Svenskt medborgarskap

1990/91 SfU3

Utskottet behandlar i betänkandet sju motioner. I en motion begärs att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap efter tre år och i en annan att vissa kunskaper i svenska språket skall utgöra ett villkor för att förvärva svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker bifall till dessa motioner. Utskottet avstyrker även bifall till två motioner som tar upp frågor om dubbelt medborgarskap med hänvisning till pågående beredningsarbete inom regeringskansliet.

I en motion begärs en utredning av frågan om möjligheterna att upphäva beslut om svenskt medborgarskap på grund av falsk identitet med hänvisning till att det inom den internationella terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man använder sig av olika identiteter. Utskottet erinrar om att terroristlagstiftningskommittén ansett att detta problem bör tas upp till behandling i lämpligt sammanhang. Utskottet förordar att en helt förutsättningslös utredning görs i lämpligt sammanhang av vilka möjligheter det kan finnas att genom lagändringar komma till rätta med de problem som påtalats i motionen och av terroristlagstiftningskommittén, och att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

Slutligen avstyrker utskottet bifall till två motioner med förslag om en särskild högtidlighet för dem som förvärvat svenskt medborgarskap.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

1989/90:Sf613 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en högtidlighet för dem som blivit svenska medborgare.

1989/90:Sf615 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap efter tre år.

1989/90:Sf621 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att varje länsstyrelse skall få i uppdrag att arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på nationaldagen den 6 juni.

1989/90:Sf622 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på minimikunskaper i svenska för invandrare, som söker svenskt medborgarskap.

1989/90:Sf625 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen beslutar uttala att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.

1989/90:Sf637 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de regler som styr frågan om dubbelt medborgarskap.

1989/90:Sf639 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om möjligheterna att upphäva beslut om svenskt medborgarskap när detta erhållits med hjälp av falsk identitet.

Kvalifikationstid för förvärv av svenskt medborgarskap

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i medborgarskapskungörelsen (1969:235).

Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap genom födelse, legitimation, naturalisation eller anmälan.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6§ medborgarskapslagen. Enligt första stycket i lagrummet kan en utlänning på ansökan upptas till svensk medborgare om han/hon fyllt 18 år, sedan fem år -- eller i fråga om medborgare i annat nordiskt land sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört en hederlig vandel. Avvikelse från dessa villkor kan enligt lagrummets andra stycke ske om det skulle medföra gagn för riket, om sökanden förut varit svensk medborgare, om sökanden är gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda skäl att bevilja svenskt medborgarskap.

De gällande riktlinjerna för dispens innebär bl.a. att i fråga om utomnordisk medborgare som är gift med svensk medborgare sänks hemvisttiden till tre år och tiden för äktenskapets bestånd till två år. Sammanboende under äktenskapsliknande former jämställs med äktenskap. Dispens av andra särskilda skäl kan ges för den som erhåller s.k. villkorat medborgarskap och kan meddelas efter fyra års hemvist. Statslösa och politiska flyktingar kan upptas till svenska medborgare efter fyra års hemvist i Sverige. Utöver de nämnda dispensgrunderna kan det i enstaka fall finnas skäl att med hänsyn till humanitära, sociala eller personliga förhållanden medge vissa lättnader beträffande hemvistkravet.

I motion 1989/90:Sf615 yrkande 18 begär Inger Schörling m.fl. ett tillkännagivande om att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap efter tre år.

Riksdagen har tidigare avstyrkt motioner om en sänkning av det lagstadgade hemvistkravet för förvärv av svenskt medborgarskap. Senast skedde detta vid föregående riksmöte på förslag av utskottet i betänkande 1989/90:SfU2. Utskottet redogjorde därvid för de skäl som legat till grund för en sänkning av kravet på hemvisttid från sju år till fem år enligt beslut av 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:136, InU44, rskr. 400). Bl.a. hade en förändring motiverats av att dispens lämnades i sådan utsträckning att lagtexten kommit att i allt mindre grad ge en rättvisande bild av gällande förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap och att kravet på hemvisttidens längd inte borde sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Utskottet fann vid fjolårets behandling med beaktande jämväl av möjligheterna att erhålla dispens från hemvistkravet att riksdagen inte borde bifalla det då förevarande motionsyrkandet om en sänkning av hemvistkravet till tre år.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf615 yrkande 18.

Krav på kunskaper i svenska språket vid förvärv av svenskt medborgarskap

De i 6§ medborgarskapslagen uppställda villkoren för medborgarskap genom naturalisation innehåller inte något krav på kunskaper i svenska språket.

I motion 1989/90:Sf622 begär Göthe Knutson ett tillkännagivande om att det som en huvudregel bör kunna ställas krav på att svenska medborgare skall kunna hjälpligt förstå och kunna göra sig förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl föreligger, t.ex. avseende äldre invandrare som har tagits hit av sina barn eller barnbarn, bör dispens kunna meddelas.

Riksdagen har under en följd av år och senast på förslag av utskottet i betänkande 1989/90:SfU2 avslagit en motsvarande motion. Utskottet har därvid framhållit att det är utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att ha kunskaper i svenska språket och att man på allt sätt bör underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper. Utskottet har också framhållit att barn som invandrar hit ofta snabbt lär sig svenska, medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande kvinnorna, kanske aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög ålder kan kanske ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot denna bakgrund var det enligt utskottets mening varken rimligt eller möjligt att ställa krav på kunskaper i svenska språket som en förutsättning för rätt till svenskt medborgarskap.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf622.

Dubbelt medborgarskap

En viktig princip i medborgarskapslagstiftningen är att -- bortsett från barns förvärv av medborgarskap -- söka förhindra uppkomsten av dubbelt medborgarskap. Sålunda krävs enligt 6§ medborgarskapslagen att en utlänning för att förvärva svenskt medborgarskap måste kunna visa att han förlorar sitt utländska medborgarskap vid förvärvet av det svenska. Om det utländska medborgarskapet inte förloras automatiskt vid förvärv av det svenska utan utlänningen måste ansöka om befrielse från medborgarskapet, kan det i samband med naturalisationsbeslut föreskrivas som villkor för att svenskt medborgarskap skall kunna förvärvas att utlänningen inom viss tid visar att han förlorar det utländska medborgarskapet.

Svensk medborgare som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke eller den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i annan stat förlorar enligt 7§ medborgarskapslagen sitt svenska medborgarskap. Även deras ogifta barn under 18 år förlorar då i allmänhet sitt svenska medborgarskap.

Sverige har liksom nio andra europeiska länder anslutit sig till 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. I denna föreskrivs bl.a. att en vuxen person som är medborgare i en av konventionsstaterna och som av fri vilja förvärvar medborgarskap i en annan sådan stat genom naturalisation, anmälan eller åtagande skall förlora sitt tidigare medborgarskap. Genom begränsningen till medborgarskap i någon av de tio anslutna staterna har emellertid konventionen en begränsad räckvidd.

I motion 1989/90:Sf625 av Pär Granstedt begärs ett uttalande från riksdagen om att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.

Enligt vad utskottet erfarit tillämpas villkoren om befrielse från utländskt medborgarskap i praxis så att en sökande, som visar att han gjort vad som skäligen kan begäras för att få befrielse från sitt utländska medborgarskap men inte fått svar inom två år, ändå kan beviljas svenskt medborgarskap. Någon åtgärd med anledning av motion Sf625 anser utskottet därför inte påkallad.

Håkan Holmberg begär i motion 1989/90:Sf637 en översyn av de regler som styr frågan om dubbelt medborgarskap. Motionsyrkandet är föranlett av att en naturaliserad svensk medborgare som återvänder till sitt tidigare hemland och åter blir medborgare i detta skall ges möjlighet att behålla sitt svenska medborgarskap.

Frågan om dubbelt medborgarskap har utretts av den år 1985 tillkallade medborgarskapskommittén, som avgivit ett delbetänkande DsA 1986:6, Dubbelt medborgarskap, och sedermera slutfört sitt arbete med en rapport år 1989. Kommittén konstaterar i betänkandet att även om målet med Europarådskonventionen var att väsentligen reducera antalet fall av dubbelt medborgarskap har utvecklingen i Europa inneburit ett ständigt ökande antal personer med dubbelt medborgarskap. Kommittén konstaterar också att om inte påtagliga nackdelar med dubbla medborgarskap kan visas föreligga bör det intresse många invandrare har av att kunna behålla sitt ursprungliga medborgarskap vid förvärv av svenskt få väga över. Innan ställning tas i frågan måste emellertid dels frågan om dubbla medborgarskap har någon betydelse ur säkerhetssynpunkt, dels frågan om den som har flera medborgarskap skall få utöva politiska rättigheter i mer än ett land diskuteras. I det förstnämnda hänseendet uttalar kommittén som sin uppfattning att det förhållandet att en person känner lojalitet mot flera länder kan vara en komplikation, men att det inte är visat att innehavet av dubbla medborgarskap i och för sig skulle ha en avgörande betydelse därvidlag. Vad gäller frågan om politiska rättigheter anvisar kommittén vägen att med konventioner och överenskommelser med andra länder nå ömsesidiga lösningar. Kommittén föreslår också att Sveriges inställning till Europarådskonventionen analyseras ytterligare och att ytterligare underlag tas fram för bedömning av möjligheten att anta ett andra medborgarskap efter lång tids bosättning.

Medborgarskapskommitténs betänkande, som remissbehandlats, bereds för närvarande inom regeringskansliet, och utskottet finner mot denna bakgrund att någon ytterligare utredning i fråga om dubbelt medborgarskap inte är påkallad. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf637.

Svenskt medborgarskap som förvärvats med falsk identitet

I de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna ingår att ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under 18 år i fråga om sitt medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan födelsen är medborgare även i den staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid 18 års ålder eller senare. Medborgarskapslagens regler överensstämmer med detta stadgande i regeringsformens 2 kap. 7§. I nämnda lagrum stadgas även att ingen medborgare får landsförvisas eller hindras resa in i riket.

I motion 1989/90:Sf639 av Rune Backlund begärs en utredning av frågan om möjligheterna att upphäva ett beslut om svenskt medborgarskap när detta erhållits med hjälp av falsk identitet. Motionären hänvisar till att det inom den internationella terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man använder sig av olika identiteter och att det i flera brottsutredningar upptäckts att den åtalade varit bosatt i Sverige under en falsk identitet. Mot bakgrund härav ifrågasätter motionären om man inte bör införa en möjlighet att återkalla naturalisationsbeslut men framhåller att en sådan åtgärd självfallet måste vara förbunden med starka rättssäkerhetsgarantier. Motionären påpekar också att något hinder i internationella konventioner mot en sådan ändring av lagstiftningen inte finns. Han pekar på art. 8 i FNs konvention från 1961 om begränsning av statslöshet, enligt vilken det finns möjlighet att utan hinder av statslöshet beröva en person dennes medborgarskap, när detta erhållits genom osanna uppgifter eller bedrägligt förfarande.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition 1988/89:86 om ny utlänningslag m.m. har i utlänningsförordningen (1989:57) föreskrivits att resedokument och främlingspass, när de utfärdas, får förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt. I sådana fall beviljas i praxis inte heller en ansökan om svenskt medborgarskap.

Även om de problem som påtalats i motionen till en del kommer att lösas genom att svenskt medborgarskap inte beviljas den som inte styrkt sin identitet, kvarstår dock problemen i de fall där identiteten styrkts genom uppgifter som senare visar sig falska. Någon möjlighet att återkalla medborgarskapsbeslutet torde inte finnas i dessa fall. Svea hovrätt har i en dom den 21 april 1989 vid prövning av frågan om utvisning av den tilltalade i ett brottmål anfört att de oriktiga uppgifter som den tilltalade lämnat om sin identitet inte innebar att invandrarverket förväxlat honom med någon annan person. Det var inte heller utrett i målet att hans ansökan om svenskt medborgarskap skulle ha avslagits om han lämnat riktiga uppgifter om sin identitet. Beslutet om svenskt medborgarskap kunde därför enligt hovrätten inte anses vara en nullitet, och den tilltalade kunde följaktligen inte utvisas ur riket.

Terroristlagstiftningskommittén har i betänkandet (SOU 1989:104) Terroristlagstiftningen diskuterat den nu aktuella frågan. Kommittén konstaterar att gällande folkrättsliga regler inte torde utgöra något hinder mot att man inför en möjlighet att under vissa förhållanden återkalla ett naturalisationsbeslut som meddelats under oriktiga förutsättningar. Problemen med förvärv av medborgarskap på grund av falsk identitet reser enligt kommittén en rad delfrågor av principiell och praktisk art. Spörsmålet har, anför kommittén, en räckvidd långt över det rättsområde som kommittén har att behandla. Det har betydelse inte bara för skyddet mot terrorism utan också för skyddet av rikets säkerhet liksom naturligtvis för intresset att motverka att utlänningslagstiftningen kringgås. Kommittén anser sig därför inte böra anlägga några synpunkter på hur problemet skall lösas men anser att detta bör tas upp till behandling i lämpligt sammanhang. Problemet är, anför kommittén avslutningsvis, från både principiella och praktiska synpunkter av sådan vikt att man förutsättningslöst bör pröva även frågan om ändring i grundlagen, om en sådan skulle visa sig nödvändig för att en lämplig lösning skall nås.

Utskottet har full förståelse för vad kommittén anfört i denna fråga beträffande skyddet för samhället. Liksom motionären vill utskottet samtidigt framhålla vikten av rättssäkerhet för den enskilde och bl.a. erinra om att barn under 18 år till naturaliserade svenska medborgare förvärvat sitt svenska medborgarskap som en följd av vårdnadshavarens förvärv av medborgarskap. Utskottet förordar att en helt förutsättningslös utredning görs i lämpligt sammanhang av vilka möjligheter det kan finnas att genom lagändringar komma till rätta med de problem som påtalats i motionen och av terroristlagstiftningskommittén. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion Sf639.

Högtidlighet vid erhållande av svenskt medborgarskap

När någon efter ansökan om naturalisation blir svensk medborgare utfärdar invandrarverket ett skriftligt bevis om det.

Två motioner tar upp frågan om särskilda högtidligheter för dem som blir svenska medborgare. Göthe Knutson begär i motion 1989/90:Sf621 att varje länsstyrelse skall få i uppdrag att arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på nationaldagen den 6 juni, medan Sten Andersson i Malmö i motion 1989/90:Sf613 begär ett tillkännagivande om att man ute i kommunerna vid några tillfällen under året borde samla dem som erhållit medborgarskap till någon form av högtidlighet. Detta bör enligt motionären ske under för kommunerna frivilliga former.

Även denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen, senast i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU2. Utskottet fann då inte anledning frångå sin tidigare uppfattning att -- med hänsyn till det stora antalet utländska medborgare som beviljas svenskt medborgarskap -- skälen mot att åter införa en ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap var avsevärt starkare än skälen för ett sådant förslag. Utskottet erinrade dock ånyo om att kommunerna har möjlighet att, om de så finner lämpligt, anordna en högtidlighet för sådana kommuninvånare som beviljats svenskt medborgarskap. Utskottet såg emellertid gärna att invandrarverket ger bevisen om svenskt medborgarskap en utformning som mer än för närvarande markerar dokumentets stora betydelse för den enskilde.

Utskottet finner fortfarande inte anledning att föreslå en statligt arrangerad ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap. I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna skall anordna en ceremoni, men att det skall ske på frivillig väg. Utskottet vill med anledning härav ånyo framhålla att det står kommunerna fritt att anordna en sådan ceremoni. Såvitt utskottet erfarit sker detta redan i vissa kommuner. Utskottet har också erfarit att statens invandrarverk för närvarande arbetar med att utforma ett bevis om svenskt medborgarskap i enlighet med de önskemål utskottet uttryckte vid föregående riksmöte.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf613 och Sf621.

Utskottet hemställer

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk medborgare att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf615 yrkande 18, res. 1 (mp)

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf622, res. 2 (m, fp)

3. beträffande svenskt medborgarskap när befrielse från tidigare medborgarskap ej erhållits att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf625,

4. beträffande dubbelt medborgarskap vid återvandring att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf637,

5. beträffande falsk identitet vid förvärv av svenskt medborgarskap att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf639 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf613 och 1989/90:Sf621. res. 3 (m)

Stockholm den 23 oktober 1990

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson (m).

1. Kvalifikationstid för att bli svensk medborgare (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Riksdagen har vid" och slutar med "motion Sf615." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att en utlänning som varit bosatt i Sverige en längre tid skall ha samma rättigheter och skydd som en svensk medborgare. En utlänning bör därför kunna ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre års bosättning i landet. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf615 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk medborgare att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sf615 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Riksdagen har under" och på s. 4 slutar med "motion Sf622." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att krav på vissa kunskaper i svenska språket bör ställas på dem som söker svenskt medborgarskap. Den sökande skall hjälpligt kunna förstå och göra sig förstådd på svenska. Undantag från detta krav skall dock kunna göras om särskilda skäl föreligger, t.ex. när det gäller äldre invandrare som tagits till Sverige av sina barn eller barnbarn. Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf622 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf622 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. En högtidlighet för nyblivna svenska medborgare (mom. 6)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Även denna" och slutar med "motionerna Sf613 och Sf621." bort ha följande lydelse:

I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna skall anordna en ceremoni, men att det skall ske på frivillig väg. Utskottet vill framhålla att det står kommunerna fritt att anordna en sådan ceremoni och såvitt utskottet erfarit sker detta redan i vissa kommuner.

I likhet med vad som framhållits i motion Sf621 anser emellertid utskottet att det bör vara en statlig angelägenhet att anordna en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare. Staten kan t.ex. genom sina länsstyrelser arrangera en ceremoniell högtidlighet varje år på nationaldagen den 6 juni för att då officiellt välkomna nyblivna svenska medborgare till gemenskapen i den svenska nationen. Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf621 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf621 och med avslag på motion 1989/90:Sf613 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Dubbelt medborgarskap vid återvandring

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Som framhållits i motion Sf637 kan problem uppstå när en naturaliserad svensk medborgare återvänder till sitt forna hemland för att under nya politiska förhållanden göra en insats t.ex. för att bygga upp en administration efter en gammal diktaturregim. Vederbörande kan då mista sitt svenska medborgarskap samtidigt som hans maka och barn som under denna tid stannar kvar i Sverige behåller sina svenska medborgarskap.

Frågan om dubbla medborgarskap vid såväl förvärv som förlust av svenskt medborgarskap har som framgår ovan utretts av medborgarskapskommittén, och kommitténs betänkande bereds för närvarande inom regeringskansliet. Kommittén har bl.a. föreslagit att Sveriges fortsatta inställning till Europarådskonventionen analyseras ytterligare. Med hänsyn till att ifrågavarande bestämmelser om förlust av svenskt medborgarskap har ett samband med Sveriges förpliktelser enligt Europarådskonventionen har vi för närvarande inget yrkande om en ny utredning. Vi förutsätter emellertid att den speciella situation som motionären pekat på uppmärksammas i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet.