Doc 1970:32

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 1

Nr 32

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag titll lag om ändring i lagen (1938:274-) om rätt till jakt m. in., given Stockholm slott den 6 februari 1970. Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, 2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar av förverkandereglerna i jakt­ lagen och fiskerättslagen att de bringas i överensstämmelse med motsvarande regler i brottsbalken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 32

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Förslag

till

1) Lag

om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas, att 21, 22, 30, 31, 34 och 36 §§ lagen (1938: 274) om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

Lös hund må ej medtagas eller in­ Lös hund må ej medtagas eller in­ släppas i annans hägnade jaktpark släppas i annans hägnade jaktpark eller djurgård; sker det, vare hunden eller djurgård; sker det, får jakträtts­ förverkad. innehavaren taga och behålla hun­ den.

22 §-x Löper hund lös i mark där ville­ Löper hund lös i mark där ville­ bråd finnes, äger jakrättsinnehava- bråd finnes, äger jakträttsinnehava­ ren eller hans folk rätt att upptaga ren eller hans folk rätt att upptaga hunden. Det åligger den som sålun­ hunden. Det åligger den som sålun­ da upptagit hund att därom oför­ da upptagit hund att därom ofördröj ligen underrätta hundens ägare dröjligen underrätta hundens ägare eller innehavare eller, om denne är eller innehavare eller, om denne är okänd eller icke kan träffas, polis­ okänd eller icke kan träffas, polis­ myndigheten i orten. Den som vill myndigheten i orten. Den som vill återfå upptagen hund skall lösa den återfå upptagen hund skall lösa den med femtio kronor, om hunden upp­ med femtio kronor, om hunden upp­ tagits under tiden den 1 mars-den 20 tagits under tiden den 1 mars—den augusti, och med tjugofem kronor i 20 augusti, och med tjugofem kro­ annat fall samt utgiva ersättning för nor i annat fall samt utgiva ersättning hundens föda och övriga kostnader. för hundens föda och övriga kostna­ Har ej ägaren eller innehavaren löst der. Har ej ägaren eller innehavaren hunden inom en vecka efter det han löst hunden inom en vecka efter det underrättades om upptagandet eller han underrättades om upptagandet inom två veckor efter det polismyn­ eller inom två veckor efter det polis­ digheten underrättades, är hunden myndigheten underrättades, får jakt­ förverkad. Vill jakträttsinnehavaren rättsinnehavaren behålla hunden. hellre taga lösen, är hundens ägare Väcker han inom en månad efter ut­ eller innehavare skyldig att utgiva gången av nu angiven tid talan om sådan enligt förut angivna grunder, att i stället erhålla lösen, är hundens om talan därom väckes inom en ägare eller innehavare skyldig att ut­ månad från det hunden varit att anse giva sådan enligt förut angivna grun­ såsom förverkad. der.

1 Senaste lydelse 1967: 616.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 3

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

Jagar eller----------------------- å villebrådsbeståndet. Låter hund----------------------- nyss sagts.

30 i Finnes någon hava begått gärning Begår någon brott som avses i 28 varom sägs i 28 eller 29 §, vare ville­ eller 29 § skall villebråd som han bråd som han olovligt dödat, fångat olovligt dödat, fångat eller tillägnat eller tillägnat sig eller fallvilt som sig eller fallvilt som han tillvaratagit, han tillvaratagit eller, därest det icke i den mån sådant byte ej fråntagits kan tillrättaskaffas eller det under­ honom enligt 31 § första stycket, gått förskämning, dess värde för­ förklaras förverkat, om det ej är verkat. uppenbart obilligt. I stället för villebrådet eller fall­ viltet kan dess värde förklaras för­ verkat. Var det----------------------- jaktberättigade personer. Med förverkat----------------------- 2 mom. Vapen, ammunition, annat jakt­ redskap och hund som använts eller medförts som hjälpmedel vid brott som avses i 28 § eller 29 § 1 mom. få förklaras förverkade, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga. I stället för hjälpmedlet kan dess värde förklaras förverkat.

31 §.: 1 mom. Anträffas å bar gärning Anträffas å bär gärning någon någon som olovligt jagar å annans som olovligt jagar å annans jaktom­ jaktområde, må jakträttsinnehava­ råde, må jakträttsinnehavaren eller ren eller den som äger, innehar eller den som äger, innehar eller vårdar vårdar marken så ock deras folk av marken så ock deras folk i fall som den jagande taga förverkat jaktbyte avses i 30 § tredje stycket fråntaga ävensom, till vedermäle och pant, den jagande jaktbytet och eljest taga skjutvapen, annan jaktredskap och detta i beslag ävensom beslagtaga hundar. Vad sålunda tagits till ve­ vapen, ammunition, annat jaktred­ dermäle och pant må behållas, till skap och hund. dess den jagande bjuder rätt för sig. Å område där jakträtt tillkommer Å område där jakträtt tillkommer kronan liksom å de till lapparnas kronan liksom å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade om­ uteslutande begagnande anvisade om­ rådena tillkomme enahanda rätt po­ rådena tillkomme rätt att taga jakt­ lisman och med polismans befogenhet byte och annan i första stycket av­ utrustad ordningsvakt för jaktbevak­ sedd egendom i beslag polisman och ning ävensom personal vid domän­ med polismans befogenhet utrustad verket och vid tullverkets kust- eller ordningsvakt för jaktbevakning även- 1 Senaste lydelse 1967: 616. a Senaste lydelse 1964: 194.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

gränsbevakning samt lappfogde och som personal vid domänverket och tillsynsman vid lappväsendet. vid tullverkets kust- eller gränsbe­ Har den som genom lagakraftvun- vakning samt lappfogde och tillsyns­ nen dom funnits skyldig till olovlig man vid lappväsendet. jakt på annans jaktområde inom två Vad i första och andra styckena år därefter ånyo gjort sig skyldig till är stadgat om den som olovligt jagar sådan förseelse, vare skjutvapen, an­ å annans jaktområde gälle ock i frå­ nan jaktredskap och hundar förbrut­ ga om den som å bar gärning be­ na; och skall därmed förfaras på sätt trädes med jakt, som enligt 29 § 1 föreskrives i 36 §. mom. första stycket är att anse så­ Vad i detta moment är stadgat om som olovlig, eller med sådant tillva­ den som olovligt jagar å annans jakt­ ratagande eller tillägnande, för vil­ område gälle ock i fråga om den som ket han enligt 29 § 1 mom. andra å bar gärning beträdes med jakt, som stycket skall straffas såsom för olov­ enligt 29 § 1 mom. första stycket är lig jakt; och skola, där fråga är om att anse såsom olovlig, eller med så­ djur som jämlikt bestämmelserna dant tillvaratagande eller tillägnan­ i 18 § tillkommer kronan, de i andra de, för vilket han enligt 29 § 1 mom. stycket här ovan omförmälda perso­ andra stycket skall straffas såsom nerna äga att utöva där avsedd rätt för olovlig jakt; och skola, där fråga jämväl å område, där jakträtten till­ är om djur som jämlikt bestämmel­ kommer annan än kronan. serna i 18 § tillkommer kronan, de i Har egendom tagits i beslag, skall andra stycket här ovan omförmälda anmälan därom göras till vederbö­ personerna äga att utöva där avsedd rande polis- eller åklagarmyndighet. rätt jämväl å område, där jakträtten Den som erhållit sådan anmälan har tillkommer annan än kronan. att förfara som om han själv gjort 2 mom. Sätter i fall varom sägs i beslaget. 1 mom. den brottslige sig med våld eller hot om våld till motvärn mot jakträttsinnehavaren, den som äger, innehar eller vårdar marken eller deras folk eller mot i andra stycket av samma moment omförmäld be­ fattningshavare, då någon av dem vill hindra honom från gärningen eller av honom taga vad han åtkom­ mit eller ock fråntaga honom det som må kvarhållas till vedermäle och pant, vare lag som i 8 kap. 8 § brottsbalken sägs.

34 §; Allmän åklagare äge föra talan i Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig jakt å område som fråga om olovlig jakt å område som avses i 5 § 2 mom. så ock å förbry­ avses i 5 § 2 mom. så ock å brott var­ telser om vilka förmäles i 31 § 2 om förmäles i 33 § fjärde stycket mom. samt 33 § fjärde stycket den­ denna lag. na lag.

1 Senaste lydelse 1967: 616.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 5

Såsom målsägande------------------------jaktberättigad person. Innefatta föreskrifter--------------- ------- bestämmelse gällande.

36 §. 1 mom. Av böter som ådömas en­ 1 mom. Av böter som ådömas en­ ligt denna lag ävensom av behållna ligt denna dag ävensom av behållna försäljningssumman av förverkat försäljningssumman av förverkat villebråd eller fallvilt, varom sägs i villebråd eller fallvilt, varom sägs i 30 § tredje stycket, eller av belopp 30 § fjärde stycket, och av hjälp­ som jämlikt första stycket i sagda medel, varom sägs i 30 § femte styc­ paragraf utgives i stället för dylik ket, eller av belopp som må ha för­ egendom tillfälle hälften jaktvårds- klarats förverkat i stället för dylik fonden och återstoden kronan. egendom tillfälle hälften jaktvårdsfonden och återstoden kronan. Efter enahanda grund skall förde­ las vad som må finnas i behåll av för­ säljningssumman för egendom som jämlikt bestämmelserna i 31 § 1 mom. tredje stycket är förbruten, se­ dan panthavare njutit tillgodo sin panträtt enligt samma paragraf. Saknas tillgång till böternas gäl­ dande, skola de förvandlas enligt all­ män lag. 2 mom. Där i----------------------- lämpligt sätt. Annan förverkad eller förbruten Annan förverkad egendom som av­ egendom som avses i denna paragraf ses i denna paragraf skall försäljas skall försäljas å offentlig auktion; å offentlig auktion; dock att, där för­ dock att, där förbrutet redskap ut­ verkat redskap utgöres av skjutva­ gör es av skjutvapen eller är sådant pen eller är sådant som icke må an­ som icke må användas till jakt eller vändas till jakt eller fångst, med fångst, med detsamma skall förfaras detsamma skall förfaras på sätt på sätt Konungen bestämmer. Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Bestämmelserna i 30 § femte stycket gäller ej i fråga om brott som begåtts före ikraftträdandet. I sådant fall gäller fortfarande 31 § 1 mom. tredje styc­ ket samt 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket i deras äldre lydelse.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 32

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Förslag

till

2) Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 36—38 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

36 §. Finnes någon hava bedrivit olov­ Fångst som någon har erhållit ge­ ligt fiske, skall det fångade eller, där nom brott enligt denna lag och som det undergått förskämning eller ej ej enligt 37 § tredje stycket behållits är i behåll, dess värde förklaras för­ av fiskerättshavaren skall förklaras verkat. förverkad, om det ej är uppenbart Fiskeredskap som använts vid fis­ obilligt. ket skall ock förklaras helt eller del­ Fiskeredskap som har använts vis förverkat, såvitt ägaren eller nå­ som hjälpmedel vid brott enligt den­ gon som var i hans ställe uppsåtligen na lag får förklaras förverkat, om det förövat gärningen eller medverkat är påkallat till förebyggande av brott därtill och det ej är uppenbart obil­ eller eljest särskilda skäl föreligga. ligt; finnes redskapet ej i behåll, I stället för fångsten eller redska­ skall i stället dess värde förklaras pet kan dess värde förklaras förver­ förverkat. kat. Vad nu sagts gäller dock ej mot den som i god tro förvärvat fångsten eller redskapet eller särskild rätt där­ till.

37 §•* Ertappas någon å bar gärning, då Ertappas någon å bar gärning, då han bedriver olovligt fiske, eller an­ han bryter mot denna lag, eller an­ träffas redskap för sådant fiske ut­ träffas redskap, som använts vid satt i vattnet, må fisketillsynsman sådant brott, utsatt i vattnet, må som förordnats av länsstyrelsen eller fisketillsynsman som förordnats av fiskeristyrelsen, befälhavare å sta­ länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, tens fartyg, vilket blivit utsänt för befälhavare å statens fartyg, vilket att övervaka ordningen å fiskeplats, blivit utsänt för att övervaka ord­ samt befattningshavare vid tullver­ ningen å fiskeplats, samt befattnings­ kets kustbevakning beslagtaga fångs­ havare vid tullverkets kustbevakning ten och redskapet ävensom båt eller beslagtaga fångsten och redskapet annat, som kan antagas äga betydel- ävensom båt eller annat, som kan an- 1 Senaste lydelse 1955: 42.

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1970 7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

se för utredning om brottet. Enahan­ tagas äga betydelse för utredning om da befogenhet tillkommer, där fisket brottet. Enahanda befogenhet till­ kränker enskild fiskerätt, vederbö­ kommer, där fisket kränker enskild rande rättsägare eller hans folk. fiskerätt, vederbörande rättsägare el­ ler hans folk. Har egendom tagits i beslag enligt Har egendom tagits i beslag enligt första stycket, skall anmälan därom första stycket, skall anmälan därom göras till vederbörande polis- eller göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet eller till närmaste åklagarmyndighet. Den som erhållit polisman. Den som erhållit sådan an­ sådan anmälan har att förfara som mälan har att förfara som om han om han själv gjort beslaget. själv gjort beslaget. Fångst, som----------- av fiskerättsh

38 å -1 Förverkad fångst eller dess värde Innefattar brott enligt denna lag tillfaller, om fisket utan intrång i en­ intrång i enskild fiskerätt, tillfaller skild fiskerätt skett i allmänt vatten förverkad fångst eller dess värde den eller i fiskådra eller om fångsten till­ som innehar rättigheten, om fångs­ lika är förverkad på annan grund än ten ej tillika är förverkad på annan i denna lag är stadgad, kronan och grund än i denna lag är stadgad. eljest den som har den enskilda fis­ Vite får ej förvandlas. kerätten. Förverkat redskap eller dess värde tillfaller kronan. Vite må ej förvandlas till frihets­ straff.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Förverkande av egendom på grund av brott enligt lagen (1950: 596) om rätt till fiske får ej ske hos den som efter brottet men före de nya bestämmel­ sernas ikraftträdande i god tro har mottagit egendomen i gåva. 36 § andra stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande, när fråga är om brott som be­ gåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Senaste lydelse 1955: 42.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 november 1969.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i jaktlagens och fiskerättslagens regler om förverkande och anför.

Inledning

Genom ändringar år 1968 i brottsbalken moderniserades dess regler om förverkande av egendom på grund av brott. Flera av reglerna fick giltig­ het även inom specialstraffrätten och i övrigt blev de normbildande för förverkandelagstiftningen (prop. 1968: 79, 1LU 33, rskr 229). Avsikten var att de specialstraffrättsliga förverkandereglerna skulle i efterhand ses över. Jag anhåller därför att nu få ta upp till behandling frågan om modernise­ ring av förverkandereglerna i lagen (1938: 274) om rätt till jakt (jaktla­ gen) och lagen (1950: 596) om rätt till fiske (fisker ätt slagen).

Gällande bestämmelser

Jaktlagen. Lös hund som tas med eller släpps in i annans hägnade jakt­ park eller djurgård är förverkad (21 §). Om hund löper lös i mark där det finns villebråd får jakträttsinnehavaren eller hans folk upptaga hunden. Skyldighet uppkommer i sådant fall att underrätta hundens ägare eller innehavare eller polismyndigheten. Om hunden inte löses inom viss tid är den förverkad (22 §). När någon begått gärning som bedöms som olovlig jakt är villebråd som han olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tillvara­ tagit eller, om det inte kan tillrättaskaffas eller undergått förskämning, dess värde förverkat (30 § första stycket).

Kungi. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 9

Anträffas någon då han begår gärning som bedöms som olovlig jakt får jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken eller deras folk av den jagande ta förverkat jaktbyte samt till vedermäle och pant, skjutvapen, annat jaktredskap och hundar. Vad som tagits till ve­ dermäle och pant får behållas till dess den jagande bjuder rätt för sig (31 § 1 mom. första och fjärde styckena). Har den, som genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till olovlig jakt på annans jaktområde, inom två år därefter på nytt gjort sig skyldig till sådan förseelse, är skjutvapen, annat jaktredskap och hundar förbrut­ na (31 § 1 mom. tredje stycket). Om den brottslige i fall av olovlig jakt som förut angetts sätter sig till motvärn mot någon som har fråntagningsrätt döms han för egenmäktigt förfarande (31 § 2 mom.). Av böter som ådöms enligt jaktlagen, av behållna försäljningssumman av sådant förverkat villebråd eller fallvilt som är närmare angett i 30 § tredje stycket eller av belopp som utges i stället för sådan egendom till­ faller hälften jaktvårdsfonden och återstoden kronan. Efter samma grund fördelas vad som återstår av försäljningssumman för egendom som är för­ bruten enligt 31 § 1 mom. tredje stycket sedan panthavaren njutit tillgodo sin panträtt. Saknas tillgång till böternas gäldande, skall de förvandlas en­ ligt allmän lag (36 § 1 mom.). Fiskerättslagen. Om någon finnes ha bedrivit olovligt fiske skall det fångade eller, om det undergått förskämning eller inte är i behåll, dess vär­ de förklaras förverkat. Fiskeredskap som använts vid fisket skall också förklaras helt eller delvis förverkat, om ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det inte är uppenbart obilligt. Om redskapet inte finns i behåll skall i stället dess vär­ de förklaras förverkat. Det nu sagda gäller inte mot den som i god tro för­ värvat fångsten eller redskapet eller särskild rätt därtill (36 §). Ertappas någon på bar gärning, då han bedriver olovligt fiske, eller an­ träffas redskap för sådant fiske utsatt i vatten, föreligger rätt för perso­ nal som utövar fisketillsyn m. fl. samt för innehavare av enskild fiskerätt eller hans folk att ta i beslag fångsten och redskapet samt båt eller annat, som kan antas äga betydelse för utredning om brottet. Anmälan om beslag skall göras till polis- eller åklagarmyndighet eller till närmaste polisman. Fångst, som innehavare av enskild fiskerätt eller hans folk tagit i beslag, får fiskerättshavaren utan anmälan behålla om inte annan grund än enligt fiskerättslagen också föreligger (37 §). Förverkad fångst eller dess värde tillfaller kronan, om fisket utan in­ trång i enskild fiskerätt skett i allmänt vatten eller i fiskådra eller om fångsten är förverkad även på annan grund än som föreskrivs i fiskerätts­ lagen. I annat fall tillfaller det förverkade den som har den enskilda fiske­ rätten. Förverkat redskap eller dess värde tillfaller kronan (38 §).

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Allmänstraff rättsliga bestämmelser. Enligt 36 kap. 4 § brottsbalken kan förverkande ske hos a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var eller c) den som beretts vinning genom brottet. Förverkande får vidare ske hos d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt, arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egen­ domen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Egendom får inte förkla­ ras förverkad om den vid brottet tillhörde annan än den som angetts vid a, b eller c. Enligt 36 kap. 12 § brottsbalken tillfaller förverkad egendom kronan, om ej annat är föreskrivet. 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken föreskriver att böter som ej blir betalda skall förvandlas till fängelse, om inte annat är föreskrivet.

Departementschefen

När jaktlagen ändrades år 1967 blev förverkandebestämmelserna föremål endast för redaktionella jämkningar. Departementschefen uttalade emel­ lertid att han avsåg att återkomma till Kungl. Maj :t i dessa frågor i ett se­ nare sammanhang, eftersom en översyn övervägdes inom justitiedeparte­ mentet av brottsbalkens regler om förverkande i syfte bl. a. att göra dessa bestämmelser lämpligare som förebild för specialstraffrätten (prop. 1967: 136, 3LU 52, rskr 331). Nämnda översyn resulterade i 1968 års ändringar i förverkandereglerna i 36 kap. brottsbalken. Flera av dessa regler är nu direkt tillämpliga inom specialstraffrätten. Härigenom har vissa förver­ kanderegler i jaktlagen blivit överflödiga och de bör därför upphävas. Sam­ ma är förhållandet i fråga om fiskerättslagen. I övrigt bör, i enlighet med vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1968: 79, jakt- och fiskerättslagarnas förverkanderegler utformas efter förebild av de alimänstraffrättsliga reglerna. Vidare bör obligatoriskt förverkande inte längre förekomma utan domstolen skall kunna underlåta förverkande av billighetshänsyn. Värdeförverkande görs alternativt och inte subsidiärt i förhål­ lande till sakförverkande. Frågan om vem förverkande bör kunna riktas mot bör regleras på samma sätt som i brottsbalken (36 kap. 4 § första och andra styckena). Det finns därför ej anledning att ge särskilda föreskrifter härom varken i jakt- eller fiskerättslagen.

Jaktlagen

Enligt 21 § och 22 § första stgcket, som innehåller bestämmelser om vil­ lebråds fredande mot hund, är hund förverkad under vissa omständigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 11

Eftersom innebörden av dessa bestämmelser är att hunden utan något for­ mellt beslut om förverkande skall tillfalla jakträttsinnehavaren bör detta komma till klarare uttryck i lagtexten. I överensstämmelse med vad jag anfört i det föregående bör reglerna vi­ dare i övrigt ändras sålunda. I 30 § införs som förutsättning för förverkande av villebråd och fallvilt, att det inte är uppenbart obilligt. Förverkande blir således enligt förslaget fakultativt. Vidare föreslås att värdeförverkande får ske alternativt i stället för subsidiärt i förhållande till förverkande av villebråd eller fallvilt. Enligt 31 § 1 mom. tredje stycket är jaktredskap och hundar förverkade hos den som genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till olovlig jakt på annans jaktområde och inom två år därefter på nytt gjort sig skyldig till sådan förseelse. Denna bestämmelse torde sällan kunna tillämpas, efter­ som domar i dessa mål inte registreras centralt. En sådan ordning är inte tilltredsställande. Bättre torde då vara att såsom i 36 § fiskerättslagen ha en regel om förverkande av hjälpmedel redan vid förstagångsbrott. Som förutsättning bör gälla att förverkande är påkallat till förebyggande av brott eller eljest att särskilda skäl föreligger. Vidare bör möjlighet finnas att i stället för hjälpmedlet förverka dess värde. Bestämmelserna bör få sin plats som nya stycken i 30 §. Jag vill i sammanhanget också något beröra frågan om förverkande av transportmedel. 1949 års jaktutredning föreslog i sitt år 1966 avgivna be­ tänkande att förverkande av transportmedel skulle få ske i fall av brott mot jaktstadgan (jfr. SOU 1966:46 s. 239). Förslaget bemöttes genomgående välvilligt av remissinstanserna men ledde inte till någon författningsåtgärd vid 1967 års revision av jaktlagen. Däremot skärptes straffet för olovlig jakt, då brottet är att anse som grovt, till fängelse i högst ett år. Den om­ ständigheten att jakten skett med otillåten hjälp av motorfordon eller an­ nat motordrivet fortskaffningsmedel är enligt 28 § tredje stycket en om­ ständighet som skall särskilt beaktas vid bedömande huruvida brottet är grovt. Straffskalan har härigenom enligt min mening utformats så att man kan få en lämplig påföljd. En viss återhållsamhet bör därför iakttas i fråga om förverkande i förmögenhetsreducerande och bestraffande syfte. Jag vill därför inte nu föreslå förverkande av transportmedel vid olovlig jakt. Den s. k. fråntagningsrätten i 31 § 1 mom. första stycket för jakträtts­ innehavare in. fl. bör efter förebild av 37 § fiskerättslagen utformas som en befogenhet att ta egendom i beslag. 31 § innehåller en bestämmelse om att jaktredskap och hundar får tas till vedermäle och pant och behållas tills den jagande bjuder rätt för sig. Enligt 34 § tredje stycket kan bl. a. olovlig jakt åtalas av allmän åklagare, om målsäganden angett brottet till åtal. Målsägandens rätt att åtala sådant brott är enligt 20 kap. 8 § rättegångs­ balken därigenom begränsad till sådana fall när åklagaren beslutat att åtal inte skall äga rum. På grund härav och på grund av reglerna i rättegångs­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

balken om utredning i mål som lyder under allmänt åtal och målsägandens möjlighet att få kvarstad eller skingringsförbud kan den ifrågavarande be­ stämmelsen i 31 § inte längre anses ha någon praktisk betydelse och bör därför upphävas. I likhet med vad som gäller enligt 37 § andra stycket fiskerättslagen bör reglerna i 31 § om rätt att ta egendom i beslag kompletteras med en be­ stämmelse om skyldighet att göra anmälan om beslaget till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet samt om skyldighet för den som mottagit sådan anmälan att förfara som om han själv gjort beslaget. Enligt 31 § 2 mom. skall den, som vid olovlig jakt sätter sig till motvärn mot jakträttsinnehavaren eller annan i momentet angiven person när denne vill hindra jägaren från gärningen eller ta från honom vad han kommit åt, straffas enligt 8 kap. 8 § brottsbalken, d. v. s. för egenmäktigt förfaran­ de. Enligt gärningsbeskrivningen omfattar detta brott bl. a. att någon med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något. I Beckmans m. fl. kommentar till brottsbalken, band I, 2 uppl. s. 308 betonas bl. a. att den rätt till självtäkt, som det här är fråga om, är en rätt att kvarhålla eller taga något. Självtäkt är alltså inte detsamma som att hindra någon från att begå brott. I kommentaren anförs vidare. Bestämmelsen i 31 § 2 mom. jaktlagen, vari genom hänvisning till före­ varande lagrum straff belägges motvärn mot jakträttsinnehavare som söker hindra olovlig jakt, utsträcker det straffbara området utöver vad i lagrum­ met självt straffbelägges. Då någon motsvarande bestämmelse icke finns i lagen om rätt till fiske, är det tveksamt, om det straffbara området vid fiske är lika vidsträckt.

