Sjukavdrag för riksdagsledamöter och statsråd

1992/93 KU35

I detta betänkande begagnar sig utskottet av sin initiativrätt och lämnar förslag till riksdagen om vissa ändringar av bestämmelserna om sjukavdrag för riksdagsledamöter och statsråd. Genom ändringarna införs en karensdag för ledamöterna och statsråden räknat fr.o.m. den 1 april 1993.

Nuvarande regler om sjukavdrag för riksdagsledamöter

I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (ersättningslagen) finns bestämmelser om ledamotsarvode och tilläggsarvode. Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs enligt 6§ andra stycket avdrag för samma tid med 25% av arvodet under de tre första dagarna med sjukpenning och med 10% för tiden därefter i varje sjukperiod. Om sjukpenning utges med tillämpning av 3kap. 4b§ lagen (1962:381) om allmän försäkring görs avdrag på arvodet under de tre första dagarna med sjukpenning i en sjukperiod med endast 10%.

Nuvarande regler om sjukavdrag för statsråden m.m.

I lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. (arvodeslagen) finns bestämmelser om arvoden till statsråden. Statsråden har ingen lagstadgad rätt till ledighet utan kan sägas alltid vara i tjänst. Självfallet kan de dock vara fysiskt hindrade från sitt arbete, t.ex. till följd av sjukdom. Enligt 2 § andra stycket arvodeslagen skall ett statsråd, som inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdom, vidkännas avdrag på sitt arvode. Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 % för de första tre dagarna och 10 % för tid därefter.

I betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt? föreslås en ny ordning för fastställande av statsrådens arvoden. Förslaget innebär att arvodeslagen upphävs. I en skrivelse den 11 mars 1993 om statsrådens arvoden (skr. 1992/93:240) har regeringen överlämnat betänkandet till riksdagen för de åtgärder som behövs.

Sjuklönelagen

Lagen (1991:1047) om sjuklön trädde i kraft den 1 januari 1992. Enligt den har en anställd rätt att under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del av sin lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha fått, om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter. Sjuklönen utgör enligt dessa bestämmelser 75 % av inkomstbortfallet under de första tre dagarna och 90 % av inkomstbortfallet under de återstående dagarna i sjuklöneperioden.

Karensdag

I september 1992 träffade regeringspartierna och Socialdemokratiska arbetarepartiet en överenskommelse i syfte att minska utgifterna för sjukförsäkringen. Som en följd av överenskommelsen har riksdagen beslutat om nya sjuklöneregler genom ändringar i lagen om sjuklön. Ändringarna trädde i kraft den 1 april 1993 (SFS 1992:1701) och innebar bl.a. att en ökad självrisk infördes i systemen för sjukersättning i form av en dag utan ersättning (karensdag) vid varje sjukfall. Samtidigt infördes ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Det tidigare införda högriskskyddet för personer med särskilt omfattande sjukfrånvaro behölls. Genom ändringarna infördes också en särskild återinsjuknanderegel av innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden bl.a. vad gäller karensdag.

Avtalsreglering på det statliga avtalsområdet

En utgångspunkt för beslutet om karensdag var att utfallet av förändringarna skulle bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden. Parterna på det statliga avtalsområdet har den 31 mars 1993 enats om avtalsändringar i enlighet med detta. Avtalen utgår från att antalet arbetsdagar inkl. semester utgör 260 (5 dagar i veckan 52 veckor om året). Enligt avtalen skall de sjukavdrag som beräknas på dagavlöningen därför normalt multipliceras med 1,4, vilket utgör kvoten av 365 och 260. Med dagavlöning menas månadslön och fasta tillägg m.m. delat med antalet kalenderdagar i månaden.

