Statlig medverkanvid finansiering av export m.m.

Näringsutskottets betänkande

1989/90:NU19

Statlig medverkanvid finansiering av export m.m.

1989/90

NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:44 (utrikesdepartementet) om statlig medverkan vid finansiering av export m.m.,

dels tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Asea Brown Boveri AB, Telefonaktiebolaget L M Ericsson, exportkreditnämnden (EKN) och utrikesdepartementets handelsavdelning.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att staten genom exportkreditnämnden (EKN) även i fortsättningen skall vara engagerad i garantiverksamhet vid exportkrediter. I en reservation (mp) hävdas att detta engagemang inte bör omfatta verksamhet som sker i konkurrens med privata institut. Utskottet har heller ingen invändning mot de ändringar som regeringen föreslår. Dessa gäller främst det s.k. LT-systemet för längre krediter och ger uttryck för syftet att garantiverksamheten skall renodlas. Vidgade sam häl lshänsyn vid garantigivningen, bl.a. med avseende på intresset att hindra export av farliga produkter och teknologier, krävs dock i en reservation (vpk, mp). Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att en särskild garantigivning för export av miljöteknik inte bör införas. Härvid hänvisas till riksdagens avslag i december 1989 på tidigare motioner i ämnet. De största miljöproblemen finns ofta i länder som har allvarliga ekonomiska problem, påpekas det i en reservation (fp, c, mp); reservanterna uttalar att det statliga systemet för exportkreditgarantier torde vara ett ändamålsenligt medel att stimulera export av miljöteknik. Även i övrigt ställer sig utskottet bakom regeringens förslag och bedömningar i vad avser

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 19

statlig medverkan vid finansiering av export. Reservationer föreligger i 1989/90:NU19

fråga om samarbete med utländska institut (mp), rembursgarantier (mp) och u-kreditgivning (c).

Propositionen

Förslag

I proposition 1989/90:44 föreslår regeringen — efter föredragning av statsrådet Anita Gradin — (1) att riksdagen godkänner de ändringar av riktlinjerna för exportkreditgarantisystemet som föredragande statsrådet har förordat (avsnitten 3.1.2—3.1.4, 3.1.6—3.1.8 och 3.1.10).

Regeringen bereder vidare (2) riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om statliga exportkreditgarantier (avsnitten 3.1.1, 3.1.5, 3.1.6 och 3.1.9) samt om statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (avsnitt 3.2) och om u-kreditgivning (avsnitt 3.3).

Huvudsakligt innehåll

1 propositionen föreslås vissa förändringar avseende exportkreditgarantigivningen genom exportkreditnämnden (EKN), framför allt beträffande kriterierna för bedömning av garantier för långa krediter. För garantier med kredittid i princip upp till högst fem år bör verksamheten bedrivas med målet att den skall gå ihop och premierna anpassas därefter (N-system; n står för normal). Även när det gäller längre och större krediter bör ambitionen fortsatt vara att fa verksamheten att gå ihop på sikt. Premierna bör i detta fell bestämmas med hänsyn till den riskbild som föreligger vid beslutstillfället för de enskilda affärerna. Med hänsyn till förlustriskerna bör riskbedömningen i fråga om de långa krediterna därutöver kompletteras med prövning av samhällsintresset (LT-system; LT står för long term). Här är en analys av affärerna i förhållande till målen för industripolitiken viktig, framför allt för behållandet av avancerad teknisk kompetens. EKN föreslås få ökade möjligheter att anpassa sin garantigivning i takt med skiftande behov som kan uppstå till följd av ändrade exportfinansieringsformer m.m. Särskild garantigivning för export av miljöteknik bör enligt regeringens mening inte införas.

Den statsstödda exportkreditgivningen genom AB Svensk Exportkredit (SEK) föreslås fortsätta i huvudsak enligt gällande riktlinjer. Även u-krediter får fortsatt lämnas enligt gällande riktlinjer.

2 Motionerna

1989/90:NU19

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:44 är följande:

1989/90:N21 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om säkerhetsbedömningen vid medgivande av s.k. u-krediter,

2. med avslag på proposition 1989/90:44 i denna del godkänner de riktlinjer för exportkreditgaranti ]systemet som förordas i motionen vad avser s.k. miljögarantier samt hos regeringen begär förslag om den närmare utformningen av dessa riktlinjer.

1989/90:N22 av Rolf L Nilson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om förbud mot exportkreditgarantier till export av krigsmateriel och kärnkrafitsteknologi,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförs om export av bioteknik m.m.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om regionalpolitiska hänsynstaganden m.m.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetsmiljö och personalpolitik.

1989/90:N23 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:44, avsnitten 3.1.2, 3.1.3, 3.1.7 och 3.1.8,

2. som sin mening ger regeringen till känna att, i motsats till regeringens uttalande i avsnitt 3.1.5, exportkreditnämnden icke bör samarbeta med garantiinstitut i utlandet,

3. av regeringen begär ett omarbetat förslag till riktlinjer för det statliga exportfinansieringsstödet enligt de riktlinjer som framförs i motionen.

De motioner som har väckts under allmänna motionstiden och behandlas här är följande:

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på exportkredit[garanti]erna.

1989/90:N303 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — med motivering i motion 1989/90:Jo822 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditgarantier för export av miljöteknik.

1* Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 19

Tidigare behandling av frågan om exportstöd till miljöteknik

Något statligt system för exportstöd med särskild inriktning på miljöteknik finns inte. Enligt gällande system för exportkrediter (det s.k. SEK-systemet) finns emellertid möjligheter till kreditstöd för export också av sådan teknik. Aven inom det statliga exportkreditgarantisystemet, som administreras av EKN, kan exportstöd avseende miljöteknik beviljas. En förutsättning är att det är fråga om export till länder som är kreditvärdiga.

Med anledning av ett riksdagsinitiativ (NU 1987/88:24) uppdrogs genom tilläggsdirektiv i juni 1988 åt exportkreditutredningen att undersöka förutsättningarna för särskilda kreditgarantier för export av miljöteknik inom det statliga systemet. I sitt betänkande (SOU 1988:42) Statens roll vid finansiering av export uttalade utredningen att den inte funnit det lämpligt att ett system av sådant slag skulle införas. Garantigivning till länder som inte är kreditvärdiga skulle, enligt vad utredningen hade kommit fram till, utgöra ett olämpligt inslag i EKN:s verksamhet och bl.a. förutsätta en premiesättning som man redan på förhand kände till skulle bli subventionerad.

En särskild metod är s.k. debt-equity-swaps, innebärande att utländska direktinvesterare erbjuds lokal finansiering på förmånliga villkor i utbyte mot att de övertar en del av ansvaret för en fordran. Metoden har särskilt förespråkats för omvandling av fordringar till investeringar i miljöteknik och brukar då benämnas "debt-for-nature-swaps". Den s.k. Parisklubben, en sammanslutning av fordringsägarländer, stöder tanken på sådana initiativ om de tas av privata institut; en förutsättning för systemet;' effektivitet anses dock vara att det finns ett hållbart anpassningsprogram för det berörda skuldlandet. När det däremot gäller offentliga fordringar eller garantier har Parisklubben hittills varit avvisande. Metoden skulle innebära en av- eller nedskrivning av ett enskilt lands fordringar på ett skuldbelastat land. Diskussioner om för- och nackdelar med metoden pågår inom Parisklubben.

Riksdagen behandlade frågor om miljögarantier m.m. senast i december 1989 med anledning av tre motioner. I en motion (vpk) föreslogs att Sverige skulle verka för generella möjligheter till en skuldomvandling av nyss nämnt slag. I en annan (mp) begärdes att Polens skuld till Sverige skulle avvecklas genom konvertering till miljöinsatser. Enligt ytterligare en motion (fp) borde regeringen pröva möjligheten till omvandling inom ramen för Parisklubben. Motionerna tog bl.a. sikte på det s.k. Wislaprojektet, som syftar till att Polens mest förorenade flod skall renas. På utrikesutskottets hemställan (1989/90:UU7 s. 14 f.) avvisade riksdagen yrkandena i berört avseende. I sin motivering anförde utrikesutskottet följande:

Beträffande detta slag av transaktioner, såväl generellt som i Wislafallet, konstaterar utskottet att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda för att de skall kunna ge avsedd effekt. Inte minst är de allmänekonomiska betingelserna i landet i fråga väsentliga. Utbytet mellan en

1989/90:NU19

skuld i utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i lokal valuta innebär en påspädning av låntagarlandets inhemska likviditet. En sådan måste rymmas inom ramen för en balanserad ekonomisk politik. Hotas balansen kan penningpolitiska motåtgärder tvingas fram i mottagarlandet med negativa konsekvenser för andra prioriterade utvecklingsmål. Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte mellan skuld och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.

I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också klarare att "debt-for-nature-swap" knappast kan bli ett huvudmedel för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder eller östländer. I det enskilda fallet kan dylika insatser däremot ha positiva effekter, inte minst genom engagemang från frivilliga organisationers sida. Skuldutbyte som ett sätt att finansiera det i motionerna nämnda Wislaprojektet bör emellertid också betraktas mot bakgrund av den mycket kraftiga pågående polska inflationen och de centrala myndigheternas strävan att föra en så restriktiv penningpolitik som möjligt.

Beträffande Parisklubbens medverkan till omvandling av offentliga fordringar konstaterade utrikesutskottet bl.a. att Sverige stöder Parisklubben i dess strävan att genom multilateralt samarbete tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de betalningar som skuldlandet gör. Att Sverige ensidigt skulle bryta mot detta multilaterala samarbete och särbehandla de offentliga fordringarna på Polen skulle, enligt utrikesutskottets åsikt, strida mot viktiga svenska intressen i det internationella skuldsamarbetet. Utrikesutskottet fann det väsentligt att åtgärder snarast möjligt kom till stånd för att lätta Polens tunga skuldbörda. Sverige borde arbeta för detta främst inom Parisklubbens ram. Vidare hänvisade utskottet till den diskussion som inom Parisklubben hade börjat föras om för- och nackdelar med konvertering av offentliga fordringar. Utskottet fenn det angeläget att Sverige deltar aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner.

I en reservation (avseende motiveringen) med anledning av motionen (fp) om skuldbyte förespråkades (c, vpk) bl.a. svenska aktiva insatser inom främst Parisklubben i syfte att åstadkomma lättnader i Polens tunga skuldbörda. I ett särskilt yttrande (fp) om miljösamarbetet med Östeuropa hänvisades till näringsutskottets behandling våren 1989 (1988/89:NU19 s. 10 f.) av en folkpartimotion rörande skuldbyte; man beklagade att hithörande frågor inte hade fatt en gemensam sakbehandling. I yttrandet hävdades vidare att det vore fel att utesluta skuldomvandling som ett av flera inslag i ett internationellt arbete för att lätta Polens skuldbörda. Det angelägna i att finna former för ett intensifierat svenskt stöd till såväl Wislaprojektet som till de övriga ändamål som hade förespråkats i dessa sammanhang betonades också. En reservation (mp) avgavs till förmån för yrkandet om en avveckling av Polens skuld.

