Inriktningen av televerkets verksamhet åren 1991-1993

1990/91 TU1

I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i 1990 års budgetproposition bl.a. om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1991--1993 och om ekonomiska mål för verksamheten under samma tid. I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden från den allmänna motionstiden innevarande år om telepolitikens inriktning, ökad kapacitet i telenätet, ökad kostnadsanpassning av televerkets taxor och om enhetstaxa, ökning av televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott, telefonautomater i glesbygd, texttelefon samt om ändrat huvudmannaskap för SOS Alarmering AB. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med hänvisning främst till att de berörda frågorna är föremål för utredning eller beredning inom regeringskansliet.

Till betänkandet är fogat sju reservationer. De avser följande frågor och partier. Telepolitikens inriktning (m) och (fp). I reservationen betonas vikten av att televerkets telenät får konkurrens av privata nät. Ökad kapacitet i telenätet (c och mp) och (v). I den första av dessa två reservationer framhålls att varje företag och permanentbostad i landet bör kunna få tillgång till ett telenät som har tillräcklig kapacitet för datatrafik av jämn och hög kvalitet. I v-reservationen framhålls bl.a. att regionala rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör prioriteras. Enhetstaxa för teletjänster (v). Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott (fp) och (c). Enligt fp-reservationen bör televerket inleverera ytterligare 500 milj.kr. till statsverket. Enligt c-reservationen bör inleveransen öka med 400 milj.kr. Telefonautomater i glesbygd (v). I reservationen framhålls att televerket -- i likhet med SJ -- bör kunna få betalt av staten för olönsam trafik.

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) under avsnittet Telekommunikationer (s.147--159) 1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1991--1993, 2. att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden 1991--1993, 3. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i enlighet med vad i propositionen har anförts.

1989/90:T201 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om televerkets uppgift att förstärka telenätet i hela landet.

1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om telepolitiken, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att marknadsanpassa samtliga teleavgifter och -taxor.

1989/90:T216 av Inga-Britt Johansson och Rune Evensson (båda s) vari yrkas (delvis) att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga uppköp av post- och teletjänster av sociala skäl.

1989/90:T801 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en prioritering av utbyggnad av telenätet för Norrlands inland samt att utreda förutsättningarna för en enhetstaxa för rikssamtalen i hela landet.

1989/90:T802 av Maggi Mikaelsson m.fl. (vpk) vari yrkas 1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att införa enhetstaxa för teletjänster, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av telekommunikationssystem på landsbygden.

1989/90:T803 av Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av televerkets avkastningskrav att inleveransen till statsbudgeten blir ytterligare 500 milj.kr.

1989/90:T804 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en överföring av ansvaret för det statliga ägarinflytandet i SOS Alarmering AB från televerket till statens räddningsverk bör utredas.

1989/90:T805 av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtidig förbättring och besparing såväl för den enskilde användaren som för samhället vid dövas, hörselskadades och talskadades texttelefonering.

1989/90:T806 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landets glesbefolkade delar får en tillfredsställande utveckling av telekommunikationerna, 2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att televerket får i uppdrag att utföra den härför erforderliga utbyggnaden av telekommunikationsnätet.

1989/90:T807 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Örnsköldsvik som teleförsökskommun i norr.

1989/90:T808 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:N346 anförts om riktlinjer för telepolitiken.

1989/90:T809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Fi213 -- hos regeringen begär förslag om ökade inleveranser från televerket med 400 milj.kr. budgetåret 1990/91.

Bakgrund

1988 års riksdagsbeslut om telepolitikens mål och inriktning m.m.

Riksdagen beslutade i maj 1988 om mål och inriktning för telepolitiken m.m. (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Enligt beslutet är det övergripande målet för telepolitiken att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklas i beslutet i följande fem delmål. Telesystemet skall utformas så att det ger en god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer. Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Samtidigt skall telesystemet i sig vara effektivt. Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjligheterna tas till vara. Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig.

1988 års riksdagsbeslut omfattar också telepolitikens inriktning. Beslutet i den delen innebär i korthet följande. Statens åtgärder skall utformas i en dialog med intressenterna. Televerkets nätutbyggnadsplaner skall förankras på regional och lokal nivå. Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av teletjänster. Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande telekommunikationer och för att tillgodose totalförsvarets intressen skall betalas solidariskt.

1. Telepolitikens inriktning

I motion T808 (fp) framhålls att konsumenter och företag bör ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av teletjänster. Vidare påpekar motionärerna att telekommunikation av olika slag äger rum i ett telesystem som i ökande grad kommer att utgöra en samverkan mellan det statliga allmänna telenätet och ett antal privata nät. Det är viktigt -- betonas det i motionen -- att företrädare för dessa olika nät kan verka på lika villkor. Den svenska telepolitiken bör därför, i likhet med vad som är fallet i en rad andra länder, söka skapa förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan jämbördiga parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges vidgade möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika konkurrensförutsättningar kan skapas via t.ex. riktade forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Om inte en verklig telekonkurrens uppnås inom rimlig tid, bör möjligheterna att dela upp televerket i olika bolag utredas. I samband härmed kan en privatisering av bolagen aktualiseras. I motion T215 (m) betonas vikten av en konkurrens på lika villkor mellan televerket och andra operatörer.

1988 års riksdagsbeslut om telepolitiken innebär som nämnts bl.a. att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. I proposition 1987/88:118, som låg till grund för beslutet, erinras också om att televerket ingalunda har någon ensamrätt att äga och driva ett telenät. Vid sidan av televerkets nät har SJ, statens vattenfallsverk och försvaret drivit stora nät för eget bruk, framhölls det vidare i den nämnda propositionen. AB Comvik, som motionärerna särskilt nämner, tillhandahåller mobiltelefontjänster via ett eget nät. Stora företag, såsom LM Ericsson och Volvo, förfogar också över egna telenät för sina interna kommunikationer. EG har i sin s.k. grönbok från den 30 juni 1987 om behovet av att utveckla en gemensam marknad för telekommunikationsservice och utrustning betonat vikten av konkurrens som ett medel för att främja en sådan utveckling. Den sålunda angivna målsättningen har därefter tagit sig uttryck i ett flertal olika direktiv inom området. I arbetet med att uppnå ett EES-avtal har dessa direktivs innehåll självfallet beaktats. Hittills har från svensk sida inte setts någon svårighet att anta direktiven i fråga. Svensk telepolitik anses ligga väl i linje med EGs och -- beträffande liberalisering -- i många avseenden före. Frågor som gäller samtrafik mellan televerkets telefonnät och andra nät har av televerket underställts regeringens prövning. Verket har därvid betonat vikten av att alla operatörer på den svenska telemarknaden kan arbeta på konkurrensneutrala tekniska och ekonomiska villkor. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Inom regeringskansliet pågår vidare en översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets affärsverk. Översynen behandlar bl.a. kraven på treårsplanernas innehåll, ekonomisk styrning, organisation och redovisning samt hur den ägarmässiga uppföljningen skall ske. Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte för sin del finna någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av motionsyrkandena, varför desamma avstyrks.

2. Inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1991--1993

I den proposition som utskottet nu har att behandla framhåller föredragande departementschefen att televerkets verksamhet under perioden 1991--1993 skall inriktas på en fortsatt koncentration på nätutveckling och nättjänster. Den framtida utvecklingen inom teleområdet kräver en fortsatt kostnadsanpassning av televerkets olika taxor för att möta den ökande konkurrensen. I och med att tidigare överskott från t.ex. internationell trafik minskar måste de investeringar som görs för olika kundgrupper i högre grad än tidigare relateras till ett marknadsekonomiskt synsätt. Utbyggnader eller modernisering av nätet bör relateras till kundernas behov och den samhällsekonomiska nyttan. Insatser för glesbygd och kraven på en modernisering av det allmänna telenätet måste avvägas mot verkets marknadsförutsättningar på andra områden. Verkets treårsplan innebär -- betonar departementschefen -- en fortsatt anpassning av verksamheten till den dynamik som kännetecknar telemarknaden. Kundernas växande krav skall tillgodoses. Kunden sätts vidare i centrum. Tjänster och produkter skall kunna erbjudas relaterat till kundernas speciella krav. Det omfattande investeringsprogram -- ca 27 miljarder kronor för treårsperioden -- som verket lägger fram utgör ett viktigt medel för att klara fastlagda, och höjda, servicemål. Den största delen av investeringarna, ca 5,5 miljarder kronor per år, avser telenätet. Det gäller såväl en kapacitetsutbyggnad som en modernisering.

