Kontroll genom teknisk provning, m.m.

Näringsutskottets betänkande

1988/89: NU15

Kontroll genom teknisk provning, m.m.

1988/89

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om mätning samt de sex motioner som har väckts med anledning av propositionen. Därjämte behandlar utskottet en motion från allmänna motionstiden om S-märkningen på elområdet.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats dets av företrädare för Sveriges industriförbund, dels av företrädare för utrikesdepartementets handelsavdelning och industridepartementet. Industriförbundet har också tillställt utskottet en skrivelse i frågan.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Vidare tillstyrks en EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat. Jämfört med nuvarande lagstiftning är den väsentliga nyheten i lagförslaget att det införs ett system för frivillig ackreditering av laboratorier enligt internationell modell. Ackreditering bedöms få stor betydelse i det västeuropeiska samarbetet på provnings- och kontrollområdet.

I två reservationer avstyrks förslagen. I den ena (fp) begärs att riksdagens beslut i frågan skall skjutas upp till hösten 1989. Då väntas resultatet av en pågående diskussion inom EG på området föreligga. De nuvarande kontrollmetoderna i Sverige bör bibehållas, hävdas det i den andra reservationen (vpk, mp).

Motioner med krav på utvärdering av den ändrade kontrollordningen för elektrisk materiel (mp) och av riksprovplatssystemet (m) avstyrks av utskottet. Yrkandena följs upp i reservationer (vpk, mp resp. m, fp).

Propositionen Förslag m.m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg - att riksdagen

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 15

1. godkänner en konvention mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse samt ett protokoll rörande tillämpningen av konventionen avseende furstendömet Liechtenstein,

2. antar förslag till lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning,

3. godkänner riktlinjer för statens mät- och provråds verksamhet, organisation och finansiering.

Regeringen bereder vidare (4) riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om genomförandet av det nordiska samarbetsprogrammet för undanröjande av tekniska handelshinder.

Lagförslaget, som har granskats av lagrådet, finns på s. 3 f. i propositionen. Texten till konventionen jämte svensk översättning återges i bilaga 3 till propositionen (s. 74 f.).

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning skall ersätta lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. och lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. Genom den nya lagen ges en ram för teknisk provning för kontrolländamål och för mätning, utförd vid riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade laboratorier.

En väsentlig nyhet i lagförslaget är att det införs ett system för ackreditering av laboratorier. Ackreditering bedöms få stor betydelse i det västeuropeiska samarbetet på provnings- och kontrollområdet. Bestämmelserna om ackreditering ersätter nuvarande regler om auktorisation för obligatorisk och frivillig kontroll och auktorisation av mätplatser. Enligt den nya ordningen skall ackrediteringen vara frivillig och öppen för alla laboratorier som uppfyller ställda krav. För viss obligatorisk kontroll kan en myndighet dock föreskriva att provning skall ha utförts av ett ackrediterat laboratorium. Ackrediteringen skall handhas av statens mät- och provråd. Nuvarande regler om riksprovplatser och riksmätplatser överförs till den nya lagen utan större förändringar i sak. Mät- och provrådet får tillsyn över riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade laboratorier. Tillsynsreglerna utvidgas i vissa avseenden och tillsynen får en mer teknisk inriktning.

Statens mät- och provråd behåller sin roll som central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Rådet omorganiseras till en myndighet av verkstyp ledd av en generaldirektör med en lekmannastyrelse. Till myndigheten knyts kvalificerad teknisk kompetens. Ackrediteringssystemet skall vara självfinansierande.

Lagförslaget innehåller vidare regler om skyldighet att godta vissa utländska provnings- och kontrollresultat i enlighet med en konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse som länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) undertecknade i juni 1988 i Tammerfors. Konventionen avses bana väg för överenskommelser mellan EFTA-länderna och Europeiska gemenskaperna (EG). I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen.

1988/89:NU15

2 Denna planeras gälla fr.o.m. den 1 januari 1990 under förutsättning att samtliga länder inom EFTA dessförinnan har godkänt den.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1989 utom vad gäller de av konventionen föranledda bestämmelserna, vilka föreslås bli giltiga den dag regeringen bestämmer.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1988/89:N15 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1988/89:60 vad avser godkännande av konventionen mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse samt protokollet rörande tillämpningen av konventionen avseende furstendömet Liechtenstein,

2. avslår proposition 1988/89:60 vad avser förslaget till lag om kontroll genom teknisk provning och [om] mätning,

3. avslår proposition 1988/89:60 vad avser riktlinjerna för statens mät- och provråds verksamhet, organisation och finansiering,

4. godkänner regeringens redogörelse för genomförandet av det nordiska samarbetsprogrammet för undanröjande av tekniska handelshinder,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en förnyad utredning om internationellt samarbete rörande kontroll genom teknisk provning och mätning med huvudsyftet att stärka skyddet för miljö och hälsa.

1988/89:N16 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående laboratorium som utför mykologiska och/eller mikrobiologiska provningar.

1988/89:N17 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att det svenska ackrediteringssystemet, med riksprovplatserna inräknade, utan onödiga undantag och kontinuerligt skall anpassas så att det ligger i linje med den internationella utvecklingen.

1988/89:N18 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:60 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skjuta upp beslutet till dess att EG:s beslut är klart.

1988/89:N19 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående nödvändigheten att aktivt följa utvecklingen inom EG vad beträffar ackreditering av provnings- och mättekniska laboratorier,

2. hos regeringen begär en utredning om avskaffande av det nuvarande systemet med obligatorisk kontroll vid riksprovplatser med monopol.

1988/89:NU15

1988/89:N20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om nordiskt och internationellt samarbete,

2. i övrigt avslår proposition 1988/89:60.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1988/89:N357 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari - med motivering i motion 1988/89:U575 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabb utvärdering av S-märkningens avskaffande.

Motivering

Motion 1988/89:N17 (s) tar upp riksprovplatsernas ställning i det föreslagna ackrediteringssystemet. Motionärerna menar att statens mät- och provråds tillsyn över riksprovplatserna - bl.a. statens provningsanstalt - skall vara av samma omfattning som tillsynen över övriga provningsorgan. Enligt regeringen skall tillsynen över riksprovplatserna anpassas efter förhållandena vid de enskilda riksprovplatserna och deras särskilda kompetens inom resp. verksamhetsområde. Denna begränsning av tillsynen, heter det i motionen, avviker från de internationellt etablerade reglerna för ackreditering och kan komma att minska förtroendet för det svenska systemet. Det finns därför risk för att svenska exportföretag kan drabbas av krav på förnyad provning med åtföljande tidsspillan och kostnadsökning. Mät- och provrådet borde arbeta enhetligt inom hela det svenska ackrediteringssystemet så att det i omvärlden skapas en allmän tillit till svenska provningsresultat.

Motionärerna menar också att rollfördelningen mellan mät- och provrådet å ena sidan och riksprov- och riksmätplatserna å den andra sidan inte helt har klargjorts i propositionen. Denna oklarhet kan skapa tolkningssvårigheter och leda till missuppfattningar i det framtida praktiska arbetet. För att ackrediteringssystemet skall fungera effektivt krävs klara och entydiga regler för hur arbetet skall bedrivas och hur ansvar och befogenheter är fördelade.

Sverige måste under de närmaste åren på en rad områden förändra lagar och bestämmelser så att dessa överensstämmer med motsvarande regler inom EG, anförs det i motion 1988/89:N19 (m). De nu föreslagna förändringarna syftar till att underlätta Sveriges anpassning till regelverket inom EG och bör därför genomföras, menar motionärerna. Eftersom man inom EG ännu inte har bestämt vilken modell för ackrediteringsförfarandet som skall tillämpas måste dock regeringen noga följa utvecklingen inom EG och - om det behövs - lägga fram förslag till lagändringar så att Sverige kan upprätthålla ett system som så långt som möjligt överensstämmer med förhållandena inom EG.

I motionen krävs vidare att systemet med riksprovplatser skall utredas. Motionärerna erinrar om att det från olika håll har uttryckts oro för att detta system kan komma att utomlands uppfattas som handelshinder. Även för de svenska konsumenterna skulle det vara en fördel om det nuvarande monopolet för riksprovplatserna att utföra vissa obligatoriska kontroller upphörde. Konkurrens mellan olika kontrollorgan skulle nämligen kunna leda till sänkta kostnader. Därför borde behovet av obligatorisk kontroll kritiskt prövas liksom frågan om det vid sådan kontroll skall utses en enda riksprovplats för varje kontrollområde.

1988/89:NU15

4 Också i motion 1988/89:N18 (fp) framhålls att EG inte har tagit ställning till hur den tekniska provningen skall organiseras. I avvaktan härpå borde inte Sverige besluta om en modell som kanske inte blir den i omvärlden gällande. Motionärerna vill att avgörandet skall skjutas upp till dess provningsförfarandet inom EG har fastlagts. Det innebär att riksdagen sannolikt skulle kunna fatta beslut i frågan under hösten 1989.