1989/90:NU19

5 Utskottet

1989/90: NU 19

Inledning

I proposition 1989/90:44 behandlas tre områden för statligt stöd vid finansiering av export, nämligen exportkreditgarantier, exportkrediter och u-krediter.

Det statliga systemet för exportkreditgarantier administreras av exportkreditnämnden (EKN). Uppgiften är att garantera (försäkra mot) risken för utebliven betalning vid export. De risker som kan täckas är politiska och kommersiella. EKN:s garantiverksamhet var relativt begränsad fram till i början av 1970-talet men genomgick senare stora förändringar. Tyngdpunkten försköts mot allt större affärer med mer långsiktigt engagemang; exporten av kapitalvaror och projekt ökade, och marknaden kom att alltmer domineras av u- och statshandelsländerna. EKN:s s.k. produktion av garantiförbindelser uppgick år 1988 till 10 miljarder kronor; stocken av utestående förbindelser var samma år 28 miljarder kronor. Under de senaste tio åren (1979/80—1988/89) har EKN mottagit 2,6 miljarder kronor i premier och betalat ut 7,5 miljarder kronor i skadeersättning. Genom återvinning om 2,7 miljarder kronor av skadeersättningen har dock underskottet för perioden reducerats till 2,2 miljarder kronor. Under motsvarande tid har varor och tjänster till ett värde av 115 miljarder kronor exporterats från Sverige, en export som, enligt vad som sägs i propositionen, sannolikt inte skulle ha kommit till stånd utan EKN:s medverkan. I april 1989 genomförde EKN en total revision av sitt premiesystem med inriktning mot en ytterligare differentiering av premiesättningen.

Enligt de grundläggande riktlinjerna skall EKN:s verksamhet bedrivas enligt affärsmässiga principer och inte syfta till en subventionering av svensk export. Detta ligger också i linje med internationella överenskommelser. För att uppfylla detta mål tar EKN ut premier som på sikt kan beräknas motsvara skadeersättningar och administrationskostnader.

Verksamheten är sedan ett tiotal år uppdelad i två skilda system. N-systemet (n står för normal) gäller för affärer med i princip högst fem års kredit. S-systemet (s står för samhällsintresse) tillämpas för stora LT-affärer (LT står för long term), i princip krediter längre än fem år. Bakgrunden till denna uppdelning är de skilda förutsättningar som finns för resp. typ av affärer att uppfylla målet. För n-systemet gäller kommersiellt kalkylerade premier som leder till en självbärande verksamhet. För längre och större krediter som omhänderhas inom s-systemet kan riskprövningen inte göras med samma relativa säkerhet. Utöver denna bedömning görs också en prövning med hänsyn till samhällsintresset. I gällande system har främst sysselsättnings- och marknadseffekter ansetts utgöra ett sådant intresse.

Under senare år har problem till följd av den internationella skuldkrisen återspeglats bl.a. i exportgarantiinstitutens verksamhet. I första hand är det u- och statshandelsländer som har haft stora svårigheter att

återbetala sina skulder. Inom Parisklubben ges möjlighet till omförhandlingar av offentliga eller offentligt garanterade krediter. En princip är att ingen av de offentliga långivarna skall beredas lördelar på övrigas bekostnad.

Statsstödd kreditgivning vid export administreras av AB Svensk Exportkredit (SEK). Det s.k. SEK-systemet, som infördes år 1978, innebär bl.a. att SEK för statens räkning ger exportkrediter i enlighet med internationellt överenskomna regler. Under åren 1978—1987 beräknas systemet sammanlagt ha kostat 6,7 miljarder kronor. Förändringar i svenska och internationella villkor innebär dock att kreditgivningen inte längre subventioneras.

U-krediter är en form av förmånlig exportfinansiering, där expc krediter kombineras med gåvobistånd eller biståndskrediter.

Exportkreditgarantier Statens roll

Statens engagemang i garantigivning vid exportaffärer har på olika grunder ifrågasatts. En intensifierad konkurrens från privata garantigjvare, t.ex. banker och försäkringsbolag, är ett skäl till den uppkomna kritiken. Ett annat är det underskott av 2,2 miljarder kronor som EKN har ackumulerat under tio år.

I propositionen föreslås (avsnitt 3.1.2) emellertid att staten även i fortsättningen skall bedriva verksamhet på exportgarantiområdet. En särskilt viktig funktion bedöms staten ha vid längre krediter genom att kunna prestera en större uthållighet vid risktagandet än privata aktörer. Härigenom bidrar staten, enligt vad som uttalas i propositionen, till en bättre fungerande marknad och därmed till en mer effektiv fördelning av samhällets resurser. Detta förutsätter dock en premiesättning som motsvarar bedömd risk. I propositionen (avsnitt 3.1.1) berörs även statens roll vid garantigivning för korta och medelfristiga krediter. Enligt regeringens bedömning kan EKN även inom denna verksamhet, som delvis sker i konkurrens med den privata försäkringsmarknaden, ha en betydelsefull funktion. Några ändringar i riktlinjerna för kreditgarantisystemet i fråga om statens roll föreslås således inte.