Krav på ökad kapacitet i telenätet framställs i flera motioner.

Sålunda begärs i motion T201 (c) en upprustning av telenätet så att varje företag och permanentbostad får tillgång till en modern telefonlinje som har tillräcklig kapacitet för datatrafik. I motion T215 (m) framhålls att goda teleförbindelser är ett livsvillkor för det svenska näringslivet. Inte minst för områden utanför storstadsregionerna är modern telefonteknik nödvändig. Uppkoppling till moderna telestationer med tillräcklig kapacitet bör kunna erbjudas på alla orter i landet. I motionerna T801 (fp) och T802 (vpk) framförs krav på förbättrade telekommunikationer i Norrlands inland. I båda motionerna framhålls att telekommunikationerna i denna region är eftersatta och att detta särskilt gäller datakommunikationerna. Härigenom försvåras -- betonar motionärerna -- näringslivets utveckling i regionen och därmed utvecklingen av kontakter och arbetstillfällen. I båda motionerna understryks vidare att glesbygdens telekommunikationer bör prioriteras av regionala rättviseskäl. I motion T806 (m) framförs krav på förbättrade telekommunikationer i glesbygd, särskilt i sydöstra Skåne. Motionären framhåller att telenätet i regionen har otillräcklig kapacitet och att telefax- och datatrafik härigenom försvåras. I motion T807 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Örnsköldsvik som teleförsökskommun i norr. Motionären framhåller att inom kommunen finns både gamla och nya växelstationer. Näringslivet, bestående av stora massa- och verkstadsindustrier men också en mängd exportinriktade småföretag, är mycket aktivt -- fortsätter motionären -- men hindras många gånger genom en otillräcklig service i form av telekommunikationer. Det borde för ett företag i Sverige inte vara ett hinder att det är beläget i glesbygd. Det skulle vara mycket intressant att kunna utvärdera betydelsen av en fullständig utbyggnad av telekommunikationerna i en kommun som Örnsköldsvik.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden till en början erinra om att statens övergripande ansvar på teleområdet enligt 1988 års telepolitiska beslut begränsas till att avse grundläggande telekommunikationer. Utbudet av teletjänster karakteriseras numera av att många andra tjänster än telefoni erbjuds. Användarnas behov av de många olika tjänsterna varierar. Det är inte möjligt eller lämpligt -- framhålls det i beslutet -- att staten tar ett övergripande ansvar för att alla dessa olika behov tillgodoses. Staten bör se till att de grundläggande telekommunikationerna erbjuds med god tillgänglighet och service. Alla människor i landet skall erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till samma pris och med samma service och kvalitet. Givetvis skall staten genom televerket kunna erbjuda även andra telekommunikationer än de grundläggande. Utskottet delar departementschefens uppfattning att de investeringar som televerket gör för olika kundgrupper i högre grad än tidigare bör relateras till ett marknadsekonomiskt synsätt. Utbyggnader eller modernisering av nätet bör vidare relateras till kundernas behov och den samhällsekonomiska nyttan. Insatser för glesbygd och kraven på en modernisering av det allmänna telenätet bör även enligt utskottets mening avvägas mot televerkets marknadsförutsättningar på andra områden. Post- och teleutredningen (K 1988:02) föreslår i sitt betänkande Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU 1990:27) att statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet skall begränsas till att avse normal telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag resp. för hushåll. Normal telefonkommunikation bör enligt utredningen för närvarande beskrivas som en ren överföringstjänst för telefonsamtal mellan två fasta punkter. Statens regionalpolitiska och sociala ansvar bör således -- betonar