Statliga företags sponsring

Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU14

Statliga företags sponsring

Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner av vilka den ena - från allmänna motionstiden år 1988 - siktar till en kartläggning av statliga monopolföretags sponsring och den andra till förbud för affärsverken och andra statliga institutioner att delta i sponsring och liknande kommersiella aktiviteter.

Åtta statliga företag har skriftligen lämnat uppgifter och synpunkter i anslutning till den tidigare motionen.

Sammanfattning

Inledningsvis redovisas uppgifter från fem statliga affärsverk och tre statsägda aktiebolag om deras sponsringsverksamhet under de senaste åren. Utskottet avstyrker dels en motion om kartläggning av de statliga monopolföretagens sponsring, dels en motion om lagstiftning mot sponsring från statliga institutioners sida. Den senare motionen får stöd i en reservation (vpk, mp).

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N299 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga monopolföretagens sponsring.

1988/89:N263 av Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om köpfrid som innebär att affärsdrivande verk inte skall tillåtas göra idrottsmän och andra till rörliga annonspelare för sin verksamhet,

2. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om köpfrid som innebär att statliga institutioner skall ägna sig åt det de skall och inte delta i kommersiella jippon och sponsring.

Motiveringen till yrkandena i den sistnämnda motionen - liksom i två

motioner som behandlas av lagutskottet resp. trafikutskottet - finns i den till \

1988/89

NU14

1 Riksdagen 1988189.17sami. Nr 14

konstitutionsutskottet hänvisade motionen 1988/89:K414 om en lag om köpfrid.

Motivering

Från allmänna utgångspunkter torde det vara högst legitimt att företag lämnar ekonomiskt stöd till intressen som står deras verksamhet nära, anförs det i motion 1987/88:N299 (m). Beträffande statliga monopolföretag, såsom postverket och televerket, kan det emellertid knappast åberopas att reklamvärdet är av samma betydelse som i konkurrerande företag. Mot angiven bakgrund borde, menar motionären, de offentliga företagens sponsring kartläggas. Sponsringens omfattning och ekonomiska betydelse såväl för företaget som för de klubbar som kommer i åtnjutande av stöd skulle därvid klarläggas.

Den grundläggande tanken bakom förslaget i motion 1988/89:N255 (mp) om en lagstiftning om köpfrid är att konsumenterna själva skall få rätt att ostört välja den varuinformation som de vill ha för att kunna göra de rationella och kunniga val som ett marknadsekonomiskt samhälle förutsätter. Köpfrid i denna mening skulle innebära en rad åtgärder i form av reklambegränsningar m.m., bland vilka är de som anges i de här aktuella yrkandena.

Allmänt om sponsring Innebörd, beskattning

Reklamskatteutredningen har behandlat sponsring i sitt betänkande (SOU 1988:17) Reklamskatt. I dagligt tal avses, säger utredningen (s. 199), med termen sponsring ofta ett oförpliktande, närmast gåvoliknande understöd till framför allt idrottsmän eller idrottsföreningar, ibland till kulturella institutioner eller evenemang, någon gång till forskningsprojekt. På senare tid har emellertid skett en betydelseförskjutning så att termen numera i allt större utsträckning används för att beteckna ett affärsmässigt avtalsförhållande med ömsesidiga förpliktelser. Denna betydelseförskjutning beror på sponsringens snabbt växande betydelse som marknadsföringsmedel. Dagens sponsorer väntar sig att de för sina sponsorpengar skall få utbyte i form av reklam, goodwill eller annat som ytterst leder till ökad vinst.

Vad utredningen behandlar är ”den affärsmässiga sponsringen, som innebär att en näringsidkare mot ersättning till någon, vanligen en idrottsförening, får hjälp av den senare med sin marknadsföring” (s. 109). Hur marknadsföringen skall utformas och vad de olika parterna har att utföra regleras i sådana fall, vanligen ingående, i avtal som normalt är skriftliga.

Kostnaderna för sponsring inräknas vanligen i kostnaderna för reklam och marknadsföring. När det gäller de större sponsringsprojekten är detta genomgående fallet, och normalt är också att vid inkomsttaxeringen av sponsorföretaget medges avdrag med hela sponsringsbeloppet. Av den konstruktion som avdragsrätten vilar på följer i princip att mottagaren skall inkomstbeskattas för sponsringsbeloppet, eftersom detta utgör vederlag för

1988/89:NU14

en prestation. Då emellertid flertalet mottagare är ideella föreningar, vilka är 1988/89:NU 14 skattemässigt gynnade på olika sätt, blir beskattningen ofta lindrig. Reklambeskattning av sponsringsersättningarna sker endast till den del de svarar mot reklam som distribueras med konventionella metoder såsom annonser, rinkreklam eller tröjreklam.

Riksdagsbehandling av motioner om sponsring

Kulturutskottet har under en följd av år yttrat sig över motionsyrkanden om sponsring inom kulturlivet. Senast skedde detta våren 1988, då kulturutskottet (KrU 1987/88:12) avstyrkte - och riksdagen sedermera avslog- yrkanden dels (vpk) om ett uttalande om att sponsring ej bör förekomma inom kulturlivet (res. vpk), dels (m) om ett uttalande som skulle ge uttryck för en starkt positiv inställning till sponsring (res. m). Kulturutskottet anförde bia.:

Inom vissa områden såsom kulturminnesvården och kultur i arbetslivet kan det vara motiverat att företagen stöder eller helt svarar för kulturverksamheten. Inom andra områden kan man inte underskatta riskerna för en snedvridning av kulturinstitutionernas verksamhet om t.ex. tillfälliga evenemang gynnas på bekostnad av basarbetet. Sponsring, som i praktiken innebär att olika kulturaktiviteter utnyttjas främst för de stora företagens marknadsföring, måste skiljas från den äldre form av stöd till kultur och kulturutövare som brukar betecknas som mecenatskap.

Vidare underströks vikten av att olika former av sponsring inte leder till att verksamheten påverkas. Erfarenheter från andra länder visade att det främst är kulturinstitutionerna och den etablerade konsten som får sponsorstöd.

Om så skulle bli fallet även i Sverige skulle, sade kulturutskottet, ytterligare ekonomisk obalans kunna uppstå till nackdel för konst som söker nya vägar.

Kulturutskottet erinrade om sitt tidigare uttalande att regeringen noga borde följa utvecklingen beträffande sponsorverksamhet.

Riksdagens revisorers rapport om AB Tipstjänst

Riksdagens revisorer godkände i plenum den 27 oktober 1988 en rapport med titeln AB Tipstjänsts kostnader för reklam och stöd till olika ändamål.

Rapporten har senare remissbehandlats. Revisorernas överväganden i frågan har nyligen framlagts i ett förslag (1988/89:18) till riksdagen.

Redovisningen i rapporten omfattar även den sponsring som Tipstjänst har bedrivit på senare tid.

Revisorerna konstaterar att Tipstjänst i sin bokföring redovisar kostnader för direktstöd till svensk idrott i form av ersättningar och bidrag om ca 31 milj. kr. år 1985, ca 40 milj. kr. år 1986 och ca 59 milj. kr. år 1987. Av det sistnämnda beloppet anges ca 40 milj. kr. vara stöd i form av bidrag. Till en mindre del har dispositionerna skett enligt tillstånd av regeringen; i övrigt har bolaget självständigt fattat beslut om bidrag.

Revisorerna ställer sig i rapporten mycket tveksamma till om regeringen resp. Tipstjänsts ledning skall kunna lämna direkta stödmedel till idrotten, eftersom bolagets överskott på vadhållningsverksamheten skall inlevereras till staten. Deras hemställan till riksdagen går bl.a. ut på att riksdagen skall

1* Riksdagen 1988189.17sami. Nr 14

uttala att den form av stödverksamhet som Tipstjänst för närvarande bedriver fortsättningsvis inte bör få förekomma. I fråga om bolagets kostnader för reklam har revisorerna inte haft något att anmärka.

