Elfrågor
Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU4
Elfrågor
1989/90
NU4
Ärendet
I detta betänkande behandlas sju motioner med yrkanden i olika energifrågor, såsom
hälsorisker förorsakade av kraftledningar, eldistribution i glesbygd, lokala eltaxor, beredskap vid elavbrott.
Sammanfattning
I två motioner (s; c) begärs dels intensifierade forskningsinsatser, dels utökade säker hetszoner med anledning av eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska Slt vid kraftledningar. Utskottet avstyrker yrkandena med hänvisning till pågående forskningsarbete och till statens energiverks uppgift att fortlöpande följa utvecklingen på området. De båda förslagen får stöd i reservationer (c, vpk, mp).
En motion (fp) innehåller krav på en översyn av kommunallagstiftningen med syfte att skillnader i lokala eltaxor inom en och samma kommun skall undanröjas. En utjämning av dessa skillnader kan åstadkommas med hjälp av kommunala skattemedel, framhåller utskottet och avstyrker motionen. En motion (c) om ändrade skatteförhållanden för företag med eldistribution på landsbygd avstyrks av utskottet men följs upp i en reservation (c).
Utskottet avstyrker vidare två motioner om beredskap på elområdet. I den ena (c) föreslås en utredning om statligt stöd för anskaffning av reservkraftverk och i den andra (mp) begärs en reformering av eldistributionssystemet så att det vid krigsfara kan delas upp i mindre enheter. Tre reservationer (c, vpk, mp; fp resp. mp) har avgivits med anledning av dessa yrkanden.
1 BiMnom IQXQIOn 17 NrNllä
1 Motionerna
1989/90:NU4
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1988/89:N404 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om säkerhetsavstånd vid kraftledningar.
1988/89:N412 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan upprätthållas.
1988/89:N413 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en utredning av frågan om beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen.
1988/89:N449 av Ingbritt Irhammar (c) och Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av intensifierad forskning kring de elektromagnetiska effekterna på människan,
2. hos regeringen begär en översyn av ellagen i syfte att bl.a. förbjuda dubbla friledningar,
3. hos regeringen begär en översyn av de regler som gäller placering av transformatorstation i närheten av människor.
1988/89:N450 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska förutsättningar för eldistributionen i glesbygd enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1988/89:N461 av Sven-Olof Petersson (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag för elektrifiering.
1988/89:N480 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
— med motivering i motion 1988/89:Fö210 — att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna att landets elnät skall förändras så att det vid krigsfara kan delas upp i fungerande mindre enheter,
3. som sin mening ger regeringen till känna att alla sjukvårdsinrättningar bör åläggas skyldighet att ha alternativ källa till elström, vatten och värme.
2 Motivering
1989/90:NU4
Forskning om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar pågår i många länder, framhålls det i motion 1988/89:N404 (s). Men, frågar sig motionärerna, hur skall vi agera intill dess vi får kunskap om riskerna? Forskarna tror sig kunna svara på några av de viktigaste frågorna först om tre— fem år. Så länge osäkerheten består råder oro hos många som bor eller uppehåller sig i närheten av kraftledningar. Aven de planerande myndigheterna är villrådiga. Statens energiverks rekommendationer i fråga om bebyggelse intill kraftledningar behandlas olika i olika kommuner; några regler om säkerhetszoner med hänsyn till de nu aktuella riskerna finns inte.
Verkningarna av elektriska och magnetiska fält har också tagits upp i motion 1988/89:N449 (c). Där erinras om att Ingenjörsvetenskapsakademien i en rapport år 1987 konstaterade att ett samband mellan exponering från magnetiska fält och cancer inte kunde anses bevisat men uttalade att hypotesen om detta samband måste tas på betydligt större allvar än vad som tidigare har gjorts. En fortsatt intensiv forskning på området är sålunda nödvändig, säger motionärerna. De eventuella hälsoriskerna från magnetfält motiverar också, menar de, en översyn av reglerna för placering av transformatorstationer. Många människor bor eller arbetar intill sådana stationer. Dessa finns inbyggda i bl.a. bostadshus och kontor. Det borde vara möjligt att placera transformatorstationer enbart i fristående hus. Motionärerna anser vidare att dubbla friledningar för eldistribution bör förbjudas. Om elnätet behöver förstärkas kan detta åstadkommas t.ex. med hjälp av kabelledningar. Därigenom uppnås en minskad exponering från magnetfält och säkrare elleveranser.
Lika eltaxor för alla invånare i en kommun är rubriken på motion 1988/89:N412 (fp). Där beskrivs eldistributionsförhållandena i Göteborgs kommun, inom vilken elenergi tillhandahålls dels av kommunens energiverk, dels av ett privatägt kraftföretag som har koncession för distribution inom vissa yttre kommundelar. År 1987 fick, hävdar motionären, 10 000 hushåll i dessa områden betala 10 milj. kr. extra till följd av att eltaxorna för dem låg 21 % högre än för övriga hushåll i kommunen. Han betecknar det som otillfredsställande att bestämmelserna om områdeskoncession i ellagen (1902:71 s. 1) gäller före de regler i kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en kommuns invånare.
På grund av ökade kostnader, sägs det i motion 1988/89:N450 (c), har det blivit allt svårare för företag med eldistribution utanför tätorterna att hålla jämna steg med tätortsföretagen när det gäller taxor, säkerhet i elförsörjningen och lokal service. Enligt motionärerna bör det genom en skatteomläggning skapas bättre ekonomiska förutsättningar för före -
1* Riksdagen 1989/90.17sami. Nr NU4
tag med landsbygdsdistribution. Med bibehållande av den totala skatteintäktens nivå skulle elskatten beräknas på grundval av den genomsnittliga ledningslängden per abonnent. En sådan ordning skulle skapa mer likartade konkurrensförutsättningar för eldistributionsföretagen i tätort och i glesbygd, anförs det i motionen.
Kostnaden för elektrifiering av nya bostäder och lokaler på landsbygd kan bli hög om de inte är belägna intill befintligt elnät, framhålls det i motion 1988/89:N461 (c). I sådana fall debiterar eldistributören nämligen den fulla kostnaden för framdragning av den nya elledningen. Som ett led i främjandet av landsbygdens utveckling vore det, menar motionärerna, befogat med statsbidrag till elektrifiering av här aktuella bostäder m.m. på landsbygd. Ett sådant stöd skulle kunna bidra till att underlaget för olika typer av service på landsbygden fick en ökad bas och stabilitet.
Störningar i elförsörjningen inträffar år efter år, påpekas det i motion 1988/89:N413 (c). Verkningarna tycks bli större för varje gång. Orsaken till detta är, anser motionärerna, att teknikberoendet och specialiseringen successivt ökar. Särskilt utsatta för störningar är de som bor eller verkar på landsbygden och i mindre samhällen. Eldistributionsföretagen kan inte hålla en organisation för felavhjälpning som klarar de mest extrema situationer. Därför bör enligt motionärerna frågan om beredskapen vid elavbrott utredas. 1 samband härmed borde prövas om en uppbyggnad med aggregat för reservelkraft bör stimuleras genom någon form av ekonomiskt stöd.
Motiveringen för yrkandena i motion 1988/89:N480 (mp) om beredskapshänsyn på energiområdet m.m. finns i motion 1988/89:FÖ210, som tar upp försvars- och säkerhetspolitiken. Den sannolikt största bristen i Sveriges nuvarande försvar är sårbarheten i vårt centraliserade elsystem, hävdar motionärerna. Eldistributionssystemet borde reformeras så att elnätet vid krigsfara kan delas upp i oberoende enheter av ungefär en kommuns storlek. Inom varje område måste man sedan verka för att antalet kraftleverantörer utökas. I motionen berörs också beredskapen inom sjukvården, som av motionärerna karakteriseras som den mycket svaga länken i totalförsvaret. Till de grundläggande faktorerna i ett gott försvar hör att den enskilda människan skall känna att hon har en hygglig chans att överleva även vissa krigshandlingar. Enligt motionärerna beror det dåliga beredskapsläget inom sjukvården på oklar ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommuner. Staten borde ålägga landsting och kommuner vissa funktioner. Alla sjukvårdsinrättningar borde sålunda ges skyldighet att tillhandahålla reservanordningar för sjukvårdens försörjning med elström, vatten och värme.
1989/90: NU4
4 Uppgifter i anslutning till motionerna
1989/90:NU4
Kraftledningar
Rapport om biologiska effekter
Ingenjörsvetenskapsakademien utgav år 1987 rapporten (nr 323) Biologiska effekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält. Rapporten sammanfattas sålunda:
I vår rapport 1983 (IVA-rapport nr 240) konstaterades att det finns en rad säkerställda effekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält, men att ingen av dessa effekter bedömdes utgöra någon hälsorisk. Den internationella forskningen på området har sedan dess varit intensiv och ett stort antal undersökningar har publicerats. Vid vår genomgång av dagsläget finner vi att ovanstående bedömning i huvudsak även kan sägas gälla i dag. Emellertid har fler studier än tidigare visat effekter av sådan art att de måste bedömas kunna utgöra en hälsorisk om de kan säkerställas och relateras till effekter hos människa. Det är i första hand det magnetiska fältet som antytts kunna orsaka dessa effekter.
I de epidemiologiska studierna rörande cancersjuklighet och exponering i boendemiljön eller arbetslivet för elektromagnetiska fält finns en viss samstämmighet i de olika studierna för en överrisk för framför allt vissa leukemiformer och för tumörer hos barn. De resultat som hittills presenterats är dock för osäkra för att vidare slutsatser skall kunna dras, men hypotesen om ett samband mellan exponering för magnetiska fält och cancer måste dock tas på betydligt större allvar än tidigare.
Ytterligare såväl epidemiologisk som experimentell forskning på området är angelägen för att klarlägga dessa viktiga frågor.
Uppdrag till statens energiverk
Statens energiverk har sedan år 1985 i uppdrag av regeringen att årligen i en rapport redovisa resultaten från pågående forskning om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Den senaste rapporten har titeln Kraftfrekventa magnetiska fält — ett viktigt forskningsområde! Den publicerades i juli 1988. Där konstaterar energiverket att den befintliga kunskapen på området leder till bedömningen att det inte föreligger några hälsorisker vid exponering från elektriska eller magnetiska fält vid kraftledningar. Det framhålls samtidigt att den samlade epidemiologiska informationen har visat indikation på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. Uppfattningen, sägs det vidare i rapporten, att ett omfattande svenskt forskningsprogram på området behöver genomföras som komplement till forskningen utomlands har vunnit bredare stöd.
