Kapitalmarknaden

Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU24

Kapitalmarknaden

1988/89

NU24

Ärendet

I detta betänkande behandlas elva yrkanden i fyra motioner, av vilka tre delvis tas upp i andra sammanhang. De nu aktuella yrkandena gäller bl.a. kapitalmarknaden i allmänhet, regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen, regler för banker och försäkringsbolag om verksamhet, ägandebegränsningar och styrelsesammansättning, fysiska personers aktieägande, vissa invandrares möjligheter till aktieförvärv, insiderregler,

upphävande av börsmonopolet, börsstyrelsens sammansättning.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden i de ovan uppräknade ämnena, i flera fall med hänvisning till att ämnet är föremål för utredning eller för beredning inom regeringskansliet. Några av yrkandena får stöd i reservationer. Folkpartiets företrädare vill att riksdagen skall göra ett allmänt uttalande om vikten av en effektiv kapitalmarknad. Andra önskemål i reservationerna gäller en undersökning av regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen (c; mp), avståndstagande från kreditmarknadskommitténs och försäkringsverksamhetskommitténs förslag om ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag (m, fp), avskaffande av systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser etc. (m, fp) och av regeringens rätt att i vissa fall utse försäkringstagarrepresentant i ett försäkringsaktiebolags styrelse (m, fp), åtgärder för att öka fysiska personers aktieägande (m, fp, c) och rätt för utländska medborgare med kommunal rösträtt i Sverige att förvärva bundna aktier (fp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N243 av Håkan Holmberg (fp) och Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen begär förslag från regeringen till lagändring som ger invandrare som har kommunal rösträtt i Sverige möjlighet att spara i aktier på samma villkor som svenska medborgare.

1 Riksdagen 1988189.17sami Nr 24

1988/89:N274 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en skånsk aktiebörs.

1988/89:N278 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) - med motivering i motion 1988/89: A435 - att riksdagen hos regeringen hemställer att den regionalpolitiska utredningen får i uppdrag att utreda omfattning och inriktning av kapitalströmmarna från avfolkningsbygder till koncentrationsorter i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:N364 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om vikten av en effektiv kapitalmarknad,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om nödvändiga förändringar för att öka fysiska personers aktieägande,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om skärpta insiderregler,

4. hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om Stockholms fondbörs att dess monopol på värdepappershandel upphör,

5. hos regeringen begär förslag till förändring av lagen om Stockholms fondbörs så att börsstyrelsens sammansättning förändras i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kreditmarknadskommitténs betänkande om lagstadgade begränsningar i ägandet av bank- och försäkringsbolag,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om avregleringar av tillåtna verksamhetsfält för banker och försäkringsbolag,

8. beslutar avskaffa systemet med statliga styrelserepresentanter i banker och försäkringsbolag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Stockholms fondbörs

Enligt 1 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs förstås med fondbörsverksamhet att köp och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel och notering

av kurs.

Det s.k. börsmonopolet kommer till uttryck i 2 §. Enligt denna får endast Stockholms fondbörs utöva fondbörsverksamhet i Sverige.

Fondbörsen leds av börsstyrelsen, vars sammansättning är reglerad i 5 §. Antalet ledamöter är elva. Ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter utses av regeringen. I övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige och riksgäldskontoret gemensamt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges industriförbund och två ledamöter av fondbörsens medlemmar. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

1988/89:NU24

2 Värdepappersmarknadskommittén

1988/89:NU24

Värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03; ordförande: justitierådet Staffan Vängby) tillkallades våren 1987 för att göra en översyn av värdepappersmarknaden. I kommittén ingår representanter för de fyra största riksdagspartierna. Kommittén skall bl.a. överväga frågor som rör regler och tillsyn på värdepappersmarknaden, reglerna för fondbörsverksamhet, fondkommissionärernas verksamhet och insiderhandel. Utredningsarbetet beräknas bli avslutat före utgången av år 1989.

I fråga om börsmonopolet - ensamrätten för Stockholms fondbörs att utöva fondbörsverksamhet i Sverige - anförs i direktiven bl.a följande. Därigenom har uppnåtts att det finns

- en koncentrerad marknadsplats med hög likviditet och rättvisande kursbildning,

- tillgång till snabb och samtidig information,

- kontroll och insyn från det allmänna.

Kommittén skall överväga för- och nackdelar med regionala marknadsplatser. Den skall också, mot bakgrund av den tekniska utveckling som har skett, undersöka förutsättningarna för att man med bevarad koncentration av marknadsplatsen kan tillåta regional eller lokal börshandel. Därvid skall undersökas i vad mån en på så sätt upplagd handel skulle kunna underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning och öppna möjlighet att fånga upp intresse för investeringar i företag på en viss ort.

Kommittén skall göra en vidare genomgång av lagstiftningen om insiderhandel. Kommittén skall överväga en utvidgning av insiderkretsen till de aktieplacerande institutionernas portföljförvaltare och även till andra personkategorier, med eller utan direkt anknytning till ett aktiemarknadsbolag, som kan få kännedom om sådan ej offentliggjord information som kan påverka kurserna på aktier m.m. när den blir känd. Som exempel på en sådan personkategori nämns offentliga tjänstemän. Vidare skall kommittén överväga om ytterligare värdepapper bör omfattas av förbuden.

Utskottet

Inledning

De elva motionsyrkanden som tas upp i detta betänkande faller i huvudsak inom ämnesområdena för fyra aktuella utredningar. Tre av dessa har resulterat i betänkanden med förslag som nu är föremål för remissbehandling eller annan beredning med sikte på kommande propositioner till riksdagen. Kreditmarknadskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:29) Förnyelse av kapitalmarknaden lagt fram förslag bl.a. om ändrade verksamhetsregler för bankerna och om lagstadgad begränsning av ägarandelar i bankaktiebolag. I försäkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden behandlas motsvarande frågor inom dess intresseområde. Ägarutredningens huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv innehåller såväl ett omfattande sakmaterial som principiella synpunkter på ägandet i

1* Riksdagen 1988189.17sami. Nr24

företagen. Den fjärde utredningen är värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03), som har tillsatts på riksdagens begäran för att göra en översyn av värdepappersmarknaden. Dess direktiv täcker bl .a. en rad frågor som angavs i det enhälliga betänkande av näringsutskottet (NU 1986/87:4) som låg till grund för riksdagens beslut. I likhet med de tidigare nämnda kommittéerna har denna fått parlamentarisk sammansättning.

Motionsyrkandena rör frågor dels om institutionella förhållanden på kredit- och kapitalmarknaden, inkl. försäkringsväsendet, dels om aktieägandet, dels om förhållanden på värdepappersmarknaden, närmare bestämt insiderreglerna och fondbörsens organisation.

Kapitalmarknaden i allmänhet

Den mest omfattande av motionerna, 1988/89:N364 (fp), inleds med ett yrkande om att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av en effektiv kapitalmarknad. Motionen innehåller en rad förslag till förändringar i lagstiftning m.m. avseende kapitalmarknaden. Dessa förslag omfattas i regel av särskilda yrkanden, som kommer att behandlas i det följande. Vidare riktas kritik mot ett antal statliga åtgärder huvudsakligen på skatteområdet. Av motionen framgår emellertid inte helt klart vad som avses med det begärda uttalandet.

Vid utskottsbehandlingen har man från motionärernas sida utvecklat vad motionsyrkandet bör anses innebära. I första hand har man pekat på de delfrågor som tas upp närmare i övriga delar av motionen. Därtill kommer en rad andra, mera övergripande anvisningar till regeringen. Ett spritt ägande och en effektiv kapitalallokering inom näringslivet anges som angelägna mål. Dessa skulle främjas genom en långt driven konkurrens mellan olika institutioner på kapitalmarknaden i förening med en vittgående decentralisering av beslutsfattandet. Kravet på oktroj för bedrivande av bankrörelse och andra liknande regleringar borde avskaffas. Den förestående avvecklingen av valutaregleringen liksom anpassningen i övrigt till den västeuropeiska integrationen borde föranleda en översyn av de internationella konkurrensförhållandena på kapitalmarknaden.

Det är enligt utskottets mening självklart att alla politiska partier och följaktligen varje regering, oavsett dess politiska sammansättning, måste betrakta ”en effektiv kapitalmarknad” som synnerligen viktig. Olika uppfattningar råder emellertid om hur en sådan marknad skall vara beskaffad och därmed också om vilka åtgärder som i ett visst läge bör sättas in för att öka kapitalmarknadens effektivitet. Riksdagen får fortlöpande tillfälle att pröva förslag från regeringens och från riksdagspartiernas sida till lagstiftning, institutionella förändringar osv. som påverkar kapitalmarknadens funktion. Den nu aktuella motionen innehåller flera förslag av den arten. I samband med sin övergripande behandling av den ekonomiska politiken kan riksdagen göra mera allmänna uttalanden av riktlinjekaraktär. Ett sådant uttalande till regeringen som föreslås i motion 1988/89:N364 (fp), av innebörd att det är viktigt med en effektiv kapitalmarknad, framstår emellertid som meningslöst såsom politiskt styrmedel betraktat. Även om det har försetts med ökat innehåll under utskottsbehandlingen skulle det

1988/89:NU24

blott utgöra en slagordsmässig sammanfattning som inte vore ägnad att ge regeringen närmare vägledning för dess handlande i de många delfrågorna inom kapitalmarknadspolitiken. Utan att gå in på någon närmare diskussion av de olika element som har uppgetts vara åsyftade med motionsyrkandet avstyrker utskottet således detta.

Regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen behandlas i motion 1988/89:N278 (c). Grundläggande för möjligheterna att skapa regional balans är, säger motionärerna, att det finns god tillgång på kapital. Koncentrationen inom näringslivet dränerar utsatta regioner på ekonomiska resurser, anser de. Mot denna bakgrund borde 1987 års regionalpolitiska kommitté (I 1987:02) få i uppdrag att utreda kapitalströmmarnas omfattning och deras inriktning från avfolkningsbygder till koncentrationsorter. Dessutom borde den utreda under vilka former banker och andra finansieringsinstitut skall medverka till uppbyggnaden av en kapitalmarknad som gynnar en utveckling mot regional balans.

Regionalpolitiska kommittén befinner sig nu i slutskedet av sitt arbete. Den beräknar att avge sitt slutbetänkande sommaren 1989. Den fråga som tas upp i motionsyrkandet berörs inte i direktiven för utredningsarbetet och har enligt uppgift inte särskilt behandlats av kommittén. Det är, finnér utskottet, inte lämpligt att regionalpolitiska kommittén nu får ytterligare uppdrag.

