[&f Tekoindustri och tekohandel
Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU20 [&f
Tekoindustri och tekohandel
1900/0:7
NU20
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1988/89:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m., dels - helt eller delvis - tio motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om bl.a.
målen för tekopolitiken, försörjningsberedskapen på tekoområdet, upphandlingen av uniformer till försvaret, stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, begränsningarna av tekoimporten,
skydd mot dumpning av tekovaror på den svenska marknaden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen. Från fackklubbsordförandena vid textilföretagen inom Almedahlsgruppen AB har en skrivelse inkommit.
Sammanfattning
Regeringens förslag om ett nytt treårigt industripolitiskt stöd till tekoindustrin tillstyrks av utskottet. Stödet bör dock i större utsträckning än för närvarande inriktas mot de små och medelstora företagen, anser utskottet och föreslår ett riksdagsuttalande i saken. Branschstödet skall inte förlängas, krävs i en reservation (m). I en annan (fp) begärs ett anslag för vissa utbildningsinsatser under budgetåret 1989/90; i övrigt skall stödet avvecklas. 1 en tredje reservation (c) föreslås att riksdagen skall anvisa medel till ett nytt stödsystem - utvecklingslån. Samtidigt borde det industripolitiska stödet reduceras i förhållande till regeringens förslag.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om att de kvantitativa målen för tekopolitiken skall upphöra att gälla. Något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekoindustrin finns inte, anser utskottet. De nuvarande målen bör bibehållas, anförs det i en reservation (c, mp). Motioner om försörjningsberedskapen på tekoområdet (c; vpk) och om den offentliga upphandlingen av tekoprodukter - bl.a. uniformer till försvaret - (s; c) avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (c, vpk, mp).
1 Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 20
Utskottet anser att restriktionerna för tekoimporten bör upphävas år 1991 och avstyrker därmed motionsyrkanden om att begränsningarna skall avvecklas omedelbart (fp) resp. bibehållas (m; c). Motionerna följs upp i reservationer (m, fp resp. c, vpk, mp).
Propositionen
Förslag
I proposition 1988/89:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås - efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg - under punkt B 10 (s. 32-40) att riksdagen
1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om mål och riktmärken för tekopolitiken,
2. medger att under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under budgetåret 1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt 170 000 000 kr. får användas för industripolitiska åtgärder inom tekoindustrin,
3. till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 85 000 000 kr.
Förslagens innebörd
Riksdagen har tidigare fastslagit vissa mål för tekoindustrins produktionsnivå och tillförsel till den svenska marknaden. Dessa mål skall nu avvecklas. Särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen anses inte längre behövliga.
Ett nytt treårigt stödprogram för tekoindustrin föreslås. Detta program krävs för att tekoföretagen skall kunna möta den ökade konkurrens som uppstår när begränsningarna för tekoimporten upphävs år 1991. Det fortsatta stödet skall koncentreras till industripolitiska åtgärder. Enligt regeringens förslag skall 85 milj. kr. anslås per år för olika branschfrämjande insatser.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1988/89:N216 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen för den svenska tekopolitiken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om utvecklingslån till tekoindustrin,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar av lågprisimporten,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till det ekonomiska försvaret,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig upphandling av tekoprodukter.
1988/89:NU20
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny jordbrukspolitik,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra situationen för små och medelstora företag,
8. beslutar avskaffa löntagarfonderna,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om lokalisering av offentlig verksamhet.
1988/89:N232 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motion 1988/89:Fö503 anförts om försörjningsberedskap på tekoområdet.
1988/89:N298 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
8. avslår regeringens förslag om mål och riktlinjer för tekopolitiken i enlighet med vad som i motionen anförs,
9. avslår regeringens förslag att medge regeringen att under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under budgetåret 1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt 170 000 000 kr. får användas för industripolitiska åtgärder inom tekoindustrin,
10. avslår regeringens förslag att till B 10 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.
1988/89:N299 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen anslår 80 milj. kr. mindre på anslaget B 10 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin än regeringen föreslagit för budgetåret 1989/90, eller således 5 milj. kr.
1988/89:N303 av Görel Bohlin (m) och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär avveckling av de särregler som gäller tekoprodukter vid bestämning av ursprungsland,
2. hos regeringen begär att licensreglerna anpassas till dem som efter hand antas av EG,
3. hos regeringen begär att övervakningslicensieringen slopas,
4. hos regeringen begär att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder minimeras så att näringsfriheten för textilimportörer ej inskränks.
1988/89:N304 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen
1. med avslag på vad i budgetpropositionen, bilaga 14 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, föreslagits begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. i fråga om importrestriktioner på tekoområdet beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1988/89:N305 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om mål för tekopolitiken,
2. beslutar med avslag på berörda delar av proposition 1988/89:100, bilaga 14, att införa utvecklingslån för utveckling och ökad konkurrenskraft inom
1988/89 :NU20
1* Riksdagen 1988189.17sami. Nr 20
tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1989/90 t.o.m. 1991/92,
3. begär att regeringen utformar reglerna för utvecklingslån för tekoindustrin enligt de riktlinjer som anges i motionen,
4. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån avseende budgetåret 1989/90 och medger att motsvarande belopp får disponeras för vardera budgetåren 1990/91 och 1991/92,
5. för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar 35 000 000 kr. i enlighet med vad som anförs i motionen.
1988/89:N306 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att inhemsk tekoproduktion är en viktig basproduktion som måste bevaras och utvecklas,
3. hos regeringen hemställer om ett stödprogram för svensk tekoproduktion med den inriktning som föreslås i motionen.
1988/89:N352 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om vikten av att reglerna för SIND-stödet utformas så att små och medelstora företag liksom lönsömnadsföretag i större utsträckning än nu får del av detta stöd,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att de fackliga organisationerna bör få större inflytande över användningen av såväl SIND-stödet som AMS särskilda utbildningsstöd,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att Proteko bör få i uppdrag att svara för kompletterande utbildning av personal framför allt till textil- och trikåbranscherna,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att den offentliga upphandlingen inom tekoområdet bör användas som en spjutspets för att åstadkomma avancerad produktutveckling,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att dumpning av tekovaror på den svenska marknaden måste motarbetas effektivare.
1988/89:N374 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen beslutar avskaffa samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet.
Uppgifter om tekobranschen
Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen - i samråd med överstyrelsen för civil beredskap - prognoser över produktions- och sysselsättningsutvecklingen inom textil- och konfektionsindustrierna. SIND har i rapporten TEKO 88 (SIND PM 1988:4), som publicerades i september 1988, redovisat en bedömning av utvecklingen under åren 1988 och 1989.
År 1987 uppgick antalet anställda inom tekoindustrin till totalt ca 25 000 årssysselsatta. För åren 1988 och 1989 förutser SIND en sysselsättningsminskning med sammanlagt 1 300 personer. I början av 1980-talet minskade sysselsättningen med ca 2 000 personer per år. Trots den minskande sysselsättningen beräknas branschen ha ett rekryteringsbehov under åren 1988 och 1989 om sammanlagt drygt 3 000 personer.
1988/89:NU20
4 Från år 1986 till år 1987 ökade produktionsvolymerna för textil- och trikåindustrierna med 6 %resp. 1 %. För konfektionsindustrin noterades en minskning med 2 %. I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 32) sägs att produktionen under år 1988 enligt beräkningar av SIND sjönk för alla de tre industrigrenarna, eller med resp. 4 %, 5 % och 10 %.
I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke (se nedan). Enligt SIND innebar produktionsvolymerna år 1987 att 1978 års nivåer underskreds med 5 % för textilindustrin, med 13 % för trikåindustrin och med 33 % för konfektionsindustrin. Den inhemska produktionens värdemässiga andel år 1986 av tillförseln till den svenska marknaden beräknas ha uppgått till 30 % för textilvaror och 19 % för trikå- och konfektionsplagg. Motsvarande andelar år 1985 var 30 % resp. 21 %. För år 1987 har andelarna, redovisas det i budgetpropositionen, beräknats uppgå till 28 % resp. 17 %.
Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerade tekovaror direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1987 ha utgjort 40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 20 % för trikåföretag och ca 25 % för konfektionsföretag. Värdet av exporten av svensktillverkade tekovaror uppgick år 1986 till 4,6 miljarder kronor, en ökning med 0,3 miljarder kronor jämfört med året dessförinnan.
Enligt SIND förbättrades lönsamheten inom tekobranschen påtagligt under år 1987. För både textil- och konfektionsindustrierna noterades under detta år en högre avkastning på totalt kapital än under något år tidigare under 1980-talet. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har dock varit lägre än i flertalet andra branscher inom svensk industri. För år 1988 förväntade sig ca 80 % av samtliga tekoföretag oförändrad eller förbättrad lönsamhet.
Det anges i budgetpropositionen att SIND under hösten 1988 har studerat resultatutvecklingen på nytt och att det därvid har framkommit att lönsamheten inom konfektionsindustrin till följd av minskad försäljningsvolym sannolikt blir lägre än vad som tidigare förväntades.
Utskottet
Mål för tekopolitiken
År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42, rskr. 1982/83:321) att tekopolitiken även fortsättningsvis skulle ha som ett långsiktigt mål att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den inhemska tillförseln av tekovaror och som riktmärke att 1978 års produktionsvolym skulle upprätthållas. Det förstnämnda målet hade näringsutskottet uttalat sig för år 1979 (NU 1978/79:48), medan riktmärket för tekopolitiken hade fastslagits av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279).
Av den föregående redovisningen framgår att under senare år 30- procentsmålet har uppnåtts vissa år för textilindustrin men inte för trikå- och konfektionsindustrierna. År 1987 var den svenska produktionens andel av den inhemska tillförseln 28 % för textilvaror och 17 % för trikå- och
1988/89:NU20
konfektionsplagg. Andelarna har sjunkit något under senare år. Riktmärket för tekopolitiken - 1978 års produktionsvolym - har inte uppnåtts. År 1987 underskreds denna volym med 5 % för textilindustrin, med 13 % för trikåindustrin och med 33 % för konfektionsindustrin.
Nuvarande mål och riktmärke för tekopolitiken skall upphöra att gälla, föreslås det i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 35). Besluten om ändrade riktlinjer för försörjningsberedskapen och om avvecklingen av restriktionerna för tekoimporten - till vilka utskottet återkommer i det följande - gör att tekoindustrin kommer att arbeta utifrån i stort sett samma förutsättningar som gäller för de flesta andra branscher, menar regeringen. För dessa har staten inte uppställt mål för produktions- eller tillförselnivåerna, och därför borde också de nu gällande målen för tekopolitiken avvecklas. De näringspolitiska insatser som görs för tekoindustrin medverkar dock enligt regeringen till en utveckling i linje med de mål som har gällt för tekobranschen.
I motion 1988/89:N298 (m) yrkas avslag på regeringens förslag utan närmare motivering. De nuvarande målen bör bibehållas, anförs det i två motioner. I den ena, 1988/89:N305 (c), sägs att det krävs en offensiv satsning för att den positiva utvecklingen inom tekobranschen skall kunna fortsätta. Målen för tekopolitiken borde därför inte nu ändras. Liknande synpunkter utvecklas i motion 1988/89:N216 (c).
Enligt utskottets mening finns det inte något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen. Tekoindustrins struktur har under senare år stabiliserats, och företagen kan nu bättre klara den internationella konkurrensen. En betydande del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden.
Utskottet ansluter sig sålunda till regeringens förslag om att de gällande målen för tekopolitiken skall upphöra att gälla. Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det följande. Med det sagda avstyrks här behandlade motioner i berörda delar.
Försörjningsberedskapen på tekoområdet
Riksdagens beslut år 1987 om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1986/87:95, FöU 1986/87:11, rskr. 1986/87:310) innebar bl.a. att de fastställda särskilda planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet upphörde att gälla. Hela totalförsvaret omfattas nu av gemensamma riktlinjer för planeringen. Tillsammans med de antaganden om kriser och krig som ligger till grund för den nuvarande inriktningen av totalförsvaret innebar de ändrade planeringsförutsättningarna för beredskapsåtgärderna på teko- och skoområdena att behovet av att upprätthålla produktionskapacitet inom beklädnadsområdet kunde reduceras. I enlighet härmed har anslaget för beredskapsfrämjande åtgärder minskats. De nuvarande kapacitetsbevarande insatserna berör i första hand tillverkningen av vissa grundtextila varor.
Centern kan inte godta de nedskärningar som försvarsbeslutet innebär på beklädnadsområdet, sägs det i motion 1988/89:N232 (c). En inhemsk produktion av råvaror och grundtextila varor är angelägen. De svenska
1988/89:NU20
tekoföretagen har betydelse inte bara som producenter av kläder utan också som tillverkare av sjukvårdstextilier och insatsvaror till industrin, hävdar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken. Ett motsvarande yrkande framställs i motion 1988/89:N216 (c). Också där riktas kritik mot riksdagens försvarsbeslut. Detta kommer att få negativa konsekvenser för många företag i Sjuhäradsbygden; i denna region får 35-40 tillverkare av grundtextila varor bidrag för att kunna upprätthålla en produktion som annars skulle försvinna. Enligt motionären kan därför minskningen av resurserna till det ekonomiska försvaret inte accepteras. Även i motion 1988/89:N306 (vpk) begärs ett uttalande från riksdagen om försörjningsberedskapen på tekoområdet. Den svenska tekoproduktionen är en viktig basproduktion som måste bevaras och utvecklas, heter det. Motionärerna framhåller att en inhemsk tillverkning av textil- och konfektionsvaror minskar Sveriges sårbarhet.
Regeringen beslutade i december 1988 att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle tillsättas med uppgift att utreda totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1990/91. Av direktiven (dir. 1988:67) till kommittén framgår att den bl.a. skall analysera behovet av ökad beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen. Bland de områden som härvid särskilt skall studeras är försörjningen med industrivaror. Kommittén skall därefter överväga och lämna förslag till kompletterande beredskapsåtgärder. Kommitténs arbete skall vara slutfört senast den 1 december 1990.
Motioner (c) liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen våren 1988 på förslag av utskottet (NU 1987/88:29). Utskottet anförde att insatserna för att en viss produktionskapacitet på tekoområdet skulle kunna upprätthållas självfallet borde bestämmas med hänsyn endast till de behov som kunde konstateras från försörj ningsberedskapssynpunkt. Krav på att åtgärderna skulle fastställas också på grundval av industripolitiska och sysselsättningsmässiga avvägningar kunde utskottet därför inte godta. Motionerna fick stöd i en reservation (c, vpk).
Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. De tre nu aktuella motionerna avstyrks således i tillämpliga delar.
I två av dessa motioner berörs även upphandlingen av uniformer till försvaret. Enligt motion 1988/89:N232 (c) bör försvaret inköpa svensktillverkade uniformer och andra tekoprodukter. Köp av utländska fabrikat får till följd att Sverige avhänder sig kunskap och tillverkningskapacitet på området. Detta bör beaktas vid all offentlig upphandling av tekoprodukter, sägs det i motion 1988/89:N216 (c). Motionären begär att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till denna uppfattning. I motion 1988/89:N352 (s) sägs att offentlig upphandling inom tekoområdet bör användas för att stimulera de svenska tekoföretagens produktutveckling. Detta är ett måste om Sveriges tekoindustri skall kunna konkurrera på världsmarknaden samtidigt som handelsrestriktionerna avvecklas, menar motionärerna.
Tidigare gällde skyldighet för ett tiotal statliga myndigheter - bl.a. försvarets materielverk (FMV) - att upphandla inhemskt framställda tyger för uniformer m. m. från ett buffertlager hos överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Riksdagens försvarsbeslut år 1987 innebar bl.a. att denna skyldighet
1988/89 :NU20
1** Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr20
skulle upphöra när lagret hade förbrukats. För FMV:s upphandling gäller nu bestämmelserna i upphandlingsförordningen (1986:366), som tillämpas vid statliga myndigheters upphandlingar. Förordningen innebär bl.a. att upphandlingarna skall göras på affärsmässiga grunder.
Fortfarande gäller dock att försörjningsberedskapsstöd kan utgå vid statlig, kommunal och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt skor. Enligt förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd kan ÖCB besluta om sådant stöd i de fall merkostnaden vid inköp från svensk tillverkare jämfört med köp från utländsk leverantör uppgår till mindre än 200 000 kr. eller 20 % av inköpssumman på det utländska anbudet. I denna förordning stadgas också skyldighet för FMV och ett femtontal andra statliga myndigheter att samråda med ÖCB före inköp av bl.a. textil- och konfektionsplagg om värdet för varje varuslag uppgår till minst 200 000 kr. Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 6 s. 79) beräknat att 2 milj. kr. skall anslås för försörjningsberedskapsstöd för nästa budgetår. Det berörda anslaget har nyligen tillstyrkts av försvarsutskottet (1988/89:FöU 12).
För närvarande pågår upphandling av väv till en ny fältuniform till försvaret. Fram till sekelskiftet skall totalt ca 3 miljoner meter väv för ca 800 000 uniformer upphandlas. I en första omgång har FMV under år 1988 upphandlat ca 130 000 meter väv, varav hälften har inköpts utomlands och hälften från tre i denna upphandling samverkande svenska tekoföretag - Almedahls AB, Borås Wäfveri AB och Strömma AB. För konfektioneringen har FMV anlitat ett utländskt företag, som ingav det lägsta anbudet. FMV har i enlighet med bestämmelsen i förordningen om försörjningsberedskapsstöd samrått med ÖCB i ärendet. ÖCB har inte haft något att erinra mot FMV:s beslut i denna del. Försvarsminister Roine Carlsson besvarade i riksdagen i oktober 1988 frågor (1988/89:7 och 26) om de nu redovisade upphandlingarna och meddelade då att han inte fann anledning att ifrågasätta FMV:s beslut (RD 1988/89:9 s. 133).
FMV avser nu att upphandla ytterligare drygt 200 000 meter väv. Det aktuella utländska anbudet för dessa tyger är väsentligt lägre än anbudet från de tre svenska företagen. För att väven skall kunna upphandlas i Sverige har FMV därför hos ÖCB begärt ett omfattande försörjningsberedskapsstöd. Om detta stöd inte erhålls planerar FMV att anta det utländska anbudet.
ÖCB har meddelat FMV att man endast kan tillhandahålla en mindre del av de begärda medlen. Då emellertid ÖCB av försörjningsberedskapsskäl anser att den förestående upphandlingen bör göras hos svenska tekoproducenter har ÖCB i december 1988 överlämnat ärendet till regeringen för avgörande. 1 skrivelsen till regeringen anför ÖCB bl.a. att det är särskilt viktigt att statliga organisationer med särskilda beredskapsuppgifter tar hänsyn till beredskapskraven i sin fredstida verksamhet.
Skrivelsen från ÖCB bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Det är sålunda inte riksdagen som har att avgöra det här refererade ärendet. Utskottet är medvetet om att den offentliga upphandlingen av tekoprodukter kan vara betydelsefull för de svenska tekoproducenternas utveckling. Den offentliga upphandlingen måste dock enligt utskottets uppfattning styras utifrån affärsmässiga utgångspunkter, utom i de fall då
1988/89:NU20
åtgärder av försörjningsberedskapsskäl är nödvändiga för att en viss tillverkningskapacitet på området skall kunna bevaras. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven på att statliga och kommunala myndigheters inköp av tekovaror oavsett prisläge och kvalitet skall göras enbart hos den svenska tekoindustrin. Med det anförda avstyrks motionerna 1988/89:N352 (s), 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c), alla i berörd del.
Handelspolitiska frågor Import begränsningar
Med stöd av multifiberavtalet begränsar Sverige - i likhet med flertalet andra industriländer - importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Avtalet förlängdes år 1986 till att gälla t.o.m. den 31 juli 1991. Sverige har för närvarande avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver regleras tekoimporten från statshandelsländerna och Taiwan.
Regeringen meddelade hösten 1988 i en proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder (prop. 1988/89:47) att importrestriktionerna på tekoområdet helt skulle avvecklas till den 31 juli 1991, då alltså den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet löper ut. Enligt regeringen leder importhinder till högre konsumentpriser och kan också åsamka samhällsekonomiska nettoförluster. En avreglering skulle därför, anförde regeringen, gynna konsumenterna och bidra till en dämpning av prisökningarna i samhället. Ett upphävande skulle också kunna få positiva effekter för utvecklingsländerna. Regeringen sade vidare att Sverige i den pågående förhandlingsrundan inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) skulle verka för att handeln med tekoprodukter återförs under GATT:s allmänna regler.
I ett yttrande (1988/89:NUly) till finansutskottet med anledning av propositionen och härav föranledda motioner ställde sig näringsutskottet bakom regeringens beslut om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Detta ställningstagande föranledde tre avvikande meningar i yttrandet; i en (m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk) begärdes att konsekvenserna av en avreglering på området skulle utvärderas innan något beslut i frågan fattades och i den tredje anförde företrädaren för miljöpartiet att han inte hade något att erinra mot den aviserade avregleringen under förutsättning att denna inte ledde till ökad import av tekoprodukter som har tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft. Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU 10). Riksdagen följde närings- och finansutskotten. Näringsutskottet har lämnat en utförlig redogörelse för de nuvarande begränsningarna av tekoimporten i nyssnämnda yttrande, till vilket hänvisas.
Beslutet om avskaffande av importrestriktionerna bör upphävas, sägs det nu i motion 1988/89:N304 (m). Riksdagen borde i stället besluta att den svenska handelspolitiken rörande teko skall anpassas till den politik på området som tillämpas inom EG. Det finns, menar motionären, ingen
1988/89:NU20
anledning för Sverige att som enda land i världen avveckla begränsningarna av tekoimporten till allvarligt men för landets tekoindustri. Ett liknande krav framförs i motion 1988/89:N216 (c). Samma synpunkter har också utvecklats i motion 1988/89:N305 (c), dock utan yrkande i saken. En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motion 1988/89:N374 (fp). Där föreslås ett omedelbart avskaffande av restriktionerna.
Enligt utskottets uppfattning bör de här aktuella motionsyrkandena inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Som regeringen har anfört leder importhinder till högre konsumentpriser. Detta har också statens pris- och konkurrensverk konstaterat under år 1988 i rapporten Tekopolitikens effekter för konsumenter och producenter (SPK:s utredningsserie 1988:4). Avvecklingen av importrestriktionerna kan också få en positiv effekt för tekoindustrin i utvecklingsländerna. Något omedelbart upphävande av handelsbegränsningarna bör emellertid inte komma i fråga. Tekoföretagen måste få tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Utskottet finner det därför rimligt att avregleringen genomförs år 1991 då multifiberavtalet löper ut.
Utskottet avstyrker alltså de nu behandlade motionerna i berörda delar.
Licenskrav m.m.
Kraven på licens för viss import av tekoprodukter berörs i motion 1988/ 89:N303 (m).
