning av sådana objekt (lokaler, förvaringsutrymmen eller andra anläggningar), vid vilka bevakningsuppgifterna inskränker sig till att omfatta enbart bevakning och med bevakningen närliggande uppgifter, t. ex. kontroll av att ingen obehörigt uppehåller sig i lokalerna efter tjänstens slut, att ingen brandfara hotar etc. Myndighet bör, med egen personal själv svara för bevakningen av sådana objekt, vid vilka bevakningsuppgiften är förenad med försvars-, beredskaps- eller ordningshållningsuppgifter av sådant slag att det vid fullgörandet av uppgifterna måste ställas krav på att vaktpersonalen utgöres av krigsmän och att vaktchefen kan taga befäl över underlydande personal vid myndigheten och därvid beordra den att fullgöra visst uppdrag. Sådana uppgifter kan exempelvis utgöra att försvara anläggningen mot angrepp, meddela uppgift till beredskapsstyrka, utsända ordonnanser, upprätthålla ordning inom krigsmakten etc.

252 Bilaga 2

väktare icke bör utnyttjas Utredningen delar denna uppfattning och anser att civila vid objekt där bevakningsuppgiften är förenad med försvars-, beredskaps- eller

ordningshållningsuppgifter.

och rörande skilda typer av bevak-

6 överväganden förslag

ningsobjekt

6.1 Centrala sraber och förvaltningar

6.1.1 Nuläge

Vid de centrala staberna och förvaltningarna (Fst, Ast, MS, FS, VPV, FCF, FortF, i form av personell FMV, SjvS) sköts bevakningen i huvudsak genom ABAB:s försorg dygnetruntbevakning. Skyddslöremålen utgörs främst av stabslokalerna Militärstabs- Ett flertal underavbyggnaden. Tre Vapen och Bastionen samt Karolinen (Karlstad). delningar har av utrymmesskäl lokaliserats till förhyrda lokaler i Stockholm med stora förorter. Vid dessa utlokaliserade enheter sköts bevakningen dels vid relativt dels vid små enheter enheter genom personell bevakning (ABAB) under kontorstid, med in- och utpasseringskontroll av vid genom tekniska atgärder i kombination enheten anställd personal.

6.1.2 överväganden och slutsatser

Avvägningen av Bevakningen och servicen fungerar i allt väsentligt tillfredsställande. bevakningsinsatserna är i stort riktig.

6.1.3 Förslag till åtgärder

för ständig l allt väsentligt bör bevakningen ombesörjas som nu. ABAB anlitas personell bevakning vid Militärstabsbyggnaden. Tre Vapen, Bastionen och Karolinen

(Karlstad).

6.2 Regionala staber och _förva/mingar

6.2.1 Nuläge

Vid varje ”Bevakningen av milostaberna företer mycket olikartade organisationsbilder. 1972:53 stab har vakttjänsten organiserats på ett sätt som avviker från de övriga” (SOU sid. 162).

6.2.2 överväganden och slutsatser

Även om lokala förhållanden kan ge anledning till avvikelser mellan milostaberna bedöms en ensning i bevakningsorganisationen vara möjlig. Vid milostaberna förekommer inga krav på ordningshållning (värnpliktsfritt). Den personella bevakningen bör i huvudsak ombesörjas av handräckningsvärnplikkan handhas av kompaniofñcer tiga. Ledningen av övervakningen inom vakttjänsten administrerar eller plutonsofñcer med placering vid milostabs stabsavdelning, vilken vakttjänsten.

Bilaga 2 253

6.2.3 Förslag

Vakttjänsten ombesörjs huvudsakligen av handräckningsvärnpliktiga. En kompaniolTcer eller plutonsofñcer med placering och huvudsakligt utnyttjande vid stabsavdelningen leder och övervakar vakttjänsten.

6.3 Värnplikrs/Ha urbiIdningsansra/ter

(sko/or) 6.3.1 Nuläge Utredningens granskning av skolorna har varit mycket begränsad. Närmast avses Militärhögskolan, Krigsskolan och Sjökrigsskolan, vilka samtliga bevakas av ABAB med visst biträde av handräckningsvärnpliktiga. Vakttjänsten fungerar tillfredsställande.

6.3.2 överväganden och slutsatser

Avvägningen av bevakningsinsatserna är i stort riktig. Behovet av ordnings- och beredskapsinsatser är litet. ABAB synes lämpligt att fullgöra skolornas bevakningstjänst.

6.3.3 Förslag till åtgärder Chefen for militärhögskolan och försvarsgrenscheferna prövar möjligheten till besparingar dels genom att begränsa passningen i vaktlokal under icke-tjänstetid, dels genom att under icke-tjänstetid lösa vakttjänsten medelstjourtjänst lör ABAB-personal eller genom utnyttjande av enbart handräckningsvärnpliktiga eller genom tekniska åtgärder.

6.4 Trupp/örband 6.4.1 Armén samt KA-förband 6.4.1.1 Nuläge

Vaktchefsbefattningarna upprätthålls uteslutande av plutonsofñcerare.

6.4.1.2 Överväganden och slutsatser

Av främst ordningsskäl (in- och utpassering, nykterhet, marketenteri, matsalar, logement, okynnesdåd m. m.) måste plutonsofñcer placeras som vaktchefvid tider då tjänst icke pågår.

6.4.2 Marinen (utom

KA-förband)

6.4.2.1 Nuläge Marinens enheter företer stora olikheter i vakt- och bevakningshänseende. Örlogsbaserna, helikopterdivisionerna och örlogsskolorna har höga krav på miljö-, räddningsoch materielkunskap för vaktpersonalen. Vaktchefsbefattningarna upprätthålls mestadels av plutonsofñcerare (f. d. varvspoliser) till ett relativt stort antal vid varje örlogsbas. Undantagsvis bestrids vaktchefs/ väktarsysslan av civila vaktmän (ABAB eller myndighetsanställda). Vakanser i plutonsofficerskáren medlör att vaktchefsbefattningarna inte kan besättas i önskvärd omfattning.

254 Bilaga 2

och slutsatser

6.4.2.2 Överväganden

l allt väsentligt fungerar vakttjänsten tillfredsställande. Beträffande vaktcheferna bör kravet på särskilda kunskaper avseende fartyg, brandskydd, räddningstjänst, visitationsrätt (särskilt vid örlogsvarven, där utpasserande personal visiteras stickprovsvis) m. m. uppfyllas. Endast plutonsofficerare bedöms lämpliga for dessa uppgifter. (varvspolis) med bred bakgrundskunskap beträffande vakt- Som framgått tidigare (kap. 4) behöver en grundlig översyn göras inom den marina organisationen i Muskö samt inom och bevakningstjänsten av bevaknings- Karlskrona och Göteborgs garnisoner. Den övergripande samordning bör också innefatta en avvägning av resurserna som där föreslås i rationaliseringssyfte och värnpliktigas utnyttjande i bevakningsorganisaplutonsofficerares, civila väktares tionen.

6.4.2.3 Förslag till åtgärder

civila väktare med plutonsoffice- Chefen för marinen prövar möjligheterna att ersätta

rare, värnpliktiga eller teknik.

6.4.3 Flygvapnet

6.4.3.1 Nuläge

som en deluppgift av en Vid flygvapnets fredsetablissement ombesörjs bevakningen Denna svarar utöver nämnda deluppgift främst för särskild beredskapspluton. för brand- och räddningstjänst såsom en ordnings-, säkerhets- och kundtjänst samt huvuduppgift. För bevakningstjänst (ilottiljvakttjänst m. m.) finns ständigt en llottiljpolis avdelad

samt härutöver i vissa fall en-två värnpliktiga. och svarar Flottiljpolisen har tilldelats polismans befogenheter i sin tjänsteutövning även för viss trafikövervakning m. m. inom flottiljen. - en särskild För kuppförsvarsuppgifter finns - i likhet med övriga försvarsgrenar

beredskapsstyrka (vpl) avdelad under icke tjänstgöringstid.

6.4.3.2 Överväganden och slutsatser

finnas. Liksom vid övriga försvarsgrenar bör fast vaktchef (flottiljpolis)

6.5 Fristående skyddsföremâl

6.5.1 Definitioner

så nära truppförband eller Med fristående skyddsföremål avses föremål, som ej ligger att bevakning (tillsyn) kan annan militär organisation med egna bevakningsresurser stridsledordnas därifrån. Sådana skyddsföremål är bl. a. gemensamma stabsplatser, nings- och luftbevakningsorgan, underrättelseorgan, befästningar, underhållsanstalter och mobiliseringsförråd. Vissa av dessa skyddsföremål är bemannade dygnet runt, obemannade. andra endast under tjänstgöringstid/ dagtid och huvuddelen

6.5.2 Nuläge

samt huvuddelen av försvars- Över hälften av de av ÖB fastställda skyddsföremålen är maktens mobiliseringsförråd bevakas av tillsynsmän (jfr 3.11). Dessa skyddsföremål

som regel icke bemannade.

Bilaga 2 255

Även polisen och lill/fn deltar i bevakningen enligt direkt överenskommelse med säkerhetsansvariga myndigheter (jfr 3.12). Inom strilorganisationen är lu/ltörsvarscenIra/er, rar/a/grtzppcenrraler och slorradarstationer normalt bemannade dygnet runt. De är av vital betydelse för totalförsvaret. Operativa krav och beredskapskrav måste beaktas vid planläggning av bevakningen. Anläggningarna är delvis krigsorganiserade redan i fred. Denna satsning av resurser talar för att bevakningen i fred också sköts av krigsmän. Inom hela stridsledningssystemet bevakas i dag 26 skyddsföremål (24 tillhöriga flygvapnet) av 62 civila väktare (48 myndighetsanställda och 14 ABAB). Av de flygvapnet tillhöriga 24 skyddsföremålen bevakas 4 av ABAB enligt Kungl. Maj:ts beslut 30 juni 1967. Härutöver används vid samtliga skyddsforemål llygvapnets vakttjänstutbildade värnpliktiga (vaktgruppchefer och meniga).

6.5.3 överväganden och slutsatser

Bevakning med enbart krigsmän innebär inga befälsproblem. Befälet kan användas även för andra uppgifter än enbart bevakning t. ex. fortsatt utbildning av värnpliktiga vid strilobjektet ifråga eller annan uppgift inom anläggningen. Bevakning med väktare oavsett anställningsförhållande innebär befálsproblem. Väktare är ej krigsmän. Disciplinproblem har förekommit. Väktarna kan användas enbart för bevakning. Olägenheterna är allvarliga främst i ett kuppläge. l vissa fall betraktas dock äldre civila väktare som ett stöd för de värnpliktiga vaktmännen och även som en kontroll på hur de värnpliktiga utför bevakningen sett ur myndighetens synpunkt. De myndighetsanställda väktarna stannar längre än väktare från vaktbolag. Mindre omsättning innebär större kontinuitet i bevakningen och bättre lokal- och personalkännedom. Dessa väktare anses känna sig mera tillhörande förbandet än väktare från ett vaktbolag. Om problem uppstår beträffande väktarna och deras tjänst löses sådana snabbare när de berör de myndighetsanställda väktarna än beträffande väktare från vaktbolag. då man som regel måste gå över vaktbolagets ledning. Vaktschefsfrågan bedöms på grund av bristen på plutonsofñcerare ej kunna lösas inom översebar tid. Möjligheterna att få vaktchefer främst över 50 år från andra försvarsgrenar bör därför undersökas.

6.5.4 Alternativöverväganden

Mot bakgrund av ovan anförda synpunkter kan följande alternativ tänkas, när bevakningen utförs enbart av krigsmän, vilket utredningen bestämt förordar. Alt. 2. Bevakning med enbart värnpliktiga (således även som vaktchefer). Alt. 3. Bevakning med minst en plutonsoflicer per objekt som vaktchef samt värnpliktiga. Följande synpunkter kan anföras beträffande dessa alternativ. Alt. 2. Detta alternativ innebär att den civila väktaren vid de flesta berörda strilanläggningarna ersätts med en Värnpliktig vaktgruppchef. Denne bör lyda direkt under anläggningens chef eller annan lämplig befattningshavare inom anläggningen. Vid in- och utpassering handlar den värnpliktige vaktgruppchefen på samma sätt som den civile väktaren. Vaktgruppchefen är utbildad för denna uppgift. Det krävs dock kontinuerlig kontroll och övervakning genom anläggningschefens försorg. Det bedöms i dagens läge möjligt att försöksvis tillämpa alternativet vid någon radargruppcentral och storradarstation. Alt. 3. Alternativet bedöms lämpligt vid samtliga här avsedda anläggningar och främst vid lfc och objekt, som idag p. g. a. brist på plutonsoflicerare är bemannade med enbart värnpliktiga. Plutonsoffceren kan meranvändas inom och utom anläggningen

256 Bilaga 2

och kontroll av de värnpliktiga, inspektioner av närliggande (fortsatt utbildning strilobjekt och ev. även av objekt på större avstånd samt ev. andra uppgifter enligt anläggningschefens bestämmande). Alternativet förordas övergångsvis.

6.5.5 Förslag till åtgärder 3 Chefen för flygvapnet genomför försök med bevakning i första hand enligt alternativ med minst en plutonsofficer som vaktchef per objekt och iandra hand enligt alternativ 2 med Värnpliktig vaktgruppchef som “yttre” vaktchef. Utredningar och försök genomförs med strävan att - endast krigsmän används i bevakningstjänsten - civila väktare oavsett anställningsform efter hand snarast i samband med avgång eller omplacering avvecklas.

8 och sammanställning av förslag Sammanfattning

8.3 Huvudstudie konstaterar att bevakningstjänsten inom försvaret är föremål för en Utredningen under de år allmän och fortgående översyn. Förhållandena har väsentligt förbättrats Huvudsom gått sedan UH avgavs. Behov av en huvudstudie bedöms ej föreligga. stället studie föreslås icke komma till stånd. Vissa utredningar, försök och åtgärder böri som nedan redovisas komma till stånd genom ÖB:s försorg och inom linjeorganisationens ram.

8.4 Fortsatta rationa/iseringsâtgärder (sammandrag)

främst enligt l detta syfte rekommenderar utredningen kortfattat fortsatta åtgärder följande . . . - främst en översyn av vakt- och bevakningstjänsten vid friliggande skyddsforemål militär personal enligt ny flygvapnets strilorgan i avsikt att dels endast utnyttja flottiljorganisation, dels åstadkomma besparingar.

8.5 Omrädes- eller_försvarsgrensvisa åtgärder och bespa- Utredningen föreslår att följande åtgärder genomföres i effektiviseringsringssyfte.

8.5.3 Vad rör bevakningen vid centrala staber ochförvaltningar (kap. 6.1) att - i allt väsentligt bevakningen ombesörjes som nu - Tre ABAB anlitas för ständig personell bevakning vid Militärstabsbyggnaden, Vapen och Bastionen.

8.5.4 Vad avser bevakningen vid regionala staber och förvaltningar (kap. 6.2) att - vakttjänsten huvudsakligen ombesörjs av handräckningsvärnpliktiga som leds och övervakas av kompanioñicer eller plutonsofficer med arbetsuppgifter främst vid stabsavdelningen.

SOU l°78z33 Bilaga 2 257

8.5.5 Vad rör bevakningen vid

värnp/ikrs/Ha Lnbi/dn/ngsanstalter(kap.

6.3) att chefen för Militärhögskolan och försvarsgrenschef prövar möjligheten till besparingar dels genom att begränsa passningen i vaktlokal under icke-tjänstetid, dels genom att under icke-tjänstetid lösa vakttjänsten medelst jourtjänst för ABAB-personal eller genom utnyttjande av enbart handräckningsvärnpliktiga eller genom tekniska åtgärder.

8.5.6 Vad rör bevakningen vid armé- och KA :förband (kap. 6.4) att Chefen För armén (resp. CM) prövar fördelningen av och fördelar i samråd med Värnpliktsverket handräckningsvärnpliktiga (motsv.) så att bästa effekt uppnås från förbandsproduktionssynpunkt.

8.5.7 Vad rör bevakningen inom marinen utom KA :förband (kap. 6.4) att Chefen for marinen prÖ\ar möjligheterna att ersätta civila väktare med plutonsoffcerare, värnpliktiga eller teknik.

8.5.8 Vad rör bevakningen inom/Iygvapnet (utom stril) (kap. 6.4) att Chefen för flygvapnet i samråd med Värnpliktsverket prövar möjligheterna att utnyttja och fördela (pröva) handräckningsvärnpliktiga (motsv.) (alternativt utnyttjar värnpliktiga i brand- och räddningstjänst) för bevakningstjänst (främst kasernvakttjänst) så att bästa effekt uppnås från förbandsproduktionssynpunkt.

8.5.9 Vad rör bevakningen av _fri/iggande skyddsobjekr (lfc, rgc och

stora rrstn) (kap. 6.5) att chefen för flygvapnet

utreder och genomför försök med bevakning främst enligt utredningens alternativ 3 (minst en plutoff. som vaktchef/objekt) endast utnyttjar krigsmän i bevakningstjänsten samt att därvid civila väktare, oavsett anställningsform, avvecklas i samband med avgång eller omplacering.

Underbilaga

Förkortningar i bilaga I och 2. Ast Arméstaben CM Chefen för marinen FCF Försvarets civilförvaltning FMV Försvarets Materialverk FortF Fortiñkationsförvaltningen FS Flygstaben Fst Försvarsstaben Fsl/Säk Försvarsstabens säkerhetsavdelning KA-förband Kustartilleriförband Lfc luftfartscemral Lst Länsslyrelse/er MS 4 Marinstaben Pd Polisdistrikt Pm Polismyndighet Rgc radargruppcentral RPS Rikspolisstyrelsen Rrstn radarstation

SjvS Försvarets sjukvårdsstyrelse

Stril stridsledning och luftbevakning VPV Värnpliktsverket

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

. Stat-kyrka.Ändradereiationermeilanstatenochsvenskakyrkan.Kn. Stat-kyrka.Bilaga1.Kyrkansframtidaorganisation.Kn, Stat-kyrka.Bilaga2-12. Utredningari deifrágor.Kn. . Skolplanering och skolstorlek,Faktaredovisning och bedömningsunderlag. U. . Föräldrautbildning. S. . Ny skogspolitik.Jo. Skogför framtid.Jo. . Hyresrätt2. Lokalhyra.Ju. Nykonkurrensbegränsningsiag. H. . Barnetsrätt. 1.Om förbudmot aga.Ju. . Kapilalmarknaden i svenskekonomi.E. . Kapitalmarknaden I svenskekonomi.Bilaga1.E. . Kapitalmarknaden i svenskekonomi.Bilaga2-4. E. . Arbeteåt handikappade. A. . Praktikfrágor-átgärder i ett kort perspektiv,U. . Regionalkonsumentpolitisk verksamhet.H. , Energi.I. . Öresundsförbindelser. K . Öresundsförbindelser. BilagaA. Ritningar.K. . Öresundsförbindelser. BiiagaB.Konsekvenser för företagoch hushåil.K. . Bemanningav fartyg.K. . Energi,strukturomvandling ochsysselsättning. A. . Växtförädling.Jo, . Nyrenhållningslagstiftning. Jo. . Etableringav miljöstörandeindustri,Bo. . Hälso-ochsiukvårdspersonalen. S. . Fortsattkörkortsreform.K. . Kvinnorsförvärvsarbete ochförvärvshinder. A. . Arbetei jordbrukochträdgård.A. . Brandinomhus.B. . Trafikpolitik-kostnadsansvar ochavgifter.K. . Ny indelningsiagför kommuner,Iandstingskommuner och församlingar.Kn. . Ordningsvakter. Ju.

Statens

offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Hyresrätt2. Lokalhyra.[8] Barnetsrätt. 1.Omförbudmot aga,[10] Ordningsvakter, [33]

Socialdepartementet Föräldrautbildning. [5] Hälso,och siukvârdspersonalen. [26]

Kommunikationsdepartementet 1975 ársdanskaochsvenskaöresundsdelegationer, 1,Öresunds förbindelser. i [8] 2. Öresundsförbindelser. BilagaA. Ritningar,[19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga8. Konsekvenser för företagoch hushåll.[20] Bemanningav fartyg.[21] Fortsattkörkortsreform.[27] Trafikpolitik-kostnadsansvar ochavgifter.[31]

Ekonomidepartementet Kapitalmarknadsutredningen. l. Kapitalmarknaden i svenskekonomi.[ 11]2. Kapitalmarknaden i svenskekonomi.Bilaga1.[12] 3. Kapitalmarknaden i svenskekonomi.Bilaga2-4. [13].

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek.Faktaredovisning och bedömningsunderlag.[4]

Jordbruksdepartementet 1973årsskogsutredning.l. Ny skogspolitik.[6] 2. Skogför framtid.[7] Växtförädling. [23] Ny renhâllningslagstiftning. [24]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag, [9] Regionalkonsumentpolitisk verksamhet. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1.Arbeteåt handikappade. l 14]2, Energi,strukturomvandlingoch sysselsättning, [22] 3. Kvinnors förvärvsarbeteochförvärvshinder. [28] Arbetei jordbrukochträdgård.[29]

Bostadsdepartementet Etableringav miljöstörandeindustri,[25] Brandinomhus.[30]

lndustridepartementet Energi.[17]

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat-kyrkagrupp.1.Stat-kyrka.Ändraderelationer mellanstaten och svenskakyrkan.[1] 2. Stat-kyrka.Bilaga l. Kyrkansframtida organisation.[2] 3. Stat-kyrka,Bilaga2-12, Utredningaridelfrågor.[3] Ny indelningslag för kommuner,landstingskommuner ochförsamlingar,[32]

Anm.Siffrornainomklammerbetecknarutredningarnasnummeri denkronologiskaförteckningen.

:äga 8äåå1å°á8:°“ LiberFörlag Allmänna Förlaget