I motion 1988/89:N16 (fp) påkallas en ackreditering av laboratorier som utför mykologiska och mikrobiologiska provningar. Sådana provningar görs bl.a. i samband med undersökningar av misstänkta s.k. sjuka hus. Flera av de aktuella laboratorierna saknar enligt motionären kompetent personal och kvalificerad utrustning för ändamålet. Hon menar att deras analysresultat i många fall har varit felaktiga till men för drabbade personers hälsa och egendom. Det vore därför angeläget att det föreslagna ackrediteringssystemet kommer att omfatta nämnda typer av laboratorier och att ackrediteringsförfarandet påbörjas i direkt anslutning till att den nya lagen träder i kraft. Detta skulle vara till gagn för kommunala myndigheter och byggbranschen men framför allt för allmänheten.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i sin partimotion 1988/89:N20 regeringens förslag till ändrade regler för teknisk provning och kontroll. Partiet har, heter det i motionen, aldrig ansett det leda till någon önskvärd samhällelig eller politisk utveckling att Sverige frånsäger sig rätten till egna lagar och kontrollfunktioner baserade på demokratiska beslutsprocesser och insyn. Sveriges självbestämmanderätt och nationella suveränitet betonas. Den politik som inom EG bedrivs på många områden - t.ex. miljö- och arbetsmiljöområdena - står i direkt konflikt med svenska intressen och lagar, menar motionärerna. De är dock positiva till nordiskt och övrigt internationellt samarbete som syftar till förbättringar för både Sverige och andra länder.

Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:N15 (mp). Motionären har inget att invända emot en anpassning mellan olika länders tekniska standarder så länge detta inte indirekt medför risk för ett försämrat miljö- och hälsoskydd. Det nordiska samarbetet skiljer sig härvidlag från samarbetet inom EG. Samarbetet i Norden sker mellan länder som har genomgått en i stort sett likartad social och teknisk utveckling varför harmoniseringarna av regelverken inte behöver medföra några väsentliga förändringar från någon stats sida. Samarbetet sker också i flexibla former utan någon formaliserad överstatlighet.

Enligt motionären innebär förslagen i propositionen ett första steg mot en uppluckring av det svenska konsument- och miljöskyddet. Syftet med regeringens förslag är inte att åstadkomma en harmonisering av produktkraven för att stärka skyddet för miljö och hälsa. Utgångspunkten är i stället att de tekniska handelshindren skall undanröjas genom en anpassning till EG:s principer på området. Det innebär bl.a. en ökad privatisering av produktkontrollen. Under senare år har dock enligt motionären de centrala kontrollinstanserna i Sverige - t.ex. kemikalieinspektionen och statens livsmedelsverk - funnit lämpligt att i allt större utsträckning göra egna

1988/89:NU15

produktkontroller i stället för att lita enbart på företagens uppgifter. De etablerade och beprövade svenska offentliga kontrollmetoderna borde därför behållas. Den hittillsvarande insynen i kontrollverksamheten skulle då inte heller riskera att minskas.

I motion 1988/89:N357 (mp) från allmänna motionstiden begärs - med motivering i motion 1988/89: U575 - en utvärdering av den förändrade kontrollordningen för elektrisk materiel. Förändringen innebär att det nuvarande kravet på förhandsgodkännande med åtföljande S-märkning kommer att slopas för flertalet elektriska produkter den 1 januari 1990. Ändringen har, säger motionärerna, inte motiverats utifrån några svenska kvalitetsaspekter utan är helt betingad av krav på en anpassning till vad som gäller inom EG.

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna

Provning och kontroll i Sverige

För närvarande finns i Sverige ett trettiotal statliga myndigheter som har bemyndigande att utfärda tekniska föreskrifter för olika produkter (s.k. föreskrivande myndigheter). När staten ställer krav på särskilda egenskaper hos en produkt är det vanligt att den också föreskriver kontroll av att kraven är uppfyllda. I en sådan kontroll ingår ofta provning. Provningen och kontrollen utförs vanligen av myndigheter eller av enskilda organ på statens vägnar.

En organisatorisk ram för sådan provning och kontroll finns i form av det s.k. riksprovplatssystemet. Detta system innebär att för ett särskilt kontrollområde kan utses en riksprovplats som har monopol på den ålagda provningen inom det berörda området. Riksprovplatsen handhar också normalt kontrollen. Riksprovplatssystemet tillkom i början av 1970-talet, då också ett motsvarande system - riksmätplatssystemet - tillskapades för mätteknisk normaliehållning och kalibrering.

Nuvarande bestämmelser om riksprovplatser finns i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m., vilken år 1986 ersatte tidigare lagstiftning från år 1974. Huvudsyftet med den lagändringen var att erbjuda flexiblare organisationsformer för den aktuella provningen. Detta gjordes främst genom att möjlighet öppnades för auktorisation av provningsorgan för obligatorisk kontroll. Samtidigt behölls tidigare möjlighet att efter beslut av regeringen auktorisera provningsorgan för frivillig kontroll inom ett visst område. Lagen reglerar inte vad som skall provas eller hur provningen skall gå till. Det är normalt de föreskrivande myndigheterna som var och en inom sitt område beslutar om vilka former som skall väljas för provning och kontroll. På många områden har det byggts upp särskilda kontrollordningar utanför riksprovplatssystemet.

Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över riksprovplatsernas verksamhet för att deras oberoende ställning skall säkras. Hittills har följande myndigheter och aktiebolag utsetts till riksprovplatser för tillsam -

1988/89: NU 15

mans ett tjugotal kontrollområden: statens maskinprovningar, statens provningsanstalt, statens väg- och trafikinstitut, Apoteksbolaget AB, AB Statens Anläggningsprovning, SEMKO Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB och AB Svensk Bilprovning. Statens aktieinnehav i bolagen varierar mellan 51 % och 100 %. För auktoriserade provplatser gäller inte kravet om oberoende ställning. Såväl tillverkares egna laboratorier som fristående laboratorier kan auktoriseras.

Riksprovplats- och riksmätplatssystemen administreras av statens mätoch provråd. Denna myndighet bildades den 1 juli 1983 då den övertog statens provningsanstalts uppgift som central förvaltningsmyndighet för officiell provning och mätteknik. Beslut att utse riksprovplats fattas av regeringen på förslag av mät- och provrådet. Auktorisation av provplatser för såväl obligatorisk som frivillig kontroll meddelas av rådet; regeringen måste dock ha beslutat om de områden inom vilka resp. auktorisation kan meddelas.

Grundläggande bestämmelser om riksmätplatser ges i lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. Regeringen har på förslag av mät- och provrådet utsett följande organ att vara riksmätplatser för sammanlagt ett fyrtiotal mätstorheter: flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt, statens strålskyddsinstitut, televerket och FFV Aerotech. Mät- och provrådet har därutöver auktoriserat ett sextiotal mätplatser för totalt ca 200 mätstorheter. Beslut att auktorisera mätplatser fattas av rådet efter en teknisk bedömning som följer ett internationellt mönster.

Statens provningsanstalt är enligt sin instruktion landets offentliga provningsanstalt och skall utföra provningar, undersökningar och tekniska utvärderingar av material och konstruktioner. Provningsanstalten skall också bedriva teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt område. Som tidigare har nämnts är provningsanstalten också riksprovplats för ett flertal kontrollområden och riksmätplats för ett stort antal mätstorheter.

Nordiskt samarbete

Ett samarbetsprogram för avskaffande av handelshinder i Norden antogs år 1987 av Nordiska ministerrådet. Varje nordiskt land hade dessförinnan kartlagt anmälda handelshinder. I programmets inledande avsnitt sägs att det nordiska samarbetet på området i största möjliga utsträckning bör bedrivas i överensstämmelse med det internationella och europeiska samarbetet. Ministerrådet anför vidare att man bör arbeta aktivt för att främja användandet av samordnade nordiska föreskrifter och standarder som underlag för internationellt och europeiskt samarbete.

Enligt programmet skall det nordiska samarbetet om avveckling av tekniska handelshinder bygga på principen om ömsesidigt erkännande av provningsresultat och godkännande av varor. Det konstateras i programmet att kraven i de nordiska länderna rörande säkerhet, hälsa samt miljö- och konsumentskydd i allmänhet är baserade på samma grundläggande förutsättningar och att avvikelserna mellan ländernas föreskrifter och standarder vanligen inte är av principiell karaktär. Vidare gäller att provningsorganens tekniska kompetens och pålitlighet normalt ligger på samma nivå. De

1988/89-.NU15

nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning som har utförts i annat nordiskt land om de berörda nationella föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga. Om detta undantagsvis inte är möjligt skall myndigheten på begäran motivera varför förnyad kontroll eller provning är nödvändig.

I de fall då de nationella kraven inte är jämbördiga skall enligt programmet kraven samordnas i största möjliga utsträckning och under hänsynstagande till de nordiska ländernas internationella förpliktelser. Samarbetsprogrammet innehåller också förslag till en informell informationsprocedur som syftar till att uppkomsten av nya handelshinder skall förebyggas. Vid arbete med nya eller ändrade föreskrifter som kan påverka handeln bör berörd myndighet underrätta motsvarande myndigheter i övriga nordiska länder.