Licensmyndighet för den nu aktuella importen är kommerskollegium, vars beslut kan överklagas hos regeringen. Vissa grundläggande licensbestämmelser har meddelats i förordningen (1984:53) om import- och exportreglering. Regeringens föreskrifter om licenstvånget på tekoområdet finns numera i en förordning som har publicerats i kommerskollegiets författningssamling (förordning om import- och exportlicenser inom kommerskollegiets licensområde; KFS 1987:1). Licenserna kan uppdelas i s.k. begränsningslicenser, genom vilka det tillses att gällande begränsningar för importen iakttas, och s.k. övervakningslicenser, genom vilka handelsutvecklingen följs. År 1988 uppgick antalet licenser för import av tekoprodukter till totalt ca 58 000, varav ca 40 000 var begränsningslicenser och ca 18 000 övervakningslicenser.
Nyssnämnda motion innehåller tre yrkanden i denna fråga. Dels begärs att kravet på licens för import från Portugal skall upphävas, dels yrkas att systemet med övervakningslicenser skall slopas, dels önskar motionärerna ett riksdagsuttalande om att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder som inskränker näringsfriheten för textilimportörer skall minimeras. Enligt motionärerna är den enhet inom kommerskollegium som handlägger licensansökningar periodvis så belastad att man inte kan upprätthålla sitt eget mål om högst fem arbetsdagars behandling av ansökningarna.
Den svenska tekoimporten från Portugal har tidigare under en följd av år begränsats. I samband med att Portugal år 1986 blev medlem av EG träffade Sverige avtal med EG om ett övervakningsarrangemang avseende exporten av tekovaror från Portugal till Sverige. EG:s medlemsländer hade ett motsvarande arrangemang med Portugal. EG avbröt denna ordning den 1 januari 1989 och i konsekvens härmed har Sverige - en månad senare -
1988/89:NU20
upphävt övervakningen av tekoimporten från Portugal. Licenskravet för denna import har sålunda slopats den 1 februari 1989. Motionärernas krav i denna del är alltså redan tillgodosett. Det berörda yrkandet avstyrks.
Utskottet avstyrker också de två övriga nu aktuella förslagen i motion 1988/89:N303 (m). Enligt uppgift avser kommerskollegium att se över möjligheterna att reducera licenskraven. Utskottet förutsätter att resultatet av denna översyn redovisas för regeringen.
När sedan importbegränsningarna på tekoområdet upphävs år 1991 torde övervakningen av tekoimporten kunna avvecklas.
I fråga om näringsfriheten för textilimportörer instämmer utskottet i motionärernas uppfattning att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder på området skall minimeras. Något riksdagsuttalande härom är dock inte påkallat.
Klassificering av tekovarors ursprung
I nyssnämnda motion framförs också ett yrkande om klassificeringen av tekovarors ursprung.
År 1987 införde regeringen genom en förordning (1984:59) regler om hur varors ursprung skall fastställas. Reglerna, som bygger på den praxis som dessförinnan hade utvecklats, används vid ursprungsmärkning av kläder, i samband med införsel och utförsel av varor och vid framtagande av handelsstatistiska uppgifter. Närmare föreskrifter om reglernas tillämpning har utfärdats av generaltullstyrelsen och publicerats i tullverkets författningssamling (TFS 1984:47).
Varor som är helt framställda i ett land anses självfallet ha sitt ursprung i detta land. För varor som tillverkas genom bearbetning i flera länder betraktas ursprungslandet vara det land där varan sist har undergått väsentlig bearbetning. Enligt generaltullstyrelsens föreskrifter anses sådan bearbetning föreligga i regel dels när varan efter bearbetning klassificeras enligt ett nytt tulltaxenummer (den s.k. nummerväxlingsregeln), dels när varan, utan krav på att nummerväxlingsregeln uppfylls, tillförs ett mervärde som utgör största delen av varans värde (den s.k. värderegeln). Med mervärde avses skillnaden mellan varans värde och tullvärdet av de importerade varor som har använts som material vid bearbetningen.
Av föreskrifterna framgår dock att värderegeln inte får tillämpas för tekovaror. I regeringens förordningsmotiv (1984:2) till förordningen om varors ursprung sägs att nämnda undantag för tekoprodukter stämmer överens med de bestämmelser om särbehandling i ursprungshänseende som dessa varor har i internationella avtal och i internationell praxis.
Denna särregel utgör ett administrativt importhinder, anförs det i motion 1988/89:N303 (m). Regeln står definitivt inte i samklang med vare sig konsumenternas eller regeringens intresse av att handeln med tekoprodukter avregleras. Enligt motionärerna kan också konsumenterna till följd av denna regel få vilseledande information. Riksdagen borde hos regeringen begära att de särbestämmelser som gäller för tekovaror vid fastställande av ursprungsland avskaffas.
Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motioner av samma innebörd som
1988/89:NU20
den nu aktuella. Senast våren 1988 avslogs en sådan motion (m) på förslag av utskottet (NU 1987/88:29). Utskottet anförde bl.a. att bestämmelserna vid en jämförelse med de regler som gäller för förmånsbehandling inom EG och EFTA framstår som enklare och mer liberala. Vidare erinrade utskottet om att det vid tillämpningen av värderegeln aktuella mervärdet - skillnaden mellan varans pris och tull värdet av de varor som har använts vid tillverkningen - inte enbart behöver motsvara värdet av bearbetningen i det tredje landet. En prishöjning i detta land innebär också enligt gällande föreskrifter att mervärdet ökar. Om bestämmelserna för tekovaror slopades skulle det därför, menade utskottet, öppnas betydande möjligheter för lågprisländerna att via en mindre omfattande bearbetning i ett tredje land fritt kunna exportera tekovaror till Sverige. Motionen fick stöd i en reservation av moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet.
Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Här aktuell del av motion 1988/89:N303 (m) avstyrks alltså.
Skydd mot dumpning
Det förekommer dumpning av importerade tekovaror på den svenska marknaden, hävdas det i motion 1988/89:N352 (s). Sådan import måste kunna motarbetas effektivare. Det är särskilt angeläget när importrestriktionerna avvecklas, menar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken.
I GATT finns bestämmelser om ett lands möjlighet att ingripa mot dumpad import. En vara anses dumpad om exportpriset på varan är lägre än det jämförbara pris som en vara av samma slag har i den normala handeln i exportlandet. Berörda importvaror får beläggas med antidumpningstull för att dumpningens skadliga verkan skall uppvägas eller hindras. Sådan tull får tas ut med belopp som inte får vara högre än den s.k. dumpningsmarginalen, dvs. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i exportlandet. För varor som har subventionerats får motsvarande utjämningstullar påläggas. Antidumpnings- och utjämningstuUar får tas ut endast om den aktuella dumpningen eller subventioneringen är av sådan beskaffenhet att den förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på den inhemska befintliga industrin eller avsevärt försenar upprättandet av en ny inhemsk industri.
Föreskrifterna i GATT har kompletterats med två koder - antidumpningsoch subventionskoderna - som reglerar hur bestämmelserna skall tillämpas. Sverige har anslutit sig till nämnda koder. Regeringen har i förordningen (1985:738) om dumpnings- och subventionsundersökningar stadgat hur sådana undersökningar skall genomföras. Framställning om åtgärder mot dumpad eller subventionerad import till Sverige skall inges till kommerskollegium. Om kollegiet efter prövning finner att det finns tillräckligt underlag för att föreslå regeringen att en undersökning skall inledas skall ärendet överlämnas till regeringen för beslut. Om regeringen beslutar om en undersökning skall den utföras av kommerskollegium.