5 De fyra olika projekt som ingår i det svenska forskningsprogrammet 1989/90:NU4 beskrivs i rapporten. Programmet innehåller två epidemiologiska projekt. I det ena studeras sambandet mellan exponering från magnetfält i bostadsmiljön och uppkomst av cancer, och i det andra studeras sambandet vid exponering i arbetsmiljön. Därutöver innehåller programmet två projekt där humana celler resp. djur utsätts för magnetfältsexponering. Totalkostnaden för forskningsprogrammet, som sträcker sig över ett par år, har beräknats till ca 15 milj. kr.
Lokala eltaxor Kartläggning av elpriser
f januari 1989 redovisade statens energiverk i rapporten Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88) en kartläggning av elpriserna hos landets samtliga kommuner för tre olika typkunder. Syftet med undersökningen har varit att studera taxeskillnaderna mellan eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska prisskillnaderna inom en och samma kommun.
För ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om 20 000 kWh per år varierade årskostnaden för elenergi från ca 3 500 kr. till ca 7 300 kr. Skillnaden mellan lägsta och högsta kostnad uppgick sålunda till ca 3 800 kr. Hos ca 90 % av eldistributörerna låg årskostnaden i intervallet från 4 500 kr. till 6 300 kr.
Om jämförelsen begränsas till priserna inom en och samma kommun där flera eldistributörer verkar är högsta skillnaden i årskostnad för det aktuella typhuset ca 3 000 kr. Av landets 284 kommuner har 68 endast en eldistributör och därmed i regel enhetlig taxa inom kommunen. Av de övriga kommunerna hade 157 en skillnad i årskostnad för det studerade eluppvärmda småhuset på högst 1 000 kr. I 53 kommuner låg kostnadsskillnaden mellan 1 000 och 2 000 kr., medan den i resterande 6 kommuner översteg 2 000 kr.
Av undersökningen framgår att skillnaderna i elpris beror bl.a. på att kostnaden för tätortsdistribution är lägre än för glesbygdsdistribution. Ett samband mellan den genomsnittliga ledningslängden per abonnent och elpriset konstateras. De noterade prisskillnaderna beror dock enligt energiverket i större utsträckning på andra faktorer, såsom kostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft, olika bedömningar av hur självkostnaden beräknas (för kommunala elverk) samt distributionsföretagens effektivitet. För att få orsakerna till taxeskillnaderna ytterligare belysta stöder energiverket ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet som syftar till att klarlägga dessa orsaker.
6 Kommunal utjämning av elkostnader
1989/90:NU4
I några kommuner där elförsörjningen ombesörjs av fler än en distributör har man genomfört eller diskuterat att införa en utjämning av de olika distributörernas eltaxor med kommunala medel. I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens energiverk beskrivs två sådana fall.
I Umeå kommun svarar fyra företag för eldistributionen. Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan elvärme och småhus med elvärme varierar mellan distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna förbinder sig i avtalen att tillämpa Umeå Energiverk AB:s taxor
— som i normalfallet är de lägsta — varvid Umeå kommun förbinder sig att stå för merkostnaden. Den ungefärliga kostnaden för kommunen är 8— 9 milj. kr. per år.
I Jönköpings kommun ombesörjs eldistributionen av fem företag, varav två har endast ett mindre antal elabonnenter. För de nyss nämnda typkunderna är skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640 kr. och 1 335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett elkraftsbolag pågår förhandlingar i syfte att skillnaden mellan de festa avgifterna i de taxor som detta bolag resp. Jönköpings Energiverk tillämpar till en början skall halveras. Kommunen har för det första året avsatt ca 2 milj. kr. till ersättning åt bolaget. Den tredje stora eldistributören i kommunen har förklarat sig inte vara intresserad av en liknande överenskommelse. Kommunen har därför uttalat att man vill förvärva detta bolags distribution inom Jönköpings kommun.
Energiverket framhåller i rapporten att en kommun inom ramen för kommunallagstiftningen får ge bidrag till eldistributörer inom kommunen under förutsättning att bidragen finansieras med skattemedel. Det är sålunda med nuvarande lagstiftning inte möjligt för kommunägda elverk att "beskatta" sina elkunder för elprisutjämning inom kommunen när även andra eldistributörer handhar elförsörjningen. Avgifterna måste beräknas med utgångspunkt i självkostnaden för kommunens egen eldistribution.
Utskottet
Frågor rörande kraftledningar
Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar har tagits upp i två motioner. I motion 1988/89:N404 (s) begärs dels att forskningsinsatserna på området skall intensifieras, dels att det vid kraftledningar skall införas en säkerhetszon, där byggnader för bostäder, vård och omsorg, barntillsyn samt
arbetsplatser inte får uppföras. Ett liknande yrkande beträffande forskningen framställs i motion 1988/89:N449 (c). Där krävs vidare, i syfte att exponeringen från magnetfält skall minskas, dels att reglerna för placering av transformatorstationer skall ses över, dels att dubbla friledningar skall förbjudas.
Våren 1988 behandlade riksdagen en motion (s) av samma innebörd som den förstnämnda av de nu aktuella motionerna. På förslag av utskottet (NU 1987/88:23 s. 9) avslogs motionen. Utskottet hänvisade till att det pågick forskning på området och att statens energiverk bevakade utvecklingen. Motionen följdes upp i en reservation (c, vpk).