Kommerskollegium har på uppdrag av regeringen informerat näringslivet och dess organisationer om samarbetsprogrammets innehåll. Programmet har också tillställts samtliga berörda myndigheter. Vidare har regeringen - i enlighet med förslaget om en informell informationsprocedur - genom förordning (numera 1988:569) ålagt föreskrivande myndigheter att underrätta motsvarande myndigheter eller andra ansvariga organ i övriga nordiska länder när arbete med nya eller ändrade föreskrifter inleds. Sedan tidigare gäller skyldighet för myndigheterna att underrätta kommerskollegium innan man utfärdar föreskrifter.

Den nordiska ämbetsmannakommittén för handelspolitiska frågor har det övergripande ansvaret för arbetet med avveckling av handelshinder i Norden. För frågor rörande tekniska handelshinder har en särskild styrgrupp inrättats under kommittén. Gruppen har uppmanat de nordiska samarbetsorganen att med hjälp av de nationella föreskrivande myndigheterna upprätta förteckningar över regler för olika produkter som kan anses vara likvärdiga i de nordiska länderna. I samband med de nordiska utrikeshandelsministrarnas möte i Malmö i november 1988 publicerades en förteckning över produkter med likvärdiga regler i de nordiska länderna. Dessa produkter skall kunna säljas var som helst i Norden utan krav på ytterligare kontroll eller provning. Vid ministermötet enades man om riktlinjer för det fortsatta arbetet med att avveckla handelshinder.

EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse

Samarbetet mellan EFTA och EG inom området kontroll genom teknisk provning har sin grund i den s.k. Luxemburgdeklarationen från år 1984. I denna uttalade de berörda ministrarna från EFTA och EG en gemensam vilja att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt område till gagn för samtliga länder inom EFTA och EG. Som delmål nämns i deklarationen bl.a. harmonisering av standarder och eliminering av tekniska handelshinder.

För EFTA-ländernas del kräver ett fördjupat samarbete med EG en inbördes samordning av systemen för provning och kontroll. Av stor betydelse härvidlag är den konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse som undertecknades vid EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988. Konventionen, som har

1988/89:NU15

formen av en ramkonvention, skall fyllas ut med sektorsöverenskommelser. Dessa avses ligga till grund för överenskommelser med EG inom motsvarande sektorer.

Enligt artiklarna 2.1 och 2.2 i konventionen skall en stat, när den godkänner en produkt eller medger att den får föras ut på marknaden eller användas, se till att de organ som handhar frågan inom statens territorium utan förnyad undersökning godtar och erkänner som likvärdiga med sina egna de provningsresultat och bevis om överensstämmelse vilka omfattas av artiklarna. Skyldigheten enligt artikel 2.1 gäller provningsresultat från laboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier fastslagna i vissa dokument som uppräknas i en bilaga till konventionen. Artikel 2.2 föreskriver skyldighet att godta provningsresultat och bevis om överensstämmelse från behöriga organ i övriga länder i enlighet med vad som närmare bestäms i någon sektorsöverenskommelse som har förts in under konventionen.

Från de angivna skyldigheterna finns vissa undantag. Ett provningsresultat eller bevis om överensstämmelse behöver (artikel 3.1) inte godtas om det finns skälig anledning att anta att det är ofullständigt eller felaktigt. Vidare ges (artikel 3.2) staterna rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller återkalla en produkt från marknaden om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters liv, hälsa m.m. Åtgärderna får (artikel 3.3) dock inte innebära någon förtäckt begränsning av handeln.

Konventionen innehåller (artikel 10) också en klausul för biläggande av tvister. Enligt denna skall en tvist lösas i första hand av de berörda parterna. Om detta inte lyckas kan endera parten hänskjuta frågan till den permanenta kommitté som skall inrättas genom konventionen. Om inte heller detta lyckas kan endera parten begära att frågan hänskjuts till en panel. Kommittén kan på grundval av panelens rapport ge en eller flera stater rätt att underlåta att uppfylla sådana åtaganden i konventionen som kommittén finner lämpligt.

Konventionen avses träda i kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att den då har godkänts av alla berörda stater.

Provning och kontroll inom EG

Ett av de centrala elementen i EG:s arbete är uppgiften att harmonisera medlemsländernas lagar och andra föreskrifter i den mån det krävs för att förverkliga den inre gemensamma marknaden. Harmoniseringen går normalt till så att man beslutar om direktiv med gemensamma regler som medlemsstaterna är skyldiga att anpassa sina nationella rättsordningar efter.

Iden s.k. vitbok som EG-rådet antog i juni 1985 har riktlinjerna för arbetet med att avskaffa hindren för bl.a. varors och tjänsters rörlighet över gränserna fastlagts. För verksamheten med att undanröja tekniska handelshinder anger vitboken två strategier. På områden där behov av harmonisering via direktiv inte anses föreligga skall principen om ömsesidigt godkännande tillämpas. Denna innebär att en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett EG-land fritt skall kunna säljas inom EG, såvida inte ett annat medlemsland kan åberopa behov av skydd för människors och djurs liv och hälsa m.m. som grund för egna krav. För områden där det anses

1988/89:NU15

1* Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 15

erforderligt med en legal harmonisering av ländernas säkerhetskrav på produkter skall direktiv utformas enligt den s.k. nya metoden (The New Approach), som EG-rådet antog i maj 1985. Metoden innebär att de bindande rättsreglerna i direktiven begränsas till tämligen allmänt hållna säkerhetskrav. De europeiska standardiseringsorganen kompletterar sedan kraven med tekniska föreskrifter som formuleras genom hänvisning till harmoniserade europeiska standarder. Produkter som tillverkas enligt dessa standarder presumeras uppfylla direktivets säkerhetskrav. Dock godtas även andra utföranden om det kan visas att produkterna motsvarar kraven.

Att en produkt uppfyller ställda säkerhetskrav kan enligt den nya metoden verifieras på följande alternativa sätt:

- certifikat och märkning av fristående organ,

- provningsintyg från fristående organ,

- försäkran om överensstämmelse utfärdad av tillverkare eller importör,

- andra former för verifiering, i undantagsfall krav på myndighetsgodkännande.

Vilken eller vilka metoder som får användas anges i EG-direktivet för resp. produkt. Huvudprincipen är att produkter som inte har tillverkats enligt standard skall ha kontrollerats av ett utomstående kvalificerat provningsorgan medan tillverkare i fråga om produkter som har tillverkats enligt standard skall kunna välja mellan tillverkardeklaration och certifiering. För att tillverkardeklaration skall få väljas kan dock krävas att något oberoende organ har granskat tillverkarens kvalitetssystem. En produkt som har genomgått föreskriven provning och kontroll vid ett behörigt organ skall därefter kunna säljas i övriga EG-länder utan krav på förnyad provning och kontroll. Inom EG finns en medveten strävan att begränsa de offentligrättsliga inslagen i sådan provning och kontroll som föregår marknadsföringen av en produkt.

De nationella fristående organ som får utfärda certifikat och märkning skall vara kungjorda till EG-kommissionen och övriga EG-länder. De skall fullgöra sitt arbete enligt internationellt vedertagen praxis. Medlemsländerna har ansvaret för tillsynen av organen.

Under senare år har EG ägnat stor uppmärksamhet åt frågor om säkerställande av kvaliteten på provnings- och kontrollresultat. Det konstaterades att man saknade en gemensam policy för vilka krav som skulle ställas på certifierings- och provningsorgan. På basis av befintliga internationella rekommendationer utarbetades därför inom EG år 1987 förslag till allmänna krav för provningsorgan, ackrediteringsorgan och certifieringsorgan. Förslagen har senare godtagits av EFTA. På uppdrag av både EG och EFTA har förslagen överlämnats till de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC, som inom kort väntas fastställa kraven som sju europeiska standarder. Dessa standarder innehåller allmänna kriterier för

- provningslaboratoriers verksamhet,

- bedömning av provningslaboratorier,

- organ som ackrediterar provningslaboratorier,

- organ som certifierar produkter,

- organ som certifierar kvalitetssystem,

1988/89:NU15

- organ som certifierar personal för viss kvalitetskontroll,

- försäkringar om överensstämmelse.

För närvarande diskuteras inom EG utformningen av en policy för den tekniska provningen och kontrollen. EG-kommissionen presenterade i november 1988 ett utkast till en policyförklaring (A Policy Statement of the Commission on Technical Specifications Testing and Certification: The Global Approach). Dokumentet avses ligga till grund för en resolution av EG:s ministerråd, vilken skall komplettera rådets resolution från år 1985 om den nya metoden. Även ett utkast till den nya resolutionen har tagits fram.

I utkastet till policy betonas vikten av att konsumenter, användare och offentliga organ har förtroende för de varor som introduceras på marknaden efter utförd provning och kontroll. Detta kräver i sin tur att det skapas en tillit till provnings- och kontrollverksamheten, både när den bedrivs hos fristående provnings- och certifieringsorgan och när den utförs i företagens egna laboratorier. Ackreditering anförs som ett av flera sätt för att öka detta förtroende. Det framhålls att nationella ackrediteringssystem för provningslaboratorier finns etablerade eller är under utveckling i åtta av medlemsländerna i EG. Bland andra förtroendeskapande åtgärder nämns certifiering av kvalitetssystem och olika typer av jämförande provningar. I utkastet till rådsresolutionen heter det att rådet godkänner den samordnade utvecklingen av nationella ackrediteringssystem.

Vidare sägs i resolutionsutkastet att rådet godkänner upprättandet av en europeisk organisation för provning och kontroll som skall verka i nära anslutning till standardiseringsorganen. Rådet samtycker till att EFTAländerna medverkar i organisationen. Vid ett symposium som EG-kommissionen arrangerade i juni 1988 uppnåddes enighet om behovet av en sådan europeisk infrastruktur för provnings- och kontrollområdet. Därvid betonades att alla berörda intressenter, bl.a. användare, konsumenter och fackliga organisationer, måste bli representerade i organisationen. Denna borde byggas upp med sektorskommittéer där nya överenskommelser om ömsesidigt godtagande kunde arbetas fram för olika områden. Vidare borde det finnas ett ”horisontellt organ” för behandling av övergripande frågor. I organisationen skulle också ingå specialkommittéer för vissa gemensamma tekniska frågor. Standardiseringsorganen CEN och CENELEC har lagt fram ett förslag till uppbyggnad av organisationen. Enligt detta skall organet för övergripande frågor benämnas The European Testing and Certification Coordination Council (ET3C).

Kontrollformsutredningen

Regeringen beslutade år 1986 att en särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att kartlägga den internationella utvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning och därvid ta ställning till behovet av förändringar i det svenska systemet. Utredningsuppdraget gavs till direktör Alexej Pellijeff. Resultatet av utredningen (den s.k. kontrollformsutredningen) redovisades i januari 1988 i betänkandet (SOU 1988:6) Provning och kontroll i internationell samverkan.

I betänkandet framhåller utredaren att hans överväganden främst har sin

1988/89:NU15

utgångspunkt i det fördjupade samarbetet mellan EFTA och EG. Inom 1988/89:NU15 ramen för detta samarbete har betonats vikten av att ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat kan åstadkommas.

Enligt utredaren kan den svenska organisationen på provningsområdet med statens provningsanstalt som nationellt provningsorgan och utsedda riksprovplatser för obligatorisk kontroll behållas. För att provningsresultaten skall bli internationellt godtagna kan dock dessa organ, liksom andra svenska provningsorgan, behöva visa att de uppfyller de allmänna krav på provningslaboratorier som i fortsättningen kommer att gälla som europeiska standarder. Tillsynen över riksprovplatserna bör få en mer teknisk inriktning och förstärkas.

Ackreditering av provningsorgan väntas enligt utredningen få en betydelsefull roll i framtiden. Genom ackreditering kan förutsättningarna för att provningsresultaten är korrekta förbättras. Därmed underlättas ett ömsesidigt godtagande av resultaten. Den svenska ordningen för provning och kontroll bör därför kompletteras med ett system för frivillig ackreditering av provningslaboratorier enligt internationell modell. Detta system bör enligt utredaren handhas av statens mät- och provråd och ersätta den nuvarande auktorisationen för obligatorisk och frivillig kontroll. Som en följd härav föreslår utredaren att mät- och provrådet omorganiseras.

Utredaren poängterar att det för många svenska myndigheter kommer att bli alltmer betydelsefullt att följa de internationella harmoniseringssträvandena på olika nivåer. Arbetet väntas i ökande omfattning äga rum inom ramen för det europeiska standardiseringsarbetet.

Utredning om statens roll i standardiseringsverksamheten

I oktober 1988 beslutade regeringen att en utredning om statens roll i standardiseringsverksamheten skulle tillsättas (I 1988:02). Som särskild utredare har förutvarande statsrådet förbundsordförande Nils G Åsling tillkallats.

I direktiven (dir. 1988:56) till utredningen framhålls standardiseringens ökade betydelse för statsmakternas regelskapande verksamhet till skydd för liv, hälsa, miljö och egendom. Vidare erinras om standardiseringens värde för den industriella produktionen och den tekniska utvecklingen och för användningen och avsättningen av industrins produkter.

Utredarens huvuduppgifter är att göra en bedömning av statens och andra intressenters roll i standardiseringsverksamheten samt att föreslå lämpliga former för statens och de andra intressenternas medverkan i och statens stöd till denna verksamhet. I uppdraget till utredaren ingår också att analysera och bedöma effekterna av den internationella utvecklingen vad gäller certifieringsfrågor och precisera vilken roll och vilka uppgifter staten bör ha inom detta område. Han skall vidare bedöma behovet av ackreditering av certifieringsorgan och i förekommande fall föreslå lämpliga former för en sådan. Till grund för utredningsuppdraget ligger bl.a. kontrollformsutredningens synpunkter på den pågående internationella utvecklingen inom standardiseringsområdet. Utredningen pekade bl.a. på vissa problem som behöver lösas till följd av denna utveckling.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 maj 1989.

Utskottet

1988/89:NU15

Inledning

Med stöd av gällande lag har ett antal myndigheter (s.k. föreskrivande myndigheter) rätt att utfärda föreskrifter om egenskaper som skall vara uppfyllda hos ett visst slag av produkter eller anläggningar. Syftet med föreskrifterna är att skydda liv, hälsa och egendom. Hur väl kraven uppfylls bestäms genom provning och kontroll. Med provning avses en undersökning av en produkts egenskaper och med kontroll menas en bestämning av om objektet uppfyller ställda krav.

Under senare år har icke-tariffära handelshinder, bl.a. tekniska handelshinder, uppmärksammats i ökad utsträckning. Med tekniska handelshinder avses vanligen de svårigheter som kan uppstå dels genom att olika länder har skilda bestämmelser om hur en produkt skall vara beskaffad i fråga om t.ex. dimensioner eller säkerhetsanordningar, dels genom att länderna har olika uppfattningar om hur produktkontrollen skall utföras. Om provning och kontroll måste upprepas i varje land dit en produkt säljs försvåras handeln och produkten blir dyrare. Arbetet med att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat i olika länder har därför intensifierats.

Strävandena att få till stånd ömsesidiga godtaganden avser främst sådan kontroll som görs före marknadsföringen av produkten. En kontroll utmynnar i ett ställningstagande till om produkten uppfyller de krav som gäller. Om tillverkaren själv utför kontrollen verifieras resultatet av kontrollen genom en s.k. försäkran om överensstämmelse, ofta benämnd tillverkardeklaration. En motsvarande försäkran kan också göras av en importör. En rättsligt tvingande kontroll som utförs av en myndighet leder till ett myndighetsgodkännande. När kontrollen utförs av ett fristående organ talar man om certifiering av överensstämmelse eller enbart certifiering.

För att ömsesidiga godtaganden av provningsresultat skall möjliggöras krävs garantier för att samma mätdata erhålls om en produkt provas hos olika laboratorier. I vissa länder kan provningsorganen ansöka om ackreditering för viss typ av provning. Ackreditering meddelas av ett särskilt ackrediteringsorgan efter genomförd utvärdering av att provningsorganet uppfyller de villkor som gäller för de provningar för vilka ackrediteringen meddelas. Under den tid ackrediteringen varar står laboratoriet under tillsyn av ackrediteringsorganet. Såväl fristående laboratorier som laboratorier inom företag kan ackrediteras.

Ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning, m.m.

För kontroll genom teknisk provning som är föreskriven i lag eller ålagd genom särskilt beslut eller som har vissa rättsverkningar (obligatorisk kontroll) finns särskilda bestämmelser i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Lagen anvisar en organisatorisk ram för den berörda provningsverksamheten. Den gällande ordningen bygger på

en rollfördelning mellan föreskrivande myndigheter, provande organ och en central förvaltningsmyndighet.

Enligt lagen kan för obligatorisk kontroll utses riksprovplatser, som inom sina områden har principiellt monopol på den ålagda provningen. Lagen ger också möjlighet för auktorisation av provningsorgan för obligatorisk resp. frivillig kontroll.

För mätteknisk normaliehållning och kalibrering har en motsvarighet till riksprovplatssystemet tillskapats. Enligt lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. kan en riksmätplats utses för att officiellt säkerställa riktigheten av mätningar av en eller flera storheter.

Central förvaltningsmyndighet för officiell provning och mätteknik var till en början statens provningsanstalt. Med hänsyn till att provningsanstalten även var riksprovplats för ett antal kontrollområden överfördes myndighetsfunktionen år 1983 till ett nyinrättat organ, statens mät- och provråd. Provningsanstalten bibehöll dock sin roll som landets offentliga provningsorgan. I det föregående (s. 6) har lämnats en mer utförlig beskrivning av provnings- och kontrollverksamheten i Sverige.