Frågan om en eventuell "privatisering" bör, heter det emellertid, hållas under uppsikt, bl.a. med hänsyn till utvecklingen inom EG. Inom EG pågår för närvarande diskussioner om exportkreditgarantier. En av de frågor som behandlas gäller den kritik som från privata garantigivare har riktats mot statlig garantigivning. Ännu föreligger inget förslag inom EG i denna del.

Endast samhällsekonomiskt motiverade risker bör handhas av staten, heter det i motion 1989/90:N23 (mp). De risker som kan anses utgöra normala kommersiella risker bör däremot uteslutande omhändertas av banker och försäkringsbolag, sägs det vidare. Enligt motionärernas uppfattning framförs i propositionen inte några vägande skäl för att staten skall ägna sig åt en verksamhet som lika väl kunde skötas enbart

1989/90: NU 19

av den privata sektorn. Motionärerna yrkar därför att riksdagen skall avslå regeringens förslag till riktlinjer såvitt gäller statens roll vid sådan garantigivning som även bedrivs av privata institut. Miljöpartiet de gröna har återkommit med motsvarande krav i motion 1989/90:N224.

Utskottet anser i likhet med regeringen att ett fortsatt statligt engagemang i garantigivning vid exportkrediter är väl motiverat. Inte minst gäller detta för affärer på längre sikt, och det är naturligt att verksamheten inriktas i huvudsak mot det s.k. LT-systemet. Aven i fråga om kortare garantier bör emellertid staten kunna spela en fortsatt roll. Ett mål måste då vara att n-systemet skall vara självbärande. Utskottet vill samtidigt framhålla det angelägna i att regeringen och EKN följer utvecklingen i omvärlden, främst inom EG, och därvid verkar för konkurrensneutralitet. Av vad utskottet nu har anfört framgår att utskottet inte har något att erinra mot propositionen i fråga om statens fortsatta engagemang i berört avseende. Sålunda avstyrks de yrkanden i motionerna 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) som går ut på att propositionen skall avslås såvitt gäller statens engagemang i konkurrensutsatt garantigivning.

Uppdelning i två system, m.m.

I det föregående har en redovisning lämnats (s. 6) om uppdelningen av EKN:s verksamhet i två system, n-systemet och s-systemet.

1 propositionen föreslås inga ändringar i fråga om n-systemet. Detta skall även framdeles utnyttjas för affärer där riskerna är överblickbara och en tillfredsställande riskspridning kan uppnås, dvs. vanligen affärer med högst fem års kredittid. Garantigjvningen skall ske med det fortsatta målet att verksamheten skall gå ihop.

För större och längre krediter föreslår regeringen vissa ändringar. För det nya LT-systemet skall sålunda en annan metod för riskprövning gälla. Tidigare vägdes risken mot samhällsnyttan i ett enda moment. Härigenom kunde bedömningen jämkas; en stor samhällsnytta kunde motivera ett ökat risktagande. Nu föreslås en prövning i två steg. I det första steget prövas om risken är acceptabel. Endast om så befinns vara fallet prövas i ett andra steg om den svenska samhällsnyttan främjas genom affären. Den sistnämnda metoden innebär således att riskbedömningen står fast oavsett graden av samhällsnytta.

Ytterligare en ändring av systemet för större och längre krediter gäller kriterierna för vad som skall anses utgöra samhällsintresset. Hittills har främjande av sysselsättning och regional utveckling kunnat åberopas som skäl för garantigivning. Sådana hänsyn föreslås nu bli slopade. Enligt en samhällsekonomisk analys, till vilken refereras i propositionen, har garantier visat sig vara ett ineffektivt instrument när det gäller att överbrygga tillfälliga sysselsättningssvackor. Vidare saknas belägg för att garantigivning på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till uppfyllande av regionalpolitiska mål. Den nu föreslagna ordningen är således uttryck för en strävan att renodla exportkreditgarantisystemet. Bedömningsgrund i fråga om samhällsintresset föreslås främst vara i vilken utsträckning som en garanti förutses tillgodose vissa industripo -

1989/90: NU 19

litiska mål. Därvid skall beaktas huruvida affären kan antas bidra till att industriell kompetens byggs upp eller bibehålls i Sverige. I den mån andra — i och för sig lika angelägna — samhällsmål skall uppfyllas bör detta, enligt regeringens mening, ske i annan ordning.

Ett mål för LT-systemet skall vara att verksamheten skall fas a*t gå ihop på sikt. I detta avseende föreslås sålunda ingen ändring.

De yrkanden som har framförts med anledning av förslaget om exportkreditgarantisystemet tar i huvudsak sikte på frågan om vilka kriterier inom LT-systemet för bedömning av samhällsintresset som bör gälla. Utskottet tar nu upp denna fråga. Yrkanden i vilka miljöintresset förespråkas som kriterium behandlar utskottet i ett särskilt avsnitt (se s. 11). Ingen motion berör vad som i propositionen uttalas om prövningen i två steg eller om målet att verksamheten skall vara självbärande. Vid ärendets beredning inom utskottet har frågor rörande främst premiesättningen aktualiserats.

I motion 1989/90:N22 (vpk) görs invändningar mot de kriterier för bedömning av samhällsintresset som föreslås gälla vid EKN:s garantigivning. Å ena sidan kritiserar motionärerna de avsedda inskränkningarna, som rör bl.a. regionalpolitiken. Å andra sidan hävdar de att det enda kriterium som förelås bli godtaget, tillgodoseende av vissa industripolitiska mål, skulle kunna användas som skäl att bevilja garanti vid export av krigsmateriel, kärnkraftsteknologi m.m. I motionen hänvisas till vänsterpartiet kommunisternas strävanden att åstadkomma exportförbud för sådana varor; inte heller borde kreditgarantier för sådan export beviljas, menar man. Generellt borde inga garantier ges för export av varor eller teknologier, där syftet kan antas vara att kringgå svensk lagstiftning, heter det vidare i motionen. Härutöver borde en förutsättning för garantigivning vara att exportföretaget kan visa att det har bra arbetsmiljö och god personalpolitik.

Tankegångar av liknande slag präglar motion 1989/90:N23 (mp). I denna förordas sålunda en mer vidsträckt bedömning av samhällsintresset än som föreslås i propositionen. I fråga om svenska samhällsmål anser motionärerna att hänsyn även skall tas till främjande av regional utveckling och av sysselsättning. Vidare borde olika samhällsintressen även i mottagarlandet tillgodoses; hit hör främjande av teknikutveckling, vilket, som motionärerna framhåller, är särskilt viktigt i uländerna. Även i övrigt borde utvecklingen i dessa länder gynnas genom exportaffärer. Slutligen borde spridningen av i synnerhet miljöteknik främjas genom garantisystemet. En sådan spridning vore ändamålsenlig framför allt i Sveriges närområden, i u-länderna och i andra kreditsvaga länder. I motion 1989/90:N224 har miljöpartiet de gröna på nytt fört fram dessa synpunkter och krav på omarbetade riktlinjer för exportkredit|garanti|erna.

Utskottet delar den uppfattning om det önskvärda i att exportkreditgarantisystemet renodlas som propositionen ger uttryck för. Detta innebär att utskottet godtar vad som där har uttalats om det svenska samhällsintresset. Vidare har utskottet ingen erinran mot den prövning i två steg som föreslås gälla för LT-systemet. Utskottet ställer sig också bakom vad regeringen uttalar om mål för EKN:s verksamhet. Enligt

1989/90:NU19

vad som anförs i propositionen förutsätts sålunda n-systemet gå ihop medan premie i LT-systemet skall sättas med hänsyn till riskbilden i varje enskilt fall och med ambitionen att verksamheten på sikt skall vara självbärande.

Utskottet har emellertid uppmärksammat att riktlinjerna i vissa fall kan leda till olikheter i konkurrensförutsättningarna för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder.

Enligt utskottets mening bör Sverige i internationella sammanhang verka för att sådana skillnader undanröjs. Konkurrensneutralitet bör, som tidigare har framhållits, vara målet. Inom EG pågår arbete med anknytning till dessa frågor. Något förslag föreligger dock ännu inte. I avvaktan på resultatet av olika internationella strävanden vill utskottet understryka vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti — inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigjvningen — utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Detta bör kunna underlättas genom ett intensifierat utbyte av information garantiinstituten emellan, framför allt när det gäller riskbedömningar. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen instämma i vad utskottet har anfört med anledning av propositionens förslag till riktlinjer såvitt gäller uppdelning av verksamheten i två system. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N22 (vpk), 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) i de delar som här avses.

Samarbete med utländska institut

Enligt regeringens bedömning bör, med hänsyn till internationaliseringen av exportföretagens verksamhet, EKN:s samarbete med utländska garantiinstitut stärkas.

I många projekt ingår varor och tjänster som härrör från export från flera länder. Bl.a. mot denna bakgrund har ett internationellt samarbete befunnits ändamålsenligt. Vidare är en samverkan viktig för avstämning av den riskbedömning som görs av utländska institut, framför allt i Sveriges konkurrentländer. Regeringen anser det väsentligt att det finns beredskap att anpassa verksamheten till förändringar som sker inom EG.

Mot denna uppfattning riktas invändningar i motion 1989/90:N23 (mp). Motionärerna menar att EKN inte bör samarbeta med kreditinstitut i utlandet, och de reagerar mot vad som i propositionen sägs om integrationen med EG.

Utskottet instämmer i vad som i propositionen anförs om behovet av ett stärkt samarbete mellan EKN och utländska garantiinstitut. Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N23 (mp) såvitt den går ut på att riksdagen skall tillkännage en avvikande uppfattning.

1989/90:NU19

10 Rembursgarantier

1989/90:NU19

Rembursgaranti är en garanti som täcker risken för att en rembursbekräftande bank inte får betalt. I propositionen föreslås — på EKN:s framställning — att ett mer marknadsanpassat system för rembursgarantier avseende korta krediter införs. Ett sådant skulle komplettera befintliga garantiformer. Marknadsanpassningen föreslås bestå i att kravet på export av svenskt ursprung ersätts av ett krav på leverans från Sverige.

Riksdagen skall avslå propositionens förslag även vad gäller rembursgarantier, är innebörden i yrkandet i motion 1988/89:N23 (mp). Motionärerna synes ha i åtanke att rembursgarantisystemet för korta krediter avser sådana risker som, enligt den i motionen deklarerade uppfattningen, borde hanteras uteslutande av den privata marknaden.

Utskottet finner förslaget om en marknadsanpassning av rembursgarantisystemet för korta krediter ändamålsenligt och tillstyrker följaktligen propositionen i denna del. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N23 (mp) såvitt gäller detta ämne.

Miljögarantier

I det föregående (s. 4) har en redogörelse lämnats för tidigare behandling av frågan om exportstöd till miljöteknik. Därav framgår bl.a. att riksdagen i december 1989 avslog motioner (fp; vpk; mp) med förslag om utnyttjande av exportgarantisystemet i strävandena att komma till rätta med miljöproblem, särskilt i Polen. En positiv inställning till förslaget kom till uttryck i ett par reservationer.

I propositionen uttalas nu att någon särskild garantigivning för export av miljöteknik inte bör införas. Regeringen ansluter sig härvidlag till den uppfattning som exportkreditutredningen har redovisat i betänkandet (SOU 1988:42) Statens roll vid finansiering av export. Utredningen hade genom tilläggsdirektiv getts i uppdrag att utreda möjligheten till ett särskilt garantisystem för länder som inte är kreditvärdiga. Tanken skulle vara att försäljning av miljöteknik skulle stimuleras genom att exportörerna skulle få garanti till subventionerade premier.

Redan nu finns möjligheter att få garanti för export av miljöteknik under förutsättning att det rör sig om export till ett land som bedöms kunna betala för den, konstateras det i propositionen. När det däremot rör sig om länder som inte är kreditvärdiga kan garanti inte ges, heter det vidare. En garanti för export till ett icke kreditvärdigt land skulle i realiteten innebära en subvention, verkställd vid den senare tidpunkt då skulden helt eller delvis måste avskrivas. Om subventioner anses önskvärda, borde de ske öppet och inte skjutas på framtiden. 1 propositionen åberopas också att ett system med subventionerade premier skulle strida mot GATT-reglerna; det är i första hand den s.k. subventionskoden som åsyftas.

11 Offentligt garanterade fordringar som omförhandlas multilateralt i PariskJubben är omgärdade av internationellt överenskomna regler. Detta, anförs det, kan göra det svårt att utnyttja dem. Av propositionen framgår, som nämnts (s. 5), att denna fråga är föremål för prövning.

Vidare erinras om pågående och planerade insatser från svensk sida med syfte att bl.a. möjliggöra ett ökat utnyttjande av miljövänlig teknik, bl.a. i Sveriges grannländer.

I fyra motioner tas frågan om en särskild garantigivning för export av miljöteknik upp.

I motion 1989/90:N21 (c) åberopas en partimotion av centerpartiet från år 1987 med förslag om att regeringen skulle låta utreda möjligheten att det statliga kreditgarantisystemet skulle kunna utnyttjas vid export av miljövänlig teknik. Motionsyrkandet resulterade i det nyss nämnda tilläggsuppdraget till exportkreditutredningen. Bakgrunden till förslaget var att många av de länder som har svåra miljöproblem också bedöms vara icke kreditvärdiga. Svenska staten borde därför medge ett högre risktagande än normalt vid garanti för export av miljöteknik.

Enligt motionärernas mening borde riksdagen — i motsats till vad som föreslås i propositionen — nu besluta att miljögarantier skall införas. De hävdar att det inte har förts fram sakliga motiv emot en sådan ordning. Samtidigt anser motionärerna att behovet från miljösynpunkt gör sig alltmer påmint; de erinrar sålunda — som ett exempel — om den försurning av Sveriges skogsmark och sjöar som pågår och som till avgörande del förorsakas av svavelutsläpp från länder i Sveriges närhet. Vidare hänvisar de till det kunnande inom miljöteknikområdet som finns i svensk industri och till de fördelar som skulle uppkomma för denna genom det föreslagna systemet. I motion 1989/90:N303 (c) framförs samma synpunkter.

Liknande tankegångar kommer till uttryck i motion 1989/90:N23 (mp). Motionärerna förespråkar sålunda en statlig garantigivning som främjar export av miljöteknik och som därmed underlättar en spridning av sådan teknik. Inte bara Sveriges närområde utan även u-länder och andra kreditsvaga länder borde komma i fråga för särskild garantigjvning av miljöskäl, menar de. Frågan om miljöhänsyn i garantigjvningen berörs även i motion 1989/90:N224 (mp).

Utskottet delar regeringens uppfattning att en särskild garantigivning för export av miljöteknik inte bör införas. Utskottet vill understryka att det skulle innebära ett stort avsteg från gällande principer för exportgarantisystemet och Sveriges åtaganden enligt GATT-reglerna om garanti skulle beviljas för export till länder som inte är kreditvärdiga och hänvisar till riksdagens ställningstagande i december 1989 vid behandlingen av hithörande frågor (1989/90:UU7). Vidare vill utskottet peka på de stimulansåtgärder av annat slag som har genomförts och planeras med anledning av miljöproblemen i vissa av Sveriges grannländer. Med hänvisning till vad som nu har sagts avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N21 (c), 1989/90:N23 (mp), 1989/90:N224 (mp) och 1989/90:N303 (c) såvitt gäller miljögarantier.

1989/90.NU19

12 Övriga frågor om exportkreditgarantier

1989/90:NU19

I propositionen lämnas förslag även i fråga om riskspridning (avsnitt 3.1.4), garantitäckning (avsnitt 3.1.6 andra stycket) och underskottsfinansiering (avsnitt 3.1.10). Inga motioner berör de nu nämnda avsnitten i propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen.

Vidare gör regeringen i fråga om exportkreditgarantier bedömningar som gäller huvudprinciper (avsnitt 3.1.1), utveckling av garantigjvningen (avsnitt 3.1.6 första stycket) och återvinning (avsnitt 3.1.9). Inte heller dessa avsnitt har föranlett några uttalanden i motionerna. Utskottet har inga invändningar mot dessa bedömningar.

Statsstödd exportkreditgivning

Enligt regeringens bedömning bör AB Svensk Exportkredit även fortsättningsvis inneha uppdrag att på statens vägnar administrera systemet för statsstödd exportkreditgivning (SEK-systemet; se s. 7). Vidare sägs att villkoren i systemet bör stå i överensstämmelse med internationellt överenskomna regler.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del och ansluter sig således till den gjorda bedömningen.

U-kreditgivning

Sorn har framgått i det föregående (s. 00) innebär det s.k. u-kreditsystemet att olika former av krediter kombineras med biståndsmedel, dvs. att kreditgivningen innehåller ett gåvoelement. Denna typ av förmånlig kreditgivning till u-länder tillämpades tidigare fram till i början av 1970-talet. Systemet med blandade krediter återinfördes i början av 1980-talet (prop. 1980/81:41) med motivering att bistånd enbart i form av gåva inte alltid bedömdes vara den bästa formen för utvecklingssamarbete. Genom ett samtidigt krav om att de inköp som finansierades skulle ske i Sverige avsågs även svenska exportintressen bli tillgodosedda. Vissa revideringar av systemet har härefter ägt rum; bl.a. har uppgiften att ansvara för systemet lagts på beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Administrationen av den del i systemet som gäller garantigjvning ankommer på EKN.

Regeringen bedömer att inga ändringar i riktlinjerna för det nu gällande systemet bör göras. Däremot anser den att ytterligare utredning i fråga om garantigjvningen för u-krediter behövs.

I motion 1989/90:N21 (c) erinras om de vidgade möjligheter til! en förmånlig kreditgivning till u-länder som infördes år 1980. Med anledning av vad som nu anförs i propositionen betonar motionärerna vikten av en generös riskbedömning vid garantigivningen inom ramen för det sålunda återinförda systemet med u-krediter. De menar att kraven inte får sättas så högt att det blir omöjligt att satsa på projekt i länder med ansträngd ekonomi och osäkra politiska förhållanden.

Som antyds i propositionen pågår inom BITS en översyn av ukreditsystemet. Inriktningen är härvid att åstadkomma en anpassning

av den s.k. garantiordningen så att biståndspolitiska mål bättre kan tillgodoses. Man prövar sålunda möjligheten att begränsa premieuttagets negativa effekter på överföringen av gåvoelementet till u-landet. Alltför höga premier skulle nämligen kunna urholka gåvoelementet i systemet. Avsikten är däremot inte att jämka kravet på kreditvärdighet. Enligt vad utskottet har erfarit berör den pågående översynen även de frågor som behandlas i motionen.

Utskottet räknar således med att motionärernas synpunkter kommer att omfattas av de överväganden som nu görs i fråga om garantigivningen. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderlig. Motion 1989/90:N21 (c) avstyrks således i fråga om det behandlade yrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statens roll

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.2) och med avslag på motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet

i ifrågavarande del,

res. 1 (mp)

2. beträffande uppdelning i två system, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.3) och med avslag på motion 1989/90:N22, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (vpk, mp)

3. beträffande samarbete med utländska institut

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.5) och med avslag på motion 1989/90:N23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (mp)

4. beträffande rembursgarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.7) och med avslag på motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet i ifrågavarande del,

res. 4 (mp)

5. beträffande miljögarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.8) och med avslag på motion 1989/90:N21 yrkande 2, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N303 och motion

1989/90:NU19

1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet i ifrågavarande del,

res. 5 (fp, c, mp)

6. beträffande övriga frågor rörande exportkreditgarantier att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.4, avsnitt 3.1.6 andra stycket och avsnitt 3.1.10) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet i ifrågavarande del,

b) med anledning av proposition 1989/90:44 moment 2 (avsnitt 3.1.1, avsnitt 3.1.6 första stycket och avsnitt 3.1.9) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande statsstödd exportkreditgivning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande u-kreditgivning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.3) och med avslag på motion 1989/90:N21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 6 (c)

Stockholm den 8 mars 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s). Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c).

Reservationer

1. Statens roll (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "konkurrensutsatt garantigivning" bort ha följande lydelse:

1989/90:NU19

15 Enligt utskottets mening saknas anledning för staten att fortsättningsvis bedriva sådan exportkreditgarantigivning som sker i konkurrens med den privata sektorn. 1 propositionen har heller inga bärande motiv lämnats för den föreslagna ordningen. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett omarbetat förslag i dessa avseenden. Med det anförda avstyrks regeringens förslag i fråga om statens roll vid konkurrensutsatt garantigivning och tillstyrks de aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande statens roll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:N44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.2) och med bifall till

motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande

del, och motion 1989/90: N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uppdelning i två system, m.m. (moni. 2)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Utskot tet