Som framgår av det föregående (s. 5) har statens energiverk i uppdrag att följa forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och i samband därmed överväga behovet av åtgärder. Till energiverket finns en samrådsgrupp för elektriska och magnetiska fält knuten. 1 gruppen ingår representanter för bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och de fackliga organisationerna. Energiverket skall årligen redovisa vad som har kommit fram på området. 1 den senast publicerade rapporten (juli 1988) anger verket sin bedömning utifrån befintlig kunskap att det inte föreligger några hälsorisker vid den aktuella exponeringen. Forskningsinsatserna har dock, heter det vidare i rapporten, visat indikation på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. I det svenska forskningsprogrammet ingår två epidemiologiska projekt, det ena i bostadsmiljön och det andra i arbetsmiljön. Projekten skall enligt planerna avslutas under år 1991.
Utskottet konstaterar alltså att svenska forskningsinsatser på området pågår vid sidan av forskningsaktiviteterna utomlands och att energiverket årligen avrapporterar utvecklingen. Någon åtgärd av riksdagen rörande forskningen kring eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält är, menar utskottet, inte erforderlig. De båda motionerna avstyrks i ifrågavarande delar.
I energiverkets föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1) ingår bestämmelser (§ 99) om minsta horisontella avstånd från elledningen till närmaste byggnad. Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer uppställs (§ 80b) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av brandrisken. Om diskussioner rörande hälsorisker intill kraftledningar uppstår i samband med koncessionsprövningar föreslår energiverket enligt uppgift att man där så är möjligt lägger byggnader minst 30 meter från kraftledningarna. Man säger sig emellertid inte ha något vetenskapligt stöd för att kunna kräva ett sådant avstånd.
1989/90:NU4
8 Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla några ändringar i avståndskraven med hänsyn till de nu diskuterade riskerna. Energiverket har möjlighet att dels påverka utformningen av de kraftledningsprojekt som kan vara aktuella, dels ändra säkerhetsbestämmelserna, om verket finner saklig grund för detta. Även de två nu berörda yrkandena i motionerna 1988/89:N404 (s) och 1988/89:N449 (c) avstyrks av utskottet.
I sistnämnda motion återstår att behandla yrkandet om att dubbla friledningar skall förbjudas.
En kraftledning kan utföras antingen som en friledning eller som en kabelledning. I förstnämnda fell består ledarna av oisolerade metallinor, medan kabelledningen innehåller metalledare som är isolerade med oljeimpregnerat papper eller plast. Kabelledningen kan förläggas i marken eller i vatten. Den s.k. hängkabeln är avsedd för montering i stolpar. I spänningsområdet upp till 20 kV ersätter den i vissa fell friledningar. Hängkabeln är mer driftsäker än friledningen och kräver inte lika breda ledningsgator. Att anlägga en ytterligare friledning intill en befintlig friledning och sålunda skapa en dubbel friledning är en åtgärd som man vidtar av kostnadsskäl vid krav på förstärkning av ledningsnätet.
Om en sådan förstärkning anses nödvändig bör den enligt motionärerna komma till stånd t.ex. genom att den befintliga friledningen kompletteras med hängkabel. En sådan utbyggnad skulle, sägs det i motionen, ge säkrare elleverans och mindre exponering från magnetfält.
Enligt uppgift är det dock av tekniska skäl inte möjligt att kabla in ledningar över 20 kV om ledningen skall vara en luftledning. Motionärernas förslag om att möjligheten att anlägga en dubbel friledning helt skall förbjudas kan utskottet inte ställa sig bakom. T.ex. vid utmatningar från större kraftstationer kan det vara nödvändigt att utnyttja dubbel friledning. Utskottet avstyrker alltså det nu aktuella kravet i motion 1988/89:N449 (c).
Frågor rörande eltaxor m.m.
Med utgångspunkt i förhållandena i Göteborgs kommun begärs i motion 1988/89:N412 (fp) en översyn av kommunallagstiftningen med syfte att skillnader mellan lokala eltaxor inom en och samma kommun skall undanröjas. Motionären framhåller att invånarna i vissa områden i södra delen av kommunen, till vilka elenergi tillhandahålls av ett privatägt kraftföretag, år 1987 betalade 21 % högre eltaxor än övriga hushåll i kommunen, vilka försörjs med elenergi av kommunens energiverk. I motionen beklagas att de regler i kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en kommuns invånare inte uppfylls när elförsörjningen inom kommunen ombesörjs av flera distributörer.
1989/90:NU4
9 I det föregående (s. 6) har statens energiverks kartläggning av de lokala elpriserna refererats. Av rapporten, som publicerades i januari 1989, framgår att 216 av landets (284) kommuner har fler än en eldistributör. I 157 av dessa kommuner var skillnaden i årskostnad högst 1 000 kr. för en typkund i ett eluppvärmt småhus. I 6 kommuner översteg skillnaden 2 000 kr.
Den kommunalrättsliga likställighetsprincip som motionären åsyftar kommer inte till direkt uttryck i kommunallagen (1977:179) men har fastlagts i rättspraxis. Denna har i synnerhet utvecklats vid prövning av kommunalbesvär i vilka hävdats att ett beslut "vilar på orättvis grund" (7 kap. 1 § kommunallagen). Principen innebär att kommunmedlemmarna i möjligaste mån skall behandlas lika så att inte en viss grupp obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande till andra kommunmedlemmar. Den har fatt särskild praktisk betydelse vid fastställandet av avgiftstaxor inom kommunerna.