utredningen -- inte omfatta olika slags tilläggstjänster eller data- och telefaxöverföringar och inte heller mobil telefoni. Sådana tjänster bör kunna tillhandahållas av televerket eller andra företag på marknadens villkor. Detta synsätt hindrar inte att utredningen ser det som regionalpolitiskt betydelsefullt att nya typer av nättjänster blir tillgängliga i hela riket och att företag i stödområdena bör kunna få statligt ekonomiskt stöd till sina utgifter för kostsamma nätanslutningar. Utredningen, vars förslag för närvarande bereds inom regeringskansliet, noterar att regeringen i proposition 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet föreslagit att sådant stöd skall bli möjligt. Utskottet antecknar för sin del att riksdagen i juni innevarande år beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1989/90:AU13, rskr. 346) Med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga vill utskottet vidare återge vissa synpunkter som under hand inhämtats från televerket. Det svenska telefonnätet är byggt för telefoni enligt internationell standard. Den standard som gäller för telefax- och dataöverföring innebär högre tekniska krav. En snabb upprustning av hela telenätet till en sådan standard skulle enligt televerkets bedömning kräva investeringar i storleksordningen 7 miljarder kronor. Kundernas krav på telefax- och datakommunikation i telefonnätet söker verket tillgodose i den utsträckning det kan ske till rimliga kostnader. Möjligheterna till telefax- och datakvalitet i telefonnätet ökar för övrigt successivt i takt med moderniseringen av nätet. Den genomsnittliga sannolikheten för att ett telefax- eller datasamtal skall lyckas var 86% under år 1989 och beräknas öka till 96% år 1995. För AXE-anslutna kunder utvecklas sannolikheten från 91% år 1989 till 96% år 1995. Vid slutet av år 1989 hade knappt 40% av alla abonnenter tillgång till AXE. Vid slutet av år 1992 beräknas 65% ha det och vid slutet av år 1995 ca 75%. I teleområden med stor andel glesbygd är motsvarande siffror ca 25% år 1989, 50% år 1992 och 60% år 1995. AXE-täckningen växer sålunda snabbare i glesbygdsområden än i genomsnitt. Investeringar i nya telefonstationer uppgår till mellan 1700 och 2000 milj.kr. per år. Telenätet i Norrlands inland och i sydöstra Skåne har enligt televerket en hög kvalitet och en god framkomlighet som är helt i nivå med standarden i landet i övrigt. Telenätet i Örnsköldsvik och Västernorrlands län har en hög kvalitet jämfört med övriga landet. Flera satsningar görs också för att modernisera telenätet i regionen. Örnsköldsviks kommun ligger på grund härav väl framme när det gäller modern teleteknik. Förutsättningar finns härigenom för försöksverksamheter av olika slag. Kommunen har kontinuerligt informerats om dessa satsningar. Televerket är berett att också fortsättningsvis diskutera sådana konkreta förslag som kommunen och andra kunder kan ha när det gäller att utveckla servicen. Den första AXE-stationen i Ångermanland tas i drift i slutet av innevarande år. I sin treårsplan för perioden 1992--1994, som är daterad den 26 juni 1990 och som regeringen ännu inte tagit ställning till, förordar televerket att moderniseringstakten av telenätet skall öka. Införandet av AXE-teknik bör enligt verket påskyndas och vara klart till år 2000. Vidare förordas insatser för att modernisera och förbättra telenätet i glesbygd genom utnyttjande av småskalig, ny teknik. Med hänvisning till det anförda samt i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till televerkets treårsplan för perioden 1992--1994 och resultatet av pågående beredning av post- och teleutredningens förslag avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga. Förslaget i propositionen om godkännande av vad departementschefen anfört om inriktningen av televerkets verksamhet tillstyrks i motsvarande del.