delar" och slutar på s. 10 med "här avses" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad motionärerna har anfört i fråga om behovet av vidgade samhällshänsyn inom ramen för exportkreditgarantisystemet. Garantigivningen skulle sålunda kunna komplettera befintliga politiska medel t.ex. för att främja sysselsättning och regional utveckling. Motsvarande funktion skulle åstadkommas för att effektivisera lagstiftningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. Även export av vissa slags teknologier, t.ex. inom områdena kärnkraft, läkemedel och bioteknik, är det enligt utskottets mening av särskilt intresse att kontrollera. En bedömning enligt bestämmelserna för exportkreditgarantier är av stor vikt för att åstadkomma ökade möjligheter till en sådan kontroll. Av vad utskottet nu har anfört framgår att de i propositionen berörda riktlinjerna bör omarbetas i enlighet med utskottets uppfattning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag på denna punkt. Motionerna 1989/90:N22 (vpk), 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) skulle därmed bli tillgodosedda i de delar som nu har behandlats.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppdelning i två system, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.3) och med bifall till motion 1989/90:N22, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU 19

3. Samarbete med utländska institut (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avvikande uppfattning" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med en viss tveksamhet på vad i propositionen uttalas om en intensifiering av samarbetet med utländska garantiinstitut; särskilt gäller detta den bedömning som görs med anledning av den pågående integrationen med EG. I konsekvens härmed tar utskottet avstånd från regeringens uttalande om behovet av ett sådant stärkt samarbete. Med det nu sagda tillstyrks motion 1989/90:N23 (mp) i behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samarbete med utländska institut

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.5) och med bifall till motion 1989/90:N23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Rembursgarantier (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskutiets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "detta ämne" bort ha följande lydelse:

Rembursgarantier för korta krediter gäller rent kommersiella risker. Enligt utskottets mening bör staten inte vara engagerad i garantigivning för affärer av detta slag. Med ett sådant ställningstagande ser utskottet inte något behov av ett rembursgarantisystem för korta krediter. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag utan tillstyrker motion 1989/90:N23 (mp) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande rembursgarantier

att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.7) och med bifall till motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Miljögarantier (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "gäller miljögarantier" bort ha följande lydelse:

De största miljöproblemen finns ofta i länder som har allvarliga ekonomiska problem. Det är därför särskilt angeläget att sådana länder

1989/90:NU19

kan erhålla stöd för investeringar i ny teknik. Statliga exportkreditgarantier torde vara ett ändamålsenligt instrument i detta sammanhang. Sverige måste vara berett att vidta åtgärder som kan bidra till att hejda en fortsatt förstöring av miljön, inte bara i vårt lands närhet utan överallt i världen där svåra och akuta miljöproblem finns.

Enligt utskottets mening har frågan om i vad mån det föreslagna systemet med miljögarantier är förenligt med GATT-reglerna inte blivit tillräckligt belyst. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förslag till riktlinjer för miljögarantier. Därmed skulle motionerna 1989/90:N21 (c), 1989/90:N23 (mp), 1989/90:N303 (c) och 1989/90:N224 (mp) tillgodoses i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande miljögarantier att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.8) och med bifall till motion 1989/90:N21 yrkande 2, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N303 och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. U-kreditgivning (mom. 8)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet räknar" och slutar med "behandlade yrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som erinrar om den förmånliga kreditgivning till u-länder som infördes år 1980, vill betona vikten av en generös riskbedömning vid garantigivningen i systemet. Kraven får inte sättas så högt att u-krediter inte kommer i fråga till länder med ansträngd ekonomi och osäkra politiska förhållanden. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Med det sagda tillstyrks motion 1989/90:N21 (c) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande u-kreditgivning att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.3) och med bifall till motion 1989/90:N21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU19

18 Särskilt yttrande

Uppdelning i två system, m.m. (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:

Centerpartiet ställer sig bakom vad utskottet i detta sammanhang har uttalat om kriterier för bedömning av samhällsintresset vid exportkreditgarantier. Vi vill dock, i enlighet med synpunkter som vi tidigare har gett uttryck för, understryka att det i samhällets intresse också ligger att miljöfarliga produkter eller teknologier inte får exporteras. Detta gäller kärnteknisk utrustning och kärnkraftsteknologi. Med regler som hindrar export av sådant slag skulle följaktligen inte heller exportstöd i form av kreditgarantier komma i fråga. Ännu har emellertid inte något förbud mot export av kärnkraftsteknologi m.m. av miljöskäl införts. I avvaktan på att så sker borde samhällskriteriet om uppbyggande eller bibehållande av teknisk kompetens modifieras så att garanti inte ges vid export av t.ex. kärnkraftsteknologi.

1989/90: NU 19

19 Innehåll

1989/90:NU19

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Tidigare behandling av frågan om exportstöd till miljöteknik 4

Utskottet 6

Inledning 6

Exportkreditgarantier 7

Statens roll 7

Uppdelning i två system, m.m 8

Samarbete med utländska institut 10

Rembursgarantier 11

Miljögarantier 11

Övriga frågor om exportkreditgarantier 13

Statsstödd exportkreditgivning 13

U-kreditgjvning . 13

Hemställan 14

Reservationer

1. Statens roll (mp) 15

2. Uppdelning i två system, m.m. (vpk, mp) 16

3. Samarbete med utländska institut (mp) 17

4. Rembursgarantier (mp) 17

5. Miljögarantier (fp, c, mp) 17

6. U-kreditgivning (c) 18

Särskilt yttrande

Uppdelning i två system, m.m. (c) 19

gotab 96196, Stockholm 1990