I inledningen (s. 9) har också redogjorts för det pågående arbetet inom EG med att undanröja tekniska handelshinder på provnings- och kontrollområdet. Den erforderliga legala harmoniseringen av EG-ländernas säkerhetskrav på produkter skall utformas enligt den s.k. nya metoden, som antogs av EG:s ministerråd år 1985. Denna metod innebär att man överlåter åt de europeiska standardiseringsorganen att komplettera allmänt hållna säkerhetskrav i EG-direktiven med tekniska specifikationer som utformas genom hänvisning till europeiska standarder. Produkter som tillverkas enligt dessa standarder antas uppfylla säkerhetskraven. I direktiven anges hur det skall verifieras att en produkt uppfyller kraven. Ambitionen är att begränsa de offentligrättsliga inslagen i sådan provning och kontroll som görs innan produkterna förs ut på marknaden. När en produkt har genomgått föreskriven provning och kontroll skall den kunna säljas fritt i övriga länder.

Inom EG diskuteras för närvarande utformningen av en policy för den tekniska provningen och kontrollen, vilken skall komplettera beslutet år 1985 om den nya metoden. Utkast till en policyförklaring från EGkommissionen och en resolution av ministerrådet presenterades i november 1988. I utkasten berörs bl.a. upprättandet av en europeisk organisation för provning och kontroll som skall verka i nära anslutning till de europeiska standardiseringsorganen (se s. 11). Vid ett symposium kring denna fråga som arrangerades av EG-kommissionen i juni 1988 uppnåddes enighet om behovet av ett sådant forum.

Ett viktigt delmål i det fördjupade samarbetet mellan länderna inom EFTA och EG är harmonisering av standarder och eliminering av tekniska handelshinder. Som ett led inför samarbetet på detta område har EFTAländerna diskuterat fram en inbördes samordning av systemen för provning och kontroll. Vid EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988 undertecknades en konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken nu föreläggs riksdagen för godkännande. Konventionens huvudsakliga innehåll har refererats i det föregående (s. 8). Enligt artikel 2.1 i konventionen skall staterna se till att behöriga organ inom

1988/89:NU15

resp. land utan förnyad undersökning godtar provningsresultat från utländska provningslaboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier som är fastslagna i konventionen. I artikel 2.2 föreskrivs skyldighet att godta provningsresultat och bevis om överensstämmelse från behöriga organ i övriga länder i enlighet med vad som närmare bestäms i någon sektorsöverenskommelse som har förts in under konventionen. Dessa överenskommelser avses ligga till grund för avtal med EG inom motsvarande sektorer. Konventionen skall träda i kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att alla berörda stater då har godkänt den.

Bestämmelser om skyldigheten att inom Sverige godta utländska provnings- och kontrollresultat enligt EFTA-konventionen bör enligt regeringen införas i den nya lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning som nu föreslås. Lagen skall ersätta de här tidigare nämnda lagarna (1985:1105 och 1974:897) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. resp. om riksmätplatser m.m.

Förutom de av konventionen föranledda bestämmelserna är den väsentliga nyheten i den föreslagna lagen att det införs ett system för ackreditering av laboratorier. Till grund för lagförslaget ligger den s.k. kontrollformsutredningens betänkande (se s. 11). Utredningen tillsattes år 1986 med uppgift att utreda om det behövdes några förändringar i det svenska systemet för kontroll genom teknisk provning mot bakgrund av den internationella utvecklingen på området. Enligt utredningen kan ackreditering bidra till mer korrekta provningsresultat och därigenom ett ömsesidigt godtagande av resultaten. Därför bör, enligt utredningen, den svenska ordningen för provning och kontroll kompletteras med ett system för frivillig ackreditering av provningslaboratorier enligt internationell modell.

Regeringen har alltså anslutit sig till utredningens förslag. Den föreslagna ackrediteringsordningen skall ersätta nuvarande system med auktorisation för obligatorisk och frivillig kontroll. Möjligheten till ackreditering skall omfatta såväl provningslaboratorier som mättekniska laboratorier. Det nya systemet skall vara frivilligt och öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet som man önskar få ackrediterad. En myndighet kan dock föreskriva att för viss obligatorisk kontroll provning skall ha utförts hos ett ackrediterat laboratorium. Ackrediteringsförfarandet skall handhas av statens mät- och provråd. Den nya lagen bör enligt regeringen träda i kraft den 1 juli 1989 med undantag för de bestämmelser som föranleds av EFTAkonventionen. Dessa föreslås bli giltiga vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande.

Sex motioner har väckts med anledning av propositionen. Motiveringen till dessa har refererats i ett inledande avsnitt (s. 4).

I tre av motionerna yrkas - dock från delvis olika utgångspunkter - avslag på regeringens förslag. Beslutet bör skjutas upp till dess att EG har tagit ställning till hur provningen och kontrollen skall organiseras, anförs det i motion 1988/89:N18 (fp). Det är osäkert om den modell som föreslås i propositionen blir den som kommer att tillämpas i övriga Europa. Enligt motionärerna är det sannolikt att EG:s ställningstagande klarnar så att riksdagen under hösten 1989 kan fatta beslut i ärendet. I de två andra motionerna begärs att de nuvarande kontrollmetoderna i Sverige skall

1988/89:NU15

bibehållas. Den svenska produktkontrollen är resultatet av bl.a. ett långvarigt arbete inom svensk arbetarrörelse, sägs det i motion 1988/89:N20 (vpk). På många områden står den politik som förs inom EG i direkt konflikt med svenska intressen och lagar. Motionärerna betonar Sveriges självbestämmanderätt och nationella suveränitet. I motion 1988/89:N15 (mp) framhålls att regeringens förslag har tillkommit enbart som ett led i en åsyftad EG-anpassning. Det svenska konsument- och miljöskyddet kommer att försvagas om den nya kontrollordningen införs. Motionären är inte negativ till en anpassning mellan olika länders tekniska standarder under förutsättning att den inte leder till ett försvagat miljö- och hälsoskydd. Därför begärs i motionen att en utredning skall tillsättas med uppgift att undersöka hur ett utökat internationellt samarbete på provnings- och kontrollområdet kan utformas utan risk för ett försämrat konsument- och hälsoskydd.

En motsatt inställning till propositionen redovisas i motion 1988/89:N19 (m). De föreslagna förändringarna är värdefulla och bör genomföras, heter det där. Regeringen måste dock bevaka den pågående utvecklingen inom EG på området och vid behov lägga fram förslag om erforderliga ändringar så att det svenska systemet så långt som möjligt överensstämmer med den ordning som EG tillämpar. Under de närmaste åren måste Sverige, menar motionärerna, på flera områden anpassa lagar och bestämmelser till dem som gäller inom EG.

Vid en uppvaktning som har gjorts för utskottet har företrädare för Sveriges industriförbund lämnat synpunkter på regeringens förslag. Från förbundet har också en skrivelse inkommit. Även Industriförbundet anser att behandlingen av propositionen bör skjutas upp till dess att EG har fattat beslut i frågan. Det är, menar förbundet, synnerligen viktigt att Sverige anpassar sig till de regler och organisationsformer för provning och certifiering som kommer att gälla i Västeuropa. Förbundet är negativt inställt till det ackrediteringssystem som föreslås i propositionen. Vanligtvis, menar man, krävs sektorsöverenskommelser för att ömsesidiga erkännanden av provnings- och kontrollresultat skall kunna åstadkommas.

Som tidigare har redovisats utgör arbetet med att avskaffa tekniska handelshinder ett väsentligt inslag i den västeuropeiska integrationsprocessen. För det nordiska samarbetet på området har ett särskilt program antagits, till vilket utskottet återkommer. Genom den nu aktuella EFTAkonventionen har det skapats ökade förutsättningar dels för en harmonisering av provnings- och kontrollförfarandena hos länderna inom EFTA, dels för ett fördjupat samarbete med EG i frågan. Utskottet vill här med anledning av de i motionerna 1988/89:N15 (mp) och 1988/89:N20 (vpk) framförda synpunkterna påpeka att en svensk anslutning till denna konvention inte behöver påverka Sveriges möjligheter att upprätthålla regler till skydd för hälsa och miljö. Enligt konventionen (artikel 3.2) äger staterna rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller återkalla en produkt från marknaden, även om den är provad och kontrollerad i ett annat land inom EFTA, om det är nödvändigt för att skydda liv, hälsa, miljö m.m. Utskottet tillstyrker alltså denna konvention och de därav föranledda lagbestämmelserna.

Utöver dessa bestämmelser är den sakliga nyheten i det framlagda lagförslaget införandet av ett frivilligt ackrediteringssystem. Förändringarna

1988/89: NU 15

i övrigt har relativt begränsad betydelse.

