Skydd för ortnamn
1990/91 KrU6
I betänkandet behandlar utskottet ett motionsvis framfört förslag om en lag om skydd för ortnamn. Utskottet avstyrker förslaget i motionen.
1989/90:Kr279 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag för ortnamns skydd.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor om skydd för ortnamn har aktualiserats i riksdagen vid flera tillfällen under de senaste årtiondena. Frågorna har behandlats dels av statsutskottet, tredje lagutskottet och civilutskottet, sedermera bostadsutskottet, i vad gäller fastighetsbeteckningsfrågor, dels av kulturutskottet i vad gäller ortnamns värde och vård.
Riksdagen beslöt år 1968 (prop. 1968:1, bil. 4 s. 10, bet. SU 2, bet. 3LU 5, rskr. 2) om riktlinjer för en reformering av fastighetsregistreringen, som bl.a. innebar att kommun och inte längre socken skulle vara registerområde. Det förutsattes att man vid reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner. Under de första åren av 1970-talet avslog riksdagen vid upprepade tillfällen motionsyrkanden om att behålla socknen som registerområde.
Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:48, bet. CU 30, rskr. 252) beslöts om vissa ändringar av reformen, bl.a. skulle av kulturhistoriska skäl en socken- eller områdeskod ingå i registerbeteckningen. Civilutskottet förordade som en generell huvudregel att dubblettnamn på by, gård eller kvarter skulle skiljas från varandra genom att namnet kombinerades med namn på socken eller stadsregisterområde. Under följande år avslogs åter motionsyrkanden om bevarande av socken som registerområde. Vid riksmötet 1983/84 anförde bostadsutskottet därvid bl.a. att det är av större vikt från kulturhistorisk synpunkt att socken redovisas på olika officiella kartor än att sockenbegreppet bevaras vid indelningen i registerområden (bet. BoU 1983/84:16).
Vid riksmötet 1978/79 uttalade kulturutskottet (bet. KrU 1978/79:5) att det är en angelägen kulturfråga att bevara ortnamn. Liksom den äldre, kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen har de gamla namnen på gårdar, byar och socknar ett kulturellt värde som inte får underskattas. Kulturutskottet fann det önskvärt att en allsidig utredning på ortnamnsområdet kom till stånd och att i denna beaktades bl.a. de synpunkter som anförts av lantmäteriverket, riksantikvarieämbetet och DOVA-nämnden i deras yttranden till utskottet över den då aktuella motionen. Vad utskottet enhälligt anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1978/79:22). En utredning -- ortnamnskommittén -- tillsattes av regeringen i enlighet med riksdagens begäran.
Vid riksmötet 1984/85 aktualiserades frågor om ortnamn vid två tillfällen. I betänkandet KrU 1984/85:6 avstyrktes motioner om bevarande av sockennamn samt yrkanden som tog upp frågor om ortnamn på kartor, i fastighetsregistret och i postadresser. Utskottet hänvisade till att ortnamnskommittén hade avlämnat sitt betänkande -- (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård -- och att regeringens beredning av frågan pågick.
I det angivna betänkandet föreslog ortnamnskommittén en rad åtgärder för att skydda och bevara ortnamn, däribland en lag om ortnamn. Regeringen gav riksdagen tillfälle att ta del av vad som anfördes i budgetpropositionen år 1985 om principer för den framtida ortnamnsverksamheten (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467 -- 475). Flertalet av de åtgärder som utredningen föreslagit kunde enligt regeringens bedömning vidtas av regeringen eller av myndigheter utan godkännande av riksdagen. I propositionen framhölls att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att de nedärvda ortnamnen vårdas och bevaras och att ny namngivning sker så att kulturarvet skyddas. För att åstadkomma en bättre enhetlighet och samordning i ortnamnsverksamheten förordades att lantmäteriverket (LMV) skulle få en allmänt samordnande uppgift och att LMV i sin ortnamnsverksamhet skulle samråda med dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och riksantikvarieämbetet (RAÄ). Namnformerna på de allmänna kartorna förordades bli normgivande. Ortnamn i flerspråkiga områden skulle återges på de språk som talas i området. Ett särskilt ortnamnsråd knutet till LMV skulle inrättas. Frågan om lagskydd för ortnamn aktualiserades inte.
Kulturutskottet (bet. KrU 1984/85:16, rskr. 253) instämde i vad som kommit till uttryck i propositionen om det kulturhistoriska och sociala värdet av att ortnamn vårdas och bevaras. Utskottet, som inte hade något att erinra mot vad som anförts i propositionen, uttalade särskilt att det fäste mycket stor vikt vid att gårds-, by- och sockennamn i största möjliga utsträckning används i adresser på landsbygden.
Under en följd av år har kulturutskottet haft att behandla motioner om åtgärder för att bevara och stärka det tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen, senast i betänkandet 1990/91:KrU3. Vid detta tillfälle erinrade utskottet bl.a. om att det finns möjlighet att till LMVs ortnamnsråd adjungera företrädare för andra intressen än dem som är representerade i rådet. Utskottet hade inhämtat att så har skett vid något tillfälle beträffande företrädare för Svenska tornedalingars riksförbund. Utskottet redovisade också att flera orter på nyutkomna översiktskartor över Sverige har fått dubbla namn. Vidare hade utskottet inhämtat att vägverket avser att märka vägskyltar med dubbla namn.
Lantmäteriverket och ortnamnsrådet
Som redovisats i det föregående ingick i de av riksdagen godtagna principerna för ortnamnsverksamheten att ett ortnamnsråd skulle inrättas och knytas till LMV. Det uttalades därvid i propositionen att rådet skulle vara ett samarbetsorgan för de myndigheter och intressen som bör ha ett inflytande på utformningen av ortnamnsverksamheten. Rådet skulle också få till uppgift att utforma principerna och målen för en god ortnamnspolitik och medverka till att information därom sprids. Rådet skulle också lämna råd och stöd i ortnamnsfrågor.
LMV, som är central förvaltningsmyndighet, skall enligt förordningen (1988:1232) med instruktion för lantmäterimyndigheterna verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan har sådan befogenhet. I LMVs egen verksamhet berör ortnamnsfrågor främst den allmänna kartläggningen, fastighetsbildningen och den pågående reformen beträffande fastighetsbeteckningarna.
Det till LMV knutna ortnamnsrådet, som inrättades den 1 juli 1985, har enligt instruktionen för LMV till uppgift att stödja LMV i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs skall LMV inhämta rådets synpunkter. I rådet ingår som ledamöter företrädare för postverket, vägverket, RAÄ, LMV, DOVA, svenska språknämnden, Riksförbundet för hembygdsvård och Svenska kommunförbundet. Vidare finns en gemensam företrädare för universiteten och likaledes en gemensam företrädare för de svenska sameorganisationerna. Det finns också möjlighet att vid behov till ortnamnsrådet adjungera företrädare för andra myndigheter, institutioner, organisationer m.m.
I motion Kr279 (c) framhålls att ortnamnen är värdefulla kulturminnen, men att detta inte kommer till uttryck i någon lag eller förordning. I ortnamnen har en del av den lokala historien samt naturens och människornas historia bevarats. Ortnamn riskerar emellertid att försvinna, t.ex. när fastighetsbeteckningar ändras och försvinner, när poststationer läggs ned och även när kulturlandskapet snabbt förändras. Ortnamnens stora och oskattbara värde bör enligt motionärernas mening kunna skyddas som andra kulturminnen i landet. Riksdagen bör därför begära att regeringen lägger fram ett förslag till lag för ortnamns skydd. Motionärerna erinrar om att ortnamnskommittén i sitt betänkande (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård föreslog en sådan lag.
Utskottet vill, liksom vid tidigare riksmöten, framhålla att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn vårdas och bevaras.
Vid riksmötet 1984/85 hade riksdagen inte något att erinra mot av regeringen framlagda principer för ortnamnsverksamheten i landet. Frågan om en lag om ortnamn aktualiserades inte, vare sig i propositionen eller i motioner. I det föregående har innebörden av de godtagna principerna kort redovisats. De innebär bl.a. att lantmäteriverket (LMV) fått en allmänt samordnande uppgift i vad gäller ortnamnsverksamheten och att ett ortnamnsråd knutet till LMV inrättats den 1 juli 1985. De innebär också att LMV i ortnamnsverksamheten skall samråda med dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och riksantikvarieämbetet (RAÄ).
Inom LMV har en uppföljning av de fem gångna årens ortnamnsverksamhet påbörjats. Enligt vad utskottet inhämtat har en förberedande undersökning gjorts där erfarenheter samlats in och analyserats och vissa förslag framlagts beträffande den fortsatta ortnamnsverksamheten inom LMV och ortnamnsrådet samt beträffande samarbetet mellan LMV och övriga myndigheter, organisationer m.m. som är engagerade i ortnamnsverksamhet. Avsikten är att utredningsarbetet skall fortsätta under vintern 1990/91.
I enlighet med 1985 års principer skall LMV informera om ortnamnsverksamheten och bistå myndigheter m.fl. med råd och stöd. Inom LMV pågår för närvarande arbete med att utforma råd och anvisningar för ortnamnens behandling vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Råden och anvisningarna avses publiceras i en planerad rapportserie från LMV i ortnamnsfrågor. LMV avser även att anordna seminarier där bl.a. ortnamnsfrågor kommer att tas upp, främst för berörda inom lantmäteriet.
Ortnamn används som samlande begrepp för alla namn -- bebyggelsenamn, naturnamn, sockennamn, länsnamn m.m. -- som förekommer på de allmänna kartor LMV har att framställa och ge ut, exempelvis de ekonomiska och topografiska kartorna. Ortnamn förändras, försvinner och tillkommer. Denna utveckling går allt snabbare. Faktorer som inverkar är bl.a. den pågående fastighetsbeteckningsreformen, den snabba förändringen av odlingslandskapet och sammanläggningar av fastigheter. Sådana ändringar av registernamn som görs i fastighetsregistret återspeglas på kartor som hör till registret. Registerkartorna innehåller sammanlagt omkring 100000 registernamn. I samband med fastighetsbeteckningsreformen granskar berört ortnamnsarkiv och RAÄ alla förslag till ändringar. Vidare revideras förslagen normalt efter det att synpunkter kommit in från fastighetsägare, kommuner och hembygdsföreningar.
De allmänna kartorna är av mycket stor betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamn. Kartorna är i mera allmänt bruk än vad uppgifterna i fastighetsregistret kan bli. Uppgifterna i fastighetsregistret och på registerkartorna läggs till grund för de allmänna kartorna, vilka kompletteras med naturnamn, ytterligare bebyggelsenamn m.m. Enligt uppgift innehåller den ekonomiska kartan omkring en miljon namn. Utskottet förutsätter att LMV i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar, byar, m.m., vilka inte längre används som registernamn i fastighetsregistret.
Utskottet har från RAÄ inhämtat att frågan om skyddet för ortnamn aktualiserats av de nordiska riksantikvarierna och att ett nordiskt möte i denna fråga planeras äga rum nästa år.
Det finns även andra myndigheter och organ än de tidigare nämnda, vilkas verksamhet och ställningstaganden har betydelse för ortnamnsfrågorna, nämligen bl.a. kommunerna, postverket, televerket, vägverket, statens järnvägar och sjöfartsverket. Utskottet förutsätter att även dessa i sin ortnamnsverksamhet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Postverket har t.ex. under senare år ökat antalet ortnamn som används i postadress. En god ortnamnspolitik i landet kräver vidare en fortsatt utveckling av samarbetet mellan alla ansvariga.
Utskottet anser att ortnamnsverksamheten bör fortsätta och fullföljas i enlighet med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta inom ramen för befintliga regler och institutioner är enligt utskottets mening goda. Utskottet anser med hänsyn härtill att det inte är motiverat att genom lagstiftning reglera ortnamnsområdet. Motion Kr279 avstyrks således.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr279. res. (c, mp)
Stockholm den 6 november 1990
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ulla Berg (s) och Lola Björkquist (fp).
Jan Hyttring (c), Stina Gustavsson (c) och Kaj Nilsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är värdefullt att de gångna fem årens ortnamnsverksamhet inom LMV och ortnamnsrådet nu utvärderas. Utskottet anser emellertid att de snabba förändringarna i samhället i vad avser t.ex. sammanläggningar av fastigheter, fullföljande av fastighetsbeteckningsreformen och ändringar av kulturlandskapet medför sådana risker för att ortnamn skall försvinna och förändras att skyddet av dem måste lagregleras. Enligt utskottets mening bör därför regeringen lägga fram ett förslag till lag om skydd för ortnamn. Detta bör riksdagen med bifall till motion Kr279 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr279 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett förslag till lag om skydd för ortnamn.