I Sverige har tullar mot dumpad eller subventionerad import uttagits i endast två fall, i båda fallen i form av antidumpningstull. Sådan tull gällde
1988/89 :NU20
under åren 1953-1955 för import av nylonstrumpor och under åren 1953— 1971 för import av väteperoxid. Hittills under 1980-talet har två anmälningar till kommerskollegium om påstådd dumpning resulterat i undersökningar. 1 ingetdera fallet berördes tekoprodukter. Enligt uppgift finns inte hos kollegiet för närvarande någon anmälan om dumpad tekoimport.
Utskottet kan sålunda konstatera att bestämmelserna i GATT ger Sverige rätt att vidta åtgärder mot dumpad import när så kan anses befogat och att det i förordning finns reglerat hur undersökningar av påstådd dumpning skall företas. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att dumpad import måste kunna motarbetas effektivt. Något behov av ytterligare insatser på detta område kan dock utskottet inte finna. Motion 1988/89:N352 (s) avstyrks således i aktuell del.
Stöd till tekoindustrin, m.m.
Det statliga stödet till tekoindustrin utgår på olika sätt. Förutom tidigare nämnda stöd av försörj ningsberedskapsskäl utgår för närvarande stöd främst i form av bidrag och lån från statens industriverk (SIND) och i form av tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft, det s.k. äldrestödet. Riksdagen beslutade år 1986 om nivåerna på de två sistnämnda stöden under en treårsperiod fram t.o.m. innevarande budgetår. För detta år har riksdagen anvisat 70 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser och 71 milj. kr. för äldrestödet.
I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 34) föreslås nu ett nytt treårigt stödprogram för tekoindustrin. Redan i samband med regeringens avisering hösten 1988 om avvecklingen av importregleringarna på tekoområdet meddelades att regeringen avsåg att lägga fram förslag om fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Sådana insatser krävs, menar regeringen, för att de svenska tekoföretagen skall kunna möta den ökade konkurrens som följer av att importbegränsningarna upphävs. Enligt regeringen bör äldrestödet inte förlängas efter utgången av innevarande budgetår. Förslaget härom, som har framlagts i arbetsmarknadsdepartementets bilaga i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 12 s. lil), har nyligen enhälligt tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet (1988/89:AU11).
Det fortsatta stödet till tekoindustrin skall enligt regeringen koncentreras till SIND:s branschfrämjande åtgärder. För den kommande treårsperioden borde riksdagen för sådana insatser anvisa sammanlagt 225 milj. kr. eller 85 milj. kr. per år. Härav skulle minst 60 milj. kr. per år anvisas för branschfrämjande åtgärder inom främst områdena export, teknikspridning, produktutveckling och utbildning. För fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin borde högst 25 milj. kr. anslås. Enligt regeringen är det viktigt att insatserna även fortsättningsvis inriktas mot företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar.
Frågor om det statliga stödet till tekoindustrin har tagits upp i sju motioner. Regeringens förslag avvisas helt i motion 1988/89:N298 (m). På samma sätt som andra industribranscher måste tekoindustrin, menar motionärerna, förlita sig på egna resurser och på den egna kompetensen vid
1988/89 :NU20
genomförandet av de strukturella förändringar som alltid förekommer i en marknadsekonomi. Något statligt stöd till SIND:s industripolitiska åtgärder borde sålunda inte anvisas. En liknande inställning redovisas i motion 1988/89:N299 (fp). Där föreslås emellertid att för nästa budgetår 5 milj. kr. skall anslås för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska utvecklingscentret i Borås (Proteko).
Det krävs ett fortsatt statligt stöd till tekoindustrin, anförs det i motion 1988/89:N305 (c). Huvuddelen av stödet borde dock utgå i form av s.k. utvecklingslån i enlighet med vad centern tidigare har föreslagit. Denna stödform skulle, menar motionärerna, stimulera till en industriell förnyelse och på sikt öka företagens konkurrenskraft och marknadsandelar. Till följd av den svaga lönsamheten i tekoindustrin saknar företagen i många fall riskkapital för expansiva investeringar. Denna brist skulle fyllas genom utvecklingslån. Sådana lån skulle utbetalas för olika utvecklingsåtgärder och utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme. Lånen skulle vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas mot vissa typer av investeringar. Företagen skulle bekosta de berörda investeringarna till viss del själva. I motionen föreslås att utvecklingslån skall införas fr.o.m. den 1 juli 1989 och tillämpas under en treårsperiod. Regler för sådana lån skulle utformas av regeringen. För vartdera av de tre kommande budgetåren bör enligt motionärerna 150 milj. kr. anslås för denna stödform. Samtidigt borde anslaget till SIND:s industristöd för budgetåret 1989/90 reduceras i förhållande till regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Dessa medel borde främst användas för exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser. För nästa budgetår föreslår motionärerna sålunda att totalt 185 milj. kr. skall anvisas för industristöd till tekobranschen, vilket är 100 milj. kr. mer än vad regeringen har föreslagit.
En liknande inriktning av stödinsatserna för tekoindustrin föreslås i motion 1988/89:N304 (m). Den nya stödformen benämns här omstruktureringsstöd. Motionären framlägger inget förslag om anslag. Han yrkar i stället på att regeringen skall anmodas att återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med hans önskemål. Krav på införande av utvecklingslån framförs även i motion 1988/89:N216 (c). Sådana lån skulle stimulera till offensiva satsningar inom tekoindustrin, menar motionären.
Också i motion 1988/89:N306 (vpk) föreslås ett fortsatt stöd till tekoindustrin. Enligt motionärerna bör de kommande stödåtgärderna ha en offensiv karaktär. Ambitionen borde vara att insatserna skall främja investeringar i och kunskap om ny teknik samt stimulera till ökad export. Även utbildning borde ingå i stödprogrammet. Problem och möjligheter som förekommer i de mindre företagen bör enligt motionärerna särskilt uppmärksammas. Det begärs i motionen att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till stödprogram med nu nämnda inriktning.
De små och medelstora företagen bör liksom lönsömnadsföretagen i större utsträckning än för närvarande få del av SIND:s branschfrämjande åtgärder, anförs det i motion 1988/89:N352 (s). Detta borde riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Vidare krävs i motionen att de fackliga organisationerna skall ges möjlighet till större inflytande över hur såväl SIND:s industristöd som arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsstöd till teko -
1988/89:NU20
företag används. Det ökade inflytandet skulle medverka till att de statliga medlen får en så effektiv verkan som möjligt. Slutligen begärs att Proteko skall ges i uppdrag att svara för kompletterande utbildning av personal inom framför allt textil- och trikåindustrierna. Det finns för närvarande ett behov av ökad utbildning av denna personal, menar motionärerna. De anser att utbildningsinsatserna bör finansieras genom en del av det ökade anslaget till SIND:s branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin.
Utskottet tar först upp kraven på införande av utvecklingslån. Denna fråga har tidigare på riksdagens initiativ prövats av statens pris- och konkurrensverk. I en rapport som publicerades våren 1987 anförde verket sammanfattningsvis att de föreslagna utvecklingslänen av olika anledningar var en mindre lämplig stödform. Regeringen meddelade därefter i en proposition under hösten 1987 (prop. 1987/88:25) att den inte var beredd att tillstyrka att gällande stödformer omvandlades till utvecklingslån. På förslag av utskottet (NU 1987/88:12) instämde riksdagen i december 1987 i denna bedömning och avslog motioner (m; fp; c) med krav på införande av utvecklingslån. Enligt utskottets uppfattning hade det inte framkommit några skäl som talade för att sådana lån borde införas. Den föreslagna stödformen skulle, menade utskottet, inte möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentrerades till företag med utvecklingsmöjligheter. Effektiviteten i stödgivningen skulle därmed försämras. Den skisserade ändringen av stödsystemet skulle vidare kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Enligt utskottets mening kunde en omvandling av stödformerna inte heller motiveras med att industrin hade brist på riskkapital. I en reservation (m, fp) avstyrktes motionerna med motiveringen att införande av utvecklingslån inte skulle främja en snar avveckling av de statliga tekostöden. Motionerna fick däremot stöd i en reservation av centerns företrädare i utskottet. De ansåg att de förändringar som tekoindustrin har genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna. Införande av utvecklingslån skulle kunna bli en för branschen offensiv industripolitisk åtgärd.