Jag vill med anledning härav erinra om att denna fråga behandlades vid tillkomsten av 1950 års fiskerättslag. Departementschefen anförde då att en hänvisning i fiskerättslagen till straffbestämmelsen om egenmäktigt för­ farande måste anses överflödig (prop. 1950: 60 s. 133). Lagrådet och riks­ dagen lämnade detta uttalande utan erinran. Jaktlagens bestämmelse måste med hänsyn till vad sålunda förekommit också anses överflödig och den bör för enhetlighetens skull upphävas. Hänvisningen i 3 4 § till detta mo­ ment bör då också utgå. I 36 § bör göras vissa ändringar som följd av vad jag tidigare föreslagit. Dessutom bör bestämmelserna i denna paragraf om förvandling av böter utgå, eftersom denna fråga som förut nämnts regleras i allmän lag.

Fiskerättslagen

36 § första stycket reglerar förverkande av fångst eller dess värde i fall av olovligt fiske. Andra stycket innehåller bestämmelser om förverkande av fiskeredskap eller dess värde. 37 § innehåller regler om rätt att ta i be­ slag fångst m. m. I enlighet med vad jag anfört i det föregående bör för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 13

verkandereglerna ändras sålunda. I 36 § bör föreskrivas att fångst skall för­ klaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt, och att fiskeredskap som använts som hjälpmedel får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Såsom gäll­ de före lagändringen år 1969 kan förverkande då också ske när någon fis­ kat i strid med vad som gäller om fiskådra (prop. 1969: 42, 3LU 32, rskr 196). I stället för förverkande av fångst eller redskap bör dess värde kun­ na förklaras förverkat. Bestämmelsen i 37 § andra stycket om anmälan av beslag bör ändras till att avse anmälan till polis- eller åklagarmyndighet. Tredje stycket i samma paragraf, vilket ger rätt för fiskerättshavare att utan anmälan behålla beslagtagen fångst, bör upphävas, eftersom förver­ kande föreslås bli fakultativt. Regeln torde dessutom inte ha haft större värde för fiskerättshavaren och anmälan kan ske formlöst per telefon eller på annat sätt.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1970. De nya bestämmelserna är i vissa fall strängare än de nu gällande. Jaktlagen. Enligt 31 § 1 mom. tredje stycket förverkas skjutvapen, annat jaktredskap och hundar endast vid återfallsbrott. Lagförslaget innebär en skärpning genom att återfall inte längre blir förutsättning för förverkande. Vidare skall ammunition kunna tas i beslag och förverkas. Vid förverkande på grund av brott som har begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträ­ dande bör 31 § 1 mom. tredje stycket i sin äldre lydelse tillämpas. Vidare bör 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket i deras äldre ly­ delse tillämpas i fråga om sådant brott. En uttrycklig föreskrift härom bör meddelas. Fiskerättslagen. Enligt 36 § tredje stycket kan förverkande av egendom på grund av olovligt fiske inte ske hos den som efter brottet i god tro för­ värvat egendomen genom bl. a. gåva. På denna punkt innebär de nya be­ stämmelserna en skärpning genom att förverkande enligt 36 § i dess nya lydelse kan ske också hos godtroende gåvotagare på grund av bestämmel­ sen i 36 kap. 4 § brottsbalken. Hos sådan person bör förverkande inte ske när egendomen har mottagits av denne efter brottet men före den nya lagens ikraftträdande. När fråga är om förverkande av fiskeredskap som använts vid olovligt fiske innebär de nya bestämmelserna även den skärpningen att förverkande kan ske också om brottet inte förövats uppsåtligen. Har brottet begåtts före lagens ikraftträdande, bör 36 § andra stycket i sin äldre lydelse tillämpas. Uttrycklig föreskrift i nu berörda avseenden bör meddelas. I övrigt torde de nya bestämmelserna kunna tillämpas genast utan sär­ skild övergångsbestämmelse.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till 1) lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt, 2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­ laga. Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag ur protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, bifaller Hans Maj :t Koungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 15

Bilaga

Förslag

till

1) Lag

om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas, att 21, 22, 30, 31, 34 och 36 §§ lagen (1938: 274) om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

21 §• Lös hund må ej medtagas eller in­ Lös hund må ej medtagas eller in­ släppas i annans hägnade jaktpark släppas i annans hägnade jaktpark eller djurgård; sker det, vare hun­ eller djurgård; sker det, tillfaller den förverkad. hunden jakträttsinnehavaren.

22 i1

Löper hund lös i mark där ville­ Löper hund lös i mark där ville­ bråd finnes, äger jakträttsinnehava­ bråd finnes, äger jakträttsinnehava­ ren eller hans folk rätt att upptaga ren eller hans folk rätt att upptaga hunden. Det åligger den som sålun­ hunden. Det åligger den som sålun­ da upptagit hund att därom oför­ da upptagit hund att därom oför­ dröj ligen underrätta hundens ägare dröj ligen underrätta hundens ägare eller innehavare eller, om denne är eller innehavare eller, om denne är okänd eller icke kan träffas, polis­ okänd eller icke kan träffas, polis­ myndigheten i orten. Den som vill myndigheten i orten. Den som vill återfå upptagen hund skall lösa den återfå upptagen hund skall lösa den med femtio kronor, om hunden upp­ med femtio kronor, om hunden upp­ tagits under tiden den 1 mars—den tagits under tiden den 1 mars—den 20 augusti, och med tjugofem kronor 20 augusti, och med tjugofem kronor i annat fall samt utgiva ersättning i annat fall samt utgiva ersättning för hundens föda och övriga kostna­ för hundens föda och övriga kostna­ der. Har ej ägaren eller innehavaren der. Har ej ägaren eller innehavaren löst hunden inom en vecka efter det löst hunden inom en vecka efter det han underrättades om upptagandet han underrättades om upptagandet eller inom två veckor efter det polis­ eller inom två veckor efter det polis­ myndigheten underrättades, är hun­ myndigheten underrättades, tillfal­ den förverkad. Vill jakträttsinneha­ ler hunden jakträttsinnehavaren. varen hellre taga lösen, är hundens Vill jakträttsinnehavaren hellre taga ägare eller innehavare skyldig att lösen, är hundens ägare eller inne­ utgiva sådan enligt förut angivna havare skyldig att utgiva sådan en- 1 Senaste lydelse 1967: 616.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

grunder, om talan därom väckes in­ ligt förut angivna grunder, om talan om en månad från det hunden varit därom väckes inom en månad från att anse såsom förverkad. det hunden tillföll jakträttsinneha­ varen. Jagar eller--------------------------------- å villebrådsbeståndet. Låter hund---- ---------- ----------------- ---------- — nyss sagts.

30 Finnes någon hava begått gär- Villebråd eller fallvilt som någon ning varom sägs i 28 eller 29 §, vare har erhållit genom brott som avses villebråd som han olovligt dödat, i 28 eller 29 § skall förklaras förver­ fångat eller tillägnat sig eller fall­ kat, om det ej är uppenbart obilligt. vilt som han tillvaratagit eller, dä­ I stället för villebrådet eller fall­ rest det icke kan tillrättaskaffas el­ viltet kan dess värde förklaras för­ ler det undergått förskämning, dess verkat. värde förverkat. Var det—------ j aktberättigade personer. Med förverkat 2 mom. Vapen, ammunition, annat jakt­ redskap och hund som har använts som hjälpmedel vid brott som avses i 28 § eller 29 § 1 mom. får förklaras förverkat, om det är påkallat till fö­ rebyggande av brott eller eljest sär­ skilda skäl föreligga. 1 stället för hjälpmedlet kan dess värde förklaras förverkat.

31 §-1 2 1 mom. Anträffas å bar gärning Anträffas å bar gärning någon någon som olovligt jagar å annans som olovligt jagar å annans jaktom­ jaktområde, må jakträttsinnehava­ råde, må jakträttsinnehavaren eller ren eller den som äger, innehar eller den som äger, innehar eller vårdar vårdar marken så ock deras folk av marken så ock deras folk beslagtaga den jagande taga förverkat jaktbyte jaktbyte ävensom vapen, ammuni­ ävensom, till vedermäle och pant, tion, annat jaktredskap och hund. skjutvapen, annan jaktredskap och hundar. Vad sålunda tagits till ve­ dermäle och pant må behållas, till dess den jagande bjuder rätt för sig. Å område------------------------------- — - vid lappväsendet. Har den som genom lagakraftvun- Vad i första och andra styckena nen dom funnits skyldig till olovlig är stadgat om den som olovligt jagar jakt på annans jaktområde inom två å annans jaktområde gäller ock i år därefter ånyo gjort sig skyldig till fråga om den som å bar gärning besådan förseelse, vare skjutvapen, an­ trädes med jakt, som enligt 29 § 1 nan jaktredskap och hundar förbrut- mom. första stycket är att anse så-

1 Senaste lydelse 1967: 616. 2 Senaste lydelse 1964: 194.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 17

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

na; och skall därmed förfaras på sätt som olovlig, eller med sådant tillva­ föreskrives i 36 §. ratagande eller tillägnande, för vilket Vad i detta moment är stadgat om han enligt 29 § 1 mom. andra styc­ den som olovligt jagar å annans jakt­ ket skall straffas såsom för olovlig område gälle ock i fråga om den som jakt; och skola, där fråga är om djur å bar gärning beträdes med jakt, som som jämlikt bestämmelserna i 18 § enligt 29 § 1 mom. första stycket är tillkommer kronan, de i andra styc­ att anse såsom olovlig, eller med så­ ket här ovan omförmälda personerna dant tillvaratagande eller tillägnan­ äga att utöva där avsedd rätt jämväl de, för vilket han enligt 29 § 1 mom. å område, där jakträtten tillkommer andra stycket skall straffas såsom annan än kronan. för olovlig jakt; och skola, där fråga Har egendom tagits i beslag, skall är om djur som jämlikt bestämmel­ anmälan därom göras till vederbö­ serna i 18 § tillkommer kronan, de i rande polis- eller åklagarmyndighet. andra stycket här ovan omförmälda Den som erhållit sådan anmälan har personerna äga att utöva där avsedd att förfara som om han själv gjort rätt jämväl å område, där jakträtten beslaget. tillkommer annan än kronan. 2 mom. Sätter i fall varom sägs i 1 mom. den brottslige sig med våld eller hot om våld till motvärn mot jakträttsinnehavaren, den som äger, innehar eller vårdar marken eller de­ ras folk eller mot i andra stycket av samma moment omförmäld befatt­ ningshavare, då någon av dem vill hindra honom från gärningen eller av honom taga vad han åtkommit el­ ler ock fråntaga honom det som må kvarhållas till vedermäle och pant, vare lag som i 8 kap. 8 § brottsbal­ ken sägs.

34 §.: Allmän åklagare äge föra talan i Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig jakt å område som fråga om olovlig jakt å område som avses i 5 § 2 mom. så ock å förbry­ avses i 5 § 2 mom. så ock å brott telser om vilka förmäles i 31 § 2 varom förmäles i 33 § fjärde stycket mom. samt 33 § fjärde stycket denna denna lag. lag. Sker intrång detta verk. I övrigt---------------------------- — allmän synpunkt. Såsom målsägande----------- — jaktberättigad person. Innefatta föreskrifter------- ---------- bestämmelse gällande.

36 §.

1 mom. Av böter som ådömas 1 mom. Av böter som ådömas enligt denna lag ävensom av behåll­ enligt denna lag ävensom av behåll­ na försäljningssumman av förverkat na försäljningssumman av förverkat 1 Senaste lydelse 1967: 616.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

villebråd eller fallvilt, varom sägs i villebråd eller fallvilt, varom sägs i 30 § tredje stycket, eller av belopp 30 § fjärde stycket, och av hjälpme­ som jämlikt första stycket i sagda del, varom sägs i 30 § femte stycket, paragraf utgives i stället för dylik eller av belopp som må ha förklarats egendom tillfälle hälften jaktvårds- förverkat i stället för dylik egendom fonden och återstoden kronan. tillfaller hälften jaktvårdsf onden Efter enahanda grund skall förde­ och återstoden kronan. las vad som må finnas i behåll av försäljningssumman för egendom som jämlikt bestämmelserna i 31 § 1 mom. tredje stycket är förbruten, sedan panthavare njutit tillgodo sin panträtt enligt samma paragraf. Saknas tillgång till böternas gäl­ dande, skola de förvandlas enligt all­ män lag. 2 mom. Där i---------------------------- — ■—------- lämpligt sätt. Annan förverkad eller förbruten Annan förverkad egendom som av­ egendom som avses i denna paragraf ses i denna paragraf skall försäljas å skall försäljas å offentlig auktion; offentlig auktion; dock att, där för­ dock att, där förbrutet redskap ut- verkat redskap utgöres av skjutva­ göres av skjutvapen eller är sådant pen eller är sådant som icke må an­ som icke må användas till jakt eller vändas till jakt eller fångst, med fångst, med detsamma skall förfaras detsamma skall förfaras på sätt på sätt Konungen bestämmer. Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. 31 § 1 mom. tredje stycket samt 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om brott som begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970 19

Förslag

till

2) Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 36—38 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse)

36 6. Finnes någon hava bedrivit olov­ Fångst som någon har erhållit ge­ ligt fiske, skall det fångade eller, där nom brott enligt denna lag skall för­ det undergått förskämning eller ej är klaras förverkad, om det ej är up­ i behåll, dess värde förklaras förver­ penbart obilligt. kat. Fiskeredskap som har använts Fiskeredskap som använts vid fis­ som hjälpmedel vid brott enligt den­ ket skall ock förklaras helt eller del­ na lag får förklaras förverkat, om vis förverkat, såvitt ägaren eller nå­ det är påkallat till förebyggande av gon som var i hans ställe uppsåtligen brott eller eljest särskilda skäl före­ förövat gärningen eller medverkat ligga. därtill och det ej är uppenbart obil­ I stället för fångsten eller redska­ ligt; finnes redskapet ej i behåll, pet kan dess värde förklaras förver­ skall i stället dess värde förklaras kat. förverkat. Vad nu sagts gäller dock ej mot den som i god tro förvärvat fångsten eller redskapet eller särskild rätt därtill.

37 §-J Ertappas någon å bar gärning, då Ertappas någon å bar gärning, då han bedriver olovligt fiske, eller an­ han bryter mot denna lag, eller an­ träffas redskap för sådant fiske ut­ träffas redskap, som använts vid så­ satt i vattnet, må fisketillsynsman dant brott, utsatt i vattnet, må fiske­ som förordnats av länsstyrelsen eller tillsynsman som förordnats av läns­ fiskeristyrelsen, befälhavare å sta­ styrelsen eller fiskeristyrelsen, befäl­ tens fartyg, vilket blivit utsänt för havare å statens fartyg, vilket blivit att övervaka ordningen å fiskeplats, utsänt för att övervaka ordningen å samt befattningshavare vid tullver­ fiskeplats, samt befattningshavare kets kustbevakning beslagtaga fångs­ vid tullverkets kustbevakning beslag­ ten och redskapet ävensom båt eller taga fångsten och redskapet ävensom annat, som kan antagas äga betydel- båt eller annat, som kan antagas äga 1 Senaste lydelse 1955: 42.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 ar 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse)

se för utredning om brottet. Enahan­ betydelse för utredning om brottet. da befogenhet tillkommer, där fisket Enahanda befogenhet tillkommer, kränker enskild fiskerätt, vederbö­ där fisket kränker enskild fiskerätt, rande rättsägare eller hans folk. vederbörande rättsägare eller hans Har egendom tagits i beslag enligt folk. första stycket, skall anmälan därom Har egendom tagits i beslag enligt göras till vederbörande polis- eller första stycket, skall anmälan därom åklagarmyndighet eller till närmaste göras till vederbörande polis- eller polisman. Den som erhållit sådan an­ åklagarmyndighet. Den som erhållit mälan har att förfara som om han sådan anmälan har att förfara som själv gjort beslaget. om han själv gjort beslaget. Fångst, som tagits i beslag av in­ nehavaren av enskild fiskerätt eller hans folk, må dock, därest för besla­ get ej tillika föreligger annan grund än i denna lag är stadgad, utan an­ mälan behållas av fiskerättshavaren.

38 §-x Förverkad fångst eller dess värde Innefattar brott enligt denna lag tillfaller, om fisket utan intrång i en­ intrång i enskild fiskerätt, tillfaller skild fiskerätt skett i allmänt vatten förverkad fångst eller dess värde den eller i fiskådra eller om fångsten till- som innehar rättigheten. lilca är förverkad på annan grund än Vite får ej förvandlas. i denna lag är stadgad, kronan och eljest den som har den enskilda fis­ kerätten. Förverkat redskap eller dess värde tillfaller kronan. Vite må ej förvandlas till frihets­ straff.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Förverkande av egendom på grund av brott enligt denna lag får ej ske hos den som efter brottet men före de nya bestämmelsernas ikraftträdande i god tro har mottagit egendomen i gåva. 36 § andra stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande, när fråga är om brott som begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 1955: 42.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970 21

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 januari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet R egner , regeringsrådet M artenius , justitierådet B ernhard , justitierådet H esser . Enligt lagrådet den 13 januari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28 november 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upp­ rättade förslag till 1) lag om ändring i lagen (1938: 27å) om rätt till jakt, 2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsassessorn Stig Wenker.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till jakt

21 och 22 §§ De föreslagna bestämmelserna i 21 och 22 §§, att hund tillfaller jakträtts­ innehavaren, föranleder att ovisshet kan komma att råda i fråga om ansvarig­ heten för hund i fall då jakträttsinnehavaren icke vill ha hunden ävensom under tid då hundägarens rättighet eller skyldighet att enligt 22 § lösa hun­ den ännu består. Med hänsyn härtill torde slutorden i 21 § böra ändras till ”får jakträttsinnehavaren taga och behålla hunden” samt i 22 § första stycket ”tillfaller hunden jakträttsinnehavaren” utbytas mot ”får jakträttsinnehava­ ren behålla hunden”. Härav föranledes att sista meningen i 22 § första styc­ ket bör jämkas.

