Bet. 1993/94:SoU2

Vissa etiska frågor

Typ: Betänkande
Datum: 1993-10-12
Källa: data.riksdagen.se

1993/94

SoU2

I betänkandet behandlar utskottet motioner från de allmänna motionstiderna 1992 och 1993 om olika etiska frågor, bl.a. om behovet av lagstiftning med hänsyn till den medicinska utvecklingen, om fosterdiagnostik, äggdonation, rätten till abort och abortförebyggande verksamhet.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. S-ledamöterna har avgett två reservationer och V-suppleanten en meningsyttring. Särskilt yttrande har anmälts av kds-ledamoten.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992

1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av lagstiftningen vad gäller etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska utvecklingen.

1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av tidsgränserna för abort.

1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till fri abort.

1991/92:So514 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn för en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets början.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993

1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro Westerholm (s, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av äggdonationer.

1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp, kds, nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa tidsgränsen för abort från artonde till tolfte veckan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och artonde veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla kvinnor som begär abort alltid skall erbjudas stöd och rådgivning.

1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äggdonation.

1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en livsbefrämjande grundhållning för mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av åtgärder i syfte att kunna minska antalet aborter.

1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mödrahälsovårdens förhållningssätt vid graviditeter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om abortsökandes obligatoriska samtal med läkare, kurator eller motsvarande samt faderns möjlighet till sådana samtal,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv.

1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av äggdonationer.

1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga oönskade graviditeter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 21 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsmottagningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en enhet med ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om abortförebyggande åtgärder.

1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta Viklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en etiskt grundad lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse vid fosterdiagnostik.

1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 1974 års abortlag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den abortförebyggande verksamheten.

1992/93:So497 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av äggdonationer.

1992/93:So502 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att få veta fosters kön.

1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varje nations suveräna rätt att själv utforma sin abortlag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex- och samlevnadsundervisning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försök bör göras med fria preventivmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om vikten av ett vaktslående om 1974 års abortbeslut.

1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en undersökning av varför kvinnor väljer abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande åtgärdsprogram.

Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den medicinsk-etiska utvecklingen

Motioner

Tre motioner behandlar mera allmänt behovet av lagstiftning med hänsyn till forskningen och den medicinska utvecklingen.

I motion 1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om inriktningen av lagstiftningen vad gäller etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska utvecklingen. Motionärerna framhåller bl.a. följande:

Gränsen för när man kan tillåta abort och när för tidigt födda barn kan överleva har flutit samman. Fosterdiagnostiken blir allt mer avancerad. Kön, sjukdomar och missbildningar avslöjas tidigt i graviditeten. Fosterforskning pågår. Celler från aborterade foster kan hjälpa dem som har t.ex. Parkinsons sjukdom. Här sker hela tiden upptäckter och innovationer i en anda av optimism där man inte ser några gränser för denna medicinsk-tekniska ingenjörskonst. Men just för att entusiasmen är så stor, upptäckarglädjen för forskare så entusiasmerande, impulserna så många mellan olika internationella forskningscentra -- och de direkta och indirekta konsekvenserna för enskilda människor och för samhället som helhet så stora och omfattande och svåröverblickbara -- så är risken uppenbar att tillämpningen av forskningsmässiga landvinningar kan ge konsekvenser som vi egentligen inte hade räknat med eller önskat.

I ett läge när forskningen på detta område, som ändå rör gränslandet mellan död materia och liv, rusar fram med överljudsfart så är det en allmän iakttagelse att de etiska övervägandena inte hinner med. Det gäller särskilt i en situation när entusiasmen och upptäckarglädjen ger så snabba forskningsmässiga resultat. Det som i en sådan situation är viktigt är att det ges tid så att övertygelsen om att det man håller på med, och konsekvenserna av det, verkligen står i överensstämmelse med de djupa och omistliga värden som vi alla säger oss värna om.

Det finns de som menar att när kunskapen finns så kan man inte avstå från att använda kunskapen om man kan rädda liv eller livskvalitet, men det finns då, enligt vår uppfattning, en risk att den kunskap, attityd, inställning och grundsyn som växer fram rubbar en grundläggande uppfattning om liv och människovärde.

Motionärerna säger ja till fosterdiagnostik som medför en bättre fostervård, dvs. där möjligheter ges till behandling av sjukdomar och skador och där det gäller att förbereda en förlossning som misstänks bli komplicerad. De säger däremot nej till att fosterdiagnostik får utvecklas till en utsorterande och abortinriktad verksamhet. Dessutom avvisar de helt tanken på en allmän screening av gravida kvinnor. Motionärerna menar att det finns ett hot mot människovärdet i selekterande fosterdiagnostik som kan medföra ett synsätt som graderar livet.