Riksdagen vidhöll sin uppfattning när liknande motioner (m; c) behandlades våren 1988 (NU 1987/88:29). Även denna gång avgavs en reservation (c) till förmån för motionerna.
Riksdagen har alltså under senare tid vid två tillfällen avslagit förslag om införande av utvecklingslån. Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Här behandlade delar av motionerna 1988/89:N216 (c), 1988/89:N304 (m) och 1988/89:N305 (c) avstyrks således.
Utskottet anser dock att det krävs fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Även om branschens struktur har stabiliserats under senare år är det nödvändigt att företagen ges möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften och öka marknadsandelarna.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de fortsatta stödinsatserna bör koncentreras till SIND:s branschfrämjande åtgärder. Som sägs i propositionen och i motion 1988/89:N306 (vpk) måste åtgärderna ha en offensiv karaktär. Det nya stödprogrammet bör tillämpas under en treårsperiod. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Därmed har utskottet avstyrkt kraven i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/ 89:N299 (fp) på att industristödet till tekobranschen skall avvecklas helt resp.
1988/89:NU20
minskas avsevärt jämfört med regeringens förslag. Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som sägs i motion 1988/89:N306 (vpk). Denna bör inte föranleda någon särskild åtgärd.
Utskottet har i det föregående avvisat yrkanden om införande av utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker att medel skall anvisas för sådana lån.
Enligt regeringen bör stödinsatserna även fortsättningsvis styras till företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar. Utskottet har samma inställning men menar också att åtgärderna i större utsträckning än för närvarande bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Detta anförde utskottet även hösten 1988 i sitt tidigare nämnda yttrande till finansutskottet med anledning av proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Finansutskottet gav uttryck åt samma uppfattning (1988/89:FiU10). Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Det sagda innebär att motion 1988/89:N352 (s) tillstyrks i berörd del.
Vidare ansluter sig utskottet till vad som anförs i denna motion om vikten av att företagens planering av stödberättigade insatser inom ramen för SIND.s branschprogram och av utbildningsåtgärder med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen görs efter samråd med företrädare för de lokala fackliga organisationerna. Enligt vad utskottet har erfarit kräver SIND att ansökningar om stöd för vissa åtgärder skall åtföljas av intyg från de anställdas representanter om att personalen har blivit informerad om de i ansökan aktuella projekten. De lokala fackliga organisationerna medverkar enligt uppgift också normalt vid planeringen av den företagsutbildning som arbetsmarknadsstyrelsen lämnar bidrag till. Något riksdagsuttalande med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet är därför inte påkallat. Detta avstyrks alltså.
Likaledes avstyrker utskottet kravet i samma motion på kompletterande utbildning av personal inom textil- och trikåbranschema. Vid Proteko, som invigdes i april 1988, ges tekoföretagen möjlighet till utbildning och rådgivning i fråga om ny produktionsteknik. Verksamheten skall drivas affärsmässigt. Driftskostnaderna skall täckas av företag som anlitar centret. Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 anslagit totalt 7 milj. kr. som bidrag till Proteko under dess inkörningsperiod. I SINDrs branschprogram ingår stöd till utbildning. Under senare år har 3-4 milj. kr. anslagits per år för detta ändamål. SIND utarbetar varje år efter samråd med bl.a. Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund ett utbildningsprogram. Under senare tid har flera kurser inom detta program förlagts till Proteko. Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning att den erforderliga kompletterande utbildningen av berörd personal bör förläggas till Proteko men anser inte att riksdagen skall bestämma var utbildningen skall bedrivas.
Vissa övriga frågor
I det föregående har utskottet behandlat ett antal yrkanden i motion 1988/89:N216 (c) om olika tekopolitiska frågor. Motionären är särskilt inriktad på situationen för tekoföretagen i Sjuhäradsbygden. I motionen
1988/89:NU20
framställs även vissa andra krav på insatser som enligt motionären skulle ha en positiv inverkan på utvecklingen i denna region. Han efterlyser sålunda en ny jordbrukspolitik, åtgärder för att förbättra situationen för de små och medelstora företagen och utlokalisering av offentlig verksamhet tili Sjuhäradsbygden. Vidare begärs att löntagarfonderna skall avskaffas.
Motioner (m, fp, c; m; fp; mp) med samma krav som det sistnämnda har nyligen avslagits av riksdagen på förslag av finansutskottet (1988/89:FiU20). Beträffande motionärens övriga nu aktuella förslag noterar utskottet att centern i partimotioner har tagit upp jordbrukspolitiska frågor, situationen för de små och medelstora företagen samt önskemål om utlokalisering av statlig verksamhet. Dessa motioner kommer att behandlas av berörda utskott senare under år 1989. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ta upp de angivna frågorna till behandling också i samband med tekopolitiken. De aktuella yrkandena i motion 1988/89:N216 (c) bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 moment 1 och med avslag på motion 1988/89:N216 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 8 och motion 1988/89:N305 yrkande 1 godkänner vad som i propositionen anförts om mål och riktmärken för tekopolitiken,
2. beträffande försörjningsberedskapen på tekoområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 4, motion 1988/ 89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N306 yrkande 1,
3. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter
att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 5, motion 1988/ 89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N352 yrkande 4,
4. beträffande importbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 3, motion 1988/ 89:N304 yrkande 2 och motion 1988/89:N374 yrkande 2,
5. beträffande licenskrav m.m. att riksdagen
a) avslår motion 1988/89:N303 yrkande 2,
b) avslår motion 1988/89 :N303 yrkande 3,
c) avslår motion 1988/89:N303 yrkande 4,
6. beträffande klassificering av tekovarors ursprung att riksdagen avslår motion 1988/89:N303 yrkande 1,
7. beträffande skydd mot dumpning
att riksdagen avslår motion 1988/89:N352 yrkande 5,
8. beträffande utvecklingslän
att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 2, motion 1988/ 89:N304 yrkande 1 och motion 1988/89:N305 yrkandena 2 och 3,
1988/89:NU20
9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 momenten 2 och 3 och med avslag på motion 1988/89:N298 yrkandena 9 och 10, motion 1988/89:N299 yrkande 4, motion 1988/89:N305 yrkandena 4 och 5 och motion 1988/89:N306 yrkande 3
dels medger att under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under budgetåret 1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt 170 000 000 kr. får användas för industripolitiska åtgärder inom tekoindustrin,
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,
b) med bifall till motion 1988/89:N352 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
c) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 2,
d) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 3,
10. beträffande vissa övriga frågor att riksdagen
a) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 6,
b) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 7,
c) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 8,
d) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 9.
Stockholm den 16 mars 1989
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk). Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s), Kjell Ericsson (c) och Barbro Andersson (s).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Efter en djup och mångårig kris har tekoindustrin under senare år lyckats
1988/89:NU20
skapa en grund för framtidstro och positiv utveckling. Även om branschens struktur har stabiliserats krävs det, menar utskottet, att det fortsatta skeendet noga följs. För år 1988 har tekoföretagen noterat en betydligt sämre produktionsutveckling än vad som tidigare förutspåddes. Som inledningsvis har redovisats (s. 5) beräknas produktionen ha minskat detta år hos alla de tre industrigrenarna inom tekoindustrin. Ytterligare utslagning av företag skulle få allvarliga följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av tekobranschen. Enligt utskottets uppfattning måste tekopolitiken ta i beaktande dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna i vissa orter.
Utskottet ansluter sig därför till kraven i motionerna 1988/89:N305 (c) och 1988/89:N216 (c) på att de nuvarande målen för tekopolitiken skall behållas tills vidare. Med det sagda avstyrks sålunda propositionen i nu berörd del. Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det följande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 1 och motion 1988/89:N305 yrkande 1 och med anledning av motion 1988/89:N298 yrkande 8 avslår proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 moment 1 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (mom. 2)
Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med "tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den svenska tekoproduktionen bevaras och utvecklas. Detta gäller särskilt i fråga om tillverkningen av grundtextila varor. Utskottet ansluter sig därför till den kritik av den ändrade inriktningen av försörjningsberedskapen på tekoområdet som framförs i motionerna 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c). Ändringen är mycket oklok med hänsyn till den svenska tekoindustrins allmänna läge. Som sägs i förstnämnda motion har de svenska tekoföretagen betydelse inte bara som tillverkare av kläder utan också som producenter av sjukvårdstextilier och insatsvaror till industrin.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed skulle nu aktuella delar av motionerna 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N306 (vpk) bli helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1988/89:N216 (c) såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande försörjningsberedskapen pä tekoområdet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N232 yrkande 2 i
1988/89:NU20
ifrågavarande del och motion 1988/89:N306 yrkande 1 och med anledning av motion 1988/89:N216 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Offentlig upphandling av tekoprodukter (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Det är” och slutar på s. 9 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Det är sålunda inte riksdagen som har att avgöra det här refererade upphandlingsärendet. Utskottet vill dock, med instämmande i vad som anförs i motionerna 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c), understryka vikten av att statliga myndigheters upphandling av tekoprodukter - inkl. uniformer till försvaret - görs i första hand hos tillverkare i Sverige. Detta förbättrar vår beredskap på området och bidrar till en positiv utveckling av de svenska tekoföretagen. Dessa förhållanden bör också beaktas vid all övrig offentlig upphandling. Som sägs i förstnämnda motion leder inköp av utländska varor till att Sverige berövas kunskap och produktionskapacitet inom tekoindustrin.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed tillgodoses helt kraven i här aktuella delar av motionerna 1988/ 89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c) och i allt väsentligt det nu berörda yrkandet i motion 1988/89:N352 (s).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 5 och motion 1988/89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89:N352 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Importbegränsningar (mom. 4)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89:N374 (fp) på en omedelbar avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Även om de nuvarande begränsningsavtalen med olika länder löper ut först år 1991 eller senare finns det inget som hindrar att avtalen sägs upp till en tidigare tidpunkt.
Den svenska tekoindustrin har inte främjats av restriktionerna för tekoimporten. Dessa har snarare bidragit till att fästa en krisstämpel på branschen - en stämpel som försvårat utvecklingen av en konkurrenskraftig svensk tekoindustri. Restriktionerna är också till nackdel för de svenska konsumenterna och då särskilt barnfamiljerna. Detta har statens pris- och
1988/89 :NU20
konkurrensverk konstaterat i en rapport om tekopolitikens effekter, som publicerades under år 1988. Begränsningarna strider vidare mot vår uttalade vilja att stödja utvecklingsländernas industriella utveckling. De är inte heller motiverade av försörjningspolitiska skäl.
Utskottet anser sålunda att handelsbegränsningarna på tekoområdet bör upphävas omedelbart. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen att vidta åtgärder med detta syfte. Härigenom skulle det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:N374 (fp) tillgodoses. Av det sagda följer att utskottet avstyrker berörda delar av motionerna 1988/89:N216 (c) och 1988/89:N304 (m).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande importbegränsningar att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N374 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/89:N216 yrkande 3 och motion 1988/89:N304 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Importbegränsningar (mom. 4)
Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Beslutet om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet har fattats utan hänsyn till hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen. Övriga länder som reglerar tekoimporten - t.ex. Finland, Norge, EG:s medlemsstater och Förenta Staterna - har enligt uppgift inte tagit något steg mot ett upphävande av importbegränsningarna. Som anförs i motionerna 1988/89:N216 (c) och 1988/89:N304 (m) finns det ingen anledning för Sverige att gå före i denna fråga. Enligt utskottets uppfattning bör därför importrestriktionerna bibehållas tills vidare.
Vidare anser utskottet att konsekvenserna av en avreglering på tekoområdet bör analyseras. Regeringen gav inte någon redovisning av sådana konsekvenser när den under hösten 1988 med ett par rader i en proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder meddelade sin avsikt att upphäva importbegränsningarna. En sådan omläggning av tekopolitiken kan, menar utskottet, få till följd att delar av den svenska tekoindustrin slås ut med de sysselsättningseffekter det har för aktuella orter. En avreglering kan också komma att missgynna ett antal utvecklingsländer som med nuvarande system garanteras en viss export till Sverige. Konsekvenserna för Sveriges försörjningsberedskap av ett upphävande av importbegränsningarna har heller inte studerats. Regeringen bör tillse att en sådan analys kommer till stånd.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1988/89:N216 (c) och 1988/89:N304 (m) såvitt nu är i fråga. Motion 1988/89:N374 (fp) avstyrks däremot i berörd del.
1988/89:NU20
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89.-N216 yrkande 3 och motion 1988/89:N304 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/ 89:N374 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Licenskrav m.m. (mom. 5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”inte påkallat” bort ha följande lydelse: Däremot tillstyrker utskottet förslaget i samma motion om att kravet på övervakningslicenser skall slopas. Utskottet har tidigare tagit ställning för ett omedelbart upphävande av importrestriktionerna på tekoområdet. Någon särskild övervakning av importen av tekoprodukter är inte heller behövlig. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att snarast avveckla kravet på övervakningslicenser vid import av tekoprodukter.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder på tekoområdet skall minimeras så att näringsfriheten för textilimportörer inte inskränks. Ett allmänt hållet riksdagsuttalande härom torde dock vara mindre verkningsfullt. Det nu berörda yrkandet i motion 1988/89:N303 (m) avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande licenskrav m.m. att riksdagen
a) (= utskottet)
b) med bifall till motion 1988/89:N303 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
c) (= utskottet).
7. Licenskrav m.m. (mom. 5, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”När sedan” och slutar med ”kunna avvecklas” inte bort ingå däri.
8. Klassificering av tekovarors ursprung (mom. 6)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förordat en omedelbar avveckling av importbegränsningarna på tekoområdet. Därmed skulle det inte heller finnas behov av några särregler för tekoprodukter vid bestämning av
1988/89:NU20
ursprungsland. De bestämmelser som gäller allmänt borde kunna tillämpas. Som anförs i motion 1988/89:N303 (m) innebär nuvarande föreskrifter ett administrativt hinder för tekoimporten. Särregeln för tekoprodukter bör följaktligen upphävas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Utskottet tillstyrker alltså motionen i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande klassificering av tekovarors ursprung att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N303 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Utvecklingslån (moni. 8)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Riksdagen har” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nödvändigt med fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. För att de senaste årens positiva utveckling inom tekobranschen skall kunna fortsätta krävs nya investeringar i bl.a. produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring.
I inledningen (s. 5) har det redovisats att tekoindustrin har en genomsnittligt sett lägre lönsamhet än flertalet övriga industribranscher i landet. Till följd härav saknar tekoföretagen riskkapital för offensiva investeringar. Som sägs i motion 1988/89:N305 (c) är sådana satsningar en förutsättning för att den svenska tekoindustrin skall kunna förbättra sin konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.
Utskottet anser därför med instämmande i vad som anförs i nyssnämnda motion och motion 1988/89:N216 (c) att huvuddelen av det kommande stödet till tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslån. Detta stöd är generellt och konkurrensneutralt, och det stimulerar till utveckling och industriell förnyelse. Den nya stödformen bör införas vid ingången av budgetåret 1989/90 och tillämpas under en treårsperiod. Krav bör ställas på företagen att de skall bekosta de berörda investeringarna till viss del själva. Med ett sådant krav undanröjs också eventuella risker för handelspolitiska konsekvenser av införandet av utvecklingslån. De åtgärder som utvecklingslån skall finansiera bör ha fastställts i samarbete med de lokala fackliga organisationerna.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen lägga fram förslag till regler för utvecklingslån i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med utgångspunkt i vad som sägs härom i motion 1988/89:N305 (c).
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed skulle nu aktuella delar av motionerna 1988/89:N305 (c) och 1988/89:N216 (c) bli helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1988/89:N304 (m).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utvecklingslän att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 2 och motion 1988/89:N305 yrkandena 2 och 3 och med anledning av motion
1988/89 :NU20
1988/89: N304 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 9)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 16 med ”skall bedrivas” bort ha följande lydelse:
I samband med att det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes år 1970 - alltså för nära 20 år sedan - uttalade regeringen (prop. 1970:41 s. 35) att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa var viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning. Tvärtemot vad den nuvarande regeringen tycks mena betraktar inte utskottet den tjugoåriga stödepoken som en begränsad tidsperiod. Med instämmande i vad som anförs i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/89:N299 (fp) anser utskottet att tekoindustrin måste börja inrikta sig på en verksamhet utan statliga stöd. Under senare år har branschens konkurrensförmåga förbättrats och omstruktureringar genomförts.
Utskottet ansluter sig därför till kravet i förstnämnda motion på att det industripolitiska stödet till tekoindustrin skall avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. Regeringens förslag om ett nytt treårigt stödprogram avstyrks alltså.
Utskottet har (= utskottet) sådana lån.
Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som anförs i den nu aktuella delen av motion 1988/89:N299 (fp). Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att medel - 5 milj. kr. - skall anslås för utbildning vid det produktionstekniska utvecklingscentret (Proteko). Denna utbildning måste drivas affärsmässigt. Statens stöd till Proteko under budgetåren 1986/87 och 1987/88 var endast avsett som ett bidrag till verksamheten under en inkörningsperiod. Utskottet avstyrker alltså denna motion i berörd del. Med det anförda avstyrks också övriga här behandlade motioner såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till motion 1988/89:N298 yrkandena 9 och 10 avslår proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 momenten 2 och 3, motion 1988/89:N299 yrkande 4, motion 1988/89:N305 yrkandena 4 och 5 och motion 1988/89:N306 yrkande 3,
b) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 1,
c) (= utskottet),
d) (= utskottet).
1988/89 :NU20
11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 9)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 16 med ”skall bedrivas” bort ha följande lydelse:
I samband (= reservation 10) omstruktureringar genomförts.
Utskottet anser i enlighet med vad som föreslås i motion 1988/89:N299 (fp) att 5 milj. kr. skall anslås för budgetåret 1989/90 för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska utvecklingscentret (Proteko). I övrigt menar utskottet att det industripolitiska stödet till tekoindustrin bör avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. Regeringens förslag om ett nytt treårigt stödprogram avstyrks alltså.
Utskottet har (= utskottet) sådana lån.
Med det sagda tillstyrks motion 1988/89:N299 (fp) i berörd del. Det sagda ligger delvis i linje med vad som föreslås i motion 1988/89:N298 (m). Övriga nu behandlade motioner avstyrks såvitt här är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 moment 3, med bifall till motion 1988/89:N298 yrkande 9 och motion 1988/89:N299 yrkande 4 och med avslag på motion 1988/89:N298 yrkande 10, motion 1988/89:N305 yrkandena 4 och 5 och motion 1988/89:N306 yrkande 3
dels avslår proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 moment 2, dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,
b) (= reservation 10),
c) (= utskottet),
d) (= utskottet).
12. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 9)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 16 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1988/89:N305 (c) anser utskottet att anslaget för utvecklingslån bör upptas till 150 milj. kr. för budgetåret 1989/90. De två därpå följande budgetåren bör motsvarande belopp anvisas. Anslaget för SIND:s stödåtgärder för det kommande budgetåret bör reduceras i förhållande till regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Dessa medel bör användas huvudsakligen för exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser. Utskottet tillstyrker alltså motion 1988/89:N305 (c)
1988/89:NU20
såvitt nu är i fråga. Härav följer också att motionerna 1988/89:N298 (m), 1988/89:N299 (fp) och 1988/89:N306 (vpk) avstyrks i berörda delar.
Som utskottet tidigare har anfört bör de åtgärder som utvecklingslänen skall finansiera fastställas i samarbete med företrädare för de lokala fackliga organisationerna. Dessa bör också medverka vid planeringen av SIND:s stödinsatser och av den utbildning som sker med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen. Då utskottet har erfarit att man från fackligt håll redan har sådan insyn avstyrks det aktuella yrkandet i motion 1988/89:N352 (s). Utskottet förutsätter vidare att de små och medelstora tekoföretagen i erforderlig utsträckning får del av det industripolitiska stöd från SIND som utskottet här har förordat. Även det nu berörda kravet i nyssnämnda motion bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 momenten 2 och 3, med bifall till motion 1988/89:N305 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motion 1988/89:N298 yrkandena 9 och 10, motion 1988/89:N299 yrkande 4 och motion 1988/89:N306 yrkande 3
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,
dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr. samt medger att motsvarande belopp får användas under vartdera av de två därpå följande budgetåren,
b) (= reservation 10),
c) (= utskottet),
d) (= utskottet).
Särskilt yttrande
Importbegränsningar (mom. 4)
Lars Norberg (mp) anför:
I finansutskottets betänkande 1988/89:FiU10 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. klargjorde miljöpartiets företrädare i en reservation (res. 68, s. 120) att han kunde tillstyrka ett avskaffande av importrestriktionerna på tekoområdet under förutsättning att riksdagen i ett uttalande hemställde att regeringen skulle verka aktivt i olika internationella sammanhang för införande av socialklausuler. Dessa möjliggör att import från länder där produktionen bedrivs under socialt oacceptabla former förhindras. Riksdagen avslog kravet på ett sådant uttalande. Jag kan därför inte acceptera ett så snabbt avskaffande av importbegränsningarna som regeringen har aviserat om. En harmonisering med EG anser jag i och för sig inte vara ett mål, men i
1988/89:NU20
detta fall vill jag ansluta mig till kravet på att Sverige skall behålla restriktionerna för tekoimporten minst så länge som EG tillämpar sådana. Detta ger rådrum för införande av de av mig förordade socialklausulerna.
1988/89:NU20
27 Innehåll
1988/89 :NU20
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Förslag 2
Förslagens innebörd 2
Motionerna 2
Uppgifter om tekobranschen 4
Utskottet 5
Mål för tekopolitiken 5
Försörjningsberedskapen på tekoområdet 6
Handelspolitiska frågor 9
Importbegränsningar 9
Licenskrav m.m 10
Klassificering av tekovarors ursprung 11
Skydd mot dumpning 12
Stöd till tekoindustrin, m.m 13
Vissa övriga frågor 16
Hemställan 17
Reservationer 18
1. Mål för tekopolitiken (c, mp) 18
2. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (c, vpk, mp) 19
3. Offentlig upphandling av tekoprodukter (c, vpk, mp) 20
4. Importbegränsningar (m, fp) 20
5. Importbegränsningar (c, vpk, mp) 21
6. Licenskrav m.m. (m, fp) 22
7. Licenskravm.m.(c,vpk,mp) 22
8. Klassificering av tekovarors ursprung (m, fp) 22
9. Utvecklingslån (c) 23
10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (m) ... 24
11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (fp) ... 25
12. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.(c) 25
Särskilt yttrande 26
Importbegränsningar (mp) 26
gotab 88475, Stockholm 1989