Att två eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar olika taxor är sett från företagsekonomisk synpunkt naturligt, menar utskottet. En kommun kan dock, såsom belyses av exempel som statens energiverk har redovisat (se s. 7), med skattemedel åstadkomma en utjämning när skilda taxor förekommer. Utskottet finner inte skäl att förorda någon framställning i saken till regeringen och avstyrker därför motion 1988/89:N412 (fp).
I motion 1988/89:N450 (c) begärs förslag av regeringen om bättre ekonomiska förutsättningar för eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer som förordas i motionen. Skattelättnader föreslås för företag med landsbygdsdistribution. Elskatten skulle beräknas efter jämförbar ledningslängd med bibehållande av den totala skatteintäktens nivå.
Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak frivillig väg. Det är önskvärt att man så långt som möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. Statens energiverk har i uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
Riksdagen har under senare år vid ett flertal tillfällen avslagit motionsyrkanden liknande det nu aktuella. När saken senast behandlades (våren 1988) hänvisade utskottet (NU 1987/88:23 s. 11) till en pågående utredning inom statens energiverk om skillnader i elpriser. Utskottet hade då erfarit att frågan om lokala eltaxor avsågs bli infogad i en större studie av hela det svenska överförings- och distributionssystemet för elkraft. Utredningen skulle syfta till en utvärdering från samhällsekonomisk synpunkt av elsystemet och av prisbildningen i dess olika steg. Enligt uppgift har arbetet med denna studie påbörjats vid energiverket. Utredningsarbetet kommer — åtminstone tills vidare
— att i första hand inriktas på olika frågor rörande kraftproduktionen och kraftöverföringen på stamnätet och de regionala elnäten.
1989/90 :NU4
10 Som redan har nämnts har energiverket dock i januari 1989 redovisat en kartläggning av elpriserna i lokal distribution. De noterade skillnaderna i elpris beror enligt energiverket till viss del på att kostnaden för tätortsdistribution är lägre än kostnaden för glesbygdsdistribution. Prisskillnaderna är emellertid i högre grad betingade av andra faktorer, såsom inköpskostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft och distributionsföretagens effektivitet. Enligt energiverket är en närmare studie av orsakerna till prisskillnaderna nödvändig innan man kan ta ställning till frågan om behovet av eventuella åtgärder. Vid institutionen för nationalekonomi vid Göteborgs universitet pågår med stöd från energiverket ett forskningsprojekt som syftar till att klarlägga dessa faktorer.
Ytterligare analyser pågår sålunda beträffande de bakomliggande orsakerna till de noterade variationerna i elpris. Enligt uppgift kan även energiverkets utredningsprojekt om elmarknadens effektivitet komma att beröra den lokala eldistributionen. Med hänsyn till det fortsatta utredningsarbetet anser utskottet att det inte heller nu finns anledning för riksdagen att vidta någon sådan åtgärd som begärs i motion 1988/89:N450 (c). Denna avstyrks således.
Motion 1988/89:N461 (c) går ut på att statsbidrag till elektrifiering av nya bostäder och lokaler på landsbygden skall införas. För projekt som är belägna utanför det befintliga elnätet kan kostnaden för elektrifiering bli hög, framhåller motionärerna. De anser att ett statsbidrag till sådana projekt skulle vara motiverat som ett led i arbetet med att främja landsbygdens utveckling.
Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för att underlätta elektrifieringen av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. Ett skäl därtill har varit att kostnaderna för att elektrifiera avlägset belägna fastigheter har varit relativt höga. Riksdagen beslöt år 1980 om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod t.o.m. budgetåret 1989/90. För innevarande budgetår — som alltså är det sista i den beslutade stödperioden — har riksdagen anslagit 2,5 milj. kr. (prop. 1988/89:100 bil. 16, 1988/89:NU25). Stöd kan beviljas till nyanläggning, bl.a. för elektrifiering av äldre helårsbebodda fastigheter i glesbygd, och till upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Något bidrag till elektrifiering av nybyggda fastigheter lämnas dock inte.
Utskottet anser inte att stödverksamheten bör utvidgas till att också omfatta nybyggda bostäder och lokaler. Motion 1988/89:N461 (c) avstyrks följaktligen.
1989/90:NU4
11 Frågor om beredskap
Riksdagen föreslås i motion 1988/89:N413 (c) hos regeringen påkalla en utredning av frågan om beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen. Att sådana störningar inträffar borde inte vara någon överraskning. Ändå, menar motionärerna, tycks verkningarna för bl.a. jordbruk och småföretag bli större för varje gång ett avbrott inträffar. Statens räddningsverk borde därför ges i uppdrag att utreda om statliga garantier eller annat statligt stöd bör införas för anskaffning av reservkraftverk.
Direkta ekonomiska bidrag från staten för anskaffning av reservelverk lämnas för närvarande varken till lantbrukare eller för annan verksamhet än lantbruk. Lånegarantier kan dock lämnas inom den kreditram som lantbruksstyrelsen disponerar för lantbrukets rationalisering.
Frågor rörande reservkraftverk för jordbruket och inom andra områden har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år. Våren 1986 gjorde riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:17 s. 62) ett uttalande till regeringen i detta ämne. Näringsutskottets förslag grundades på ett yttrande av försvarsutskottet (FöU 1985/86:6y). Bakgrunden var de kraftiga störningar i elförsörjningen som i slutet av år 1983 drabbade stora delar av Sverige. Resultaten från de utredningar som tillkallades med anledning därav finns refererade i näringsutskottets nyssnämnda betänkande, till vilket hänvisas. Riksdagens uttalande hade i korthet följande principiella inriktning i den nu aktuella frågan.
