Betänkande 1989/90:NU23
Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU23
Affärstider
1989/90 NU23
Ärendet
I detta betänkande behandlas två motioner som har samband med den pågående utredningen om effekterna av fria affärstider.
Sammanfattning
Effekterna av fria affärstider i detaljhandeln kartläggs och analyseras för närvarande av en särskild utredare. Enligt en motion bör riksdagen uttala sig för fortsatt tillämpning av fria affärstider och anmoda regeringen att lägga ned utredningen. Yrkanden härom avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (m, fp, c). I en annan motion påkallas en utredning med sikte på att konsumentupplysningen skall förbättras, bl.a. genom att det i ökad utsträckning finns kompetent personal tillgänglig i butikerna. Motionen avstyrks i den delen, reservationsvis (m, fp, c) med avvikande motivering.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som — delvis — behandlas här är följande:
1989/90:N233 av Helge Hagberg (s) och Lars Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpt konsumentupplysning.
1989/90:N257 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. begär att regeringen lägger ner utredningen om affärstiderna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för de fria affärstiderna.
Den förstnämnda motionen behandlas här såvitt den gäller affärstider; i övrigt avses den bli behandlad i ett senare betänkande om parti- och detaljhandel. 1
1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 23
Motivering
Det är viktigt att fria affärstider får råda, sägs det i motion 1989/90:N257 (fp). Konsumenterna har tydligt visat att de vill handla under kvällar och söndagar. Kvälls- och helgöppna butiker och varuhus gör det möjligt för en familj att handla tillsammans i lugn och ro. Affärstiderna är, menar motionärerna, en fråga som handeln och konsumenterna själva bör kunna göra upp om. Politikerna bör inte lägga sig i den mer än nödvändigt.
En följd av de fria affärstiderna har blivit, anförs det i motion 1989/90:N233 (s), att kunderna sällan träffar personal som kan ge nödvändig konsumentinformation. Kostnadsskäl åberopas för denna utveckling. En utredning borde tillsättas med uppdrag att föreslå en förbättrad kundservice.
Bakgrund
Affårstiderna i detaljhandeln var reglerade under åren 1910—1971. Senast gällde 1967 års affärstidslag, vars giltighet var begränsad till fem år. Huvudregeln medgav öppethållande mellan kl. 8.00 och kl. 20.00 på vardagar. Övriga tider var det förbjudet att hålla öppet för så vitt inte dispens hade lämnats. Vissa typer av försäljningsställen, t.ex. apotek och salutorg, var undantagna från lagens tillämpning, liksom också vissa varuslag, såsom tryckta skrifter, drivmedel för motorfordon och varor ingående i ett särskilt fastställt kiosksortiment.
Regeringen meddelade hösten 1971 att den inte avsåg att föreslå att affärstidslagens giltighetstid skulle förlängas. Motioner om en sådan förlängning avslogs av riksdagen. Under de tre första åren därefter hade en affärstidsnämnd i uppdrag att följa affärstidernas utveckling. Frågan om affärstider utreddes sedan av affårstidskommittén. Vid remissbehandlingen av dess betänkande (SOU 1977:72), i vilket fyra olika uppfattningar kom till uttryck, anslöt sig merparten av remissinstanserna till uppfattningen att affårstiderna borde förbli fria. Regeringar med olika partisammansättning har därefter intagit denna ståndpunkt. Våren 1979 upptogs bibehållande av fria affärstider bland åtgärder mot krångel och onödig byråkrati vilka regeringen (fp) presenterade för riksdagen. Hösten samma år togs saken upp i regeringsförklaringen (c, m, fp). År 1984 lade regeringen (s) vissa skrivelser i aflärstidsfrågan till handlingarna och tillkännagav därvid som sin uppfattning att fria affärstider skulle bibehållas.
Riksdagen har behandlat aflärstidsfrågan även vid andra tillfällen än de redan antydda, senast våren 1988 (NU 1987/88:25 s. 31 f.) och — såsom redovisas i ett följande avsnitt — våren 1989.
1989/90: NU23
2 Pågående utredning
1989/90: NU23
1989 års affärstidsutredning (Fi 1988:10; särskild utredare: direktör Åke Hallman) har till uppgift att kartlägga och analysera effekterna av fria affärstider i detaljhandeln. I utredningsdirektiven (dir. 1988:61) nämns ett antal undersökningar under senare år — av Handelns utredningsinstitut, livsmedelsutredningen (SOU 1987:44), statistiska centralbyrån på uppdrag av Handelsanställdas förbund, statens prisoch konkurrensverk och konsumentverket — vilka belyser öppethållandet i dagligvaruhandeln.