I motion 1988/89:N18 (fp) har det gjorts sak av den inom EG pågående diskussionen om utformningen av en policy för den tekniska provningen och kontrollen. Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Ett grundläggande syfte med EG:s s.k. nya metod, som nyssnämnda policy avses komma att komplettera, är att skapa en situation där ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat baseras på ett genuint förtroende för dessa resultat. EG har därför under senare år ägnat intresse åt frågor kring kvaliteten på provnings- och kontrollverksamheten. På initiativ av EG har allmänna krav för provnings-, ackrediterings- och certifieringsorgan tagits fram (se s. 10). Dessa krav väntas inom kort bli fastställda som europeiska standarder. Också i det utkast till policyförklaring som nu diskuteras framhålls vikten av att det åstadkoms ett förtroende för den utförda provningen och kontrollen. Som ett av flera sätt att öka detta förtroende anges just ackreditering. Där erinras även om att nationella ackrediteringssystem finns eller är under uppbyggnad i flertalet länder inom EG. Utskottet kan därför inte finna att det skulle vara en nackdel för svenskt vidkommande att det införs ett sådant ackrediteringssystem som redan nu förekommer inom EG. Tvärtom, menar utskottet, skulle det av bl.a. organisatoriska och administrativa skäl vara olyckligt med ett uppskov med beslutet. Till detta kommer att EFTA-konventionen bygger på att ackrediteringssystem etableras inom de fördragsslutande staterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslaget och avstyrker berörda delar av motionerna 1988/89:N15 (mp), 1988/89:N18 (fp) och 1988/89:N20 (vpk).

Kravet i motion 1988/89:N19 (m) på ett riksdagsuttalande om att den nu berörda utvecklingen inom EG noga skall följas bör heller inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar denna process uppmärksamhet. Motionen avstyrks alltså i aktuell del.

Det nya ackrediteringssystemet skall, som har nämnts, handhas av statens mät- och provråd. Enligt regeringen bör rådet behålla sin roll som central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Rådet skall ha tillsyn över ackrediterade laboratorier men också över riksprovplatser och riksmätplatser. Enligt nuvarande bestämmelser utövar rådet tillsyn över de riksprovplatser som inte är statliga myndigheter, medan man till övriga riksprovplatser utfärdar allmänna råd. Det sägs i propositionen (s. 31) att mät- och provrådets tillsyn skall anpassas efter förhållandena vid de enskilda riksprovplatserna och deras särskilda kompetens inom resp. verksamhetsområde. Det understryks att detta gäller också i fråga om tillsynen över statens provningsanstalt. Riksprov- och riksmätplatserna skall enligt regeringens förslag inte omfattas av ackrediteringssystemet. Regeringen skall i stället i författning ange att dessa organ skall uppfylla de internationella krav som ställs på provningsorgan. Något hinder för en ackreditering finns dock inte. Ackrediteringssystemet skall vara självfinansierande.

Den nuvarande organisatoriska strukturen vid mät- och provrådet har enligt regeringen visat sig vara administrativt tungrodd. Med hänsyn till detta och till den föreslagna ackrediteringsverksamheten anser regeringen att

1988/89:NU15

rådet bör omorganiseras till en myndighet av verkstyp, ledd av en generaldirektör med en lekmannastyrelse. De nuvarande två nämnderna vid myndigheten, mätnämnden och provnämnden, skall upphöra. Rådgivande tekniska kommittéer med kvalificerad expertis skall knytas till myndigheten. Det betonas i propositionen att rådet skall tillvarata kompetensen hos provningsanstalten och andra expertorgan. Regeringen beslöt i januari 1989 att en särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att utarbeta ett förslag till ändrad organisation m.m. för rådet.

I motion 1988/89:N15 (mp) yrkas-i linje med motionärens avståndstagande från en ändring av provnings- och kontrollmetoderna - avslag på regeringens förslag till riktlinjer för mät- och provrådets verksamhet, organisation och finansiering. Kraven i motionerna 1988/89:N18 (fp) och 1988/89:N20 (vpk) på att propositionen skall avslås måste också anses omfatta det nu aktuella förslaget. I detta sammanhang behandlar utskottet även motion 1988/89:N17 (s), där det begärs att det svenska ackrediteringssystemet skall följa de internationellt etablerade reglerna för ackreditering. Motionärerna befarar med hänvisning till vad som sägs i propositionen att mät- och provrådets tillsyn över riksprovplatserna blir ofullständig. Detta kan, heter det i motionen, minska förtroendet för det svenska systemet och leda till att provningsresultaten inte blir accepterade utomlands. Motionärerna anser vidare att relationerna och rollfördelningen mellan rådet och riksprov- och riksmätplatserna inte har klargjorts.

Det framhålls i propositionen (s. 31) att det ännu är osäkert hur centrala nationella laboratorier kommer att behandlas i förhållande till ackrediteringssystemen. I vissa länder kan det komma att hävdas att laboratorierna har en särställning och inte behöver ackrediteras, medan man i andra länder anser att de nationella laboratorierna bör omfattas av ackrediteringsförfarandet.

I den föreslagna ackrediteringsordningen finns inget som hindrar en riksprovplats från att begära en formell ackreditering. Enligt utskottets mening bör tills vidare inget krav på ackreditering uppställas. Mät- och provrådet skall i stället genom en tekniskt inriktad tillsynsverksamhet övervaka att riksprovplatserna uppfyller de internationella kriterierna för provningsorgan. Liksom regeringen finner utskottet det rimligt att rådets tillsyn över riksprovplatserna anpassas efter deras särskilda kompetens inom resp. område.

Synpunkterna i motion 1988/89:N17 (s) om rollfördelningen mellan mätoch provrådet å ena sidan och riksprov- och riksmätplatserna å den andra torde främst avse förhållandet mellan rådet och statens provningsanstalt. Denna aspekt berörs särskilt i propositionen (s. 35). Där sägs att mät- och provrådet skall ägna sig åt generella och principiella frågor på sitt verksamhetsområde. Rådet skall ha en samordnande funktion för nationella och internationella ärenden på området. Provningsanstalten skall handha det tekniska internationella samarbetet inom sitt ansvarsområde och skall vidare kunna bistå mät- och provrådet och andra myndigheter med teknisk kompetens. Med ett nära samarbete mellan de berörda organen skall det inte behöva bli några gränsdragningsproblem, anser regeringen. Utskottet in -

1988/89:NU15

stämmer i detta och avstyrker motion 1988/89:N17 (s). Även de övriga här aktuella motionerna avstyrks i berörda delar. Med det anförda tillstyrks propositionen i nu behandlad del.

Det föreslagna ackrediteringssystemet bör även omfatta laboratorier som utför mykologiska och mikrobiologiska provningar, anförs det i motion 1988/89:N16 (fp). Vid undersökningar av misstänkta s.k. sjuka hus görs bl.a. sådana provningar. Motionären föreslår att möjlighet till ackreditering av dessa slags laboratorier skall öppnas så snart den nya lagen träder i kraft. Hon anser att flertalet av de aktuella laboratorierna har brister i olika avseenden och att de ofta lämnar felaktiga analysresultat.

Ackrediteringssystemet skall vara öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet som man önskar få ackrediterad. Det anförs dock i propositionen (s. 28) att systemet måste byggas upp successivt och att av praktiska skäl en prioritering bör göras med hänsyn till resurserna. Hur prioriteringen skall genomföras måste enligt regeringen avgöras i samråd med intressenterna i systemet.

Det är, menar utskottet, inte riksdagen som har att fastställa behovet av ackreditering av de typer av laboratorier som uppmärksammas i motion 1988/89:N16 (fp). Denna avstyrks därför.

I motion 1988/89:N19 (m) föreslås att systemet med riksprovplatser skall utredas. Enligt motionärerna bör behovet av obligatorisk kontroll kritiskt prövas liksom frågan huruvida obligatorisk kontroll för ett visst kontrollområde måste utföras hos en enda riksprovplats. En utökad konkurrens mellan olika kontrollorgan skulle kunna leda till sänkta kostnader. Vidare, framhålls det i motionen, har det uttryckts oro för att systemet med riksprovplatser kan komma att uppfattas som handelshinder.

Uppgifter om riksprovplatssystemet har lämnats i ett inledande avsnitt (s. 6). Riksprovplats utses av regeringen på förslag av statens mät- och provråd. Hittills har totalt sju myndigheter och aktiebolag utsetts till riksprovplatser för tillsammans ett tjugotal kontrollområden. Staten skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten vid riksprovplatserna.

Utskottet kan inte finna skäl för en ny utredning om riksprovplatssystemet. Frågan togs senast upp av kontrollformsutredningen, som fann att ingenting hindrar att man i Sverige behåller möjligheten att för särskilda kontrollområden utse riksprovplatser med monopol på den ålagda provningen. I den utvärdering av riksprovplatssystemet som redovisades år 1983 i betänkandet (Ds I 1983:22) Kontroll genom provning konstaterades att systemet i stort sett hade fungerat väl. Mot denna bakgrund avstyrks det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:N19 (m).

Nordiskt samarbete

Arbetet med att avskaffa olika handelshinder i Norden bedrivs med utgångspunkt i det samarbetsprogram på området som antogs av Nordiska ministerrådet år 1987. Enligt programmet, vars innehåll och genomförande har beskrivits i det föregående (s. 7), skall samarbetet i fråga om avveckling av tekniska handelshinder bygga på principen om ömsesidigt erkännande av

1988/89:NU15

provningsresultat och godkännande av varor. De nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning som har utförts i annat nordiskt land om de berörda nationella föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga. Programmet är dock inte direkt rättsligt bindande för svenska myndigheter, vilka har att tillämpa svenska produktkrav och normer för provning och kontroll. Inom samarbetsprogrammets ram pågår för närvarande en inventering av regler för olika produkter som kan anses vara likvärdiga i de nordiska länderna.

