Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
1993/94 NU2
Ärendet
I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- nio motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om att vinster från vattenkraftsproduktionen skall överföras till de områden -- kommuner eller regioner -- där kraften produceras.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterarna Olle Wästberg, Finansdepartementet, Göte Ekström, Arbetsmarknadsdepartementet, och Hans Karlander, Näringsdepartementet.
Det är angeläget att alla regioner i Sverige ges samma möjligheter till industriell och annan utveckling, anför utskottet. Detta bör främjas genom både regionalpolitiska och generella näringspolitiska insatser. Kraven på återföring av vinster från vattenkraftsproduktionen till berörda regioner bör, enligt utskottets uppfattning, för närvarande inte föranleda någon riksdagens åtgärd; alla motionsyrkanden avstyrks. Dessa följs dock upp i en meningsyttring (v).
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:N318 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att del av Vattenfalls vinster bör komma Norrbotten till godo.
1992/93:N404 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts om återförande av vinstandel för producerad vattenkraftsel till kommuner och län där vattenkraften produceras.
1992/93:N405 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av vattenkraftens vinster till Norrlands inland.
1992/93:N412 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbäring av vinstmedel från vattenkraftverk.
1992/93:N413 av Laila Strid-Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de norrländska vattenkraftsregionerna skall få del i vattenkraftens övervinster.
1992/93:N420 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstmedel från vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling.
1992/93:N421 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett norrländskt vattenkraftbolag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatt på vattenkraften [bör] återgå till den bygd där kraftverket är beläget.
1992/93:N429 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (båda kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en återbäring på elproduktionen med förslagsvis 1 öre per kWh till de vattenkraftsproducerande länen för att användas till att stimulera infrastruktursatsningar och andra utvecklingsprojekt i regionerna.
1992/93:A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (båda v) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag om återföring av en del av vattenkraftsvinsterna till de vattenkraftsproducerande länen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
Beskattning av vattenkraftsproduktion
Enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft skall skatt erläggas för elektrisk kraft som framställs i ett vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kW. Skatten utgår med 2 öre per kWh. Nedsättning av skatten medges i två steg för kraft som produceras i kraftverk som har tagits i drift under år 1973 och därefter. De sammanlagda intäkterna från skatten tillför statsbudgeten drygt en miljard kronor per år.
Den regionalpolitiska kommittén
I den regionalpolitiska kommitténs betänkande (SOU 1989:55) Fungerande regioner i samspel behandlades bl.a. frågan om möjligheten att tillföra medel särskilt till de vattenkraftsproducerande regionerna. Fyra olika modeller diskuterades därvid. Utredningen förordade den modell som gick ut på att skatten på vattenkraft skulle höjas för finansiering av ett renodlat anslag för ersättning till vattenkraftsregioner. Det årliga resurstillskottet avsågs motsvara 1 öre per kWh.
Utredningen om kraftföretagens vinster
Mer utförligt behandlades den aktuella frågan av utredningen om kraftföretagens vinster, som i betänkandet (SOU 1991:8) Beskattning av kraftföretag lade fram ett generellt förslag om hur sådana vinster bör behandlas. Bakgrunden till utredningen var förväntningar om kraftiga prisökningar på elkraft under 1990-talet. Prisökningarna förutsågs bli effekten av den planerade omställningen av energisystemet, och de antogs i sin tur medföra en ökad vinst hos befintliga kraftanläggningar. Diskussionen i utredningen fördes kring såväl juridiska som tekniska aspekter.
Efter att ha övervägt fyra alternativa lösningar förespråkade utredningen att den nuvarande beskattningen av vattenkraftsproduktion -- skatt per kWh -- skall ersättas med en fastighetsskatt, baserad på vattenkraftstationernas markvärden enligt nu gällande principer för taxering. En sådan beskattningsprincip skulle, ansåg utredningen, tillgodose flertalet av de krav som i utredningsdirektiven hade ställts upp för ett beskattningssystem. Ett av kraven gällde att skattemodellen skulle möjliggöra en återföring av vinsterna från vattenkraftsproduktion i äldre kraftverk till de regioner där dessa vinster har genererats. I betänkandet uttalas att den föreslagna modellen inte hindrar en återföring av beskattade medel till de regioner där vattenkraften produceras. Betänkandet, som har remissbehandlats, har inte lett till något initiativ från regeringens sida.
Frågesvar i riksdagen
Hösten 1991 aktualiserades i riksdagen det nu berörda ämnet genom en fråga (1991/92:80) av Elvy Söderström (s). Finansminister Anne Wibble erinrade (RD 1991/92:27 s. 63) om att den särskilda skatten för vattenkraftsproduktion ger intäkter om totalt cirka en miljard kronor per år till statsbudgeten. Denna skatt -- liksom andra skatter -- finansierar utgifterna i statens budget, där bl.a. regionalpolitiska insatser är en del, framhöll hon. Någon återföring av skatten till berörda regioner var, enligt statsrådets mening, inte aktuell. Hon hänvisade till att det nyssnämnda betänkandet om beskattning av kraftföretag var under beredning inom regeringskansliet och påpekade att hon därför inte var beredd att kommentera utredningens slutsatser.
Tidigare riksdagsbehandling
Under åtskilliga år har motioner väckts med begäran om att en del av vinstmedlen från vattenkraftsproduktionen -- i främst Norrland -- skall överföras till regioner eller kommuner där kraften produceras. Syftet med en sådan åtgärd skulle vara att finansiera olika samhällsinsatser för den regionala utvecklingen i berörda områden.
Senaste gången som ämnet togs upp var våren 1992. Utskottet (bet. 1991/92:NU25 s. 23) erinrade därvid om att frågan om vinstmedel från vattenkraftsproduktionen var föremål för beredning inom regeringskansliet. Någon anledning för riksdagen att föregripa denna behandling fanns inte, ansåg utskottet. Samtliga motioner såvitt de gällde denna fråga avstyrktes; en meningsyttring (v) avgavs. Riksdagen följde utskottets förslag.
Vid tidigare tillfällen när frågan behandlats har utskottet också påpekat att skatten på elkraft i de norra delarna av Sverige är lägre än i landets övriga delar. För närvarande är skillnaden i skatt på elkraft till hushållen 5 öre per kWh.
I nio motioner från allmänna motionstiden framförs förslag som går ut på att vinstmedel från elproduktionen vid vattenkraftverk skall överföras till de områden -- län eller kommuner -- där elkraften har producerats. Skillnader i förslagen gäller bl.a. vilken metod som förordas och vilka regioner som prioriteras.
Tillgången på riskvilligt kapital är begränsad för Norrbottens del, anförs det i motion 1992/93:N318 (s). För att företagsutvecklingen i området skall underlättas borde ytterligare resurser tillföras den regionala utvecklingsfonden. Ett ianspråktagande av en del av Vattenfall AB:s vinster skulle, menar motionärerna, möjliggöra en uppbyggnad av ett riskkapitalbolag. I motion 1992/93:N405 (s) påpekas att de vattenkraftsproducerande kommunerna i Norrlands inland har fått vidkännas en negativ utveckling, präglad av hög arbetslöshet, vikande befolkningsunderlag och en svag infrastruktur. Enligt motionärernas uppfattning bör den regionalpolitiska kommitténs förslag om överföring av medel till de vattenkraftsproducerande regionerna (se s. 2) förverkligas. I motion 1992/93:N420 (s) åberopas däremot förslaget i utredningen om kraftföretagens vinster (se s. 3). I alla tre motionerna begärs att riksdagen gör ett uttalande till regeringen i frågan.
Två motioner, väckta av företrädare för Centerpartiet, innehåller närbesläktade krav. I motion 1992/93:N404 hänvisas till den regionalpolitiska kommittén och till att en enig länsstyrelse i Jämtlands län har begärt att vinstmedel från vattenkraftsproduktionen skall investeras i länets infrastruktur och i uppbyggnad av industrier. I motion 1992/93:N421 anförs att investeringarna i de norrländska vattenkraftverken -- finansierade genom skattemedel -- sedan länge är avskrivna. Härigenom, heter det, tjänar Vattenfall AB stora summor på vattenkraftsproduktionen. Motionären föreslår att ett norrländskt vattenkraftbolag skall bildas och att skatten på vattenkraftsproduktionen skall återgå till den bygd där kraftverket är beläget.
Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om en återbäring på förslagsvis 1 öre per kWh till de vattenkraftsproducerande länen, anförs det i motion 1992/93:N429 (kds). Motionärerna synes ta fasta på den regionalpolitiska kommitténs förslag samtidigt som de hänvisar till remissvaren på utredningen om kraftföretagens vinster som underlag för regeringens ställningstagande.
De norrländska råvarutillgångarna exploateras i huvudsak av Sydsverige, hävdas det i motion 1992/93:N413 (nyd). Norrland skulle kunna vara ekonomiskt självbärande -- utan regionalpolitiskt stöd -- om regionen fick råda över sina egna resurser: malmen, vattenkraften och skogen, anför motionärerna. De begär ett uttalande av riksdagen om att de norrländska vattenkraftsregionerna skall få del av vattenkraftens övervinster.
Efter alla löften och utredningar är det nu hög tid att besluta om att åtminstone 1 öre per producerad kWh skall återföras till de vattenkraftsproducerande länen, sägs det i motion 1992/93:A423 (v). Även i denna motion är det alltså den regionalpolitiska kommitténs förslag som föreslås bli förverkligat. Också i motion 1992/93:N412 (-) ges det uttryck för otålighet. Vinstmedel från vattenkraftverken bör återföras till områden där kraften har producerats, anför motionären. Han preciserar emellertid inte någon modell för en sådan åtgärd.
Som ett underlag för den regionalpolitiska proposition som regeringen har aviserat till våren 1994 pågår ett beredningsarbete inom ramen för ett regionalpolitiskt råd. Till rådet, som består av bl.a. forskare, industriföreträdare och tjänstemän, är en parlamentarisk referensgrupp knuten. De delvis nya arbetsformer som avses prägla rådet innebär bl.a. att regeringen inte har utfärdat några direktiv för dess uppgifter. Envar med anknytning till rådet får fritt lägga fram uppslag till frågor som närmare borde utredas av rådet.
Utskottet vill för sin del anföra följande.
Vid flera tillfällen har riksdagen avslagit motionsyrkanden av samma eller liknande innebörd som de nu aktuella. Senast skedde detta våren 1992 (se s. 4). Såsom har framgått i det föregående har frågan om återföring av vinstmedel till de vattenkraftsproducerande regionerna varit föremål för utredning i två omgångar under senare år. Ingetdera av de framlagda förslagen har dock föranlett någon åtgärd från regeringens sida såvitt gäller den nu berörda frågan.
Det är angeläget att alla regioner i Sverige ges samma möjligheter till industriell och annan utveckling. Detta bör främjas, menar utskottet, genom både regionalpolitiska och generella näringspolitiska insatser. Enligt utskottets uppfattning bör de nu aktuella motionskraven för närvarande inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Yrkandena i motionerna avstyrks sålunda.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N318 yrkande 1, 1992/93:N404, 1992/93:N405, 1992/93:N412, 1992/93:N413, 1992/93:N420, 1992/93:N421, 1992/93:N429 och 1992/93:A423 yrkande 1. men. (v)
Stockholm den 26 oktober 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt min mening bör regeringen anmodas att lägga fram ett förslag till åtgärder med det syfte som de nu behandlade motionerna ger uttryck för.
De medel som skall återföras bör på ett uthålligt och stabilt sätt finansiera insatser för en regional utveckling och satsningar på infrastruktur. Fördelningen av medlen bör göras i proportion till mängden producerad vattenkraft i varje län. Lämpligen bör det regionalpolitiska råd som regeringen har tillkallat ges i uppdrag att närmare utreda och presentera en konkret modell som underlag för regeringens förslag i den regionalpolitiska proposition som har aviserats till våren 1994.
Med det sagda tillstyrker jag motion 1992/93:A423 (v) i berörd del. Övriga här behandlade motioner blir i huvudsak tillgodosedda genom ett uttalande av riksdagen med denna innebörd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A423 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1992/93:N318 yrkande 1, 1992/93:N404, 1992/93:N405, 1992/93:N412, 1992/93:N413, 1992/93:N420, 1992/93:N421 och 1992/93:N429 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts.