En ny skyddslag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

En

ny skyddslag

Betänkande av om utredningen tillträdesskydd 1988:8

Statens offentliga utredningar 1988:8 Försvarsdepartementet

En ny skyddslag

Betänkande av l_1__tredningen om tillträdesskydd Stockholm 1988

INNEHÅLL

Sammanfattning

Författningsförslag

INLEDNING Direktiven Utredningsuppdragets uppläggning och genomförande

SÄKERHETSSKYDD OCHTILLTRÄDESSKYDD Hotbilden - en bakgrund Begreppen säkerhetsskydd och tillträdesskydd 2.2.1 Säkerhetsskydd 2.2.2 Tillträdesskydd

GÄLLANDERÄTT Rörelsefriheten enligt regeringsformen (RF) Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. - skyddslagen 3.2.1 Historik 3.2.2 Nuvarande skyddslag KK (1940:383) angående tillämpning av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. - bevakningskungörelsen Passertillstånd Polisens befogenheter 3.5.1 Allmänt om befogenheterna 3.5.2 Befogenheter enligt polislagen (1984:387) 3.5.3 Befogenheter_enligt polislagen som tillkomer andra än polismän Bestämmelser för vaktpersonal vid försvarsmakten - Vakt B Annan lagstiftning av tillträdesskyddskaraktär 3.7.1 För områden på land 3.7.2 För luftrummet 3.7.3 För vattenområden 3.7.4 För särskilda områden eller ändamål Bevakning av skyddsföremål inom totalförsvaret (ProvFA$T)

EN SKYDDSLAGSÄNDAMÅL Exempel på hot Sabotage Spioneri Röjande av hemlig uppgift Terrorism

AV UTREDNINGENGENOMFÖRDA EKÃTER Frågor till ön Enkät till länsstyrelserna

UTLÄNDSKAFÖRHÅLLANDEN

ÖVERVÄGANDEN OCHFÖRSLAG Reformbehovet i stort 7.1.1 Särskilda behov Olika skyddsformer 7.2.1 Tillträdesförbud 7.2.1.1 Förbud mot dykning 7.2.2 Närvaroförbud 7.2.3 Fotograferings- och avbildningsförbud m. m. 7.2.4 Sjömätning och lodning Skyddsobjekt 7.3.1 Med anknytning till det militära försvaret 7.3.1.1 Anläggningar m. m. 7.3.1.2 Områden 7.3.1.3 Verksamhet 7.3.2 Övriga totalförsvarsobjekt 7.3.2.1 Anläggningar m. m. 7.3.2.2 Områden 7.3.2.3 Verksamhet Skydd mot terrorism Personskydd Fred - krig; behovet av skydd med hänsyn till yttre förhållanden 7.6.1 Fred 7.6.2 Skymningsläge 7.6.3 Krig Säkerhetsområden 7.7.1 Militär direktivrätt

7.8 Vem ska11 bes1uta? 7.8.1 Mi1itära objekt m. m. 7.8.2 Övriga tota1försvarsobJekt \ 83 5 7.8.3 B1andade objekt 83 7.9 Bes1utets kungörande 7.9.1 Beslutets ikraftträdande 87 7.10 Bevakning och befogenheter för 87 bevakningspersonalen 7.10.1 01ika kategorier av bevakningspersona1 87 7.10.1.1 Personal inom försvarsmakten 88 7.l0.1.1.1 Allmänna hemvärnet 89 7.10.1.1.2 Driftvärnet § 7.10.2.1 Skyddsvakter 91 5 7.10.2.2 Po1ismän 91 7.10.2.3 Tjänstemän ur tu11verkets kust- och gränsbevakning 91 7.10.3 Befogenheter 92 7.11 Om straff och förverkande 92 7.11.1 Påfö1jd för överträdelser 92

8 KOSTNADSFRÅGOR 94

9 SPECIALMOTIVERING 95

BILAGOR

1. Frågor ti11 ÖB 2. Enkät till 1änsstyre1serna 3. Förs1ag ti11 ändring i förordning (FFS 1985:3) om hemvärnsmän: medverkan vid bevakning och efterspaning m. m.

SAMANFATTN I NG

Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till för skydd försvaret m. m. - i dagligt tal benämnd skyddslagen - kom till under andra världskriget och utformades under intryck av de då rådande förhållandena. Lagens syfte var att bereda skydd för främst det militära försvarets anläggningar och verksamhet. Även folkförsörjningens behov av skydd beaktades i viss mån. Senare har lagens tillämpningsområde kommit att Det mest utvidgas något. betydelsefulla är att kärnkraftverken förts in under lagens tillämpningsområde. Alltjämt är det dock så att lagen främst är inriktad på att tillgodose det militära försvarets behov av skydd mot verksamhet som kan hota försvarsmaktens anläggningar m. m. I synnerhet gäller detta i fredstid.

I det här betänkandet lägger utredningen fram till en ny skyddsförslag lag, anpassad till dagens förhållanden. I den nya lagen har totalförsvarsidén fått komma till klart uttryck. Huvudsyftet med lagen, nämligen att skydda mot sabotage och spioneri, är oförändrat och har uttryckligen angetts i lagtexten, men det skyddet är i utredningens förslag utsträckt till att omfatta hela totalförsvaret. I utredningens förslag görs i princip inte någon skillnad mellan militära och civila objekt vad gäller möjligheten att bereda ett objekt skydd med stöd av skyddslagen.

Även om lagen sålunda har anpassats till den numera rådande totalförsvarssynen har det ändå tett sig naturligt att göra åtskillnad mellan det nñlitära försvaret och totalförsvaret i övrigt. I utredningens förslag talas det därför om två sorters skyddsföremål, militära och civila. Dessa termer är så inarbetade att det har varit naturligt att bibehålla dem och dessutom ta in dem i lagtexten.

Det ökade hotet mot riket i form av kränkningar av territoriet har uppmärksammats. Detsamma gäller den ökade risken för sabotage. Utredningen föreslår därför att tillträdesförbud får utfärdas för ett område där försvarsmakten tas i anspråk för ingripande enligt IKFN-förordningen. Vidare föreslår utredningen att samma möjlighet att införa tillträdesförbud för ett område skall finnas om man bedömer att det föreligger en särskild risk för sabotage.

Den möjlighet som nu finns att förbjuda obehöriga att närvara vid försvarsmaktens övningar och försök föreslås bli utsträckt till att omfatta hela totalförsvaret och även gälla vid prov som bedrivs av en totalförsvarsmyndighet.

utfärda ti11trädes- eller närvaroförbud ska11 När fråga uppkommer om att inte enbart ti11 riskerna för spioneri eniigt förs1aget hänsyn kunna tas utan även tiil risken för att a11mänheten kan komma ti11 och sabotage e11er civi1 totaiförsvarsmyndighets verksamhet. skada genom en mi1itär

få ti11träde ti11 ett skyddsföremå1 finns i dag Bestämme1ser om rätt att om Eftersom dessa

intagna i en särski1d kungöre1se passertiiistånd.

bestämmeiser har ett omedelbart samband med reg1erna om skyddsföremåi att om skal] reg1eras i

föres1år utredningen frågan passerti11stånd

skydds1agen.

innebär utredningens förs1ag att När det gä11er bevakning av skyddsföremåi något. Utredningen föres1år så1unda kretsen av bevakningspersona1 utvidgas inte bara hemvärnsmän ur a11männa hemvärnet utan även ur driftvärnet att tas Dessutom föreslås att tjänstemän skall kunna i anspråk för bevakning. ur tu11verkets kust- och gränsbevakning ska11 kunna fu11göra bevaknings-

uppgifter vid skyddsföremåi.

Förslag till

SKYDDSLAG (O000:00)

Härigenom föreskrivs följande.

INLEDANDE BESTÄMMELSER

1 § I denna lag ges bestämmelser till skydd mot sabotage och spioneri samt mot röjande av hemlig uppgift som rör totalförsvaret. I lagen ges också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada, som kan uppkomma till följd av verksamhet inom totalförsvaret, och om åtgärder för att hindra att obehöriga genom sin närvaro försvårar verksamhet som bedrivs av en totalförsvarsmyndighet.-

2 § Beslut om förbud som avses i 3 - 8 §§ eller om föreläggande 11 S enligt eller om besiktning enligt 12 § utfärdas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer eller enligt regeringens bemyndigande nñlitär chef.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

OM FÖRBUD MOT TILLTRÄDE OCH NÄRVARO

3 S Till skydd för anläggning, inrättning, fartyg, fordon, luftfartyg, viktig materiel eller område, som försvarsmakten äger, hyr eller arrenderar, får utfärdas tillträdesförbud för obehöriga. Förbudet får även omfatta den närmaste omgivningen kring egendom som nu sagts i den utsträckning som prövas oundgängligen nödvändig.

Egendom som skyddas enligt första stycket är militärt skyddsföremål.

4 § - Till skydd för anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg, fordon, viktig materiel eller område, som används eller avses för totalförsvarsändamål och som inte ägs, hyrs eller arrenderas av försvarsmakten, får utfardas tillträdesförbud för obehöriga. Tillträdesförbud får även i annat fall utfärdas för anläggning, inrättning eller transP°Vtm°de1 °m det behövs

för att tillgodose ett särskilt viktigt samhällsintresse. Förbudet får aven omfatta den närmaste omgivningen kring egendom som nu sagts i den utsträckning som prövas oundgängligen nödvändig.

Egendom som skyddas enligt första stycket är civilt skyddsföremål.

5 S Tillträdesförbud för obehöriga får utfärdas för ett område, där försvarsmakten tas i anspråk för ingripanden enligt förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen). Vid beslut om sådant förbud får hänsyn tas till ändamål som anges i 1 S andra meningen.

6 S Vid krig eller krigsfara eller när eljest särskild risk för sabotage får tillträdesförbud för utfärdas för ett ombedöms föreligga obehöriga råde inom vilket anläggningar och inrättningar som sägs i 3 S och 4 S är Sådant förbud får också utfärdas för ett område belägna (förbudsområde). där försvarsmakten tas eller kan antas bli tagen i anspråk för ingripande Vid beslut om förbud som nu sagts får hänsyn tas till ändamed vapenmakt. mål som anges i 1 S andra neningen.

7 S vid eller försök, som bedrivs av en totalförsvarsmyndigövningar, prov förbud för att närvara (närvaroförbud). Närhet, får utfärdas obehöriga får utfärdas även för att tillgodose ändamål som avses i 1 S varoförbud andra meningen.

område som omfattas av närvaroförbud är militärt skyddsföre- Egendom eller mål om förbudet skall försvarsmaktens verksamhet och i annat fall skydda civilt skyddsföremål.

OM FÖRBUDMOT FOTOGRAFERINGM.M.

8 S tillträdesförbud elelr närvaroförbud utfärdas eller kan utfärdas I de fall förbud för obehöriga att ta fotomed stöd av denna lag får även meddelas eller beskrivningar eller att inneha grafier eller göra avbildningar sprängmedel.

on FÖRBUDMOT SJÖMÄTNING ELLER LODNING

9 S Sjömätning eller lodning får inte ske utan tillstånd av överbefälhavaren vid rikets kuster eller därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar.

Bestämmelsen i denna paragraf gäller inte för sådana mätningar eller undersökningar som sjöfartsverket utför, och inte heller om någon utför _ lodning, som är nödvändig för framförande eller säkerställande av det g fartyg, på vilket han befinner sig, eller om lodning i hamn utförs efter E beslut av vederbörande hamnmyndighet.

OM MILITÄRT KONTROLLOMRÅDE ,

10 § Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden får regeringen avdela särskilda områden, militära kontrollområden, där tillträdesförbud och närvaroförbud enligt regeringens bemyndigande får utfärdas av militär chef. Samma befogenhet tillkommer militär chef inom krigsskådeplats.

5 Under förhållanden som nu sagts får regeringen utfärda förbud mot att å utan tillstånd ta fotografier eller öra avbildningar eller beskrivningar av stridskrafter, försvarsmateriel eller dylikt.

on SÄRSKILDA SKYDDSÅTGÄRDER

11 S Den som driver verksamhet vid en anläggning som avses i 4 § kan föreläggas att vidta särskilda åtgärder till skydd för anläggningen eller driften vid denna. Sådana skyddsåtgärder kan bestå i anordnande av bevakning, inhägnad, maskinskydd eller reservförråd.

Om särskilda skäl är därtill kan även anläggningens ägare föreläggas att vidta åtgärd, som avses i första stycket.

Den som förelagts att vidta åtgärd som avses i denna paragraf kan om åtgärden är särskilt betungande för honom få ersättning av statsmedel för kostnad och skada som åtgärden medför. Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad i förfogandelagen (1978:262).

12 S brukare av en anläggning, som avses i 11 S, är skyldig En ägare eller att besiktas för att ta reda på vilka åtgärder att tillåta anläggningen eller brukaren är också skyldig att enligt 11 S som kan behövas. Ägaren vidtas i de fall han inte själv skall vidta dem. tåla att sådana åtgärder Medför kostnad eller skada för honom kan han få ersättning enligt åtgärden vad som föreskrivs i 11 §.

ankommer på försvarsmakten, får en militär Om bevakningen av en anläggning besikta den för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits myndighet eller bör vidtas för bevakningen.

13 § vidta eller ett beslut om besiktning får Ett föreläggande att skyddsåtgärd med vite. Efterkommes ej föreläggandet, får den myndighet som förenas låta vidta bekostnad, i den mån meddelat det åtgärden på den försumliges ersättning ej skall utgå av statsmedel.

OM BEVAKNING

14 § de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndig- Enligt bestämmer får en militär chef och en länsstyrelse förhet som regeringen att bevaka skyddsföremål. En ordna därtill lämplig person som skyddsvakt tillhör försvarsmakten, om riket är i krig. skyddsvakt

Särskilda föreskrifter om bevakning meddelas av myndighet som regeringen

bestämmer.

15 § och tjänstemän inom kust- och Personal inom försvarsmakten, polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter får, i den gränsbevakningen som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras. utsträckning

få tillträde till eller uppehåller 1. begära att var och en som försöker vid skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemsig skyddsföremålet vist samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig

och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2. avvisa e11er om sådan åtgärd ej är ti11räck1ig, avlägsna e11er, tillfä11igt omhänderta en person vid skyddsföremå1et e11er egendom som denne medför, om han

a. överträder något förbud som har meddeiats med stöd av denna Iag, b. vägrar att på begäran iämna uppgift om namn, födelsetid eiler hemvist e11er lämnar uppgift därom som skä1igen kan antas vara oriktig, c. vägrar att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av medförd egendom.

g Bevakningspersonai som avses i första stycket och som inte är polismän t har dessutom inom skyddsföremåiet e11er i dess närhet samma befogenhet som po1ismän att gripa den som det finns skä1 att anhålla för spioneri, sabotage e11er annan brottsiig verksamhet till fara för rikets försvar e11er säkerhet. Vad som har sagts nu gä11er också om den misstänkte är på f1ykt från skyddsföremå1et.

De befogenheter som anges i första och andra styckena ti11k0mmer även gränsövervakningsmän som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

_ Har någon annan än en po1isman verkstäiit omhändertagande en1igt första

i stycket 2 e11er gripande en1igt andra stycket, ska11 anmälan omedeibart

å göras ti11 en polisman.

Vid omhändertagande som sker med stöd av denna 1ag ska11 bestämmeiserna i 15 - 17 §§ poiislagen (1984:387) äga motsvarande ti11ämpning.

Om rätt för poiismän och annan bevakningspersona1 att använda våid gä11er vad som föreskrivs i po1is1agen.

Vad som sägs om skyddsföremål gä11er även områden som skyddas med tillträdesförbud en1igt 5 S och 6 S.

16 S Kroppsvisitation av mera väsent1ig omfattning ska11 såvitt möáiigt ske _ inomhus i avski1t rum och i vittnes närvaro. Kroppsvisitation av kvinna å får inte utan att synnerliga skä1 föreiigger verkstäilas e11er bevittnas : av någon annan än kvinna, 1äkare e11er 1egitimerad sJUk$kÖte5k°- vad 5°m har sagts nu utgör dock inte hinder mot att det i annan ordning företas

sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som avser endast eftersökande av vapen eller annat farligt föremål.

17 § En skyddsvakt får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av uppdrag enligt denna lag har fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

on PASSERTILLSTÅND

18 S att vinna tillträde till egendom eller område som skyddas med Behörig tillträdesförbud eller närvaroförbud enligt denna lag är den för vilken har meddelats passertillstånd.

19 S Passertillstånd meddelas av den mndighet eller det företag som ansvarar för det område som tillståndet skall avse. Om skyddet av den egendom eller särskilda skäl föreligger kan myndigheten eller företaget medge undantag

från kravet på passertillstånd.

20 S Passertillstånd får meddelas endast den som bedöms vara pålitlig från sin eller anställning eller på grund av säkerhetssynpunkt och som i tjänst behöver vinna tillträde till egendom eller område som sägs i uppdrag 18 S.

föreskrifter och allmänna råd om passertillstånd meddelas av riks- Närmare polisstyrelsen i samråd med överbefälhavaren.

ANSVARSBESTÄMMELSER M.M.

21 S eller av oaktsamhet bryter mot förbud som utfärdats Den som uppsåtligen 3 - 8 SS eller 10 S döms, om inte gärningen är belagd med straff enligt i till böter eller fängelse i högst sex månader. brottsbalken,

Den som företar sjömätning eller i strid lodning med vad som föreskrivits i 9 S döms till böter eller i fängelse högst sex månader.

22 S Den som skaffar sig passertillstånd i annans namn eller lämnar oriktig eller vilseledande uppgift för att erhålla sådant tillstånd, döms, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller i fängelse högst sex månader.

23 S Z Fotografier, avbildningar eller beskrivningar som har kommit till i strid mot förbud enligt denna lag skall förklaras förverkade.

Apparater och material som använts vid tagande av fotografi eller framställning av avbildning eller beskrivning, som avses i första stycket, får också förklaras förverkade, om det inte är uppenbart Detobilligt. samma gäller sprängmedel som innehafts i strid mot förbud enligt lagen.

24 S Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt 23 S gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

1. Vid bevakning av skyddsföremål och områden som sägs i 5 S och 6 S § äger annan bevakningspersonal än polismän samma rätt att ta egendom i i beslag som tillkommer polisman.

2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat 3 fall än då rätten utsatt sådan tid.

Om någon annan än en polisman verkställt beslag skall han skyndsamt göra anmälan härom och överlämna den beslagtagna egendomen till en polisman.

Denna lag träder i kraft den . . . . . . . . . . . . . ... Genom lagen upphör lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. och kungörelsen (1958:273) om passertillstånd.

Beslut som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall äga giltighet i även för tiden efter ikraftträdandet som om det meddelats enligt denna lag.

Förslag till

Förordning (0000:00) med bestämelser om tillämpningen av skyddslagen (0000:00).

Härigenom föreskrivs följande.

1 S Förbud (0000:00) får meddelas av en som sägs i 3 S och 5 S skyddslagen militär chef de närmare bestämmelser som överbefälhavaren utfärdar. enligt Detsamma gäller förbud som sägs i 6 S och 7 S samma lag, om förbudet avser att skydda försvarsmaktens egendom och verksamhet.

Förbud som sägs i 4 S skyddslagen får meddelas av en länsstyrelse. Detsamma gäller förbud enligt 6 S och 7 S i annat fall än som sägs i första

stycket.

.Om ett förbud som sägs i 5 S eller 6 S skyddslagen kan antas bli gällande

under tid och komma att omfatta ett större område skall, i stället längre för en militär chef, länsstyrelse meddela förbudet. Om det är oundgänglifår dock en militär chef meddela förbud som nu sägs att gen nödvändigt intill dess länsstyrelsen meddelat beslut. gälla

2 S För ett civilt skall upprättas en bevakningsplan att gälla skyddsföremål för och krig. Planen skall upprättas av försvarsomberedskapsförhållanden rådesbefälhavaren och länsstyrelsen gemensamt. Därvid skall de i mån av behov samråda med skyddsföremålets ägare eller brukare.

3 S för av ett militärt skyddsföremål förordnas av Skyddsvakter bevakning efter överbefälhavarens bestämmande, en försvarsområdesbefälhavaren eller, annan militär chef. Detsamma gäller i fråga om förordnande av skyddsvakter inom ett militärt kontrollområde.

av ett civilt skyddsföremål förordnas av läns- Skyddsvakter för bevakning Om skyddsföremålet ligger inom militärt kontrollområde gäller styrelsen. dock vad som sägs i första stycket.

vara får, när det finns skäl till det, Ett förordnande att skyddsvakt eller chef som har meddelat förordnandet. återkallas av den myndighet

Inom ett nnlitärt kontrollområde prövas dock alltid en fråga om återav en militär kallelse chef.

4 § Bevakas ett civilt skyddsföremål av såväl skyddsvakter som polismän får den polisman som för befälet över polispersonalen bestämma att skyddsvakterna skall underställas honom. Detta gäller dock inte, om något annat har bestämts i samband med förordnandet av skyddsvakterna.

_ 5 § 5 Närmare föreskrifter om skyddsvakters utbildning och utrustning meddelas av överbefälhavaren såvitt gäller skyddsvakter som förordnas av militär myndighet och i annat fall av rikspolisstyrelsen.

å e s I Beslut om skyddsåtgärd, som avses i 11 S skyddslagen, meddelas av läns- Före beslutet om omständigheterna och

D

styrelsen. skall, medger det åtgärden inte nedför endast ringa kostnad eller skada, ägare och brukare : av den anläggning, som berörs av åtgärden, få tillfälle att yttra sig.

Sedan beslut meddelats, skall länsstyrelsen utfärda skriftligt föreläggande att tåla eller vidta åtgärden.

Kan beslutet föranleda ersättningsanspråk skall besiktning äga rum till utrönande av den kostnad eller skada, som åsamkas anläggningens ägare eller brukare genom åtgärden. Besiktningsman utses av länsstyrelsen. -

Beslut om besiktning enligt 11 § skyddslagen meddelas av länsstyrelsen. å

å upphävs KK (1940:383) angående tillämpning av lagen den 17 maj 1940 S (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m.

Beslut och förordnande som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall E äga giltighet även efter ikraftträdandet.

1 INLEDNING

1.1 Direktiven

den 13 maj 1982 yttrade dåvarande I anförande till statsrådsprotokollet

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, följande:

föreskrifter för säkerhetsskyddet inom statsförvaltningen Gundläggande

om säkerhetsskyddet vid statliga myndig-0

finns i förordningen (1981:421) av förordningen samt allmänna rad heter. Föreskrifter för verkställigheten fall om säkerhetsskydd meddelas av överbefälhavaren och råd i särskilda vad som brukar kallas och rikspolisstyrelsen. I säkerhetsskyddet ingår

tillträdesskydd.

skall hindra att obehöriga får tillträde till anlägg- Tillträdesskyddet och andra ställen som är av betydelse för totalningar, områden, fartyg eller rikets säkerhet i övrigt eller där verksamhet som har försvaret för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs. betydelse är dels att förhindra sabotage och annan Syftet bakom tillträdesskyddet dels att obehöriga från hemlig information. skadegörelse, utestänga

När det gäller tillträdesskyddet lade den s. k. skyddsområdesutredningen rörande anläggningar mot år 1966 fram förslag skydd av totalförsvarets av utredningens förslag utfärdade landsskadlig verksanhet. På grundval

Kungl. Majzt kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. I anlsutning föreskrifter om rätt för utlänning och därtill meddelade Kungl. Majzt utländskt att sig inom skyddsområden och kontrollområden. fartyg uppehålla Dessa bestämmelser ersattes år 1976 av regeringens förordning (1976:935)

Genom denna förordning inskränks om skyddsområden och kontrollområden. och utländska rätt att uppehålla sig inom ett tiotal utlänningars fartygs där det finns viktiga försvarsanavsnitt av våra gräns- och kustområden

läggningar.

får med vissa begränsningar utlänningar och utländska I ett kontrollområde vistas utan tillstånd under tre månader per kalenderår. För nedfartyg länderna I ett borgare i de övriga nordiska gäller ingen sådan tidsgräns. skyddsområde får - med vissa begränsade undantag - utlänningar och ut-

ländska inte sig utan tillstånd. Dispens från bestämfartyg uppehålla kan efter ansökan lämnas av försvarsområdesbefälhavaren. Medmelserna till i ett skydds- eller kontrollområde lämnas av länsgivande bosättning av skydds- och kontrollområdena har styrelsen. Föreskrifter om tillsynen

meddelats av rikspolisstyrelsen.

har ett ännu mera omfattande skydd. Detta regleras Vissa anläggningar främst med vissa bestämmelser till skydd för försvaret i lagen (1940:358) m. m. (skyddslagen). Skyddslagen ger regeringen eller, efter regeringens

vederbörande militära befälhavare möjlighet att utfärda bemyndigande, förbud för obehöriga bl. a. att beträda anläggningar, inrättningar,

eller områden som tillhör eller utnyttjas av försvarsfartyg, luftfartyg att av eller inom sådana anläggningar m. m. ta fotografier eller väsendet, eller beskrivningar eller att där inneha sprängämnen göra avbildningar om anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller (1 S). I fråga är av betydelse för försvarsväsendet, får regeringen områden, som eljest vederbörande länsstyrelse utfärda eller enligt regeringens bemyndigande sådant förbud. Detsamma gäller beträffande kärnkraftanläggningar och andra

som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306) (2 § första anläggningar får förbudet utsträckas också till stycket). Vid krig eller krigsfara

anläggningar m. m. som är av betydelse för folkförsörjningen (2 S andra stycket).

Krigsmän, polismän och s. k. skyddsvakter som bevakar skyddsföremål enligt skyddslagen får under vissa förhållanden kroppsvisitera eller omhänderta personer som överträder förbud som har meddelats med stöd av lagen. Krigsmännen och skyddsvakterna har dessutom enligt närmare föreskrifter i lagen samma befogenheter som polismän att gripa personer misstänkta för spioneri, sabotage m. m. (11 S skyddslagen). Ytterligare vissa särskilda bestämmelser om befogenheter för bevakningspersonalen finns i den nämnda paragrafen.

Departementschefen tar härefter upp den kritik som i olika samanhang har riktats mot den redovisade lagstiftningen. Vad gäller invändningarna mot

skyddslagen har dessa främst gått upp på att lagen och bevakningskungörelsen borde moderniseras och arbetas om för att skapa bättre nöjligheter att

samordna tillträdesskyddet inom totalförsvaret.

Efter att ha redogjort för den kritik som riktats mot lagstiftningen,

anförde dåvarande departementschef beträffande utredningens uppdrag

förljande:

“Det finns ingenting som tyder på att underrättelseverksamhet och annan säkerhetshotande verksanhet riktad mot vårt land har minskat under senare år. Tvärtom talar mycket för att detta slags verksamhet har ökat i omfattning och att allt effektivare metoder kommer till användning.

Spioneri, sabotage osv. kan åstadkomma mycket allvarliga skador på vårt totalförsvar eller på annat sätt minska förmågan hos detta att stå emot angrepp utifrån. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse att vi har ett så effektivt skydd som möjligt mot säkerhetshotande verksamhet av alla slag.

Enligt min uppfattning är systemet med skydds- och kontrollområden ett verksamt medel bland flera när det gäller att bekämpa verksamhet som hotar vår säkerhet. En annan sak är att teknikens utveckling, möjligheterna att till rimliga kostnader bevaka områden m. m. kan föranleda att den nuvarande områdesindelningen bör ändras. Denna fråga bör vara en av uppgifterna för utredaren.

Utredaren bör också undersöka tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna för att se om avvägningen mellan de säkerhetsmässiga kraven och t. ex. friluftslivets behov behöver regleras på ett annat sätt än f. n. En särskild fråga som bör belysas är om personer med utländskt medborgarskap men födda här i landet eller bosatta här sedan länge kan likställas med svenska medborgare i större utsträckning än hittills i fråga om rätten att röra sig fritt inom landet.

Jag vill framhålla att utredarens förslag inte med nödvändighet måste innebära att de nuvarande skydds- och kontrollområdenas utsträckning minskar. Övervägandena kan också leda till att områdena blir större eller flera än f. n.

i det skyddslagen i fred i princip Som jag har angett föregående gäller eller av försvarsväsendet eller endast för objekt som tillhör utnyttjas Det enda undantaget från den som är av betydelse för försvarsväsendet. och andra som avses i 2 S regeln är kärnkraftanläggningar anläggningar som kom till innan den nuvarande atomenergilagen (1956:306). Skyddslagen, hade utvecklats, har tolkats så att utanför lagens totalförsvarsprincipen faller alla som inte har en direkt

tillämpningsområde i fred anläggningar

verksanhet. Lagen omfattar således för det militära försvarets betydelse vattenanläggningar för energidistribution, inte vattenkraftanläggningar, täkter, sjukhus, flygplatser m. m.

exempel på att också Den internationella terrorismen erbjuder

som inte har militär betydelse. Syftet angreåg har varit att

riktas mot objekt ex. har stor betydelse för genom hot om förstörelse av egendom som t. förstörande annat sätt kan vitala samhällsfunktioner eller vars på något för samhället förmå detta att ge efter för åstadkomma stor skada i olika möjlighcter att terroristernas krav. Det har sammanhang efterlysts sådana samma skydd som de rent militära objekten. bereda anläggningar

att bestämmelserna till att Utredaren bör belysa möjligheterna utvidga av det som nu har berörts. Däremot behöver omfatta anläggningar slag inte undersöka om nuvarande skyddsföremål har något skyddsvärde. utredaren hänseendet har överbefälhavaren nyligen redovisat till Uppgifter i det

regeringen.

vilken som skall svara för bevakningen. En annan fråga gäller personal denna fråga med anled-

Riksdagens ombudsman (JO) har ägnat uppmärksamhet

besköts ning av en händelse i Södermanland i april 1979, da två polismän

av hemvärnsmän som bevakade ett militärt förråd. J0 uttalade och sårades att det saknas författningsmässigt stöd för att i normal som sin åsikt fredstid ta hemvärnsmän i anspråk för bevakning av skyddsföremål enligt

skyddslagen.

bestämmelser i förutsätter att militär personal i

Nuvarande skyddslagen

I sin planläggning har fred bevakar nñlitära skyddsföremal. operativa från att sådana bevakningsuppgifter skall anföröverbefälhavaren utgått under ett och andra skeden av tros hemvärnets personal nobiliseringsskede försvarsberedskap. Redan av detta skäl bör de författningsmässiga skärpt hindren som JO har ansett föreligga undanröjas. Utredaren bör dock gå ett

om det finns behov av att använda hemvärnet för steg till och undersöka även under normala fredsförhållanden, t. ex. inom ramen bevakningsändamål för den utbildning som skall fullgöras av hemvärnsmannen.

Utredaren bör beakta att det i frågor om tillträdesskydd är viktigi med

en nyanserad tillämpning av föredispensregler som ger utrymme för Det är också att dispensfrågorna handläggs snabbt och skrifterna. viktigt Utredaren bör undersöka om befogenheter att ge dispens kan

effektivt.

lämnas till lokala myndigheter i större omfattnin än f. n. Även i övrigt

bör utredaren se efter att regelsystemet är ändamålsenligt med hänsyn till

nuvarande förhållanden.

Utredaren bör fram förslag till de författningar som behövs. lägga

berör flera områden inom totalförsvaret. Det får ankomma på Uppdraget att ta de kontakter med myndigheter, andra utredningar osv. som utredaren

bedöms erforderliga.

En utgångspunkt för statliga utredningar är enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1980:20) till samtliga statliga kommittéer och utredare att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser inom det område som förslagen avser. Dessa utgångspunkter skall gälla också de förslag som utredaren lägger fram i denna fråga.

Utredningen har senare genom tilläggsdirektiv (Dir. 87:26) fått i uppdrag att utreda frågan om sekretessgranskning av landskapsinfonnation m. m.

1.2 Utredningsarbetets uppläggning och genomförande

F Utredningens uppdrag berör som framgår av direktiven flera olika frågor. › Tre huvudfrågor kan härvid skiljas ut.

En sådan särskild fråga gäller behovet att använda hemvärnet för bevakningsändamål. Denna del av uppdraget har utredningen - vad gäller det allmänna hemvärnet - redovisat i delbetänkandet (Ds Fö 1983:11) Tjänstgöring i fred för hemvärnet.

Den andra frågan gäller systemet med skydds- och kontrollområden. Den frågan har utredningen behandlat i sitt betänkande (SOU 1986:7) Militära skyddsområden.

I det här betänkandet behandlar utredningen den återstående frågan enligt de ursprungliga direktiven, nämligen behovet av en refonnering av skyddslagen för anpassning till totalförsvarssynen.

Utredningens arbete med att se över skydds- och kontrollområden innebar att de olika områdena besöktes. I samband därmed sammanträffade utredningen med företrädare för dels militära myndigheter dels civila myndigheter, såsom länsstyrelse och polis. Vid dess sammanträffanden togs inte bara frågor rörande skydds- och kontrollområdena upp, utan utredningen fick också tillfälle att diskutera skyddslagen med de olika myndigheternas företrädare.

För att få en samlad bild av det föreliggande reformbehovet vad gäller skyddslagen har utredningen vänt sig till överbefälhavaren och samtliga länsstyrelser. ÖB och länsstyrelserna har därvid ombetts besvara ett stort r f antal frågor angående skyddslagens tillämpning idag. De tillfrågade mynhar även beretts tillfälle att för-

E digheterna ge sin syn på önskvärda

ändringar i lagstiftningen.

har samråd ägt rum med ett stort antal myndigheter Under utredningsarbetet annat sätt berörs av skyddsiagen. Här kan nännas försom på ett e11er riksbanken, rikspo1isstyre1sen, statens järnvägar, svarets materielverk, Radio och överstyre1sen för statens vattenfa11sverk, televerket, Sveriges kontakt med industriföretag som civi1 beredskap. Utredningen har även haft

Ievererar försvarsmateriei.

Som ett har utredningen besökt Förbundsrepubliken 1ed i utredningsarbetet

Tyskiand.

har också överiämnats ett antai skriveiser för beaktande Ti11 utredningen i utredningens arbete.

SÄKERHETSSKYDDocn TILLTRÄDESSKYDD

2.1 Hotbilden - en bakgrund

I direktiven för utredningen anförs inledningsvis beträffande utredningens uppdrag, att det inte finns något som tyder på att underrättelseverksamhet och annan säkerhetshotande verksamhet riktad mot vårt land har minskat under senare år. Det är, enligt vad föredragande utdepartementschefen talar, tvärtom mycket som talar för att detta slags verksamhet har ökat i l omfattning och att allt effektivare metoder kommer till användning.

I sitt betänkande (SOU 1986:7) Militära skyddsområden har utredningen givit en beskrivning av underrättelsehotet i huvudsak baserad på materiel som försvarsstaben tillställt utredningen men också i på diskussioner samband med besök hos olika myndigheter. Även i det betänkande som nu läggs fram är det på sin plats att lämna en liknande redogörelse. Vid de kontakter som utredningen haft med myndigheter under den här utredningsetappen har det inte kommit fram något som visar att underrättelsehotet minskat eller ändrat karaktär. Den nedan lämnade redogörelsen för underrättelsehotet bygger därför på den föregående men har anpassats till den aktuella frågan om en ny skyddslag.

5 Underrättelseverksamhet bedrevs mot i huvudsak militära mål. ursprungligen Genom åren har en kontinuerlig breddning av inriktningen skett til att numera omfatta alla delar av ett modernt samhälle.

Modern tekniks inverkan på medel och metoder som utnyttjas för underrättelseinhämtning är betydande. Detta har emellanåt tagits som utgångspunkt för påståendet att modern underrättelsetjänst i stor och ökande omfattning kan bedrivas med olika fjärrspaningsmetoder. Ett exempel på detta är uppfattningen att satelliter med dagens teknik är så sofistikerade - ger så detaljerade resultat - att behovet av lokalt bedriven underrättelseinhämtning har minskat.

Främmande makts att och följa företeelser kapacitet upptäcka över ytan såväl anläggningar som verksamhet - och att iaktta förändringar på vårt territorium har ökat drastiskt bl. a. med satellitövervakning. Som en följd härav har nya behov uppstått av att på plats verifiera och detaljstudera ett betydligt större antal objekt - objekt som med tidigare, mindre sofistikerade metoder kanske överhuvudtaget inte hade upptäckts.

För att klarlägga användningsområde och kapacitet hos upptäckta objekt måste också detaljstudier i många fall göras på platsen.

Vidare blir redan inhämtade underrättelser föråldrade genom att man bygger nytt eller vidtar andra förändringar. Det behövs därför en regelbunden kontroll för att hålla redan inhämtat underlag aktuellt.

Våra skyddsåtgärder mot optisk eller teknisk insyn har också utvccklats. Maskering, fortifikatoriska skydd samt tekniska åtgärder för att dölja kapacitet, prestanda och utrustning har getts en ökad betydelse. Det för i sin tur med sig en utveckling mot att underrättelsemedlen i många fall kräver detaljstudier på nära håll för att ge kvalificerad information.

Ingen metod för underrättelseinhämtning ger ensam ett optimalt resultat. Därför utnyttjas olika typer av plattformar för att från så många källor som möjligt erhålla informationer om objekt. Vissa metoder ger en överblick eller en inventering, medan andra ger detaljer inom ett mycket begränsat område.

- om det skall ha utsikt att - Ett överraskande angrepp ställer lyckas större krav på detaljinformation än anda angreppsformer. Underrättelsefår därför en ökad roll särskilt i fredstid. Den utveckling mot tjänsten och samlade resursinsatser som skett vid ökad snabbhet, operativ rörlighet stridskrafterna och spaningsmedlen i vårt närområde ökar betydelsen av att hålla ett sekretess- och tillträdesskydd såväl beträffande militära gott och inrättningar som i fråga om civila sådana. anläggningar

Vad ovan sagts beträffande behovet av ett sekretess- och tillträdesskydd också för områden i vissa fall. Den undervattensverksamhet som gäller sedan ett antal år bedrivs av främmande makt i vissa militärt intressanta kustområden och den risk för omfattande sabotageverksamhet som bedöms i ett kan tas som exempel härpå. I den underrätföreligga skymningsläge telseverksamhet som kontinuerligt bedrivs från olika plattformar syns ett intresse där vi bedriver övningar speciellt ägnas åt områden och platser och genomför försök med ny militär materiel. I detta sammanhang kan av s.k. TIR-bilar som har registrerats i anerinras om de observationer till områden och objekt som är känsliga i militärt hänseende slutning eller eljest från totalförsvarssynpunkt.

Sammanfattningsvis kan liksom i betänkandet Militära skyddsområden konstateras att någon minskning av underrättelseverksamheten inte har skett, utan att den snarare har ökat. Man kan inte heller bortse från den direkta kopplingen till sabotage- eller krigsplanläggningsförberedelser som kan tänkas utföras.

2.2 Begreppen säkerhetsskydd och tillträdesskydd

2.2.1 Säkerhetsskydd

Säkerhetsskydd brukar inom försvarsmakten definieras såsom en sammanfattande benämning på åtgärder för att hindra eller försvåra säkerhetshotande verksamhet.

Grundläggande bestämmelser om säkerhetsskydd inom statsförvaltningen finns i förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter (säkerhetsskyddsförordningen). Förordningen skall tillämpas på sådana statliga myndigheter som tar befattning med uppgifter eller förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. Den tillämpas inte på regeringskansliet eller på riksdagens myndigheter.

Enligt förordningen skall varje myndighet svara för att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde. Säkerhetsskyddet omfattar framför allt följande moment:

- får som sekretessskyd ; skydd mot att obehörig kännedom om uppgifter är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt sekretesslagen omfattas av sekretess, - mot att får tillträde till tillträdesskydd; skydd obehöriga anläggningar, områden. fartyg, flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om sekretessbelagda uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt eller där verksamhet av sådan betydelse bedrivs, - från infiltrationsskydd; skydd mot att någon som inte är pålitlig säkerhetssynpunkt får sådan tjänst sådant vikariat eller uppdrag

eller

som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.

Föreskrifter för av säkerhetsskyddsförordningen meddelas verkställigheten av överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen. Det åligger också ÖB och RPS › att - var och en inom sitt ansvarsområde - kontrollera säkerhetsskyddet V vid myndigheterna.

om säkerhetsskydd i riksdagen i Den 1 januari 1984 trädde lagen (1983:953) omfattar främst sekretesskydd, kraft. I lagen anges att säkerhetsskyddet samt information om och kontroll av tillträdesskydd och infiltrationsskydd Såvitt gäller tillträdesskydd förstås därmed skydd mot säkerhetsskyddet. får tillträde till riksdagens lokaler. I en särskild att någon obehörig tillträdesskyddet består av in- och utpasseparagraf (19 S) anges att samt kontroll av att dörrar, fönster och lås ringskontroll, inre bevakning för vissa lokaler i har tillförlitlig konstruktion. Tillträdesskyddet särskild Det gäller bl. a. statsriksdagen skall ägnas uppmärksamhet. samt lokaler där hemliga handlingar förvaras. rådens tjänsterum

med vad som föreskrivs i säkerhetsskyddsförordningen har över- I enlighet i en gemensam publikation meddelat befälhavaren och rikspolisstyrelsen föreskrifter, anvisningar och allmänna råd om tillämpningen av förordningen (FA SÄK). Endast i begränsad utsträckning innehåller FA SÄK detaljerade föreskrifter och det gäller då bestämmelser som ovillkorligen måste gälla

vid samtliga myndigheter.

har enligt FA SÄK byggt upp kring två faktorer, nämligen Säkerhetsskyddet vad som skall skyddas och hur skyddet skall utformas. Det skyddsvärda i första hand av sekretesslagen. När det gäller val av området framgår framhålls att skyddet för handlingar oftast kan byggas upp skyddsåtgärder likartat sätt vid alla myndigheter, medan åtgärder för att skydda på ett andra föremål merendels måste bestämmas från fall till fall.

FA SÄK behandlar i skilda avsnitt vad som bör iakttas i fråga om tillträdesskydd, infiltrationsskydd, utbildning och sekretesskydd, kontroll av säkerhetsskydd.

2.2.2 Tillträdesskydd

en del av säkerhetsskyddet. I Som framgått ovan utgör tillträdesskydd säkerhetsskyddsförordningen finns en definition av begreppet tillträdes- I sak samma definition av begreppet återfinns i FA SÄK. skydd.

har således som mål att hindra obehöriga från att få Tillträdesskyddet tillträde till sådana platser eller föremål där vederbörande kan få del av uppgifter som av säkerhetsskäl skall skyddas från insyn. De uppgifter som skall är sådana som omfattas av sekretess enligt sekretessskyddas

lagen. Hit hör uppgifter som angår verksamhet för att försvara iandet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som 1 övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Sekretessbelagda uppgifter av annat slag är bl.a. sådana som angår polisens verksamhet mot brottslighet, säkerhetsoch bevakningsåtgärder i vissa avseenden och upplysningar om chiffer och koder.

Med den här givna definitionen av begreppet tillträdesskydd är det tydligt i att ett huvudsyfte med tillträdesskyddet är att hindra eller i vart i fall i risken för begränsa att i›| spioneribrott begås.

I totalförsvarets säkerhetsutrednings betänkande, avgivet i mars 1968, finns en liknande beskrivning av vad som avses med tillträdesskydd. I betänkandet anges dessutom vad tillträdesskyddet omfattar. Enligt utredningen omfattar tillträdesskyddet, utöver skydd mot obehörigt tillträde, även skydd mot stöld, brand, sabotage samt spioneri och obehörig insyn. Vid beredskapstillstånd och krig skall tillträdesskyddet dessutom skydda mot kuppföretag eller annat angrepp.

Tillträdesskydd kan åstadkommas på olika sätt. Det kan ske

genom begränsning av tillträdesrätten (tillträdesförbud) genom passerkontroller genom byggnadstekniska åtgärder (lås, stängsel m.m.) genom bevakningstekniska hjälpmedel (larmanordningar m.m.) genom inre och yttre bevakning.

Beträffande byggnadstekniska åtgärder och bevakningstekniska hjälpmedel utfärdar rikspolisstyrelsen råd och anvisningar om tekniska skyddsåtgärder.

Inre bevakning innebär att uppmärksamhet ägnas åt att obehöriga inte vistas eller att obehörig verksamhet inte förekommer inom anläggningen.

Yttre bevakning innebär kontroll av att obehörigt tillträde inte sker genom bevakningsobjektets yttre begränsning. Bevakningen sker genom bevakningspersonal och/eller tekniska hjälpmedel.

3 GÄLLANDE RÄTT

3.1 Rörelsefriheten enligt regeringsformen (RF)

I 2 kap. 8 S RF föreskrivs att varje medborgare är tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket. Denna bestämmelse har betydelse för sådana frågor som möjligheten att spärra av större områden med stöd av skyddslagen. Det finns därför anledning att något beröra vad förarbetena till bestämmelsen om rörelsefrihet innehåller.

1809 års RF innehöll endast i mycket begränsad omfattning bestämmelser som motsvarande de rättighetsförklaringar som ingick i andra staters författningar.

År 1954 tillsattes en parlamentarisk utredning, författningsutredningen, att en modernisering av författningen. I sit* förmed uppgift genomföra till utredningen även upp de grundläggande fri- och rättigslag ny RF tog heterna.

till författning slogs fast bl.a. I 2 kap. 2 S i utredningens förslag att svensk åtnjuter personlig frihet samt rätt att fritt välja medborgare vistelseort inom riket. Dessa friheter fick inte inskränkas annat än genom lag eller med stöd av lag.

förslag lades inte till grund för en allmän för- Författningsutredningens fattningsrevision.

för att lösa författningsfrågan. Utred- År 1966 tillsattes en ny utredning ningen antog namnet grundlagberedningen.

fri- och rättigheterna fanns i grundlagberedningens för- De medborgerliga inte samlade i ett särskilt kapitel utan var fördelade så att de frislag som var av särskild betydelse för den politiska verksamoch rättigheter in i det som rörde normgivningsmakten (7 kap.), medan heten togs kapitel i andra avseenden föreskrevs i det kapitel som behandlade rättskipskydd för rörelsefriheten kom därmed att hamna i 7 ning och förvaltning. Skyddet att en svensk medborgare skall ha frihet att kap. I Z § föreskrevs sålunda röra sig inom riket.

uttalade följande (SOU Beträffande rörelsefriheten grundlagberedningen 1972:15 s. 158):

Ett

nodvandigt moment i den politiska friheten är rätten för varje med-

borgare att rora sig inom riket. Den som agiterar för en ståndpunkt måste kunna sätta sig i förbindelse med dem han vill påverka. Även bortsett ar rätten att

darifrån röra sig fritt en självklarhet i ett demokratiskt

samhalle. Godt cklig eller hot inspärrning om inspärrning skulle kunna begagnas som p tryckningsmedel för att förkväva de övriga politiska friheterna. Grundlagen bör i sitt principstadgande om dessa friheter inte sakna grundsatsen att var och en har frihet att röra sig inom riket. - Den rätt som grundlagstadgandet ger medborgarna innebär inte att medborgarna skall kunna sätta sig över trafikföreskrifter och liknande bestämelser. Att en vägtrafikant vid möte skall färdas sida på vägens högra är exempelvis inte någon begränsning i hans rörelsefrihet i grundlagens mening. I första hand åsyftas begränsningar som drabbar en viss person eller vissa bestämda personer men inte andra som befinner i sig samma yttre situation.

Tvångsmässigt omhändertagande, liksom reseförbud, innebär sålunda begräns-

ningar av rörelsefriheten. Ett generellt förbud för invånare i en viss landsända att besöka andra delar av landet skulle emellertid också utgöra en begränsning i grundlagstadgandets mening. Detta gäller självklart också ett allmänt förbud för medborgarna att lämna hemorten. Detsama gäller avspärrning av större områden, såsom gränszoner och delar av skärgården, av hänsyn till försvaret, likaså avspärrning eller frihetsberövande ned syfte att hindra spridning av smittsam sjukdom. Att en brottplats avspärras under en utredning eller att ett militärt förråds- eller övningsområde hålles avstängt kan däremot inte sägas vara en begränsning i denna

mening.

Inte heller innebär det en sådan begränsning när det i brottsbalken foreskrivs straff för den som tar olovlig väg över tomt eller plantering

eller

över annan äga som kan ta skada. Samma gäller forvägtrafikförordningers bud mot obehörig motortrafik på enskild väg. Avgörande bör i forsta hand vara om avstängningen mera varaktigt hindrar den som är instängd eller

utestängd från att komma i kontakt med andra människor.

Förslag till ny RF förelades riksdagen genom prop. 1973:90. Propositio-

nen bygger på grundlagberedningens förslag. Vad beredningen därvid uttalat

beträffande rörelsefriheten lämnades av departementschefen utan erinran.

I propositionen togs de grundläggande fri- och rättigheterna upp i ett

särskilt kapitel, 2 kap. I 4 § 7 p. föreskrevs att varje medborgare gente-

mot det allmänna skall vara tillförsäkrad rörelsefrihet: frihet att röra

sig inom riket och att lämna riket.

Konstitutionsutskottet (KU) uttalade sig inte särskilt om rörelsefrihe-

ten och skyddet för denna. Olika meningar gjorde sig dock Sällñnde l fråga

om vilka fri- och rättigheter som borde åtnjuta grundlagsskydd. Utskottets

behandling mynnade ut i att frågan på nytt borde utredas i hela dess vidd

(KU 1975:26 s. 51).

I det förslag till RF som antogs av riksdagen kom skyddet för rörelsefri-

heten att inflyta i 2 kap. 1 S 7 p. var oforandrad.

Lydelsen

1973 års fri- och rättighetsutredning, som var ett resultat av KU:s hemställan i samband med behandlingen av förslaget till RF, avlännade sitt betänkande 1975 - Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75).

Utredningen framhöll inledningsvis att rörelsefriheten måste tetraktas som en av de mest grundläggande mänskliga friheterna. Trots detta kunde och kan rörelsefriheten inskränkas i många fall. Förutom frihetsberövanden kan mindre ingripande frihetsinskränkningar förekomma i olika syften, t.ex. förbud att vistas på viss plats av försvarshänsyn eller på grund av smittofara.

Enligt utredningen var det uppenbart att de begränsningar i rörelsefriheten som fanns måste bestå. Utredningen utgick därför från att inskränkningar i rörelsefriheten skulle finnas i de former och i huvudakligen den utsträckning som gällde.

Utredningen pekade på att rörelsefriheten var kringgärdad med flera skyddsregler. En grundläggande sådan var att inskränkningar i rörelsefriheten får göras endast genom lag, stiftad av riksdagen.

I utredningens förslag togs bestämmelsen om rörelsefrihet in i en särskild paragraf, 2 kap. 7 §. Bestämmelsen avvek innehållsmässigt inte från vad som tidigare gällde.

I en bilaga i betänkandet - nr 10 - lämnade utredningen en redogörelse för vad gällande rätt innehöll beträffande rörelsefriheten. Härvid framhöll utredningen att utgångspunkten var att det förelåg rörelsefrihet och att det var inskränkningar i denna som fordrade rättsligt stöd. En beskrivning av gällande rätt blev därför en redogörelse för de inskränkningar som fanns.

Den inskränkning i rörelsefriheten som tillträdesförbud enligt skyddslagen innebär hänförde utredningen till vad man betecknade som generella frihetsinskränkningar. Härmed avsåg utredningen sådana frihetsináränkningar som åvilar en tämligen obestämd krets av personer eller rent av alla eller nästan alla personer i landet. Sådana frihetsinskränkningar har andra funktioner än de individuella frihetsinskränkningarna.

I prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen konstaterade departementschefen att utredningens inte förslag innebar någon ändring vad gällde rörelsefriheten och vad därmed skall förstås. Departementschefen delade uppfattningen att den gällande definitionen var lämplig i sak.

X det av riksdagen senare antagna förslaget behandlades rörelsefriheten i 2 kap. 8 S. Rörelsefrihet definieras där så att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot frihetsberövande och även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta inom riket och lämna detta. sig

Vid riksdagsbehandlingen framfördes mot det inga erinringar framlagda förslaget i denna del.

Frågan om de grundläggande fri- och rättigheterna har behandlats även av rättighetsskyddsutredningen. Utredningens förslag (SOU 1978:34) medförde lika lite som förslaget från 1973 års frioch rättighetsutredning någon ändring av definitionen på rörelsefrihet.

Undredningen behandlade bl. a. frågan huruvida en avspärrning av ett markområde berör RF:s skydd för rörelsefriheten. Enligt beror utredningen detta i första hand av hur stort det aktuella området är. Även andra faktorer som t. ex. hur länge avspärrningen avses vara samt dess irtensitet har enligt utredningen betydelse. Bestämelserna i 4, 11 och 30 SS smittskyddslagen utgjorde enligt utredningen exempel på frihetsbegränsande föreskrifter.

De relativt knapphändiga motivuttalandena angående den närmare innebörden av begreppet rörelsefrihet visar att gränsen mellan den grundlagsskyddade rörelsefriheten och den rörelsefrihet som faller utanför grundlagsskyddet är oklar och flytande. Av avgörande betydelse för frågan om en föreskrift om tillträdesförbud medför begränsning av den grundlagsskyddade rörelsefriheten är enligt förarbetena till RF om förbudet gäller för längre tid och inom större områden. Särskild vikt synes läggas vid om medborgarna genom föreskriften berövas möjligheten att utöva övriga frioch rättigheter eller får dessa rättigheter mer eller mindre beskurna. Någon skarp gräns kring det grundlagsskyddade området kan under alla förhållanden inte urskiljas.

3-2 L396 (1940:358) med vissa bestämelser till skydd för försvaret m.m. - skyddslagen

Det nu gällande lagen (1940:353) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. kan härledas från en lag från 1913 innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

1913 års lag kom till i samband med att det samma är infördes bestämmelser om straff för spioneri även i fredstid. Avsikten med lagen var att ge ökad effektivitet åt straffbestänmelserna om spioneri. Det finns anledning att ha detta lagens ursprungliga syfte i åtanke när man bedömer skyddslagen.

3.2.1 Historik

1913 års lag

I juni 1911 avgav chefen för generalstaben ett betänkande med förslag till lag om skydd för hemligheter av militär betydelse. Lagförslaget innehöll dels straffbestämnlelser för spioneri, dels bestämvnelser motsvarande dem som senare inflöt i 1913 års lag.

Beträffande behovet av den föreslagna lagstiftningen uttalade generalstabschefen i huvudsak följande. Utvecklingen hade visat att det behövdes ett legalt skydd för militära hemligheter. I samma takt som försvaret hade utvecklats och vuxit i betydelse hade det tilldragit sig ett stegrat intresse från andra länders sida. Det var inte bara krigsmedlen som sådana som tilldrog sig intresse, utan även andra faktorer som var av betydelse

för krigsföringen såsom terrängförhållanden, konununikationer, underhålls-

möjligheter o.s.v. Dessutom var det en allmän uppfattning att militära hemligheter måste skyddas för att försvarsmöjligheterna inte skulle äventyras.

Sedan lagförslaget över- och omarbetats i Justitiedepartementet utfärdades den 9 maj 1913 lagen innefattande vissa bestänmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar. Bestämmelserna om spioneri infördes i 8 kap. strafflagen.

1913 års lag omfattade fyra paragrafer. l princip utgjorde den ett komplement till spionerilagstiftningen i strafflagen. Genom lagen straffbelades förfaranden som kunde utgöra förberedelse till spioneri. Under nämligen vissa omständigheter kunde lagen komma att fylla sammauppgift i fråga om sabotagehandl i ngar.

Enligt 1 S skulle den kunna straffas som genom att länna oriktiga uppgifter om sina personliga förhållanden eller på annat sätt svikligen beredde sig tillträde till någon för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller till förråd, fabrik, varv, kasern eller liknande anläggningar som tillhörde försvaret eller till något av krigsmaktens fartyg. Straffet var böter eller fängelse i högst ett år. Sammastraff kunde drabba den sou efter att obehörigen ha kommit in i en anläggning eller liknande stannade kvar där.

1 2 S stadgades straff för den som överträdde ett i laga ordning meddelat förbud att beträda eler anläggning, inrättning fartyg. Straffet var böter högst tvåhundra kronor. Detsamma gällde den som överträdde ett förbud att närvara vid härens eller flottans övningar.

I 3 S straffbelades förfaranden som bestod i att någon utan tillstånd avbildade eller beskrev någon för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller del därav eller till sådan anläggning hörande anordning för försvarsändamål. För straffbarhet fordrades att det kunde uppkomma skada för försvaret genom att avbildningen eller beskrivningen uppenbarades. Straffet för gärningar av detta slag var böter eller fängelse högst sex månader.

Slutligen stadages i 4 S straff för den som utan tillstånd företog sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar. Även här var straffet böter eller fängelse högst sex månader.

1940 års lag

I oktober 1939 hemställde chefen för försvarsstaben att 1913 års lag skulle ändras i vissa avseenden. Försvarsstabschefen anförde bl. a. att lagens tillämpningsområde borde utvidgas så att även förhållanden som inte hade ett direkt samband med försvarsväsendet men ändå var av betydelse för försvaret kom i åtnjutande av det skydd lagen gav.

Chefen för Justitiedepartementet tillkallade i oktober 1939 två sakkunniga med uppdrag att se över spioneribestänmelserna och vad därmed sammanhängde. I april 1940 överlämnade de sakkunniga sitt betänkande (SOU 1940:8) med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. De sakkunniga föreslog bl. a. att 1913 års lag skulle ersättas med en ny lag, benämnd lag med vissa bestämrnelser till skydd för försvaret m. m.

De sakkunniga anförde inledningsvis att 1913 års lag inte längre notsvarade tidens krav. Det största felet var att lagen bara beredde skydd för försvarshemligheter. Enligt de sakkunniga borde lagen skydda även andra statshemligheter t. ex. rörande folkförsörjningen. Vidare borde skyddet avse inte blott spioneri utan även sabotage.

De sakkunniga anmärkte också på att 1913 års lag inte gjorde någon åtskillnad på freds- eller krigstid. Lagen borde dock täcka det behov av skydd som med visshet skulle kommaatt påkallas i en kritisk situation.

Lagens huvudsyfte borde, enligt de sakkunniga, vara att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar och områden, som är av vikt för försvaret eller folkförsörjningen. Med denna utvidgning av lagens tillämpningsområde vilken -- militär eller civil -- som skulle äga uppkom frågan myndighet meddela de i lagen avsedda förhuden. Denna fråga borde regleras i lagen, varvid det var nödvändigt att beakta att de militära myndigheternas befogenheter måste ökas vid krig.

Beträffande förbudets omfattning och inriktning uttalade de sakkunniga

följande:

Förbudet bör i första hand kunna avse anläggning, inrättning, fartyg. luftfartyg eller område, som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detta eller för dess räkning, samt krigsmaktens företag, övningar eller försök. Emellertid bör förbudet redan i fredstid kunna utvidgas till att g avse anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som eljest Vid krig eller vari riket är av betydelse för försvarsväsendet. krigsfara, befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden bör det kunna avse även anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen. Erfordras förbud av sistnämnda slag i fredstid, torde d t däremot vara tillräckligt, att länsstyrelsen meddelar fridlysningsbeslut ). - Förbudet bör ej blott avse beträdande eller vistelse utan även fotografering, avbildning eller beskrivning ävensom innehav av sprängämnen. Däri enom markeras la ens syfte att hindra spioneri och sabotage. - När fr ga är om anläggn ng, eller område, som tillhör eller nyttjas av inrättning, fartyg, luftfartyg försvarsväsendet, eller krigsmaktens företag, övningar eller försök, bör bemyndigandet lämnas vederbörande militära befälhavare. Detta kan naturligen ske genom generella bestämmelser. Gäller det anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvaret, bör rätten i fredstid tillkomma länsstyrelse. Sama bör gälla vid krig eller i fråga om anläggning etc., som är av betydelse för folkkrigsfara försörjningen. - Vid krig eller krigsfara kan man emellertid ej bibehålla denna uppdelning. Man måste då tänka sig, att ndlitärmyndigheterna i större eller mindre utsträckning övertaga de civila myndigheternas 5 befogenheter.

1) Enligt 1937 års landshövdingeinstruktion ålåg det länsstyrelsen att övervaka att almän ordning och säkerhet upprätthölls. Med stöd härav kunde vid vite förbjuda att beträda områden som av

länsstyrelsen obehöriga var

betydelse för försvaret. Det skedde i form av fridlysning och tillämpades i viss utsträckning.

Vid krig eller krigsfara var det, enligt de sakkunnigas mening, av betydelse att militärmyndigheterna utövade kontroll över civilbefolkningen inom hotade områden. Lagen borde ge möjligheter att utfärda bestämmelser härom. Därför föreslogs att Kungl. Maj:t skulle få rätt att fastställa särskilda områden, säkerhetsområden, där nnlitärmyndigheterna skulle kunna utfärda förbud av det slag som lagen innehöll. De sakkunniga betonade att de befogenheter som lagen avsåg att lämna inte fick tas till för intäkt att förvisa viss person från hans bostad utan borde ha mer allmän karaktär. Däremot borde hinder inte att med stöd föreligga av lagen låta evakuera ett omrâde, om krigsoperationerna fordrade det. Kungl. Majzt borde också över huvud få rätt att meddela förbud mot fotografering, beskrivning eller avbildning av militära trupper, krigsmateriel o.fyl.

De sakkunnigas förslag till lag innehöll vidare bestämmelser om att lodning och sjömätning inte fick företas utan tillstånd.

Som en nyhet upptogs i lagförslaget att förverkande kunde ske av fotografier, avbildning etc. samt av de apparater som använts för ändamålet.

Slutligen föreslogs att straffet för överträdelse av förbuden skulle skärpas.

Genom prop. 1940:217 förelades riksdagen förslag til lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Förslaget, som endast med obetydliga avvikelser överensstämde med vad de sakkunniga föreslagit, antogs av riksdagen (rskr 1940:248). Lagen utfärdades den 17 maj 1940 nr 358.

Med stöd av lagen utfärdades den 24 maj 1940 tillämpningsbestämmelser (bevakningskungörelse 1940:383).

Bevakningskungörelsen innehöll bl. a. vilka befogenheter som tillkom den som hade i uppgift att bevaka skyddsföremål. Officer, underofficer, militär post, vakt och patrull med bevakningsuppgift hade sålunda rätt att gripa och kvarhålla den som kunde misstänkas för spioneri eller sabotage eller för att ha överträtt förbud, som meddelats med stöd av skyddslagen. Bevakningspersonal som nu sagts hade också rätt att ta i beslag föremål som kunde ha betydelse för utredningen i saken. Om den gripne var civil person skulle han överlämnas till polismyndigheten.

I bevakningskungörelsen föreskrevs också att en var var skyldig att på anfordran av militär post etc. uppge namn och hemvist. Den som undandrog sig detta eller kunde misstänkas uppge falskt namn fick tas i förvar. En civil person skulle överlämnas till polismyndigheten.

skyddslagen har härefter vid skilda tillfällen reformerats. Genom en ändring 1959 infördes en ny paragraf i lagen som angav vilka befogenheter som tillkom bevakningspersonal vid skyddsföremål. Ändringar av mer betydande art har gjorts 1960 och 1980.

1960 års ändringar

I 1944 års civilförsvarslag fanns en bestämmelse i 57 S som gjorde det möjligt att ålägga den som drev industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen att vidta särskilda åtgärder till förhindrande av spioneri och sabotage eller eljest till säkerställande av driften eller till förebyggande av skada.

Civilförsvarsutredningen föreslog i ett år 1958 framlagt betänkande att det särskilda och sabotage skulle i en särskyddet mot spioneri regleras

skild lag. Den föreslagna lagen bar rubriken lag om särskilda åtgärder

till förhindrande av spioneri m. m. i fråga om vissa anläggningar.

1960:5 med förslag till behandlades även frågan I prop. civilförsvarslag om särskilt skydd mot spioneri och saboatage vid vissa industriella uttalade därvid att såväl stadgandet i anläggningar. Departementschefen 57 S civilförsvarslagen som bestämmelserna i Z S skyddslagen syftade till att behovet av särskilt skydd för bl. a. anläggningar av tillgodose betydelse för försvaret och för folkförsörjningen. Med hänsyn till överensstämmelsen i om syfte och verkningar syntes det naturligt att fråga bestämmelserna i ämnet sammanfördes i en lag. Enligt departementschefen borde det ske genom att innehållet i 57 S civilförsvarslagen i huvrdsak oförändrat intogs i skyddslagen.

att tre nya paragrafer betecknade I den nämnda propositionen föreslogs 4-6 SS skulle införas i skyddslagen. Förslaget om ändring i skyddslagen bestämmelser i 4-6 SS har därefter inte antogs av riksdagen. Skyddslagens ändrats i något hänseende av betydelse.

Vid remissbehandlingen av civilförsvarsutredningens förslag hade överbefälhavaren framfört viss kritik beträffande utformningen av 4 S. överbefälhavaren att påpekade en förutsättning för att skyddsåtgärder skulle kunna påfordras var att åtgärden var påkallad av hänsyn till fara för fientlig verksamhet. Enligt överbefälhavarens visade erfarenheterna mening att behovet av skyddsåtgärder borde bedömas med hänsyn till faran för landsskadlig verksamhet.

Vattenfallsstyrelsen ansåg att det borde framgå klarare av lagen att det kan påfordras att skyddsåtgärder vidtas redan i fredstid.

Med anledning av vad överbefälhavaren påpekat uttalade departementschefen att det inte i detta tal sammanhang kunde bli om någon genomgripande revidering av gällande regler. Men samtidigt framhöll han, att skyddsåtgärder borde kunna påfordras även vid fara för spioneri och sabotage som inte var att hänföra till fientlig verksamhet.

1980 års ändringar

I en prop. 1979/80:122 om ordningsvakter och bevakningsföretag föreslogs en lag om ordningsvakter. Den föreslagna lagstiftningen ledde också till ändringar i skyddslagen. Propositionen byggde i dessa delar på betänkandet (SOU 1978:33) Ordningsvakter.

Ändringarna i innebar att militär befälhavare skyddslagen och länsstyrelse fick rätt att förordna för skyddsvakt bevakning av skyddsföremål. Tidigare hade det varit den lokala polismyndigheten som meddelade förordnande att utföra bevakning av skyddsföremål. Efter ändringen skall förordnanden av

detta slag meddelas av militär myndighet såvitt gäller militära skydds-

föremål och av länsstyrelse i fråga om civila skyddsföremål. På den anlitära sidan har förutsatts att förordnandet av skyddsvakt regelmässigt skall meddelas av försvarsområdesbefälhavare.

I den bestämmelse (10 S) som anger vilken myndighet som kan förordra skyddsvakt har tagits in en regel om att skyddsvakt under krig hör till försvarsmakten. Regeln har betydelse främst för situationer som kan uppstå i händelse av överraskande anfall innan mobilisering har genomförts. En .skyddsvakt som i ett sådant läge alltjämt upprätthåller bevakningen kommer att höra till försvarsmakten och avses därmed få ställning som kombattant.

I och med detta har han befogenhet att ingripa även mot fientliga soldater om så skulle behövas för bevakningsuppgiftens fullgörande.

Ãndringarna i övrigt innebar att de bestämmelser som reglerade bevakningspersonalens befogenheter togs in i skyddslagen. Tidigare hade bara de allmänna bestämmelserna härom funnits i skyddslagen, medan befogenheternas närmare innehåll hade preciserats i bevakningskungörelsen. Omdisponeringen berodde på att det var fråga om befogenheter för bevakningspersonalen som grundlagsenligt skall ha lags valör och därför rätteligen hör hemma i skyddslagen.

De bestämmelser -- 3-5 SS -- som angav vilka i bevakningskungörelsen befogenheter bevakningspersonalen hade upphävdes samtidigt.

3.2.2 Nuvarande skyddslag

Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. har, vilket framgår av dess tillkomsthistoria, som huvudsyfte att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar och områden som är av vikt för försvaret eller folkförsörjningen. Av lagens förarbeten framgår klart att tillträdesförbudet skall avse att förhindra spioneri och sabotage. Det är att understryka detta. Det medför nämligen att ett beslut om tillviktigt trädesförbud med stöd av skyddslagen inte kan utfärdas för andra ändamål. Sålunda är det inte möjligt att med stöd av skyddslagen utfärda tillträdesförbud till ett område om avsikten därmed är att skydda allmänheten

från att komma till skada. Denna begränsning i skyddslagens tillämpnings-

klart av ett som avsåg besvär över ett område framgår regeringsbeslut beslut om tillträdesförbud till ett skjutfält.

I 1 S stadgas att eller enligt regeringens bemyndigande vederregeringen börande militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda luftfartyg eller område som tillhör föranläggning, inrättning, fartyg, svarsväsendet eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid försvarsmaktens övningar eller försök, eller att av företag, eller inom sådana anläggningar m. m. eller av sådana företag. övningar eller försök ta fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar, eller att inom sådana anläggningar m. m. inneha sprängämnen.

Föbd ÖV detta 5169 kan. 91i9t Z S 1 st., av regeringen eller enligt regeringens bemyndigande av vederbörande länsstyrelse utfärdas i fråga om anläggning m. m. som eljest är av betydelse för försvarsväsendet.

i

Enligt 2 S 1 st. kan även kärnkraftanläggning eller annan anläggning som avses i 2 S atomenergilagen (1956:306) med förbud beläggas som avses i 1 S. Denna utvidgning av skyddslagens tillämpningsområde infördes genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1977. Av uttalanden i lagstiftningsärendet framgår att det var riskerna för att kärnkraftanläggningarna blev mål för terroristangrepp som motiverade att dessa anläggningar fördes in i skyddslagen. I detta fall är det således och vis ett på sätt annat motiv som åberopas än de som ligger bakom skyddslagens bestämmelser i övrigt. Det torde dock vara klart att den valda när lösningen det gäller att bereda får kärnkraftanläggningar skydd ses som något av en nödlösning.

När riket befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden utsträcks, enligt 2 § 2 st., möjligheten att utfärda förbud, som avses i 1 S, till att även omfatta anläggning m. m., som är av betydelse för folkförsörjningen.

I 3 § föreskrivs att regeringen under förhållanden som nämns i 2 S 2 st., dvs. vid krig eller krigsfara m. m., kan avdela särskilda säkerhetsområden. Inom ett sådant område kan regeringen bemyndiga vederbörande militära befälhavare att utfärda förbud som det under andra förhållanden ankommer på länsstyrelsen att utfärda. I paragrafen anges att som säkerhetsområde jämväl skall anses krigsskådeplats.

3 S innehåller också ett bemyndigande för regeringen att vid krig etc. utfärda generellt förbud mot fotografering och avbildning av militära trupper, krigsmateriel eller dylikt.

Enligt 4 S kan länsstyrelsen föreskriva att den som driver viss industriell eller annan verksamhet skall vidta särskilda åtgärder för att skydda driften. Det kan bl. a. vara fråga om att anordna bevakning eller inhägnad. En förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om särskilda skyddsåtgärder är att det är fråga om en verksamhet som är av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjninger.

5 § innehåller en bestämelse om att ägaren eller innehavaren av en anlä nin som avses i 4 S är sk ldi att tillåta att länsstyrelsen

besiktar den. Om försvarsmakten skall svara för har en militär bevakningen myndighet rätt att besikta anläggningen.

Den som ålagts att vidta viss åtgärd enligt 4 § kan föreläggas vitc att inom viss tid fullgöra skyldigheten.

I 7 S återfinns bestämmelser om straff för den som bryter mot förbud enligt 1, 2 eller 3 §. Straffet är böter eller fängelse ett år. Straff kan även ådömas där någon, även om förbud inte har meddelats, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning m. m. eller tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök som avses i lagen.

Vid sidan av dessa för varje särskilt fall utfärdade förbud finns i 8 S också ett allmänt förbud mot att företa sjömätning och lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar. Sjömätning eller lodning får endast ske efter tillstånd som meddelas av chefen för marinen. För den som bryter häremot är straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

9 S innehåller förverkandebestämmelser. Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, som kommit till under förfarande som är förbjudet, liksom använda apparater och materiel ävensom _ enligt lagen sprängämnen, som någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt kan förklaras förverkade. Förverkandepåföljd kan inträda oavsett om lagen, någon fällts till ansvar för överträdelse av lagen eller ej.

I 10 S finns bestämmelser om förordnande av skyddsvakt för bevakning av anläggning m. m. som skyddas enligt 1-3 §5.

skyddsvakt förordnas beträffande militära skyddsföremål av försvarsområdesbefälhavaren eller, efter överbefälhavarens bestämmande, en annan militär chef och i fråga om civila skyddsföremål av länsstyrelsen.

I 11 § finns en utförlig reglering av vilka befogenheter som tillkommer vid försvarsmakten och skyddsvakter vid bevakning av polismän, personal ett kan sålunda begära att var och en skyddsföremål. Bevakningspersonalen

som försöker få tillträde till eller uppehåller sig vid ett skyddsföremål

skall läna uppgift om namn, födelsetid och hemvist samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig och som inte utgör brev eller annan enskild I vissa handling. närmare angivna fall har bevakningspersonalen befogenhet att avvisa eller om det avlägsna eller, inte är tillräckligt, tillfälligt omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne för med sig.

Vid av ett bevakning skyddsföremål har krigsmän och skyddsvakter vidare samma befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till sådant brott samt att lägga beslag på föremål som han för med sig.

3.3 KK (1940:383) angående tillämpning av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. bevakningskungörelsen

Av 1 S framgår att förbud enligt 1 S skyddslagen meddelas av den på stället varande högste befälhavaren.

Enligt 1 S andra stycket får förbud enligt 2 S skyddslagen utfärdas av länsstyrelsen, såvitt angår anläggning, inrättning, fartyg eller luftfartyg som där sägs jämte till sådan anläggning eller hörande inrättning område. En länsstyrelse får också meddela tillträdesförbud för annat område av betydelse för försvaret. Det krävs dock att det föreligger synnerliga skäl för att ett sådant förbud skall få utfärdas. Om sådant förbud utfärdas skall det anmälas till försvarsdepartementet.

Att tillstånd till lodning och sjömätning enligt 8 S skyddslagen meddelas av chefen för marinen framgår av 2 S.

I 3 S finns bestämmelser om vem som äger förordna -- militär skyddsvakter myndighet eller länsstyrelse.

Av 4 S framgår att om ett civilt skyddsföremål bevakas av såväl skyddsvakter som polismän, får den polisman som för befälet över polispersonalen bestämma att skyddsvakterna skall underställas honom.

3.4 Passertillstånd

I en kungörelse (1958:273) om passertillstånd anges under vilka förutsättningar passertillstånd får utfärdas. Passertillstånd medför rätt att få

tillträde till anläggning etc. som skyddas enligt skyddslagen.

Ett passertillstånd utfärdas av den myndighet eller det som företag ansvarar för skyddet av den anläggning etc. som tillståndet skall avse. Passertillstånd får endast utfärdas för den som är känd för pålitlighet och som i sin tjänst eller anställning eller på grund av uppdrag har behov av att få tillträde till skyddsföremålet i fråga. Ett passertillstånd skall gälla för visst tillfälle eller viss tid, högst två år.

I kungörelsen anges närmare vilka uppgifter som ett passertillstånd skall innehålla. Det finns också bestämmelser som reglerar vad den myndighet eller det företag som utfärdat ett passertillstånd skall iaktta. Även de skyldigheter som åvilar den som fått passertillstånd beskrivs i kungörelsen. Det gäller bl. a. hur passertillståndet skall förvaras och vad som skall iakttas om passertillståndet förekommer.

Kungörelsen innehåller också en bestämmelse om straff för den som skaffar sig passertillstånd i annans namn eller lämnar oriktig eller vilseledande för att på så sätt erhålla passertillstånd. Straffet är böter uppgift eller fängelse i högst sex månader.

3.5 Polisens befogenheter

3.5.1 Allmänt om befogenheterna

För att kunna fullgöra sina uppgifter i samhället måste polisen vara utrustad med vissa maktbefogenheter, dvs. befogenheter att på olika sätt ingripa mot enskilda. Det kan gälla t. ex. rätt att meddela tillsägelser eller I sista hand kan det vara fråga om att ingripa med anmaningar. fysiskt tvång.

Polisens befogenheter i den brottsutredande verksamheten är närmare i 23-28 kap. rättegångsbalken. Rättegångsbalkens bestänmelser reglerade anses uttömmande reglera polisens befogenheter i samband med brottsutredning. En på samma sätt enhetlig reglering av den övriga polisverksamheten fanns inte I sin övervaknings- och serviceverksamhet var polisen tidigare. när det att ingripande hänvisad till stöd i en rad gällde befogenhet göra eller i vissa fall till sedvanerättsliga principer som olika författningar

hade ett mera indirekt författningsstöd.

Genom polislagen (1984:387) som trädde i kraft den 1 oktober 1934 har ae grundläggande reglerna om polisens uppgifter, organisation och befogenheter lagfästs.

3.5.2 Befogenheter enligt polislagen (1984:387)

Polislagen innehåller en katalog över vissa för befogenheter polisen att tillgripa tvångsåtgärder i sin tjänsteutövning. Det rör till viss del sig om befogenheter som allmänt ansetts tillkomma polisen men som inte tydligt framgått av skriven lag. Införandet av polislagen har inte lett till att polisen tilldelats några nya befogenheter. De tvångsåtgärder som polisen har rätt att vidta enligt rättegångsbalken har inte över till flyttats polislagen.

Såvitt gäller polisens befogenheter innehåller polislagen en inledande paragraf, 8 S om vissa allmänna principer för polisingripande. Bl. a. skall alltid gälla att en polisman -- med iakttagande av de grundläggande fri- och rättigheterna som tillförsäkras i regeringsformen medborgarna (RF) och av vad som föreskrivs i lag eller -annan författning skall ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. En viktig princip som slås fast i paragrafen är att en polisman måste ha direkt lagstöd för att företa ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som anges i 2 kap. RF. Ett ingripande i någon av de grundläggande fri- och rättigheterna får inte ske enbart på den grunden att polismannen bedömer det som försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Polismannen måste kunna åberopa ett lagstöd.

Skydd mot frihetsberövande begränsas bl. a. av bestämmelserna om tillfälliga omhändertaganden i 11-18 §§ polislagen liksom av reglerna i rättegångsbalken om gripande. Om en polisman överväger ett ingripande enligt någon sådan bestämmelse måste han dessutom enligt 8 § polislagen ställa sig frågan om ingripandet är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter liksom om ingripandet innebär tvång i den lindrigaste form och utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.

De befogenheter för polismän som regleras i polislagen avser bl. a. användning av våld (10 S) och tillfälliga omhändertaganden (11-18 §§).

En självklar första förutsättning för att våld skall få användas av en polisman är att detta ingår som ett nödvändigt led i en tjänsteuppgift som det åligger honom att fullgöra. I andra fall är det givetvis alltid otill-

låtet att använda våld.

I 10 S, som anger i vilka fall en polisman får använda våld, har behovs-

och proportionalitetsprinciperna markerats särskilt. Dessa principer har

en central betydelse just vid våldsanvändning.

innebär att våld får användas bara när det behövs. Detta Behovsprincipen betyder dels att andra medel skall vara otillräckliga för att tjänsteuppskall kunna utföras, dels att användning av våld kan väntas leda giften till det avsedda resultatet.

har i paragrafen uttryckts så att våld får Proportionalitetsgrundsatsen användas bara i den mån det med hänsyn till omständigheterna är försvar- Detta innebär till en början att våld över huvud taget inte får ligt. om den aktuella tjänsteuppgiften inte har sådan betydelse att tillgripas, att med fysiskt eller sådant det är rimligt den genomförs tvång på ett sätt att man åstadkommer åverkan. När våld används måste vidare beaktas får användas i förhållande till vad att mera våld inte än som är rimligt

som kan nås därigenom.

för tillfälliga om- Av de bestämmelser som reglerar förutsättningarna kan här nämnas 13 S. Bestämmelsen tar sikte på de fall då händertaganden så att han stör den allmänna ordningen eller utgör en någon uppträder

omedelbar fara för denna eller då det gäller att avvärja en straffbelagd i

5 som i förhållande till tidigare handling. I paragrafens första stycke, innebär en nyhet, ges rättsligt stöd för s. k. avlägsnande. Frågan ordning har för en sådan åtgärd har tidigare varit tveksam. om vilket stöd polisen För all har också tidigare gällt att polisen skall använda polisverksamhet det medlet för att uppnå syftet med ingripandet och att lindrigaste innan ett omhändertagande gjordes, skulle pröva polisen sålunda, regelrätt omfattande såsom exempelvis avvisande eller om någon mindre åtgärd, kunde vara Paragrafen markerar att avvisande och avlägsnande tillräcklig. skall vara förstahandsalternativ vid ett ingripande mot avlägsnande eller för att avvärja brott. Emellertid gäller liksom ordningsstörning att om en situation kan lösas genom mindre ingripande åtgärder, tidigare eller så skall dessa väljas i första exempelvis tillsägelser anmaningar otillräckligt får den hand. Om ett avvisande eller avlägsnande bedöms vara andra omhändertas. Om det redan från berörda personen enligt stycket

början framstår som uppenbart gagnlöst att ett tillgripa avlägsnande eller någon annan mindre ingripande åtgärd för att det avsedda skall syftet uppnås, kan ett direkt bli omhändertagande undantagsvis nödvändigt.

Beträffande den närmare innebörden av begreppet avlägsnande är det ett självklart riktmärke att ett sådant, när det verkställs i det särskilda fallet, framstår som en klart mindre än ett omhänderingripande åtgärd tagande. Ett allmänt riktmärke kan sägas vara att ett omhändertagande regelmässigt syftar till att föra en person till en plats -- t. ex. polisstation -- medan ett till avlägsnande syftar att föra personen från en plats.

Ingripanden enligt paragrafen för att avvärja straffbelagd kan handling göras vid brott såväl enligt brottsbalken som enligt andra straffstadganden. I vissa fall kan det gälla att avbryta ett redan pågående förlopp, som t. ex. då någon gör sig skyldig till förargelseväckande beteende och inte efterkommer en tillsägelse att upphöra med det. Bestämmelsen får emellertid också tillämpas i de fall då någon ännu inte gjort sig skyldig till straffbar handling.

I 15 S föreskrivs att den som har omhändertagits med stöd av polislagen skall underrättas om anledningen till omhändertagandet så snart som möjligt.

16 § innehåller bestämmelser om förhör med den som omhändertagits. Har omhändertagandet gjorts enligt 13 § andra stycket skall förhör hållas så snart som möjligt. snarast möjligt efter förhöret och senast inom sex timmar efter omhändertagandet skall den omhändertagne friges.

Såvitt gäller förhållandet mellan 13 S andra stycket och ingripande enligt rättegångsbalken gäller enligt 18 S att hinder för ett omhändertagande eller kvarhållande enligt polislagen föreligger i de fall den som skall

omhändertas uppenbarligen skall gripas enligt 24 kap. rätte9å95b°1k°

Bestämmelsen tar sikte som verkställighet av beslut Om på såväl gripande anhållande eller

häktning.

20 § behandlar särskilda till husrannsakan. Parapolisens befogenheter -grafens närmare beskrivning av förutsättningar för var och när husrannsakan får har stora likheter med rättegångsbalkens re9lerl9- Nä 9 göras skall omhändertas får bereda tillträde till den person en polisman sig

eftersöktes bostad eller till annat hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av honom. Med ställe avses här detsamma som i 28 kap. 10 S rättegångsbalken, dvs. platser som inte är slutna i egentlig nening men som ändå inte är tillgängliga för allmänheten, t. ex. gårdsplaner, fabriksområden och byggnadsplatser.

Om det finns synnerliga skäl att anta att den eftersökte uppehåller sig hos någon annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit. Motsvarande regler gäller vid sökandet efter ett föremål.

3.5.3 Befogenheter enligt polislagen som tillkommer andra än polismän

I 23 S föreskrivs vilka av befogenheterna i polislagen som tillkommer andra än polismän.

att den befogenhet att I paragrafens första stycke sägs inledningsvis använda våld som framgår av 10 S första stycket 1, 2 och 4 även gäller eller annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller för att vaktpost upprätthålla ordning. Uppgifter som gäller ordningshållning ankommer på militär enligt 1916 års kungörelse angående vad mili- § personal exempelvis 4 tär i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän personal som fullgör direkta är ordning m. m. En personalkategori polisuppgifter Men denna -- som har fått viss grundläggande polisutbildmilitärpolisen. -- är att anse som ning och i vilken även krigsplacerade polismän ingår och har i princip fullständiga polisiära befogenheter inom polispersonal ramen för sin att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom uppgift försvarsmakten, se förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen. Beträffande sålunda i tillämpliga delar samtmilitärpolisen gäller bestämmelser i 8-22 SS och inte endast befogenheten att använda våld liga i vissa fall.

också att 10 S första I paragrafen föreskrivs befogenheterna enligt 1-4 även gäller tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som stycket särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Den enligt särskilda som avses är lagen (1982:395) om tullverkets medlagstiftning w .. verkan vid polisiär övervakning. w

a.-._-.«.,-

vidare att bestämmelsen i 10 S första stycket 2 gäller I paragrafen utsägs -- förutom för -- även den som annars med laga stöd skall verkpolismän

n-na;urm›.ammn.c›

och att bestämmelsen i 10 S första stycket 4 ställa ett frihetsberövande

också gäller den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som nämns i den punkten.

Föreskriften tar sikte på befogenheterna för en rad olika personalkategorier såsom ordningsvakter, skyddsvakter, jaktoch fisketillsynsmän, befattningshavare vid domänverket och lantbruksnämnds rennäringsenhet samt stiftsjägmästare och dennes biträden liksom vissa tjänstemän vid flygplatser. En förutsättning är dock att befogenheterna behövs för särskilt angivna åtgärder av polisiär natur som den offentliga funktionären äger vidta enligt olika författningsrum. Föreskriften täcker även sådana frihetsberövanden som varje medborgare äger verkställa enligt 24 kap. 7 S andra stycket rättegångsbalken, t. ex. att gripa den som har begått brott, varå kan följa fängelsestraff, och som påträffas “å bar gärning eller flyende fot.

I paragrafens tredje stycke anges i vilken utsträckning befogenheterna enligt 13 § att avvisa, avlägsna eller tillfälligt omhänderta någon får utövas av andra än polismän. första Enligt meningen har en ordningsvakt en sådan befogenhet, on inte annat framgår av hans förordnande. Föreskrifterna i 15-18 SS om förfarandet vid ett tillfälligt omhändertagande enligt 13 S andra stycket är så utformade att de blir omedelbart tillämpliga, även när ett sådant har gjorts omhändertagande av en ordningsvakt. Den enda modifikationen är att det åligger en ordningsvakt som har omhändertagit någon att skyndsamt överlämna den omhändertagne till närmaste polisman. I styckets tredje mening har tagits in en erinran om den befogenhet att verkställa omhändertaganden som tillkommer kustbevakningstjänstemän enligt den förut nämnda lagen om tullverkets medverkan vid överpolisiär vakning.

3.6 Bestämmelser för vaktpersonal vid försvarsmakten -- VaktB

Regeringen har i förordningen (FFS 1983:31) om tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal föreskrivit att ÖB skall meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om bevakning och vaktpersonal. Med stöd härav har ÖB meddelat bestämmelser för vaktchefs och övirg vaktpersonals allmänna åligganden, befogenheter och uppträdande vid bevakning av skyddsföremål (VakB).

Till grund för vakttjänstens ordnande skall också ligga en särskild vakt-

instruktion avseende det skyddsföremål som skall bevakas. Av instruktionen

skall bl. a. framgå om skyddsföremålet är av väsentlig betydelse för för-

svarsmakten.

VaktB gäller såväl 1 fred som i krig.

VaktB gäller inte för personal vid polisväsendet.

I särskilda behandlas tillträdesrätt till skyddsföremålet, be-

kapitel att tvångsmedel och befogenhet att bruka våld. fogenhet tillgripa

att bruka gäller för personal vid för- Kapitlet om befogenhet tvångsmedel och även för den som är förordnad som skyddsvakt vid militärt svarsmakten * skyddsföremål. I kapitlet behandlas i skilda paragrafer vaktpersonalens 3 som den som söker tillträde har med sig, samt á rätt att undersöka föremål under vilka vaktpersonalen kan omhänderta den som uppeförutsättningar håller inom eller i närheten av ett skyddsföremål. § sig

att bruka våld behandlas i skilda I det kapitel som gäller befogenheten fall får brukas. Bruk av skjutvapen m. m. i avsnitt i vilka skjutvapen avsnitt. Dessa bestämmelser kompletteras med två fred behandlas i ett förhållanden skjutvapen m. m. får brukas paragrafer som anger under vilka får användas i under krig och beredskap. Som exempel anges att skjutvapen svårare våld mot vakten själv eller annan person, nödvärn för att avvärja fara för svårare våld samt angrepp som kan hot som innebär trängande om detta är av väsentlig orsaka allvarlig skada på skyddsföremålet får också användas om det gäller betydelse för försvarsmakten. Skjutvapen efter att ha utövat svårare våld att omhänderta/gripa en person som flyr utfört som kan ha orsakat allvarlig skada på mot person eller angrepp av väsentlig betydelse för försvarsmakten. skyddsföremål

av väsentlig betydelse skall, som ovan sagts,

vad som är skyddsföremål vaktinstruktionen. Exempel på sådana skyddsföremål

framgå av den särskilda teleanläggning, datoranär befästning, ledningscentral, radaranläggning,

mobiliseringsförråd, fartyg eller flygplan. läggning, hangar,

3.7 Annan lagstiftning av tillträdesskyddskaraktär

3.7.1 För områden på land

En allmän bestämmelse till skydd mot obehörigt tillträde finns i 4 kap. 6 S 2 st. BrB. Enligt den bestämmelsen kan den som obehörigen intränger eller kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller annat dylikt ställe dömas för olaga intrång till böter.

Till olaga intrång kan t. ex. vara att hänföra att någon olovligen tränger in i en offentlig,

stängd byggnad, oavsett att byggnaden annars står öppen

för allmänheten. Med uttrycket annat ställe dylikt har lagstiftaren avsett exempelvis inhägnad eller byggnadsplats annan liknande, för visst ändamål inrättad plats som det är angeläget att kunna freda mot obehöriga.

I 10 S i den nu upphävda länsstyrelseinstruktionen (1971:460), vilken paragraf dock fortfarande gäller, ges bestämmelse om att för länsstyrelsen upprätthållande av allmän ordning och säkerhet får förelägga vite. Med stöd härav kan länsstyrelsen meddela beslut om avlysning, dvs. tillträdesförbud. Bestämmelsen torde inte tillämpas särskilt ofta. Ett exempel på när den har tillämpats utgör ubåtsincidenten i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård hösten 1981.

På begäran av chefen för Blekinge kustartilleriförsvar (CBK) utfärdade länsstyrelsen i Blekinge län, med stöd av 10 S länsstyrelseinstruktionen, förbud för envar att vid vite av 10 000 kr. beträda eller vistas inom ett

visst angivet område. Som skäl för avlysningsbeslutet

angavs pågående militär verksamhet.

Allmänt torde gälla att det skall vara fråga om ett extraordinärt förhållande för att bestännelsen skall bli tillämplig, t. ex. Jordskred eller ras.

Bestämmelser som medger rätt att förbjuda tillträde finns också i rättegângsbalken (27 kap 15 S) och polislagen (22 §)- Tillträdesförbudet ka avse hus, rum eller annat ställe och får meddelas om det behövs för att säkerställa utredning eller för att avvärja ett allvarligt brott eller bereda skydd mot ett sådant brott.

Skydds- och kontroHområdena bör också nämnas i detta sanlmanhang. I ett kontroiiområde får med vissa begränsningar utiänningar och utiändska fartyg vistas utan tillstånd under tre månader per kaienderår. För medborgare i de övriga nordiska iänderna gälier inte någon sådan tidsgräns. I ett får -- med vissa -- och skyddsområde begränsade undantag utiänningar utiändska fartyg inte uppehåiia sig utan ti11stånd.

3.7.2 För iuftrummet

Luftfarten i riket regieras genom bestämmeiser i iuftfartsiagen (1957:297). 1 1 kap 3 S anges att regeringen e11er den myndighet bestämmer får av miiitära skäi inskränka e11er förbjuda luftregeringen fart inom viss dei av riket. Med stöd härav har förordningen (1979:969) om restriktioner för iuftfart inom vissa områden utfärdats.

Restriktionsområdena för iuftfart kan på sitt sätt sägas motsvara skyddsområdena och kontroiiområdena Detta kommer bi. a. till uttryck på marken. det restriktionsområden för iuftfart genom att i förordningen anges att för som är av betydeise för totaiförska11 finnas ti11 skydd aniäggningar svaret.

ett genereilt förbud mot iuftfart. Det Inom restriktionsområden gä11er även svenska Iuftfartyg. Inom restriktionsområdena finns omfattar såiedes vissa 1uft1eder i vi1ka iuftfart är ti11åten. Förbudet omfattar emeiiertid miiitära och inte he11er svenska iuftfartyg som inte svenska iuftfartyg tuiiverket, statens Iantanvänds av rikspo1isstyre1sen, sjöfartsverket, mäteriverk e11er statens vattenfalisverk.

sammanfailer restriktionsområdena i Även ti11 sin geografiska beiägenhet Restriktionsstort utsträckning med skyddsområdena och kontroiiområdena. områdena finns såiunda

1. vid Ka1ix äivs nedre dei 2. vid Boden 3. vid Ångermanälvens nunning 4. i Öregrunds skärgård 5. vid Sandhamn 6. i södra deien av Stockhoims skärgård 7. kring norra Gotiand och Fårö 8. i Biekinge skärgård.

3.7.3 För

vattenområden

Enligt kungörelsen (1964:810) om avlysning av allmänt vattenomrâde för militär verksamhet kan länsstyrelsen meddela förbud för obehöriga att vistas inom allmänt vattenområde. Förbud av detta slag meddelas efter framställning av militärbefälhavaren. Kungörelsen har ett mycket begränsat tillämpningsområde. Syftet med den är att avspärra vattenområden i samband med militära övningar. Ett typfall är skjutövningar.

3.7.4 För särskilda områden eller ändamål

Föreskrifter om tillträdesförbud i form av avspärrning vid allvarliga epidemier eller vid olyckor finns i smittskyddslagen (1968:231) resp. räddningstjänstlagen (1986:1102). Enligt smittskyddslagen kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen förordna om bl. a. isolering av befolkningen inom ett visst område. Enligt 45 S räddningstjänstlagen kan ett område avspärras eller utrymmas om fara för liv, hälsa eller egendom inte lämpligen kan hindras på annat sätt.

I epizootilagen (1980:369) finns bestämmelser om bl. a. besöksförbud vid allmänfarliga djursjukdomar. En veterinär eller länsstyrelse kan besluta om förbud att besöka eller lämna en fastighet där sjukdomsfall inträffat eller fastighet där smitta kan antas förekomma.

3.8 Bevakning av skyddsföremål inom totalförsvaret (Prov FAST)

I syfte bl. a. att få fram en prioritering av bevakningsbehovet när det gäller skyddsföremål inom totalförsvaret har ÖB och RPS gemensamt fastställt provisoriska föreskrifter och allmänna råd för bevakning av skyddsföremål inom totalförsvaret (Prov FAST, 1985). Dessa gäller både i fred, vid krigsfara och under krig och är tillämpliga på myndigheter och företag, som berörs av bestämmelserna i 1-4 §5 skyddslagen.

De skyddsbehov som ett skyddsföremål har i fred, vid krigsfara och i krig skall ligga till grund för planeringen av bevakningen genom i huvudsak militära förband. Prioriteringen sker genom att de viktigaste skyddsföremålen indelas i två klasser -högviktiga och viktiga. Högviktiga skyddsföremål är sådana som har en avgörande betydelse för totalförsvaret. Viktiga skyddsföremål är sådana som har en mycket stor men ej avgörande betydelse för totalförsvaret. Uppgifter om dessa skyddsföremål samlas i

regionaia register som faststä11s av nñlitärbefälhavaren i samråd med civi1befä1havarna. Förs1ag på skyddsföremåi att ingå i skyddsföremålsregistret 1ämnas av uñiitär myndighet ti11 försvarsområdesbefälhavare och av civi1 myndighet ti11 Iänsstyreise. Revidering av skyddsföremå1sregistren sker åriigen.

Prov FAST föreskriver en miniminivå för den bevakning som ska11 utföras.

Pianiäggningen av bevakningen i fred görs av vederbörande myndighet för eget skyddsföremåi. Pianiäggningen för beredskapstilistånd och krig sker genom bevakningspianer som upprättas av försvarsområdesbefühavare och Iänsstyreise efter samråd med skyddsföremålets ägare.

EN SKYDDSLAGSÄNDAMÅL

4.1 Exempel på hot

Som framgår redan av direktiven har dåvarande departementschefen uttalat att det inte finns något som tyder på att underrättelseverksamhet och annan säkerhetshotande verksanhet riktad mot vårt land har nñnskat under senare år. Tvärtom talar mycket för att detta slags verksamhet har ökat i omfattning och att allt effektivare metoder kommer till användning. Spioneri, sabotage osv. kan åstadkomma mycket allvarliga skador på vårt totalförsvar eller på annat sätt minska fönmågan hos detta att stå emot angrepp utifrån. Det är därför av avgörande betydelse att vi har ett så effektivt skydd som möjligt mot säkerhetshotande verksanhet av alla slag.

Från militärt håll har man framför allt pekat på att möjligheterna att inleda ett överraskande angrepp mot vårt land har ökat. Därmed minskar tiden för förberedelser t. ex. för att ställa om samhället till beredskaps- och krigstillstånd. Ett annat hot som uppmärksammats alltmer är en angripares möjligheter att sätta in sabotageförband. Genom sabotage kan delar av försvaret och samhället i övrigt till delar lamslås. Sabotage kan förberedas i fredstid och insättas överraskande strax före ett krigsutbrott då det fortfarande råder fredstillstånd.

Regeringen har i propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling gjort ett likartat uttalande (prop. 1986/87:95 5. 25). Där sägs att stormaktsblockens kapacitet för överraskande angrepp och därav följande kortare nnlitära förvarningstider vidareutvecklas samt att det nu därutöver finns skäl att uppmärksamma att särskilda sabotageförband tidigt kan

sättas in mot funktioner som är viktiga för totalförsvaret.

Ett annat hot utgör terrorismen. Detta hot har berörts i direktiven, där det sägs att den internationella terrorismen erbjuder exempel på att angrepp också riktas mot objekt som inte har militär betydelse. Syftet har

då varit att genom hot om förstörelse av egendom förmå samhället att ge

efter för terroristernas krav. Angrepp med detta syfte kan riktas mot egendom som har.stor betydelse för vitala samhällsfunktioner eller vars förstörande på annat sätt kan åstadkomma stor skada för samhället.

vid sidan av de här ovan redovisade hoten bör också nämnas det hot mot försvarsmaktens verksamhet som utgörs av andra slag av brottslig verksam-

het. Det är inte fråga om direkta sabotagehandlingar eller som kan angrepp hänföras till terroristverksamhet. Vad utredningen vill på är sådan peka brottslig verksamhet som t. ex. består i inbrott i förråd eller skadegörelse på militär materiel. Dessa brottsliga angrepp kan vara mer eller mindre allvarliga och avse alltifrån stöld av matvaror från ett förråd till omfattande tillgrepp av vapen och ammunition. som ett exempel på ett allvarligt angrepp, som inte kan hänföras till sabotage- eller terroristverksamhet, kan tas sprängningen av ett militärt förråd i Järna söder om Stockholm 1986. Vid sprängningen gick materiel till betydande värden till spillo. Detta är i sig allvarligt. Än allvarligare är kanske de följder som ett sådant angrepp kan få för försvarsmaktens verskamhet t. ex. möjligheten att genomföra en mobilisering. Det kan därför inte nog betonas hur viktigt det är med ett fullgott skydd för försvarsmaktens anläggningar.

Ovan har talats om angrepp riktade mot försvarsmaktens anläggningar. Det sagda gäller givetvis i lika hög grad för anläggningar tillhörande andra delar av totalförsvaret. Även dessa måste i största möjliga utsträckning förses med ett fullgott skydd mot angrepp som kan äventyra anläggningens funktion. Ett skydd mot sabotage och spioneri innebär ju också att anläggningen blir skyddad mot andra slag av brottsliga angrepp.

4.2 Sabotage

-- -- förstås att Med sabotage 13 kap. 4 S brottsbalken någon förstör eller skadar egendom som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkrättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av försörjning, allmän ordning och säkerhet. Det kan också bestå i att någon allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom. som sabotage straffas också att eller annan åtgärd allvarligt störa eller genom skadegörelse hindra den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon eller radio. Anläggningar avsedda för allmänhetens försörjning med vatten, värme eller kraft nämns också som kan vara ljus, såsom exempel på objekt föremål för sabotage.

Straffet för sabotage är fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst två år och högst tio år, eller på livstid. Brotkan anses om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, tet som grovt för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

4.3 spioneri

Bestämmelsen om spioneri finns i 19 kap. 5 S brottsbalken. spioneri innebär att någon går främmande makt tillhanda genom att obehörigen anskaffa. befordra, lämna eller röja upgpift av visst slag. skall avse Uppgiften försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt eller något annat förhållande. Det krävs vidare att ett uppenbarande av uppgiften för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller på annat sätt för rikets säkerhet.

Straffet för spioneri är fängelse i högst sex år. om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst fyra år och högst tio år, eller på livstid.

4.4 Röjande av hemlig uppgift

Skyddslagens syfte har varit att skydda mot sabotage och spioneri. För att uppnå detta syfte kan tillträdesförbud meddelas för anläggningar m. m. som tillhör försvarsmakten. Även andra viktiga anläggningar kan skyddas med ett tillträdesförbud. Förbudet är utformat så att det riktar sig mot obehöriga. obehörig är den som inte har särskilt tillstånd att beträda den skyddade anläggningen. Avsikten med ett sådant förbud är inte bara att hindra att anläggningen blir utsatt för sabotage eller spioneri. Avsikten kan ytterst anses vara att förhindra att hemliga uppgifter rörande anläggningen och verksamheten där över huvud taget kommer till en utomståendes kännedom. Genom ett tillträdesförbud blir givetvis risken för att hemliga uppgifter av våda eller utan ond avsikt röjs begränsad. Sett från denna utgångspunkt blir syftet med lagen inte blott att förhindra spioneri och sabotage utan att i görligaste mån skapa ett gott skydd mot att en anläggnings funktion blir känd utanför den krets av personer som har behov av att ha kännedom därom. Att hindra att uppgifter av hemlig natur röjs måste därför uppenbarligen vara ett viktigt syfte bakom lagen.

4.5 Terrorism

Begreppet terrorism finns inte definierat i svensk lagstiftning. Med terrorism avses vanligen våldsdåd som har politiska syften i något avseende. En terrorist försöker ofta skapa kaos genom att utföra en spektakulär handling och därigenom få publicitet. Målet för en terroristattack kan vara statliga intressen såsom totalförsvarets anläggningar och personal, men också främmande ambassader, flygbolag och andra civila objekt.

Terrorism kan indelas i statsterrorism, nationell terrorism och internationell terrorism.

Med statsterrorism brukar avses sådana våldsdåd som har beordrats av eller leder sitt ursprung till en bestämd stat. Målet är ofta i utlandet verksamma regimkritiker. Som nationell terrorism betecknas de terroristattacker som utförs inom det egna landets gränser. om angrepp även sker utanför det egna landets gränser används i stället begreppet internationell terrorism.

En översikt över inträffade terroristattacker finns i den första rapporten som avlämnats av juristkommissionen med anledning av mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1987:14 s. 112 ff).

Eftersom terrorism inte är något självständigt brott enligt svensk rätt får terroristhandlingar subsumeras under de brottsbeskrivningar som finns i brottsbalken. De kan då vara att bedöma som t. ex. sabotage, grov skadegörelse, människorov.

I den svenska lagstiftningen finns emellertid betämmelser som har komnnt till med beaktande av hotet från den framväxande internationella terroris- 5 i men och som har sin udd riktad mot personer som kan befaras komna att begå terroristhandlingar. Ett exempel på detta är 30 § utlänningslagen (1980:376). Med stöd av denna paragraf kan en utlänning som kommer till Sverige avvisas, om det finns grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en viss eller Det krävs dessutom att organisation grupp. 4r till vålds- is det föreligger fara att personen i fråga här i riket medverkar handlingar för politiska syften. De organisationer eller grupper som avses är sådana som, med hänsyn till vad som är känt om deras verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här.

Ett annat exempel utgör lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Lagen har bl. a. till syfte att bereda nñjlighet att utröna om en organisation eller grupp som avses i 30 S utlänningslagen eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för planlägger som kan vidtas med stöd av lagen är husrannpolitiska syften. De åtgärder sakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Om det föreligger synnerskäl meddelas tillstånd till telefonavlysning. liga kan polismyndighet

Vi har hittills variat relativt förskonade från terroristdåd här i landet. Några fa11 har dock förekonmit och har b1ivit trycket uppmärksammade. Det kanske mest bekanta är sprängningen av den västtyska ambassaden i Stockholm. Ett annat är förberede1sen til) kidnappning av statsrådet Anna-Greta Leijon.

AV UTREDNINGENGENOMFÖRDAENKÄTER

5.1 Frågor till ÖB

För att få reda på hur man på militärt håll ser på skyddslagen och få veta vilka förändringar som det finns önskemål om har ställt ett utredningen antal frågor till ÖB; bilaga.

Här skall endast kortfattat anges några av de önskemål och problem som ÖB svar innehåller. En utförligare redovisning görs under avsnittet Allmänna överväganden.

ÖB framhåller inledningsvis att den nuvarande skyddslagen så som den tilllämpas inom försvarsmakten uppfyller de flesta militära kraven.

I svaret anges vilka typer av objekt som i dag beläggs med tillträdesförbud. Önskemål finns att också kunna göra fordon och viktig materiel till skyddsföremål, t. ex. stridsvagnar. Det bör därvid också vara möjligt att belägga ett område runt objektet med tillträdesförbud.

Det i lagtexten begagnade uttrycket företag har inte kunnat definieras. Uttrycket bör kunna utbytas mot verksamhet, varvid detta uttryck även kan omfatta övningar och försök.

ÖB pekar också på behovet av att genom tillträdesförbud kunna skydda tredje man mot skada.

Beslutanderätten ligger i dag på lämplig nivå enligt ÖB. I stället för befälhavare bör dock benämningen militär chef användas.

I lagen bör införas möjlighet att utfärda förbud mot avlyssning.

- I sitt svar uppehåller sig ÖB utförligt vid behovet av särskilda “för- budsområden, dvs. områden där skyddslagen gäller. Förbudsområden skall .kunna vara av både permanent och tillfällig natur. Ett förbudsområde skall kunna vara ett område inom vilket det finns ett antal skyddsföremål. Baktill behovet av förbudsområden är enligt ÖB framför allt det hot grunden som sabotageförband innebär. Detta hot det att militär

juumusrmmuççn-.nnwaxseg-s.

gör nödvändigt

har befogenhet att ingripa på samma sätt inom ett område som vid

personal själva skyddsföremålen.

Beträffande avspärrningar i samband med incidenter framhålls behovet av att kunna upprätthålla sekretess erforderlig kring verksamheten att kunna skydda tredje man samt att höja effekten av verksamheten genom att undvika störningar från obehöriga.

ÖB framhåller också behovet av att under viss tid kunna avspärra större områden i samband med t. ex. byggnadsverksamhet.

Beslut om avspärrning bör enligt ÖB i första hand fattas av militär myndighet. Om det blir fråga om avspärrning under tid och/eller av längre större områden. så att civilbefolkningen berörs, bör dock beslutet fattas av länsstyrelsen.

Det bör vidare ges ökade möjligheter att snabbt kunna meddela tillträde:förbud vid beredskapshöjningar.

5.2 Enkät till länsstyrelserna

För att även få civila myndigheters syn på skyddslagen har utredningen genomfört en enkät till länsstyrelserna. Alla utom en har kommit in med svar. De frågor som utredningen ställde framgår av bilaga.

En slutsats som kunnat dras av de inkomna svaren är att det inte finns någon samsyn på hur lagen skall tolkas och tillämpas. Vissa länsstyrelser förespråkar restriktivitet medan andra tolkar lagen vidare än dess ordalydelse egentligen ger grund för. Detta gäller framför allt vid tolkningen av begreppet “av betydelse för försvarsväsendet.

Med något undantag har samtliga länsstyrelser utfärdat förbud med stöd av skyddslagen. I vissa svar framhålls dock att besluten är av gammalt datum och att det kan vara påkallat med en översyn.

Anmärkningsvärt är att knappast någon länsstyrelse har begagnat sig av möjligheten att meddela föreläggande enligt 4 S. Skälen härtill varierar.

Inte heller när det gäller möjligheten att utfärda tillträdesförbud för större områden kan man spåra någon större enhetlighet. De flesta svaren tyder dock på att man anser sig ha möjlighet att utfärda sådana förbud, om än med stöd i olika lagrum.

UTLÄNDSKAFÖRHÅLLANDEN

De flesta nationer har någon form av tillträdesskydd för sina viktigaste civila och nnlitära anläggningar. Utredningen har valt att närmare redovisa förhållandena i Västtyskland.

I Västtyskland har delstatspolisen uppgiften att bevaka civila anläggningar. Tillträdesförbud finns bl. a. vid kärnkraftverk och flygplatser. Militära anläggningar bevakas av militär trupp och civila vakter som utför åt försvarsmakten (Bundeswehr) antingen som anställda eller på bevakningen avtal.

Parlamentet har i en lag från 1§65 meddelat närmare föreskrifter angående m. m. för försvarsmaktens militära personal och civila vaktbefogenheter Denna lag innehåller begreppen militära områden (Militärische personer. Bereiche) och säkerhetsområden (Sicherheitsbereiche). Militära områden kan 4 t.ex. försvarsmaktens anläggningar, installationer och vattenkraft. vara för de allierade i Västtyskland. Säkerhetsområden Samma gäller styrkorna är dels de militära områden där tillträdesförbud utfärdats av behörig lokal och dels på grund av militära säkerhetsskäl tillfälligt myndighet försvarsministerns närmare bestämmande. Säkerhetsstängda områden enligt vara utmärkta och lokal polismyndighet skall områdena skall tydligt omedelbart underrättas.

-». wwuau-.w»a›_n›mwu»w»rw,os\»,...øgmmt›..,.._,,,,,..,.,,.,_,.,,

både militär och civil, har för bevakningstjänstens Vaktpersonalen, beslagtagande av utövande befogenheter (omhändertagande, kroppsvisitering, av skjutvapen) som överensstämmer med vad som medförd egendom och brukande gäller i Sverige.

och vid ett säkerhetsområde råder i Fotograferingsförbud går att utfärda alltid även utifrån och in mot området. praktiken fotograferingsförbud Fotograferingsutrustningen kan Förbudet skall framgå av uppsatta skyltar. beslagtas vid överträdelse. .

vilka sedan ligger till Bevakningsobjekten är indelade i fyra kategorier Den högsta kategorien, till vilken grund för bestämmandet av skyddsnivån. bevakas av militär trupp medan räknas bl. a. vapen- och ammunitionsförråd,

den lägsta kategorien enbart skyddas med hjä1p av byggnadstekniska åtgärder.

Terrorism är inte något brott sjä1vständigt i Västtysk1and. Däremot är bildandet av en terroristorganisation i sig en straffbar hand1ing. Det går inte att sätta in mi1itära styrkor för att bevaka civi1a objekt som sådana. Civila an1äggningar och insta11ationer får dock skyddas om de har en militär betyde1se.

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

7 .1 Reformbehovet i stort

De ändringar som sedan 1940 har gjorts i skyddslagen har, även om de i vissa fall har varit betydelsefulla, inte inneburit att de intentioner som legat bakom lagen har förändrats. I princip är det alltså samma motiv som än i dag bär upp skyddslagen. Det kan t. o. m. hävdas att skyddslagen på väsentliga punkter fortfarande är präglad av de tankegångar som låg bakom 1913 års lag, som var skyddslagens föregångare. Om man betänker detta är det inte förvånande att det i olika sammanhang rests krav på en modernisering av lagen. Dessa krav har fått ny och större aktualitet till följd av vissa incidenter som inträffat på senare år. Även den förändrade hotbilden medverkar till att skyddslagen behöver moderniseras och anpassas till dagens och framtidens situation. Ett ytterligare skäl för en översyn ligsamhällsutvecklingen, som inneburit att samhället har blivit ger i själva mer sårbart och därmed i större behov av skydd.

avseenden det finns

Utredningen skall här något beskriva i vilka anledning

att reformera Beskrivningen gör inte anspråk på att vara skyddslagen. utan den skall ses som en bakgrund till de förslag som läggs fullständig, . fram. .. . -. ,. §._°EP25§.J_"S. Eilktâtâ 5525131527192

med”.

Redan lagens rubrik -- vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. -- visar att allt militära objekt. Vid tidlagen är inriktad på framför det militära försvaret. punkten för lagens tillkomst avsågs med försvar Man hade då ännu inte börjat resonera i tenner som total försvar.

då om lagen inte borde anpassas till den totalför- En viktig fråga blir som nu gäller, dvs. kunna tillämpas på skyddsvärda objekt inom svarssyn av totalförsvaret och inte som nu i princip bara gälla för . alla sektorer .-. militära Det skulle innebära att lagens tillämpningsområde blev objekt. I direktiven nämns vattenkraftanläggningar, vattenbetydligt utvidgat.

,.»z›.e,s›:»ä›_-:...-;

täkter och sjukhus som exempel på anläggningar som är i behov av skydd men inte faller inom ramen för skyddslagens tillämpningsområde. Det som i fred tveksamt om anläggningar av detta slag ens i krig kan anses är för övrigt falla inom ramen för skyddslagen.

EIâQJ%?L!L2

I fred gäller endast skyddslagen för objekt som tillhör eller utnyttjas av försvarsväsendet eller som är av betydelse för försvarsväsendet. Med försvarsväsendet förstås i detta sammanhang det militära försvaret. Ett från denna regel utgör kärnkraftanläggningar, undantag som omnänns särskilt i lagen och som systematiskt inte heller kan anses höra hemma i lagen. Vid krig eller krigsfara utvidgas lagens tillämpningsområde och under den faller då även anläggningar av betydelse för folkförsörjningen.

Många av de anläggningar som i dag åtnjuter skydd bara vid krig eller krigsfara har så vital betydelse för försvarets samberedskap och för hällets möjligheter att fungera över huvud taget att de bör ges smma skydd som militära objekt. Vissa icke militära objekt borde därför kunna skyddas med skyddslagen under de från säkerhetssynpunkt skiftande förhållanden som förekommer under fredstid. -- En sådan utvidgning kräver det är utredningen medveten om -- att det finns resurser för och/eller tillsyn övervakning av objektet i fråga. Tillsynsresurserna är begränsade. Det leder till att det bara kan bli de absolut objekten av civil viktigaste karaktär som kan tänkas bli skyddsföremål även eller snarare redan i fred.

9WÃ@Et25E9EH_1_W!F!?E

I allmänhet är det enskilda och på förhand klart som avgränsbara objekt omfattas av skyddslagens bestänmnlser. Dessutom är det också fråga om ett permanent behov av skydd. Det har dock visat sig att det kan uppstå behov av tillfälliga skyddsåtgärder i form av t. ex. tillträdesförbud. I och för sig kan detta lösas med skyddslagen, åtminstone så länge det rör sig om att ta tillvara ett mñlitärt intresse och det dessutom inte är fråga om att belägga ett större område med tillträdesförbud. Mer tveksamt blir det att spärra av ett stort område. I sådana fall rör man sig i gränslandet till vad som räknas som grundlagsskyddade fri- och rättigheter, i detta fall rörelsefriheten.

Beslutsfattare

En särskild fråga är vem som skall fatta beslut om att belägga ett objekt med förbud enligt skyddslagen. Så länge det är fråga om rent militära objekt, dvs. anläggningar och motsvarande som tillhör eller utnyttjas av försvarsmakten, bör det inte råda någon tvekan om att beslutet skall fattas av militär myndighet.

Lika enkelt blir det inte när det gäller icke militära objekt. Det hänger samman med bl. a. att en civil myndighet oftast inte har några egna resurser för bevakning och tillsyn. Mndigheterna är dock enligt säker-

hetsskyddsförordningen ålagda ett visst säkerhetsskydd. Ett beslut om avspärrning kan också komma att beröra det civila samhället på ett mycket påtagligt sätt. I ett sådant fall kan det diskuteras vem som skall fatta

beslut om avspärrning, civil eller ndlitär myndighet. Den frågan är inte

besvarad i dagens skyddslag. Tvärtom råder stor tveksamhet om vilken myn-

dighet som skall fatta ett dlikt beslut.

§73:

Skyddslagen kom till med det uttalade syftet att bereda viktiga försvars-

anläggningar skydd mot spioneri och sabotage. Senare har andra motiv åbevid av skyddslagen. Det har således förekomnñt att ropats tillämpningen till risken för tredje man har angetts som ett skäl för att förhänsynen har meddelats. I den mån syftet med förbudet enbart bud enligt skyddslagen är det anses sakna stöd i nuvarande Nu nu sagda får förbudet lagstiftning. är det väl för det mesta så att det är en kombination av olika skäl som

bakom att ett förbud utfärdas. Men det är Ju möjligt att hänsynen ligger förbudsområdet blir mer vidsträckt än det annars *i till tredje man gör att skulle ha blivit. Detta är ett förhållande som måste beaktas vid en över- § i syn av skyddslagen. Ä å åc 7.1.1 Särskilda behov å .z när det dess tilllämpning i g; Man kan nog våga påstå att skyddslagen. gäller tar sikte förhållanden och de skyddsbehov som då fredstid, på normala eller kan.antas föreligga. Sin främsta tillämpning har också föreligger vid beredande av skydd för anläggningar och inrättningar. Ofta skyddslagen om ett mer eller mindre permanent behov av skydd. De är det dessutom fråga som finns upptagna i Prov Fast visar detta. Under exempel på skyddsföremål som visat i. senare år har dock händelser och hotsituationer uppmärksammats «. i sin nuvarande form kanske inte helt motsvarar de krav att skyddslagen s. av detta och med det syfte den har. I som kan ställas på en lag slag

område där :nav-aa:

direktiven såsom ett särskilt pekas också på terroristhotet skydd kan behövas.

del förhållanden som visat på att

Utredningen vill för sin peka på ett par

det finns behov av att kunna åstadkomma skydd.

Det ena fallet blev uppenbart i samband med de ubåtsincidenter som har förekommit längs våra kuster. Incidenterna aktualiserade i ett slag flera frågor med anknytning till skyddslagens tilläpning. Den första frågan var om skyddslagen över huvud taget var i dessa fall. tillämpbar Det visade sig att svaret på den frågan från inte var början helt givet. Efter hand ansåg man dock att skyddslagen kunde tillämpas. Ett skäl härtill kan kanske ha varit att det de facto inte fanns något annat alternativ i dessa situationer. Även om det kan diskuteras i vad mån skyddslagen i nuvarande utforning är tänkt att tillämpas i situationer av det varom här är slag fråga, är det dock uppenbart att ett behov föreligger att i dessa situationer kunna utnyttja bestämmelser av det slag som skyddslagen innehåller, t. ex. om förbud mot tillträde. Enligt utredningens mening har verkligheten visat att skyddslagen behöver ändras så att någon tvekan inte uppstår om att lagen kan användas i fall av det som här berörts. slag

Ett annat fall som utredningen anser sig böra framhålla har samband med den under senare år alltmer uppmärksammade risken för ett överraskande anfall mot Sverige. I hotbildsanalysen rörande risken för överraskande anfall har man ansett sig kunna utgå från att ett sådant anfall av föregås sabotage mot för landets försvar viktiga anläggningar. Dessa sabotage kan komma att utföras av särskilda för ändamålet utbildade förband. För att möta ett sådant hot kan det finnas behov av att utvidga skyddslagens tilllämpningsområde utöver vad som kan anses gälla i dag.

Slutligen framträder som ett särskilt fall där behov av skydd kan tänkas uppkomma den internationella terrorismens verksamhet. Detta hot har som tidigare framgått särskilt poängterats i direktiven. Till denna fråga återkommer utredningen i ett senare avsnitt.

7.2 Olika skyddsformer

Lagens syfte är och skall vara att i första hand förhindra spioneri och sabotage. Skyddsbestämmelserna måste då vara utformade så att de tar sikte på sådan verksamhet. Vad gäller skyddsobjekt skall, vilket ligger i sakens natur, dessa utmärkas av att de i sig är av sådan art att de behöver hållas utanför obehörig insyn. Lagen måste således vara så utformad att det med stöd därav blir nöjligt att hindra obehöriga från att få insyn i dessa objekt. Ett grundläggande inslag i lagen blir därför bestämmelser som gör det nñjligt att hindra tillträde.

Vid sidan av de primära syftena att bereda skydd mot spioneri och sabotage har framhåHits behovet av skydd av ett annat s1ag, nämiigen ett skydd för tredje man. Att detta behov inte kan tiHgodoses med gäHande skyddslag har tidigare framhåHits. Det har också siagits fast i ett regeringsbes1ut rörande tiHträdesförbud. A11de1es k1art är emeHertid att det finns tiHfäHen när aHmänhetens närvaro kan utgöra ett hinder för viss verksamhets bedrivande. Så kan t. ex. bii fallet om verksamheten är sådan att den innefattar bruk av vapen.

Lagen skaH såiedes ge möjligheter att skydda mot flera slags risker. Beroende på arten av den risk och det objekt e11er den verksamhet det är fråga om behöver oiika skyddsfornuer kunna tiHgripas.

Dagens skyddsiag ger möj1ighet att utfärda vissa närmare angivna förbud. För det första kan obehöriga förbjudas att beträda aniäggningar, inrättoch områden. I vissa fa11 kan obehöriga förbjudas att närningar, fartyg vara vid övningar och försök. Förbud kan också utfärdas mot att ta fotoe11er att eHer beskrivningar samt mot att innegrafier göra avbiidningar kan dessa förbud i fredstid bara utha sprängämen. Som tidigare sagts färdas beträffande objekt e11er verksamheter som mer eller mindre har . direkt tiH försvarsväsendet, varmed förstås det militära föranknytning svaret. .

De o1ika former av skydd som skydds1agen öppnar möjiighet för torde ganska uttönmande det skyddsbehov som finns. När det gäller o1ika former regiera av skydd så har utredningen därför inte funnit att det behövs någon uti ett avseende som den moderna tekniken lett vidgning. Det är möjiigen A skuHe kunna -behöva komp1etteras. Utti1I att skydds1agens skyddsformer har därvid i åtanke behovet av skydd mot avlyssning. Denna fråga redningen å återkommer utredningen ti11 under avsnitt 7.2.3.

- 7 .2.1 Ti| I trädesförbud

Med tiHträdesförbud avser utredningen detsamma som i nuvarande skyddsiag beskrivs med förbud för obehöriga att beträda. Vad som med Tagens

orden

att beträda går i da9119t 331 ord beskrivs som förbud för obehöriga utredningens mening finns det under beteckningen tiiiträdesförbud. En1igt termen tinträdesförbud direkt i 1agtexten. Det anger skäi att införa k1art vad förbudet avser.

Tillträdesförbudet kan sägas vara den grundläggande skyddsformen. Möjligheten att utfärda ett tillträdesförbud har avgörande betydelse när det gäller att uppnå de syften som bär upp en lagstiftning av det slag som det här är fråga om. Tillträdesförbudet riktar sig mot obehöriga. Det torde i allmänhet ligga i sakens natur vem som i ett särskilt fall är att anse som obehörig. Att göra någon definition av begreppet är därför inte obehörig vare sig möjligt eller med ett behövligt. Syftet tillträdesförbud torde också vara uppenbart, att hindra nämligen en obehörig från att få tillträde till en anläggning eller liknande om det behövs för att skydda denna mot insyn. Skyddsbehovet skall då ha sin grund i att objektet är av sådant slag att det bedöms behöva skyddas mot spioneri eller Det är sabotage. således ett säkerhetsmässigt motiv som skall vara styrande när behovet av tillträdesförbud övervägs.

Vad som nu sagts stämmer överens med den i dag gällande ordningen och utredningen har för sin del inte avsett att ge tillträdesförbudet ett vidare innehåll. Meningen är också att ett tillträdesförbud, liksom fallet är i dag, skall kunna vara antingen pennanent eller av tillfällig natur, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

7.2.1.1 Förbud mot dykning

Till utredningen har framförts att det borde vara möjligt att med stöd av skyddslagen utfärda förbud mot dykning i vissa vattenområden där det t. ex. finns försvarsanläggningar.

Kungl. Maj:t har den 24 november 1967 med stöd av 2 S skyddslagen utfärdat bestämmelser om ankringsförbud m. m. inom minerat område. Bestämmelserna innehåller ett bemyndigande för länsstyrelse att utfärda förbud för bl. a. “icke militär dykning. Förbud mot dykning får enligt bestämmelserna utfärdas endast om det prövas oundgängligen nödvändigt.

Med stöd av bestämmelserna i det ovan nämnda brevet har länsstyrelsen i Stockholms län beslutat om förbud mot bl. a. icke militär dykning inom vissa vattenområden i länets skärgårdar. som skäl för besluten har angetts att militära mineringar utlagts inom berörda vattenområden.

Den möjlighet som efterlysts att kunna utfärda förbud mot dykning finns sålunda i dag.

Ett förbud mot dykning innebär att ti11träde tiil det område som berörs av förbudet är ti11 viss dei begränsat. Det kan ses som ett tillträdesförbud om än partieilt, i den meningen att det är viss form av vistelse inom området som förbjuds. Enligt utredningens mening bör det vara fuiit möj- Iigt att med stöd av skyddsiagen meddeia ett på visst sätt begränsat ti11trädesförbud. Det kan visser1igen sägas att ett förbud mot dykning närmast kan uppfattas som ett sätt att hindra att en särskiit angiven verksamhet kan bedrivas inom det berörda området. Det sku11e m. a. 0. mer vara sjäiva verksamheten än visteisen inom området som förbjöds. Även om ett sådant synsätt kan ha visst fog för sig är det dock, en1igt utredningens uppfattning, i grund och botten fråga om att hindra obehöriga från att få tiilträde ti11 området. Utredningen anser därför att det försiag ti11 iag som nu framläggs ger utrymme för att meddeia besiut om förbud mot dykning. bestämmelse som tar direkt sikte på att förbjuda obehörig Någon särski1d dykning kan inte anses vara behöv1ig.

7.2.2 Närvaroförbud

Närvaroförbud är ett uttryck som utredningen anser i 1ikhet med ti11trädesförbud böra skrivas ut direkt i 1agen. Med närvaroförbud avses inte annat än vad som i dag anges som förbud att närvara. . ._ Ett närvaroförbud kan i princip sägas vara ett utfiöde av tiilträdesför- .., som är det momentet i en skyddsiagstiftning. Tiii budet, grundläggande sina b1ir ett närvaroförbud iiktydigt med ett tiilträdesförbud. verkningar

-mwv\.t.n»nnv›an›us-

som ett ti11trädesförbud riktar sig närvaroförbudet mot På samma sätt Verkan av ett närvaroförbud biir att obehöriga hindras från att obehöriga. . område. Det som skiijer ett .v vistas på en viss piats e11er inom ett visst från ett ti11trädesförbud är inte förbudets syfte e11er :u: närvaroförbud

utan arten av vad som ska11 skyddas. Ett närvaroförbud tiil- .us-M

verkningar verksamhet som skaii Det kan -- liksom m.: grips när det är en viss skyddas. u nu -- röra sig om övningar e11er försök som en nñiitär myndighet bedriver.

bör kunna beredas vid prov t. ex. Vid sidan av övningar och försök skydd Til] skiilnad från vad som nu är fa11et bör en bestämmeise S* av ny materiei. vara tiliämpiig även på sådana nu nämnda s om närvaroförbud sjä1vfa11et som bedrivs av andra t0ta1försvarsmyndigheter än mi1itära. verksamheter Där som i andra fa11 totaiförsvarssynen. Det må sedan understrykas gä11er det a11tid måste vara fråga om en verksamhet som är av sådant att givetvis

slag att det från sekretessynpunkt är nödvändigt att den kan bedrivas utan obehörig insyn.

Enligt den gällande skyddslagen kan förbud för obehöriga att närvara utfärdas även beträffande försvarsmaktens företag. Vad som skall förstås med detta är oklart. Begreppet företag, sådant det används i \ uttryckssätt i detta inte definierat Vid försammanhang, finns någonstans. utredningens t frågan hos militära myndigheter har något entydigt svar inte kunnat erhållas beträffande uttrycket företag. Med hänsyn härtill torde det vara klart att uttrycket försvarsmaktens företag skall tas bort i en moderniserad och reviderad skyddslag.

7.2.3 Fotograferings- och avbildningsförbud m. m.

Dagens skyddslag ger möjlighet att utfärda förbud mot fotografering, att göra avbildningar eller beskrivningar och att inneha sprängämnen. Dessa förbud är nödvändiga komplement till förbuden mot tillträde och närvaro. Också enligt en ny skyddslag måste det finnas nöjlighet att utfärda förbud av det här slaget.

Det normala är att förbud av här angivet slag utfärdas i samband med ett tillträdesförbud. Utredningen har vid förfrågan hos de militära och civila myndigheter som fattar beslut enligt skyddslagen inte fått kännedom om något fall där ett fotograferingsförbud har utfärdats utan samband med ett tillträdes- eller närvaroförbud. Trots detta har utredningen ansett att det fortfarande bör finnas nöjlighet att meddela ett separat förbud mot fotografering och liknande förfaranden. Det kan i detta sammanhang påpekas att bestämelser om fotograferingsförbud finns bl. a. i 8 kap 4 a S luftfartslagen (1957:297).

Som nämnts i ett föregående avsnitt har frågan väckts om det inte också borde införas förbud mot avlyssning. Det är främst militära myndigheter som har framhållit behovet av ett avlyssningsförbud.

Avsikten med ett avlyssningsförbud är att hindra obehöriga från att få del av den kommunikation som äger rum inom t. ex. ett objekt som i sig är skyddat enligt skyddslagen. Det kan röra sig om samtal som förs mellan personer som uppehåller sig inom det skyddade objektet och varvid sekretessbelagd information utbyts.

Genom överläggningar med olika i frågan insatta nyndigheter har utredningen sökt skaffa sig en bild av avlyssningsproblematiken. Det är därvid tydligt att den moderna tekniken gjort det nöjligt för utomstående att på ett helt annat sätt än förr ta del av samtal som förs i en byggnad. De motiv som anförts för ett förbud mot avlyssning har också varit välgrundade. Utredningen har för sin del inte heller kunnat finna annat än att det är i hög grad önskvärt att kunna hindra att obehörig avlyssning äger rum.

Det är således inte bristen på vägande motiv som gör att utredningen trots allt ställer sig tveksam till att införa ett förbud mot avlyssning. Utredningens tveksamhet har främst sin grund i att utredningen inte har kunnat finna någon godtagbar form för hur ett avlyssningsförbud skall utformas för att bli För att ett förbud av vad slag det vara må verkningsfullt.

skall få någon effekt måste det finnas rimliga möjligheter att övervaka

att förbudet efterlevs. I dag torde detta inte vara fallet när det gäller

avlyssning.

Det är också tveksamt hur ett förbud mot avlyssning rent tekniskt skall utformas. Det är inte bara samtal som förs inom ett skyddat objekt som kan kan föreligga beträffande samtal mellan behöva skyddas. Samma skyddsvärde olika eller samtal till och från ett skyddsobjekt. Ett avskyddsobjekt måste för att bli rimligt verkningsfullt inte bara gälla lyssningsförbud . samtal och därmed jämställd kommunikation, t. ex. meddelanden i olika _., , 4 former, utan bör även omfatta annat slag av information. Exempel härpå kan

vara mätdata från eller försök. g,.,..,\.. .

prov täcka in alla kommunikation värd att skyddas måste förbudet För att slags

Mu.

från med nödvändighet bli tämligen vagt utformat. lagteknisk synpunkt .. Därmed följer svårigheter att tolka bestämmelsen.

m-.Iuvnou-anzw,

Även om utredningen väl inser behovet av ett avlyssningsförbud har utred-

av de betänkligheter som redovisats . ningen ansett att det mot bakgrund w v. ett sådant förbud; i alla fall inte i skyddslagen. . ovan inte bör införas

ewa..

7.2.4 sjömätning och lodning

bv-røv-uuu...

att eller lodning inte får I 8 S nuvarande skyddslag föreskrivs sjömätning myndighet är ske annat än efter särskilt tillstånd. Tillståndsgivande behövs dock inte tillstånd. Det är då chefen för marinen. I vissa fall närmast fråga om lodning som sker av säkerhetsskäl.

Lodning innebär undersökning av vattendjupet och ibland bottnens beskaffenhet och sker genom nedsänkning av ett lod. Tidigare lodades med ett blylod fäst i en lina. I lodets nedre ända fanns en urholkning, som fylldes med talg och i vilken prov från sjöbottnen fastnade. Numera är nästan alla fartyg utrustade med ekolod, det gäller även fiskebåtar och i inte ringa utsträckning också lite större fritidsbåtar. Ekolodning avsåg från början endast bestämning av djupet till sjö- eller havsbottnen. I dag kan man inte bara göra en sådan djupbestämning mycket noggrant men också, om ljudfrekvensen ligger någorlunda lågt, översta avgöra bottensedimentets tjocklek och beskaffenhet i grova drag. Detta har för t. ex. praktisk betydelse fiskare, som vid bottentrålning önskar veta huruvida bottnen är lämplig för trålning, dvs. mjuk och hinderfri. Fiskare kan också använda ekolodning i horisontalled (asdic).

Av bestämmelsen i 8 S skyddslagen framgår helt klart att det inte är tilllåtet att använda ekolod annat än efter tillstånd, såvitt inte lodningen sker av hänsyn till fartygets säkra framförande eller för dess säkerställande. Vid samtal med marinstaben, som handlägger tillståndsärenden, har detta också bekräftats.

Praxis i tillståndsärenden är att tillstånd til meddelas restriklodning tivt. Det förekommer ett antal ärenden om tillstånd årligen. Som exempel på fall där tillstånd getts kan tas att tillstånd begärs för utförande av lodning i vetenskapligt syfte. Även segelsällskap och båtsportorganisationer har i en del fall ansökt om tillstånd till lodning. Det har t. ex. varit fråga om att man önskat loda i en vik för att undersöka om viken kan vara lämplig att utmärka som naturhamn. Meningen är därvid vanligtvis att naturhamnen skall utmärkas i båtsportkort eller dokumenteras på annat sätt, så att den kan utnyttjas av båtfarare. I dessa fall synes praxis vara att tillstånd lämnas till lodning. Det har också förekommit att man sökt tillstånd att loda inom ett större område för att ta reda på om området kan användas för kappsegling. En sådan ansökan gällde ett vattenområde utanför Luleå. I det fallet gavs inte tillstånd till lodning.

Förbud mot lodning och sjömätning fanns redan i lagen den 9 maj 1913 innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar och överfördes i sak oförändrat till den nu gällande skyddslagen. Sedan bestämmelsens tillkomst har den tekniska utvecklingen gått framåt och det har naturligtvis också gällt möjligheterna att under-

söka ett vattenområde. Av särskiit intresse i detta sammanhang är t111komsten av eko10det.

Idag finns ekolod instaiierade inte bara på hande1sfartyg och liknande större fartyg. Snart sagt varje fiskebåt är också utrustad med ekoiod. På många fritidsbåtar - åtminstone de större - finns också ekoiod. Denna

ökande förekomst av ekolod ställer naturiigt nog ti11 prob1em vad gä11er Iodningsförbudets efterievnad och inte minst när det gä11er möj1igheten att kontroilera denna.

Det är ailmänt känt att fiskare använder ek01odet i stor utsträckning och för Iite oiika syften. Ett användningsområde är att man har ek01od för att 1oka1isera fiskstim. Det är uppenbart att det i ett sådant fa11 inte är fråga om lodning som behövs för fartygets framförande e11er säkerställande. Om bestämmelsen om Iodning t01kas eniigt sin orda1yde1se ska11 sådan Iodning inte få ske annat än efter särskilt ti11stånd. Saken är dock att det sökts tilistånd för iodning i nu angivet syfte. Probiemet har a1drig därför inte stäilts på sin spets. Det vore ju också en egendomiig konsekvens om fiskare inte fick sig av ekoiod som hjäipmedel i sin begagna I dag är det he1t enkeit så att man biundar för proyrkesverksamhet. biemet.

Som förut används också för bottenundersökning i syfte sagts eko1odning att ta reda är Iämpiig för tråining. Inte he11er detta kan på om bottnen vara ti11åtet. Inte desto mindre är det vä1 känt eniigt 1agens orda1yde1se att den här av Iodning förekommer. I detta fa11et tiilkommer att typen oftast sätt dokumenteras. Också detta är resu1tatet av iodningen på något känt.

av eko1od hos fritidsbåtar kan inte he11er vara prob1emfri Användningen Det kan ju vara fu11t tänkbart att mot bakgrund av gä11ande bestämmeiser. använder ekoiodet för att söka sig nya leder i skären fritidsbåtägare Frågan är hur man ska11 se på ett sådant förfarande. Fritidsbåtgården. råka känna ti11 bestämmeisen - att ägaren kan ju hävda - om han nu sku11e han använder sitt ekoiod för att kunna framföra båten säkert. Mot det kanske inte he11er att invända. Det är ju inte förbjudet att finns något ta de vanliga iederna. Å andra sidan måste syftet med sig fram utanför det krävs ti11stånd för vara ätt förbestämme1sen att i princip iodning hindra att utforskas. Tanken är givetvis att det är utforskning skärgården

i i otillbörliga syften som skall hindras. Det ligger i sakens natur efter- $°m 1599 Skall Skydda mot bl. a. spioneri. Den normala fritidsbåtägaren är inte heller ute i sådant syfte som lagen skall förhindra. Men svårigheten är naturligtvis att avgöra huruvida det i ett visst fall är fråga om sådan utforskning som man vill hindra.

Ett sätt att lösa den här angivna problematiken är att gå den väg som man med gällande lagstiftning valt, nämligen att ha ett i det närmaste generellt förbud mot lodning. Det gick nog också bra 1913 och kanske även 1940, men i dag är den lösningen inte lika självklar mot bakgrund av hur tekniken på det här området har utvecklats. Det synes onekligen som om bestämmelsen om lodning komit i otakt med utvecklingen och med vad som är känt om dagens förhållanden.

Att helt slopa bestämmelsen om tillstånd för lodning skulle i och för sig vara ett bekvämt sätt att komma ur de svårigheter som är förknippade med bestämmelsens tillämpning. Men det är ju ändå på det sättet att det finns ett behov av att kunna skydda våra skärgårdar mot otillbörlig utforskning. Vad man väl framför allt vill hindra är att resultatet av lodning dokumenteras. Ett förbud mot att göra beskrivning av havsbottnen skulle då ligga nära till hands att införa. Det är bara det att ett sådant förbud skulle träffa t. ex. fiskarnas användning av ekolod. Med tanke på att det hittills accepterats att fiskare använder ekolod för att bottnen kartlägga skulle det kanske stöta på vissa svårigheter att nu få förståelse för ett sådant förbud. Och att göra undantag för en viss yrkeskategori kan te sig tvivelaktigt.

Ett förbud av det slag som senast nämnts skulle komma snubblande nära sjömätning. Sjömätning omfattar huvudsakligen lokalisering, mätning och redovisning av vattendjup. Tillvägagångssättet är, oberoende av om det gäller kustsjömätning eller utsjömätning, att man lodar med ekolod. Den som läser bestämmelsen måste ju fråga sig vad det är för skillnad mellan ett förbud mot sjömätning och ett förbud mot att dokumentera resultatet av lodning.

Vad man vill komma åt är att hindra den typ av lodning som har ett otillbörligt syfte. Att formulera ett lodningsförbud så att det enbart riktar sig mot otillbörliga förfaranden kan dock verka något egendomligt med tanke på att lagens huvudsyfte är att hindra vissa former av otillbörliga förfaranden. Det blir så att säga tårta på tårta.

En väg att komma runt problemet vore kanske att flytta bestännelsen från

en reviderad skyddslag till en annan lämplig lag eller förordning. Det är

visserligen så att avsikten med ett förbud mot sjömätning och lodning har

klara beröringspunkter med de ändamål som ligger bakom skyddslagen, men

det kan inte vara något avgörande hinder mot att flytta bestänmelsen.

Bestämmelsen i 8 S intar faktiskt en särställning genom att det är det

enda exemplet i lagen på ett generellt förbud, direkt utsagt i lagen. I

alla andra fall krävs att en myndighet fattar beslut om utfärdande av .. förbud. Från systematisk synpunkt vore det kanske t. 0. m. en fördel om .. förbudet mot sjömätning och lodning fick en annan placering. Närmast till .. hands ligger i så fall en författning som reglerar eller tar sikte på

-...z..w,._=.

sjötrafik. Därigenom kunde man kanske också hoppas att förbudet fick större eftersom sjöfarare kan tänkas ta reda på innehållet i en spridning, sådan författning. Man kan i detta sammanhang peka på det förbud som finns ,u

mot fotografering från fartyg. Det förbudet har på sätt och vis samma

allmänna räckvidd som ett närmare avgränsat förbud mot lodning skulle få.

har fått i uppdrag att utreda frågor om Utredningen genom tilläggsdirektiv S sekretess i samband med framställning och distribution av landskapsin-

också se över .i

formation. Det kan i det sammanhanget vara lämpligt att

bestämmelserna och sjömätning. lägger därför inte om lodning Utredningen nu fram som innebär att förbudet mot lodning och sjömätning . något förslag . . . slopas eller flyttas från skyddslagen. .

.;mpvnuh-Avfuvvqn-.a

7.3 Skyddsobjekt

I direktiven till utredningen inte behöver undersöka utredningen sägs att det ÖB har om nuvarande skyddsföremål har något skyddsvärde; anges att

redovisat uppgifter därom till regeringen.

Den redovisning som ÖB har lämnat till regeringen angående skyddsföremål

Utredningen har för sin del inte bygger på den nu gällande skyddslagen. att ett mer begränsat innehåll och användfunnit anledning ge skyddslagen Snarare är det viset att behovet av ett ningsområde än den nu har. på det av det ger har ökat och att därmed antalet skydd slag_som skyddslagen Det skulle dock inte vara möjligt att skyddsvärda objekt också har ökat. x tänkbara skyddsobjekt. Utvecklingen i göra en fullständig genomgång av alla riskerade att förlora sin går dessutom så snabbt att en sådan uppräkning med att i detta sammanaktualitet inom relativt kort tid. En annan risk

hang räkna upp tänkbara skyddsobjekt kunde vara att den lade fast lagens tillämpningsområde på ett inte önskvärt sätt.

Eftersom utredningen inte avser att inskränka tillämpningsområdet för skyddslagen kommer objekt som i dag är skyddsföremål att omfattas även av den skyddslag som utredningen lägger fram förslag om. Den fortsatta behandlingen vad gäller skyddsobjekt kommer därför att koncentreras till de delar där utredningen anser att skyddslagens tillämpningsområde bör utvidgas.

7.3.1 Med anknytning till det militära försvaret

Den nuvarande skyddslagen skiljer mellan militära och civila skyddsföremål. Till nñlitära skyddsföremål hänförs objekt som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning. Med civilt skyddsföremål avses objekt som utan att tillhöra eller nyttjas av försvarsväsendet ändå är av betydelse för det militära försvaret. Som civilt skyddsföremål räknas också objekt som är av betydelse för folkförsörjningen.

Den systematik som den nuvarande skyddslagen bygger på vad gäller uppdelningen i militära och civila skyddsföremål är enligt utredningens mening både ändamålsenlig och naturlig. Utredningen har därför i sitt förslag utgått från att man även i framtiden skall ha en indelning i militära och civila skyddsföremål. Till militära skyddsföremål skall enligt utredningen räknas objekt som försvarsmakten äger, hyr eller arrenderar. I andra fall är det fråga om ett civilt skyddsföremål.

7.3.1.1 Anläggningar m. m.

Den nuvarande skyddslagen ger möjlighet att skydda anläggning, inrättning, fartyg och luftfartyg. Dessa typer av objekt skall även fortsättningsvis kunna skyddas med stöd av skyddslagen under förutsättning att objektet i fråga behöver skyddas mot sabotage och spioneri eller mot röjande av hemlig uppgift. Det är som tidigare sagts inte utredningens sak att ange vilka typer av anläggningar etc. som avses. Urvalet måste göras av de militära myndigheter som har säkerhetsansvaret för objektet och som bäst kan bedöma objektets säkerhetsmässiga betydelse.

En lag med skyddslagens syfte måste vara så utformad att den kan tillämpas under de skiftande förhållanden som kan förutses. måste också Utformningen vara sådan att utvecklingen inte springer ifrån lagens innehåll och gör den otidsenlig. Den snabba utveckling som präglar samhället i stort gäller också försvarsmakten och inte minst utvecklingen på försvarsmaterielsidan.

F. n. kan fartyg och luftfartyg ges skydd såsom skyddsföremål. Annan rörlig materiel omfattas dock inte av skyddslagens bestämmelser. Lagen gäller således inte för t. ex. stridsfordon, lastbilar eller bussar. Enligt utredningens mening är det rimligt att även sådan materiel vid behov skall kunna skyddas med stöd av skyddslagen. Utredningen har för övrigt inte kunnat finna något bärande skäl varför inte alla slags materiel som försvarsmakten äger eller på annat sätt disponerar skall kunna skyddas på det sätt som skyddslagen ger möjlighet till. Att man låter all materiel som försvarsmakten disponerar omfattas av skyddsbestämför att skall bli så heltäckande som .«..« melserna torde vara nödvändigt lagen .\: möjligt. Därmed inte sagt att all materiel verkligen måste skyddas. Den saken får avgöras från fall till fall och med beaktande av de syften som

-øaunnvsanvøxhwmpu,

ligger bakom skyddslagen. m.. 7.3.1.2 Områden

Områden där försvarsmakten har anläggningar måste kunna skyddas på samma av att kunna ? sätt som nu är fallet. Behovet skydda områden mot obehörig 1 å insyn inskränker sig dock inte till sådana områden som hyser en försvarsi Senare tiders händelser har visat att det kan inträffa att det anläggning. uppstår behov av ett områdesskydd också i andra fall. Ett exempel härpå har ubåtsincidenterna utgjort.

Vid incidenterna med främmande ubåtar i våra farvatten har man spärrat av de områden där försvarsmakten har bedrivit ubåtsjakt. Även angränsande landområden har därvid spärrats av. Det torde inte råda något tvivel om att det i sådana fall har varit befogat att spärra av mer eller mindre stora områden för längre eller kortare tid. De avspärrningar som hittills beslutats har -- med ett -- grundats på skyddslagens bestännelundantag ser. Olika bestämmelser har härvid lagts till grund för besluten. Tveksamhet har också rått om huruvida skyddslagen verkligen ger utrymme för beslut av detta Det är en tveksamhet som är fullt om avspärrningar slag.

förståelig. Skyddslagen ger nämligen inte någon klar anvisning an dess användningsområde. Även i andra avseenden har det uppstått tveksamhet såsom beträffande vilken myndighet som skall fatta beslut om avspärrning. Det är en fråga som utredningen återkommer till i ett senare avsnitt.

Enligt utredningens mening är den verksamhet som bedrivs i situationer som de ovan nämnda så känslig att den skall kunna skyddas mot obehörig insyn. De områden som berörs av verksamheten måste därför vid behov kunna spärras av. En sådan avspärrning behövs emellertid inte bara för att skydda själva verksamheten mot insyn, utan också för att inte allmänheten skall komma till skada eller genom sin närvaro försvåra verksamheten. Det måste över huvud taget vara möjligt att genom tillträdesförbud bereda försvarsmakten sådana förutsättningar, som är nödvändiga för att den skall kunna fullgöra de uppgifter som IKFN-förordningen ålägger den. För att undanröja all tveksamhet härom menar utredningen att denna möjlighet direkt skall framgå av lagens bestämmelser.

Utredningen vill också framhålla ett annat fall då det kan finnas behov av att kunna spärra av ett område. Det gäller i samband med bekämpning av sabotagegrupper. Som tidigare sagts ingår som ett allvarligt inslag i hotbilden risken för ett överraskande anfall mot Sverige. I ett sådant scenario kan man räkna med att särskilda sabotagegrupper kan komma att sättas in bl. a. för att oskadliggöra försvarsanläggningar. Även om de utsatta anläggningarna är bevakade kan det inför risken av ett sabotageangrepp vara nödvändigt att utvidga skyddszonen runt själva anläggningen. För att så effektivt som möjligt kunna inskrida mot sabotageförband kan det t. 0. m. visa sig behövligt att avspärra ett helt område inom vilket ett antal anläggningar är belägna. Också denna möjlighet att i ett akut läge belägga ett från försvarssynpunkt viktigt område med tillträdesförbud bör därför finnas och direkt framgå av lagen.

7.3.1.3 Verksamhet

Utredningen har i det föregående (avsnitt 7.2.2.) uttalat, att en totalförsvarsmyndighets verksamhet i form av övningar, prov eller försök skall -- i huvudsaklig anslutning till vad som nu gäller beträffande försvarsmaktens verksamhet -- kunna skyddas mot obehörig insyn. Skyddet skall åstadkommas genom närvaroförbud. Utredningen har också (avsnitt 7.1.1. och 7.3.1.2) behandlat behovet av ett områdesskydd i situationer av typen

ubåtsskyddsoperationer. Även här är det - åtminstone i första hand - en verksamhet som skall skyddas. I detta fall är det emellertid tillträdesskydd som utgör den lämpliga formen.

Vad nu sagts är en illustration till utredningens uttalande i avsnitt 7.2 att olika slag av verksamhet kräver olika skyddsformer.

7.3.2 Övriga totalförsvarsobjekt

I avsnitt 7.3.1 har utredningen redogjort för sin uppfattning att skyddsobjekten bör uppdelas i militära och civila objekt. Detta avsnitt behandlar civila objekt.

När det gäller synen på behovet av skydd för objekt med anknytning till den icke militära delen av samhället har utredningen intagit den ståndpunkten att den nuvarande skyddslagen har ett alltför begränsat tillämp- 5 i ningsområde. Bestämmelsen i 2 S är för sin tillämpning begränsad till anläggningar etc. som “är av betydelse för försvarsväsendet. Det valda uttryckssättet gör inte bara att bestämmelsens tillämpningsområde är begränsat, utan har också lett till tolkningssvårigheter. Det kan många gånger vara svårt att avgöra om en anläggning har betydelse för försvarsväsendet i den mening som avses i skyddslagen. Ett praktiskt exempel på detta är kärnkraftverk. Det visade sig att dessa inte lät sig inrymmas -r › under för försvarsväsendet. Därmed kunde de inte 1 uttrycket av betydelse heller ursprungligen skyddas enligt skyddslagen. För att ändå ge dem det som är möjligt med stöd av skyddslagen blev det nödvändigt att göra skydd ett tillägg till 2 §. X tillägget anges uttryckligen att kärnkraftanlägg- ” ning omfattas av skyddslagen.

annu..

»i inte heller i med den totalför-

»c«_-.:.-.-..-:.›,...

Det begagnade uttrycksättet ligger linje som nu gäller. vara tillämpbar inte bara på svarssyn Lagen måste därför försvarsmaktens och objekt som har betydelse för det militära förobjekt svaret utan objekt inom totalförsvaret som behöver ett särskilt på alla skydd mot sabotage och spioneri.

::v»».-»a.*.ew.›;v.:.u›»..zms

7.3.2.1 Anläggningar m. m.

etc. som skall skyddas av Beträffande en uppräkning av anläggningar u. bestämmelser 1 huvudsak vad som angetts i avsnitt skyddslagens gäller

7.3.1.1. Utredningen har således inte anledning att exemplifiera dessa eller narmare ange efter vilka urvalet grunder skall ske. Utredningen anser dock att i likhet med det militära försvaret skall även för den civila delen av totalförsvaret skyddet utsträckas till att kunna omfatta fordon och viktig nateriel.

En fråga för sig är vad som händer vid leverans av materiel till försvaret. Det kan t. ex. gälla robotar. Innan sådan materiel har överlämnats till försvarsmakten kan en militär chef inte besluta att materielen i fråga skall vara skyddsföremål. Det är emellertid av vikt att materielen även under transport till en förvarings- eller har det säruppläggsplats skilda skydd som det innebär att ha blivit klassificerat som skyddsföremål. Enligt utredningens mening måste det i ett sådant fall åligga den myndighet eller annan som skall leverera materielen och kanske också svara för transporten att sörja för att det finns ett erforderligt skydd. Det torde vara lämpligt att denna bedömning görs i samråd med den militära myndighet som skall motta materielen, så att denna redan vid transport till förvaringsplatsen utgör ett skyddsföremål.

Skyddsvärda objekt förekommer inom många myndigheters ansvarsområden. Inte minst med tanke på nöjligheterna att avdela bevakningsresurser under beredskaps- och krigsförhållanden måste skyddsbehoven angelägenhetsgraderas inom och mellan de olika sektorerna. Utredningen ifrågasätter om inte det vore en naturlig uppgift för ÖCB att verka för allmänna riktlinjer syftande till en lämplig avvägning mellan sektorerna. Det är, som också bör framhållas, vidare angeläget att man uppnår en så jänn skyddsnivå inom hela riket som möjligt. Med riktlinjer av det slag som utredningen har haft i tankarna borde det vara möjligt att uppnå att skyddsnivån blev ungefär likvärdig både sett ur geografisk synpunkt och vad gäller olika sektorer inom totalförsvaret.

7.3.2.2 Områden

Behovet av ett områdesskydd med hänsyn till risken för sabotageangrepp är inte lika påtagligt när det gäller det civila totalförsvaret som i fråga om det militära försvaret. För civila objekt torde skyddsbehovet i allmänhet inskränka sig till det område inom vilket en anläggning är belägen och som tillhör anläggningen. I ett krisläge kan det dock tänkas att t. ex. sabotagehotet blir så starkt att ett större område runt anläggningen kan behöva spärras av för att anläggningen skall kunna ges ett tillfredsstäl-

skydd. Samma möjiighet som bör finnas för miiitära aniäggninaar att

iande

sparra av ett område inför ett hotande sabotageangrepp bör också finnas för civiia aniäggningar.

7.3.2.3 Verksamhet

I avsnitt 7.3.1.3 har utredningen behandiat behovet av skydd för verksamhet som försvarsmakten bedriver. Utredningen har därvid pekat på att det kan finnas ett skyddsbehov vid övningar samt vid prov och försök. Redan i dag finns det möjiighet att med stöd av skyddslagen hindra obehöriga från att vara närvarande vid övningar och försök som försvarsmakten bedriver.

Vad gäiier övriga deiar av totaiförsvaret är iäget ett annat. Verksamhet av typ övningar och försök som bedrivs i en annan totaiförsvarsmyndighets än militär kan inte med dagens skyddsiag beredas ett skydd regi myndighet motsvarande det som kan åstadkommas vid försvarsmaktens övningar och försök. Det är en konsekvens av att inte rönt något infiytande av skyddsiagen yden tota1försvarssyn som nu gä11er. Skyddsiagen är i princip inriktad på

anwa»

att försvarsmaktens behov av särskiida skyddsåtgärder. Med den tiiigodose fa11er andra tota1försvarsmyndigheters eventueiia behov av inriktningen skydd för sin verksamhet utanför ramen för skyddsiagen.

usa..

.vid översynen av skyddsiagen är att den En av utredningens grundtankar ska11 b1i totaiförsvarsanpassad. Bakgrunden härti11 har utredningen för. I iinje härmed Iigger att det inte bara är verktidigare redogjort 4. samhet som försvarsmakten bedriver som ska11 komma i åtnjutande av nñjiigsärskiit och spioneri utan att även andra 3 heten av ett skydd mot sabotage å när de bedriver verk- i totaiförsvarsmyndigheter ska11 ha denna möjiighet, sahet som av säkerhetsskäi behöver skyddas mot obehörig insyn.

7.4 Skydd mot terrorism

att överväga om det är möjiigt att bereda I utredningens uppdrag ingår och inrättningar t. ex. vattentäkter och vissa betydeisefuiia aniäggningar sjukhus skydd med stöd av skyddsiagen på samma sätt som gä11er för miiitära aniäggningar. Övervägandena ska11 ske mot bakgrund av det framväxande terroristhotet.

4.5) finns det i svensk lagstiftning inte Som tidigare sagts (avsnitt som är utformat med direkt sikte på terroristhand1ingar. något straffbud

Däremot finns det bestämmelser som syftar till att förhindra att presumtiva terrorister kan ta sig in i landet. Det finns också bestämmelser som kan tillämpas för att bedriva spaning mot den som kan befaras begå en terroristhandling.

Utredningen har som ett led i arbetet besökt Västtyskland. Vid besöket diskuterades med företrädare för västtyska myndigheter bl. a. frågan an en särskilt mot terrorister riktad lagstiftning. Någon sådan finns inte i Västtyskland och är inte heller aktuell.

Mål för terroristangrepp kan vara militära anläggningar eller anläggningar och byggnader tillhörande den centrala statsförvaltningen. Militära anläggningar är i allmänhet skyddade med stöd av skyddslagen. Beträffande den centrala statsförvaltningen är så däremot inte fallet. Bevakning förekommer dock utan undantag. Det blir möjligt att om så skulle krävas meddela beslut som innebär att skyddslagens bestämmelser blir tilllämpliga på t. ex. byggnader som tillhör den centrala statsförvaltningen. I särskilt hög grad torde det kunna bli fallet vad gäller regeringskansliet. Erforderligt beslut härom skall regeringen själv kunna meddela.

När det gäller vattentäkter och anläggningar för energiförsörjning, som nämns i direktiven, möter det med utredningens förslag inte hinder mot att dessa bereds skydd med stöd av skyddslagen. Kärnkraftverk och en del andra anläggningar som har betydelse för energiförsörjningen skyddas också redan i dag med stöd av skyddslagen. Ett skäl härtill i vart fall när det gäller kärnkraftverk torde vara just risken för att en dylik anläggning kan tänkas bli mål för ett terroristangrepp.

Annorlunda förhåller det sig med exempelvis sjukhus. För dessa torde det inte vara praktiskt genomförbart att meddela t. ex. tillträdesförbud. Detsamma gäller andra typer av anläggningar eller inrättningar som allmänheten måste kunna få tillgång till och som därmed måste stå mer eller mindre öppna för allmänheten. .

Det är utredningens uppfattning att det inte är möjligt att inom ramen för en lagstiftning av det slag det här är fråga om ta in bestämmelser som har till direkt syfte att hindra terroristangrepp. Det kan nog också starkt om en sådan bestämmelse över huvud taget skulle bli särskilt ifrågasättas Denna utredningens uppfattning har bestyrkts inte minst av verkningsfull. det förhållandet att man inte heller i Västtyskland, som får anses ha stor

erfarenhet av terroristhandlingar av skilda har funnit slag, det nöjligt eller meningsfullt att införa regler som tar sikte på att hindra dylika handlingar. Enligt utredningens mening måste hotet från den framväxande internationella terrorismen mötas med andra medel. En annan sak är att tillträdesförbud eller andra former av säkerhetsskydd också i viss utsträckning kan vara ett skydd mot terroristhandlingar. Det förtjänas att nämnas att kärnkraftanläggningar tagits in i skyddslagen av bl. a. det skälet att det är risk att de blir mål för terroristangrepp (se avsnitt 3.2.2).

I detta sammanhang förtjänar bestämmelsen i 22 S polislagen att omnämnas. I paragrafen behandlas de särskilda befogenheter som tillkommer polisen i dess skyddande och förebyggande verksamhet. Polisen har ju huvudansvaret för att skydda allmänheten och vidta förebyggande åtgärder om fara föreför att ett brott kommer att förövas som hotar liv eller hälsa ligger eller kan leda till omfattande förstörelse av egendom såsom hot om sabotage eller allmänfarlig ödeläggelse.

För att 22 § polislagen skall kunna tillämpas krävs dels att det förerisk för ett brott dels att det är fråga om brott av en särskild ligger ett som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller typ, nämligen omfattande förstörelse av egendom. Ett exempel härpå kan vara ett anonymt bombhot. Ett annat att får anledning misstänka att ett våldsamt polisen t. ex. mot en främmande statschef på besök i Sverige. angrepp planeras Brottsrisken behöver i och för inte vara kvalificerad för att parasig skall kunna men man måste alltid kunna peka på att det grafen tillämpas, 8 av särskilda föreligger viss risk för ett brott. 2 på grund omständigheter e 2

vilka får vidta i fall som här sagts. I paragrafen anges åtgärder polisen tillträde till ett hus, rum eller ett annat ställe Hit hör att bereda sig Andra kan vidta är för att söka efter t. ex. sprängmedel. åtgärder polisen H att tillträde till ett visst att stänga till en byggnad eller förbjuda å 4 område eller utrymme.

Beslut om att vidta 22 § polislagen skall fattas av P°1l$ åtgärd enligt Endast om fara är i dröjsmål får en enskild myndigheten, dvs.polischefen. av detta utan föregående prövning av P°1lSmy polisman vidta åtgärd slag digheten.

7.5 Personskydd

Begreppet personskydd är inte entydigt. Normalt avses med personskydd någon form av livvaktsverksamhet. Juristkommissionen (Ju 86:01) med anled. ning av mordet på statsminister Olof Palne behandlar i den första delen av sin rapport den polisiära livvaktsverksamheten (bil ÖB har till 10). utredningen framfört den synpunkten att skyddslagen bör medge vissa befogenheter för militär bevakningspersonal för att, i vissa lägen, skydda personal i nyckelställning.

Ur utredningens synvinkel är det hot mot enskilda representanter för olika delar av totalförsvaret som kan riktas från terrorister och sabotageförband något som det finns all anledning att uppmärksamma. Otvivelaktigt finns det ett behov av skydd mot dessa hot, framför allt i skeden av krigsfara och krig. Utredningen anser emellertid att denna fråga faller utanför skyddslagens systematik och lägger därför inte fram några förslag i ämnet. Utredningen vill dock framhålla att detta är något som är mycket viktigt och därför bör få en ytterligare belysning och en fördjupad analys i någon annan form än vad som utredningen här kan ge.

7.6 Fred- krig; behovet av skydd med hänsyn till yttre förhållanden

Behovet av skydd för de anläggningar, inrättningar, verksamheter etc. som omfattas av skyddslagens tillämpning varierar. Redan mångfalden av objekt som ryms inom skyddslagens tillämpningsområde gör att det uppstår ett varierat skyddsbehov beroende på vilket skyddsvärde som de olika objekten helt allmänt bedöms ha. En annan faktor som starkt påverkar behovet av skydd är de vid en viss tid rådande yttre förhållandena. Hotet mot skyddsobjekten är ju inte alltid lika påtagligt. På en skala fred - krig ökar hotet mot objekten ju närmare man kommer till punkten för krig på en sådan skala.

I den nuvarande skyddslagen har hänsyn tagits till det förhållandet att skyddsbehovet varierar med hänsyn till hotet mot riket. Kretsen av objekt som kan beredas skydd med stöd av skyddslagen vidgas därför enligt 2 S 2 st vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Även bestämmelserna i 3 S om säkerhetsområden och förbud mot fotografering i vissa fall är avsedda att tillämpas under förhållanden som nu sagts.

Enligt utredningens mening är det ofrånkomligt att vid tillämpning av skyddslagens bestämmelser hänsyn måste tas till den situation vari riket befinner sig. Ett yttre hot mot landet måste inverka vid av bedömningen ett objekts skyddsbehov och på vilken nivå skyddet skall ligga.

Skyddsbehovet blir således olika vid fred, skymningsläge och krig. Att dra en skarp gräns mellan dessa olika skeden kan vara svårt. Det gäller kanske framför allt skedet fred - skymningsläge. Än svårare är att en gång för alla lägga fast att ett visst objekt behöver skyddas redan i fredstid, ett annat först i ett skymningsläge och andra först i händelse av krig. Skyddsvärdet hos ett enskilt objekt eller typer av objekt kan nämligen variera från tid till annan. Även möjligheterna att ordna ett verkningsfullt skydd måste beaktas.

i

s

har därför stannat för att - med ett par undantag som strax i

Utredningen skall beröras - inte göra bestämmelsernas tillämpning beroende av att det ett visst hot mot riket. Styrande skall i stället vara föreligger yttre det som bedöms gälla för det skyddsvärda objektet. Den rådande skyddsbehov : situationen - fred, skymningsläge, krig - blir då en faktor bland flera från å

som skall beaktas vid skyddsbedömningen. Om skyddsbedömningen görs Q

dessa bör det också bli möjligt att på ett smidigt sätt E

utgångspunkter uppnå en totalt sett tillfredsställande skyddsnivå.

som nyss nämnts är följande. Möjligheten att spärra av ett De undantag område i samband med bekämpning av sabotagegrupper (avsnitt 7.3.1.2, jfr är avsedd att kunna utnyttjas vid krig eller krigsfara eller när 7.6.2) särskild risk för sabotage bedöms föreligga. Utredningen föreslår eljest vad som kommer att framgår i avsnitt 7.7, att regeringen vidare, enligt skall kunna avdela militära kontrollområden - en motsvarighet till - vid krig eller krigsfara vari riket befinner 2 nuvarande säkerhetsområden under av krig föranledda förhållanden. I sig, eller eljest utomordentliga skall de sålunda angivna förutsättningarna för båda dessa undantagsfall bestäunelsernas tillämpning uttryckligen framgå av lagtexten.

om den föreslagna nya bestämmelsen (se I sammanhanget kan också erinras avsnitt 7.3.1.2) vilken tillträdesförbud får utfärdas för ett omenligt råde där försvarsmakten tas i anspråk för ingripanden enligt IKFN-förord- Ä I detta fall det i sakens natur att bestänmmlsens giltighet ningen. ligger riket befinner sig i krig. i till andra situationer än när är begränsad

7.6.1 Fred

Fred kan mycket förenklat anses råda när det inte finns något yttre hot riktat mot riket. I en sådan situation är också skyddsbehovet lägst. Militära anläggningar och inrättningar, som ju allmänt sett är särskilt utsatta för risken av spioneri, måste dock även i detta läge skyddas. Detsamma gäller t. ex. industrier som tillverkar försvarsmateriel. Andra exempel på verksamheter som redan i fred måste ha ett förhöjt skydd utgör militära övningar och försök.

För icke-militära objekt torde behovet av ett förhöjt skydd inte vara lika stort i fredstid som för rent militära objekt. I många fall kan nog brottsbalkens bestämmelse om straff för olaga intrång vara tillräcklig. Men det finns givetvis anläggningar och inrättningar av icke-militärt slag där detta inte är tillräckligt. Ett särskilt tydligt exempel härpå utgör kärnkraftverken.

7.6.2 Skymningsläge

I ett skymningsläge ökar givetvis antalet objekt som blir i behov av det förhöjda skydd som skyddslagen erbjuder. Ett viktigt skäl härtill är att risken för sabotage bedömts öka i ett skymningsläge. Med tanke härpå är det av största vikt att de myndigheter som har att fatta beslut om skydd enligt skyddslagen redan i fredstid planerar för ett skymningsläge. För att ett beslut om förhöjt skydd skall få någon effekt är det av vikt att

beslutet träder i kraft så snart situationen påkallar detta.

Risken för sabotage är sannolikt särskilt stor i ett skymningsläge. Som tidigare sagts är det dock svårt att avgöra när en fredssituation övergår i ett skymningsläge. Utan att detta går att avgöra kan det tänkas att det kommer indikationer som ger anledning befara att sabotageriskeh ökar för ett objekt. I en sådan situation är det angeläget att kunna möta den befarade sabotagerisken med ett förhöjt skydd i form av t. ex. tillträdesförbud enligt skyddslagen. Utredningen har för sin del funnit ätt en situation som här sagts är så allvarlig att den bör ges en särskild reglering i skyddslagen.

7.6.3 Krig

Det torde inte vara erforderligt att närmare gå in på vilket skyddsbehov

som uppstår i händelse av att riket kommer i krig. Inte heller har utred-

ningen ansett det meningsfullt att försöka peka på vilka objekt som i

händelse av krig är särskilt skyddsvärda.

7.7 Säkerhetsområden

Bestämmelser om säkerhetsområden återfinns i 3 § skyddslagen. Säkerhetsom-

råden kan avdelas av regeringen vid krig eller krigsfara eller annars

under utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Inom ett säkerhets-

område har militär befälhavare de befogenheter enligt skyddslagen som i

andra fall tillkommer länsstyrelsen.

ÖB har till utredningen framfört att möjligheten att avdela säkerhetsom-

råden måste kvarstå. Utredningen har inte funnit något skäl som skulle :

motivera att med säkerhetsområden skall slopas. Däremot kan systemet själva uttrycket säkerhetsområde framstå som varande en mindre lämplig

på de områden som det kan röra sig om. Till säkerhetsområde beteckning skall 3 § också hänföras krigsskådeplats. Med tanke härpå före- i enligt å faller säkerhetsområde vara en missvisande beteckning. Utredningen förors . dar att områdena militära kontrollområden. Det må erinras . ges benämningen om att utredningen i sitt betänkande Militära skyddsområden (SOU 1986:7)

att kontrollområde med den innebörd det har i har förutsatt begreppet

Mxivrvli-máäawwgauxv

nuvarande om skyddsområden och kontrollområden skall försvinna. förordning

..

7.7.1 Militär direktivrätt .:› ø -. » direktivrätt avses rätt för militär myndighet att för särskil-

easaamcavnzx

Med militär civila föreskrifter om fullgörande av dem da fall meddela myndigheter åvilande Härmed förstås vanligen att militär myndighet i krig uppgifter. har rätt att med åsidosättande av eller under bestämda förutsättningar och myndigheter :.

gällande administrativ ordning lydnadsförhållanden

. fall meddela civila myndigheter bindande föreskrifemellan, för konkreta eller inställa viss Den militära direktivrätten ter om att vidta åtgärd.

.g.«-.:saavx»a.›.rt.xs;.uw›.«,.«.

alltså förhållandet mellan militära och civila myndigheter. reglerade

direktivrätt som gällde Av intresse i detta sammanhang är den militära denna bestämmelse fick, om

SAA

enligt 9 S civilförsvarslagen (1960:74). Enligt

det prövades oundgängligen nödvändigt för nödig samordning av civilförsvaret och försvarsmakten, eller efter regeringen regeringens bemyndigande ÖB förordna att nñlitär under myndighet högsta civilförsvarsberedskap fick för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrift om fullgörandet av uppgifter, som åvilade civilförsvaret.

Enligt Kungl. Majats ämbetsskrivelse den 23 maj 1947 till civilförsvarsstyrelsen förelåg direktivrätt för ÖB gentemot civilförsvarsstyrelsen och för militärbefälhavare (armêkårchef, försvarsområdesbefälhavare, fördelnings- och brigadchef) gentemot länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet som löd under länsstyrelsen. I trängande fall tillkom viss direktivrätt även annan militär chef (lägst bataljonschef) gentemot civilförsvarsmyndighet lydande under länsstyrelsen.

I en utredning om militär direktivrätt (Ds Fö 1983:7) uttalades att militär direktivrätt kunde anses överflödig under att förutsättning skyddslagens bestämmelse om säkerhetsområden gavs ett lämpligt innehåll.

I yttrande över den nämnda utredningen uttalade ÖB att inriktningen borde vara att finna former för en mer generell direktivrätt för militär myndighet på lokal nivå. Enligt ÖB var det nödvändigt för att beslut skall kunna fattas tillräckligt snabbt. Vidare anmärkte ÖB att skyddslagön inte tillgodoser dessa önskemål.

Den ovan nämnda utredningen har legat till grund för ändringar i civilförsvarslagen. Ändringarna som trädde i kraft den 1 januari 1987 innebär att den militära direktivrätt som fanns inskriven i 9 S civilförsvarslagen har avskaffats.

I den proposition 1984/85:49 om ändring i civilförsvarslagen som låg till grund för lagändringen anförde föredragande statsrådet: Enligt lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (skyddslagen) har militära myndigheter möjlighet att förbjuda civilbefolkningen tillträde till bl. a. områden där strider pågår. Jag anser att dessa bestämmelser tillgodoser önskemålen om militär direktivrätt i fråga om rätten att vistas inom stridszoner och liknande områden. - Min slutsats blir alltså att den militära direktivrätten sådan den kommer till uttryck i civilförsvarslagen kan avskaffas (s. 65).

Det må anmärkas att det i 3 S skyddslagen inte är fråga om en direktiv rätt, dvs. en rätt för en myndighet att meddela en annan myndighet bindande föreskrifter om att vidta en viss åtgärd. Bestämmelsen innebär ju att E f en militär befälhavare under givna kan få överta förutsättningar länsstyrelsens befogenhet att meddela vissa föreskrifter direkt till allmänheten.

ÖB:s önskemål är, som framgått ovan, att det införs en mer generell direktivrätt för militär myndighet på lokal nivå. Sedan civilförsvarslagen ., ändrats och den militära direktivrätten avskaffats borde, enligt ÖB, i -. , stället bestämmelser införas i skyddslagen som ger militära chefer på lokal nivå nödvändiga befogenheter.

:.,v.:w.2ø2«v-«rn.

För utredningen framstår det som tveksamt om det kan anses ligga inom ramen för uppdraget att komma med förslag till ändringar i den riktning som ÖB önskar. Den militära direktivrätten har dessutom så nyligen avskafv fats att det även mot den bakgrunden kan anses tveksamt om det är på sin e att redan nu föreslå att den militära direktivrätten - om än i beplats form - återinförs. har därför stannat för att endast

w-*u-.wnawwvx-zw

gränsad Utredningen ändra innehållet i bestämmelsen om säkerhetsområden - militära kontrollområden enligt utredningens förslag - så att det står i samklang ned bestämmelserna Inom ett militärt kontrollområde kan således en militär i övrigt. chef som i annat fall tillkomer länsstyrelsen. I sak få de befogenheter överensstämmer det med vad som i dag gäller beträffande säkerhetsområden. Utredningen vill dock påpeka att de befogenheter det här kan gälla kan

röra nog så vittgående beslut, såsom utrymning.

7.8 Vem skall besluta?

Beslut om förbud enligt skyddslagen fattas antingen av militär eller civil Det är en nödvändig och naturlig uppdelning som det inte finns myndighet. någon anledning att ändra på. I allmänhet råder det inte heller någon tvekan om vem som i ett visst fall skall fatta beslutet. Under senare år har det emellertid situationer där det rått tveksamhet om vem uppkommit fatta beslut om t. ex. tillträdesförbud. Vid samtal ._ som egentligen skall som har att ta befattning med skyddslagen har med myndigheter anledning

;)\:v.,..›fv“'s',.'

det visat att det finns delade uppfattningar om vilken mndighet som i sig vissa fall skall fatta beslutet. ..

mrøx

7.8.1 Militära objekt m. m.

Det kan inte råda tvekan om att bes1ut som gä11er militära objekt dvs. anläggning etc, som ägs, hyrs elier arrenderas av försvarsmakten, ska11 utfärdas av miiitär myndighet.

7.8.2 Övriga totaiförsvarsobjekt

Eniigt nu gä11ande skyddslag är det - bortsett från fa11 som avses i 3 S - 1änsstyre1sen som beslutar om förbud eniigt skydds1agen om förbudet avser objekt som inte ti11hör e11er nyttjas av försvarsväsendet. Det är en ordning som framstår som natur1ig och utredningen har inte funnit skäi att ändra på detta.

7.8.3 Biandade objekt

Som nyss nämnts har det i vissa fa11 uppstått osäkerhet om vem som skaii fatta bes1ut om förbud en1igt skyddslagen. Dessa fa11 har rört tiliträdesförbud till större områden i samband med ubåtsskyddsoperationer. 01ika uppfattningar har framförts. En uppfattning är att det måste vara den mi1itära myndigheten som är ansvarig för verksamheten som ska11 fatta beslutet. Andra hävdar att det är 1änsstyre1sen som är behörig besiutsfattare. I något fa11 har miiitär myndighet och Iänsstyrelsen gemensamt fattat bes1ut om tiiiträdesförbud. Var och en av dessa toikningar av skyddsiagen kan sägas ha visst fog för sig.

Den osäkerhet som råder kan inte få bestå. Frågan blir då vem som ska11 fatta bes1ut en1igt skyddsiagen i dessa situationer. Vaiet måste stå me11an miiitär myndighet och 1änsstyre1se. Det kan inte anses iämpiigt att föreskriva att två myndigheter gemensamt ska11 besluta i ett ärende av detta slag.

Den situation som det här är fråga om utmärks av att det är en miiitär verksamhet som ska11 skyddas från insyn. Förbudet har också ti11 syfte att hå11a obehöriga på avstånd för att de inte ska11 störa e11er med sin närvaro hindra verksamheten. De områden som kan b1i aktueHa att avspärra kan b1j mycket stora.

För militär myndighets beslutanderätt talar främst att det rör om sig militär verksamhet. Det medför att det är den militära myndigheten som bäst kan bedöma verksamhetens omfattning i rum och tid. Det skulle också rimma med den allmänna principen att det är den myndighet som driver viss verksamhet som har säkerhetsansvaret härför.

För att länsstyrelsen skall ha beslutanderätten talar å andra sidan också

starka skäl. Det främsta skälet är att det merendels rör sig om stora områden. En avspärrning får därmed betydande konsekvenser för civilbefolkningen, inte bara den som är bosatt inom området utan även andra. Beslutet kan också få verkningar som berör näringslivet. Ett annat skäl som talar

för länsstyrelsen är att länsstyrelsen har ett övergripande ansvar och då inte minst för ordning och säkerhet. En åtgärd som är avsedd att skydda

befolkningen faller därför naturligt inom länsstyrelsens ansvarsområde. finns det skäl som man inte skall bortse från. Det Slutligen psykologiska torde således vara lättare att få gehör för åtgärden om den beslutas av

länsstyrelsen och inte av militären.

har vid en avvägning av de olika skälen funnit att det är Utredningen att det är länsstyrelsen som beslutar om avspärrning när det lämpligast handlar om större områden. Den här uppfattningen har inte mött någon gen- E å de militära som utredningen diskuterat frågan med. saga från myndigheter att ett beslut av detta slag måste föregås av samråd Det är självklart .. mellan militär myndighet och länsstyrelse och att den militära myndig- A.»..=.-.› önskemål vinner beaktande så långt detta hetens på sakkkunskap grundade

.kit-øåwwføva-lsixvltk*

bedöms vara nöjligt.

kan det vara att ett beslut om v1, I situationer som här avses väsentligt att det « fattas snabbt. Med hänsyn därtill anser utredningen avspärrning även

»:«.!;ø^n-..v.

skall finnas en subsidiär regel enligt vilken beslut om avspärrning områden får fattas av en militär chef i väntan på iänsstyrelsens m; av större beslut om det är oundgängligen nödvändigt.

.. -. 7.9 Beslutets kungörande -

Förbud har i princip karaktären av författningar,

skyddslagen

-›«mewaê5*a:›.äe:ñara-v

enligt eftersom de riktar sig till en obestämd krets av personer. Lagen och andra författningar samt (1976:633) om kungörande av lagar skall därför iakttas. Detta författningssamlingsförordningen (1976:725) såvitt gäller

?innan-va

ett krav i länets författningssamling innebär på kungörande

av länsstyrelsen utfärdade beslut. Kungörandekravet gäller dock inte förbud som omfattas av sekretess.

Enligt 9 S lagen om kungörande av lagar och andra författningar gäller särskilda bestämmelser i fråga om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myndighet som tillhör försvarsmakten. I de

föreskrifter, anvisningar och allmänna råd om tillämpningen av säkerhetsskyddskungörelsen (FA SÄK 1982) som fastställts av ÖB och rikspolisstyrelsen, finns bestämmelser om bl. a. dokumentation och tillkännagivande av förbud som meddelats med stöd av skyddslagen. Bestämmelserna har följande lydelse.

Dokumentation

Myndighetens beslut om förbud måste officiellt kunna dokumenteras i registrerad handling hos den beslutande myndigheten. Den geografiska belägenheten av varje fast skyddsföremål skall fram å av dokumentationen. Av den öppna dokumentationen får dock inte framgå n gon uppgift om en anläggnings användning som rör mobilisering eller krig och inte heller belägenheten av sådana skyddsföremål som kan och bör döljas för obehöriga.

Tillkännagivande

Förbud tillkännages i regel genom tydliga anslag (förbudstavlor) eller genom utsatt bevakning. Förbuden kan med hänsyn till allmänhetens informationsbehov dessutom tillkännages i länets författningssamling eller genom annonsering i pressen. Beträffande av försvarsmakten tillfälligt nyttjade lokaler, byggnader eller områden (under övningar, konferenser o.d.; utfärdas erforderliga förbud i samband med övningsbestämmelserna (motsvl. Förbuden offentliggörs i övrigt i den omfattning som bedöms nödvändigt.

Om ett skyddsföremåls läge av sekretesskäl bör döljas görs erforderliga i tillkännagivandet. Beträffande ett hemligt militärt

inskränkningar skyddsförem l anmäler den förbudsmeddelande myndigheten i hemlig skrivelse

det utfärdade förbudet till militärbefälhavaren och länsstyrelsen (länspolischefen) och orienterar berörda lägre territoriella myndigheter och det berörda polisdistriktet.

När det gäller civila skyddsföremål är det länsstyrelsen som meddelar beslut om förbud. I de fallen torde det inte vålla någon tveksamhet hur beslutet skall fattas och kungöras.

Beträffande militära skyddsföremål är förhållandet något annorlunda. Behörig att meddela beslut om förbud enligt skyddslagen är som framgår av 1 § bevakningskungörelsen den på stället varande högste befälhavaren.

Någon viss lägsta nivå på den militära befälhavare, som får besluta om förbud med stöd av skyddslagen, anges inte i eller i bevakningskungörelsen någon annan författning. Det torde därför vara nñjligt för exempelvis en posteringschef eller fartygschef att vid behov meddela ett sådant förbud avseende posteringsområdet respektive fartyget. En given förutsättning är då att det inte finns någon högre chef på platsen. Det kan anmärkas att JO i ett yttrande ifrågasatt om inte föreskriften i 1 S bevakningskungörelsen borde preciseras och om inte en lägsta nivå vad gäller den militära befattningshavaren borde anges.

Utredningen kan i och för sig dela J0:s uppfattning att det våre en fördel

om en viss lägsta nivå föreskrevs beträffande den befattningshavare som är behörig att meddela beslut m förbud enligt skyddslagen. Åtminstone teoretiskt kan f.n. vittgående beslut fattas på relativt låg nivå. Det är å andra sidan inte alldeles enkelt att fastslå vad som i detta sammanhang kan anses vara lägsta tänkbara befattningsnivå. Med tanke på det ansvar för säkerheten som t. ex. en posteringschef eller fartygschef har, torde det vara ofrånkomligt att ge dessa befogenhet att utfärda sådana förbud enligt skyddslagen som säkerheten i det särskilda fallet kräver och som betingas av rådande förhållanden. Det kan knappast heller finnas någon invändning mot att dessa befattningshavare meddelar beslut av detta slag så länge beslutet rör posteringsområdet eller fartyget. Den befattningshavare som har behörighet att meddela beslut enligt skyddslagen måste ha kännedom om tillämpliga bestämmelser och innebörden av självfallet dessa. Detta oavsett på vilken nivå beslutet fattas. I de fall gäller beslutet får mer vittgående konsekvenser är det givetvis angeläget att beslutet kommer att fattas av befattningshavare på högre nivå. I praktiken har detta också varit fallet och har tagit sig det uttrycket att det är t. ex. försvarsområdesbefälhavaren som beslutar om tillträdesförbud som innebär av ett större område och kanske under längre tid. avspärrning är det knappast meningsfullt att föreskriva att Enligt utredningens mening beslut skall fattas t. ex. av lägst officer av överstelöjtnants grad. Från den bestämmelsen måste i så fall göras undantag för vissa vanligt förekom mande fall. Begränsningen får därmed sannolikt inte någon större praktisk effekt. är därför av den uppfattningen att denna fråga måste Utredningen lösas att det får ankomma på ÖB att meddela vägledande råd. på så sätt

vikten av att förbud ut-

Utredningenivill i detta sammanhang understryka

formas och dokumenteras med en sådan noggrannhet, att det inte råder någon eller område som omfattas av förbudet. Detta är av tvekan om vilket objekt

betydelse inte minst då domstolar och andra i efterhand myndigheter skall pröva påståenden om att överträdelse av förbudet skett.

Vad avser tillkännagivandet av förbud kan det ske enligt skyddslagen t. ex. genom att förbudstavlor sätts till upp i anslutning skyddsföremålet eller genom utsatt bevakning. Förbud kan också kungöras i pressen. Det finns inte något som hindrar att allmänheten informeras om förbudet genom poster eller annan personal.

7.9.1 Beslutets ikraftträdande

I 13 S lagen om kungörande av lagar och andra författningar finns en bestänmnlse som föreskriver att det av en författning skall framgå när den träder i kraft. Ett beslut om förbud enligt skyddslagen bör i princip träda i kraft så snart det har meddelats. Även om detta bör vara huvudregeln finns det dock inte något som hindrar att myndigheten, som utfärdar förbudet, anger att beslutet skall börja gälla från viss angiven tid.

7.10 Bevakning och befogenheter för bevakningspersonalen

7.10.l Olika kategorier av bevakningspersonal

I 11 S skyddslagen anges vilka personalkategorier som får tas i anspråk för bevakning av skyddsföremål och vilka befogenheter de har vid bevakningsuppgiftens fullgörande. Enligt paragrafen kan bevakning utföras av personal inom försvarsmakten, polismän och särskilt förordnade skyddsvakter.

Genom en lagändring (SFS 1986:652) som trätt i kraft den 1 juni 1987 har begreppet krigsmän i 11 S ersatts med uttrycket personal inom försvarsmakten. Härigenom har möjligen personkretsen utvidgats något jämfört med paragrafens tidigare lydelse. I den mån andra av försvarsmaktens personal än de som tidigare omfattades av begreppet krigsman får till uppgift att bevaka skyddsföremål bör de ha samma befogenhet som annan bevakningspersonal (prop. 1985/86:9).

Utöver de nu nämnda personalkategorierna bör även tjänstemän ur tullverkets kust- och gränsbevakning kunna tas i anspråk för bevakning av i förhållande till skyddsföremål. Det är en utvidgning av personkretsen

vad som i dag gäller. De skäl som ligger bakom detta ställningstagande skall utredningen återkomma till i avsnitt 7.10.2.3.

7.10.l.1 Persona] inom försvarsmakten

Vad som skall förstås med uttrycket personal inom försvarsmakten torde normalt sett inte föranleda några tolkningssvårigheter. I den i föregående avvsnitt nämnda propositionen sägs visserligen att den ändrade begreppsbestämningen möjligen kan leda till att personkretsen vidgas i förhållande till om uttrycket krigsmän hade bibehållits. Pâ vad sätt det skulle kunna ske anges dock inte.

Man torde kunna utgå från att det är krigsmän som svarar för bevakningen av de skyddsföremål som tillhör försvarsmakten dvs. militära skyddsföremål.

Begreppet krigsman finns definierat dels i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. dels i 21 kap. brottsbalken. Bestämmelsen i brottsbalken gäller dock endast när riket kommer i krig.

Enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. är följande personal krigsmän:

1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värnpliktslagen,

2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor,

3. de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten, -a. 4. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

att 74*›I:w'.

5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisa-

äfaxáñifåäiäösüáfrzät;

tion, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga, -

E6. anställda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, när de tjänstgör

utomlands.

Viket *°mm9” l kris är enligt 3 S nämnda lag följande

0?

personal krigsman:

1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2. polismän som utan att vara vid försvarsmakten är tjänstgöringsskyldiga skyldiga att delta i rikets försvar,

3. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § skyddslagen,

4. alla som annars vistas vid avdelning av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

I 4 S nämnda lag anges att om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 S skall vara krigsmän.

Den personkrets som innefattas i begreppet krigsmän och som således omfattas av uttrycket personal inom försvarsmakten kan alltså skifta med hänsyn till om det råder fred eller krig eller riket befinner sig i krigsfara.

7.10.1.1.1 Allmänna hemvärnet

En hemvärnsman är tjänstgöringsskyldig under hemvärnsberedskap (15 S hemvärnskungörelsen 1970:304). Hemvärnsberedskap inträder vid beredskapstillstånd eller krig eller efter beslut av regeringen. ÖB kan dessutom förordna om hemvärnsberedskap för tiden intill dess regeringen beslutar härom. När en hemvärnsman är tjänstgöringsskyldig är han krigsman och kan då tas i anspråk för bevakning av skyddsföremål.

I förordningen (FFS 1985:3) om hemvärnsmäns medverkan vid bevakning och efterspaning m. m. finns bestämmelser som har betydelse i detta sammanhang. Enligt 1 S är hemvärnsmän i allmänna hemvärnet efter eget åtagande skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet för bl. a. bevakning dels i samband med verksamhet enligt IKFN-förordningen dels med anledning av förbud enligt skyddslagen - bevakning av militära skyddsföremål.

I 11 § nämnda förordning utsägs att hemvärnsmän som tas i anspråk för bevakning eniigt förordningen skall ha genomgått föreskriven utbildning 1

vakttjänst.

med försiag ti11 iag om discipiinförseeiser av krigsmän I prop. 1985/86:9 hemvärnsmän är tjänstgöringsskyidiga i iagens mening ocksa när de * sägs att andra före- J.: fuiigör särskiida uppgifter som de har åtagit sig eniigt

Kwak

skrifter än hemvärnskungöreisen, t. ex. eniigt den ovan nämnda förordningen om medverkan vid bevakning och efterspaning.

kan därför inte råda om att hemvärnsmän i aiimänna hemvärnet Någon tvekan omfattas av begreppet personai inom försvarsmakten. Å

7.10.1.1.2 Driftvärnet

Driftvärnet är en dei av hemvärnet. Det har ti11 uppgift att skydda myne11er och verksamhet och får ej utan dighets företags egna aniäggningar av myndigheten e11er företaget användas för andra uppgifter medgivande (2 § hemvärnskungörelsen 1970:304).

Driftvärnet omfattas inte av bestämmeiserna i förordningen om hemvärnsmäns medverkan vid och efterspaning m. m. För bevakning av ett civi1t bevakning

kan, när hemvärnsberedskap inte råder, varken aHmänna hem- enas;

skyddsföremåi ma.: värnet e11er driftvärnet tas i anspråk. .›..«.»;;. mening har civiia skyddsföremåi många gånger vä1 så Eniigt utredningens

.swu-xu-.xmeoámübøaøwzr

stort som miiitära skyddsföremåi. Detta återspegiar sig dock skyddsvärde ej i de bestämmeiser som styr möjiigheterna att ordna bevakning av skyddsföremåi. att iåta denna obaians bestå finns inte. En bestäm- ;m Något skäi meise bör därför införas som gör det möjiigt att i en särskiit a11var1ig situation ta driftvärnet i anspråk för bevakning av civiia skyddsföremåi på samma sätt som nu gäiier för det ailmänna hemvärnet. En bestämmeise härom bör införas i förordningen (FFS 1985:3) om hemvärnsmäns iämpiigen medverkan vid bevakning och efterspaning m. m.

1 4 § nämnda förordning föreskrivs att hemvärnsmän i a11männa hemvärnet endast får tas i anspråk för bevakning om bevakningen av skyddsföremåiet inte kan ordnas på annat sätt. Denna föreskrift ska11 givetvis också gälia för driftvärnets ianspråktagande. Även bestämmeisen i 11 § om genomgången

utbildning i vakttjänst skall gälla för hemvärnsmän i driftvärnet som tas i anspråk för bevakning.

7.10.Z.1 Skyddsvakter

Skyddsvakter används för bevakning av såväl militära som civila skyddsföremål. De förordnas av försvarsområdesbefälhavare eller annan militär chef såvitt gäller militära skyddsföremål. Skyddsvakter för bevakning av civila skyddsföremål förordnas av länsstyrelsen. Den som förordnas till skyddsvakt skall ha genomgått särskild utbildning enligt de närmare föreskrifter som meddelas av ÖB och RPS. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring när det gäller förordnande och utbildning av skyddsvakter.

7.10.2.2 Polismän

Polismän kan tas i anspråk för bevakning av såväl militära som civila skyddsföremål. Det är inte ovanligt att polismän har till uppgift att se till skyddsföremål och att den tillsynen sker inom ramen för deras ordi-

narie arbetsuppgifter.

7.10.2.3 Tjänstemän ur tullverkets kust- och gränsbevakning

I de uppgifter som åvilar de här avsedda tjänstemännen ingår delvis rent polisiära uppgifter och de har därvid befogenheter som normalt endast tillkommer polismän. Deras arbetsuppgifter medför_att de ofta rör sig i områden - kust och gränstrakter - där det finns skyddsföremål; företrädesvis militära skyddsföremål. Dessa objekts belägenhet är sådan att det är förenat med en hel del besvär att ned nuvarande personalresurser ordna en helt tillfredsställande bevakning och tillsyn. Mot denna bakgrund har utredningen ansett det vara värdefullt med en förstärkning av resurserna för tillsyn och bevakning. Blickarna har då naturligt fallit på tullverkets personal och då i första hand på den personal som tjänstgör vid kust- och gränsbevakningen.

Med tanke på den utbildning och erfarenhet och de befogenheter som denna

personalkategori har kan det knappast möta något hinder om de anförtroddes

uppgift att tillse och ytterst bevaka skyddsföremål. Enligt utredningens mening skulle, som ovan sagts, deras medverkan utgöra en värdefull förstärkning av tillgängliga tillsyns- och bevakningsresurser. Vid samtal som

utredningen har haft med företrädare för tullverket har man också ställt till en sådant arrangemang. Tanken är att de skall medverka i sig positiv tillsynen och bevakningen på ungefär samma sätt som polisen i dag gör. Tillsyns- och bevakningsuppgiften skulle alltså infogas som ett leo i deras ordinarie arbetsuppgifter. Att kustbevakningen kommer att bli en egen ny myndighet torde inte inverka på den här gjorda bedömningen. En kommitté har i uppdrag att utarbeta förslag till ny organisation m.m. för kustbevkning (Dir 1987: 31)

7.10.3 Befogenheter

Bevakningspersonalens befogenheter vid bevakning av skyddsföremål finns reglerade i 11 S skyddslagen. En redogörelse för dessa regler har lämnats i avsnitt 3.2.2. Under arbetets gång har det inte till utredningen framförts någon kritik mot hur föreskrifterna om bevakningspersonalens befogenheter utformats. Utredningen anser för sin del att de befogenheter som tillagts bevakningspersonalen får anses väl avvägda med hänsyn till uppgiftens art.

För bevakningspersonal tillhörande försvarsmakten kompletteras reglerna i 11 § med bestämmelser i Vakt B. I Vakt B finns bestämmelser för vaktchefs och övrig vaktpersonals allmänna åligganden, befogenheter och uppträdande vid bevakning av skyddsföremål.

7.11 Om straff och förverkande

I 7 S skyddslagen finns bestämmelse om straff för den som bryter mot förbud utfärdat med stöd av skyddslagen. Förverkandebestämmelsen finns i 9 S.

7.11.1 Påföljd för överträdelser

Den som bryter mot förbud enligt 1, 2 eller 3 SS döms till böter eller 4 S BrP innebär det att fängelse inte får ådömas på fängelse. Enligt längre tid än ett år.

Precis som nu bör böter och fängelse ingå i straffskalan. En annan fråga är vilket som skall väljas. Valet står mellan att bibehålla straffmaximum den nuvarande gränsen fängelse i högst ett år och att sänka straffmaximum till fängelse i högst sex månader.

En fördel med att sätta straffmaximum vid fängelse i högst sex månader är

att det då blir möjligt att utfärda strafföreläggande vid brott not lagen. En förutsättning för att strafföreläggande skall få utfärdas är nämligen att det inte kan följa svårare straff än fängelse i högst sex månader på brottet.

Ett välgrundat antagande är att böter är och kommer att vara den normala påföljden. Fängelse torde bara i undantagsfall komma att utdömas - i alla fall i fredstid. Under dessa förhållanden har ett straffmaximum på fängelse i högst sex månader en klar fördel genom att det möjliggör utfärdande av strafföreläggande. Det är ett smidigt och praktiskt sätt att åtkomma den som bryter mot lagen med straff.

Straffet för t. ex. spioneri är fängelse i högst sex år. Straffmdnimum är således fängelse 14 dagar. Även om straffmaximum sänks till sex månader finns det således en överlappning i förhållande till straffsatsen för spioneri. Det blir alltså inte något glapp mellan skyddslagens straffbestämmelser och straffet för spioneri.

Om det skulle vara fråga om en så allvarlig gärning att fängelse på flera månader kan övervägas torde det nog vara fråga om en gärning som närmast är att bedöma enligt andra lagrum t. ex. spioneri eller försök eller förberedelse till sådant brott. Det bör därför vara tillräckligt med ett straffmaximum på fängelse i högst sex månader.

I 7 S andra stycket finns en bestämelse om straff för den som genom förklädnad bereder sig tillträde till en anläggning eller liknande som skulle kunna skyddas enligt skyddslagen men för vilken något förbud inte har utfärdats. Denna straffbestämmelse torde kunna utgå. I förarbetena till 1940 års lag anges att betydelsen av stadgandet bl. a. är att straff skall kunna följa för den som obehörigen använder svensk militäruniform. Vid tiden för lagens tillkomst var ett sådant förfarande nämligen inte kriminaliserat.

Numera finns i 17 kap. 15 § brottsbalken en bestämmelse som täcker den brist som förelåg vid skyddslagens tillkomst. Straffbestämmelsen infördes först 1942 och brottet benämns föregivande av allmän ställning.

För föregivande av allmän ställning döms den som obehörigen bär uniform, märke eller tjänstetecken som ger sken av att han tillhör försvarsmakten eller kår i det allmännas tjänst. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.

KOSTNADSFRÅGOR

tilläggsdirektiv (Dir. 1980:20) till samtliga statliga kommittéer Enligt och utredare att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras gäller inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser inom det område som för-

slagen avser.

de förslag som utredningen fram ställer dessa inte några Vad gäller lägger omedelbara krav på ökade resurser för att kunna genomföras. Uredningens innebär visserligen att det blir möjligt att i större utsträckning förslag en anläggning eller med tillträdesförbud. Detta än idag belägga inrättning framför allt och inrättningar som inte tillhör förgäller anläggningar svarsmakten och under fredstida förhållanden. De ökade kostnader som kan tänkas främst vara kostnader för genomgång av vilka anlägguppkomma torde och inrättningar som är i behov av ett bättre tillträdesskydd samt ningar kostnader för och skyltning med anledning av ett beslut om kungörande tillträdesförbud eller liknande. Enligt utredningens bedömning kan det inte komma att röra sig om några större kostnader och i vart fall inte större än att de ryms inom vederbörande myndighets ekonomiska anslag.

Det kan tänkas att ett förbättrat tillträdesskydd i vissa fall kan ställa krav eller tillsyn i en utsträckning som inte behövs idag. Om på bevakning och i vad mån så blir fallet kan utredningen inte med någon grad av säkerhet bedöma. Utredningens förslag innebär inte att kravet på säkerhetsfrämjande åtgärder skärps utan att möjligheterna att vidta sådana åtgärder blir bättre. Det måste ankomma på varje säkerhetsansvarig myndighet att vilka åtgärder som behöver vidtas och vilka resurser man själv avgöra för att anser sig W, anser sig bör avsätta genomföra åtgärderna. Utredningen

att beräkna vilka eventuella kostnadseffekter som _md_

därför inte ha möjlighet ___. . kan följa med förslagen. 4 -_ .

..-./.,.›.,..,-__

m§wâávhü9kFfülaiäidühtøä›-güu,

SPECIALMOTIVERING

1 S I den inledande paragrafen anges lagens syfte. Det huvudsakliga syftet framgår av första meningen.

I likhet med den gällande skyddslagen skall ha till lagen huvudsyfte att kunna bereda skydd mot sabotage och spioneri. Att har detta skyddslagen syfte framgår inte uttryckligen av lagens bestämmelser. Det får ses som en brist hos skyddslagen. För de myndigheter som har att måste tillämpa lagen det vara av värde att tillämpningsområdet direkt kan utläsas av lagtexten. Avsikten är också att undanröja de oklarheter som idag på sina håll kan förekomma om i vilka fall lagens bestämmelser kan tillämpas.

Knytningen till sabotage och spioneri innebär en markering av att lagen skall tillämpas restriktivt och med urskiljning. Det är dock inte avsikten att lagens tillämpningsområde skall bli mer begränsat än idag.

Utöver att skydda mot sabotage och spioneri skall lagen också kunna användas för att skydda mot att hemliga uppgifter röjs. Det har angetts att det skall vara fråga om uppgifter som rör totalförsvaret. Bestämmelsen anknyter i detta avseende till vad som sägs i 2 kap. 2 S första stycket rekretesslagen (1980:100) och som gäller sekretess med hänsyn till rikets säkerhet.

Andra meningen innehåller en nyhet i förhållande till nuvarande skyddslag.

Häri föreskrivs att lagen kan tillämpas för att i vissa fall skydda tredje man mot att bli skadad. Det skall därvid vara fråga om verksamhet som bedrivs av en totalförsvarsmyndighet. Begreppet totalförsvar finns definierat i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalför-

svarets civila del. I 1 S sägs sålunda att med totalförsvaret avses alla

de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets försvar inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförnållanden. Förordningen innehåller också en uppräkning av vilka myndigheter som har uppgifter inom totalförsvaret.

I andra meningen finns också en bestämmelse om att närvaroförbud kan utfärdas för obehöriga om det behövs för att inte verksamhet som en totalförsvarsmyndighet bedriver skall försvåras. En bestämmelse av i stort sett sama innehåll finns i den nuvarande skyddslagen. Huvudsyftet ned (en

bestänlnelsen är att bereda skydd mot sabotage och spioneri. Men den nya bestämmelsen skall också kunna användas i fall där obehörigas närvaro från mer allmänna synpunkter försvårar bedrivandet av viss angiven verksamhet.

Bakgrunden till att lagen skall kunna användas för syften som angetts ovan är framför allt erfarenheterna från gångna års ubåtsskyddsoperationer. Vid den verksamhet som försvarsmakten bedrivit vid dessa tillfällen har det framkommit ett klart behov av att kunna hindra från att vistas obehöriga inte bara inom själva operationsområdet utan kanske också i närheten av detta. I de fall det kan bli tal om vapeninsatser bör utrynune finnas för att vidta åtgärder som går ut på att hindra att allmänheten kaniner till skada. Det torde också vara så att om det finns risk att allmänheten kan skadas så kan det innebära ett hinder för att vapen brukas i den omfattning som kan vara erforderlig.

Man kan anta att motiv som nu sagts redan i dag vägts in vid ett beslut om tillträdesförbud i samband med ubåtsskyddsoperationer. Den gällande skyddslagen ger emellertid inte något stöd för sådana överväganden. Detta har allmänt betraktats som en brist i nuvarande lagstiftning, i synnerhet som det inte torde finnas någon annan lagstiftning som kan åberopas för överväganden av detta slag. Det är svårt att inte anse att det är ett avsevärt men om viss verksamhet t. ex. av det slag som ubåtsskyddsoperationer innebär inte kan bedrivas med all kraft därför att allmänhetens säkerhet inte kan garanteras eller därför att det inte går att hindra obehöriga att med sin närvaro störa verksamheten. l En förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen i paragrafens andra mening är i allmänhet att det är fråga om verksamhet som av sekretesskäl behöver omgärdas med ett tillträdes- eller närvaroförbud. Behovet av att kunna skydda allmänheten mot att komna till skada eller att hindra den från att störa verksamheten i fråga blir ett moment bland flera när det att dimensionera skyddsåtgärder-na och främst sannolikt vid bedömgäller 2 v» ningen av hur stort område som skall beläggas med någon form av restrik- .E tioner. Utredningen har dock funnit att det undantagsvis kan inträffa situationer, då behovet att kunna skydda allmänheten kan bli den avgörande faktorn. I de följande paragraferna anges i vilka fall bestämmelsen kan bli tillämplig.

2 S det är regeringen som får utfärda förbud enligt I paragrafen anges att kan dock delegera uppgiften till viss myndighet eller lagen. Regeringen militär chef. Det överensstämmer med den ordning som gäller idag-

Ett beslut enligt har karaktär skyddslagen av författning. Det skall framgå av författningen när den börjar gälla. Förbud måste enligt skyddslagen kunna gälla med omedelbar verkan. Detta har därför angetts vara huvudregeln vid förbud enligt skyddslagen.

3-8 SS I paragraferna 3-8 behandlas de olika förbud som kan utfärdas med stöd av lagen. 3-6 SS behandlar tillträdesförbud, 7 S närvaroförbud och 8 f förbud mot fotografering och andra former av uppgiftsinhämtande.

3 S I paragrafen ges bestämmelser om tillträdesförbud till unlitära skyddsföremål. Med ett militärt skyddsföremål förstås egendom - även ett område - som tillhör försvarsmakten eller på ett eller annat sätt av disponeras denna. Detta har kommit till uttryck genom att det anges att egendomen ägs, hyrs eller arrenderas av försvarsmakten. I paragrafen finns också en uppräkning av vad slags föremål m. m. som kan beläggas med tillträdesförbud. Den nuvarande uppräkningen i 1 S har kompletterats med fordon och › viktig materiel. Till fordon hänförs t. ex. stridsvagn, men det kan även handla om en lastbil. Behov av att göra en lastbil till skyddsföremål kan finnas om den transporterar viktig eller hemlig materiel.

I första styckets andra mening anges att tillträdesförbud får utsträckas till att avse även ett område som omger det föremål som skall skyddas. Ett tillträdesförbud skulle i vissa fall kunna bli avsevärt försvagat om det inte var möjligt att hålla obehöriga borta från det egentliga skydäsföremålet. Självfallet får inte större område runt föremålet i fråga omfattas av tillträdesförbudet än som är absolut nödvändigt för att inte skyddseffekten skall gå om intet eller bli betydligt försvagad. Det är att märka att detta kan leda till att förbudet behöver utsträckas till ett markområde som inte ägs eller disponeras av försvarsmakten. I ett sådant fall krävs det under normala förhållanden att en överenskommelse kan träffas med markägaren. Det förhållandet att enskild mark behöver beläggas med tillträdesförbud med stöd av denna lag kan således inte i sig åberopas för en inskränkning i en markägares rådighet.

4 § I paragrafen behandlas tillträdesförbud avseende civila skyddsföremål. På samma sätt som beträffande militära skyddsföremål innehåller paragrafen en uppräkning av vad slags egendom som kan beläggas med tillträdesförbud. Det

ga

är här fråga om anläggning etc. som hör till det civila totalförsvaret

I första styckets andra mening anges att tillträdesförbud också får utfärdas för att tillgodose ett särskilt viktigt samhällsintresse. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas på t. ex. anläggning som oberoende av om den kan hänföras till totalförsvaret eller ej är särskilt skyddsvärd. Ett typiskt exempel är kärnkraftanläggningar. Fartyg eller andra transportmedel som används för transport av kärnkraftavfall torde också få räknas hit. Under bestämmelsen faller också industrier som tillverkar försvarsmateriel eller andra för landets försörjning i en krissituation livsviktiga varor.

I tredje meningen finns en bestämmelse motsvarande den i 3 S sista stycket.

5 S Paragrafen saknas i nu gällande skyddslag. Det bakomliggande motivet är att det i dag råder tveksamhet om möjligheten att med stöd av skyddslagen utfärda förbud mot tillträde i samband ned ingripanden enligt IKFN-för- I de fall det blir aktuellt med ingripande enligt IKFN-förordordningen. ningen är situationen så allvarlig att det inte skall råda någon som helst tvekan om att det är möjligt att utfärda tillträdesförbud.

Ett tillträdesförbud i den här behandlade situationen kan behövas av flera olika skäl. Ett skäl är behovet av att försvarsmakten i möjligaste mån skall kunna agera utan att obehöriga får insyn i verksamheten. Det kan vara till men för försvarsmaktens verksamhet såväl för stunden som vid framtida ingripanden om dess taktiska agerande och uppträdande i övrigt kan bli föremål för obehörigas alltför närgångna insyn.

En situation som den som avses med paragrafen kan också tas som ett typfall då det kan vara motiverat att införa restriktioner för allmänheten i att skydda den från att komma till skada. Just vid ingripanden syfte enligt IKFN-förordningen kan det förekomma vapeninsatser, vilket senare tiders händelser tydligt visat. Detta skyddssyfte har särskilt angetts i paragrafen.

6 S

Denna paragraf saknar ochså motsvarighet i gällande skyddslag. Bakgrunden

bestämmelsen är det som blivit alltmer uppmärksammat som till sabotagehot ett överraskande För att möta ett sådant hot är inledning till angrepp.

det inte tillräckligt att bara skydda själv skyddsföremålet, utan skyddet behöver förläggas längre ut från föremålet i fråga. Genom ett tillträdesförbud av här angivet blir det slag möjligt att åstadkomma en bättre övervakning och att ingripa med större effektivitet mot obehöriga som vistas inom ett omrâde som innehåller objekt som kan befaras bli mål för en sabotageattack.

Bestämmelsen är bara avsedd att tillämpas i sådana särskilda situationer då sabotagehotet kan bedömas vara påtagligt eller överhängande. Krigsfara är typiskt en sådan situation. Men det kan ochså finnas andra tillfällen då det finns indikationer förestående på ett sabotage. Det går inte att exakt ange hur förhållandena skall gestalta sig för att särskild risk för sabotage skall anses föreligga. Den saken måste avgöras från fall till fall. Under alla förhållanden är bestämmelsen inte avsedd att tillämpas annat än vid tillfällen då läget är mycket allvarligt.

I andra uaningen ges en möjlighet att utfärda tillträdesförbud till ett område där försvarsmakten kan komma att använda vapen. Bestämmelsen kan ses som ett komplement till 5 S och har införts med tanke på situationer i vilka [KFN-förordningen inte är tillämplig. IKFN-förordningen upphör mämligen att gälla om Sverige kommer i krig.

I paragrafen behandlas situationer i vilka man har anledning räkna med att att vapeninsatser kan bli aktuella. Behovet av att kunna skydda allmänhten mot att komna till skada är då särskilt påtagligt. har därför angetts

Det

att detta skyddsbehov får vägas in vid beslut om tillträdesförbud i dessa fall.

7 S Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt att besluta om närvarcförbud för obehöriga och har sin motsvarighet i gällande skyddslag. Iparagrafen anges vid vilka tillfällen det kan finnas skäl att meddela förbud av här angivet slag, nännigen vid övningar, prov eller försök. Det torde oftast vara vid övningar och liknande som bedrivs av försvarsmakten som bestämmelsen om närvaroförbud kan komna att tillämpas. Men bestämmelsen är för sin tillämpning inte inskränkt till försvarsmaktens verksamhet utan kan användas även inom övriga delar av totalförsvaret.

form av förbud än till- Närvaroförbud kan sägas vara en mindre vittgående trädesförbud. Det torde främst komma i fråga att bes1uta om närvaroförbud i sådana fail där obehöriga för ett visst ti11fä11e måste kunna avvisas utan att det därför är nödvändigt att avspärra ett område. Prov e11er försök kan t. ex. men under hela den tiden är pågå under iånga prioder, det kanske inte att hindra obehöriga från att vistas i området. nödvändigt Det är måhända bara vid vissa känsliga moment som ett sådant behov förenärvaroförbud. I Iigger och då kan insynsskyddet tiiigodoses genom ett fa11 som dessa torde ett närvaroförbud vara en smidigare väg än ti11trädesförbud för att uppnå ett ti11fredsstä11ande skydd. A11mänt sett torde det vara så att ti11trädesförbud oftast är penmanenta e11er i vart fa11 sträcker över en iängre tid medan närvaroförbud har karaktären av sig Det bör anmärkas att paragrafen är det enda fa11 ti11fä11ighets1ösning. där ailmänhetens behov av skydd tiiimäts sjäivständig betyde1se.

I andra stycket har angetts att egendom e11er område som avses i paragrafen är skyddsföremåi. Härav föijer att bestämme1serna om bevakning b1irV ti11ämp1iga, iiksom andra bestämmeiser som anknyter ti11 begreppet skydds-› föremå] .

8 § Paragrafen innehå11er bestämmelser om förbud mot fotografering, avbildningg samt innehav av sprängmede1. Att dessa förbud regieras i och beskrivning en särskiid paragraf innebär inte någon ändring i sak. För tydiighetens sku11 har att förbud av detta siag får utfärdas utan samband med angetts ett tiilträdes- e11er närvaroförbud. Det är dock att märka att förbud av här angivet s1ag bara kan utfärdas under samma förutsättningar som gä11er för utfärdande av ett ti11trädes- eiier närvaroförbud.

innehåiier inte förbud mot aviyssning. An1edningen ti11 Paragrafen något detta är att det som om ett sådant förbud skuiie b1i tämiigen verksynes Ti11 detta kommer att det torde stöta på stora svårigheter att nings1öst. formuiera ett förbud mot aviyssning.

9 §

som innehåiier förbud mot sjömätning e11er iodning och

I paragrafen, motsvarar 8 § i gäiiande iag, har endast företagits den redaktioneiia att straffbestämme1sen utgått. Den återfinns i 21 §. ändringen

10 S Paragrafen motsvarar 3 S i den nu gällande Det enda som skyddslagen. $ki1Jer Parigraferna åt är att begreppet säkerhetsområde mot miliutbytts tärt kontrollområde och att militär befälhavare ersatts med militär chef. De föreslagna ändringarna innebär inte i sak någon ändring.

Inte heller de ändringar som föreslagits beträffande andra stycket innebär i sak någon ändring, utan är endast en modernisering och anpassning till numera begagnade uttryck.

11-12 §§ Paragraferna motsvarar i sak 4-6 SS i den nu gällande skyddslagen. I likhet med vad som gäller för övriga paragrafer har bestämmelserna som riktar sig till en anläggnings ägare eller brukare tagits in under en särskild rubrik. Detta har gjorts för att underlätta förståelsen och förbättra systematiken.

11 S Paragrafen svarar innehållsmässigt mot 4 S. Av bestämmelsen framgår att den som driver viss verksamhet kan åläggas att vidta åtgärder för att skydda anläggningen eller till säkerställande av driften. Åläggandet kan riktas mot den som driver anläggningen antingen den äger, arrenderar eller sätt är ansvarig för För att ett föreläggande skall på annat anläggningen. kunna komma i fråga måste det gälla en anläggning som används eller avses för totalförsvarsändamål. Detta framgår genom att hänvisning gjorts till 4 S i förslaget, alltså till bestämmelsen om civila skyddsföremål. Det är dock inte nödvändigt att tillträdesförbud har utfärdats för anläggningen och att den sålunda är ett skyddsföremål.

De åtgärder som ett föreläggande kan avse består i vissa särskilt angivna skyddsåtgärder, som kan förhindra skador genom spioneri och sabotage. Det av bevakning, eller reservär fråga om anordnande inhägnad, maskinskydd förråd.

Ersättningsreglerna har ändrats i förhållande till vad som nu gäller. Genom enkäter till länsstyrelserna, som beslutar om föreläggande enligt 4 S, har framkommit att möjligheten att meddela föreläggande om skyddsåtinte utnyttjas. En anledning härtill är att länsstyrelserna saknar gärder medel att ersätta ägare eller innehavare för de kostnader anläggningens som följer med föreläggandet. Ett annat och kanske väl så tungt vägande

102 \ skäl till att några förelägganden inte meddelas är att de industrier eller motsvarande som kan tänkas bli föremål för föreläggande själva har intresse av att vidta skyddsåtgärder.

Mot denna bakgrund har utredningen ansett det vara befogat att ändra reglerna för ersättning. Enligt utredningens förslag skall således ersättning endast utgå om åtgärden är särskilt betungande. Det kan t. ex. vara fallet om föreläggandet riktar sig mot ett mindre företag och avser mcket omfattande åtgärder. Avsikten är dock att det endast 1 undantagsfall skall bli tal om ersättning av statsmedel. Genom att ersättningsreglerna ändras på det sätt som föreslagits är det utredningens förhoppning att bestämmelsen skall komma att utnyttjas i större omfattning.

12 § Paragrafen har viss motsvarighet i 5 S nu gällande skyddslag. Andra ändringar har inte föreslagits än som följer av att 4 S har ändrats.

13 § Av paragrafen framgår att ett föreläggande får förenas ned vite. Detsamma gäller ett beslut om att tåla besiktning.

Beträffande vitet gäller bestämmelserna i lagen om viten. Några särskilda föreskrifter om nytt förhöjt vite och utdömande av vite behövs därför inte. Paragrafens lydelse har jämkats i anledning härav.

14 § Paragrafens första stycke motsvarar helt 10 § i nu gällande skyddslag.

I ett nytt andra stycke har angetts att särskilda föreskrifter för bevakmeddelas av myndighet som regeringen bestämmer. I den till lagen ning hörande med tillämpningsföreskrifter anges att dessa föreförordningen skrifter meddelas av ÖB eller rikspolisstyrelsen.

15 § Paragrafen har sin motsvarighet i 11 § i den nu gällande skyddslagen.

Under ur försvarsmakten faller hemvärnet, såväl allbegreppet personal männa hemvärnet som driftvärnet.

Biand bevakningspersona1 har också upptagits tjänstemän som nu ti11hör tu11verkets kust- och gränsbevakning. I avsnitt 7.10.2.3 har bakgrunden ti11 detta förs1ag utvecklats närmare. Som där sagts kommer kustbevakningen att bii en egen myndighet under försvarsdepartementet. När så b1ir fa11et ter det sig än mer naturiigt att även persona1 inom kustbevakningen kan tas i anspråk för bevakning av skyddsföremåi.

Vad gäiier bevakningspersona1ens befogenheter har någon ändring inte föres1agits i förhå11ande ti11 vad som gäller idag.

Po1is1agen innehåller bestämme1ser om vad som skal] iakttas i an1edning av att en person omhändertas. Dessa bestämmeiser gä11er även för bevakningspersonal som bevakar skyddsföremåi. Även bestämmeiserna i p01is1agen om rätt att använda våid äger ti11ämpning på bevakningspersona1en. Att så är fallet har angetts genom att hänvisning gjorts ti11 po1is1agens bestämmeiser i dessa avseenden.

I sista stycket har angetts att områden som avses i 5 S och 6 S, dvs. anråden där ingripanden med stöd av IKFN-förordningen sker och förbudsområden, är 1ikstä11da med skyddsföremål vad gä11er bevakning och bevakningspersona1ens befogenheter en1igt 15 §.

16-17 §5 Dessa paragrafer motsvarar helt 12 och 13 §§ i den nu gä11ande skydds- 1agen.

18-20 SS I dessa paragrafer har tagits in vissa bestämme1ser om passerti11stånd, som nu finns i en särskild kungöres1e.

Passerti11stånd har en direkt kopp1ing ti11 skydds1agen och innefattar bevis om rätt att få ti11träde ti11 ett skyddsföremå1. Det har för utredningen framstått som naturligt att genom bestämme1ser i skydds1agen regiera rätten ti11 ti11träde ti11 ett skyddsföremå1. Utredningen har därför - med viss modifiering - fört över de centra1a bestämme1serna om passerti11stånd tiil skyddsiagen.

18 § I paragrafen anges vem som är behörig att vinna tillträde till ett skyddsföremål. Detta har uttryckts på så sätt att det för tillträde till ett skyddsföremål har i princip uppställts krav på passertillstånd. Derna ordning stämmer överens med vad som gäller enligt kungörelsen om passertillstånd.

19 § Passertillstånd meddelas av den myndighet eller det företag som har säkerhetsansvaret för det skyddsföremål som passertillståndet skall avse.

Detta stämmer också överens med vad som gäller i dag. Det finns enligt utredningens uppfattning inte heller något skäl att ändra på detta. Den som har ansvaret för säkerheten bör i linje härmed vara den som avgör vem som skall få tillträde till det skyddade föremålet eller området.

skall vara att det krävs passertillstånd för att få tillträde Huvudregeln till ett skyddsföremål. Det kan emellertid inträffa fall där det inte är eller i vart fall skulle vara förenat med svårigheter att fullt ut möjligt ett krav på passertillstånd. Ett exempel på detta kan vara upprätthålla att tillträdesförbud utfärdas för ett större område. Om det inom området finns bofast kan det många gånger vara orimligt att kräa befolkning I sådana fall måste man välja en smidigare väg. För att

passertillstånd.

detta har angetts att det går att göra undantag från kravet göra nöjligt av särskilda skäl. Det blir naturligtvis den som är på passertillstånd säkerhetsansvarig som får bedöma om det finns skäl att tillämpa undantags-

regeln.

20 § innehåller vilka krav som skall ställas upp för att en Denna paragraf skall få passertillstånd. Det är samma krav som nu gäller enligt person kungörelsen om passertillstånd.

finns utöver bestämmelser motsvarande dem som I den gällande kungörelsen

antal bestämmelser av administrativ natur som i förts in i lagen ett

skall hanteras i olika avseen-

detalj anger hur frågan om passertillstånd

Det är bestämmelser som det med den av den tillståndsgivande myndgiheten. att besluta om. Utrednlnge - fördel kan överlämnas åt en central myndighet föreskrifter och allmänna råd i dessa menar att uppgiften att utfärda

avseenden kan delegeras till som därvid rikspolisstyrelsen. skall samråda med överbefälhavaren.

21 S Paragrafen innehåller bestännnlser om straff för den som överträder ett förbud utfärdat med stöd av skyddslagen. Paragrafen har jämkats så att straffmaximum sänkts till fängelse i högst sex månader. De närmare skälen härför har redovisats under avsnitt 7.11.1.

23 S I paragrafen återfinns de förverkandebestämmelser som är intagna i 9 S i den nu gällande skyddslagen. Paragrafen har enbart undergått redaktionella ändringar.

24 S De grundläggande bestämmelserna om beslag står att finna 1 rättegångsbalken. Dessa bestämmelser äger tillämpning även vid beslag som sker i anledning av brott mot skyddslagen. Fullt ut kan dock inte rättegångsbalkens bestämelser om beslag tillämpas. I några avseenden måste dessa modifieras. För det första måste rätten att ta egendom 1 beslag tillkomma all bevakningspersonal och inte enbart polismän. Detta har angetts i punkt 1. För det andra skall tidsfristen för åtals väckande inte gälla gtnerellt vid beslag enligt skyddslagen. Den som drabbas av beslag kan dock alltid begära rättens prövning av säkerhetsåtgärden. Härigenom menar utredningen att det är tillräckligt sörjt för att rättssäkerheten ej blir åsidosatt.

UTREDNINGEN (Fö 1982:03) 1 1 Bilaga OM TILLTRÄDESSKYDD

FRÅGOR RÖRANDE SKYDDSLAGEN

l_§ skzddslagen

1. Typer av skyddsföremâlz a/ Vilka slags objekt aa/ beläggs enligt praxis med tillträdesförbud, ab/ bör enligt en reviderad skyddslag kunna beläggas med tillträdesförbud?

b/ Vad gäller beträffande fredsetablissemang?

c/ Finns det behov av skydd för mobila objekt i större utsträckning än vad skyddslagen nu medger (FMV)?

Bör ändras - i så fall hur? d/ uppräkningen

2. Vad skall förstås med uttrycket företag i fred, vid och i krig?

incidenter

3. Är ordet närvara lämpligt med hänsyn till den innebörd man vill lägga i företag?

4. På vilken nivå bör beslutanderätten ligga i olika situationer på skalan fred - krig? (Se yttrande av JO 1985/86 s 224 FF.)

5. I de fall förbud meddelats har det då avsett alla de begränsningar som nämns i 1 S, eller har förbudet inskränkts till att enbart avse t.ex. tillträde?

3 § skyddslagen

för bestämmande av säker- 1. Sker någon planering hetsområden? Vad utgår man då ifrån?

kan det röra sig om? Vilken storleksordning Antal och utsträckning.

i samråd med länsstyrelse och/ Sker planeringen eller annan myndighet?

utforma förbud enligt 3 § 1 5 Hur avser man att Vilka skall anses som obehöriga?

överlämnade för- I ÖB till utredningen tidigare att behov kunde slag ang. skyddsområden angavs av särskilda förbudsområden? Vad avse finnas härmed?

sk ddsla en §_§

vara möjligt att försvåra 1. Skulle det praktiskt genom att utspaning av undervattensanordningar avseende öar eller stränw låta tillträdesförbud även visst vattenområde därutanför? der omfatta

10 § skyddslagen

1. I vilken utsträckning har militära myndigheter meddelat förordnande för skyddsvakter?

Vilka personer har fått skyddsvaktsförordnande - ev. personal vid bevakningsföretag?

Hur ersätts ekonomiskt? skyddsvakter

11 S skyddslagen

1. Vilka synpunkter kan läggas på bestämmelserna om befogenheter för krigsmän m.fl? Jfr J0:s uttalande i Töre-fallet.

ÖVRIGA FRÅGOR

1. Vilka syften skulle beslut om avspärrning av områden i samband med incidenter tillgodose utöver dem som nuvarande skyddslag avser att tillgodose, dvs. att försvåra spioneri och sabotage?

2. Finns det behov av att med stöd av en reviderad skyddslag kunna avspärra större områden för begränsad tid p.g.a. militär verksamhet, t.ex. försök, prov eller arbeten?

3. Vilken myndighet bör besluta om avspärrning i fall som ovan - militär eller sagts myndighet civil ex. länsstyrelse?

4. Vem bör ha ansvaret för övervakningen av tilltillträdesförbudets efterlevnad i fall som ovan sagts?

5. Bör bestämmelserna i en ny skyddslag medge situationsanpassning, dvs. att förutsättningarna att meddela förbud skulle kopplas till olika situationer på skalan fred - krig? Hur skulle i så fall olika situationer karakteriseras?

6. Synpunkter och önskemål i övrigt rörande skyddslagen och bevakningskungörelsen?

. Bilaga 2 1 UTREDNINGEN (Fö 1982:03) ou TILLTRÄDESSKYDD

FRÅGOR TILL LÄNSSTYRELSERNA ÄNGÅENDE SKYDDSLAGEN

direktiven (Dir. 1982:29) ingår det som en Enligt del i utredningens uppdrag att se över bestämmelserna i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. (skyddslagen).

Med stöd av skyddslagen kan vissa i lagen beskrivna m.fl. objekt ges ett relativt omfattananläggningar de skydd mot bl.a. tillträde. Skyddslagen ger regeeller, efter regeringens bemyndigande, vederringen börande militär möjlighet att utfärda befälhavare förbud för obehöriga bl.a. att beträda anläggningar, fartyg, luftfartyg eller områden som inrättningar, tillhör eller av försvarsväsendet, att av utnyttjas eller inom sådana anläggningar m.m. ta fotografier eller eller beskrivningar eller göra avbildningar att där inneha sprängämnen (1 S). I fråga om anlägginrättningar, fartyg, luftfartyg eller omningar, råden, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet, får regeringen eller enligt regeringens bemyndigande vederbörande länsstyrelse utfärda sådant förbud. Detsamma gäller beträffande kärnkraftanoch andra anläggningar som avses i 2 S läggningar atomenergilagen (1956:306) (2 § första stycket). Vid eller krigsfara får förbudet utsträckas krig också till anläggningar m.m. som är av betydelse för folkförsörjningen (2 § andra stycket).

I olika sammanhang har det riktats kritik mot skyddslagen. Man har sålunda ansett att lagen borde moderniseras och arbetas om i syfte att skapa bättre möjligheter att samordna tillträdesskyddet inom totalförsvaret. Det har också diskuterats om skyddslagen borde göras tillämplig på anläggningar där sabotagekänslig verksamhet över huvud taget förekommer. Den frågan togs t.ex. upp i samband med att föreskriften om skydd för kärnkraftanläggningar m.m. infördes i lagen (prop. 1977/78:138).

När det gäller den här delen av utredningsuppdraget uttalar föredragande departementschfen följande: skyddslagen, som kom till innan den nuvarande totalförsvarsprincipen hade utvecklats, har tolkats så att utanför lagens tillämpningsområde i fred faller alla anläggningar som inte har en direkt betydelse för det militära försvarets verksamhet. Lagen omfattar således inte vattenkraftanläggningar, anläggningar för energidistribution, vattentäkter, sjukhus, flygplatser m.m. - Den internationella terrorismen erbjuder exempel på att angrepp också riktas mot objekt som inte har militär betydelse. Syftet har då varit att genom hot om förstörelse av egendom som t.ex. har stor betydelse för vitala samhällsfunktioner eller vars förstörande på något annat sätt kan åstadkomma stor skada för samhället förmå detta att för terroristernas krav. Det ge efter har i olika sammanhang efterlysts möjligheter att bereda sådana anläggningar samma skydd som de rent militära objekten. - Utredaren bör belysa möjligheterna att bestämmelserna till att omutvidga fatta av det slag som nu har berörts. anläggningar

skall få underlag för att be- För att utredningen att utvidga skyddslagens belysa möjligheterna stämmelser till att omfatta även civila anlägg-

och har utredningen behov av att ningar objekt få svar från länsstyrelserna på följande frågor avseende dels skyddslagen dels kungörelsen (1940:383) tillämpningen av lagen den angående 1940 med vissa bestämmelser till skydd för 17 maj försvaret m.m. Det är (bevakningskungörelsen). att svaren konkretiseras så långt det år önskvärt t.ex. genom exemplifiering, antalsuppgifmöjligt, ter m.m.

A. 2 § skyddslagen

Hur tolkar den nuvarande orda- 1. länsstyrelsen i första - som eljest är av belydelsen stycket tydelse för försvarsväsendet.

meddelat förbud - kärn- 2:1. Har länsstyrelsen ej - med stöd av 2 S? kraftanläggning

2:2. Vilka av anläggningar eller motsvarande slag har förbudet avsett?

2:3. Har det rört om permanenta eller tidssig begränsade förbud?

I de fall förbud meddelats har det så avsett 2:4. de som nämns i 1 § eller har föralla begränsningar budet inskränkts till att enbart avse t.ex. till-

träde?

2:5. Har det förekommit fall där en framställom förbud skyddslagen inte har bining enligt fallits den att det objekt som avsetts på grund inte bedömts falla under den i 1. nämnda lokatio-

nen .

Har förbud med stöd av 2 § meddelats be- 3:1. träffande industrier?

3:2. Hur serlånsstyrelsen när det gäller industrier eller annan därmed jämförlig verksamhet på förhållandet mellan 2 § och 4 S?

4. Hur ser länsstyrelsen på begränsningen i 2 S andra stycket till krig, krigsfara eller utomordentliga av krig föranledda förhållanden?

5. Har förbud enligt 2 § förberetts att träda i kraft vid krig, krigsfara etc.?

B. 4-6 §§ skyddslagen

1:1. I vilken utsträckninglwr länsstyrelsen meddelat beslut om åläggande enligt 4 §?

1:2. Vilka skyddsåtgärder har i så fall åläggandet avsett?

2. Om 4 § har tillämpats, vilka typer av verksamheter har det då gällt?

3. Vem har tagit initiativ till åläggande enligt 4 § - länsstyrelsen eller annan?

4. Om åläggande enligt 4 S inte har meddelats, vilka har då skälen härtill varit? Har t.ex. ersättningsfrågan spelat in?

5. I vilken utsträckning förekommer det att länsstyrelsen verkställer besiktning enligt 5 §.

6. Har det vid något tillfälle blivit aktuellt att förelägga vite eller att ingripa på annat sätt som sägs i 6 §?

7. Kan något uttalande göras beträffande de berörda industriernas attityd vad gäller åläggande enligt 4 §?

8. Har för egen del någon synpunkt länsstyrelsen vad bestämmelserna i 4-6 §5? gäller

Q. 10 S skyddslagen

meddelat förordnanden för 1. Har länsstyrelsen och hur förordnanden rör det sig skyddsvakt många i så fall om?

- 2. Vilka personer har fått skyddsvaktsförordnande ex. personal vid bevakningsföretag?

åtgärder med 3. Har länsstyrelsen företagit några av föreskriften i paragrafens sista mening? anledning

D. 1 S tredje stycket bevakningskungörelsen

meddelat förbud med stöd av 1. Har länsstyrelsen Vilka områden har det i denna bestämmelse? slags avsett och vilka skäl har legat till grund så fall för beslutet?

det förekommit att framställning gjorts om 2. Har förbud bestämmelsen men att framställningen enligt har bifallits? vad i ett sådant fall legat inte har till grund för beslutet?

E. övriga frågor

1. Finns det inom länet icke-militära anläggningar vore

etc. som det enligt länsstyrelsensuppfattning

kunna t.ex. ett tillträönskvärt att skydda genom desförbud enligt en reviderad skyddslag?

Har om ett tillträdesförbud såsom skydd 2. frågan varit akutell i något sammot terroristhandlingar manhang?

3. vilket stöd finns det enligt länsstyrelsens i dag i skyddslagen eller i andra författmening för att införa tillträdesförbud för ett omningar råde med anledning av försvarsmaktens verksamhet vid t.ex. ubátsincidenter eller liknande händelser?

4. Vilken myndighet bör meddela beslut i fråga om ett förbud av detta slag?

Vilken bör användas för att övervaka ett 5. personal sådant förbuds efterlevnad?

6. Vilka obehöriga bör den befogenheter gentemot ha som utför bevakning eller tillser att personal förbudet mot tillträde efterlevs?

Bilaga 3

Fö$1ê9 till ädT19 l föfordhlngen (FFS 1985:3) om hemvärnsmäns medverkan vid bevakning och efterspaning m. m.

Härigenom föreskrivs att i förordningen skall införas en ny paragraf, 1 a S, av nedan angiven lydelse och att 4 S skall ha nedan angiven lydelse.

1 a S

Hemvärnsmän i driftvärnet är efter eget åtagande att i skyldiga tjänstgöra hemvärnet för bevakning av egen myndighets eller eget företags anläggningar eller verksamhet för vilka utfärdats förbud enligt skyddslagen.

4 S

Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet får tas i anspråk för bevakning av militärt skyddsföremål bara om polispersonal eller annan nnlitär personal inte finns att tillgå. Beslut att ta hemvärnsmän i allmänna hemvärnet i anspråk för sådana uppgifter meddelas av försvarsområdesbefälhavaren.

Hemvärnsmän i driftvärnet får tas i anspåk för bevakning av anläggning eller verksamhet som sägs i 1 a S bara om polispersonal eller annan ndlitär personal inte finns att tillgå. Beslut att ta hemvärnsmän i driftvärnet i anspråk för sådana uppgifter meddelas av driftvärnschef i samråd med militärbefälhavare.

Polischefen i distriktet och. om beslutet meddelats av försvarsområdesbefälhavare, militärbefälhavare skall så snart som möjligt underrättas om beslutet.

Statens offentliga utredningar 1988

%

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Samaüttochsameüng.[s] Frihetfrånansvar.[7]

Utrikesdepartementet gmom Rketagutvecklirlg.[4]

Försvarsdepartementet En ny skvddshs.[8]

Arbetsmarknadsdepartementet Övenynavudiruumgslagsüñxüngau. [l] Kortarevlntat. [2] Arbetsolycka- olyåa ellerarhetslniljöbron[3]

Industridepartementet

Provningochkontroll i internationellsamverkan.[6]

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Översyn av uuanningsiagszirmingen. A. Kortare väntan. A. . Arbelsolycka -olycka eller arbctsmiljöbron? A. . Kunskapsövedöring genom förcmgsmvecklingUD. . Samcrån och sanering. J u. . Provning och kontroll i internationell samverkan. l. . Frihet från ansvar. Ju. . En ny skyddslag. R5.

KUNGL. BIBLIOTEKET

“xgaswoa 17

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91 -38-10123-8 ISSN 037S-250X