Bland kostnader för direktstöd till idrotten finns uppförd en delpost sponsring, vars belopp för åren 1985-1987 är resp. 2,3 milj. kr., 2,7 milj. kr. och 3,6 milj. kr. Under denna delpost redovisar bolaget bidrag till vissa klubbar och annonsering i matchprogram. Ifrågavarande kostnader torde också inräknas bland reklamkostnaderna.

Redogörelser och synpunkter från statliga företag Remissbehandling

Inför behandlingen av motion 1987/88:N299 (m) har utskottet hösten 1988 begärt uppgifter om förekommande sponsring från postverket, televerket, statens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket, Svenska Penninglotteriet AB, Systembolaget AB och AB Vin- & Spritcentralen, vilka har bedömts vara de företag som närmast - ibland dock något oegentligt - kan hänföras till kategorin statliga monopolföretag. Företagen har därvid också inbjudits att kommentera uppgifterna. AB Tipstjänst har med hänsyn till riksdagens revisorers rapport inte tillfrågats.

Affärsverk

Postverket beskriver sin ställning på marknaden på följande sätt:

Posten har ett formellt monopol, nämligen ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser när innehållet består av helt eller delvis skrivna meddelanden. Denna ensamrätt är av gammalt datum men har inte på lång tid hävdats av Posten.

Under senare år har många och starka konkurrenter uppträtt på marknaden för distribution av meddelanden och varor. Främst gäller detta den internationella trafiken, men de företag som arbetar internationellt börjar nu i ökad utsträckning etablera service även inom landet. Konkurrenterna går in i Postens lönsamma marknadsdelar samtidigt som de inte är skyldiga att ta ett samhällsansvar för service i glesbygden.

Posten har inte någon önskan att aktualisera det formella monopolet. Vi föredrar att möta konkurrensen med bra service och effektiv marknadsföring.

Stora delar av postverksamheten faller utanför det formella monopolet. Det gäller t.ex. postgiroverksamheten. Bankerna satsar via bankgirot mer på betalningsförmedling för företag som ett led i sina kompletta produktprogram. Cash Managementåtgärder från stora kunder ger effekt på resultatet. Posten är t.ex. ännu inte tillräckligt känd som förmedlare av utlandsbetalningar.

Posten konkurrerar med många både stora och små företag när det gäller att distribuera paket och dela ut reklam.

Postens inställning till sponsring är restriktiv, meddelas det. Under åren 1985-1987 har varje år ca 4 % av Postens marknadsföringsbudget gått till sponsring. Sponsring är ett bland många hjälpmedel som finns för marknadsföring både av tjänster och av Posten som företag.

1988/89:NU14

4 Posten betraktar varje åtagande om sponsring som en affärsuppgörelse. Postens sponsringspolicy rekommenderar skriftliga avtal.

Posten är, påpekas det vidare, ett decentraliserat företag. Varje affärsansvarig på huvudkontoret och varje marknadschef på regionkontoren har en budget för marknadsföring. De avgör hur de bäst kan marknadsföra Posten och dess tjänster. Posten har i dagens läge bara en större satsning från huvudkontoret när det gäller sponsring, nämligen Postgirot Open.

Ägarens kontroll av Postens sponsring sker genom styrelsen. Postens policy vad gäller sponsring har behandlats i styrelsen.

Sammanfattningsvis sägs att Posten när det gäller marknadsföringen måste få agera på samma villkor som sina konkurrenter.

Televerket förklarar att dess monopol har eliminerats steg för steg. Den systematiska monopolavvecklingen har pågått under en femårsperiod och har medfört att den svenska telemarknaden år 1989 är en av de öppnaste i världen. Formellt sett har televerket inte något lagstadgat monopol. Det finns därför, menar televerket, inte fog för motionärernas påstående att det beträffande monopolföretagen knappast torde kunna åberopas att reklamvärdet av sponsring är av samma betydelse som för konkurrerande företag. Tvärtom har televerket anpassat sig till den nya konkurrenssituationen genom att börja använda samma redskap inom informations- och marknadsföringsområdena som konkurrenterna. Sponsring är ett exempel på detta.

