Sveriges Investeringsbank AB
Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU33
Sveriges Investeringsbank AB 1988/89
NU33
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken, m.m., dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels en motion om Sveriges Investeringsbank AB från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att staten skall överlåta rörelsen i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken i utbyte mot ett ökat ägande i PKbanken och en kontantlikvid av 184 milj. kr. I två reservationer avvisas förslaget. I den ena (m, fp, c) riktas kritik mot att tänkbara köpare vid sidan av PKbanken har diskriminerats. Avvecklingen av Investeringsbanken ser man positivt på. Riksdagen borde bemyndiga regeringen att avyttra bolaget till den köpare som lämnar det mest fördelaktiga budet. Den andra reservationen (mp) går ut på att Investeringsbanken skall behållas i statlig ägo. Dock borde bolaget få som en särskild uppgift att medverka i investeringar som bidrar till en omdaning av samhället i miljövänlig riktning.
Propositionen
Förslag
Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg - att riksdagen
1. dels godkänner att aktierna i Sveriges Investeringsbank AB överlåts till PKbanken på i propositionen angivna villkor,
2. dels godkänner att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,
3. dels godkänner vad som i propositionen anförts om de rörelseregler som bör gälla för SIB-Invest AB,
4. dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med återkallande av den till Investeringsbanken lämnade garantin ikläda staten garanti för SIB-Invest AB:s förpliktelser intill ett belopp av högst 1 300 000 000 kr.
1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 33
Förslagens innebörd
1988/89:NU33
I propositionen redovisas att regeringen och PKbanken har träffat en överenskommelse, under förutsättning av riksdagens godkännande, om att staten skall överlåta samtliga aktier i Sveriges Investeringsbank AB (Investeringsbanken) till PKbanken. I utbyte erhåller staten 10 miljoner nyemitterade aktier i PKbanken samt 184 milj. kr. kontant. Statens ägarandel i PKbanken ökar därigenom från 66,71 % till 70,59 %. Enligt överenskommelsen skall vissa tillgångar i Investeringsbanken - i första hand aktier och förlagslån - som inte banker får äga föras till Investeringsbankens dotterbolag SIB-Invest AB, som behålls i statlig ägo. Den garanti som staten har ställt för Investeringsbankens förpliktelser överlåts till SIB-Invest AB; garantins storlek minskas dock.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:
1988/89:N33 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag att överlåta aktierna i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken,
2. avslår regeringens förslag att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,
3. avslår regeringens förslag till rörelseregler för SIB-Invest AB,
4. uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att återkalla den till Investeringsbanken lämnade garantin,
5. bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i Sveriges Investeringsbank AB i enlighet med vad som i motionen anförs.
1988/89:N34 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges Investeringsbank till PKbanken, m.m. samt att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till avveckling av Investeringsbanken enligt de riktlinjer som förordas i motionen.
1988/89:N35 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag att överlåta aktierna i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken,
2. avslår regeringens förslag att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om försäljning av Investeringsbanken och dess aktieportfölj.
1988/89:N36 av Lars Norberg (mp) och Elisabet Franzén (mp) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag till försäljning av Investeringsbanken,
2. hos regeringen begär förslag till ändring av Investeringsbankens bolagsordning i enlighet med vad som i motionen framhålls.
2 Den motion som har väckts under allmänna motionstiden är
1988/89:NU33
1988/89:N311 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av det statliga ägandet i Sveriges Investeringsbank AB i enlighet med vad i motionen anförs.
Motivering
Regeringens förslag avvisas av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och miljöpartiet.
Från de borgerliga partiernas sida ser man i och för sig positivt på att Investeringsbanken upphör som självständig aktör på kreditmarknaden. Försäljningen av banken borde dock ske på annat sätt än det nu föreslagna.
Överföringen av Investeringsbanken till PKbanken syftar till att stärka PKbankens ställning, konstateras det i motion 1988/89:N33 (m). Några direkta fördelar för staten av detta arrangemang finns dock knappast. Enligt motionärerna bör de företag inom den statliga sektorn som arbetar under kommersiella villkor i konkurrens med privata företag säljas ut successivt. T.ex. borde statens ägande i PKbanken upphöra. Försäljningen av Investeringsbanken borde ha skett genom anbudsförfarande; regeringen borde ha klargjort för marknadens aktörer att Investeringsbanken var till salu. Om en tänkbar köpare skulle vara förhindrad att förvärva Investeringsbankens nuvarande aktieportfölj skulle denna enligt motionärerna kunna säljas via i första hand fondbörsen. Riksdagen borde nu bemyndiga regeringen att avyttra Investeringsbanken till den köpare som lämnar det mest fördelaktiga budet. De särskilda villkor som gäller för Investeringsbanken i förhållande till andra banker - bl.a. rätten att äga aktier i andra bolag och tillgången till statliga garantier - borde upphävas innan försäljningen genomförs.
Liknande synpunkter utvecklas i motion 1988/89:N35 (fp). Det finns många skäl mot ett statligt ägande och ytterst få för. Vi kan inte acceptera, sägs det i motionen, dels att statens ägande i PKbanken ökar, dels att Investeringsbankens aktieportfölj överförs till ett nytt separat investmentbolag. Statens tillsyn över kreditmarknaden borde utövas genom en stark och kompetent bankinspektion, inte genom statens roll som ägare av PKbanken. Investeringsbankens nuvarande aktieportfölj bör enligt motionärerna avyttras på fondbörsen; det finns ingen som helst anledning för staten att äga ett investmentbolag. En försäljning av Investeringsbanken och dess aktieportfölj i enlighet med motionärernas uppfattning skulle kunna innebära, anförs det i motionen, att staten får tillbaka en del av de skattemedel som tidigare har satsats på Investeringsbanken.
Ett spritt enskilt ägande och en fri konkurrens är grunden för en vital och fungerande marknadsekonomi, anförs det i motion 1988/89:N34 (c). Motionärerna tar avstånd från såväl offentlig som privat maktkoncentration. Vid sådana situationer minskar människors inflytande både som medborgare och konsumenter. Investeringsbanken kan enligt motionärerna avvecklas utan negativa konsekvenser för näringslivsutvecklingen. Den nu föreslagna metoden innebär dock att andra potentiella köpare än staten diskrimineras. Riksdagen borde därför hos regeringen hemställa om ett nytt förslag till avyttring av bolaget.
Investeringsbanken bör kvarstå i statlig ägo, anförs det från miljöpartiets sida i motion 1988/89:N36. Bankens inriktning borde dock ändras. I dess bolagsordning borde det inskrivas att Investeringsbanken skall speciellt ha i uppgift att medverka till att miljövänlig och ekologiskt sund verksamhet kommer till stånd. Enligt motionärerna bör staten på alla sätt verka för en omdaning av samhället i miljövänlig riktning. Det finns ett stort behov av investeringar med detta syfte. Staten bör, menar motionärerna, genom Investeringsbanken vara beredd till större risktagande än andra banker. En annan viktig uppgift för banken borde vara att den skall främja en mer offensiv regionalpolitik än den som nu förs.
I motion 1988/89:N311 (m), som väcktes under allmänna motionstiden och sålunda innan regeringens förslag om avyttring av Investeringsbanken till PKbanken presenterades, begärs i linje med de synpunkter som lämnas i motion 1988/89:N33 (m) att det statliga ägandet i Investeringsbanken skall avvecklas. Det finns inga näringspolitiska skäl att behålla en speciell statlig investeringsbank. Det är, anser motionärerna vidare, nödvändigt att Investeringsbanken lyder under samma regler som konkurrerande företag har att följa. De särbestämmelser som gäller för Investeringsbanken i förhållande till andra banker borde därför avvecklas. Motionärerna anvisar två möjligheter för staten att avbryta sitt engagemang i Investeringsbanken, nämligen likvidation och försäljning. Oavsett vilken metod som väljs bör målet vara att det av staten insatta kapitalet i banken skall återföras till statskassan.
Utskottet
Sveriges Investeringsbank AB (Investeringsbanken) bildades år 1967 med uppgift främst att finansiera stora riskfyllda industriprojekt. Vid den tiden rådde knapphet på krediter och riskvilligt kapital. Enligt sin bolagsordning skall bolaget bidra till finansieringen av näringslivet, bl.a. avseende strukturanpassning och utveckling, samt lämna lån till statliga och kommunala affärsverk och bolag. Vid Investeringsbankens bildande tillsköt staten 500 milj. kr., och åren 1969 och 1978 anslogs ytterligare medel; statens totala kapitalinsats i bolaget uppgår till 1,3 miljarder kronor. Därutöver har staten lämnat en garanti för bolagets förpliktelser på 5 miljarder kronor.
Investeringsbanken har ett förhållandevis stort eget kapital, vilket har motiverats av att bolaget bl.a. har till uppgift att ge relativt riskfyllda krediter. Investeringsbanken kan, framgår det av bolagsordningen, i sin finansieringsverksamhet dels lämna lån, ingå garantiförbindelser, m.m., dels lämna kapitaltillskott till företag, dels förvärva aktie, andel i ekonomisk förening eller liknande rättighet. Bolaget kan sålunda både lämna lån och arbeta med finansiering i form av eget kapital. Detta kan sägas vara bankens specialområde.
Investeringsbankens verksamhet regleras - förutom av aktiebolagslagen (1975:1385) - av lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Enligt sistnämnda lag skall kreditaktiebolag stå under tillsyn av bankinspektionen om inte regeringen medger befrielse därifrån. Regeringen lämnade en sådan befrielse i samband med att den godkände bolagsordningen för Investeringsbanken.
I proposition 1988/89:143 föreslås att Investeringsbanken skall överlåtas
1988/89 :NU33
till PKbanken. Sedan Investeringsbanken bildades har, framhålls det i propositionen, kreditmarknadens struktur ändrats. Utbudet av finansiella tjänster har vuxit och blivit alltmer varierat. Enligt regeringen råder för närvarande inte den knapphet på krediter som gällde vid tiden för bolagets bildande. Därför föreslår regeringen att rörelsen i Investeringsbanken överförs till PKbankskoncernen. Enligt regeringen skulle PKbanken därigenom tillföras värdefull kompetens; bankens kapitalbas skulle breddas och dess verksamhetsförutsättningar förstärkas.
Under förutsättning av riksdagens godkännande har regeringen träffat överenskommelse med PKbanken om att PKbanken övertar samtliga aktier i Investeringsbanken. I utbyte skall staten erhålla 10 miljoner aktier i PKbanken genom en till staten riktad emission. Därjämte skall PKbanken betala 184 milj. kr. kontant. Genom nyemissionen ökar statens ägarandel i PKbanken från nuvarande 66,71 % till 70,59 %. I PKbankens förvärv ingår inte vissa tillgångar som banker inte får äga. Det gäller större delen av den aktieportfölj som Investeringsbanken har. Denna egendom liksom delar av bolagets kreditportfölj skall enligt regeringens förslag överföras till ett av Investeringsbankens dotterbolag, SIB-Invest AB, som skall kvarstå i statlig ägo. De rörelseregler som hittills har gällt för Investeringsbanken skall i fortsättningen gälla för SIB-Invest AB. Detta företag kommer att få ett eget kapital om 225 milj. kr. Den garanti om 5 miljarder kronor som riksgäldskontoret har ställt ut för Investeringsbankens förpliktelser bör enligt regeringen överföras till SIB-Invest AB; storleken på garantin borde dock minskas till 1,3 miljarder kronor.
Propositionen har föranlett fyra motioner. I samtliga yrkas avslag på regeringens förslag.
I de tre motionerna från företrädare för de borgerliga partierna - 1988/89:N33 (m), 1988/89:N35 (fp) och 1988/89:N34 (c) - instämmer man i regeringens bedömning att Investeringsbanken bör avvecklas som ett självständigt företag på kreditmarknaden. Dock riktas kritik mot det nu föreslagna sättet att avyttra bolaget. Andra tänkbara köpare än staten har stängts ute. Försäljningen borde ha skett genom ett anbudsförfarande. Några direkta fördelar för staten av det nu föreslagna arrangemanget finns knappast, sägs det samstämmigt i de två förstnämnda motionerna. Statskassan tillförs inte några medel. Riksdagen föreslås i motion 1988/89:N33 (m) bemyndiga regeringen att avyttra Investeringsbanken till den köpare som lägger det mest fördelaktiga budet. Om denna köpare är förhindrad att överta bolagets aktieportfölj bör denna avyttras via fondbörsen. Ett liknande förslag framställs i motion 1988/89:N35 (fp). Riksdagen borde vidare enligt motion 1988/89:N33 (m) uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att återkalla den statliga garantin för Investeringsbankens förpliktelser. Från centerns sida begärs i motion 1988/89:N34 att riksdagen hos regeringen skall hemställa om ett nytt förslag till avveckling av Investeringsbanken. Försäljningen får inte, anför motionärerna, göras så att tänkbara köpare vid sidan av staten diskrimineras. I motion 1988/89:N311 (m), som väcktes under allmänna motionstiden, har föreslagits att det statliga ägandet i Investeringsbanken skall avvecklas. Enligt motionärerna bör målet vara att det av staten insatta kapitalet i bolaget skall återföras till statskassan.
1988/89 :NU33
5 Bakom den fjärde motionen som har väckts med anledning av propositionen står två företrädare för miljöpartiet. De anser att Investeringsbanken bör förbli i statlig ägo men att dess inriktning bör ändras till att särskilt avse medverkan i investeringar som bidrar till samhällets omdaning i miljövänlig riktning. Bolagets bolagsordning borde ändras i enlighet härmed. Staten bör enligt motionärerna på alla områden aktivt verka för en ekologiskt sund utveckling.
Utskottet godtar förslagen i propositionen. Utvecklingen på kreditmarknaden har varit sådan att det inte längre finns behov av ett statligt kreditbolag med den inriktning Investeringsbanken har haft. Mot den bakgrunden får, menar utskottet, en överföring av rörelsen i Investeringsbanken till PKbanken anses vara en från statens utgångspunkt riktig åtgärd. Därigenom bör PKbanken kunna stå bättre rustad inför de kommande omstruktureringarna av kreditmarknaden och inför den alltmer hårdnande internationella konkurrensen. Utskottet går här inte närmare in på de synpunkter på statligt företagande som framförs i motionerna från de borgerliga partiernas sida utan hänvisar till utskottets nyligen avlämnade betänkande 1988/89:NU34, där denna fråga behandlas.
Enligt utskottets mening bör staten sålunda överlåta aktierna i Investeringsbanken till PKbanken i utbyte mot ett ökat ägande i PKbanken och en kontantlikvid i enlighet med vad som redovisas i propositionen. Utskottet tillstyrker också regeringens olika förslag beträffande SIB-Invest AB. Av det sagda följer att utskottet avstyrker alla de nu berörda motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:143 och med avslag på motionerna 1988/89:N33-N36 och motion 1988/89:N311 dels godkänner att aktierna i Sveriges Investeringsbank AB överlåts till PKbanken på i propositionen angivna villkor, dels godkänner att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB, dels godkänner vad som i propositionen anförts om de rörelseregler som bör gälla för SIB-Invest AB, dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med återkallande av den till Sveriges Investeringsbank AB lämnade garantin ikläda staten garanti för SIB-Invest AB:s förpliktelser intill ett belopp av högst 1 300 000 000 kr.
Stockholm den 25 maj 1989 På näringsutskottets vägnar
Åke Wictorsson
1988/89:NU33
6 Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), 1988/89:NU33
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg
(mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke
Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Inge Carlsson (s).
Reservationer
1. Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet godtar” och slutar med ”berörda motionerna” bort ha följande lydelse:
Under senare år har Investeringsbanken kommit att bedriva en verksamhet som liknar affärsbankernas. De uppgifter för vilka bolaget bildades år 1967 är inte längre aktuella. I jämförelse med affärsbankerna har dock Investeringsbanken haft en privilegierad ställning. Till skillnad från dessa banker får Investeringsbanken äga aktier i andra företag. Den statliga garantin för bolaget har underlättat upplåningen av kapital. Banken har vidare möjlighet till refinansering via allmänna pensionsfonden. Investeringsbanken har också lämnats utanför bankinspektionens tillsyn.
Det finns, menar utskottet, inget behov av ett statligt kreditbolag med den inriktning som Investeringsbanken har. Staten bör inte i princip engagera sig som ägare till företag. Statligt företagande leder med nödvändighet till en sammanblandning av roller som, menar utskottet, får negativa följder både för marknadsekonomins funktion och för de statliga företagen själva.
Utskottet går här inte vidare in på frågan om statligt företagande utan hänvisar till vad de borgerliga partiernas företrädare har anfört i denna sak i utskottets nyligen avlämnade betänkande (1988/89:NU34) om statliga företag.
Enligt utskottets mening är det positivt att regeringen nu föreslår en avveckling av Investeringsbanken. Med instämmande i vad som anförs i motionerna 1988/89:N33 (m), 1988/89:N35 (fp) och 1988/89:N34 (c) vänder sig dock utskottet mot den i propositionen anvisade metoden för denna avyttring. Den föreslagna försäljningen av bolaget till PKbanken innebär att tänkbara köpare vid sidan av staten diskrimineras. Försäljningen leder också till att statens ägarandel i PKbanken ökar, vilket utskottet ser negativt på.
Enligt utskottets mening bör Investeringsbanken säljas till den köpare som lämnar det mest fördelaktiga budet. Riksdagen bör med avslag på propositionen bemyndiga regeringen att sälja bolaget i enlighet härmed. Om Investeringsbankens aktieportfölj inte kan säljas till denna köpare bör dessa tillgångar avyttras via fondbörsen. Det finns inte, menar utskottet, någon anledning för staten att äga ett investmentbolag. Riksdagen bör sålunda avvisa regeringens olika förslag beträffande SIB-Invest AB. Om Investeringsbanken efter försäljningen kommer att drivas vidare måste bankens nuvarande privilegier upphävas. Det innebär bl.a. att den statliga garantin för bankens förpliktelser måste dräs in. 7
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluta sig till. Därigenom skulle motionerna 1988/89:N33 (m) och 1988/ 89:N35 (fp) bli helt tillgodosedda och motion 1988/89:N34 (c) i väsentlig utsträckning. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som anförs i motion 1988/89:N311 (m). Av det sagda följeratt utskottet avstyrker kravet i motion 1988/89:N36 (mp) på att Investeringsbanken skall förbli i statlig ägo.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N33 och 1988/ 89:N35, med anledning av motionerna 1988/89:N34 och 1988/89:N311 och med avslag på motion 1988/89:N36 dels avslår proposition 1988/89:143,
dels bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i Sveriges Investeringsbank AB i enlighet med vad utskottet har anfört, dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att återkalla den till Investeringsbanken lämnade garantin,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt har anfört.
2. Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet godtar” och slutar med ”berörda motionerna” bort ha följande lydelse: Att det för närvarande är relativt lätt att erhålla krediter är inte, menar utskottet, ett tillräckligt skäl för avyttring av Investeringsbanken. De behov som motiverade dess grundande kan i en nära framtid åter bli aktuella. Vidare finns det, som anförs i motion 1988/89:N36 (mp), ett stort behov av investeringar som bidrar till en omdaning av samhället i miljövänlig riktning. Staten bör på alla sätt främja en sådan utveckling. Enligt utskottets mening bör därför Investeringsbanken kvarstå i statlig ägo och ges särskild uppgift att medverka till att investeringar i ekologiskt sund teknik och andra investeringar med miljövänligt syfte kommer till stånd. Som föreslås i nämnda motion bör bolagsordningen för Investeringsbanken ändras i enlighet härmed.
Med vad som här förordats vill utskottet dock inte hindra bolagets medverkan i andra investeringar som syftar till förnyelse av näringslivet. Bland dessa investeringar bör emellertid de ha företräde som görs utifrån regionalpolitiska syften. Investeringsbanken bör härvid vara beredd till större risktagande än andra banker.
Riksdagen bör med avslag på propositionen i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därigenom skulle motion 1988/89:N36 (mp) bli tillgodosedd. Övriga nu aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N36 och med avslag på motionerna 1988/89:N33-N35 och motion 1988/89:N311 dels avslår proposition 1988/89:143,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1988/89:NU33
gotab 89057, Stockholm 1989