Avtalet reglerar även sjukavdrag efter sjuklöneperioden då sjukpenning utbetalas. Från den femtonde t.o.m. den nittionde dagen görs avdrag med 10 % av dagavlöningen samt 80 % av den del av dagavlöningen som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på ett månadsbelopp motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För tiden därefter görs avdrag med 20 % av dagavlöningen samt 80 % av den del av dagavlöningen som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på ett månadsbelopp motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Avtalen har getts denna utformning eftersom arbetsgivaren skall träda in och svara för att arbetstagaren får behålla samma andel av sin inkomst för lönedelar över 7,5 basbelopp som gäller för lönedelarna upp till 7,5 basbelopp. Försäkringskassan betalar endast sjukersättning för inkomster motsvarande en årsinkomst om 7,5 basbelopp.

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningskontor har i en skrivelse som kom in till utskottet den 3 maj 1993 anfört att 6 § ersättningslagen bör ändras så att bestämmelserna där om sjukavdrag överensstämmer med vad som gäller för statstjänstemän. Eftersom uppdraget som riksdagsledamot inte kan inordnas i en femdagars arbetsvecka, bör enligt förvaltningskontoret dock beräkningen av sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i månaden. Förvaltningskontoret föreslår i skrivelsen att utskottet tar initiativ till en lagändring i frågan.

Utskottets överväganden och upprättade lagförslag

Utskottet delar förvaltningskontorets uppfattning. Sjukavdrag på ledamotsarvode och tilläggsarvode bör således göras på samma sätt som för tjänstemän hos staten. Det innebär att även riksdagsledamöterna omfattas av reglerna om karensdag. Dock bör beräkningen av sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i månaden. De nya reglerna bör tillämpas för tid fr.o.m. den 1 april 1993.

Vid kontakter under hand med Statsrådsberedningen har framkommit att man från regeringens sida önskar en motsvarande ordning för statsrådens del i avvaktan på resultatet av riksdagens behandling av regeringens förut nämnda skrivelse om statsrådens arvoden. Vad utskottet har förordat för riksdagens ledamöter bör således så långt möjligt gälla också för statsråden. Eftersom statsråden inte har rätt till sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring har dock en annan lagteknisk lösning valts.

I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli upprättats förslag till 1. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, 2. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Lagförslagen har tagits in i bilagan.

Utskottet hemställer 1. beträffande sjukavdrag för riksdagens ledamöter att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter,

2. beträffande sjukavdrag för statsråden att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Stockholm den 25 maj 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Stig Bertilsson (m), Hans Göran Franck (s), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Inger René (m), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen.

Om en ledamot är ledig Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs grund av sjukdom, görs avdrag för samma tid med 25 avdrag för samma tid procent av arvodet under de från arvodet och tre första dagarna med tilläggsarvodet i enlighet sjukpenning och med 10 procent med de bestämmelser om för tiden därefter i sjukavdrag som gäller varje sjukperiod. Om för tjänstemän hos sjukpenning utges med staten. Avdraget skall dock tillämpning av 3 kap. 4 b beräknas på grundval av § lagen (1962:381) om arvodet och tilläggsarvodet allmän försäkring, delat med antalet dagar i görs avdrag på arvodet månaden. under de tre första dagarna med sjukpenning i en sjukperiod med endast 10 procent.

Vad som sagts om minskning av arvode skall också gälla tilläggsarvode.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i 6§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 april 1993.

1 Senaste lydelse 1991:922.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Om ett statsråd inte kan Om ett statsråd inte kan fullgöra sitt uppdrag på fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdom, skall avdrag grund av sjukdom, skall avdrag göras på statsrådets göras på statsrådets arvode. arvode och sådan avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad som avses i 6§.

Avdraget per dag under en Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 procent sjukperiod är 100 procent för de tre första för den första dagen, 25 dagarna och 10 procent för procent för andra och följande dagar. tredje dagarna, 10 procent för den fjärde till och med den nittionde dagen samt 20 procent för de därpå följande dagarna. Avdraget skall beräknas på grundval av arvodet, avlöningsförstärkningen och tillägget delat med antalet dagar i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i 2§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 april 1993.

1 Senaste lydelse 1991:832.