Betänkande 1990/91:KU47

Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91 :KU47

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas åtta motioner från allmänna motionsti- den 1991 om bl.a. inrättande av nya utskott och ändrad ärendefördel- ning mellan utskotten. Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår dock, i första hand i syfte att minska jordbruksutskottets arbetsbelast- ning, vissa förändringar i ärendefördelning mellan utskotten. Till be- tänkandet har fogats ett särskilt yttrande (mp) rörande behovet av ett utskott med samlat ansvar för miljöfrågornas beredning i riksdagen.

Utskottets lagförslag samt yttranden från andra utskott redovisas i bilagor enligt följande:

Bilaga

Bilaga

1. Förslag till ändring i riksdagsordningen

2. JoU5y

3. UbU3y

4. FiU3y

5. NU4y

6. LU3y

7. LU4y

8. FöU4y

9. KrU8y

10. UbU4y

11. NU13y

12. BoUSy

13. AU3y

14. TU3y

Motionerna

1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningen att arbetsmarknadsutskottet regelmässigt skall beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om lokalisering av statlig verksamhet.

1990/91:K307 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra trafikutskottets namn till kommunikationsutskottet.

1990/91:K308 av Lars Tobisson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen beslutar överföra ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till finansutskottet.

1 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

Rättelse: S. 7 rad 15 nedifrån Tillkommit: vattenrätt,

1990/9LK309 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1990/91:KU47 att jordbruksutskottet ändras till ett miljöutskott samt att jordbrukets näringsfrågor överförs till näringsutskottet.

1990/9LK310 av Annika Åhnberg och Rolf L Nilson (båda v) vari yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett miljöutskott i riksdagen.

1990/91 ;K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kreditupplysnings- och inkassolagstiftningen skall beredas av lagutskottet fr.o.m. den 1 januari 1992.

1990/91;K314 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utforma riktlinjer

för behandlingen av motioner av innebörd

a) att konstitutionsutskottet skall se över förfarandet med förenklad motionsbehandling,

b) att konstitutionsutskottet skall särskilt uppmärksamma förhållan- det, då motion inte sakbehandlas trots att den inte tidigare väckts,

c) att förenklat förfarande inte skall tillämpas i avvaktan på konsti- tutionell granskning,

2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningssiyrelsen att, i avvaktan på konstitutionell översyn, åt utskott som tillämpar förenklat berednings- förfarande ge personella resurser för konventionell beredning av mo- tioner.

1990/9LK319 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen begär att talmanskonferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan utskotten i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Motionerna

! motion 1990/91 :K314 av Arne Andersson i Ljung (m) erinras om att antalet motioner ökat drastiskt och att detta bl.a. lett till att ett par utskott börjat tillämpa förenklat beredningsförfarande. innebärande att man "beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas högst en gång under varje valperiod" (1990/9 LJoU 10). Även om denna tillämpning av beredningsförfarandet mötts av förståelse från riksdag- ens sida krävs enligt motionären en mera ingående penetrering av bakomliggande orsaker än att berörda utskott tar saken i egna händer. Härför krävs en konstitutionell granskning av förfarandet.

Motionären redovisar därutöver ett fall då det förenklade förfarandet av jordbruksutskottet tillämpats på en motion som inte tidigare väckts. Enligt motionen måste detta vara ett klart åsidosättande av utskottets beredningstvång.

Yttrande från jordbruks- och utbildningsutskotten

Jordbruks- och utbildningsutskotten som båda tillämpat förenklat be- redningsförfarande har yttrat sig i frågan (1990/91 :JoU5y, 1990/91:UbU3y). Båda utskotten erinrar om den starkt ökade arbetsbe- lastningen till följd av det stora antalet motioner inom utskottens beredningsområden.

Jordbruksutskottet anför för sin del att det i praktiken är omöjligt att upprätthålla en hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den förutsättningen att samtliga eller huvuddelen av de fristående motio- nerna skall kunna sakbehandlas under varje riksmöte. Främst är det utskottets sam man trädest id som av olika skäl utgör en begränsande resurs. Jordbruksutskottet har mot denna bakgrund beslutat att fr. o.m. innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast en gång under valperioden. Aven om denna behandlingsmetod till stora delar framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns det enligt jordbruksutskottets mening flera andra skäl som talar för att motioner behandlas i treårsintervaller. I yttrandet erinras om att denna ordning tidigare rekommenderats av konstitutionsutskottet i ett be- tänkande om riksdagens arbetsformer (KU 1987/88:43).

Såväl jordbruksutskottet som utbildningsutskottet påpekar att det på vissa områden, t.ex. forskningen, numera framläggs en proposition vart tredje år och att riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna successivt skall gå över till en treårig budgetcykel. I yttrandena erinras vidare om att det av bestämmelserna i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 § riksdagsordningen endast framgår att utskott skall avge betänkande över viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången av kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes. Beredningsskyldig- heten kan därför enligt de båda utskotten inte ges någon annan och vidare innebörd än att det som minimikrav åligger utskotten att i betänkandet — med eller utan motivering — föreslå ett visst ställnings- tagande till motionen från riksdagens sida.

Jordbruksutskottet framhåller därutöver att 4 kap. 9 § riksdagsord- ningen kan tolkas som att kammaren har det yttersta ansvaret för beredningen i ett visst ärende. Av bestämmelsen framgår att en minori- tet i kammaren kan besluta att ärendet återförvisas till utskottet för ytterligare beredning. Emellertid har metoden med förenklad hante- ring tillämpats av utbildningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av jordbruksutskottet sedan riksmötet 1990/91. I yttrandet sägs att något yrkande om återförvisning veterligen ej har framställts i anslutning till behandlingen av betänkanden med förenklad motionsbehandling.

1990/91:KU47

.3

Utskottets bedömning

199O/91:KU47

Föreskrifter om att ärenden som väcks av regeringen eller riksdagsle- damot före avgörandet skall beredas av utskott finns i 4 kap. 3 § regeringsformen och 4 kap. 1 § riksdagsordningen. Som framhålls i jordbruks- och utbildningsutskottens yttranden kan ur dessa bestäm- melser inte utläsas annan formell skyldighet för utskotten än att före avgörandet i kammaren avge förslag till beslut i de väckta ärendena. Enligt utskottet strider därför det av jordbruks- och utbildningsutskot- ten tillämpade förfarandet från formella utgångspunkter inte mot dessa bestämmelser. Det bör i sammanhanget nämnas att konstitutionsut- skottet tidigare ställt sig positivt till att utskotten överväger en ordning med tördjupad motionsprövning vart tredje år. I betänkande KU 1987/88:43 behandlade utskottet vissa frågor rörande budgetbehand- lingen i riksdagen. Utskottet uttalade i det sammanhanget följande:

Oberoende av försöksverksamhetens utveckling finns det enligt utskot- tets uppfattning anledning för utskotten att överväga om det inte vore en lämplig ordning att ett visst myndighets- eller frågeområde gavs en mer djupgående behandling en gång per valperiod. Det kan men behöver inte ske i anslutning till en större proposition på området. Under de år då fördjupad behandling inte äger rum blir det då i många fal! naturligt att utskotten i sin motionsbehandling hänvisar till den beredning som kommer att ske senare. I insikt om detta kan det tänkas att ledamöterna då avstår från att motionera på områden där ingen fördjupad behandling skall äga rum ett visst år.

Utskottet vill emellertid betona den centrala roll som ärendebered- ningen spelar i riksdagsarbetet. Det är givetvis ingen acceptabel ord- ning om omfattningen av beredningen av ett ärende i realiteten kommer att bestämmas av det berörda utskottets arbetsbelastning. Utskottet föreslår därför i detta betänkande vissa ändringar i 4 kap. riksdagsordningen beträffande ärendefördelningen mellan utskotten i syfte att minska belastningen på ett av de mest arbetstyngda utskotten, jordbruksutskottet. Det bör i sammanhanget erinras om att den av tal- manskonferensen tillsatta riksdagsutredningen har som en av sina främsta uppgifter att överväga utskottens roll i budgetprocessen. I samband härmed kan utredningen komma att lägga förslag till mera omfattande ändringar i utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten.

Mot bakgrund av det anföra avstyrks motion 1990/91 :K314.

Motionerna

1 motion K308 av Uars Tobisson m.fl. (m, fp, c) förordas en överföring av ärenden rörande kreditväsendet från näringsutskottet till finansut- skottet. I motionen påpekas att de finansiella marknaderna i Sverige tinder senare år genomgått stora förändringar Utvecklingen av en mera rnångfasetterad finanssektor inskärper enligt motionärerna ange- lägenheten av en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i

riksdagen. Till finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken — penning- och statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken och riksgäldskontoret. Det naturliga är enligt motionen att villkoren för banker och försäkringsbolag, mellan vilka en tydlig branschglid- ning förekommer, hanteras av samma riksdagsorgan, som bestämmer ramarna för deras verksamhet. För en överföring till finansutskottet talar också principen att utskottsindelningen så långt möjligt bör överensstämma med departementsorganisationen.

Överförande av ärenden angående kreditupplysning och inkasso- verksamhet från näringsutskottet till lagutskottet föreslås i motion K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp). Enligt motionä- rernas mening finns ett mycket nära samband mellan inkassso- och kreditupplysningslagstiftningen och lagutskottets beredningsområde. Inkassoverksamheten är förstadiet i indrivningsförfarandet. Utöver det organisatoriska sambandet mellan inkassolagstiftningen och reglerna om indrivningsåtgärder är det enligt motionen också så att förutsätt- ningarna för att bedriva en effektiv inkassoverksamhet har direkt betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndigheten. När det gäller kreditupplysningen är sambandet med lagutskottets beredningsområde inte lika påtagligt. Enligt motionen bör det emeller- tid framhållas att reglerna för kreditupplysning har betydelse för kreditgivarnas ställningstagande om de skall bevilja enskilda borgenä- rer krediter.

Inrättande av ett särskilt miljöutskott i riksdagen föreslås i tre motioner. I motion K310 av Annika Ahnberg och Rolf L Nilson (båda v) erinras om att miljöfrågorna starkt bidragit till att arbetsbelastning- en och tidsåtgången ökat i jordbruksutskottet. Den dramatiska ökning- en av arbetsbelastningen i jordbruksutskottet har enligt motionärerna iett till flera negativa effekter; utskottet har små möjligheter att för- djupa sig i viktiga frågor, de får vänta länge på behandling som dessutom ofta blir summarisk. Jordbruksutskottets arbetsbelastning an- förs även i motion K319 av Hans Leghammar m.fl. (alla mp) som ett motiv för inrättande av ett särskilt miljöutskott. Ett sådant behövs enligt motionen också för att något utskott skall få det samlade ansvaret för miljöfrågorna. I motion K309 av Margit Gennser (m) föreslås att jordbruksfrågorna överförs till näringsutskottet och att jordbruksutskottet därigenom omvandlas till ett miljöutskott. Förslaget motiveras med att de flesta frågor gällande näringsprinciper och nä- ringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar. Det kan enligt motionären därför knappast vara rationellt att jordbrukets näringsförhållanden behandlas i ett speciellt utskott.

1990,9 EKU47

Förslaget om överföring av ärenden rörande kreditväsendet från nä- ringsutskottet får starkt stöd i finansutskottets yttrande 1990/91 :FiU3y. Enligt finansutskottets mening är det en allvarlig brist att frågor som utgör förutsättningen för en väl fungerande kreditmarknad inte får en sammanhållen behandling i riksdagen. I yttrandet sägs dock all om

1990/91:K(J47

konstitutionsutskottet inte finner anledning att omedelbart föreslå riks- dagen förändringar i enlighet med vad utskottet förordar kan en lämplig ordning vara att överlämna frågan till den av talmanskonferen- sen tillsatta riksdagsutredningen.

Näringsutskottet anför för sin del (1990/91 :NU4y) att dess erfarenhet är att den gällande ärendefördelningen inte har förorsakat några pro- blem. Näringsutskottet anser heller inte att motionärernas argument rörande önskvärdheten av överensstämmelse mellan utskotts- och de- partementsindelningarna väger tungt. I ärenden om bank- och fondvä- sendet, som ofta gäller lagstiftning, har regelmässigt förekommit ett nära samarbete mellan utskottets kansli och finansdepartementet. Be- handlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvantitativt en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalitativt har dessa ärenden enligt näringsutskottets uppfattning en naturlig plats inom dess beredningsområde. Materiellt gäller de i stor utsträckning förutsättningarna för företagens finansiering, ett centralt näringspoli- tiskt tema.

Näringsutskottet har också invändningar mot förslaget om överfö- rande av kreditupplysnings- och inkassolagstiftning till lagutskottet. Med anledning av vad som anförts i motionen påpekar näringsutskottet bl.a. att begreppet verksamhetsområde inte är entydigt. Med samma rätt som motionärerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indriv- ni ngsverksam het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig reglering betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas av ett utskott, lagutskottet stöder däremot motionsförslaget och påpe- kar bl.a. (LU3y) att det från årsskiftet 1991 — 1992 kommer att finnas ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksamheten och kronofogdemyndigheternas arbete.

Jordbruksutskottet finner (JoU5y) att det finns skäl som tatar både för och emot ett inrättande av ett särskilt miljöutskott. Miljöfrågor handiäggs i en rad utskott. En ökad samordning skulle inenbära vissa fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer internationella till sin karaktär talar också enligt jordbruksutskottet för ett mer specialise- rat utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. den aspekten på miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle fa en mycket hög arbetsbelastning. Vidare bör det enligt jordbruksutskottet nämnas att det inom miljöpolitiken för närvarande finns en strävan att decen- tralisera ansvaret för miljöfrågorna och integrera miljöarbetet i olika sektorer. Sektorisering och decentralisering bör givetvis innebära att miljöfrågorna behandlas inom hela utskottsorganisationen.

Frågan om en omorganisation bör enligt jordbruksutskottet bedömas i både ett kortare och ett längre perspektiv. Utskottet kan på något eller några års sikt tänka sig en mer genomgripande omorganisation som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks- frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Jordbruksutskottet föreslår att en utredning görs om en mer genomgripande omorganisation i 6

enlighet med dessa synpunkter. I en sådan utredning bör också beho- vet av eventuella ändringar i övrigt i utskottsorganisationen kunna närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste dock enligt jordbruksutskottet vissa ändringar i ärendefördelningen genom- föras med verkan redan fr.o.m. nästa mandatperiod och senast vid årsskiftet 1991-1992. Utskottet lämnar ett förslag till sådan omfördel- ning. Förslaget innebär att jordbruksutskottet behåller ansvaret för de areella näringarna jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske, vilka samtliga har betydelse för hushållningen med naturresurser m.m. I gengäld renodlas huvudämnet miljövård genom att några väl avgrän- sade delområden överlämnas till andra utskott. Gemensamt för dessa är att de har nära samband med industriella frågor och i viss mån även räddningstjänstfrågor resp, bebyggelseplanering.

Utskottets bedömning

Ärendefördelningen mellan utskotten sker sedan 1971 i huvudsak enligt fackutskottsprincipen, dvs. ärenden inom ett och samma ämnes- område bereds av samma utskott, oavsett om de är lagärenden eller anslagsärenden. En strävan har också varit att i möjligaste mån låta utskottsindelningen överensstämma med departementsindelningen. Som framgår av yttrandena över de aktuella motionerna uppstår vid tillämpningen av dessa grundprinciper en rad gränsdragningsproblem. Som tidigare framhållits kan riksdagsutredningen komma att på ett mera övergripande sätt behandla hela frågan om vilka utskott som skall finnas och hur ärendefördelningen mellan dem skall vara. Ut- skottet är mot denna bakgrund inte nu berett att föreslå förändringar av det slag som förordas i motionerna K308, K309, K310, K312 och K319. Motionerna avstyrks.

Utskottet har emellertid efter hörande av berörda utskott beslutat förorda en viss omfördelning av ärendegrupper från jordbruksutskottet till andra utskott. Förslaget som innefattar ändringar i tilläggsbestäm- melserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10, 4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 till riksdagsord- ningen innebär att jordförvärvslagstiftning, vattenrätt, rennäringsfrågor och ärenden rörande kommunal avfallshantering överförs till bostads- utskottets beredningsområde. Till näringsutskottet förs, på sätt som skett bl.a. under innevarande år, frågor rörande återvinning av avfalls- produkter.

Ärenden rörande strålskydd och kemikaliekontroll förs enligt ut- skottets förslag till försvarsutskottet, ärenden rörande livsmedelskon- troll till lagutskottet och de utbildnings- och forskningsfrågor som tidigare handlagts av jordbruksutskottet till utbildningsutskottet. Då även utbildningsutskottet är mycket arbetstyngt föreslås att detta ut- skott i sin tur avlastas genom att foikbildningsfrågor överflyttas där- ifrån till kulturutskottet.

Förslaget är baserat på vad jordbruksutskottet förordat. Det stöds av de berörda utskotten, vilket framgår av de bifogade yttrandena 1990/91 :LU4y, 1990/91 :FöU4y, 1990/91 :KrU8y, 1990/91 :UbU4y, 7

1990/91 :NU13y samt 1990/91 :BoU5y. Ändringarna i ärendefördelning-

1990/91:KU47

en föreslås träda i kraft den 1 oktober och tillämpas på ärenden som väcks efter denna tidpunkt. I förslaget till ändring i riksdagsordningen ingår också vissa redaktionella förändringar av tilläggsbestämmelsen 4.6.7 rörande försvarsutskottets beredningsområde.

Motionerna

1 motion K302 av Martin Olsson (c) erinras att riksdagen tidigare beslutat att vid lokalisering av statlig verksamhet skall i första hand skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden komma i fråga. Som en följd av riksdagsbehandlingen av frågan om skolverkets lokalisering föreslås i motionen att riksdagen uttalar att det för regional- och arbetsmarknadspolitiken ansvariga utskottet alltid skall beredas möjlighet att yttra sig i frågor om lokalisering av statlig verksamhet.

Namnet på ett riksdagsutskott bör enligt motion K307 av Görel Bohlin (m) vara sådant att allmänheten förstår vad utskottet sysslar med. I motionen föreslås därför att trafikutskottets namn ändras till kommun ikationsutskottet.

Yttranden från arbetsmarknads- och trafikutskotten

Arbetsmarknadsutskottet utgår i yttrandet 1990/91 :AU3y när det gäller frågan om beredningen av ärenden rörande lokaliserings- och omlokali- seringsärenden ifrån att de uttalanden som utskottet gjort om princi- perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden av detta slag.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det naturligtvis av värde om fackutskottens beredning tillförs arbetsmarknads- och perso- nalpolitiska synpunkter på bestämda lokaliseringsförslag. Den ordning som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott fatt bedöma frågan om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det emellertid enligt arbetsmarknadsutskottet inte tillräckliga skäl att frångå.

Trafikutskottet erinrar (1990/91:TU3y) om att frågan om byle av uiskoitbeteckning tidigare behandlats vid ett flertal tillfällen och av- styrkts av konstitutionsutskottet. Senast skedde det våren 1986. Trafik- utskottet är för sin del för närvarande inte berett föreslå att benäm- ningen på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsut- skottet avstyrker den nu aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till vad som anförts av arbetsmarknads- och trafikut- skotten avstyrks motionerna K302 och K307.

1990/9 l:KU47

1990/91:KU47

Utskottet hemställer

1. beträffande beredningsförfarandet

att riksdagen avslår motion 199O/91:K314,

2. beträffande ärendefördelningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91 :K308, 1990/91 :K309, 1990/91:K310, 1990/91 :K312 och 1990/91 :K319 an- tar det i bilaga 1 införda förslaget till lag om ändring i riksdags- ordningen,

3. beträffande beredning av lokaliseringsärenden

att riksdagen avslår motion 1990/91 :K302,

4. beträffande utskottsbeteckning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K307.

Stockholm den 30 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Frigge- bo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kind- bom (c), Bo Hammar (v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp), Kaj Larsson (s) och Claes Roxbergh (mp).

Särskilt yttrande

Claes Roxbergh (mp) anför:

1 motion 1990/91:K319 har miljöpartiet de gröna begärt att talmans- konferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan utskotten. En ut- gångspunkt för utredningsarbetet bör vara att ett miljöutskott med huvudansvaret för miljöfrågorna inrättas. Den av talmanskonferensen tillsatta riksdagsutredningen kan enligt sina direktiv komma att ta upp frågan om utskottsindelningen. Jag utgår ifrån att så sker och att utredningsarbetet bedrivs med beaktande av vad som anförts i motio- nen.

Den förändring av ärendefördelningen som föreslås i detta betänkan- de syftar till att redan under nästa riksmöte åstadkomma lättnader i jordbruksutskottets arbetsbelastning. Jag har inte velat motsätta mig detta förslag, även om det i vissa delar innebär att ansvaret för miljöfrågornas beredning i riksdagen delas upp ytterligare på olika utskott. Jordbruksutskottet har blivit ett mycket hårt arbetsbelastat

utskott, vilket har inneburit att det sällan fatt tid för en djupare samlad bedömning av olika miljöproblem. Åtgärder måste därför vidtas som far omedelbar effekt på utskottets arbetssituation.

Den förändring som nu föreslås bör dock betraktas som temporär i avvaktan på ett förslag från riksdagsutredningen rörande den framtida utskottsorganisationen. Ett sådant förslag bör innefatta inrättandet av ett miljöutskott. Lika självklart som det i dag är att vi har ett finansut- skott som är huvudansvarigt för finanspolitiken trots att alla utskotten bereder budgetfrågor, eller att konstitutionsutskottet har huvudansvaret för riksdagsfrågor som berör alla utskott, lika självklart borde det vara att det finns ett miljöutskott som far huvudansvaret för miljöfrågorna.

1990/9LKU47

10 Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10,

4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 skall ha följande lydelse.

1990/91:KU47

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

4j

Lagutskottet skali bereda ären- den rörande äktenskaps-, föräld- ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till före- skrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat ut- skotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäk- ringsavtalsrätt, bolags- och före- ningsrätt med undantag för bo- stadsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, inter- nationell privaträtt samt lagstift- ning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Ut- skottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd, patent- och registreringsväsendet samt utsök- ningsväsendet.

4.i

Försvarsutskottet skall bereda ärenden om militärt försvar, civil- försvar och fredstida räddnings- tjänst, ekonomiskt försvar, psykolo- giskt försvar, kommunal beredskap och vapenfri tjänst samt frågor om samordning inom totalförsvaret.

4.,

Kulturutskottet skall bereda ärenden som rör allmänna kul- tur- och bildningsändamål, ung- domsverksamhet, internationellt kulturellt samarbete samt idrotts- och friluftsverksamhet. Det skall även bereda kyrkofrågor och ärenden om radio och television i den mån de icke tillhör konstitu- tionsutskottets beredning.

Föreslagen lydelse

.5

Lagutskottet skall bereda ären- den rörande äktenskaps-, föräld- ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till före- skrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat ut- skotts beredning. Det skali vidare bereda ärenden som gäller försäk- ringsavtalsrätt, bolags- och före- ningsrätt med undantag för bo- stadsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, inter- nationell privaträtt samt lagstift- ning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Ut- skottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd och livsme- delskontroll, patent- och registre- ringsväsendet samt utsökningsvä- sendet.

Försvarsutskottet skall bereda ärenden om den militära och — i den mån sådana ärenden inte till- hör något annat utskotts beredning — den civila delen av totalförsvar- et samt ärenden om samordning- en inom totalförsvaret. Det skall även bereda ärenden om freds rädd- ningstjänst, strålskydd, kemikalie- kontroll och kustbevakningen.

U0

Kulturutskottet skall bereda ärenden som rör allmänna kul- tur- och bildningsändamål, folk- bildning, ungdomsverksamhet, in- ternationellt kulturellt samarbete samt idrotts- och friluftsverksam- het. Det skall även bereda kyrko- frågor och ärenden om radio och television i den mån de icke till- hör konstitutionsutskottets bered- ning.

4.6.11 Utbildningsutskottet skall bere- da ärenden om högre utbildning och forskning, skolväsendet och vuxenutbildning.

Utbildningsutskottet skall bere- da ärenden om högre utbildning och forskning samt skolväsendet.

1990/91:KU47

Bilaga 1

4.6.13 Jordbruksutskottet skall bereda ärenden om jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt, fiske och vattenrätt. Det skall även bereda ärenden om naturvård samt ären- den om miljövård i övrigt som icke tillhör annat utskotts bered- ning

Jordbruksutskottet skall bereda ärenden om jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och fiske. Det skall även bereda ärenden om naturvård samt ärenden om mil- jövård i övrigt som icke tillhör annat utskotts beredning.

4.6.16 Bostadsutskottet skall bereda ärenden om bostadspolitiken, hy- ra, bostadsrätt, tomträtt, bebyggel- seplanläggning, byggnadsväsendet, fysisk planering, expropriation, fastighetsbildning och lantmäteri- väsendet. Det skall även bereda ärenden om länsförvaltningen och rikets administrativa indelning samt sådana kommunfrågor som icke tillhör något annat utskotts beredning.

Bostadsutskottet skall bereda ärenden om bostadspolitiken, hy- ra, bostadsrätt, tomträtt, vatten- rätt, bebyggelseplanläggning, bygg- nadsväsendet, fysisk planering, ex- propriation, fastighetsbildning och lantmäteriväsendet. Det skall även bereda ärenden om rennä- ringen, länsförvaltningen och ri- kets administrativa indelning samt sådana kommunfrågor som icke tillhör något annat utskotts bered- ning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse av tilläggsbestäm- melserna 4.6.5 och 4.6.16 1689:1058.

12 Jordbruksutskottets yttrande

1990/9 l:JoU5y

1990/9EKU47

Bilaga 2

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda jord- bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över motioner om ärendeför- delningen och beredningsordningen inom riksdagens utskott. De mo- tioner som närmast berör jordbruksutskottet är K310 (v) och K319 (mp) om inrättande av ett miljöutskott, K309 (m) om omorganisation av jordbruksutskottet till ett miljöutskott m.m. samt K314 (m) och K316 (m) om det s.k. beredningstvånget.

Utskottet

Enligt jordbruksutskottets mening är det angeläget att det förs en konstruktiv diskussion inte bara om enskilda utskotts arbetssituation utan också om utvecklingen i stort när det gäller riksdagens arbetsbe- lastning och vilka krav som bör ställas i fråga om riksdagens arbetsme- toder och dess roll i den politiska processen. Ett av de akuta proble- men för riksdagen och dess utskott är det starkt ökande antalet motioner. Huvuddelen av de bestämmelser som i dag reglerar riksdag- ens arbetsformer, inkl, beredningsskyldigheten, tillkom i början av 1970-talet. Sedan dess har riksdagsarbetet ökat väsentligt i omfattning och intensitet. År 1973 t.ex. uppgick totala antalet motionsyrkanden till ca 3 600. Vid riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483 motionsyrkanden, varav 8 755 under allmänna motionstiden 1990. Därmed kan det sägas att villkoren för riksdagsarbetet radikalt föränd- rats. Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att arbetsmetoder och organisation måste anpassas efter den förändrade situationen. Som närmare redovisas i det följande har den ökande arbetsbelastningen fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Det är därför önskvärt att riksdagen inför den nya mandatperioden anpassar organisation och arbetsmetoder för att arbetsuppgifterna skall kunna lösas på ett till- fredsställande sätt. En lösning för utskottens del kan vara att vidareut- veckla systemet med förenklad behandling och successivt gå över till treårsintervaller enligt de riktlinjer som redan beslutats för budgetpro- cessen. På längre sikt måste det emellertid också ifrågasättas om det i alla avseenden är positivt att riksdagen vid varje riksmöte har att ta ställning till 8 000—9 000 motionsyrkanden under allmänna motions- 13

tiden och ytterligare några tusental följdmotioner. Det stora antalet

motioner tyder visserligen på en hög politisk aktivitet, men det kan inte utan vidare påstås att det omfattande och tidskrävande motionsar- betet leder till en fördjupad demokrati eller till en bättre beslutsgång för riksdagen och statsmakterna i övrigt. Många motioner avser för övrigt detaljfrågor som enligt tidigare riksdagsbeslut delegerats till regeringen eller en viss myndighet. En stor del av motionerna väcks med huvudsyftet att göra någon form av politisk markering och inte för att åstadkomma några preciserade insatser från statsmakternas sida. Ofta upprepas motioner år från år och ibland även inom loppet av samma riksmöte. Bestämmelserna om den s.k. beredningsskyldigheten tar emellertid ingen hänsyn till dessa förhållanden.

För många utskott innebär den höga motionsbelastningen att man tvingas ägna en stor del av sina resurser åt rutinmässig behandling av ständigt återkommande motionsfrågor och hindras från att utöva ett mer aktivt kontroll- och uppföljningsarbete inom ämnesområdet. Den begränsade resurs som utgörs av utskottets sammanträdestid är numera otillräcklig i förhållande till arbetsvolymen. Sammanträdestiden kan av flera skäl inte ökas i den omfattning som vore önskvärt; bl.a. sätter gällande bestämmelser i riksdagsordningen gränser för utskottens möj- ligheter att sammanträda. Dessutom bör det framhållas att riksdagens ledamöter har berättigade önskemål att ägna en del av sin arbetstid åt kontakter utanför riksdagen. Parallellt med den ökande arbetsbelast- ningen har allmänhetens och massmedias intresse under det senaste decenniet alltmer fokuserats på utskottens verksamhet. Detta visar sig inte minst genom att olika intresseorganisationer gentemot utskotten bedriver en aktiv verksamhet i form av skrivelser och önskemål om uppvaktningar m.m. Jordbruksutskottets egna erfarenheter tyder på att den ökade arbetsbelastningen gör det allt svårare att möta kraven på en mer utåtriktad verksamhet i form av t.ex. uppvaktningar och utfråg- ningar. Den stora arbetsbelastningen försvårar även den viktiga kon- taktverksamhet som består i studieresor och myndighetsbesök inom landet. Denna utveckling är enligt utskottets mening olycklig och måste motverkas.

Utskottet återkommer i det följande med mer preciserade förslag när det gäller ändringar i utskottets ansvarsområde m.m.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.13 till riksdagsordningen skall jord- bruksutskottet bereda ärenden om jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnä- ring, jakt, fiske och vattenrätt. Det skall även bereda ärenden om naturvård samt ärenden om miljövård i övrigt som icke tillhör annat utskotts beredning.

Det bör framhållas att bestämmelsen endast anger huvudområdena inom utskottets ämnesområde. I utskottets interna arbetsordning har, delvis som en följd av den ökande arbetsbelastningen, ämnesgrupperna successivt specificerats och utökats. I huvudämnet jordbruk ingår sålunda t.ex. rennäring och jordförvärvslagstiftning m.m. Som friståen-

1990/91:KU47

Bilaga 2

de ämnesgrupper behandlas vidare livsmedelskontroll inkl, dricksvat- tenkontrollen, djurskydd, växtskydd samt forskning och utbildning inom i princip hela beredningsområdet. Under huvudrubriken miljö- vård förekommer ett stort antal undergrupper, såsom lagstiftning och administration, vatten- och luftvård, buller, kemikaliekontroll, strål- skydd, avfallshantering och internationella miljöfrågor. Vidare ansva- rar utskottet för två ganska omfattande bilagor i budgetpropositionen, nämligen nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) och fjortonde huvudtiteln (miljödepartementet).

Utskottet har med biträde av riksdagens utredningstjänst inhämtat uppgifter om den totala arbetsbelastningen i riksdagen och dess fördel- ning mellan utskotten under riksmötena 1987/88, 1988/89 och 1989/90. Dessa uppgifter redovisas i underbilaga 2 till detta yttrande. Uppgifter- na omfattar antalet yrkanden/hemställanspunkter i propositioner, följd- motioner och fristående motioner och ger således i första hand en bild av den kvantitativa arbetsbelastningen för varje utskott. Utredningen visar tydligt att jordbruksutskottet de två senaste riksmötena haft den största arbetsbelastningen av samtliga utskott. Under riksmötet 1988/89 tilldelades utskottet propositioner och motioner med sammanlagt 1 607 yrkanden av totalt 11 724 yrkanden. Under riksmötet 1989/90 var motsvarande siffror 1 783 yrkanden av totalt 14 135 yrkanden. Med undantag av utbildningsutskottet uppvisar samtliga övriga utskott siffror som ligger åtskilligt lägre. Jordbruksutskottets andel av den totala arbetsbelastningen i riksdagen har under hela den angivna treårsperioden varit som högst 13,7 % och som lägst 12,6 %.

Även i ett längre tidsperspektiv kan det konstateras att utskottets arbetsbelastning successivt ökat. Ökningen har varit särskilt märkbar fr.o.m. riksmötet 1987/88. Miljöfrågornas ökande betydelse i samhället och tillkomsten av ett miljödepartement (ursprungligen miljö- och energidepartement) är givetvis några av de faktorer som bidragit till den ökade arbetsbördan för utskottet. När det gäller fristående motio- ner har utvecklingen varit dramatisk. Under en femårsperiod har antalet motioner ungefär fördubblats. De senaste tre åren (varmed avses allmänna motionstiden 1989, 1990 och 1991) har utskottet tillde- lats 358—451 motioner med 857—1 236 yrkanden. Den lägre siffran hänför sig till allmänna motionstiden 1991. Den minskning som kan konstateras i år jämfört med de två föregående åren avser så gott som uteslutande miljömotioner. Detta sammanhänger med att regeringen aviserat en omfattande miljöpolitisk proposition som framläggs endast några veckor efter utgången av allmänna motionstiden. Detta ärende blir med stor sannolikhet utskottets hittills mest omfattande ärende. Antalet motionsyrkanden t.ex. som skall behandlas i samband med propositionen uppgår till ca 900. Detta överstiger den genomsnittliga arbetsbelastningen för ett utskott under ett helt riksmöte.

Även antalet reservationer till utskottets betänkanden stiger i snabb takt. Vid riksmötet 1981/82 svarade jordbruksutskottet för 63 reserva- tioner. Motsvarande siffra för riksmötet 1989/90 var 397. Antalet reservationer har således mer än sexdubblats under 1980-talet.

1990/91:KU47

Bilaga 2

15 Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka att tillgängliga statistiska uppgifter lätt kan ge missvisande resultat om man endast räknar antalet motioner och bortser från det totala antalet yrkanden i motionerna. Under allmänna motionstiden 1990 innehöll de då väckta 3 761 motionerna sammanlagt 8 755 yrkanden. Jordbruksutskottet tilldelades härav 1 192 yrkanden. Detta motsvarar 13,6 % av samtliga yrkanden. I förhållande till den teoretiska genomsnittsbelastningen om 6,25 % har således utskottet mer än dubbelt så hög motionsbelastning som medelvärdet anger. Dessa siffror beskriver på ett mer rättvisande sätt utskottets arbetsbelastning och andel av totalantalet motioner. Det bör tilläggas att motioner som innehåller ett stort antal yrkanden kräver en extra stor arbetsinsats i form av administrativt merarbete m.m.

I en teoretisk beräkningsmodell med en absolut jämn arbetsfördel- ning skall som nyss antytts varje utskott erhålla en sextondei av alla motioner, eller 6,25 %. Aven om vissa avvikelser härifrån av olika skäl måste förekomma är det enligt utskottets mening uppenbart att arbets- bördan i nu berört hänseende är ytterst ojämnt fördelad mellan utskotten. Som exempel på den ojämna arbetsfördelningen kan näm- nas att de två i motionshänseende mest arbetsbelastade utskotten, nämligen jordbruksutskottet och utbildningsutskottet, tillsammans er- håller mer än en femtedel av det totala antalet fristående motioner och en fjärdedel av samtliga yrkanden. Jämfört med det utskott som vid allmänna motionstiden 1990 tilldelades lägst antal motionsyrkanden har jordbruksutskottet mer än åtta gånger så hög arbetsbelastning. På grund av den ojämna arbetsfördelningen finns en uppenbar risk att ambitionsnivån i beredningsarbetet måste anpassas efter vederbörande utskotts arbetsbelastning och inte, vilket vore naturligare, efter varje motions betydelse från saklig eller politisk synpunkt. Detta är givetvis ingen önskvärd utveckling för riksdagsarbetet.

En omständighet som starkt påverkar jordbruksutskottets arbetssi- tuation är att en stor del av ämnesområdet avser frågor som enligt bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen kan delegeras till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I 8 kap. 7 § nämns uttryckligen t.ex. jakt, fiske, djurskydd samt natur- och miljövård. S.k. subdelegation till vederbörande myndighet är mycket vanlig inom utskottets ämnesområde. Inom utskottets beredningsområde finns ett osedvanligt stort antal myndigheter och andra offentligrättsliga organ med kompetens att utfärda detaljföreskrifter i olika ämnen. Här finns till en början åtta centrala myndigheter som i olika lagar getts behörig- het att utfärda generella föreskrifter och allmänna råd inom resp, ansvarsområde (lantbruksstyreisen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, sta- tens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, strålskyddsinstitutet). Bland övriga myndighe- ter m.m. inom utskottets ansvarsområde bör särskilt nämnas Sveriges lantbruksuniversitet. Skogs- och jordbrukets forskningsråd, statens ve- terinärmedicinska anstalt, statens maskinprovningar, statens utsädes- kontroll, statens växtsortnämnd och centrala försöksdjursnämnden. De motioner som remitteras till utskottet berör i stort sett samtliga nu

1990/91:KU47

Bilaga 2

angivna myndighets- och verksamhetsområden. Den omständigheten att riksdagen i lag delegerat beslutanderätten till regeringen eller vederbörande myndighet i en viss fråga har erfarenhetsmässigt inte utgjort någon avhållande faktor beträffande motioner i de frågor som omfattas av riksdagens bemyndigande. Utskottet måste med andra ord bereda åtskilliga motioner som i själva verket tar upp rena myndig- hetsfrågor. I vissa fall kan det t.o.m. hävdas att motioner berör enskil- da förvaltningsärenden som åvilar vederbörande länsstyrelse eller an- nan myndighet; t.ex. frågor om inrättande av specificerade naturreser- vat.

Det torde kunna hävdas att jordbruksutskottet är unikt inom ut- skottsorganisationen när det gäller antalet myndigheter och mångfal- den av detaljföreskrifter med anknytning till utskottets beredningsom- råde.

Det anförda innebär att beredningsarbetet vållar problem av rent kvantitativ karaktär men också att arbetet blir både mödosamt och tidskrävande av den anledningen att det i stor utsträckning måste inriktas på en kontroll av de många gånger omfattande och svåröver- skådliga detaljföreskrifter som kan vara aktuella i varje fråga.

I underbilaga 1 ger utskottet ett antal exempel på motioner som tar upp antingen utpräglade myndighetsfrågor eller frågor om enskilda projekt, frågor som av olika skäl inte kan anses tillhöra riksdagens primära ansvarsområde. Motioner av typen: regler för inseminering av ston, förbud mot tartrazin i livsmedel, förbud mot malakitgrönt i fiskodlingar och gränsvärden för formaldehyd avser visserligen generell normgivning. I dessa fall har riksdagen emellertid i stor enighet delegerat beslutanderätten till de behöriga myndigheterna (i de angivna exemplen: lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och kemikaliein- spektionen). Ett av huvudskälen till att frågor av detta slag anses böra handläggas på myndighetsnivå är givetvis kraven på särskilda och djupgående kunskaper i sådana ämnesområden som t.ex. medicin och veterinärmedicin, kemi, livsmedelshygien, bakteriologi, m.m. När det gäller motioner av typen skydd för naturområdena Merasjoki, Kinner- puska, Gullhögsflon, Kindlaområdet eller inrättande av en uppföd- ningsanläggning för knubbsäl i Nordanstigs kommun krävs bl.a. ingå- ende kunskaper om lokala och regionala förhållanden av skiftande slag. Dessa kunskaper finns i första hand hos statens naturvårdsverk samt berörda länsmyndigheter och kommuner. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka att riksdagens partier i samband med behandlingen av lagstiftningsärenden så gott som aldrig har några invändningar mot de lagbestämmelser som föreskriver att detaljföres- krifter i olika ämnesområden skall meddelas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer.

Utskottet vill vidare framhålla att en noggrann och omsorgsfull saklig beredning i utpräglade myndighetsfrågor rimligtvis kräver att utskottet har ett lika fullständigt beslutsunderlag som de myndigheter som tilldelats uppgiften att behandla samma frågor. En genomläsning av utskottets uppräkning i underbilaga 1 ger omedelbart vid handen att denna behandlingsmetod är praktiskt ogenomförbar med nuvarande 2 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

1990/91:KU47

Bilaga 2

utskottsorganisation. Den kräver i själva verket att utskottens kanslier organiseras mera som statliga myndigheter med betydligt större perso- nal- och utredningsresurser än vad som nu är fallet. Det har dock knappast varit avsikten att riksdagen skulle arbeta på det sätt som nu anges. Riksdagen måste i huvudsak ägna sina resurser åt att behandla mer övergripande frågor om lagstiftning, budgetberedning och de politiska kraven på samhällsutvecklingen i stort. Enligt utskottets mening är det därför ofrånkomligt att utskotten i flertalet detaljfrågor måste avstå från sakbehandling och hänvisa till att beslutanderätten delegerats till regeringen eller vederbörande myndighet. Det bör också framhållas att den ledamot som överväger att väcka motioner i angivna frågor har möjlighet att åstadkomma en snabbare och enklare behand- ling av ämnet genom att ställa en fråga eller interpellation till vederbö- rande statsråd.

Utskottet har givetvis strävat efter att anpassa sina arbetsmetoder och sin arbetsinsats efter den starkt ökande ärendebelastningen. Under riksmötet 1989/90 höll utskottet 50 sammanträden med en total sam- manträdestid av 112,5 timmar. Under samma riksmöte var den totala sammanträdestiden för utskotten 987 timmar. Sammanträdestiden för de olika utskotten varierade mellan som lägst 34 timmar och som högst 112,5 timmar. Medelvärdet är ca 60 timmar (se underbilaga 3). Jordbruksutskottets sammanträdestid överstiger således betydligt de ge- nomsnittliga siffrorna för utskottsorganisationen. Trots det har utskott- et, på grundval främst av erfarenheterna från de tre senaste åren, tvingats konstatera att det i praktiken är omöjligt att upprätthålla en hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den förutsättningen att samtliga eller huvuddelen av de fristående motionerna skall kunna sakbehandlas under varje riksmöte. Arbetsvolymen har därmed i en viss mening blivit ohanterlig. Som utskottet inledningsvis anfört utgör utskottets sammanträdestid av olika skäl en begränsad resurs. Ett av dessa skäl är att riksdagsledamöterna har berättigade önskemål att ägna en del av sin arbetstid åt kontakter utanför riksdagen. Enligt utskottets erfarenheter är den tillgängliga sammanträdestiden numera otillräcklig i förhållande till arbetsvolymen. Som en konsekvens av detta har utskottet tvingats införa ett system som innebär att uppvaktningar och utfrågningar i huvudsak sker utom sammanträde; de förläggs därmed normalt till onsdagar och ofta samtidigt med arbetsplenum i kamma- ren.

Det kan numera enligt utskottets mening ifrågasättas om utskottsor- ganisationen är ändamålsenlig eller över huvud taget inrymmer till- räcklig kapacitet för att varje år bereda de 8 000—9 000 motionsyrkan- den som väcks under allmänna motionstiden. I vart fall kan det påstås att många utskott måste använda en oproportionerligt stor del av sina resurser på rutinmässig motionsbehandling. I olika sammanhang har förordats att riksdagsarbetet bör inriktas mot ett mer aktivt och utveck- lat kontroll- och uppföljningsarbete. De utskott som har en hög arbetsbelastning har dock begränsade möjligheter att med oförändrad arbetsfördelning och oförändrade arbetsmetoder tillgodose dessa önske-

1990/91:KU47

Bilaga 2

mål. Den höga arbetsbelastningen kan också innebära att utskotten får svårt att upprätthålla den värdefulla kontaktverksamhet som äger rum i samband med studieresor och myndighetsbesök m.m. inom landet.

Bl.a. av de skäl som nu redovisats har utskottet beslutat att fr.o.m. innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast en gång under valperioden. I övrigt behandlas motionerna på ett förenklat sätt med en formaliserad motivering som i huvudsak endast anknyter till t.ex. tidigare ställningstaganden och där eventuella reser- vationer ersätts med särskilda yttranden. Även om denna behandlings- metod till stor del framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns det enligt utskottets mening flera andra skäl som talar för att motioner- na behandlas i treårsintervaller. Denna ordning har tidigare förordats av konstitutionsutskottet i ett betänkande om riksdagens arbetsformer (KU 1987/88:43). På vissa områden, t.ex. forskningen, framläggs nume- ra en proposition vart tredje år. När det gäller budgetprocessen har riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna successivt skall gå över till en treårig budgetcykel som bygger på en fördjupad anslagsframställ- ning vart tredje år och som syftar till en resultatorienterad styrning av verksamheten (FiU 1987/88:30). Det viktigaste inslaget i denna bud- getprocess är att en myndighets hela verksamhetsområde skall under- kastas en fördjupad redovisning och prövning vart tredje år. Det är enligt utskottets mening naturligt att framför allt de motioner som berör myndigheternas verksamhet behandlas på motsvarande sätt. Ett annat starkt motiv för den angivna arbetsmetoden är att den möjliggör ett mer selektivt arbetssätt; i stället för att rutinmässigt upprepa argu- menten i regelbundet återkommande frågor kan sammanträdestid och övriga resurser koncentreras till de frågor som av politiska eller sakliga skäl kräver en mer ingående behandling. Som exempel kan nämnas att utskottet under föregående riksmöte gjorde en mycket utförlig behand- ling av motioner om bioteknik och genteknik (1989/90:JoU9). Detta skedde i viss mån på bekostnad av några andra ämnesområden, som till skillnad från genteknikfrågorna behandlats vid flera tidigare tillfäl- len. Under hösten 1990 har utskottet fortsatt att tillämpa denna arbets- metod och gjort en fördjupad behandling av bl.a. frågor om livsme- delskontroll, djurskydd och strålskydd. Även detta har till stor del möjliggjorts av den förenklade hanteringen i vissa övriga ämnesgrup- per som behandlats två eller flera gånger tidigare under innevarande valperiod eller avser frågor som delegerats till viss myndighet.

Vad först beträffar utskottets beredningsarbete i de betänkanden som anges i remitterade motioner vill utskottet ta tillfället i akt att redovisa vilka överväganden som kan ligga bakom ett beslut om förenklad hantering av motioner. Som ovan anförts behandlar utskottet ofta motioner i frågor där beslutanderätten genom delegation och subdele- gation överlämnats till regeringen eller behörig myndighet. Gemen- samt för dessa ärenden är att riksdagen i stor enighet inrättat speciella

1990/91:KU47

Bilaga 2

myndigheter för vissa verksamhetsområden och i lagstiftningen före- skrivit att det ankommer på regeringen eller myndighet som regering- en bestämmer att meddela erforderliga detaljföreskrifter i ett visst ämne. Ett beslut om förenklad hantering kan vidare grundas på det förhållandet att utskottet tidigare under mandatperioden framlagt ett mer utförligt betänkande i ämnet eller att t.ex. en proposition i ämnet förväntas inom en relativt snar framtid och frågan därvid kan bli mer ingående behandlad.

När det gäller t.ex. betänkandet om livsmedelskontrollen (1990/91 :JoU5) har utskottet av flera skäl beslutat om en fördjupad behandling av motioner om importkontroll av livsmedel. Återstående motioner i angivna betänkande, som behandlats på ett förenklat sätt, berör huvudsakligen frågor som i lag delegerats till regeringen eller behörig myndighet, i detta fall statens livsmedelsverk. Vad särskilt beträffar en motion om campylobacter i kyckling vill utskottet fram- hålla att riksdagen i livsmedelslagen (1971:511) föreskrivit att livsmedel som saluhålls ej far ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till människoföda (5 §). För att uppnå denna målsätt- ning har riksdagen i vissa övriga bestämmelser i lagen bemyndigat regeringen resp, livsmedelsverket att meddela olika typer av föreskrif- ter om hanteringen av livsmedel från bl.a. hälsosynpunkt. För tillsyn, undersökning och kontroll av kött gäller särskilt stränga regler. I samband med behandlingen presenterades för utskottet en PM som gav vid handen att frågan om campylobacter i kyckling blivit föremål för stor uppmärksamhet och konkreta åtgärder från berörda myndigheter och forskningsorgans sida och dessutom föranlett frivilliga insatser inom branschen. En motion om campylobacter i kyckling är således ett belysande exempel på en fråga där beslutanderätten delegerats till en viss myndighet och som dessutom förutsätter vissa specialistkunska- per i bl.a. bakteriologi och livsmedelshygien. En annan av de motioner som behandlades på ett förenklat sätt avsåg bl.a. användningen av tartrazin som sötningsmedel i livsmedel. Härvidlag gäller enligt 7 § livsmedelslagen och tillhörande bestämmelser i livsmedelsförordningen att livsmedelsverket far meddela föreskrifter om godkännande av livs- medelstillsatser. Utskottet har kunnat konstatera att livsmedelstillsatsen tartrazin enligt livsmedelsverkets detaljföreskrifter endast godkänts för användning i cocktailkörsbär och vissa alkoholessenser m.m. med en högsta tillåtna halt av 0,2 gram per kg resp. 0,5 gram per liter. Användningen av tartrazin som sötningsmedel kan därför inte anses vara av den digniteten att den bör föranleda något ingripande från riksdagens sida.

Genom de ovan angivna bestämmelserna i livsmedelslagen har riks- dagen således vidtagit erforderliga åtgärder inom sitt primära kun- skaps- och ansvarsområde, nämligen lagstiftningsområdet. Utskottet vill med det anförda inte utesluta att även en delegationsfrå- ga/myndighetsfråga i något fail kan eller bör bli föremål för ett initiativ från riksdagens sida. Normalt bör det dock i ett fall som det förevaran- de vara tillräckligt om det berörda utskottet har tillgång till informa-

1990/91:KU47

Bilaga 2

tion som utvisar att tillsyn och kontroll på myndighetsnivå fungerar i huvudsak enligt riksdagens intentioner och att inga allvarligare pro- blem föreligger från t.ex. folkhälsosynpunkt. Enligt utskottets mening skulle det framstå som motsägelsefullt om riksdagen utan att beakta tidigare riksdagsbeslut om delegation och subdelegation ägnade en alltför stor del av sina resurser åt denna typ av frågor. I övrigt hänvisas till exemplen på detaljfrågor i bilaga 1 och till vad utskottet anfört i föregående avsnitt om riksdagens befattning med olika myndighetsfrå- gor m.m.

När det gäller de formella bestämmelserna om den s.k. berednings- skyldigheten far utskottet anföra följande. I 4 kap. 3 § regeringsformen anges att ärende som väcks av regeringen eller riksdagsledamot före avgörandet bereds av utskott, om ej annat är bestämt i regeringsfor- men. Enligt 4 kap. 1 § riksdagsordningen skall motion för beredning hänvisas till utskott. När dessa bestämmelser tillkom var, som utskottet inledningsvis påpekat, det totala antalet motionsyrkanden i riksdagen ca 3 600. Riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483 motionsyrkan- den.

Några närmare författningsregler om innebörden av utskottens be- redning finns ej. Av ordalydelsen i de ovan angivna bestämmelserna jämfört med 5 kap. 10 § riksdagsordningen kan endast den slutsatsen dras att utskottet skall avge betänkande över en viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången av kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes. Termen "beredningstvång" är således i viss mån missvisande. Någon allmän skyldighet för utskotten att ge berednings- arbetet en viss inriktning eller omfattning kan ej utläsas av bestämmel- serna. Däremot kan bestämmelserna sägas innefatta en rätt för utskot- ten att vid behov erhålla information av statliga myndigheter m.fl. Den verksamhet i utskotten som innefattas i begreppet beredning och som ligger till grund för utskottets ställningstagande till en viss fråga behö- ver för övrigt inte redovisas utåt. Utskottens sammanträden är i prin- cip slutna, dock med undantag för offentliga utskottsutfrågningar. Varje utskott måste på eget ansvar avgöra i vilken utsträckning dess beslut behöver motiveras. Det bör framhållas att det även i betänkan- den som mer utförligt behandlar motioner m.m. förekommer att vissa motioner avstyrks med en formaliserad eller kortfattad motivering eller utan någon motivering. Motioner som (i likhet med motioner om åtgärder mot campylobacter i kyckling och andra myndighetsfrågor på livsmedelskontrollens område) ej tillhör riksdagens primära ansvars- område avstyrks sålunda ibland av det skälet att riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen eller vederbörande myndighet (se t.ex. 1988/89:UbUl). Likaså är det vanligt inom utskottsorganisationen att en viss motion avstyrks enbart med hänvisning till att samma motion behandlats vid ett eller flera tillfällen tidigare. Det förekommer för övrigt inte så sällan att yrkandena i en fristående motion återkommer en eller flera gånger under samma riksmöte antingen som upprepning av en icke behandlad motion eller som följdmotion till en proposition. Som framgår av utskottets redovisning i föregående avsnitt är arbets- metoden med förenklad behandling nödvändig på grund av den höga

1990/9LKU47

Bilaga 2

arbetsbelastningen, men det finns också flera skäl i övrigt som starkt talar för att fristående motioner behandlas i treårsintervaller. Denna arbetsmetod har som nämnts ovan förordats av konstitutionsutskottet (KU 1987/88:43 s. 15), och den ligger dessutom väl i linje med riksdagens beslut om treåriga budgetcykler för de statliga myndigheter- na med en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Från de enskilda motionärernas synpunkt kan det också vara en fördel att veta att en viss fråga normalt prövas tämligen noggrant åtminstone en gång per valperiod. Enligt utskottets mening bör detta kunna uppväga de eventuella nackdelarna med förenklad behandling av samma fråga vid övriga tillfällen under valperioden.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att beredningsskyklighe- ten inte kan ges en annan eller vidare innebörd än att det som ett minimikrav åligger utskotten att i betänkandet — med eller utan motivering — föreslå ett visst ställningstagande till motionen från riksdagens sida. Ett starkt skäl för ett selektivt beredningsarbete är för övrigt också den omständigheten att en stor del av de fristående motionerna väcks med huvudsyftet att göra någon form av politisk markering och inte i första hand för att åstadkomma förändringar i lagstiftningen eller andra specificerade åtgärder från statsmakternas sida. I dessa fall är med andra ord själva väckandet av motionen det primära syftet och utskottsbehandlingen av underordnat intresse. Det bör också framhållas att 4 kap. 9 § riksdagsordningen kan tolkas som att kammaren har det yttersta ansvaret för beredningen av ett visst ärende. Av bestämmelsen framgår att en minoritet i kammaren kan besluta att ärendet återförvisas till utskottet för ytterligare beredning. Emellertid har metoden med förenklad hantering tillämpats av utbild- ningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av jordbruksutskottet sedan riksmötet 1990/91. Något yrkande om återförvisning har utskottet veterligt ej framställts i anslutning till behandlingen av betänkanden med förenklad motionsbehandling. Härmed får det anses att kamma- ren godkänt den ifrågavarande behandlingsmetoden.

Som utskottet anfört i det föregående har arbetsbelastningen i riksda- gen ökat kraftigt, särskilt när det gäller antalet motioner. Den ökade arbetsbelastningen har fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Un- der det senaste decenniet har endast marginella förändringar vidtagits i de bestämmelser som reglerar ärendefördelningen mellan utskotten. Inom regeringskansliet har betydligt större organisatoriska förändring- ar skett. Enligt utskottets mening är det önskvärt att utskottsorganisa- tionen på ett bättre sätt anpassas till den ökade arbetsbelastningen. Frågan om mer genomgripande reformer i detta avseende ligger utan- för utskottets ansvarsområde. Som närmare framgår av det följande har utskottet emellertid förutsatt att den ökade arbetsbelastningen i riksda- gen bör ge anledning till överväganden om ändringar i utskottsorgani- sationen på både längre och kortare sikt.

1990/91:KU47

Bilaga 2

22 Inom utskottet råder stor enighet om att den ohanterliga arbetsvoly- men kräver ändringar i utskottets beredningsområde. Ingående övervä- ganden har gjorts om olika alternativa lösningar. Utskottets arbetsvo- lym är i och för sig av den storleksordningen att det framstår som motiverat att dela utskottet i ett miljöutskott och ett utskott som i huvudsak ansvarar för de areella näringarna jämte djurskydd, livsme- delskontroll och vissa forskningsfrågor m.m. Miljöfrågorna motsvarar redan i dag ca 50 % av utskottets totala arbetsinsats. Det finns anledning att förmoda att dessa frågor under överskådlig framtid kommer att engagera både allmänheten och de politiska organen i en oförminskad eller t.o.m. ökande omfattning. Om miljöskyddskommitt- éns arbete (dir. 1989:32) resulterar i en mer samlad miljölagstiftning (miljöbalk) kommer utskottets ansvarsområde automatiskt att omfatta fler författningar än för närvarande. Till framtidsbilden hör också det faktum att kommande regeringsförslag om EES-avtalet och över huvud taget de europeiska integrationsfrågorna kommer att ställa stora krav på riksdagen och berörda delar av utskottsorganisationen.

Det finns skäl som talar både för och emot inrättandet av ett särskilt miljöutskott. Miljöfrågor — eller närliggande frågor — av skiftande slag handläggs för närvarande i flera utskott, t.ex. utrikesutskottet, socialutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och bostadsutskottet. Arbetsmiljöfrågorna handläggs i arbetsmarknadsutskottet och vissa frå- gor om miljöfarliga transporter liksom räddningstjänstfrågor m.m. behandlas i försvarsutskottet. En ökad samordning skulle givetvis inne- bära vissa fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer interna- tionella till sin karaktär talar också till förmån för ett mer specialiserat utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. dessa aspekter på miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle få en mycket hög arbetsbelastning. Det bör nämnas att det inom miljöpolitiken för närvarande finns en strävan att decentralisera ansvaret för miljöfrågor- na och integrera miljöarbetet i olika sektorer, den s.k. sektorsprinci- pen (se t.ex. direktiven till utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisation—dir. 1990:67). Ett ökat sektorsansvar och en ökande decentralisering kan bidra till att stärka miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Sektorisering och decentralisering bör givetvis också innebä- ra att miljöfrågorna beaktas inom hela utskottsorganisationen. Dessa strävanden bör dock inte i sig utgöra något hinder mot att det inrättas ett utskott som har huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna, varmed utskottet avser främst miljölagstiftningen, miljövårdens organi- sation och skyddet av naturresurserna i stort.

Frågan om en omorganisation av jordbruksutskottet bör bedömas i både ett kortare och längre tidsperspektiv. På längre sikt förutser utskottet en utveckling som innebär att miljö- och naturresursaspekter- na får en ännu större betydelse än i dag. Ökade krav kommer med stor sannolikhet att ställas på hushållningen med naturresurser i ali verksamhet som påverkar naturtillgångarna luft, mark, vatten och ekosystemet i sin helhet. Efter hand som jordbruksnäringen avregleras och marknadsanpassas i enlighet med riksdagens beslut om livsmedels-

1990/9EKU47

Bilaga 2

politiken kan det vidare finnas anledning att behandla denna näring på samma sätt som andra näringar, särskilt när det gäller de näringspo- litiska aspekterna. Det anförda innebär att utskottet på något eller några års sikt kan tänka sig en mer genomgripande omorganisation som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks- frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Så till vida ansluter sig utskottet till synpunkterna i motion K309 men också till motionerna K310 och K.319. I en sådan omorganisation bör det nya, alternativt omorganiserade, utskottet erhålla benämningen miljöutskottet eller någon annan lämplig benämning.

Utskottet föreslår att en utredning görs om en mer genomgripande omorganisation i enlighet med utskottets synpunkter ovan. I en sådan utredning bör också behovet av eventuella ändringar i övrigt av utskottsorganisationen kunna närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste vissa ändringar i ärendefördelningen genomföras med verkan redan fr.o.m. nästa mandatperiod och senast vid årsskiftet 1991-1992. Härvidlag har utskottet beslutat förorda ett alternativ som innebär att utskottet med oförändrad beteckning som jordbruksutskott tills vidare behåller an- svaret för två större block av ärenden: de viktigaste areella näringarna samt de övergripande miljöfrågorna. I enlighet härmed bör ett antal mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott. Gemensamt för dessa ämnesgrupper är att de är relativt väl avgränsade och har vissa beröringspunkter med det mottagande utskottets ämnesområde. I valet av mottagande utskott bör man undvika att flytta problemen med för hög arbetsbelastning från ett utskott till ett annat. Detta kan möjligen på kort sikt utgöra ett hinder mot stora förändringar i jordbruksutskot- tets beredningsområde. Det blir dock en icke oväsentlig lättnad om ärendegrupper motsvarande ca 20 % av antalet fristående motioner överförs till andra utskott.

Utskottets förslag innebär att följande omfördelningar bör göras. Mottagande utskott anges inom parentes.

Rennäringsfrågor (BoU), jordförvärvslagstiftning (BoU), livsmedels- kontroll (LU), utbildning och forskning (UbU), kemikaliekontroll (NU, alternativt FöU), avfallshantering/renhållningslagen (NU, alterna- tivt BoU), strålskydd (NU, alternativt FöU) samt vattenrätt (BoU).

Jordbruksutskottet behåller således ansvaret för de areella näringar- na jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske, vilka samtliga har betydelse för hushållningen med naturresurser m.m. I gengäld renod- las huvudämnet miljövård genom att några väl avgränsade delområden överlämnas. Gemensamt för dessa är att de har nära samband med industriella frågor och i viss mån även räddningstjänstfrågor resp, bebyggelseplaneringsfrågor.

Av ovanstående ämnesgrupper har samtliga utom jordförvärvslag- stiftning och vattenrätt direkt anknytning till vissa anslagspunkter i budgetpropositionen, nionde resp, fjortonde huvudtiteln. Det förutsätts att motsvarande punkter i budgetpropositionen också överförs till det mottagande utskottet.

1990/9l:KU47

Bilaga 2

Stockholm den 14 mars 1991

På jordbruksutskottets vägnar

1990/91:KU47

Bilaga 2

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Dag Ericson (s).

25 Exempel på myndighetsfrågor resp, frågor om enskilda projekt som de senaste åren blivit föremål för motioner vid ett eller flera tillfällen. Det gäller bl.a. frågor som delegerats i lag till en speciell myndighet eller av annan anledning inte kan anses tillhöra riksdagens primära ansvars- område.

Åtgärder mot rotsnurr hos barrträdsplantor, förbud mot malakit- grönt i fiskodlingar, krav att nätmaskorna i torsknät ej understiger 10 cm, krav att kalvar och grisar skall ha di eller mjölk/mjölkersättning upp till 10 resp. 6 veckors ålder, krav att kalvar och grisar för vidare uppfödning ej får sammanföras från mer än tre ursprungsbesättningar, rätt för alla grisar att vistas ute och böka i jorden, krav att kalvar och grisar för vidare uppfödning ej far transporteras längre sträckor än 50 km, regler för inseminering av ston, datummärkning av chokladpro- dukter, åtgärder mot campylobacter i kyckling, krav att naturfräm- mande konserveringsmedel skall avskaffas inom två år, krav att gamla konserveringsmetoder återinförs, förbud mot tartrazin som sötningsme- del, förbud mot aluminiumsulfat i vattenreningsverken, krav att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporte- ringen till länsstyrelserna om analysresultat av dricksvatten i kommu- nen, gränsvärden för formaldehyd, åtgärder mot användning av PCB, PVC, toxafen, dioxiner och dibensofuraner, förbud mot nonylfenol, trikloretan och miljöfarliga tensider, regler för företagare över 55 år i kylbranschen, användning av kvicksilver inom kloralkaliindustrin, be- gränsning av utsläppen från krematorierna, forskning om vattendra- gen, forskning om getnäringen, etablera en ekologisk forskningsstation vid Laisälven, krav att deponigas skall utvinnas och utvinningen vara genomförd inom ett år från riksdagens beslut, förbud mot avfackling av deponigas, krav att lakvatten från avfallstippar skall tas om hand i anslutning till tippen, krav på speciell bevakning av de tippar som innehåller aska och slagg från sopeldning, krav att källsorterade sopor som kan komposteras återförs till odlingsmark, uppförande av renings- verk vid Tagenetippen som pilotprojekt, inrätta en besöksanläggning vid Tåkern, inrätta vissa marina reservat, återställa den ursprungliga miljön i Merasjoki och Kinnerpuska, inrätta en forsknings- och upp- födningsanläggning för knubbsäl i Blekinge, inrätta en uppfödningsan- läggning för vikare i Nordanstigs kommun, skydd för myr- och våt- marksområdena Tönningflon och Gullhögsflon, inrätta naturreservat i Kindlaområdet, bidrag till vargstängsel, förbud mot pilbågsjakt, förbud mot blyhagel. Ytterligare exempel kan anföras.

1990/91:KU47

Underbilaga 1

1990/91:KU47

Underbilaga 2

o r-

r\

8 IO

Os

g

co

o- OJ

IO,

©

O' r-

■*r oj

OJ

CO

oj

o-

o ©

•— l/~, O 1 — — OJ

10 o r-

CO CO © tu OJ

CO

OC

OJ

CO

o>

OJ

©

OJ

io

©

Os

V)

cO

io

©

r-,

CO

Os

ro,

s

OJ

OJ

o,

co

CO

oc

OJ

&

OJ

OJ

—'

•^r

OJ

to,

r-

CO

o>

oc

co

O'

oc

oc

CO

Ch

©

io,

TF

CO

©

»—■

o

«O)

OJ

OJ

S©

io.

■^r

O-

oc

CO

CO

o>

oc

co io, rt r- rj- — co r-

o o co 'Tt — C*'. — o)

o- © — c

10 OJ »O, OJ OC

r- K', — os OJ rt o — OJ

r~ ©

OJ co

OJ »O

lO CO

s

oj

lo m O' o-

oj co r- c-

— — rf

3 O rr, oj o,

OC

co ■'t

Os

CO CO

Os ©

Os Os r— Tt

© LO

'3- -d-

oc

oc

© OJ

Os r- OJ

OJ

IO

OJ

oo

OC IO O- ©

W, Os rt Ö\

© io, OJ IO (

Os «O, CO OC

Motionsyrkanden 353 384 684 318 160 508 226 520 565 376 1 146 825 1 185 525

Totalt (hemställanspunkter

+ motionsyrkanden) 392 510 729 396 178 566 370 579 646 502 1 345 1 013 1 314 687

27 Utskottens sammanträdestider

1987/88

1989190 KU

64.30 FiU

64.00 SkU

54.00 JuU

21.(K)

34.00 LU

42.30 UU

107.00 FöU

44.00 SfU

35. (X)

44.00 SoU

46.00 KrU

44.00 UbU

78.30 TU

42.00 JoU

81.(X)

112.30 NU

74.(X)

AU

72.00 BoU

1 039.00

1990/91:KU47

Underbilaga 3

28 Utbildningsutskottets yttrande

1990/9 l:UbU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionerna 1990/91:K314 och 1990/91:K316 när det gäller förenklad behandling av motioner.

1990/91:KU47

Bilaga 3

Utskottet

Utbildningsutskottet skall bereda ärenden om

-högre utbildning och forskning: universitet, högskolor, forsknings- råd, forskningsinstitut, Kungl. biblioteket m.m.

-skolväsendet: grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbild- ning, särskola, specialskola, sameskoia, svenskundervisning för in- vandrare, svenskundervisning i utlandet, fristående skolor m.m.

-övrig vuxenutbildning/folkbildning: studieförbund, folkhögskolor m.m.

Enligt utbildningsutskottets arbetsordning daterad den 11 oktober 1988 skall även minoritetens (minoriteternas) förslag till riksdagsbeslut (re- servation eller avvikande mening) liksom särskilt yttrande föreligga vid justeringsti 1 Ifallet, om inte annat särskilt har överenskommits.

Utbildningsutskottets arbetsbelastning har successivt ökat sedan början av 1980-talet. Under riksmötet 1981/82 behandlade utskottet 463 yr- kanden i motioner. Under de senaste fem riksmötena har antalet av

utbildningsutskottet behandlade motionsyrkanden varit:

-för riksmötet 1985/86: 810

1990/91:KU47

Bilaga 3

-för riksmötet 1986/87

-för riksmötet 1987/88

-för riksmötet 1988/89

-för riksmötet 1989/90

504 Några av de motioner som redovisats som behandlade under ett visst riksmöte har väckts under ett föregående riksmöte.

Utifrån statistik som utredningstjänsten tillhandahållit kan konstateras att utbildningsutskottet genomsnittligt erhållit ungefär en åttondel av samtliga motionsyrkanden under riksmötena 1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Det ankommer ytterst på varje utskott att på eget ansvar bestämma hur det vill motivera sina beslut. Frågan om utskottens beredning av motioner regleras i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 § riksdagsordningen. Av bestämmelserna framgår endast att utskott skall avge betänkande över en viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången av kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes.

Att antalet motioner remitterade till utbildningsutskottet kraftigt ökat sedan mitten av 1980-talet har lett till att utskottet måst ompröva sina arbetsformer. Utskottet har således för mandatperioden 1988/89— 1990/91 beslutat att behandla fristående motioner inom ett visst myn- dighets- eller frågeområde mera ingående endast en gång per valperiod (arbetsordning den 11 oktober 1988). Det betyder att motsvarande nya motioner behandlas på ett förenklat sätt med en motivering som i flertalet fall knyter an till tidigare ställningstaganden i utskottet. Even- tuella reservationer ersätts därvid som regel med särskilda yttranden, vari hänvisas till tidigare reservationer i ärendet. Exempel på förenklad behandling av ärenden, som tidigare under mandatperioden varit före- mål för utskottets beredning, framgår av bilaga 1.

Riksdagen har beträffande budgetprocessen beslutat att de statliga myn- digheterna successivt skall gå över till en treårig budgetcykel som bygger på en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Sedan länge framläggs en forskningspolitisk proposition vart tredje år. Av utskottets arbetsordning framgår att utskottet i enlighet härmed mera ingående skall behandla högskole- och forskningsfrågor under valperiodens and- ra riksmöte. Under valperiodens första och tredje riksmöten har ut- bildningsutskottet när det gäller forskningsmotioner och i viss mån högskolemotioner vidareutvecklat systemet med förenklad behandling av motioner och hänvisat till att fördjupad behandling av högskole- och forskningsfrågor sker under valperiodens andra riksmöte. I bilaga 2 redovisas exempel på behandling under en mandatperiods första riksmöte av forskningsfrågor, vilka i enlighet med utskottets beslut skall bli föremål för en fördjupad behandling under mandatperiodens

andra riksmöte. Bedömningar i sak av enskilda forskningsärenden far 1990/91:KU47

anstå tills ett samlat förslag för hela forskningsområdet lagts fram för Bilaga 3

riksdagen. Även i dessa ärenden ersätts som regel eventuella reservatio- ner med särskilda yttranden.

Syftet med en på så sätt förenklad behandling av högskole- och forskningsfrågor är självfallet att utskottet under valperiodens första och tredje riksmöten skall kunna koncentrera sin tid och sina krafter på frågor som kräver en mer ingående behandling under dessa riksmö- ten, dvs. frågor om folkbildningen och det offentliga skolväsendet.

Slutligen förekommer relativt ofta motioner i frågor, som det ankom- mer på annan än riksdagen att avgöra då myndighet fatt ett bemyndi- gande att fatta beslut i ärendet. Motioner som inte går ut på ett återkallande av bemyndigandet, utan i stället syftar till att riksdagen själv skall fatta beslut i ett ärende av denna typ, brukar utskottet redovisa på ett förenklat sätt i en tabell, varefter de samlat avstyrks med en upplysning om sakförhållandet. Exempel på förenklad behand- ling av motioner av detta slag framgår av bilaga 3. Denna motionstyp har som regel inte föranlett reservation.

Sammanfattningsvis vill utbildningsutskottet konstatera att villkoren för riksdagsarbetet under den senaste tioårsperioden på grund av den ökande arbetsvolymen i grunden förändrats. Den samlade sammanträ- destiden för ett utskott under ett riksmöte kan inte utökas hur mycket som helst. Det finns en gräns. Den arbetsmetod som utskottet här redovisat har varit en förutsättning för att utskottet skall kunna ägna erforderlig tid åt de väsentliga utbildnings- och forskningsärenden som under den senaste mandatperioden remitterats till utbildningsutskottet. Det förhållandet att ledamöterna i ett utskott i ökad utsträckning knyter särskilda yttranden till utskottets betänkanden i stället för reservationer innebär i sin tur att arbetet i kammaren underlättas och koncentreras på huvudfrågor.

Stockholm den 26 mars 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v), Eva Goes (mp), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s) och Ulf Melin (m).

31 Utdrag ur 1990/9 l:UbUl om vissa skolfrågor

1990/91:KU47

Bilaga 3

Slutligen tar utskottet upp övriga frågor som behandlats tidigare under mandatperioden. Motionsyrkandena redovisas i nedanstående tablå, av vilken även framgår i vilket betänkande ifrågavarande ärende tidigare behandlats av utskottet.

Ämnesområde/mot ion

Tidigare utskottsbehandling

Sko Imå 11 ider

1989/90:1)6205 (c) yrk. 1-4

1989/90:1161)1 s. 16

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 8

1989/9O:U6U1 s. 16

1988/89:1)61)4 s. 7,

1988/89:1)61)4 s. 7,

Anpassad studiegång

1989/90:1)6226 (m) yrk. 4

1989/9O:U6U1 s. 15

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 6

1989/90:1)61)1 s. 15

1988/89:1)61)4 s. 12,

1988/89:116114 s. 12,

Lokala sko IIedningsorgan

1989/90:1)6804 (mp) yrk. 1

1989/90:1)6807 ( fp) yrk. 12

1988/89:1)61)7 s. 30 ff

1988/89:1)61)7 s. 30 ff

Hemspråksunderv i sn i ng

1989/90:1)6280 (fp, c)

1989/90:1)6331 (s) yrk. 2

I988/89:U6U2 s. 10 f

1988/89:1)61)2 s. 10 f

Utskottet anser att de skäl som utskottet under de senaste riksmötena anfört för sina ställningstaganden när det gäller liknande yrkanden som de här redovisade fortfarande är giltiga.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga i tablån upptagna motioner, nämligen motionerna 1989/90: Ub205, 1989/90:Ub226 yrkande 4, 1989/90:Ub280, 1989/90:Ub317 yr- kandena 6 och 8, 1989/90:Ub331 yrkande 2, 1989/90:Ub804 yrkande 1 och 1989/90:Ub807 yrkande 12.

32 Utdrag ur 1988/89:UbU25 om anslag till forskning och forskarutbildning, m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 3

Inrättande av tjänster som professor samt prioritering av vissa ämnes- områden i övrigt

I ett antal motioner yrkas att riksdagen skall göra uttalanden om inrättande av tjänster som professor och i vissa fall även om förstärk- ning av resurser m.m. inom motsvarande ämnesområden. Motionerna redovisas i följande tablå.

Motion

Tjänst

Högskoleenhet

Ub729 (c.m.fp)

P i körsång

Musikhögskolan i Stockholm

Ub774 (vpk)

P i kördirigering

Musikhögskolan i Stockholm

Ub541 (fp.s.m.c.vpk.mp)

P i turkiska språk och turkisk kul- tur

-

Ub678 (s)

P i teckenspråk

Universitetet i Stockholm

Ub600 (s) yrk. 1-2

P i turismforskning samt särskil- da anslag for turismforskning

Något av universiteten

Ub835 (fp) yrk. 4-5

P i turism

Universitetet i Uppsala med undervisningskyldighet vid hög- skolan i Falun—Borlänge

P i turism samt medel från vissa fonder

Universitetet i Göteborg

Ub571 (fp) yrk. 2

P i miljörätt samt inrättade av in- stitution

—

Ub747 (c) yrk. 1 - 2

P i miljörätt samt förstärkning av resurserna

Universitetet i Lund

Ub765 (s)

P i mänskliga rättigheter

-

Ub501 (fp)

P i reumatologi

Universitetet i Uppsala

Ub625 (m) yrk. 1 -2

P i neuropsykologi samt förstärk- ning av forskningen om de- menssjukdomar

Universitetet i Lund

Ub665 (fp)

P i vårdpedagogik

Universitetet i Göteborg

Ub748 (c)

P i rehabilitering

Universitetet i Lund

Ub776 (mp)

P i alternativ medicin samt resur- ser

-

Ub588 (s)

P i telekommunikation

-

Ub822 (s) yrk. 5-6

P i miljöteknik samt inträttande av centrum

Chalmers tekniska högskola

3 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

I några motioner hemställs om uttalanden från riksd; en om priorite- 1990/91:KU47

ring av vissa ämnesområden. Dessa motioner framgår v följande tablå. Bilaga 3

Motion

Ämnesområde

Ub586(s)

folklivsforskning, omfattning och organisation

Ub752 (m)

Latinamerika-institutet vid universitetet i Stockholm, ökade resurser på ordinarie anslag

Ub767 (s) yrk 1-3

flyktingforskning, tjänster, information, prioritering

Ub5IO(s)

familjär amyloidos

Ub642 (fp)

medicinsk mykologi

Ub837 (fp) yrk. 9

omvårdnadsforskning

I motion 1988/89:Ub556 (c) yrkande 1 delvis hemställs om att univer- sitetet i Lund inom vissa ämnesområden bör fa behålla sina resurser eller erhålla förstärkta resurser.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1986/87 beslöt att införa treåriga planeringsperioder för forskning och forskarutbildning (prop. 1986/87:80, UbU 1986/87:26, rskr. 1986/87:282). Inför en sådan treårsperiod beslutar riksdagen om resursförstärkningar och om nya tjänster inför den kommande treårsperioden. Vid detta tillfälle finns ett omfattande material framtaget inom olika sektorer vilket gör en samlad bedömning och prioritering möjlig. Under pågående treårspe- riod förbereds en ny forskningsproposition avseende en ny treårspe- riod. Under denna tid finns i allmänhet inte anledning eller utrymme för riksdagen att besluta om ändringar av de tidigare fattade besluten som gäller hela den pågående perioden, i synnerhet som en samlad bedömning av skilda och angelägna forskningsbehov knappast är möj- lig innan nytt planeringsmaterial föreligger.

Utskottet konstaterar att i de nu föreliggande motionerna begärs att riksdagen skall göra uttalanden som skulle innebära en prioritering av vissa avgränsade områden inte bara gentemot övriga motionsledes aktualiserade områden utan även gentemot alla andra områden som inte blivit föremål för någon motion just detta år. Utskottet anser att riksdagen inte bör göra en sådan bedömning eller prioritering. Utan att i sak ha bedömt något av de skilda yrkandena föreslår utskottet att riksdagen — med hänvisning till att nästa budgetår är det sista i en ännu pågående planeringsperiod om tre år för forskning och att en forskningsproposition skall föreläggas riksdagen våren 1990 — avslår motionerna 1988/89:Ub501, 1988/89:Ub510, !988/89:Ub541, 1988/89:

Ub556 yrkande

1988/89:Ub588,

1988/89: Ub665,

1988/89:Ub748,

1 delvis, 1988/89:Ub571 yrkande 2, 1988/89:Ub586,

1988/89:Ub600,

1988/89:Ub678,

!988/89:Ub752,

1988/89:Ub625,

1988/89:Ub729,

1988/89:Ub765,

1988/89: Ub642

1988/89:Ub747

1988/89: Ub767

1988/89:Ub774, l988/89:Ub776, 1988/89:Ub822 yrkandena 5 och 6, 1988/89: Ub835 yrkandena 4 och 5 samt 1988/89:Ub837 yrkande 9.

34 Utdrag ur 1988/89:UbU24 om anslag till lokala och individuella linjer samt fristående kurser

1990/91:KU47

Bilaga 3

I ett antal motioner föreslås att riksdagen skall uttala att olika lokala linjer m.m. skall inrättas eller byggas ut enligt följande tablå.

Motion

Föreslagen lokal linje

Poäng

Ort (motsv.)

Ub681 (s)

linje för folkdansare

80 Danshögskolan i

Stockholm

Ub755 (fp. m.

c. vpk, mp)

linje för folkdansare

80 Danshögskolan i

Stockholm

Ub813 (s) ■

energiteknisk linje, elkraftslinje.

120 Eskilstuna-

yrk. 5

resp, linje för tillämpad datatek- nik. anordnade med regionalpoli- tiskt motiverade medel, bör bli allmänna

Västerås

Ub746 (c)

miljö- och naturresurslinjen bör få fördubblat antal nybörjarplat- ser

planingenjörslinje

120 Kalmar

Ub606 (s)

120 Karlskrona-

ekonomlinje

120 Ronnebv

Ub822 (s)

yrk. 7

miljöteknik

9 Chalmers tekniska högskola

Ub602 (c)

bildkonstutbildning

9 Skövde

vrk. 1 delvis

medieteknisk linje

80/120

Ub674 (s)

bildkonstutbildning

9 Skövde

yrk. 3

medieteknisk utbildning

80/120

Ub602 (c) yrk. 1 delvis

linje inriktad mot livmedelsindu- strin

120 Skövde

Ub668 (fp) yrk. 2

linje inriktad mot livsmedelsindu- strin

120 Skövde

Ub674 (s)

vrk. 2

linje inriktad mot livsmedelsindu- strin

120 Skövde

Ub703 (m)

yrk. 1-2

linje inriktad mot livsmedelsindu- strin

120 Skövde

Ub611 (c)

yrk. 3

teknisk utbildning (kurser, för- längning av befintliga linjer, fler ingenjörslinjer inom bl.a. materi- alteknik och trädesign)

9 Karlstad

Ub657 (m)

yrk. 2

teknisk utbildning

(kurser och linjer)

9 Karlstad

Ub736 (fp)

teknisk utbildning

(kurser och linjer)

9 Karlstad

Ub638 (fp) yrk. 4

restauranghögskola

9 Bergslagen (Grythyttan)

Ub669 (s) delvis

restauranghögskola

9 Örebro (Grythyttan)

Ub835 (fp) yrk. 6 delvis

restauranghögskola

9 Grythyttans Värdshus

Ub581 (s)

trafikutbildningslinje

9 Falun-Borlänge

Ub527 (s)

elenergiinriktad högskoleutbild- ning motsvarande civilingenjörs- nivå

9 Sundsvall-Härnö- sand

Ub605 (c)

elenergiinriktad högskoleutbild- ning motsvarande civilingenjörs- nivå

9 Sundsvall-Härnö- sand

Ub672 (m)

vidareutbildning av byggnads- konstruktörer och arkitekter på träbyggnadsområdet

35 Några anslagsyrkanden ställs inte i motionerna. I några motioner begärs dock att medel skall omfördelas från andra icke angivna orter eller utbildningar antingen inom förevarande.anslag eller inom ramen för de medel som totalt anvisas till grundläggande högskoleutbildning.

Tvååriga lokala linjer inom det tekniska området kan schablonmäs- sigt beräknas kosta omkring 840 000 kr. per grupp, årskurs och år. Med antagning varje år blir årskostnaden omkring 1 680 000 kr. Med treårig utbildning blir årskostnaden omkring 2 520 000 kr. Utbildning av civilingenjörskaraktär skulle bli betydligt kostsammare, medan ut- bildningar inom andra sektorer kan kosta mindre. Till detta kommer investeringsbehov av mycket varierande storlek för lokaler, inredning och utrustning.

Utskottet erinrar om att riksdagen inte tar ställning till vilka lokala linjer eller fristående kurser som en högskola bör anordna. Ansvaret för detta är lagt på högskoleenheterna.

Utvecklingen av nya lokala linjer skall ske vid högskoleenheterna utifrån de utbildningsbehov som finns. Medel för lokala linjer begärs av enheterna i de årliga anslagsframställningarna. Riksdagen tar under förevarande anslag endast ställning till fördelningen mellan de olika högskoleenheterna av de totala resurserna till lokala och individuella linjer samt fristående kurser. I den mån riksdagen därvid anser att fördelningen, t.ex. av regionalpolitiska skäl, skall förändras kan riksda- gen antingen omfördela resurser mellan enheterna eller öka de totala resurserna och fördela ökningen mellan enheterna. De totala behoven i olika regioner och vid olika enheter får således samlat vägas mot varandra.

Med hänvisning till det anförda och då några preciserade höjningar av anslagsbeloppet eller omfördelningar av medel mellan anslagsposter för budgetåret 1989/00 inte begärs i de nu aktuella motionsyrkandena föreslår utskottet att de alla avslås av riksdagen i vad de avser inrättan- de eller uppbyggnad av lokala linjer m.m. Resursfrågor åren efter budgetåret 1989/90 far prövas i budgetarbetet inför dessa år.

1990/91:KU47

Bilaga 3

36 Finansutskottets yttrande

1990/9 l:FiU3y

1990/91:KU47

Bilaga 4

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson m.fl. (m, fp, c). I motionen yrkas att riksdagen beslutar överföra ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till finansutskottet.

Det konstateras i motionen att enligt nu gällande ärendefördelning inom riksdagen behandlar finansutskottet kreditpolitiken och närings- utskottet kreditväsendet. Den valda indelningen, som innebär att ett utskott svarar för innehållet i kreditpolitiken och ett annat för aktörer- na på samma område, visade sig tidigt vara förenad med svagheter, anförs det i motionen. I den gamla utskottsorganisationen som gällde före 1971 hölls dessa frågor samman inom dåvarande bankoutskottet.

De finansiella marknaderna i Sverige har under senare år genomgått stora förändringar. Utvecklingen av en mera självständig och mångfa- setterad finanssektor inskärper enligt motionärerna angelägenheten av en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i riksdagen. Till finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken — penning- och statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken och riksgäldskonto- ret. Det naturliga är att villkoren för banker och försäkringsbolag hanteras av samma riksdagsorgan som bestämmer ramarna för deras verksamhet, anförs det i motionen.

Den svenska kreditmarknadens utveckling

Den svenska kreditmarknaden har genom de senaste årens avreglering- ar genomgått stora förändringar. Marknadens funktionssätt och de olika aktörernas beteende har därigenom förändrats. De tidigare regle- ringarna hade som främsta syfte att styra kreditgivningen till samhälls- ekonomiskt angelägna sektorer som bostadsbyggande och näringslivets investeringar samt till staten för finansiering av budgetunderskottet. Bankerna hade som huvuduppgift att förmedla krediter till näringsli- vet. På senare år har de olika sektorernas kreditkrav kunnat tillgodoses utan ransonering. Det tillgängliga kapitalet har fördelats på ett mark- nadsmässigt sätt. Det har i sin tur inneburit att verksamheten för de

stora placerarna förskjutits från en sektorfördelad nettokreditgivning till en förmögenhetsförvaltning, baserad på överväganden om risk och förväntad avkastning för skilda slag av tillgångar.

Till en del hänger omvandlingen av den svenska kreditmarknaden under 1980-talet samman med statsskuldens stora ökning. Offentliga sparandeunderskott har måst absorberas av andra inhemska sektorer och därutöver av utlandet. Utvecklingen har lett till successiva föränd- ringar av penningpolitiken och innovationer på marknaderna, bl.a. med avseende på låneinstrument och räntebildning. Det har också skett en omvandling oberoende av den statsfinansiella utvecklingen och balansbristerna i samhällsekonomin. Institut och företag som agerar på de finansiella marknaderna har visat en anmärkningsvärd förändringsvilja och innovationskraft under nära inflytande av den internationella utvecklingen.

Avvecklingen av den svenska valutaregleringen representerar den hittills viktigaste förändringen när det gäller att öppna det svenska finansiella systemet mot omvärlden. Liberaliseringen genomfördes först efter den betydande avregleringen på den inhemska marknaden. Im- pulserna från utlandet når nu Sverige på olika sätt: genom nyetable- ringar av dotterbolag och filialer, utländska förvärv av befintliga insti- tut, handel med finansiella tjänster samt olika teknik- och kunskaps- överföringar. Den nya informationsteknologin har här spelat en avgö- rande roll för förändringsprocessen. Påverkan utifrån har också lett till förändringar i produktutbud, priser och organisationslösningar.

Utvecklingen av kreditefterfrågan och kreditutbud på marknaden hänger samman med en rad övergripande ekonomiska faktorer. Här kan nämnas sparandets storlek och fördelning, dvs. de reala sektorer- nas utveckling och finansieringsbehov (offentlig sektor, företag och hushåll), handeln med varor och tjänster, investeringarnas tillväxt inom bl.a. näringslivet och bostadssektorn, statsfinanserna och extern- balansen i ekonomin. Uppkommande inkomst- och utgiftsöverskott för olika sektorer/aktörer ger upphov till motsvarande flöden på kredit- marknaden. Växer över- och underskotten mellan olika sektorer ökar givetvis förmedlingsbehovet på marknaden. Det bör också nämnas att alltmer sofistikerade former av portföljförvaltning har drivit på tillväx- ten i kreditförmedlingen långt över vad som svarar mot grundläggande sparande- och investeringsmönster i samhällsekonomin. Det innebär att en sektor eller en aktör vid ett givet finansieringssaldo samtidigt ökar både tillgångar och skulder.

I takt med att förmedlingsbehovet på kreditmarknaden således har ökat har detta behov kommit att tillgodoses i alltmer differentierade och marknadsorienterade former. De volymer som kanaliseras på marknaderna har ökat mycket kraftigt på senare år. En mängd nya finansiella instrument har introducerats. Samtidigt har en skärpt kon- kurrens mellan aktörerna bidragit till lägre transaktionskostnader. Integrationen med utlandet har som nämnts gradvis förstärkts. Denna utveckling har sannolikt verkat i riktning mot högre marknadseffekti- vitet, t.ex. vad gäller tjänsteutbudet, prisbildningen och kreditström- marnas allokering. Effektiviteten i denna bemärkelse är emellertid inte

1990/91:KU47

Bilaga 4

det enda kriteriet för ett väl fungerande finansiellt system. Det är också fråga om hänsynstagande till vad som sammanfattande brukar benäm- nas skyddsintressen och krav på stabilitet, som bl.a. har att göra med det finansiella systemets funktionsduglighet i ett längre perspektiv. Utformningen av regler för de institut som verkar på marknaderna måste därför ske mot bakgrund av en noggrann avvägning mellan såväl samhällsintressen rörande stabilitet och tillsyn som rent marknadseko- nomiska intressen.

Kreditmarknadens uppgifter

Till kreditmarknadens huvuduppgifter räknar man vanligen

-att sammanföra sparare och investerare i ekonomin och sörja för effektiva kreditflöden dem emellan;

-att skapa likviditet och medverka i en väl fungerande betalningsme- delsförsörjning;

-att hantera och utjämna risktagande och osäkerheter.

Den finansieringsverksamhet som banker, finansbolag, mellanhandsin- stitut och i viss utsträckning även försäkringsbolag bedriver är av grundläggande betydelse för kreditmarknadens funktionssätt. Dessa in- stitut skapar ett differentierat, fristående kreditutbud på marknaden, t.ex. med avseende på löptider och riskinnehåll. Denna förmåga att både transformera och förmedla sparande spelar en avgörande roll för möjligheterna att effektivt tillgodose kreditefterfrågan i ekonomin och för att sprida och hantera riskerna i systemet. Instituten sammanför ett stort antal individuella risker som tillsammans utjämnas och nedbring- as. Man omvandlar tillgångar och förändrar deras riskegenskaper. Detta illustreras tydligt på bankmarknaden där bankerna omvandlar förhållandevis säker inlåning till utlåning, förknippad med kreditris- ker.

Aven försäkringsbolagen svarar för en utvecklad riskhantering i det finansiella systemet. Genom sina rörelser täcker man ekonomiska risker av varierande slag för företag och enskilda individer och utjäm- nar dessa risker med hjälp av premiesättningen. Försäkringsavtalen kan sträcka sig långt fram i tiden på det sätt som sker för ålderspensio- närer på livförsäkringsområdet. Det rena försäkringsskyddet kombine- ras vanligen i dessa avtal med inslag av ett långsiktigt bundet sparande och motsvarande fondbildningar i bolagen. Fondbildningen ställer krav på att förvaltningen drivs säkert och effektivt. Bolagen är därför verksamma på olika tillgångsmarknader, för räntebärande papper, ak- tier och fastigheter. En branschglidning har därigenom ägt rum där banker och försäkringsbolag utvidgat sina resp, verksamhetsområden, så att gränserna mellan dem blivit allt mindre skarpa.

Tillgången på kapital och ett utvecklat utbud av finansiella tjänster inom områden som bank, värdepapper och försäkring utgör en av samhällsekonomins grundförutsättningar. Fungerar de finansiella de- larna av någon anledning dåligt återverkar detta på resten av ekono- min.

1990/91:KU47

Bilaga 4

39 Bankerna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra företag. De intar en central ställning i det ekonomiska systemet och har utöver sin huvudsakliga roll som kreditgivare och uppsamiare av sparande tilldelats uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska poli- tik och som myndighetsutövare. Bankerna intar också en särställning bland de finansiella företagen. Bankernas rörelse karakteriseras av en betydande bredd vad gäller in- och utlåningstjänster. De har också i princip ensamrätt till inlåning på räkning och möjlighet att låna i riksbanken. Inlåningen fungerar som betalningsmedel, vilket gör att bankerna spelar en central roll i betalningssystemet. Bankerna far en likviditetsskapande funktion genom att deras utlåningsökningar skapar större egna inlåningsvolymer. Härigenom far bankernas verksamhet ett direkt samband med riksbankens primära uppgift att med penningpoli- tiken styra likviditeten i ekonomin.

Riksbankens uppgifter

Sveriges riksbank, som är världens äldsta centralbank, grundades år 1668. I samband med bildandet inrättades bankoutskottet, riksdagens första ständiga utskott, för att utöva den högsta beslutande myndighe- ten över riksbanken. Alltsedan sin tillkomst har således riksbanken varit underställd riksdagen. Efter tillkomsten av den nya regeringsfor- men år 1974 beslutar riksdagen ensam om samtliga bestämmelser som rör riksbanken och har ensam direktivrätt över banken. De uppgifter som tidigare tillkom bankoutskottet i dessa avseenden övertogs av finansutskottet i den nya utskottsorganisationen.

Relationen mellan riksdag och riksbank har utvecklats under senare år. Exempel härpå är att riksdagen numera delger riksbanken sin syn på penning- och valutapolitiken genom en skrivelse till fullmäktige i riksbanken, varvid hänvisning görs till riksdagens beslut med anled- ning av finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken. Ett annat exempel är att riksbankschefen inför utskottet ett par gånger om året redogör för sin syn på det ekonomiska läget och svarar på frågor från utskottets ledamöter. Det ingår också i finansutskottets uppgifter att ta ställning till riksbanksfullmäktiges verksamhetsberättelse och dispositionen av riksbankens vinst. Utskottet prövar också om riks- bankens balans- och resultaträkning kan fastställas samt lämnar re- kommendation till riksdagen i frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige.

Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en utredning för att analyse- ra riksbankens ställning i förhållande till riksdag och regering. Utred- ningen skall föreslå förändringar i mål och former för riksbankens verksamhet i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig ram för penningpolitiken. Utgångspunkten är att riksbanken skall stå under demokratisk kontroll och att riksdagen även fortsättningsvis skall vara huvudman för riksbanken (Dir. 1990:60).

Tidigare inriktade sig riksbanken i hög grad på att styra tillgången på krediter med hjälp av utlåningsregleringar och placeringsbestäm- melser för de organiserade institutens utbud på marknaden. Reglering- såtgärdernas effekter avtog emellertid i takt med att de reguljära

1990/91:KU47

Bilaga 4

institutens andel av den totala kreditförmedlingen reducerades. Kon- kurrenshindren tenderade att permanenta den institutionella struktu- ren inom olika marknadssegment, samtidigt som kreditströmmarna i ökad utsträckning sökte sig nya vägar. Under 1970-talet öppnades sålunda bl.a. nya finansieringsmöjligheter utomlands, och den grå kreditmarknadens betydelse växte. Under 1980-talet skedde en ytterli- gare tyngdpunktsförskjutning genom värdepappersmarknadens fram- växt och utveckling.

Förutsättningarna för penningpolitiken ändrades härigenom, och möjligheterna att på ett verkningsfullt sätt reglera kreditutbudet i ekonomin blev allt sämre. I stället har riksbankens generella ränte- och likviditetsstyrande åtgärder kommit i förgrunden. Riksbanken kan med marknadsoperationer av olika slag, dels påverka de korta mark- nadsräntornas direkta nivå, dels styra likviditeten i banksystemet. Det sker genom köp och försäljningar av värdepapper eller genom låne- transaktioner via återköpsavtal (s.k. repor). Bankernas behov av kassa- reserver och det pris och de restriktioner som gäller för åtkomligheten av dessa reserver i riksbanken är i detta sammanhang mycket betydel- sefulla. Bankerna har traditionellt haft tillgång till en i princip obe- gränsad upplåningsrätt i riksbanken. Mot slutet av år 1985 infördes dock en s.k. räntetrappa för institutens upplåning i riksbanken, vilken innebär att ju mer en bank lånar desto högre blir marginalkostnaden för denna finansiering. Effekten av räntetrappan förstärks också av de kassakvotskrav riksbanken tillämpar för banksystemet. Enligt gällande krav skall 2 % av bankernas förbindelser hållas på räntelöst konto i riksbanken.

Bland de marknadskonforma instrument riksbanken förfogar över för att styra likviditetsläget och penningmarknadsräntorna återfinns även valutamarknadsinterventionerna. Penningpolitikens primära mål är att upprätthålla en fast växelkurs gentemot en korg av utländska valutor.

Riksgäldskontorets upplåning finansierar budgetunderskottet och omsättningen av statsskulden. Valet av upplåningsformer bestäms i nära samarbete med riksbanken och finansdepartementet och har betydelse för likviditetsutvecklingen och kreditexpansionen. Statens upplåning sker i allt större utsträckning i marknadsmässiga former.

Den ekonomiska politiken bedrivs i stor utsträckning via kredit- marknaden. Även om de ekonomisk-politiska åtgärderna klassificeras som marknadskonforma påverkar de inflationsförväntningar och ger upphov till räntevariationer, som i sin tur skapar behov att anpassa de finansiella portföljerna och omfördela riskerna på marknaden. Man talar om finansiell planering i olika former. Där ingår t.ex. olika matchningstekniker för tillgångar och skulder, säkring (hedging) med terminer och optioner osv. De instrument som härvid primärt utnytt- jas för att sprida och begränsa risker kan givetvis också användas till mer långtgående risktaganden i avkastningshöjande syfte, vilket i sin tur kan aktualisera nya regleringsinslag för vissa typer av finansiella institut.

1990/91:KU47

Bilaga 4

41 Visserligen har bankernas roll som direkta kreditgivare på kredit- marknaden till viss del minskat i betydelse, men detta har hittills inte inneburit någon märkbar försvagning ur penningpolitisk synpunkt. På traditionellt sätt fyller bankmarknaden den viktiga funktionen att vara kanal för den ekonomiska politiken, mellan riksbanken och penning- marknaden. Med hjälp av marknadsoperationerna påverkar riksbank- en effektivt bankernas behov av kassareserver, och genom räntetrappan har prissättningsmekanismen för dessa reserver utvecklats. Räntevillko- ren för bankernas upplåning i riksbanken far relativt snabbt genomslag över hela penningmarknaden, till följd av de korta räntebindningsti- derna och känsligheten från aktörernas sida för förändringar i relativa avkastningar.

Det kan mot denna bakgrund hävdas att de problem som framväx- ten av en helt ny finansiell miljö har skapat för finanspolitiken i mindre utsträckning rör den löpande ränte- och likviditetsstyrningen. I stället har frågan om marknadens stabilitet och riksbankens ansvar som "lender of last resort" ökat i betydelse. Särskilt på marknader som befinner sig i omvandling och snabb expansion kan man oftare förvän- ta sig felbedömningar av risker och bristande framförhållning från såväl myndigheter som institutioner. Vid en större förtroendekris, nationellt eller internationellt, kan kreditvärdigheten hos vissa grupper rubbas och en kedjereaktion utlösas, där också bankernas ställning hotas. På det internationella planet kan t.ex. en plötsligt förvärrad skuldkris för de hårt belastade staterna i Latinamerika och tredje världen vara en tänkbar utlösande faktor. Likviditeten kan snabbt visa sig vara otillräcklig och tvinga centralbankerna till ett samlat agerande för att bistå marknaderna med likviditetsstöd.

En grundläggande förutsättning för att det finansiella systemet skall kunna fullgöra sin uppgifter i samhällsekonomin är således att förtro- endet för instituten och värdepappersmarknaderna upprätthålls. Detta förhållande stärks av att flertalet placerare och låntagare måste agera utifrån ofullständig kunskap om viktiga marknadsförhållanden. Miss- förhållanden i ett enskilt kreditinstitut eller försäkringsbolag, eller på en begränsad del av marknaden, leder lätt till att förtroendet rubbas för systemet som helhet. Dess kapacitet för kreditförmedling och riskhantering kommer då inte att utnyttjas effektivt, vilket skadar hela ekonomin.

De problem som utvecklingen i det finansiella systemet kan skapa hänför sig framför allt till lägen där likviditeten plötsligt blir otillräck- lig. Kreditvärdigheten hos en större låntagare eller en hel kategori av låntagare kan t.ex. ifrågasättas i en akut förtroendekris. Placerarna kan välja att skifta över sina tillgångar till alternativa former, och stora delar av det system för finansiell förmedling som byggts upp utanför bankerna kan i ett sådant läge hotas av kollaps. Man har då att räkna med spridningseffekter från marknaderna över till finansbolag och fondkommissionärer och i sista hand även till bankerna. Turbulensen på den svenska marknaden under hösten 1990 och krisen för vissa finansbolag kan också tjäna som illustration av hur påfrestningar uppstår och sprids. Stora krav ställs i dessa situationer på riksbanken

1990/9LKU47

Bilaga 4

och tillsynsmyndigheterna. Stabiliteten i ett kreditsystem blir i en krissituation i sista hand alltid beroende av den penningpolitiskt ansvariga myndigheten. Riksbanken har som sin primära uppgift att svara för stabiliteten i det finansiella systemet. Denna uppgift som garant fullgör riksbanken i egenskap av "lender of last resort". Att banksystemet under vissa förutsättningar kan få tillgång till likviditets- stöd från centralbanken är av stor vikt för allmänhetens förtroende för kredit- och betalningssystemet i stort.

Beredningen i riksdagen av frågorna rörande kreditmarknaden

Enligt riksdagsordningen fördelas ärendena mellan utskotten med ut- gångspunkt i de ämnen som ärendena avser. Ärenden som hör till samma ämnesområde hänförs till samma utskott (RO 4:6), den s.k. fackutskottsprincipen. Ärendefördelningen utskotten emellan är defi- nierad relativt noggrant och detaljerat i tilläggsbestämmelser till riks- dagsordningen.

I finansutskottets uppgifter ingår att bereda ärenden om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken samt ärenden som rör riks- bankens verksamhet. Dessutom skall finansutskottet bereda ärenden om penning-, kredit- och valutapolitiken samt om riksgäldskontoret.

Näringsutskottet skall bereda frågor om allmänna riktlinjer för näringspolitiken och ärenden om kredit- och fondväsendet och det affärsmässiga försäkringsväsendet.

Det är emellertid möjligt för riksdagen att avvika från denna fördel- ning om det är påkallat av hänsyn till sambandet mellan olika ären- den, ett ärendes särskilda beskaffenhet eller arbetsförhållandena (RO 4:6).

Nedan följer en tablå över några av de lagar som reglerar verksam- heten på den organiserade kreditmarknaden. Av denna framgår även vilket utskott i riksdagen som regelmässigt behandlar framlagda förslag till ändringar i de olika lagarna. Förteckningen gör inte anspråk på att vara fullständig eller ens återspegla olika utskotts andel av kreditmark- nadsfrågorna, men den ger exempel på att ärenden inom samma ämnesområde behandlas av olika utskott.

Beredande utskott

1990/91:KU47

Bilaga 4

Lag

Bankrörelselagen (1987:617)

NU

Bankaktiebolagslagen (1987:618)

NU

Sparbankslagen (1987:619)

NU

Föreningsbankslagen (1987:620)

NU

Lagen (1963:76) om kreditaktiebolag NU

Lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel FiU

Konsumentkreditlagen (1977:981) LU/FiU

Lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs NU

43 Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska

företag m.m. NU

Försäkringsrörelselagen (1982:713) NU

Lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden FiU/NU

Lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden NU

Lagen (1988:606) om finansbolag NU

Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank FiU

Lagen (1988:1387) om statens upplåning FiU

Lagen (1990:749) om valutaregiering FiU

Lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. FiU

Lagar och förordningar om hypoteksinrättningar FiU/NU

Verksamheten på kreditmarknaden styrs och kontrolleras av olika statliga myndigheter och verk. Bland dessa kan nämnas följande:

Beredande utskott

Myndighet/institut

Riksbanken

FiU

Bankinspektionen

NU

Riksgäldskontoret

FiU

Försäkringsinspektionen

NU

Näringsfrihetsombudsmannen

NU

Konsumentverket

LU/NU

Datainspektionen

KU

*Stockholms fondbörs

NU

*Värdepapperscentralen (VPC AB)

NU

*Penningmarknadscentralen (PmC AB)

FiU

* Ej statlig myndighet

Flera exempel kan anges på hur sammanhängande frågor, ibland rörande samma objekt, i vissa fall bereds av näringsutskottet och i andra av finansutskottet.

Införandet av löntagarfonderna och det i samband därmed föreslag- na nya reglementet för AP-fonderna behandlades av finansutskottet. När förslag därefter har förelagts riksdagen om ändringar i detta reglemente har dessa behandlats av näringsutskottet. Liberaliseringar och avskaffandet av valutalagstiftningen behandlades i finansutskottet. Förändringar i lagstiftningen om svenska företags investeringar utom- lands och utländska företags investeringar i Sverige har däremot mesta- dels behandlats i näringsutskottet. Frågan om auktorisation av valuta- handlare regleras i valutalagen som hanteras av finansutskottet, medan frågor om t.ex. utländska bankers möjlighet att etablera sig i Sverige hanteras av näringsutskottet. När en ny aktiefondslagstiftning skulle införas som innebär en allmän anpassning till en avreglerad kapital- marknad med nya instrument och en slopad valutareglering bereddes ärendet av näringsutskottet. Förslaget innebär bl.a. ett närmande till EGs direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper. När motsva- rande anpassning skall ske för allemansfonderna hanteras ärendet av finansutskottet. Frågor om postgirots och bankgirots konkurrens om

1990/91:KU47

Bilaga 4

den statliga betalningsförmedlingen hanteras vanligtvis av finansutskot- 1990/91:KU47 tet. När bankgirots betalningsförmedling i andra avseenden behandlas Bilaga 4 av riksdagen sker det i näringsutskottet.

Utskottets slutsatser och förslag

Det kan således konstateras att det för närvarande saknas möjlighet att få en sammanhållen behandling i riksdagen av de frågor som är av grundläggande betydelse för en väl fungerande kreditmarknad.

Genom den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum på kreditmarkna- den innebärande avskaffande av olika regleringsinstrument har också förutsättningarna för riksdagens behandling av dessa frågor förändrats. Regleringsinstrumenten och de lagar där dessa ingår har behandlats av finansutskottet, medan det som utgjort den yttre ramen för verksamhe- ten, nämligen banklagstiftningen, har behandlats av näringsutskottet. Som konstateras i motion K308 (m, fp, c) behandlar finansutskottet kreditpolitiken och näringsutskottet kreditväsendet.

Finans- och penningpolitiken inriktas i allt högre grad på att stödja den fasta växelkursen. Medan finanspolitiken mer inriktas på att angripa ekonomins strukturella problem ' kommer de åtgärder som måste vidtas i det kortsiktiga perspektivet för att bekämpa inflationen att hämtas från det penningpolitiska området.

För att möjliggöra en sammanhållen behandling av de ekonomisk- politiska frågorna i riksdagen bör därför även den lagstiftning som utgör ramen för penningpolitiken behandlas av finansutskottet. Som ordningen är för närvarande kommer förslag i propositioner och i motioner som syftar till en bättre fungerande kapitalmarknad liksom förslag som syftar till att anpassa dessa marknader till internationella förhållanden, som är en naturlig följd av valutaregleringens avveckling, att falla inom näringsutskottets beredningsområde.

Den ekonomiska politiken påverkar bl.a. resursallokering och in- komstfördelning i ekonomin. Skillnader i beskattning och andra vill- kor mellan olika sparformer eller mellan aktörer ger också upphov till strukturella förändringar på kreditmarknaden. Så kan t.ex. vissa av marknadens sparformer eller kanaler gynnas av de finanspolitiska ingreppen medan andra missgynnas. Det är angeläget att försöka åstadkomma en för marknaden så långt möjligt neutral ekonomisk politik inom nuvarande komplexa system av skatter, avgifter och subventioner. Som utskottet ser det talar även detta för att ärendena rörande kreditväsendet behandlas samlat inom finansutskottet.

Det är enligt utskottets mening en allvarlig brist i riksdagens bered- ning att de frågor som utgör förutsättningen för en väl fungerande kreditmarknad inte får en sammanhållen behandling i riksdagen. Många av de frågor som hamnat utanför finansutskottets berednings- område har dessutom en stark anknytning till riksbanken och dess uppgifter som garant för det finansiella systemets stabilitet och med dess ansvar för penningpolitikens utformning. Penningpolitiken utgör det viktigaste instrumentet i stabiliseringspolitiken i det kortfristiga

perspektivet. Starka skäl talar därför för att dessa frågor bör hanteras samlat i finansutskottet som har det övergripande ansvaret i riksdagen för de ekonomisk-politiska frågorna.

Den branschglidning som ägt rum inom den finansiella sektorn och som sannolikt kommer att fortsätta med än större kraft till följd av den ökade internationaliseringen innebär också att försäkringsbolagens verksamhet bör ingå i det samlade ansvarsområdet för de finansiella instituten och marknaderna.

En ändrad ärendefördelning i enlighet med vad utskottet här föror- dat skulle också innebära att frågorna rörande det finansiella systemet hålls samman i riksdagen på samma sätt som sker i regeringskansliet inom finansdepartementet. Som framhålls i motion K308 talar också principen om att utskottsindelningen så långt möjligt bör överensstäm- ma med departementsorganisationen för en överföring av frågorna om kreditväsendet från näringsutskottet till finansutskottet. Frågor som rör kreditväsendet handläggs av samma avdelning som svarar för ärenden av kredit- och valutapolitisk art inom finansdepartementet, som är finansutskottets huvudsakliga kontaktyta i kanslihuset. Finansdeparte- mentet skulle fa ett utskott mindre att arbeta mot i riksdagen om behandlingen av de två tusenkronorsanslagen till bankinspektionen och försäkringsinspektionen (som f.ö. föreslås bli sammanslagna till en myndighet) överfördes från näringsutskottet till finansutskottet.

En lämplig ordning att hantera frågan om ärendefördelningen mel- lan utskotten i riksdagen kan vara, om inte konstitutionsutskottet finner anledning att omedelbart föreslå riksdagen att vidta förändringar i den riktning finansutskottet förordat, att överlämna denna fråga till den riksdagsutredning som talmanskonferensen beslutat tillsätta med anledning av den nya budgetprocessen.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker yrkandet i motion K308 att riksdagen beslutar överföra ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till finansutskottet.

Stockholm den 11 april 1991

På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

1990/9LKU47

Bilaga 4

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfcson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Mari- anne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Jan Björkman (s) och Maria Hed (s).

46 Näringsutskottets yttrande

1990/9 l:NU4y

1990/91:KU47

Bilaga 5

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge ytt- rande över vissa motioner om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott. De berörda motionerna gäller inskränkning resp, utvidgning av de uppgifter som tillkommer näringsutskottet enligt tilläggsbestäm- melsen 4.6.10 i riksdagsordningen.

En av motionerna, 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp), går ut på att ärenden rörande kreditupplysnings- och inkassolagstiftning skall överföras från näringsutskottet till lagutskottet. Motionärerna pekar på sambandet mellan inkassobestämmelserna och bestämmelserna om kronofogdemyndigheternas verksamhet, vilka se- nare behandlas av lagutskottet. I fråga om kreditupplysningslagen (1973:1173) är sambandet med lagutskottets beredningsområde inte lika påtagligt, anför de; reglerna för kreditupplysning inverkar emeller- tid i några angivna hänseenden på förhållandet mellan borgenär och gäldenär.

De lagar som motionärerna åsyftar, dvs. främst kreditupplysningsla- gen och inkassolagen (1974:182), innehåller, som motionärerna fram- håller, i huvudsak regler av näringsrättslig natur. Näringsutskottet betraktar den näringsrättsliga lagstiftningen som en väsentlig del av utskottets ämnesområde. Genom inskränkningar i den principiellt rådande näringsfriheten reglerar denna lagstiftning de grundläggande förutsättningarna för näringsverksamhet inom en rad olika branscher. Den rör frågor om behörighetskrav, verksam hetsregler, myndighets- kontroll, utländskt inflytande osv. Ett nära samband finns mellan de på branscher etc. inriktade näringsrättsliga lagarna och den generella konkurrenslagstiftningen, vilken utgör ett centralt inslag i näringspoli- tiken och är särskilt angiven som ett ämne för näringsutskottet.

Givetvis finns ett samband mellan näringsrättslig och civilrättslig lagstiftning, ibland också så till vida att den förra innehåller civilrättsli- ga inslag. Såvitt gäller bestämmelser om konsumentskydd har detta samband föranlett att lagutskottet har fatt överta uppgiften att bereda även lagstiftning av näringsrättslig natur. I de nu aktuella fallen framstår motsvarande samband — något som motionärerna själva framhåller beträffande kreditupplysningslagen — såsom mindre bety- delsefullt. Antalet riksdagsärenden rörande inkassolagstiftningen har för övrigt varit ringa.

Motionärerna anför att det rent allmänt är en stor fördel om ett verksamhetsområde i sin helhet hör hemma hos ett utskott och inte behöver delas. Begreppet verksamhetsområde är emellertid, vill nä-

ringsutskottet framhålla, inte entydigt. Med samma rätt som motionä- rerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indrivningsverksam- het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig reglering betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas av ett utskott.

Näringsutskottet vill också betona att den nuvarande ärendefördel- ningen på detta område står i god överensstämmelse med en viktig princip för den nuvarande utskottsorganisationen, nämligen att lagstift- ningsärendena skall fördelas sakområdesvis på alla utskott i stället för att, såsom tidigare, på formella grunder tas om hand av ett fatal utskott. Att vad motionärerna begär är ett undantag från en etablerad huvudregel kommer till synes i att den av dem föreslagna överflytt- ningen av ärenden till lagtutskottet skulle åstadkommas genom en kompletterande lagbestämmelse av en detaljeringsgrad som eljest knap- past utmärker reglerna för ärendefördelningen mellan utskotten.

Näringsutskottet avstyrker sålunda motionen om överföring till lag- utskottet av ärenden rörande kreditupplysnings- och inkassolagstift- ning.

De principiella synpunkter som nu har anförts är tillämpliga också på det förslag som läggs fram i motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson m.fl. (m, fp, c). Enligt denna skulle ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag överföras från näringsutskottet till finansutskottet. Den nuvarande ordningen "att ett utskott svarar för innehållet i kreditpolitiken och ett annat utskott för aktörerna på samma område" har tidigt visat sig förenad med svagheter, hävdar motionärerna. De anger dock inte vilka dessa svagheter skulle vara. Näringsutskottets erfarenhet är att den gällande ärendefördelningen, som förutom på bestämmelserna härom bygger på en fast praxis, inte förorsakar några problem.

Ett av motionärernas argument för att den nämnda ärendegruppen borde överföras till finansutskottet är att utskottsindelningen så långt möjligt bör överensstämma med departementsorganisationen. Närings- utskottet anser inte att önskemålet om en sådan överensstämmelse väger tungt. Genom åren har utskottet behandlat ärenden från flera skilda departement. Utskottet har utan svårighet kunnat etablera erfor- derliga kontakter med dessa departement och de ansvariga statsråden. I ärenden om bank- och fondväsendet, som ofta gäller lagstiftning, har regelmässigt förekommit ett nära samarbete mellan utskottets kansli och finansdepartementet.

Behandlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvanti- tativt en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalita- tivt har dessa ärenden enligt utskottets uppfattning en naturlig plats inom dess beredningsområde. De har regelmässigt sådana näringsrätts- liga aspekter som har berörts i det föregående. Materiellt gäller de i stor utsträckning förutsättningarna för företagens finansiering, ett cen- tralt näringspolitiskt tema.

Näringsutskottet finner det naturligt och angeläget att utskottet även fortsättningsvis far bereda ärenden om bank- och fondväsendet och

1990/91:KU47

Bilaga 5

ärenden om det affärsmässiga försäkringsväsendet. De senare har för övrigt ofta ingen anknytning till de ämnen som finansutskottet be- handlar. Näringsutskottet avstyrker alltså den nu aktuella motionen.

Överföring av "jordbrukets näringsfrågor" från jordbruksutskottet till näringsutskottet föreslås i motion 1990/91 :K309 av Margit Gennser (m). Huvudmotivet är att de flesta frågor rörande näringsprinciper och näringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar. Jordbruksutskottet borde, menar motionären, omvandlas till ett mil- jöutskott.

Motionärens förslag innebär att ytterligare en — åtminstone tills vidare — omfattande kategori av ärenden skulle tillföras näringsutskot- tet. En sådan förändring skulle, menar näringsutskottet, ge utskottet en alltför omfattande arbetsbörda. Det finns enligt utskottets uppfattning inte bland dess nuvarande ärendekategorier någon från utskottets ut- gångspunkt mindre angelägen som i stället kunde överföras till något annat utskott. Jordbruksutskottet självt är, såsom framgår av dess yttrande 1990/91 :Jo5y, inte på kort sikt inställt på en sådan förändring som motionären föreslår. Näringsutskottet avstyrker motion 1990/91: K309 (m).

Det sagda innebär inte att näringsutskottet står främmande för att överta vissa ärenden från jordbruksutskottet. Den fortsatta utveckling- en av näringspolitiken kan tänkas skapa utrymme för detta. På kort sikt bör emellertid en sådan överföring av ärenden begränsas till ett eller ett par mindre ämnesområden med nära anknytning till närings- utskottets industri- och energipolitiska uppgifter. Utskottet förutsätter att det far tillfälle att yttra sig innan konstitutionsutskottet beslutar om något förslag till riksdagen i denna riktning.

Stockholm den 11 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

1990/9LKU47

Bilaga 5

Närvarande: Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).

4 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 41

Avvikande mening

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av yttrandet som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "aktuella motionen" bort ha följande lydelse:

Oaktat vad som sagts finner näringsutskottet att, vid en bedömning av arbetsfördelningen i stort mellan utskotten, övervägande skäl talar för att ärenden om bank- och fondväsendet och om det affärsmässiga försäkringsväsendet bör överföras till finansutskottet. Detta är nödvän- digt för att hos näringsutskottet skapa utrymme för sådana ärenden rörande jordbruk och andra näringsgrenar som nu behandlas av jord- bruksutskottet. Det är, vilket ytterligare berörs i det följande, ett överordnat intresse att det sistnämnda utskottet kan förvandlas till ett renodlat miljöutskott. Näringsutskottet tillstyrker således motion 1990/91 :K308 (m, fp, c).

dels att den del av yttrandet som börjar med "Motionärens förslag" och slutar med "denna riktning" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärens uppfattning att jordbrukets nä- ringsfrågor naturligen hör hemma hos näringsutskottet, särskilt då jordbruksregleringen har avskaffats och jordbruket liksom den därtill knutna livsmedelsindustrin skall fungera enligt normala näringsrättsli- ga regler. Ett avgörande skäl för en överflyttning till näringsutskottet är att det därmed skapas förutsättningar för att jordbruksutskottet kan, såsom nyss har sagts vara önskvärt, omvandlas till ett renodlat miljöut- skott. Följaktligen tillstyrker näringsutskottet motion 1990/91 :K309 (m).

1990/91:KU47

Bilaga 5

50 Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp). I motionen yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kre- ditupplysnings- och inkassolagstiftning skall beredas av lagutskottet fr.o.m. den 1 januari 1992.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande och får anföra följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att lagutskottet enligt gällande regler om ärendefördelningen mellan utskotten har att svara för lag- stiftnings- och anslagsfrågor rörande bl.a. exekutionsväsendet och kon- sumentskydd. I likhet med motionären anser utskottet att det finns starka skäl för en överflyttning av ärenden rörande kreditupplysning och inkassoverksamhet till lagutskottets beredningsområde. Utskottet vill härvidlag särskilt peka på sambandet mellan inkassobestämmelser- na och kronofogdemyndigheternas verksamhet. Inkassoverksam heten är förstadiet i det förfarande som i det helt övervägande antalet fall tillämpas då andra fordringar än sådana som avser skatter och allmän- na avgifter skall drivas in. Om gäldenären inte betalar trots påstötning- ar är det ett normalt led i inkassoverksamheten att ansökan om betalningsföreläggande eller lagsökning ges in och att verkställighet av utslaget i målet begärs hos kronofogdemyndigheten. Våren 1990 (prop. 1989/90:85, bet. JuU31) beslöt riksdagen en genomgripande reform av den s.k. summariska processen. Reformen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandetidpunkten skall bestämmas till den 1 januari 1992. De nya reglerna innebär att mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, som för närva- rande handläggs av tingsrätterna, i fortsättningen skall handhas av kronofogdemyndigheterna. Vidare ändras förfarandebestämmelserna. Leder förfarandet till ett verkställbart utslag skall kronofogdemyndig- heten i princip verkställa det utan någon särskild begäran från borge- nären eller hans företrädare. I den nya summariska processen kommer målen att handläggas med hjälp av ADB-teknik. Efter särskild pröv- ning skall vissa ingivare av ansökningar om betalningsföreläggande eller handräckning få tillstånd att ge in ansökningarna på ADB- medium. Prövningen skall bl.a. avse den allmänna tillförlitligheten av ingivarens uppgifter och rutinerna vid ingivarens inkassoåtgärder. Till den grupp ingivare som kan komma i fråga när det gäller ADB- ansökningar hör bl.a. inkassoföretag.

1990/91:KU47

Bilaga 6

Som framgår av det anförda kommer det efter årsskiftet 1991-1992 att finnas ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksam he- ten och kronofogdemyndigheternas arbete. Det är också så att förut- sättningarna för bedrivande av en effektiv inkassoverksamhet blir av direkt betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndig- heterna.

När det gäller kreditupplysningslagen är, som motionärerna påpe- kar, sambandet med lagutskottets beredningsområde inte lika påtagligt. Det bör emellertid påpekas att formerna för kreditupplysningsverk- samhet har betydelse för borgenärers ställningstaganden till om de skall bevilja krediter till bl.a. konsumenter. Kreditupplysningsverksam- hetens inverkan på förhållandet mellan borgenärer och gäldenärer kan förväntas öka i en nära framtid. I en departementspromemoria, (Ds 1990:84) Ny konsumentkreditlag, föreslås bl.a. att en borgenär skall bli skyldig att göra en kreditprövning innan han beviljar en konsument- kredit. Vid bristfällig kreditprövning skall konsumentens skuld kunna jämkas.

Till det anförda vill utskottet lägga att reglerna om kreditupplysning och inkasso i väsentlig mån syftar till att skydda enskilda personer och att särskilt inkassolagen har en påtaglig prägel av konsumentskydd. Lagstiftningen ansluter därför nära till de lagar av bl.a. näringsrättslig natur som syftar till att skydda konsumenter och som redan nu faller inom lagutskottets beredningsområde. Sambandet med konsument- skyddet belyses också av att lagstiftningsfrågor om kreditupplysning och inkasso handläggs inom den enhet på justitiedepartementet som svarar för bl.a. konsumentkreditlagen och vissa andra konsumenträtt- sliga lagar. Rent allmänt vill utskottet vidare påpeka att det är en fördel om ett verksamhetsområde — såsom fallet är beträffande exem- pelvis indrivningsåtgärder — i sin helhet hör hemma hos ett utskott och inte behöver delas.

På grund av det anförda förordar lagutskottet att den av motionärer- na begärda ändringen av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 genomförs. Ändringen kan lämpligen ske genom att orden kreditupp- lysning och inkasso införs efter ordet konsumentskydd i bestämmel- sens sista mening.

Stockholm den 5 mars 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas- son (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollan- der (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).

1990/91 :KU47

Bilaga 6

52 Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU4y

1990/9LKU47

Bilaga 7

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda bl.a. lagutskottet tillfälle att yttra sig över deLs det förslag till ändrad ärendefördelning som fram- läggs i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y, dels skrivelse den 27 mars 1991 av kanslichefen Staffan Edmar, dels skrivelse från Svens- ka samernas riksförbund.

I jordbruksutskottets yttrande framhålls — med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation — att vissa ändringar i ärendefördelningen måste genomföras med verkan redan från och med nästa mandatperiod och senast vid årsskiftet 1991-1992. Enligt jordbruksutskottet bör ett antal mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott och utskottet föreslår bl.a. att frågor rörande livsmedelskontroll överflyttas till lagut- skottet.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över det angivna förslaget i jordbruksutskottets yttrande och får anföra följande.

Till lagutskottets beredningsområde hör för närvarande konsument- politiken. Konsumentskyddsfrågor med särskild anknytning till livsme- del skall dock enligt gällande regler om ärendefördelningen beredas av jordbruksutskottet. Lagutskottets erfarenheter är att den nuvarande ordningen leder till vissa problem när det gäller att avgöra huruvida vissa konsumentskyddsfrågor skall beredas av jordbruksutskottet eller lagutskottet. Lagutskottet ser det därför som en fördel om sådana problem kan undanröjas genom att utskottet far svara också för livsmedelskontrollen. Genom en ändring av ärendefördelningen upp- nås också att konsumentpolitiken i sin helhet samlas i ett utskott. Med hänsyn till det sagda och då det är angeläget att jordbruksutskottets arbetsbörda lättas något ställer sig lagutskottet bakom jordbruksutskott- ets förslag i aktuell del.

Stockholm den 7 maj 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas- son (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Bo- ström (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita 53

Jönsson (s) och Gunilla Andersson (s).

5 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

Försvarsutskottets yttrande

1990/9 l:FöU4y

1990/91:KU47

Bilaga 8

Till konstitutionsutskottet

Försvarsutskottet har den 16 april 1991 beretts tillfälle att yttra sig över dels det förslag till ändrad ärendefördelning som framläggs i jord- bruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y, dels skrivelse den 27 mars 1991 av kanslichefen Staffan Edmar och dels skrivelse från Svenska samernas riksförbund.

Försvarsutskottet inskränker sig i detta yttrande till att kommentera jordbruksutskottets yttrande angående ärendefördelningen mellan riks- dagens utskott.

Försvarsutskottet konstaterar att den successivt ökande arbetsbelast- ningen i riksdagen som helhet främst för vissa, särskilt hårt belastade utskott skapat arbetsvillkor som är helt och hållet orimliga; behovet av en översyn av hela riksdagsarbetet, inkl, utskottsorganisationen och ärendefördelningen i stort, är uppenbart. Eftersom en sådan allmän översyn inte kan undgå att beröra frågor av stor betydelse i vårt parlamentariska styrelseskick kommer det att ta tid — förmodligen flera år — att utarbeta förslag till mer hanterliga arbetsformer som är anpassade till de nytillkomna förhållanden som redovisas i jordbruks- utskottets yttrande. Försvarsutskottet biträder därför jordbruksutskott- ets syn att det redan fr.o.m. nästa mandatperiod krävs en viss omför- delning av ärendena mellan utskotten för att — i avvaktan på den större översynen — åstadkomma en rimligare arbetsbelastning för bl.a. jordbruksutskottet.

I jordbruksutskottets yttrande föreslås, på grundval av sakliga över- väganden och med hänsyn till rådande, statistiskt konstaterbar arbets- belastning i resp, utskott, en viss ärendeomfördelning som för försvars- utskottets (alt. näringsutskottets) del innebär att ärendeområdena kemi- kaliekontroll och strålskydd utpekas. Försvarsutskottet konstaterar att dessa ärendeområden sakligt sett har en ringa beröring med utskottets normala beredningsområde. Med hänvisning till att utskottet accepte- rar det nödvändiga i att åtgärder omgående vidtas för att i avvaktan på en allmän översyn skapa en rimligare arbetsbelastning i särskilt hårt belastade utskott är utskottet icke desto mindre villigt att godta att dessa ärendeområden överförs från jordbruksutskottet till försvarsut- skottet.

Stockholm den 14 maj 1991

54 På försvarsutskottets vägnar

Kerstin Ekman

1990/91:KU47

Bilaga 8

Närvarande: Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans Lindblad (fp), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Britt Bohlin (s), Alf Egnerfors (s), Sven-Olof Petersson (c) och Tom Heyman (m).

55 Kulturutskottets yttrande

1990/9 l:KrU8y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 april 1991 beslutat bereda kulturut- skottet tillfälle att yttra sig över bl.a. en skrivelse, dagtecknad den 27 mars 1991, av utbildningsutskottets kanslichef. I skrivelsen anförs bl.a. att — om utbildningsutskottet skall tillföras ett nytt och stort arbetsom- råde, något som aktualiserats i syfte att avlasta jordbruksutskottet vissa arbetsuppgifter — man bör överväga att från utbildningsutskottet föra över delområdet folkbildning till kulturutskottet.

1990/9LKU47

Bilaga 9

Utskottet

Det torde råda allmän enighet om att åtgärder måste vidtas för att förbättra arbetssituationen för i första hand de mest arbetstyngda utskotten. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande 1990/91 :JoU5y på ett klargörande sätt pekat på nödvändigheten härav. Bland de åtgärder som torde böra vidtas är en övergripande översyn av ärendefördelning- en mellan utskotten. En sådan översyn är nödvändig även av andra skäl.

Utskottet har inte något att erinra mot att — i avvaktan på en sådan övergripande översyn — beredningen av ärenden rörande folkbildning överflyttas från utbildningsutskottet till kulturutskottet. Ärendeområ- det har ett nära samband med andra ärendegrupper som bereds inom kulturutskottet, nämligen kulturfrågor och folkrörelsefrågor.