För varje samhällsviktig verksamhet borde vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet, och även kostnadsansvaret, borde åvila den som svarar för verksamheten under ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m.m. utanför den statliga sektorn kunde staten ta initiativ till vissa åtgärder. Det rörde sig främst om utbildning och övningar men också om t.ex. sådana åtgärder som statens energiverk i samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av traktordrivna reservelverk. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder borde inte påräknas.
När det gäller lantbrukets beredskap mot avbrott i elförsörjningen borde jordbrukare vilkas verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott. Något statsbidragssystem borde inte tillskapas men åtgärder som underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk borde stödjas.
Centerns företrädare i näringsutskottet reserverade sig och föreslog att statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning skulle utgå under en övergångstid med förslagsvis 25 % av kostnaderna för aggregat och installation.
1989/90:NU4
12 Våren 1987 avslog riksdagen (NU 1986/87:34 s. 37) med hänvisning 1989/90:NU4 till nämnda riksdagsuttalande fyra motioner (c) med förslag om statliga bidrag vid inköp av reservkraftverk. Motionerna följdes upp i en reservation (c, vpk).
Enligt utskottets mening har det inte framkommit några omständigheter som bör föranleda riksdagen att göra ett nytt uttalande om reservkraftverk. Utskottet avstyrker således motion 1988/89:N413 (c).
I motion 1988/89:N480 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om att eldistributionssystemet bör reformeras så att det vid krigsfara kan delas upp i mindre, oberoende enheter. Sårbarheten i vårt centraliserade elnät är sannolikt den största bristen i Sveriges försvar, anser motionärerna. Problemen har accentuerats med den ökande datoriseringen.
Samma motion innehåller ett yrkande om att alla sjukvårdsinrättningar skall åläggas skyldighet att tillhandahålla reservanordningar för sjukvårdens försörjning med elström, vatten och värme. Sjukvården karakteriseras som en mycket svag länk i totalförsvaret. Anledningen synes enligt motionärerna vara att ansvaret inte är klart fördelat mellan stat, landsting och kommuner. Staten borde bl.a. genom lagstiftning klart tilldela landstingen och kommunerna vissa funktioner på beredskapsområdet.
Enligt 1987 års försvarsbeslut skall beredskapsåtgärder för landets elförsörjning ges hög prioritet i beredskapsplaneringen (prop.
1986/87:95, FöU 1986/87:11). Särskild uppmärksamhet skall ägnas distributionsnäten. Från ett anslag under miljö- och energidepartementets huvudtitel lämnas bidrag till andra kraftföretag än statens vattenfallsverk för att de skall stimuleras till beredskapshöjande åtgärder i den fredstida verksamheten. Från anslaget ges stöd till investeringar som kraftföretagen gör för att öka säkerheten i elöverföringen genom bl.a. installation av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift i separata system. För innevarande budgetår har ca 21 milj. kr. anslagits för detta ändamål. Vattenfall avsätter liknande belopp för motsvarande åtgärder vid sina anläggningar. I ett område norr om Örnsköldsvik genomförde Vattenfall i februari 1988 i samverkan med ett privatägt kraftföretag en övning i drift av ett separat kraftsystem avskilt från övriga nätet, s.k. O-drift.
Med stöd från staten pågår sålunda beredskapshöjande åtgärder inom kraftindustrin som syftar bl.a. till att — i enlighet med motionärernas krav — möjliggöra drift i separata distributionssystem vid krissituationer. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på området. Något ytterligare initiativ från riksdagens sida i saken är enligt utskottets mening inte erforderligt. Nu aktuell del av motion 1988/89:N480 (mp) avstyrks.
Ansvarig myndighet för funktionen hälso- och sjukvård inom totalförsvarets civila del är socialstyrelsen. Till åtgärder som vidtas för att förstärka den tekniska försörjningen avseende elenergi, vatten, värme m.m. inom hälso- och sjukvården har riksdagen för innevarande budgetår anslagit 20,5 milj. kr. (prop. 1988/89:100 bil. 7, 13
1988/89:SoU16). Vidare bedrivs vid överstyrelsen för civil beredskap 1989/90:NU4 (OCB) verksamhet av betydelse för sjukvårdsinrättningar. För innevarande budgetår har 21,6 milj. kr. anvisats till ÖCB för åtgärder på det kommunaltekniska området i syfte att störningar i försörjningssystemen skall reduceras (prop. 1988/89:100 bil. 6, 1988/89:FöU12).
Frågor om beredskapen inom hälso- och sjukvården har under föregående riksmöte behandlats av försvars- och socialutskotten. De båda utskotten anordnade gemensamt i november 1988 en offentlig utskottsutfrågning om hälso- och sjukvården i krig. På förslag av socialutskottet avslog riksdagen våren 1989 två motioner i ämnet. Med hänvisning till anförda brister i beredskapsplaneringen inom hälsooch sjukvården begärdes i en motion (m) bl.a. att socialstyrelsen skulle ges ett mer preciserat ansvar på området. I en annan motion (fp) kritiserades att den förstärkning av beredskapen inom hälso- och sjukvården som skulle tillkomma enligt 1987 års försvarsbeslut inte hade genomförts. Socialutskottet anförde (1988/89:SoU16 s. 26) med instämmande i vad försvarsutskottet hade uttalat i ett yttrande (1988/89:FöUly) till socialutskottet att uppbyggnaden av beredskapen inom hälso- och sjukvården i krig måste påskyndas i enlighet med intentionerna i riksdagens försvarspolitiska beslut. Den olösta frågan om hur kostnaderna för åtgärderna skulle fördelas fick inte hindra genomförandet av beslutet. Socialutskottet sade sig ha anledning att räkna med att såvitt det ankom på regeringen effektiva åtgärder skulle komma att vidtas så att beredskapsuppbyggnaden kom till stånd utan initiativ från riksdagens sida. I en reservation (m, fp, c, mp) begärdes ett uttalande av riksdagen om att regeringen skyndsamt måste ingripa så att de mål som i det senaste försvarsbeslutet uppställdes för hälsooch sjukvården i krig skulle uppfyllas under innevarande försvarsbeslutsperiod.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen inte i det nu aktuella sammanhanget ta upp frågan om beredskapen inom hälso- och sjukvården till förnyad behandling. Näringsutskottet hänvisar till vad som anfördes i saken av social- och försvarsutskotten våren 1989. Det resterande yrkandet i motion 1988/89:N480 (mp) bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen avslår motion 1988/89:N404 yrkande 1 och motion
1988/89:N449 yrkande 1,
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:N404 yrkande 2 och motion
1988/89:N449 yrkande 3,
3. beträffande dubbla friledningar
att riksdagen avslår motion 1988/89:N449 yrkande 2,
4. beträffande lokala eltaxor
att riksdagen avslår motion 1988/89:N412,
5. beträffande eldistribution i glesbygd att riksdagen avslår motion 1988/89:N450,
6. beträffande statsbidrag till elektrifiering av nya bostäder att riksdagen avslår motion 1988/89:N461,
7. beträffande beredskapen vid elavbrott att riksdagen avslår motion 1988/89:N413,
8. beträffande eldistributionssystemet
att riksdagen avslår motion 1988/89:N480 yrkande 2,
9. beträffande beredskapen inom sjukvården
att riksdagen avslår motion 1988/89:N480 yrkande 3.
Stockholm den 10 oktober 1989 På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), IngaBritt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Krister Skånberg (mp).
Reservationer
1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (moni.
O
Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:
Den osäkerhet som råder beträffande kraftledningarnas verkningar på omgivningen är ytterst otillfredsställande. Den skapar oro hos många som bor eller eljest måste uppehålla sig i närheten av en sådan ledning. Som tidigare har nämnts har statens energiverk uppmärksammat att det finns indikationer på att de magnetiska fälten kring kraftledningar kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. Enligt
1989/90 :NU4
utskottets mening är en utökad forskning på området angelägen, 1989/90: särskilt beträffande effekterna av exponering från de magnetiska fälten. Regeringen bör beakta behovet av ytterligare forskningsinsatser på området. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 1988/89:N404 (s) och 1988/89:N449 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N404 yrkande 1 och motion 1988/89:N449 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom. 2)
Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Aven om forskningen rörande hälsorisker vid kraftledningar intensifieras kommer det att dröja ett antal år innan full kunskap om dessa risker har vunnits. Med hänsyn till den oro som många människor känner i denna fråga anser utskottet att regeringen omedelbart bör ta initiativ till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Med samma syfte bör de bestämmelser som gäller för uppställning av transformatorer ses över.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Ett sådant uttalande skulle tillgodose de nu aktuella önskemålen i motionerna 1988/89:N404 (s) och 1988/89:N449
(c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N404 yrkande 2 och motion 1988/89:N449 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Eldistribution i glesbygd (mom. 5)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Ytterligare analyser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Statens energiverk har sålunda funnit att prisskillnaderna på elenergi beror bl.a. på distributionsstrukturen. Ett samband mellan den genomsnittliga ledningslängden per abonnent och elpriset har konstaterats. Att kostnaden för glesbygdsdistribution är högre än för tätortsdistribution är naturligt med hänsyn till det glesare kundunderlaget.
Något ytterligare analysarbete i frågan är enligt utskottets mening inte 1989/90:NU4 erforderligt. Utskottet finner det önskvärt med omedelbara åtgärder som kan leda till en ökad kostnadsneutralitet mellan elföretag med olika distributionsförhållanden. Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om förslag i enlighet med vad som förordas i motion 1988/89:N450 (c) så att det kan skapas bättre förutsättningar för distributörerna av elkraft på landsbygden. Nämnda motion tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande eldistribution i glesbygd att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N450 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7)
Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion 1988/89:N413 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det ett viktigt samhällsintresse att en snar förbättring kan komma till stånd berättande reservanordningar vid elavbrott. Det ökade teknikberoendet och den ökade specialiseringen har gjort att bl.a. lantbrukare och småföretag är väldigt känsliga för störningar i elförsörjningen. Särskilt utsatta för elavbrott är de som bor eller verkar på landsbygden och i mindre samhällen. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89:N413 (c) på att frågan om statligt stöd för anskaffning av reservkraftverk skall utredas. Regeringen bör föranstalta om en sådan utredning, t.ex. hos statens räddningsverk.