30 och 31 §§ Verbet ”erhållit” i 30 § första stycket kan ej anses vara lämpligt för alla fall. Exempelvis passar det mindre väl i fråga om villebråd som den jagande förhindras att tillägna sig och överhuvud beträffande fallvilt. Det synes vara att föredraga att nuvarande beskrivning bibehålies.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Det nya femte stycket i 30 § torde böra omfatta icke blott hjälpmedel som använts utan även sådant som medförts vid jakten, således exempelvis all ammunition som den jagande har med sig. Enligt 31 § 1 mom. första stycket i gällande lydelse äger jakträttsinne­ havaren eller annan i hans ställe av den jagande taga förverkat jaktbyte. Med avseende å hjälpmedel som enligt samma stycke får fråntagas den ja­ gande föreskrives, att det sker till vedermäle och pant samt att vad som ta­ gits må behållas till dess den jagande bjuder rätt för sig. Liknande inskränk­ ning gäller icke angående jaktbyte. Grunden för regeln i fråga om jaktbyte är uppenbarligen att dödat eller fångat djur anses i princip tillkomma jakt­ rättsinnehavaren, och regelns innebörd är att han får behålla taget jaktbyte om ej annat följer av särskilda bestämmelser; se i detta hänseende 18 § och 30 § andra och tredje styckena jaktlagen i gällande lydelse samt 31 § jakt­ stadgan. Att regeln har denna innebörd bestyrkes av att bestämmelsen i 36 § 2 mom. första stycket om rätt för beslagare att i viss ordning försälja djur som är underkastat förskämning icke är tillämplig i fall då det förverkade enligt 30 § andra stycket gällande lydelse skall tillkomma jakträttsinneha­ varen. Rätten för jakträttsinnehavare att under de i 31 § angivna omständighe­ terna fråntaga den jagande jaktbyte överensstämmer med den rätt till självtäkt som föreligger enligt tredje punkten i övergångsbestämmelserna till la­ gen (1942: 378) om ändring i vissa delar av strafflagen, vilken punkt enligt 14 § promulgationslagen till brottsbalken alltjämt äger tillämpning. Promulgationslagen till strafflagen innehöll i 16 § punkt 6 bestämmelse om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning. 1 lagen 1942 stadgas att i stället för nämnda bestämmelse skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av den vars besittning rub­ bats eller som är i hans ställe. Vad särskilt angår fallvilt bör därjämte erin­ ras, att 18 § jaktlagen före ändring år 1967 innehöll stadgande att rätten till fallvilt, utom i vissa angivna fall, tillkom jakträttsinnehavaren. Då denna be­ stämmelse 1967 uteslöts anförde departementschefen (se NJA II 1967 s. 540) att det inte behövde utsägas särskilt i lagtexten, att den med rätten till vilt följande rätten till fallvilt, utom i angivna undantagsfall, tillkomme jakt­ rättsinnehavaren. Även om den allmänna regeln om rätt till självtäkt icke kan anses omedelbart gälla i fråga om levande djur i skog och mark, är det uppenbart att regeln hittills betraktats såsom analogivis tillämplig i fråga om dödat djur och fallvilt. Förevarande lagförslag innebär att påträffat jaktbyte får beslagtagas av jakträttsinnehavaren och att om så sker anmälan därom skall göras till poliseller åklagarmyndighet som har att förfara som om myndigheten själv gjort beslaget. Hur med beslagtagen egendom skall förfaras regleras i 27 kap. rätte­ gångsbalken och beslaget består regelmässigt till dess enligt 30 § första styc­ ket förevarande förslag jaktbytet förklaras förverkat. Ändring föreslås inte

Kimgl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970 23

av den ovan berörda föreskriften i 36 § 2 mom. första stycket om rätt för beslagare att i viss ordning försälja i beslag taget djur som är underkastat förskämning. Den föreslagna ordningen synes stå i strid mot den allmänna grundregeln om rätt till självtäkt vid besittningsrubbning. Det måste också för en jakt­ rättsinnehavare, som påträffar olovligt skjutet villebråd, te sig onaturligt att han icke äger omedelbart för egen del förfoga över det skjutna. Såsom sär­ skilt otillfredsställande och opraktisk framstår denna ordning i fall då det skjutna eller dess värde slutligen skall tillkomma jakträttsinnehavaren sedan förverkandeförklaring meddelats; bytet har då merendels blivit skämt och hans möjlighet att i stället utfå förverkat värde lärer ofta vara mycket ringa. Beträffande en motsvarande bestämmelse i fiskerättslagen 37 § tredje stycket om rätt för fiskerättshavare att utan anmälan behålla påträffad fångst har i remissprotokollet anförts, att bestämmelsen borde upphävas, eftersom förverkande enligt förslaget blir fakultativt, dvs. icke skall ske då det är uppenbart obilligt. Att jakt- och fiskerättshavare får behålla utbyte av olovlig jakt och olovligt fiske torde dock knappast kunna anses obilligt mot den jagande eller fiskande. Därvid märkes att det allmänna stadgandet om förverkande i 36 kap. 1 § brottsbalken — som ligger till grund för de föreslagna ändringarna av förverkandereglerna i jakt- och fiskerättslagarna — icke omfattar utbyte av brott som motsvaras av skada för enskild; sådant utbyte förutsättes böra vara åtkomligt för den skadelidande oavsett någon obillighetsprövning. Vad i remissprotokollet i övrigt anförts om det ringa värdet för fiskerättshavare att få behålla fångst synes icke utgöra tillräcklig anledning att ändra de gällande stadgandena. Av anförda skäl hemställer lagrådet, att jakträttsinnehavares nu gällande rättighet att taga förverkat jaktbyte bibehålies för de fall då det förverkade enligt 30 § tredje stycket i förslaget skall tillfalla honom. Beaktas denna hemställan torde 30 § första stycket böra begränsas så att förverkande icke sker då bytet fråntagits den jagande. Härjämte synes i 31 § andra stycket avsedd befogenhet för polisman m. fl. böra inskränkas att avse enbart rätt att taga jaktbyte och annan egendom i beslag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske

Under hänvisning till vad som anförts i fråga om 31 § i förslaget beträf­ fande jaktlagen och med hänsyn till önskvärdheten av likformighet hemstäl­ ler lagrådet, att 37 § tredje stycket i fiskerättslagen bibehålies och att i 36 § första stycket angives att bestämmelsen icke gäller i fråga om fångst som enligt 37 § tredje stycket behållits av fiskerättshavaren.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 februari 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , L undkvist , G eijer , M yrdal , W ickman , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till 1) lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt, 2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Beträffande jaktlagen kan jag biträda de förslag till redaktionella jämk­ ningar som lagrådet förordar i 21, 22 och 30 §§. Även lagrådets förslag i övrigt i fråga om jaktlagen anser jag mig kunna godtaga. I fråga om fiskerättslagen biträder jag på grund av mitt ställningstagande till motsvarande bestämmelse i jaktlagen lagrådets hemställan att 37 § tred­ je stycket behålls. I konsekvens härmed bör också som lagrådet hemställt 36 § första stycket inte gälla fångst som enligt 37 § tredje stycket behållits av fiskerättshavaren. Utöver de ändringar jag sålunda förordat bör ytterligare vissa redaktio­ nella jämkningar vidtas. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att, med de angivna ändringarna, antaga förslagen till 1) lag om ändring i lagen (1938 : 274-) om rätt till jakt, 2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 6 9 0 7 4 6