Utskottet viil emellertid samtidigt framhålla att det finns ett sam- band mellan folkbildningsfrågor och övriga vuxenutbildningsfrågor. Utskottet förutsätter att vid den övergripande översynen av ärendeför- delningen denna aspekt beaktas.

Stockholm den 7 maj 1991

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

Närvarande: Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chriso- poulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s) och Göran Åstrand (m).

56 Utbildningsutskottets yttrande

1990/91:UbU4y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över de förslag till ändrad ärendefördelning mellan riksdagens utskott som lagts fram i jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y och i skrivelse den 27 mars 1991 av utbildningsutskottets kanslichef.

1990/91:KU47

Bilaga 10

Utskottet

Enligt jordbruksutskottets yttrande måste med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation vissa ändringar i ärendefördelningen mellan riksdagens utskott genomföras med verkan redan fr.o.m. nästa mandat- period och senast vid årsskiftet 1991 — 1992. I enlighet härmed har jordbruksutskottet föreslagit att vissa ämnesgrupper förs över till andra utskott. Sålunda föreslås bl.a. att utbildningsutskottet tillförs vissa frågor om utbildning och forskning.

1 skrivelsen från kanslichefen vid utbildningsutskottet har anförts att det från saklig synpunkt är motiverat att utbildningsutskottet bereder vissa frågor om utbildning och forskning även på jordbrukets område. Med hänsyn till att också utbildningsutskottet är mycket hårt arbetsbe- lastat bör enligt skrivelsen i så fall delområdet folkbildning föras från utbildningsutskottet till kulturutskottet.

Utbildningsutskottet ställer sig positivt till att från jordbruksutskottet ta över utbildnings- och forskningsfrågor, som är knutna till Sveriges lantbruksuniversitet och till skogs- och jordbrukets forskningsråd. Det- ta innebär att utbildningsutskottets ämnesområde i fortsättningen om- fattar samtliga universitet och högskolor. Men en sådan ändrad ärende- fördelning kräver med nödvändighet att utbildningsutskottet samtidigt avlastas något delområde. Enligt utskottets mening kan frågor om folkbildning med fördel föras över till kulturutskottet. Därmed avses hela littera C. Folkbildning, dvs. den vuxenutbildning som inte är kompetensinriktad och som inte tillhör det offentliga skolväsendet. Under nämnda förutsättning tillstyrker utbildningsutskottet jordbruks- utskottets förslag till ändrad ärendefördelning mellan jordbruks- och utbildningsutskotten.

För utbildningsutskottets del medför de föreslagna ärendefördelning- arna inte någon förbättring av utskottets arbetssituation. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla att en större översyn av ärendefördelningen mellan samtliga utskott snarast måste göras, förslagsvis av den av talmanskonferensen tillsatta s.k. riksdagsutredningen.

Stockholm den 14 maj 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

1990/91:KU47

Bilaga 10

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s), Birgitta Rydle (m), Berit Löfctedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v), Eva Goés (mp), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m) och Olavi Viitanen (s).

58 Näringsutskottets yttrande

1990/91 :NU13y

1990/91:KU47

Bilaga 11

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över dels förslag i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y till änd- ringar i ärendefördelningen mellan vissa utskott, dels två skrivelser som har inkommit till konstitutionsutskottet. Näringsutskottet kom- menterar här huvudsakligen jordbruksutskottets förslag i de delar som avser eventuell överföring av vissa kategorier av ärenden från jord- bruksutskottet till näringsutskottet.

Jordbruksutskottet föreslår bl.a. att från dess beredningsområde överförs

till näringsutskottet, alternativt försvarsutskottet, frågor om kemika- liekontroll och om strålskydd,

till näringsutskottet, alternativt bostadsutskottet, frågor om avfalls- hantering och om renhållningslagen (1979:596).

Frågor om strålskydd har av regeringen hänförts till miljödeparte- mentets område. Under rubriken Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. be- handlas i miljödepartementets del av årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 16) anslag dels till statens strålskyddsinstitut, dels till statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd och visst inter- nationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. Hanteringen av kärnsäkerhetsfrågor är en viktig del av energipolitiken; det är därför naturligt att dessa frågor — trots att de har stannat kvar hos miljöde- partementet efter återföringen av övriga energifrågor till industridepar- tementet — även fortsättningsvis bereds av näringsutskottet. Frågor om strålskydd i allmänhet faller däremot utanför energipolitikens ram och skulle bli ett udda inslag inom näringsutskottets område.

Ämnesmässigt skulle de strålskyddsfrågor som föreslås överförda från jordbruksutskottets till ett annat utskotts beredningsområde enligt näringsutskottets mening bättre än hos detta passa hos försvarsutskot- tet. Det utskottet behandlar nu försvarsärenden av alla slag och där- jämte ärenden om fredstida räddningstjänst. Det synes ligga nära till hands att försvarsutskottet — som torde vara det minst arbetsbelastade av utskotten — far sitt område utvidgat med ytterligare skydds- och säkerhetsfrågor.

Motsvarande resonemang är tillämpligt beträffande frågor om kemi- kaliekontroll.

Frågor om renhållningslagen och frågor om avfallshantering i mera inskränkt mening synes, om de skall flyttas från jordbruksutskottet, bättre än hos näringsutskottet passa hos bostadsutskottet. Det senare är också mindre arbetsbelastat än näringsutskottet. En angränsande kate-

gori av ärenden är de som gäller återvinning av olika slags avfallspro- dukter. Näringsutskottet finner det naturligt att — såsom redan i praktiken har förekommit, bl.a. detta år — ta hand om frågor av detta slag; sådana har nära samband med andra frågor rörande tillförsel av och hushållning med råvaror inom industrin, inkl, energisektorn. En slik arbetsfördelning mellan näringsutskottet och det utskott som skall bereda frågor om avfallshantering i inskränkt bemärkelse torde kunna genomföras utan att detta för näringsutskottets del behöver komma till uttryck genom någon lagändring.

Med anledning av Svenska Samernas riksförbunds skrivelse till konstitutionsutskottet vill näringsutskottet anmärka att ärendefördel- ningen mellan utskotten bör betraktas som en intern riksdagsangelä- genhet. Att rennäringsfrågor kan sägas vara av näringspolitisk art motiverar inte, vill näringsutskottet för fullständighetens skull tillfoga, att de — vid den ärendefördelning i övrigt som nu gäller eller har skisserats av jordbruksutskottet — skulle hänföras till näringsutskottet. Mot att så skulle ske talar sambandet mellan rennäringsfrågorna och frågor rörande de areeila näringarna.

Stockholm den 14 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1990/91:KU47

Bilaga 11

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Inga- Britt Johansson (s), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Barbro Andersson (s), Stig Bertilsson (m), Björn Kaaling (s) och Christina Raud (s).

60 Bostadsutskottets yttrande

1990/9 l:BoU5y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har vid sammanträde den 16 april 1991 beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig bl.a. över ett av jordbruks- utskottet i yttrandet 1990/91 :JoU5y framlagt förslag om ärendefördel- ningen mellan riksdagens utskott m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 12

Bostadsutskottet

I det ovannämnda yttrandet från jordbruksutskottet diskuteras frågan om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott i ett längre och i ett kortare tidsperspektiv. 1 det kortare perspektivet behandlas frågan om en överflyttning av ärenden från jordbruksutskottet till andra utskott. Jordbruksutskottet föreslår enhälligt att en utredning görs om detta utskotts beredningsområde på längre sikt.

1 ett kortare perspektiv föreslår jordbruksutskottet, också enhälligt, att en omfördelning görs mellan detta utskott och vissa andra utskott i avsikt att lätta jordbruksutskottets arbetsbörda. Vad beträffar bostadsut- skottet föreslår jordbruksutskottet en överflyttning av rennäringsfrågor, jordförvärvslagstiftning samt vattenrätt. Beträffande frågor om avfalls- hantering och renhållningslagen föreslår utskottet att dessa bereds av näringsutskottet alternativt av bostadsutskottet.

Jordbruksutskottet anser att den av utskottet föreslagna ärendeför- delningen bör gälla fr.o.m. nästa mandatperiod eller senast vid årsskif- tet 1991-1992.

Bostadsutskottet har i nu förevarande sammanhang inte anledning överväga hur beredningsarbetet i riksdagens utskott skall organiseras på längre sikt. Vad rör frågan om fördelningen mellan utskotten i ett kortare perspektiv i avsikt att avlasta jordbruksutskottet vissa ärenden vill bostadsutskottet anföra följande.

Vad gäller jordförvärvslagstiftningen bör dessa ärenden fortsättnings- vis beredas av bostadsutskottet. De har ett klart samband med vissa markpolitiska frågor som utskottet bereder. Inte minst har dessa frågor anknytning till fastighetsbildningslagstiftningen.

I vad avser ärenden om vattenrätt har bostadsutskottet ingen annan kommentar än att en överflyttning bör begränsas till att avse ärenden om vattenlagstiftningen. Frågor om vattenvård och vattenmiljö i ett större perspektiv bör även fortsättningsvis beredas av jordbruksutskot-

tet. Enligt vad bostadsutskottet erfarit under hand torde en sådan fördelning i allt väsentligt vara den som enligt jordbruksutskottet bör tillämpas.

Inte heller finner bostadsutskottet anledning till annan bedömning än jordbruksutskottet när det gäller rennäringsfrågor. Även dessa frå- gor har anknytning till vissa ärenden som bereds av bostadsutskottet. Utskottet åsyftar bl.a. frågor om fysisk planering. Det kan erinras om att utskottet praktiskt taget varje år i samband med behandling av ärenden enligt naturresurslagen har anledning att överväga frågor om de s.k. obrutna fjällområdena. I samband med den årligen återkom- mande behandling av frågor om anslag till länsstyrelserna m.m. har utskottet inte sällan att ta ställning till rennäringsadministrationen på regional nivå. I skrivelse till konstitutionsutskottet från Svenska Sa- mernas Riksförbund har ifrågasatts det lämpliga i att flytta rennärings- frågorna från jordbruksutskottet. Mot bakgrund av vad jordbruksut- skottet enhälligt föreslagit och med hänvisning till vad bostadsutskottet nu anfört anser dock bostadsutskottet att rennäringsfrågorna i fortsätt- ningen bör beredas av bostadsutskottet.

Frågan om överflyttning till näringsutskottet alternativt till bostads- utskottet av ärenden om avfallshantering och renhållningslag har givit utskottet anledning anföra följande. Av jordbruksutskottets betänkan- den de senaste åren framgår att ärendegruppen innehåller frågor av skiftande slag och att den är omfattande. Enligt bostadsutskottets uppfattning kan emelletid en uppdelning i ett par större undergrupper göras. En grupp är frågor om kommunernas ansvar för avfallshante- ringen, t.ex. ärenden om de kommunala reningsverken, källsortering av hushållssopor, recirkulering av hushållsavfall. Denna grupp av ärenden kan anses ligga nära andra frågor om den kommunala verk- samheten som det ankommer på bostadsutskottet att bereda. En ann- nan grupp gäller vad som skulle kunna betecknas som frågor om återvinning av olika produkter. Denna typ av frågor får, vid en överflytttning från jordbruksutskottet, närmast anses ligga inom nä- ringsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att till detta utskott bör överföras ärenden om jordförvärvslagstiftning, rennäring och vatten- rätt. Beträffande gruppen avfallshantering och renhållningslagstiftning föreslår utskottet att till bostadsutskottet förs över sådana frågor som mera direkt berör den kommunala verksamheten i enlighet med den avgränsning som utskottet gjort i stycket ovan.

När riksdagen fattat beslut om ärendefördelningen mellan utskotten avser bostadsutskottet hos konstitutionsutskottet aktualisera frågan om utformningen av den tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen i vil- ken utskottets beredningsområde behandlas.

1990/91:KU47

Bilaga 12

62 Stockholm den 16 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

1990/91:KU47

Bilaga 12

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande mening

Kjell Dahlström (mp) anför:

Jag har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet när det gäller frågan om att vidta åtgärder för att fa till stånd en jämnare arbetsför- delning mellan olika utskott.

Sett ur ett längre perspektiv bör emellertid mera genomgripande förändringar göras i avsikt att utforma en effektivare och mera ända- målsenlig utskottsorganisation. I sammanhanget är det inte minst vik- tigt att miljöfrågorna lyfts fram och ges en mera sammanhållen be- handling. Sålunda bör ett miljöutskott tillskapas. Detta utskotts bered- ningsområde kommer främst att omfatta vissa av de frågor som i dag handläggs av trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet och bostadsutskottet. I jordbruksutskottets yttrande till konstitutionsutskot- tet om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott (1990/91:JoU5y) anförs också att miljö- och naturresursfrågorna på längre sikt kommer att få ännu större betydelse än i dag. Jordbruksutskottet ansluter sig till synpunkterna i motionerna K310 (v) och K319 (mp) med förslag om inrättande av ett miljöutskott. Jag delar vad ett enigt jordbruksutskott anfört och anser alltså att en utredning bör göras om en mera genomgripande omorganisation på längre sikt och att ett miljöutskott skapas. Jag förutsätter att detta arbete kommer i gång snabbt och att det bedrivs skyndsamt.

63 Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1990/9 l:AU3y

1990/91:KU47

Bilaga 13

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) angående skyldighet att inhämta yttrande av arbetsmarknadsutskottet i vissa riksdagsärenden.

Bakgrunden till remissen anges i en PM från konstitutionsutskottet vara följande. Under allmänna motionstiden i år väcktes ett flertal frågor rörande bl.a. ärendefördelningen mellan utskotten och former- na för ärendeberedningen. Ett eventuellt förslag från konstitutionsut- skottet rörande förändringar i ärendefördelningen och i beredningsord- ningen kan komma att beröra många utskott. I det skedet kan det enligt konstitutionsutskottet finnas anledning att bereda resp, utskott tillfälle att yttra sig över förslaget. För att få ett underlag för beredning- en av ärendet är det önskvärt att redan nu fä synpunkter från de av motionsyrkandena direkt berörda utskotten anser konstitutionsutskot- tet.

I motionen hemställs att arbetsmarknadsutskottet "regelmässigt skall beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om lokalisering av statlig verksamhet". Till utgångspunkt för sitt yrkande tar motionären beredningen av ärendet om lokalisering av skolverket, som behandla- des av riksdagen i december 1990. Beslutet att lokalisera skolverket till Stockholm fattades "utan att det föreslagits vare sig i propositionen eller i någon motion och utan att arbetsmarknadsutskottet beretts tillfälle att yttra sig", framhåller motionären.

Utskottet vill med anledning av vad sålunda anförts framhålla följan- de. Utskottet har vid flera tillfällen under årens lopp redogjort för sin uppfattning om lokalisering och omlokalisering av statlig verksamhet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU13 tog utskottet senast upp denna fråga med anledning av propositionen (prop. 1989/90:76) om regionalpolitik för 90-talet och i anslutning därtill väckta motioner. Utskottet har framhållit att beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i skilda hänseenden. Beträffande lokalisering av nya myndigheter har utskottet vid flera tillfållen uttalat att det är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokalisering- sort än Stockholm. De av utskottet sålunda föreslagna och av riksdagen godkända principerna för lokalisering resp, omlokalisering av statlig verksamhet torde därför vara väl kända.

Vad härefter gäller frågan om utskottets hörande i lokaliserings- eller omlokaliseringsärenden kan utskottet först notera utvecklingen i

praxis. Under 1970-talet och början av 1980-talet har praxis i princip varit att utskottet har beretts tillfälle att yttra sig över förslag till lokalisering av nya myndigheter, medan så icke varit fallet beträffande omlokalisering av redan befintlig eller delar av befintlig verksamhet. Någon entydig linje har i vart fall under senare delen av 1980-talet inte kunnat iakttas.

Utskottet utgår från att de uttalanden som utskottet gjort om princi- perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden som det här är fråga om.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligtvis av värde om fackut- skottens beredning tillförs arbetsmarknads- och regionalpolitiska syn- punkter på bestämda lokaliseringsförslag.

Den ordning som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott fatt bedöma frågan om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det emellertid inte tillräckliga skäl att frångå.

Stockholm den 19 mars 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1990/91:KU47

Bilaga 13

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Anders G Högmark (m), Sten Ostlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien (mp), Eivor Husing (s) och Erik Holmkvist (m).

Avvikande mening

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "att frångå" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan det naturligtvis vara av stort värde om arbetsmarknadsutskottet regelbundet bereds tillfälle att lämna ar- betsmarknads- och regionaipolitiska synpunkter på bestämda lokalise- ringförslag.

65 Trafikutskottets yttrande

1990/91 :TU3y

1990/91:KU47

Bilaga 14

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda trafikut- skottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K307 av Görel Bohlin (m) om ändring av utskottsnamn i riksdagen. Med anledning härav far trafikutskottet anföra följande.

I tilläggsbestämmelse 4.2.1 till RO är föreskrivet att riksdagen skall tillsätta ett trafikutskott och i tilläggsbestämmelse 4.6.12 till RO att trafikutskottet skall bereda ärenden om järnvägar, post, telegraf, tele- fon, vägar, vägtrafik, sjöfart, luftfart och väderlekstjänst.

Trafikutskottets beredningsområde har varit oförändrat alltsedan ett trafikutskott första gången tillsattes år 1971.

I motion 1990/91 :K307 begärs att benämningen på trafikutskottet skall ändras till kommunikationsutskottet. Motionären anför som motive- ring till förslaget bl.a. att benämningen på ett riksdagsutskott helst bör vara sådan att allmänheten förstår vad utskottet arbetar med samt att det departement i regeringskansliet som bereder ärenden av samma slag som de ärenden som ligger inom trafikutskottets beredningsområ- de benämns kommunikationsdepartementet och departementets chef kommunikationsminister.

I motionerna 1983/84:1382, 1984/85:811 och 1985/86:K303 framfördes samma yrkanden och motiveringar för yrkandena som det yrkande resp, de motiveringar härför som framförs i den nu aktuella motionen. Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet i betänkandena KU 1984/85:11, KU 1984/85:36 resp. KU 1985/86:30 och avslogs av riksda- gen den 5 december 1984, den 6 juni 1985 resp, den 28 maj 1986.

Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande KU 1984/85:36 att det för närvarande inte fann skäl att ändra sitt ställningstagande i betänk- ande KU 1984/85:11, vari utskottet hade avstyrkt den första motionen i namnfrågan.

66 Trafikutskottet är för närvarande inte berett att föreslå att benämning- en på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsutskot- tet avstyrker den nu aktuella motionen.

Stockholm den 19 mars 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1990/91:KU47

Bilaga 14

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m) och Lisbet Calner (s).

gotab 98863, Stockholm 1991