Taxefrågor behandlas i tre motioner.

I motion T215 (m) framhålls att televerket bör tillämpa en marknadsanpassad prissättning för att en konkurrens på lika villkor skall bli möjlig och för att investeringar och övrig verksamhet inte skall få en felaktig inriktning. I motion T801 (fp) framhålls att en enhetstaxa för rikssamtal i hela landet bör införas. I motion T802 (vpk) framhålls att en enhetstaxa för teletjänster bör införas.

Riksdagen godkände år 1987 en omläggning av televerkets taxor som innebär att verket successivt ges möjlighet att anpassa dessa till vad som är affärsmässigt inom ramen för de krav som ställs på service, regional balans och sociala hänsyn (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Riksdagens telepolitiska beslut år 1988 innebar bl.a. också godkännande av en ökad kostnadsanpassning av televerkets taxor och av att en sådan anpassning delvis skulle få ske selektivt. I den proposition som utskottet nu har att behandla framhåller departementschefen, som nämnts, att den framtida utvecklingen inom teleområdet kräver en fortsatt kostnadsanpassning av televerkets olika taxor för att möta den ökande konkurrensen. Utskottet delar denna uppfattning. Den kostnadsanpassning av taxorna som pågår kommer successivt att leda till en alltmer marknadsanpassad prissättning. Som utskottet framhållit i det föregående föreslår post- och teleutredningen att staten skall ansvara för att normal telefonkommunikation erbjuds i hela landet till enhetliga priser för företag resp. för hushåll. Enhetliga priser innebär en utjämning av priserna mellan t.ex. tätort och glesbygd och att prissättningen sålunda inte kan bli helt marknadsanpassad. Prissättningen på tjänster som televerket tillhandahåller utöver normal telefonkommunikation -- såsom t.ex. data- och telefaxtrafik, mobil telefoni och AXEs tilläggstjänster -- kan däremot marknadsanpassas. Av post- och teleutredningens betänkande framgår att utredningen studerat effekterna av ett införande av en enhetstaxa, dvs. en taxa som ger samma samtalskostnad per minut oavsett avstånd. Därvid har förutsatts att televerkets intäkter skall hållas oförändrade och att nuvarande tidszoner och markeringsavgift bibehålls. Resultatet visar att lokalsamtalen skulle bli tre à fyra gånger dyrare än nu och att kostnaden för rikssamtal skulle minska med allt från 20% till upp emot 80% beroende på avståndet. Troligtvis -- säger utredningen -- skulle en enhetstaxa leda till delvis nya samtalsmönster vilket i sin tur skulle påverka behovet av investeringar i telenätet. Hur mycket större investeringar televerket skulle behöva göra är svårt att förutse, men det kan röra sig om avsevärda belopp. Utredningens slutsats är att enhetstaxa inte bör införas. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker utskottet motionsyrkandena. Förslaget i propositionen om riksdagens godkännande av vad departementschefen förordat om inriktningen av televerkets verksamhet tillstyrks i den del som nu är i fråga. Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner vad departementschefen förordat om inriktningen av televerkets verksamhet i de delar som inte behandlats ovan.

3. Ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden 1991--1993 m.m.

I propositionen erinras att riksdagen fastställt som räntabilitetsmål för televerket att avkastningen på det egna kapitalet skall vara tillräckligt hög för att soliditeten för koncernen skall uppgå till minst 65% år 1992 (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Detta soliditetsmål ligger fast. Televerket räknar med att taxorna under perioden behöver höjas med 2% per år med givna antaganden om inflation och löneökningar. För att minska effekterna av föreslagen moms på teletjänster har verket föreslagit att taxenivån höjs med 3% år 1990 och med 1% år 1991. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad departementschefen anfört om ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden 1991--1993. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I motionerna T803 (fp) och T809 (c) framhålls att televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott bör öka med 500 resp. 400 milj.kr. Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om riksdagens beslut (prop. 1983/84:100 bil. 8, bet. TU 16, rskr. 249) att dels omvandla televerkets statskapital per den 30 juni 1984 till ett amorteringsfritt statslån att redovisas som en långfristig skuld i verkets räkenskaper och med en ränta som är lika med statens utlåningsränta, dels bilda ett nytt fast statskapital genom en uppvärdering av vissa av televerkets fastigheter med 1 760 milj.kr. Statens krav på överskott skulle baseras på detta nya statskapital. Räntesatsen sattes till statens avkastningsränta. Statens utlåningsränta och statens avkastningsränta är båda för närvarande 11,5 %. Televerket beräknas enligt proposition 1989/90:150 (kompletteringspropositionen) för budgetåret 1990/91 betala en ränta med 257,3 milj.kr. på det amorteringsfria statslånet och inleverera 202 milj.kr. i rörelseöverskott till statsverket. Sammanlagt betalar televerket sålunda under budgetåret 1990/91 ca 460 milj.kr. till statsverket. Motionärernas krav på ökade inleveranser innebär en ungefärlig fördubbling av sistnämnda belopp -- med negativa återverkningar på televerkets likviditet och soliditet som följd. Detta skulle i sin tur innebära att teleabonnenterna genom höjda taxor belastas med kostnader som verket inte självt kan påverka eller förutse, något som utskottet för sin del inte vill förorda. Det nuvarande inleveranskravet bör vidare ses mot bakgrund av televerkets uppgifter för totalförsvaret och dess sociala och regionalpolitiska förpliktelser. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av den i det föregående nämnda översynen av kommunikationsdepartementets affärsverk avstyrker utskottet motionsyrkandena.

4. Kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB (Notelsat) från televerket

I propositionen erinras om att riksdagen år 1982 beslutade om en satsning på Tele-X-projektet. Tele-X-satelliten, som avsågs skjutas upp år 1986, planerades innehålla utrustning för experiment med överföring av data, video och direkt-TV. Enligt ett avtal mellan televerket och Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget) skulle verket ansvara för utformningen och genomförandet av experimenten. Televerket skulle, enligt avtalet, då projektet övergick till preoperativt eller operativt bruk överta satelliten. År 1983 träffades en överenskommelse mellan Sverige och Norge beträffande projektet. Härvid överfördes televerkets rättigheter och skyldigheter till driftbolaget Notelsat, som till lika delar ägs av de svenska och norska televerken. Som avtalspart insattes Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB). NSAB skulle utnyttja Rymdbolaget vid upphandling och driftsättning av satelliten. Tele-X-projektets förutsättningar ändrades markant under år 1988. Det klargjordes då att det TV-utbyte mellan de nordiska länderna, vilket utretts i ministerrådets regi, inte skulle komma till stånd. Som en följd härav enades de svenska och norska regeringarna om att skapa en ny ägar- och driftsorganisation för Tele-X-satelliten. Ett avtal mellan Sverige och Norge som reglerar den nya inriktningen av projektet undertecknades i maj 1989. Departementschefen framhåller att avtalet innebär att Notelsats roll i projektet upphört. Bolaget bör därför avvecklas genom likvidation. Med beaktande av de kvarstående förpliktelser som bolaget har, som kan uppgå till ca 10 milj.kr., förutsätts ett visst kapitaltillskott från delägaren televerket. Departementschefen avser, i avvaktan på riksdagens ställningstagande, föreslå regeringen att uppdra åt televerket att förhandla fram en överenskommelse om likvidation av Notelsat, som innebär att Tele-X-projektet i övrigt inte belastas med kostnader till följd av regeringens godkännande av avtalet om projektets nya inriktning. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett kapitaltillskott till Notelsat i enlighet med vad departementschefen anfört. Utskottet tillstyrker förslaget.

5. Televerkets sociala ansvar

I motion T216 (s) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga uppköp av teletjänster av sociala skäl. Av motionen framgår att de teletjänster som motionärerna främst åsyftar är tillhandahållande av telefonautomater i glesbygd. Televerkets mål för verksamheten med telefonautomater är att den skall gå ihop samt att en rimlig andel av överskottet från lönsamma automater skall täcka förluster i glesbygd. Post- och teleutredningen framhåller att televerket så långt det är möjligt bör låta överskott från den kommersiellt betingade automatverksamheten till skälig del finansiera installationer som ger möjligheter för allmänheten att telefonera på platser där det finns konstaterade behov. Det gäller -- säger utredningen -- i glesbygd, fjällområden, fritidshamnar, turistanläggningar etc. Utredningen framhåller särskilt att televerket, innan man beslutar om indragningar eller flyttningar av automater, bör samråda med kommunerna för att pröva olika tekniska och ekonomiska lösningar. Utskottet avstyrker motionen i avvaktan på resultatet av pågående beredning av post- och teleutredningens förslag.