Vidare anförs:

Det är viktigt att konstatera att Televerket ser sponsring som en affärsöverenskommelse som bygger på tjänster och gentjänster (motprestationer). Det är en kommunikationsåtgärd som ytterst syftar till att förstärka Televerkets identitet. Denna process har betydelse för företaget på dess marknad, i samhället och internt visavi de anställda.

Enligt de instruktioner som riksdag och regering beslutat om är Televerket i princip förbjudet att lämna penningbidrag till välgörenhet och ideell verksamhet. Det är en av anledningarna till att Televerket fastställt klara riktlinjer för sponsringsverksamheten och även inrättat en central styrgrupp som skall övervaka att dessa följs.

De mål som uppsatts för verksamheten bygger på såväl goodwill- som säljeffekter. Likaså används sponsring som ett medel för att förstärka vi-känslan bland de anställda och stimulera till friskvårdsaktiviteter.

Om inriktningen av televerkets sponsring meddelas följande:

Televerkets sponsring har hittills koncentrerats på idrott. Detta är naturligt eftersom Televerket är en stor leverantör till idrottsarrangörerna. Det finns här utmärkta möjligheter att förbättra marknadsföringen av konkurrensutsatta tjänster och produkter med hjälp av sponsring. Denna idrottssponsring betalas helt med intäkter från produktförsäljning och liknande. Den vanliga teleräkningen belastas således ej.

Under det senaste året har sponsringen vidgats till att omfatta även andra viktiga samhällsområden. Som exempel på detta kan nämnas att ett samarbete inletts med Röda Korset kring en teletjänst som kallas ”Jourhavande kompis”. Den humanitära sponsringen kommer sannolikt att öka.

Ett exempel på sponsring med sociala kvaliteter är den ”kioskfaddring” som startats under hösten. Televerket samarbetar med ca 400 idrottsföreningar i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Detta innebär att ca

1988/89:NU14

10 000 fotbollsspelande flickor och pojkar i åldern 10-15 år står som ”faddrar” för drygt 1 000 telefonkiosker i dessa kommuner. De ser till dem dagligen och rapporterar om någon åverkan har förekommit. På detta sätt räknar vi med att minska vandaliseringen av telefonautomaterna till glädje för allmänheten samtidigt som dessa unga människor får känna ett eget ansvar och göra en konkret insats för de sponsormedel som tillfaller deras lag.

En förteckning över sponsringsobjekten och sponsringsbeloppen under åren 1985-1987 - omfattande hela koncernen, inkl. bolag som ingår i Teleinvest AB - visar att under de tre åren har utbetalats resp. 11 milj. kr., 12 milj. kr. och 12 milj. kr. Allt utom 0,25 milj. kr. det sistnämnda året har gått till idrottsändamål.

Televerket framhåller att de sponsringsbelopp som utbetalas uppgår till endast 7 % av koncernens totala kostnader för marknadskommunikation och till 0,06 % av koncernens omsättning. Sponsringsverksamheten är, tilläggs det, föremål för kontinuerlig utvärdering.

De i televerkets skrivelse nämnda riktlinjerna innehåller bl.a. följande om syften och mål. Sponsringsprojekten skall passa in i koncernens långsiktiga strategi och ge möjlighet till integration med övrig informations- och marknadsföringsverksamhet. Motiv och syfte skall alltid klarläggas innan någon överenskommelse träffas. Klart definierade mål skall anges för alla sponsringsprojekt. Målen bör vara mätbara. Förekommer flera mål bör dessa rangordnas. Målen kan klassificeras som profilpåverkande mål, sälj befrämjande mål, personalrelationsmål och rekryteringsmål. De två förstnämnda målen ingår i de traditionella motivgrupperna för sponsring, nämligen kommunrelations- resp. marknadsföringsmotiven. Personalrelationsmotivet riktar sig mot de anställda och går ut på att öka sammanhållningen och bygga upp en laganda.

I riktlinjerna preciseras 17 principer för televerkets sponsring. Bland dessa är - i förkortad framställning - följande. All sponsring skall vara affärsmässigt betingad. Koncernens sponsring skall kraftsamlas och samordnas. Televerket bör sträva efter att vara dominerande, om möjligt ensam, sponsor. Branschexklusivitet är en förutsättning. Samarbetspartnerna bör utbildas. Alla projekt i vilka televerket engagerar sig skall ha genomgått kvalitetsbedömning. Verksamheten skall planeras noggrant och budgeteras i vanlig ordning. Televerkets insats bör i största möjliga utsträckning bestå av verkets tjänster och produkter. Alla överenskommelser skall tidsbegränsas och bekräftas med skriftligt avtal. Sponsring av politiska och religiösa sammanslutningar, av farliga eller modebetonade idrotter och av enskilda individer skall inte förekomma.

I fråga om ansvarsfördelning gäller bl.a. att det finns en särskild styrgrupp för koncernens sponsring och att de enheter som bedriver kontinuerlig sponsring har ett eget ansvar inom ramen för den policy som har fastställts.

Statens järnvägar (SJ) redovisar sina kostnader för sponsring åren 1985- 1988. De uppgår till ca 6,4 milj. kr. Drygt 3,4 milj. kr. har använts för idrottsändamål, bl.a. World Cup bandy i Ljusdal under tre år. För Kulturtåget, som anordnas i samarbete mellan Riksutställningar och SJ, har använts 2 milj. kr. Andra kulturella evenemang, främst kulturfestivalen

1988/89-.NU14

6 Nordic Life i Göteborg år 1987 (650 000 kr.), och organisationen Positiva 1988/89: Sverige (250 000 kr.) har också fått stöd av SJ.

Sjöfartsverket anför att kostnaderna för bidrag, stödköp eller liknande, som är av den arten att de kan betraktas som sponsring, för sjöfartsverkets del är mycket ringa. För perioden 1985-1988 beräknas de uppgå till sammanlagt ca 30 000 kr.

Luftfartsverket meddelar att verket inte har varit och inte är sponsor enligt motion 1987/88:N299.

Aktiebolag

Svenska Penninglotteriet AB lämnar bl.a. följande synpunkter på sponsring:

Enligt vår policy är sponsring en helt affärsmässig verksamhet. Bolagsledningen har ingen som helst rätt att skänka bort aktieägarens tillgångar.

Däremot är det vår skyldighet att på ett seriöst sätt främja vår försäljning.

Däri ingår sådan sponsring, som vi bedömer säljbefrämjande. Vår sponsring har ofta varit inriktad på att bli uppmärksammad i bl.a. TV, ett oslagbart reklammedijum]. Våra konkurrenter Tipstjänst och ATG [AB Trav och Galopp] har ju länge kunnat använda sig veckoligen av detta medel, särskilt värdefullt när det råder reklamförbud i svensk TV.

Penninglotterna har varje år ett bildtema, nämner Penninglotteriet. Sponsringen har till stor del inriktats på organisationer vilkas verksamhet har anknytning till motiven för året. Några exempel är olympiavinnare (i samarbete med Olympiska kommittén), utrotningshotade svenska djur och växter (i samarbete med Världsnaturfonden WWF) och motiv ur Astrid Lindgrens böcker (i samarbete med BRIS, Föreningen Barnens rätt i samhället).

Mot organisationer i Penninglotteriets hemkommun. Visby, visar företaget generositet enligt gammal ”brukstradition”.

Penninglotteriets marknadsföringskostnader uppgår till ca 1 % av omsättningen, vilket företaget uppger vara en mycket låg siffra inom branschen. Kostnaderna för sponsring utgör i sin tur 4 å 5 % av marknadsföringskostnaderna. Företaget menar att det inte berörs av yrkandet i motion 1987/

88:N299. Det arbetar nämligen i en mycket stark konkurrens med bl.a. de tidigare nämnda bolagen. Utan en kraftfull marknadsföring skulle företaget, hävdar det, ganska snart förlora betydande marknadsandelar.

En förteckning över Penninglotteriets sponsring åren 1985-1988 upptar följande belopp och antal ändamål resp. bidragsmottagare: år 1985 ca 370 000 kr. (31), år 1986 ca 1 650 000 kr. (42), år 1987 ca 1 300 000 kr. (50) och år 1988 (t.o.m. oktober) ca 1 080 000 kr. (38).

AB Vin- & Spritcentralen yttrar att företaget - med hänsyn till de restriktioner som det har att följa när det gäller reklam i Sverige - har intagit en ytterst restriktiv hållning till sponsring inom landet.

Endast vid två tillfällen har bolaget deltagit i sådan verksamhet.

Det ena var Nationalmuseums utställning ”Rubens och Tizian, Backanaler” våren 1987. Företagets sponsringsbidrag (200 000 kr.) möjliggjorde att ett av Tizians verk för första gången i modern tid kunde sammanföras med ett av Rubens.

Vid det andra tillfället, hösten 1988, lämnade företaget tillsammans med sin amerikanska samarbetspartner Carillon Importers Ltd ett bidrag (100 000 kr.) till restaurering av Confidencen, världens äldsta rokokoteater.

I den mån Vin- & Spritcentralen har deltagit i sponsring har det följaktligen, säger företaget, gällt behjärtansvärda kulturella aktiviteter.

Systembolaget AB uttalar att bolaget inte bedriver någon sponsring i den mening som avses i motion 1987/88:N299. Vidare anförs:

Systembolagets konsumentupplysning innefattar både information om bolagets produkter och om riskerna vid en felaktig användning av dessa. Inom ramen för riskinformationen har bolaget ett samarbete med framförallt idrottsrörelsen. Detta har pågått i över 15 år och - som framgår bl.a. av framställningar till riksdagen i samband med 1978 års beslut om marknadsföringsreglerna - blivit mycket uppskattat.

Samarbetet innebär att Systembolaget bistår dem inom idrottsrörelsen som arbetar för att tränga tillbaka alkoholmissbruket och ge aktiva och ledare inom idrottsrörelsen saklig information om alkoholens effekter på prestationsförmågan m.m. Informationen ligger i linje med målen för Systembolagets verksamhet enligt den av riksdagen och regeringen beslutade alkoholpolitiken.

I år används ca 3,9 milj. kr. av bolagets medel för konsumentupplysning för sådant samarbete.

Kostnaderna för samarbetsaktiviteter inom ramen för Systembolagets konsumentupplysning har under åren 1985-1988 varit resp. 3,45 milj. kr., 3,7 milj. kr., 3,9 milj. kr. och 3,9 milj. kr. Den väsentliga delen av samarbetet och kostnaderna härför gäller den utförliga information som ges inom idrottsrörelsen i olika broschyrer, videofilmer och annat informationsmaterial. Bland bolagets samarbetspartner under åren 1987 och 1988 märks 14 resp. 12 riksförbund inom idrottsrörelsen, ett trettiotal idrottsföreningar vartdera året samt vissa speciella projekt inom idrott och motorsport.

Utskottet

Sponsring är en företeelse som under de senaste åren har framkallat avsevärd debatt inte minst i kulturpolitiska sammanhang. Med sponsring brukar avses ett gåvoliknande stöd från företag till olika ändamål, främst idrott och kulturella institutioner eller evenemang. Sponsringen har emellertid kommit att tillmätas stor betydelse som marknadsföringsmedel. Den baseras då ofta på affärsmässiga avtal och kan betraktas som ett alternativ eller komplement till reklam i mera traditionella former.

Bland företag som bedriver sponsring finns också sådana som ägs av staten. En del av dessa kan med större eller mindre rätt betecknas som monopolföretag; det bör emellertid noteras att det inte är uteslutet att ett företag som har monopol på en viss verksamhet konkurrerar med företag vilkas aktiviteter alternativt kan utnyttjas. Skilda sätt för informationsöverföring - per post, med olika telemedia osv. - erbjuder exempel på detta.