Utredaren skall, heter det, särskilt kartlägga och analysera:
- omfattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande, -utvecklingen av anställningsformer (hel- resp. deltid) samt arbetskraftssituationen inom detaljhandeln,
-eventuella samband mellan ökat öppethållande och kostnads- och prisutvecklingen inom detaljhandeln,
-konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende av och inställning till affärstiderna.
Utredningen har genomfört en kartläggning av öppethållandet i detaljhandeln. Dess avslutande fas innefattar dels en enkät om företags, butikschefers, handelsanställdas och konsumenters inställning till och beroende av öppethållande, dels en enkät om företagens bevekelsegrunder för ändringar i form av ökat eller minskat öppethållande. Förhållandena i omvärlden kartläggs också.
Utredningsarbetet skall icke utmynna i något förslag. Det beräknas bli avslutat före sommaren 1990.
Tidigare riksdagsbehandling
Motionsyrkanden av samma innebörd som de yrkanden i motion 1989/90:N257 vilka tas upp här har tidigare behandlats våren 1989. Näringsutskottet (1988/89:NU16) konstaterade att det inte förelåg något ställningstagande av regeringen till förmån för en förnyad affärstidsreglering och att utredningen om affärstiderna inte hade fått i uppdrag att föreslå eller ens att skissera en sådan. Utskottet fann inte skäl för något särskilt uttalande av riksdagen om att den tillämpade ordningen borde fortsätta att gälla. Utredarens uppgift var, framhöll utskottet vidare, att åstadkomma en kartläggning och analys av de förhållanden som rådde. Resultaten därav borde inte minst kunna bli av värde för detaljhandelsföretagens egna överväganden. Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionsyrkandena. Dessa fick stöd i reservationer (m, fp, c).
Samtidigt behandlades en motion som siktade till förbud mot öppethållande av varuhus på vissa helgdagar. I en reservation (vpk, mp) påkallades en lagstiftning av denna innebörd. Utskottet och riksdagen avvisade förslaget.
3 Utskottet
Affärstiderna i detaljhandeln blev fria år 1972 efter långvarig reglering. Såväl regeringar av olika partisammansättning som riksdagen har sedermera vid flera tillfållen tagit ställning för bibehållande av fria affärstider. En opinion som kräver återgång till ett system med affärstidsreglering företräds bl.a. av Handelsanställdas förbund.
En särskild utredare har, såsom redovisats i det föregående, fatt i uppdrag att kartlägga och analysera effekterna av fria affärstider i detaljhandeln och att ta reda på olika intressenters inställning i frågan. Det ingår inte bland utredarens uppgifter att lägga fram något förslag.
Affärstidsfrågan har i år tagits upp i två motioner. Den ena syftar till bl.a. ett uttalande av riksdagen att fria affärstider bör bibehållas. Den andra berör de fria affärstidernas konsekvenser när det gäller konsumenternas möjligheter att få hjälp av kompetent personal i butikerna.
Det förstnämnda förslaget finns i motion 1989/90:N257 (fp), där en rad olika frågor rörande detaljhandeln tas upp. I det nu aktuella sammanhanget är motionärernas huvudsynpunkt att öppethållandets omfattning bör avgöras av marknadsförhållandena, inte genom politiska beslut. Ett ytterligare yrkande i motionen är att riksdagen skall begära hos regeringen att den pågående utredningen om affärstiderna omedelbart läggs ned.
Vad utredningen beträffar vill utskottet liksom förra året uttala att det även utifrån motionärernas principiella uppfattning i affärstidsfrågan saknas anledning till den begärda åtgärden. Utredarens uppgift är, som nyss sagts, att åstadkomma en kartläggning och analys av de förhållanden som råder. Resultaten därav bör inte minst kunna bli av värde för detaljhandelsföretagens egen planering. Utredningsarbetet skall avslutas i vår; den besparing som en omedelbar nedläggning skulle kunna medföra är därför endast marginell. Motionärernas önskan att utredningen skall läggas ned på detta stadium kan uppfattas som ett tecken på att de inte vågar räkna med att utredningsresultaten kommer att ge stöd åt deras egen ståndpunkt. Utskottet finner det välmotiverat och angeläget att utredaren får slutföra sitt arbete och publicera sitt betänkande. Motion 1989/90:N257 (fp) avstyrks alltså i nu aktuell del.
Vad gäller det begärda principuttalandet om bibehållande av fria affärstider vill utskottet anföra följande. Såsom nyss har berörts föreligger det inte något ställningstagande av regeringen till förmån för en förnyad affärstidsreglering och inte något uppdrag till utredaren att föreslå en sådan eller ens att skissera hur en reglering skulle kunna utformas. Det framstår för utskottet som helt opåkallat att riksdagen i oträngt mål skulle särskilt uttala sig för att en redan gällande ordning skall bibehållas. Motion 1989/90.N257 (fp) avstyrks alltså även i nu angiven del.
Avsaknaden av affärstidsreglering har, anförs det i motion 1989/90:N233 (s), medfört att öppethållningen inom detaljhandeln har blivit ganska omfattande. En följd därav är, hävdas det, att kunderna sällan träffar personal som kan ge den information om varors egenska -
1989/90:NU23
per och lämpligt produktval som de skulle behöva. Motionärernas yrkande om ett uttalande av riksdagen till regeringen om skärpt konsumentupplysning syftar bl.a. till att en utredning skall få i uppdrag att mot den angivna bakgrunden föreslå åtgärder för att detaljhandelns service till konsumenterna skall förbättras.
Av den föregående redogörelsen framgår att aflSrstidsutredningen kommer att belysa bl.a. hur arbetskraftssituationen och kostnadsutvecklingen inom detaljhandeln har utvecklats under senare år. Dess redovisning torde kunna ge underlag för en bedömning av om det antagande som motionärerna utgår från är befogat och för en mera övergripande, konstruktiv diskussion om servicenivån inom detaljhandeln. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1989/90:N233 (s) i här berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nedläggning av 1989 års affårstidsutredning att riksdagen avslår motion 1989/90:N257 yrkande 2,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande uttalande om fria affärstider
att riksdagen avslår motion 1989/90:N257 yrkande 3,
res. 2 (m, fp, c)
3. beträffande kundservice inom detaljhandeln
att riksdagen avslår motion 1989/90:N233 i ifrågavarande del.
res. 3 (m,fp,c) - motiv.
Stockholm den 8 mars På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Barbro Andersson (s).
1989/90:NU23
5 Reservationer
1. Nedläggning av 1989 års affärstidsutredning (mom. 1)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad utredningen" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i kravet på att utredningen om affärstiderna omedelbart skall läggas ned. Av direktiven för utredningen framgår, såsom har redovisats i det föregående, att såväl flera statliga myndigheter som Handelns utredningsinstitut — branschens eget organ — har belyst effekterna av de fria affärstiderna i detaljhandeln. Utredningen framstår mot denna bakgrund som en förberedelse för senare ingrepp i detaljhandelns frihet att själv bestämma sina öppethållningstider i enlighet med marknadens krav och sålunda i samförstånd med konsumenterna. Utskottet tar avstånd från en sådan regleringspolitik och tillstyrker med det nu sagda det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N257 (fp).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande nedläggning av 1989 års affärstidsutredning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N257 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Uttalande om fria affärstider (mom. 2)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad gäller" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Statliga ingrepp i näringsfriheten får endast förekomma när så är påkallat av starka samhällsintressen. Systemet med fria affärstider är även i övrigt principiellt välmotiverat och har klart positiva konsekvenser för konsumenterna. Regeringens åtgärd att sätta i gång en ny affärstidsutredning ser utskottet som ett illavarslande tecken på en för näringslivet skadlig regleringsiver. Riksdagen bör förebygga ett obefogat ingrepp i marknadsekonomin genom att, som förordas i motion 1989/90:N257 (fp), rikta ett uttalande till regeringen om att fria affärstider skall bibehållas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande uttalande om fria affärstider
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N257 (fp) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1989/90: NU23
3. Kundservice inom detaljhandeln (mom. 3, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Av den" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet vill även med avseende på denna motion hänvisa till den grundläggande principen att servicenivån inom handeln bör bestämmas av marknadsförhållandena, inte av reglerande föreskrifter och åtgärder från statsmakternas sida. Motion 1989/90:N233 (s) avstyrks alltså i här berörd del.
1989/90:NU23
gotab 96192, stockholm 1990