I propositionen (s. 38) redogörs för de åtgärder som för svensk del krävs för att samarbetsprogrammet skall kunna genomföras. Enligt regeringen har svenska sektorsmyndigheter redan möjlighet att på många områden utforma bestämmelser på ett sådant sätt att det för produkter från andra nordiska länder inte krävs några ytterligare godkännanden om likvärdiga regler gäller. Dessa möjligheter måste tas till vara. Regeringen kommer att, sägs det i propositionen, följa detta arbete med uppmärksamhet och vid behov genom förordning ge berörda myndigheter närmare direktiv. Om det för programmets genomförande krävs åtgärder som förutsätter riksdagsbeslut avser regeringen att lägga fram erforderliga förslag.

Regeringen har genom propositionen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som sålunda har anförts om genomförandet av samarbetsprogrammet.

Det aktuella avsnittet i propositionen möter ingen kritik i motionerna. Tvärtom godtas regeringens redogörelse uttryckligen i motion 1988/89:N15 (mp). Där anförs att det nordiska samarbetet sker mellan länder som har genomgått en i stort sett likartad social och teknisk utveckling. Harmoniseringarna av regelverken behöver därför inte medföra några väsentliga påtvingade förändringar. Samarbetet inom Norden sker också utan någon formaliserad överstatlighet. En positiv inställning till det nordiska samarbetet redovisas också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/ 89:N20. Partiet, heter det där, har alltid stött nordiskt och internationellt samarbete som har syftat till förbättringar för både Sverige och andra länder.

Enligt utskottets mening är det angeläget att svenska myndigheter tar till vara de möjligheter som finns för att de tekniska handelshindren i Norden skall kunna undanröjas. Redogörelsen i propositionen för det nordiska samarbetsprogrammets genomförande i Sverige ger inte anledning till någon erinran från utskottets sida.

Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel

Utskottet behandlar slutligen en motion från allmänna motionstiden som rör kontrollordningen för elektrisk materiel.

Enligt nuvarande bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel måste huvuddelen av de elektriska produkter som säljs till allmänheten vara provade och typgodkända av SEMKO Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. Produkter som har blivit godkända S-märks. Myndighetsuppgiften att besluta i kontrollärenden har delegerats till SEMKO av statens energiverk med stöd av förordningen (1977:585) om elektrisk materiel m.m. Denna har utfärdats i enlighet med ett allmänt bemyndigande i lagen

1988/89:NU15

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Den 1 januari 1990 kommer en ny kontrollordning att införas. Enligt denna ersätts för flertalet produkter kravet på typgodkännande av SEMKO med ett krav på registrering före marknadstillträdet. För registreringen, som skall göras av SEMKO, krävs ett intyg om att produkten uppfyller kraven enligt svensk standard för sådan materiel. För att styrka detta öppnas möjlighet för tillverkare och importör att - som alternativ till SEMKOkontroll med åtföljande S-märkning - utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande provningsinstitutioner. En tillverkare kan också själv utföra kontrollen under förutsättning att tillverkaren har träffat avtal med SEMKO om detta. Registreringsförfarandet skall gälla för det stora flertalet produkter. För en begränsad grupp högriskprodukter behålls dock kravet på förhandsgodkännande av SEMKO. Samma gäller för materiel som inte är tillverkad enligt svensk standard. Samtidigt som det nya systemet införs kommer kontrollen av de produkter som finns på marknaden att förstärkas.

Riksdagen har i april 1988 ställt sig bakom ändringen av kontrollordningen och beslutat om vissa lagändringar i anslutning härtill (prop. 1987/88:82, NU 1987/88:30, rskr. 1987/88:219). Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet anförde i en reservation (NU 1987/88:30 res. 1, s. 12) att den nuvarande obligatoriska kontrollen av elmateriel borde bibehållas. Han såg den nya kontrollordningen som ett utslag av en missriktad och ensidig strävan efter västeuropeisk integration på bekostnad av viktiga nationella intressen.

I motion 1988/89:N357 (mp) begärs nu en utvärdering av S-märkningens ”avskaffande” på elområdet. Den ändrade ordningen är, menar motionärerna, helt betingad av krav på en anpassning till det system som tillämpas inom EG. Med förändringen följer inga kvalitetsförbättringar för svenskt vidkommande.

Som har framgått av det föregående innebär den ändrade kontrollordningen inte att S-märkningen avskaffas. För högriskprodukter och för produkter som inte tillverkas enligt svensk standard förblir S-märkningen obligatorisk och för registreringspliktiga produkter erbjuds SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning som ett alternativ. Statens energiverk beräknar att ca 70 % av de produkter som omfattas av det nuvarande kravet på S-märkning kommer att vara S-märkta även i fortsättningen.

Den nya kontrollordningen införs alltså den 1 januari 1990. Enligt uppgift avser statens energiverk att studera effekterna av den ändrade ordningen när det nya systemet har gällt en tid.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motion 1988/89:N357 (mp) inte ger anledning till någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konvention mellan EFTA-länderna att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 1 och med avslag på motion 1988/89:N15 yrkande 1, motion 1988/89:N18 i

1988/89:NU15

ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del godkänner konventionen mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse samt protokollet rörande tillämpningen av konventionen avseende furstendömet Liechtenstein,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 2 och med avslag på motion 1988/89:N15 yrkandena 2 och 5, motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del antar förslaget till lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning,

3. beträffande utvecklingen inom EG

att riksdagen avslår motion 1988/89:N19 yrkande 1,

4. beträffande statens mät- och provråd

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 3 och med avslag på motion 1988/89:N15 yrkande 3, motion 1988/89:N17, motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer för statens mät- och provråds verksamhet, organisation och finansiering,

5. beträffande mykologiska och mikrobiologiska provningar att riksdagen avslår motion 1988/89:N16,

6. beträffande riksprovplatssystemet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N19 yrkande 2,

7. beträffande genomförandet av det nordiska samarbetsprogrammet för undanröjande av tekniska handelshinder

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:60 moment 4, motion 1988/89:N15 yrkande 4 och motion 1988/89:N20 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande ändrad kontrollordning för elektrisk materiel att riksdagen avslår motion 1988/89:N357.

Stockholm den 7 mars 1989 På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Arne Gadd (s), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson

(c).

1988/89:NU15

22 Reservationer

1988/89:NU15

1. EFTA-konventionen och lagförslaget (mom. 1 och 2)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn tidigare” och slutar på s. 17 med ”1988/89:N20 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Arbetet med att avskaffa tekniska handelshinder är ett viktigt inslag i den västeuropeiska integrationsprocessen. I detta sammanhang är det, menar utskottet, av väsentlig betydelse att ömsesidiga godtaganden av provningsoch kontrollresultat i största möjliga utsträckning kan åstadkommas. Utskottet delar dock den oro över regeringsförslagets konsekvenser som förs fram i motion 1988/89:N18 (fp) och som också Sveriges industriförbund har gett uttryck åt. Det är ännu oklart vilken modell för provnings- och kontrollförfarandet som blir den mest gångbara i Västeuropa. Det system som föreslås i propositionen kan sålunda komma att avvika från den policy för området som EG väntas fastställa inom ett par månader. Bl.a. kan planerna på en europeisk organisation för provnings- och kontrollverksamheten få konsekvenser för svenskt vidkommande.

Enligt utskottets mening bör därför beslutet om hur den tekniska provningen skall organiseras skjutas upp till hösten 1989, då EG:s ställningstagande torde föreligga. Då har också den nu pågående utredningen om statens roll i standardiseringsverksamheten (se s. 12) hunnit avslutas. I denna utredning skall bl.a. frågor om certifieringsverksamheten tas upp.

Regeringen bör alltså, anser utskottet, under hösten 1989 återkomma till riksdagen i ärendet. Med hänsyn till att EFTA-konventionen inte skall träda i kraft förrän den 1 januari 1990 kan också riksdagens beslut om denna senareläggas till samma tidpunkt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1988/89:N18 (fp) i berörd del och avstyrker propositionen såvitt nu är i fråga. Också i motionerna 1988/89:N15 (mp) och 1988/89:N20 (vpk) har yrkats avslag på propositionen. Utskottet noterar emellertid att dessa yrkanden har framställts utifrån helt andra utgångspunkter än vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande konvention mellan EFT A-länderna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 1 och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/ 89:60 moment 1 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 2 och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/ 89:60 moment 2 och motion 1988/89:N15 yrkande 5 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. EFTA-konventionen och lagförslaget (mom. 1 och 2)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn tidigare” och slutar på s. 17 med ”1988/89:N20 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motionerna 1988/89:N20 (vpk) och 1988/89:N15 (mp) på att de nuvarande kontrollmetoderna i Sverige skall bibehållas. De föreslagna förändringarna har inte motiverats med att den befintliga provnings- och kontrollverksamheten uppvisar brister i något avseende. Syftet är endast att åstadkomma en anpassning till förhållandena inom EG. En sådan anpassning kommer dock, som har påpekats i de båda motionerna, att leda till ett försämrat hälso- och miljöskydd i Sverige.