I motion 1987/88:N299 (m) framförs kritik mot att statliga monopolföretag, såsom postverket och televerket, lämnar bidrag i form av sponsring. Reklamvärdet torde för deras del vara begränsat, menar motionären. Han

1988/89:NU14

vill att sponsringens omfattning och ekonomiska betydelse såväl för företagen som för stödmottagarna skall kartläggas.

Utskottet har begärt att ett antal statliga företag med viss monopolställning skulle lämna uppgifter om sin sponsring. Det rör sig dels om de affärsdrivande trafikverken, dels om några aktiebolag, nämligen Svenska Penninglotteriet AB, Systembolaget AB och AB Vin- & Spritcentralen. AB Tipstjänst, vars idrottsstödjande verksamhet nyligen har blivit granskad av riksdagens revisorer (förslag 1988/89:18), har inte tillfrågats.

Det huvudsakliga innehållet i de inkomna uppgifterna har redovisats i det föregående. Det framgår att sponsringsverksamheten är av tämligen ringa omfattning. Vad gäller de av motionären närmast åsyftade företagen kan noteras att postverket beräknar att under vart och ett av åren 1985-1987 ca 4 % av marknadsföringsbudgeten har gått till sponsring och att televerket uppger andelen 7 % av koncernens totala kostnader för marknadskommunikation. Dessa båda företag har i sina remissyttranden särskilt motiverat den sponsring de bedriver. Televerket har dessutom översänt de riktlinjer som verket har fastställt för sponsringsverksamheten.

Genom sin beredning av ärendet har utskottet delvis tillgodosett det önskemål om kartläggning av statliga monopolföretags sponsring som framförs i motion 1987/88:N299 (m). Utskottet anser inte att de framkomna uppgifterna ger utskottet anledning att föreslå något initiativ av riksdagen till ytterligare åtgärder för att belysa de ifrågavarande företagens sponsringsverksamhet. Motionen avstyrks alltså.

I en senare väckt motion, 1988/89:N263 (mp), tas sponsring upp som en av många slags reklamaktiviteter vilka motionären vill att staten skall inskränka genom lagstiftning. Affärsdrivande verk skulle inte tillåtas att, som motionären uttrycker det, ”göra idrottsmän och andra till rörliga annonspelare för sin verksamhet”, och statliga institutioner skulle åläggas att ”inte delta i kommersiella jippon och sponsring”.

Utskottet förutsätter att de av motionären åsyftade företagen och institutionerna på ett ansvarsmedvetet sätt disponerar sina resurser och utformar sina aktiviteter inom de ramar som statsmakterna har angett. Någon sådan lagstiftning som begärs i motion 1988/89:N263 (mp) finner utskottet inte skäl att förorda. Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kartläggning av statliga monopolföretags sponsring att riksdagen avslår motion 1987/88:N299,

2. beträffande vissa åtgärder mot statliga organs sponsring m.m. att riksdagen avslår motion 1988/89:N263.

Stockholm den 7 mars 1989 På näringsutskottets vägnar

1988/89:NU14

Lennart Pettersson

9 Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Arne Gadd (s), Mats Lindberg (s), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c).

Reservation

Vissa åtgärder mot statliga organs sponsring m.m. (mom. 2)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Utan någon särskild utredning står det klart att såväl affärsdrivande verk som andra statliga institutioner inte sällan odar resurser på marknadsföringsaktiviteter, däribland sponsring, som inte motiveras av deras ställning och verksamhetsinriktning. Detta bidrar till en kommersialisering av statlig verksamhet som det sällan finns några vägande motiv för. Den enkla princip som motionären vill få fastslagen, ”att statliga institutioner skall ägna sig åt det de skall”, skulle med fördel kunna begrundas av många verksledningar som har givit vika för marknadsföringskonsulters och reklambyråers locktoner. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till lämpliga åtgärder enligt det grundläggande syftet med motion 1988/89:N263 (mp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande vissa åtgärder mot statliga organs sponsring m.m. att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N263 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:NU14