Den aktuella sakfrågan var utskottet inne på våren 1987 vid behandlingen av förslag till ny banklagstiftning (NU 1986/87:36 s. 43). Utskottet fäste då uppmärksamheten på att inte bara sparbanksrörelsen och föreningsbanksrörelsen utan i stor utsträckning även affärsbankerna kännetecknas av en starkt regionaliserad organisation. Det vill synas, sade utskottet, som om bankväsendet mer än vissa andra näringsgrenar motsvarar önskemål som kan uppställas från regionalpolitisk utgångspunkt.

Det senast anförda motsäger inte att en närmare belysning av hur olika regioner påverkas av kapitalströmmarnas inriktning kan vara av betydande intresse. Närmast kan det synas naturligt att ämnet uppmärksammas av den ekonomiska forskningen. Utskottet vill nämna expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) som ett organ vilket skulle kunna ta upp ämnet. Något initiativ av riksdagen på detta område vill utskottet emellertid inte förorda, varför det angivna yrkandet i motion 1988/89:N278 (c) avstyrks.

Banker och försäkringsbolag

I kreditmarknadsutredningens direktiv, som utfärdades år 1983, angavs som en viktig princip att ägarinflytandet över i synnerhet bankaktiebolagen inte koncentreras så långt att en liten grupp bland ägarna i praktiken bestämmer över verksamheten. Det betecknades som ett viktigt samhällsintresse att fullvärdiga banker inte blir föremål för en stark ägarkoncentration och därmed kommer att anknytas till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet.

Utredningen har med utgångspunkt i dessa uttalanden prövat frågan om en legal ägandebegränsning för affärsbankernas del. Den har rekommenderat att i de största bankerna högst 10 % av aktiekapitalet skall få innehas av en

1988/89:NU24

enskild ägare eller flera ägare i väsentlig ekonomisk intressegemenskap. I de medelstora och mindre bankerna skulle motsvarande procenttal vara 20 %. För en bank som ingår i en finansiell koncern skulle ägarbegränsningen avse koncernens moderföretag.

Ett motsvarande förslag har framlagts av försäkringsverksamhetskommittén. Om ett försäkringsbolag har en fast ägarförankring ger detta stadga åt styrelsens långsiktiga ansvar för bolagets ledning, konstaterar denna kommitté; därtill kommer värdet av att starka ägare har möjlighet att tillskjuta kapital när så erfordras. Men mot detta står intresset av att uppnå en lämplig ägarspridning och att motverka dominerande ägarinflytande. Mot denna bakgrund har kommittén föreslagit en begränsning av rätten att förvärva försäkringsaktier till 15 % av samtliga aktier i ett bolag och till 20 % av aktiekapitalet.

Nya regleringar i form av ägandebegränsningar i affärsbankerna, såsom kreditmarknadskommittén har föreslagit, avvisas i motion 1988/89:N364 (fp). Regelsystemet i Sverige måste anpassas till vad som gäller i omvärlden, säger motionärerna. Deras yrkande i denna del innefattar också försäkringsbranschen. Riksdagen föreslås göra ett uttalande till regeringen i enlighet med vad som i motionen anförs om lagstadgade begränsningar i ägandet av bank- och försäkringsaktiebolag.

Båda de förslag som motionärerna åsyftar bereds nu inom regeringskansliet efter en omfattande remissbehandling. Utskottet anser att riksdagen inte i detta läge bör göra något uttalande i frågan om eventuella ägandebegränsningar. På vanligt sätt bör regeringens ställningstagande till kommittéförslagen och till remissinstansernas synpunkter avvaktas. Det berörda yrkandet i motion 1988/89:N364 (fp) avstyrks alltså.

I samma motion berörs verksamhetsreglerna för banker och försäkringsbolag. Motionärerna är, framhåller de, kritiska mot idéerna om fortsatt och utvidgad reglering av vad banker resp. försäkringsbolag får ägna sig åt. I verkligheten är gränserna mellan bankernas och försäkringsbolagens tjänster redan flytande, varför svåra gränsdragningsproblem kan uppstå. För konsumenterna är det, säger motionärerna, angeläget att det råder effektiv konkurrens även på de finansiella tjänstemarknaderna.

För närvarande gäller enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) att en bank får bedriva in- och utlåning av pengar samt, med viss inskränkning, driva annan verksamhet som har samband därmed. Innebörden av det sistnämnda uttrycket framgår delvis av lagen och i övrigt av motivuttalanden. Ett försäkringsbolag får enligt 1 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:790) inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Kreditmarknadskommittén har föreslagit en omläggning av bankernas verksamhetsregler. Förslaget innebär att den yttre ramen för bankverksamhet även fortsättningsvis skall anges genom en definition av bankverksamhet. Ramen för tillåten verksamhet skulle emellertid vidgas och definitionen mera konkret ange det tillåtna verksamhetsområdet.

Försäkringsverksamhetskommittén har haft att utgå från ett uttalande i direktiven att förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än

1988/89:NU24

försäkringsrörelse skulle bestå. Kommittén har inte funnit det möjligt att åstadkomma en klar, entydig och praktiskt användbar legal definition av begreppet försäkringsrörelse och följaktligen inte heller en sådan definition av vad som är annan rörelse än försäkringsrörelse. Kommittén har därför redovisat sin tolkning av begreppet annan rörelse och sökt ge vägledning för tillämpningen av den möjlighet som enligt lagen finns för försäkringsinspektionen att i särskilda undantagsfall tillåta sådan rörelse.