Med det sagda tillstyrks nämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande beredskapen vid elavbrott att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N413 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7, motiveringen)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion 1988/89:N413 (c)" bort ha följande lydelse:
Riksdagens tidigare uttalande (NU 1985/86:17 s. 62) om beredskap mot störningar i elförsörjningen är enligt utskottets mening alltjämt aktuellt. Oerhört lite har hänt för att tillförseln av elenergi på landsbygden skall säkerställas genom reservkraftverk.
17 Tillgången på reservkraft på landsbygden är, menar utskottet, inte enbart en fråga för jordbruket. Frågan har stor betydelse för den bofesta befolkningen, eftersom strävan från samhällets sida nu är att även gamla och sjuka människor så långt möjligt skall kunna bo kvar i sin gamla hemmiljö. I ett sårbart samhälle, där praktiskt taget alla tekniska funktioner i hemmet är beroende av elenergi, blir tillgången på reservkraft allt viktigare.
Staten måste enligt utskottets uppfattning ta på sig sin del av ansvaret för att viktiga funktioner i samhället skyddas mot utslagning. Säkerheten i livsmedelsproduktionen och boendet är en fråga för hela landet. Det är en nationell angelägenhet att beredskapen förstärks.
Det finns olika möjligheter att stimulera fram en bättre beredskap. I skatteutskottet har bl.a. folkpartiets företrädare pekat på möjligheten att reglerna för avskrivning vid inköp av reservkraftverk ändras (SkU 1987/88:30 res. 26). Denna möjlighet bör beaktas. Däremot bör inte, anser näringsutskottet, ytterligare ett statsbidragssystem införas. Utskottet avstyrker således motion 1988/89:N413 (c).
6. Eldistributionssystemet (mom. 8)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Med stöd" och slutar med "1988/89:N480 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1988/89:N480 (mp) är Sveriges centraliserade eldistributionssystem mycket sårbart i ett krigsskede. Den som behärskar elsystemet behärskar Sverige. För att minska denna sårbarhet bör åtgärder vidtas så att elnätet i en krissituation kan delas upp i oberoende enheter av ungefer en kommuns storlek. Beredskapsaspekten måste tillmätas stor betydelse vid utformningen av energipolitiken. Med det energiproduktionssystem som förordas av miljöpartiet de gröna — omfettande bl.a. en ökad satsning på biobränslen, vindkraft och solenergi
— skapas en väsentligt större trygghet från beredskapssynpunkt än vad det nuvarande systemet ger.
Riksdagen bör med bifall till motion 1988/89:N480 (mp) i ifrågavarande del göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande eldistributionssystemet att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N480 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1989/90 :NU4
18 Särskilda yttranden
1989/90 :NU4
1. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anför:
I reservation 5 (se s. 18) har folkpartiets företrädare i utskottet pekat på möjligheten att stimulera till en förbättrad beredskap på elområdet genom en ändring av reglerna för avskrivning vid inköp av reservkraftverk. Utredningen om reformerad företagsbeskattning har i sitt betänkande (SOU 1989:34), som avlämnades i juni 1989, föreslagit att för inventarier partiell direktavskrivning — s.k. nuvärdesavskrivning
— skall tillåtas som ett alternativ till nuvarande avskrivningsregler. Med hänsyn härtill och till den beredning av förslaget som nu pågår anser vi att det för närvarande saknas skäl för riksdagen att ta initiativ till ändrade avskrivningsregler för vissa inventarier.
2. Beredskapen inom sjukvården (mom. 9)
Krister Skånberg (mp) anför:
Enligt miljöpartiet de grönas uppfattning (jämför motion 1988/89:FÖ210 om försvars- och säkerhetspolitiken) måste den stora sårbarheten i vattenförsörjningen minskas. Vattenledningsnäten bör delas upp och försörjas av flera verk och reservoarer. Lokala brunnar, även inom tätortsområden, måste hållas i stånd och skyddas mot föroreningar. Även vattenverken måste snabbt kunna få skydd. Sabotage genom exempelvis dysenterismitta i ett vattenverk i en storstad skulle förorsaka att tusentals människor dog eller insjuknade. Bortfall av försörjningen med vatten och/eller värme skulle omöjliggöra sjukvård i krig. Den sårbara vatten- och värmeförsörjningen torde utgöra den svåraste bristen i beredskapen inom sjukvården. Därför borde överstyrelsen för civil beredskap få utökade ekonomiska resurser för att stimulera landsting och primärkommuner till ökad beredskapshänsyn i den kommunaltekniska planeringen vad gäller elström, värme och vatten.
1989/90 :NU4
Innehåll
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Motionerna 2
Yrkanden 2
Motivering 3
Uppgifter i anslutning till motionerna 5
Kraftledningar 5
Rapport om biologiska effekter 5
Uppdrag till statens energiverk 5
Lokala eltaxor 6
Kartläggning av elpriser 6
Kommunal utjämning av elkostnader 7
Utskottet 7
Frågor rörande kraftledningar 7
Frågor rörande eltaxor m.m 9
Frågor om beredskap 12
Hemställan 14
Reservationer
1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (c, vpk, mp) . 15
2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (c, vpk, mp) ... 16
3. Eldistribution i glesbygd (c) 16
4. Beredskapen vid elavbrott (c, vpk, mp) 17
5. Beredskapen vid elavbrott (fp) 17
6. Eldistributionssystemet (mp) 18
Särskilda yttranden
1. Beredskapen vid elavbrott (m) 19
2. Beredskapen inom sjukvården (mp) 19
gotab 99051, Stockholm 1989