I motion T805 (m) behandlas texttelefonering för döva och talskadade. Motionärerna vill att texttelefonförmedlingen skall göras effektivare -- och därmed billigare både för abonnenter och staten -- vid kommunikation med döva som kan tala genom s.k. genomgående tal. Motionärerna framhåller att i stort sett alla vuxendöva och många barndomsdöva kan tala. Vidare förordas i motionen att man genom subventionering underlättar för icke-handikappade, som ofta kommunicerar med texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner. Härigenom skulle någon medverkan av televerkets förmedlingscentraler inte behövas. Vidare skulle abonnenterna få en förbättring i och med att ingen utomstående skulle kunna ta del av deras samtal. Texttelefonering innebär att kommunikation mellan en hörselskadad och en icke handikappad abonnent förmedlas av en telefonist, som skriver vad den icke handikappade säger så att det kan läsas på den handikappades texttelefon. Den hörselskadade abonnenten skriver sitt svar på texttelefonen, och telefonisten läser upp svaret för den icke handikappade. Sedan hösten 1989 finns möjligheter till s.k. genomgående tal, som innebär att en döv person, som kan tala, talar direkt till en annan -- icke handikappad -- abonnent utan medverkan av telefonist vid någon av televerkets förmedlingscentraler. Den icke handikappades svar skrivs av en telefonist på en förmedlingscentral på den döves texttelefon. Motionärernas önskemål om införande av genomgående tal är således tillgodosett. Post- och teleutredningen behandlar frågan om texttelefoner men går inte in på det av motionärerna aktualiserade spörsmålet att underlätta anskaffandet av texttelefon för andra än döva och hörselskadade. Som motionärerna framhåller torde en ökad direkt kommunikation mellan texttelefoner komma att minska behovet av att gå via förmedlingscentraler och därmed i motsvarande mån minska statsverkets kostnader för den servicen. Ett generellt utdelande av texttelefoner till anhöriga till hörselhandikappade abonnenter torde dock komma att medföra ökade totalkostnader för statsverket. Det synes nämligen osannolikt att minskade kostnader för trafik över förmedlingscentralerna skulle kunna kompensera de ökade kostnaderna för terminaler. Inom televerket gör man den bedömningen att en vanlig persondator med kommunikationsprogram kan komma att bli ett betydligt bättre alternativ än texttelefoner för de flesta hörselhandikappade och andra abonnenter som ofta kommunicerar med hörselhandikappade. Prisutvecklingen för persondatorer är sådan att dessa blir allt billigare, medan motsatt utveckling förväntas för specialapparater med små volymer som texttelefon. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker utskottet motionen.

6. SOS Alarmering AB

I motion T804 (s) begärs en utredning om att föra över ansvaret för det statliga ägarinflytandet i SOS Alarmering AB från televerket till statens räddningsverk. Post- och teleutredningen föreslår en översyn av hur det statliga ägarskapet i SOS Alarmering bör utövas och av frågan om vem som skall bära statens kostnader för verksamheten. I avvaktan på resultatet av beredningen av utredningens förslag avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande telepolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T808 och 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, res. 1 (m, fp)

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T201 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T801 i denna del, 1989/90:T802 yrkande 2, 1989/90:T806 och 1989/90:T807 godkänner den inriktning av televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 som förordas i propositionen, res. 2 (c, mp) res. 3 (v)

3. beträffande taxefrågor att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T215 yrkande 26, 1989/90:T801 i denna del och 1989/90:T802 yrkande 1 godkänner den inriktning av televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 som förordas i propositionen, res. 4 (v)

4. beträffande inriktningen av televerkets verksamhet i övrigt att riksdagen godkänner den inriktning av televerkets verksamhet under perioden 1991--1993 som förordas i propositionen och som ej omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

5. beträffande ekonomiska mål för televerket att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden 1991--1993,

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T803 och 1989/90:T809, res. 5 (fp) res. 6 (c)

7. beträffande kapitaltillskott till Notelsat att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i enlighet med vad som anförs i propositionen,

8. beträffande telefonautomater i glesbygd att riksdagen avslår motion 1989/90:T216 i denna del, res. 7 (v)

9. beträffande texttelefonering för döva och hörselskadade att riksdagen avslår motion 1989/90:T805,

10. beträffande SOS Alarmering AB att riksdagen avslår motion 1989/90:T804.

Stockholm den 25 augusti 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).

1. Telepolitikens inriktning (mom.1)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "1988 års riksdagsbeslut" och slutar med "densamma avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som enligt motionerna T808 (fp) och T215 (m) talar för för att konsumenter och företag bör ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av teletjänster och att den svenska telepolitiken bör skapa förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan jämbördiga parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges vidgade möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika konkurrensförutsättningar kan skapas t.ex. via riktade forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T808 (fp). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T215 (m), såvitt nu är i fråga, torde få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande telepolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T808 och med anledning av motion 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse: En förutsättning för välfärd och livskvalitet är enligt utskottets mening att man kan bo och arbeta i hela Sverige. Befolkningskoncentrationer är en påfrestning både på människor och miljö, som kostar mycket att kompensera. En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för utveckling på landsbygden. Med modern datateknik kan arbetsplatser med fördel flyttas till landsbygden, under förutsättning att telenätet fungerar. Utskottet delar den i motion T201 (c) uttalade uppfattningen att varje företag och permanentbostad i landet bör kunna få tillgång till ett telenät som har tillräcklig kapacitet för datatrafik av en hög och jämn kvalitet. Detta innebär att telenätet i hela landet måste förstärkas i snabbare takt än planerat och mer än vad som kan motiveras företagsekonomiskt. Televerket bör därför få extra resurser för att den erforderliga nätutbyggnaden skall kunna genomföras. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T201 (c) yrkande1. Genom utskottets ställningstagande torde syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T201 yrkande 1 samt med anledning av vad som förordas i propositionen om inriktningen av televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T801 i denna del, 1989/90:T802 yrkande 2, 1989/90:T806 och 1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk) uttalade uppfattningen att telenätet i glesbygd, inte minst i norra Norrlands inland, har otillräcklig kapacitet för datakommunikationer. I likhet med de motionärer som står bakom dessa båda motioner finner även utskottet att regionala rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör prioriteras. Det skall enligt utskottets bestämda uppfattning vara lika lätt att använda televerkets olika tjänster i t.ex. Västerbottens inland som i storstadsområdena. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T801 (fp) i den del som nu är i fråga och yrkande 2 i motion T802 (vpk). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T801 i denna del och 1989/90:T802 yrkande 2 samt med anledning av vad som förordas i propositionen om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T201 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T806 och 1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Taxefrågor (mom. 3)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Riksdagen godkände" och på s. 9 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk) uttalade uppfattningen att de olika taxor som televerket tillämpar för rikssamtal och lokalsamtal innebär att stora tätorter gynnas på bekostnad av landsorten. För att undanröja den orättvisan bör en enhetstaxa för teletjänster införas. Det ankommer på regeringen att se till att så sker. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 1 i motion T802 (vpk). Genom detta ställningstagande torde syftet med motion T801 (fp), i den del som nu är i fråga, få anses tillgodosett. Motion T215 (m) yrkande 26 avstyrks. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande taxefrågor att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T802 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:T215 yrkande 26 samt med anledning av vad som förordas i propositionen om inriktningen av televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 och motion 1989/90:T801 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott (mom.6)

Hugo Bergdahl och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 500 milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för nästa budgetår. Med det anförda torde syftet med motion T803 (fp) få anses tillgodosett och syftet med motion T809 (c) få anses i huvudsak tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T803 och 1989/90:T809 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

6. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott (mom.6)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 400 milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för nästa budgetår. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T809 (c). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T803 (fp) torde få anses i huvudsak tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T809 och med anledning av motion 1989/90:T803 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Telefonautomater i glesbygd (mom.8)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "teleutredningens förslag" bort ha följande lydelse. Enligt utskottets mening bör lokaliseringen av telefonautomater inte styras av privatekonomiska lönsamhetsberäkningar utan med beaktande av sociala skäl samt samhällsekonomiska och regionalpolitiska överväganden. I likhet med t.ex. SJ bör televerket kunna få betalt av staten för s.k. olönsam trafik. Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motionen tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande telefonautomater i glesbygd att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T216 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,