Utvecklingen under de senaste åren har otvivelaktigt medfört ökade svårigheter att ange klart avgränsade verksamhetsfält för banker, andra finansinstitut och försäkringsbolag. Vid den pågående beredningen av de båda nämnda kommittéernas förslag torde en av huvuduppgifterna vara att åstadkomma väl fungerande rörelseregler. Behovet av samordning med motsvarande regler inom EFTA-länderna och EG måste särskilt beaktas. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta resultatet av regeringens fortsatta beredning av hithörande frågor. Därför ställer sig utskottet inte bakom förslaget i motion 1988/89 :N364 (fp) om att riksdagen nu skall göra ett uttalande till förmån för avreglering på det berörda området.

Ett annat yrkande i motion 1988/89:N364 (fp) är att riksdagen skall besluta avskaffa systemet med statliga styrelserepresentanter i banker och försäkringsbolag.

Det rör sig här i själva verket om två skilda system. Det ena gäller för affärsbankerna - sparbankerna och föreningsbankerna är inte aktuella i detta sammanhang. Enligt 7 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) får regeringen utse högst fem ledamöter, s.k. offentliga styrelseledamöter, i ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift är enligt lagen att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets verksamhet. Ursprungligen infördes denna ordning år 1971. Även direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete skall de offentliga styrelseledamöterna få ta del i. För försäkringsbolagens - närmare bestämt försäkringsaktiebolagens men icke de ömsesidiga bolagens - del är, såsom strax skall närmare redovisas, de åsyftade ”statliga styrelserepresentanterna” utsedda att företräda försäkringstagarna.

Det föreskrivs i 8 kap. 1 § försäkringsrörelselagen att i försäkringsbolag som inte uteslutande driver återförsäkring minst en av styrelseledamöterna skall utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse bevakas. En sådan ledamot skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsordningen, utses av försäkringstagarna eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem eller förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer (dvs. försäkringsinspektionen). Alla de angivna metoderna utnyttjas. I flera fall utses vissa ledamöter av någon organisation. I ett fåtal fall förrättas val genom särskilda elektorer. I de allra flesta försäkringsaktiebolagen finns en eller flera styrelseledamöter som har utsetts av regeringen eller försäkringsinspektionen.

Motioner om avskaffande av systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser har förekommit flera gånger alltsedan hösten 1984. Riksdagens senaste ställningstagande i frågan var våren 1987 i samband med beslutet om ny banklagstiftning (NU 1986/87:36 s. 33 f.). Nu liksom tidigare

1988/89:NU24

ställer sig utskottet avvisande till tanken att detta system skulle slopas. Det har, som utskottet förut har uttalat, visat sig värdefullt och synbarligen blivit fullt accepterat från bankernas sida. Utskottet avstyrker motion 1988/ 89:N364 (fp) såvitt nu är i fråga.

Bestämmelsen om att det, på sätt som nyss har sagts, i ett försäkringsaktiebolags styrelse skall finnas minst en styrelseledamot med uppgift som försäkringstagarrepresentant tillkom år 1950 och har gällt sedan år 1952. Om dess införande rådde politisk enighet. År 1952 förekom en interpellationsdebatt i ämnet (se FK 1952:19 s. 8), sedan Kungl. Maj:t inte hade godtagit en ordning enligt vilken vissa organisationer huvudsakligen inom näringslivet skulle få utse försäkringstagarrepresentanter inom Skandiakoncernen. Kritiken mot detta beslut följdes inom konstitutionsutskottet upp med förslag (h, fp) till dechargeanmärkning mot det ansvariga statsrådet; detta förslag vann icke majoritet (KU 1953:9). I övrigt synes det nu berörda systemet inte ha blivit ifrågasatt inom riksdagen.

Möjligheten för regeringen att utse försäkringstagarrepresentant i ett försäkringsaktiebolags styrelse är, som framgått, subsidiär. Ett bolag som vill undgå att få en av regeringen utsedd styrelseledamot torde i regel kunna åstadkomma att försäkringstagarrepresentant utses enligt någon av de övriga metoder som försäkringsrörelselagen anvisar. Motionärerna har inte riktat någon invändning mot representationen för försäkringstagarna som sådan. Någon kontroll från det allmännas sida, såsom de framställer saken, är det här inte fråga om. Mot nu angiven bakgrund synes motionärernas kritik gentemot förekomsten av ”statliga styrelserepresentanter” i försäkringsaktiebolagen ogrundad. Utskottet avstyrker motion 1988/89:N364 (fp) i nu berörd del.

Aktieägande

Aktiemarknaden har på senare år undergått omfattande strukturella förändringar, bl.a. i form av en fortsatt institutionalisering av ägandet. Denna koncentration är olycklig, sägs det i motion 1988/89:N364 (fp). Riksdagen borde därför som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om nödvändiga förändringar för att öka fysiska personers aktieägande.

Motionärerna räknar inledningsvis upp en rad förändringar i skattelagstiftningen som har påverkat villkoren för småspararna. Minskningen av fysiska personers direkta aktieägande nämns också som ett memento när motionärerna talar om vikten av att det finns klara spelregler på fondbörsen och att dessa spelregler följs. Vid utskottsbehandlingen har talesmän för motionen ytterligare pekat på ett uttalande som - av reservanter (m, fp, c) - görs i ägarutredningens tidigare nämnda betänkande.

Den faktiska utveckling som åsyftas i motionen har belysts av ägarutredningen. Fysiska personers direktägande av aktier omfattade år 1978 omkring en tredjedel av det totala börsvärdet men vid slutet av år 1985 endast omkring en fjärdedel, och nedgången beräknas ha fortsatt även efter år 1985. Utredningen uttalar att den anser att aktiemarknadens funktionssätt och därigenom även näringslivets kapitalförsörjning gynnas av ett brett enskilt

1988/89: NU24

direktägande av aktier. Det är därför av vikt, säger utredningen, att de fysiska personernas direktägda andel av aktiestocken inte ytterligare minskar. Mycket talar enligt utredningen för att olikheter i de skatteregler som gäller för olika ägarkategoriers förvärv och innehav av aktier har bidragit till att de fysiska personernas direktägda andel av aktiestocken har gått ned. Med hänsyn till pågående utredningar på skatteområdet har ägarutredningen inte gått in på någon närmare diskussion av tänkbara åtgärder på skatteområdet; den nämner dock en viss ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinster som särskilt intressant för småsparare. Samtidigt förklarar ägarutredningen att den inte anser det vara realistiskt att näringslivets kapitalförsörjning i avgörande utsträckning skulle baseras på fysiska personers direktägande av aktier. En fungerande riskkapitalförsörjning kräver, betonas det, såväl enskilt som institutionellt ägande i näringslivet.

Den nyssnämnda reservationen i ägarutredningens betänkande går i berörd del ut på att utvecklingen måste vändas så att fysiska personers andel av den totala aktiestocken ökar. Detta kan, säger reservanterna, ske dels genom att direktägande av aktier ges minst likvärdiga skattevillkor som de mer gynnade aktiefonderna, dels genom att det förs en politik inriktad på ägandespridning.

Som inledningsvis sagts är ägarutredningens huvudbetänkande för närvarande föremål för remissbehandling. Utskottet utgår från att regeringen när remissyttrandena föreligger kommer att ägna betydande uppmärksamhet åt de problem som utredningen har belyst, däribland att fysiska personers direkta ägande av aktier så påtagligt har minskat. Överväganden om väsentliga ändringar i skattesystemet pågår. Såväl i det sammanhanget som eljest får den nu berörda frågan aktualitet. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att i detta skede göra någon framställning till regeringen i saken och avstyrker således yrkandet härom i motion 1988/89:N364 (fp).

Det utländska inflytandet i svenska företag begränsas genom föreskrifter i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen). Bl.a. gäller att utländska medborgare, utländska juridiska personer och svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll inte utan tillstånd - av regeringen eller av länsstyrelsen - får förvärva aktier i svenska aktiebolag om förvärvet innebär att köparens andel av aktiekapitalet eller röstetalet i bolaget kommer att överstiga vissa gränser. Med utlänningsförbehåll menas ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag om att utländska rättssubjekt m.fl. sammantaget endast får förvärva en viss del av aktierna i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 40 % av aktiekapitalet och 20 % av röstetalet. Aktier som inte omfattas av utlänningsförbehåll kallas fria aktier, medan övriga aktier kallas bundna aktier. I bolag som saknar utlänningsförbehåll är samtliga aktier fria. Utlänningsförbehåll hindrar inte förvärv av aktier till en aktiefond - enligt aktiefondslagen (1974:931) - eller av andelar i en sådan fond.

Med hänvisning till de sålunda gällande reglerna föreslås i motion 1988/89:N243 (fp) en vidgad rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier. Invandrare som är utländska medborgare kan endast äga fria aktier i svenska aktiebolag, säger motionärerna. Detta minskar deras möjligheter att

1988/89:NU24

delta i aktiesparande. Är en sådan invandrare anställd i ett företag som endast har bundna aktier kan han inte få del av en emission som görs till de anställda. De fria aktier som invandrare kan förvärva betingar ofta ett högre pris än motsvarande bundna aktier. Detta kan, menar motionärerna, bidra till att invandrare får lägre avkastning av sitt sparande än infödda svenskar. Motionärerna vill att invandrare som har kommunal rösträtt - vilken kan erhållas efter tre års vistelse i Sverige - skall få möjlighet att spara i aktier på samma villkor som svenska medborgare. Riksdagen skulle hos regeringen begära att den lägger fram ett lagförslag av denna innebörd.

Reglerna för begränsning av det utländska inflytandet i svenska företag kan komma att bli föremål för översyn under de närmaste åren. Ägarutredningen, som nyss har berörts, har diskuterat hithörande frågor. Ämnet har också aktualitet när det gäller Sveriges roll i de europeiska samarbetssträvandena (se 1988/89:NU4y).

Utskottet är inte berett att förorda några särregler på detta område för de utländska medborgare som har förvärvat kommunal rösträtt i Sverige. Motion 1988/89:N243 (fp) avstyrks därför.

Värdepappersmarknaden

I lagen (1985:521) om värdepappersmarknaden finns insiderregler, dvs. bestämmelser som är avsedda att hindra att personer som har särskild möjlighet till insyn i ett aktiemarknadsbolag skall kunna göra aktietransaktioner baserade på obehörigt utnyttjande av förtrolig företagsinformation.

I motion 1988/89:N364 (fp) förs ett längre resonemang om insiderreglerna vilket utmynnar i krav på en framställning till regeringen att den skall föreslå en skärpning av dessa. Det nuvarande straffansvaret för insiderbrott är inte tillräckligt strängt, menar motionärerna. Ansvaret borde vidare omfatta en större krets än blott personer med anknytning till det företag vars aktier det är fråga om. Skadeståndsansvar skulle kunna vara ett annat vapen mot insiderhandel. Motionärerna kräver sålunda lagändringar men förespråkar i första hand en självsanering inom näringslivet.

Värdepappersmarknadskommittén skall, som tidigare har redovisats (s. 3), överväga en utvidgning av insiderbestämmelsernas räckvidd. Detta gäller både personkretsen och de olika slag av värdepapper och förfaranden som kommer att omfattas av bestämmelserna. Med hänsyn till kommittédirektivens innehåll ger, anser utskottet, det nu aktuella motionsyrkandet inte anledning till någon särskild åtgärd.

Enligt 2 § lagen (1979:429) om Stockholms fondbörs får endast denna institution utöva fondbörsverksamhet i Sverige. Bland yrkandena i motion 1988/89:N364 (fp) är ett som syftar till upphävande av börsmonopolet. Detta monopol har, anför motionärerna, luckrats upp genom tillkomsten av bl.a. OTC-marknaden - där handel bedrivs med aktier i bolag som inte noteras vid fondbörsen (OTC = över the counter) - och den s. k. inofficiella listan liksom av närbesläktade marknader, bl.a. för penningmarknadsinstrument. Motionärerna förutser en fortsatt utveckling som präglas av direkthandel via dataterminaler och bl.a. leder till att Stockholms fondbörs kompletteras med regionala börser. Vid en avveckling av börsmonopolet krävs emellertid,

1988/89:NU24

betonar de, enhetliga etiska normer och enhetliga regler om information.

I direktiven för värdepappersmarknadskommittén sägs att denna mot bakgrund av den tekniska utveckling som har skett bör undersöka förutsättningarna för att man med bevarad koncentration till den centrala marknadsplatsen skall kunna tillåta regional eller lokal börshandel. Direktiven går i den delen tillbaka på den utförliga behandling som näringsutskottet ägnade detta ämne i sitt tidigare nämnda betänkande år 1987.

Frågan om börsmonopolets fortbestånd är sålunda under utredning. Liksom när ett likadant motionsyrkande behandlades förra året (NU 1987/88:20) finner utskottet att det inte finns skäl för någon framställning i saken till regeringen. Det angivna yrkandet i motion 1988/89:N364 (fp) avstyrks alltså.

Inrättande av en skånsk aktiebörs anges i motion 1988/89:N274 (c) som en av flera önskvärda åtgärder i syfte att stimulera näringslivet i Skåne. Finansmarknaden kännetecknas, säger motionärerna, av en påtaglig koncentration. Det är i huvudsak dess aktörer i Stockholmsregionen som svarar för kapitalrörelserna. De icke börsnoterade företagen har, hävdas det i motionen, kommit att stå utanför och fått sin försörjning med riskkapital försvårad. Tillkomsten av en regional fondbörs i Skåne skulle kunna råda bot på detta förhållande.

Bland de remissyttranden i frågan om upphävande av börsmonopolet som avgavs till näringsutskottet år 1985 var ett från dåvarande Skånes handelskammare. Däri framfördes tanken på att ett antal regionala börser - kanske fyra, varav en för södra Sverige, med säte i Malmö - skulle upprättas; eventuellt skulle de lyda under styrelsen för Stockholms fondbörs.

Som har framgått finns det för närvarande inte lagliga förutsättningar för inrättande av regionala aktiebörser. För den händelse detta förhållande skulle komma att ändras i framtiden får det anses vara en sak för intressenterna i olika regioner att ta de initiativ som de finner motiverade. I dagens läge kan utskottet inskränka sig till konstaterandet att det nu inte finns underlag för ett beslut av riksdagen rörande en skånsk aktiebörs. Motion 1988/89:N274 (c) avstyrks därmed.

Börsstyrelsens sammansättning är reglerad genom 5 § lagen om Stockholms fondbörs. Antalet ledamöter är elva. Majoriteten - ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter - utses av regeringen; bland de sistnämnda finns för närvarande representanter för fackföreningsrörelsen och för aktiespararna. Av de övriga fem ledamöterna utses, såsom närmare har redovisats i det föregående (s. 2), två av organisationer inom näringslivet och två av fondbörsens medlemmar. En av värdepappersmarknadskommitténs uppgifter är att överväga i vad mån den utveckling som har skett motiverar att reglerna om börsstyrelsens sammansättning ändras.

Ett yrkande i motion 1988/89:N364 (fp) är att regeringen skall anmodas lägga fram förslag om en lagändring som medför att börsstyrelsen i sin helhet kommer att bestå av personer som har utsetts av börsmedlemmarna, börsföretagen och aktieägarna. En sådan sammansättning skulle, hävdar motionärerna, möjliggöra en öppnare diskussion och en större kreativitet

1988/89:

och flexibilitet inom styrelsen. Det allmännas kontroll borde skötas enbart av fondbörsens tillsynsmyndighet, bankinspektionen.

Också i detta fall gäller vad som nyss har sagts om pågående utredningsarbete. Regeringen har på riksdagens begäran gett den parlamentariskt sammansatta värdepappersmarknadskommittén i uppdrag att överväga om det finns skäl för ändring i reglerna om börsstyrelsens sammansättning. Utskottet vill liksom i motsvarande sammanhang de båda senaste åren uttala att det med förtroende bör kunna överlämnas åt kommittén att diskutera olika alternativ. På nytt rekommenderar utskottet riksdagen att avvakta det ställningstagande som regeringen kommer att redovisa efter avslutad beredning. Detta innebär att utskottet utan att gå in på någon sakdiskussion avstyrker motion 1988/89:N364 (fp) i angiven del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänt uttalande om kapitalmarknadspolitiken att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 1,

2. beträffande regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen att riksdagen avslår motion 1988/89:N278 yrkande 2,

3. beträffande ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag att

riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 6,

4. beträffande verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 7,

5. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 8 i ifrågavarande del,

6. beträffande försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolagens styrelser

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 8 i ifrågavarande del,

7. beträffande fysiska personers aktieägande

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 2,

8. beträffande rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier att riksdagen avslår motion 1988/89:N243,

9. beträffande insiderregler

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 3,

10. beträffande upphävande av börsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 4,

11. beträffande inrättande av en aktiebörs i Skåne att riksdagen avslår motion 1988/89:N274 yrkande 2,

12. beträffande börsstyrelsens sammansättning

att riksdagen avslår motion 1988/89:N364 yrkande 5.

1988/89 :NU24

12 Stockholm den 25 maj 1989 På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s) och Isa Halvarsson (fp).

Reservationer

1. Allmänt uttalande om kapitalmarknadspolitiken (mom. 1) Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Det är” och slutar på s. 5 med ”således detta” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till de grundlinjer för kapitalmarknadspolitiken som sålunda har angetts. Det har vid utskottsbehandlingen hävdats att ett uttalande av detta slag skulle vara föga verkningsfullt som politiskt styrmedel betraktat. Utskottet vänder sig med skärpa mot denna uppfattning. Riksdagens ställningstaganden bör inte inskränka sig till att gälla olika lagregler, institutionella detaljer osv. I första hand måste riksdagen utstaka den färdriktning som regeringen har att följa. Genom att i ett särskilt uttalande poängtera vikten av en effektiv kapitalmarknad skulle riksdagen markera en betydelsefull prioritering som på en rad konkreta punkter borde föranleda omprövning av regeringens hittillsvarande positioner. Med det sagda tillstyrker utskottet det inledande yrkandet i motion 1988/89:N364 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänt uttalande om kapitalmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N364 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 om börjar med ”Det senast” och slutar med ”1988/89:N278 (c) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det senast anförda motsäger inte att en närmare belysning av hur olika regioner påverkas av kapitalströmmarnas inriktning skulle vara av betydan -

1988/89:NU24

de intresse och även skulle kunna visa att det finns anledning till politiska initiativ. Utskottet vill nämna expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) såsom ett organ vilket skulle vara väl ägnat att ta upp ämnet. Regeringen bör sörja för att en sådan undersökning som förespråkas i den aktuella delen av motion 1988/89:N278 (c) på lämpligt sätt blir genomförd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande regionalpolitiska aspekter pä kapitalförsörjningen att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N278 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen (mom. 2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Det senast” och slutar med ”1988/89:N278 (c) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det finns, såsom har framgått, ingen anledning att förvänta att regionalpolitiska kommittén kommer att klarlägga frågan om kapitalströmmarnas riktning mellan avfolkningsbygd och koncentrationsorter vare sig det gäller offentlig eller privat sektor, eftersom det ej ingår i dess uppdrag. Mycket tyder på att nettoströmmarna går från glesbygd mot tätort. Ett klarläggande är därför ett starkt önskemål. Regeringen bör ombesörja att dessa förhållanden blir utredda. Förutom till ett klarläggande bör utredningen syfta till att praktiska åtgärder för att förbättra förhållandena skall föreslås. Miljöpartiets förslag om inrättande av s.k. närfonder, vilket har beskrivits bl.a. i motion 1988/89:N323, bör därvid beaktas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N278 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag (mom. 3)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Båda de” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Starka principiella skäl talar enligt utskottets mening mot reglerande ingrepp av den typ som det nu är fråga om. Utskottet ansluter sig alltså till den kritik som i motion 1988/89:N364 (fp) riktas mot de båda kommittéernas förslag om en lagstadgad begränsning av ägandet i bank- och försäkringsaktiebolag. Riksdagen bör, anser utskottet, redan på nuvarande stadium bestämt ta avstånd från dessa förslag och därmed ange riktlinjer för regeringens fortsatta beredningsarbete.

1988/89 :NU24

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:N364 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom. 5)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Motioner om” och slutar på s. 8 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att systemet med statliga representanter i affärsbankernas styrelser bör slopas. De positiva bedömningar av det som åberopas är helt obestyrkta. Någon egentlig utvärdering av systemet har aldrig redovisats. Starka principiella skäl talar mot att denna form för statligt inflytande inom affärsbankssektorn bibehålls. Regeringen bör följaktligen med det snaraste lägga fram förslag om sådana ändringar i bankaktiebolagslagen att bestämmelserna om offentlig representation i olika besluts- och beredningsorgan utgår. Utskottet ansluter sig alltså till syftet med motion 1988/89:N364 (fp) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N364 yrkande 8 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolags styrelser (mom. 6)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Möjligheten för” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Den redovisade ordningen, enligt vilken staten i många fall utser styrelseledamöter i försäkringsaktiebolag under föregivande att de skall representera försäkringstagarna, ger anledning till vägande principiella invändningar. Personer som har fått sitt mandat på detta sätt kan svårligen uppfattas på annat sätt än såsom av staten tillsatta kontrollanter. Tillsynen över försäkringsväsendet bör emellertid, såsom betonas i motion 1988/ 89:N364 (fp), bedrivas av försäkringsinspektionen. Det nuvarande systemet bör således ändras, så att samtliga försäkringstagarrepresentanter på ett eller annat sätt utses av försäkringstagarna själva. Riksdagen bör uppmana regeringen att framlägga förslag till ny utformning av den berörda bestämmelsen i försäkringsrörelselagen i enlighet med vad nu sagts.

1988/89:NU24

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolags styrelser

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N364 yrkande 8 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Fysiska personers aktieägande (mom. 7)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp). Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn inledningsvis” och slutar med ”motion 1988/89:N364 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i den refererade reservationen i ägarutredningens huvudbetänkande. Den markanta institutionaliseringen av aktieägandet måste brytas. Målet måste vara att fysiska personers andel av aktiestocken ånyo kommer upp på en väsentligt högre nivå. Ett brett enskilt ägande är, som även ägarutredningens majoritet har konstaterat, betydelsefullt för aktiemarknadens funktion och därigenom också för näringslivets kapitalförsörjning. Det är således angeläget att, såsom begärs i motion 1988/89:N364 (fp), regeringen tar initiativ till sådana förändringar som är nödvändiga för att fysiska personers aktieägande skall öka.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande fysiska personers aktieägande

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N364 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier (mom. 8, motiveringen)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Det förhållande som motionärerna fäster uppmärksamheten på utgör en av många icke önskvärda konsekvenser av de gällande restriktionerna i fråga om utländska förvärv av aktier i svenska företag. Som nyligen i näringsutskottets yttrande 1988/89:4y till utrikesutskottet om Sverige och den västeuropeiska integrationen har framhållits beträffande företagsförvärvslagen och utlänningsförbehållen (avv. men. 7) måste de nuvarande bestämmelserna ändras så att de inte avviker från EG:s föreskrifter. Utskottet vill understryka vikten av att en sådan anpassning kommer till stånd snabbt. Den i motion 1988/89:N243 (fp) föreslagna åtgärden, en särlösning med sikte på en speciell kategori, vill utskottet inte förorda. Motionen avstyrks sålunda.

1988/89:NU24

9. Rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier (mom. 8)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Det är uppenbarligen helt opåkallat att det skydd mot utländskt inflytande i svenska företag som gällande bestämmelser syftar till skall hindra invandrare som sedan länge är bosatta i Sverige att delta i aktiesparande på samma villkor som gäller för deras arbetskamrater med svenskt medborgarskap. Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1988/89:N243 (fp) och rekommenderar alltså riksdagen att hos regeringen begära förslag till sådana ändringar i dessa bestämmelser att en utländsk medborgare med kommunal rösträtt i Sverige får samma rättsliga möjligheter som en svensk medborgare att delta i aktiesparande, bl.a. genom köp av aktier i det företag där han är anställd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N243 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom. 5)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp). Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Sedan år 1985 gäller en ordning enligt vilken en affärsbanksstyrelses val av ordförande skall underställas regeringen för godkännande. De borgerliga partierna motsatte sig införandet av reglerna härom och har sedermera begärt att de skulle upphävas. Senast behandlades frågan av riksdagen våren 1988 (NU 1987/88:20 s. 13 f.). I år har ingen motion väckts i ämnet. Vi vill emellertid i detta sammanhang på nytt betona att det från principiella utgångspunkter finns anledning till stark kritik mot den nuvarande ordningen. En väsentlig invändning är att det finns risk för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande kommer att känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och yttrandefrihet de kan räkna med utan fara för negativa reaktioner från regeringens sida. Den pågående översynen av banklagstiftningen bör resultera i att den nu berörda formen för statligt inflytande över affärsbankerna slopas.

1988/89:NU24

2. Upphävande av börsmonopolet (mom. 10)

1988/89:NU24

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anför:

För börsmonopolets avskaffande talar starka skäl av både principiell och teknisk natur. Vi tar för givet att värdepappersmarknadskommittén kommer att lägga fram förslag därom och att regeringen och riksdagen på grundval av detta förslag kommer att öppna vägen för att börsverksamheten skall kunna organiseras med utgångpunkt i vad som bäst främjar intresset av en effektiv värdepappersmarknad.

3. Börsstyrelsens sammansättning (morn. 12)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Det är enligt vår mening en betydelsefull princip att de berörda intressentgrupperna - börsmedlemmarna, börsföretagen och aktieägarna - själva skall få utse börsstyrelsen i dess helhet. Vi förutsätter att värdepappersmarknadskommitténs betänkande, som är att vänta i år, kommer att innehålla ett förslag av denna innebörd. Det är angeläget att riksdagen så snart som möjligt därefter bereds tillfälle att besluta i saken, så att den lagändring som erfordras kommer till stånd utan dröjsmål.

18 Innehåll

1988/89:NU24

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Uppgifter i anslutning till motionerna 2

Stockholms fondbörs 2

Värdepappersmarknadskommittén 3

Utskottet 3

Inledning 3

Kapitalmarknaden i allmänhet 4

Banker och försäkringsbolag 5

Aktieägande 8

Värdepappersmarknaden 10

Hemställan 12

Reservationer

1. Allmänt uttalande om kapitalmarknadspolitiken (fp) 13

2. Regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen (c) 13

3. Regionalpolitiska aspekter på kapitalförsörjningen (mp) 14

4. Ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag (m, fp) ... 14

5. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m, fp) 15

6. Försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolags styrelser (m,fp) 15

7. Fysiska personers aktieägande (m, fp, c) 16

8. Rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier (m) 16

9. Rätt för vissa invandrare att förvärva svenska aktier (fp) 17

Särskilda yttranden

1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m, fp, c) 17

2. Upphävande av börsmonopolet (m, fp) 17

3. Börsstyrelsens sammansättning (m, fp) 18

89059, Stockholm 1989