I EFTA-konventionen har visserligen vissa begränsningar från skyldigheten att godta utländska provnings- och kontrollresultat inskrivits, bl.a. med hänvisning till behovet av skydd för miljö och hälsa. Betydelsen av dessa undantag minskas emellertid kraftigt av att det samtidigt betonas att åtgärderna inte får innebära någon förtäckt begränsning av handeln.

Inom EG sker en medveten strävan efter en ökad privatisering av produktkontrollen. Utskottet motsätter sig bestämt en sådan utveckling i Sverige. Under senare år har de föreskrivande myndigheterna i ökad omfattning funnit lämpligt att själva genomföra produktkontroller i stället för att lita endast till företagens egna uppgifter.

Det sagda innebär dock inte att utskottet avvisar internationellt samarbete på provnings- och kontrollområdet. I enlighet med vad som föreslås i motion 1988/89:N15 (mp) anser utskottet att det bör utredas hur ett utökat sådant samarbete kan utformas utan risk för att det svenska konsumentskyddet sätts i fara.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens lagförslag och förslag om godkännande av EFTA-konventionen. Också i motion 1988/89:N18 (fp) har det yrkats avslag på propositionen. Detta har emellertid gjorts med en helt annan motivering än utskottets.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande konvention mellan EFTA-länderna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkande 1 och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/89:60 moment 1,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkandena 2 och 5 och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/ 89:60 moment 2 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:NU15

3. Utvecklingen inom EG (mom. 3)

1988/89: NU 15

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Kravet i” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker kravet i motion 1988/89:N19 (m) på ett riksdagsuttalande om att regeringen noga skall följa den nu berörda utvecklingen inom EG. Det svenska systemet för provning och kontroll bör så långt som möjligt överensstämma med den ordning som tillämpas inom EG. Det är också väsentligt att de föreskrivande myndigheterna i Sverige inte utfärdar föreskrifter för provnings- och kontrollförfarandet som i hög grad avviker från vad som gäller inom EG. Regeringen måste om det krävs återkomma med förslag till erforderliga ändringar med nu nämnda syfte. Riksdagen bör alltså genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvecklingen inom EG

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N19 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utvecklingen inom EG (mom. 3)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Kravet i” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avvisat regeringens förslag om en anpassning av provnings- och kontrollförfarandet i Sverige till den ordning som tillämpas inom EG. Av detta följer att utskottet också avstyrker kravet i motion 1988/89:N19 (m) på att regeringen skall anmodas att noga följa utvecklingen inom EG på området.

5. Statens mät- och provråd (mom. 4)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”1 den” och slutar på s. 19 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare med hänvisning till den pågående utvecklingen inom EG avstyrkt regeringens förslag till ny ordning för provnings- och kontrollverksamheten. Enligt utskottets mening bör inte heller riktlinjerna för mätoch provrådets verksamhet m.m. tas upp till prövning nu, utan regeringen bör även i den saken återkomma till riksdagen under hösten 1989. Utskottet avstyrker därför propositionen i här berörd del liksom motion 1988/89:N17 (s). Med det anförda tillstyrks motion 1988/89:N18 (fp) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statens mät- och provråd

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 3 och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/

89:60 moment 3 och motion 1988/89:N17 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Statens mät- och provråd (mom. 4)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”1 den” och slutar på s. 19 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare avstyrkt regeringens förslag till ny ordning för provnings- och kontrollverksamheten. Av detta följer att utskottet också avstyrker förslaget i propositionen om riktlinjer för mät- och provrådets verksamhet m.m. I den mån det krävs några ändringar av organisatorisk karaktär vid rådet bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till sådana. Med det sagda tillstyrks motionerna 1988/89:N15 (mp) och 1988/ 89:N20 (vpk), båda i aktuell del. Motion 1988/89:N17 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statens mät- och provråd att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkande 3 och motion 1988/89:N20 (vpk) yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/89:60 moment 3 och motion 1988/89:N17 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (mom. 5)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Ackrediteringssystemet skall” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tagit ställning för att beslutet om den nya ordningen för provnings- och kontrollförfarandet skall skjutas upp till hösten 1989. Av detta följer att utskottet avstyrker kravet i motion 1988/89:N16 (fp) på att möjlighet till ackreditering skall öppnas den 1 juli 1989 för laboratorier som utför mykologiska och mikrobiologiska provningar. Utskottet har förståelse för de problem som tas upp i motionen. Om ett ackrediteringssystem senare skulle införas är det dock enligt utskottets uppfattning inte riksdagen som bör avgöra behovet av ackreditering av sådana laboratorier.

8. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (mom. 5)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Ackrediteringssystemet skall” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt den nu gällande ordningen för provning och kontroll, som enligt utskottets mening bör bibehållas, finns möjlighet att auktorisera provningsorgan för frivillig kontroll inom ett visst område. Auktorisation meddelas av statens mät- och provråd. Först måste dock regeringen besluta om de områden inom vilka auktorisation kan meddelas. Det är sålunda inte riksdagen som skall avgöra behovet av auktorisation av de laboratorier som berörs i motion 1988/89:N16 (fp). Denna avstyrks därför.

1988/89: NU15

9. Riksprovplatssystemet (mom. 6)

1988/89: NU 15

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”motion 1988/89:N19 (m)” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till det krav på en utvärdering av riksprovplatssystemet som framförs i motion 1988/89:N19 (m). Som sägs i motionen och som också näringsfrihetsombudsmannen har påpekat i sitt remissvar över kontrollformsutredningens betänkande kan det konkurrensbegränsande inslaget i systemet bidra till en fördyring av provningskostnaderna och medföra en risk för sammanblandning med konkurrensutsatt verksamhet. Monopolsystemet kan vara ett hinder för Sverige i det västeuropeiska integrationsarbetet och kan verka återhållande på kvalitetsutvecklingen inom området provning och kontroll.

Utskottet anser sålunda att en utredning bör tillsättas med uppgift att se över systemet med riksprovplatser. Utgångspunkten för utredningen bör vara att den obligatoriska kontrollen skall begränsas till de områden där det finns starka skäl för sådan kontroll. Riksprovplatsernas nuvarande monopolställning inom resp. kontrollområde bör därefter prövas liksom kravet på att staten skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten. Riksdagen bör genom ett uttalande uppmana regeringen att föranstalta om en sådan utredning.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande riksprovplatssystemet att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N19 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel (mom. 8)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening borde inte beslutet om den ändrade kontrollordningen för elektrisk materiel ha fattats. Den nya kontrollordningen kommer att leda till en sänkning av den nuvarande höga elsäkerhetsnivån i Sverige. Att det i fortsättningen inte alltid framgår på produkterna huruvida de uppfyller gällande säkerhetskrav kommer att skapa en osäkerhet hos konsumenterna. Ändringen är en onödig eftergift för påtryckningar från EG. Några kvalitetsförbättringar för svenskt vidkommande åstadkoms inte. Utskottet instämmer därför i kravet i motion 1988/89:N357 (mp) på en utvärdering av effekterna av den ändrade ordningen. Granskningen bör påbörjas så snart den nya ordningen införs, dvs. den 1 januari 1990. Regeringen bör senare återkomma till riksdagen med en redovisning av resultatet av denna utvärdering.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Nyssnämnda motion tillstyrks alltså av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ändrad kontrollordning för elektrisk materiel att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N357 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande Utvecklingen inom EG (mom. 3)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Vi har i det föregående förordat att beslutet om den framtida modellen för provnings- och kontrollverksamheten skall skjutas upp till dess att EG har tagit ställning i frågan. För den händelse riksdagen inte skulle följa denna linje avser vi att stödja reservation 3 vid omröstningen om moment 3. Regeringen bör noga följa den nu berörda utvecklingen inom EG. Det svenska systemet för provning och kontroll måste så långt som möjligt överensstämma med den ordning som gäller inom EG.

1988/89:NU15

28 Innehåll

1988/89:NU15

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag m.m 1

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Yrkanden 3

Motivering 4

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 6

Provning och kontroll i Sverige 6

Nordiskt samarbete 7

EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat

och bevis om överensstämmelse 8

Provning och kontroll inom EG 9

Kontrollformsutredningen 11

Utredning om statens roll i standardiseringsverksamheten 12

Utskottet 13

Inledning 13

Ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning, m.m. ... 13

Nordiskt samarbete 19

Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel 20

Hemställan 21

Reservationer

1. EFTA-konventionen och lagförslaget (fp) 23

2. EFTA-konventionen och lagförslaget (vpk, mp) 24

3. Utvecklingen inom EG (m) 25

4. Utvecklingen inom EG (vpk, mp) 25

5. Statens mät-och provråd (fp) 25

6. Statensmät-ochprovråd(vpk,mp) 26

7. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (fp) 26

8. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (vpk, mp) 26

9. Riksprovplatssystemet(m,fp) 27

10. Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel (vpk, mp) 27

Särskilt yttrande

Utvecklingen inom EG (fp) 28