I en liknande motion 1991/92:So514 av Ingvar Svensson (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn för en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets början. Motionären framhåller att regering och riksdag under de senaste åren har beslutat i ett antal delfrågor inom det medicinskt-biologiska forskningsområdet och verksamheter vid livets början. Därmed riskerar möjligheten att anlägga ett helhetsperspektiv att gå förlorad. Detta är inte acceptabelt enligt motionären. Med hänsyn till den explosiva forskningsutvecklingen är det nödvändigt att få till stånd en klar ramlag till skydd för individens personliga värdighet. Det står klart att regeringsformens skydd för den personliga värdigheten inte är tillräckligt utan bör leda till en följdlagstiftning på det medicinska området. Uppsplittring med lagstiftning på ett antal delområden ger inte den samlade etiska bedömning som borde vara vägledande för forskningen och metodutvecklingen.

I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) yrkas ett tillkännagivande om en livsbefrämjande grundhållning för mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen (yrkande 1). Motionären framhåller bl.a. följande:

Rättssäkerheten för det ofödda barnet måste stärkas och detta kräver rent logiskt att livsgränsen fastslås. Beträffande livsgränser kan vi i en demokrati aldrig acceptera relativism. Varje individ har ett absolut värde. Det kan aldrig accepteras att vi som politiker håller oss med någon form av differentierad människosyn, som exempelvis skulle innebära att ofödda barns liv och senildementa åldringars liv åsatts lägre värde.

Hela denna fråga om människolivets okränkbarhet handlar om livet alltifrån dess tillblivelse till dödens inträde. Det är detta helhetsperspektiv som mer måste komma fram i den politiska och samhälleliga debatten. I olika internationella dokument, exempelvis Genèvedeklarationen (1948), fastslås att läkaren skall förpliktiga sig till den "yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen till döden". Om detta var angeläget att deklarera 1948, borde knappast någon tvivla på att det är ännu mer angeläget i våra dagar, om man betraktar den medicinska forskningens framsteg och möjligheter. I två motioner behandlas mera direkt frågor om lagstiftning om fosterdiagnostik.

I motion 1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en etiskt grundad lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse vid fosterdiagnostik.

Motionärerna anser att fosterdiagnostik kan vara mycket värdefull och gagna barnet -- nämligen om den ställs i barnets intresse. Om den sjukdom man letar efter kan behandlas, och diagnosen ökar föräldrarnas och barnets möjligheter att kämpa mot den sjukdom som möjligen kan bryta ut är fosterdiagnostiken positiv.

Behovet av en etiskt underbyggd lagstiftning är emellertid enligt motionärerna trängande. Den etiska situationen utan en reglerande lagstiftning kommer att ställa oss inför frågor omöjliga att hantera: Vem skall bestämma vilka barn som skall få födas? Skall föräldrar till barn som riskerar handikapp själva stå för kostnaderna för sjukvård om de väljer att föda sitt barn? Vem skall ha tillgång till uppgifterna om genuppsättningen? Var skall gränsen dras mellan sjukdom, handikapp eller bara oönskade egenskaper? Hur skall könsdiskriminering undvikas? Dessa frågor och fler gör att vi enligt motionärerna snarast bör få en lagstiftning som reglerar fosterdiagnostiken.

Margareta Israelsson m.fl. (s) begär i motion 1992/93:So502 ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om rätten att få veta fostrets kön i samband med fosterdiagnostik. Motionärerna konstaterar att blivande föräldrar i dag genom ultraljud eller fostervattensprov kan få reda på det blivande barnets tillstånd. Provet kan i vissa fall ge underlag för att kvinnan (de blivande föräldrarna) väljer att abortera fostret. Kvinnan (de blivande föräldrarna) kan besluta sig för abort av andra skäl än strikt medicinska, exempelvis om hon (de) önskar ett barn av ett visst kön. Detta missbruk av fosterdiagnostiken sker i endast ett litet antal fall, men dagens lagstiftning möjliggör denna könsdiskriminering.

Motionärerna anser att lagstiftningen måste ändras. Läkare bör inte ha rätt att delge modern (de blivande föräldrarna) fostrets kön, om inte strikt medicinska skäl talar för det. Vid 1990/91 års riksmöte behandlades en motion som två av motionärerna skrivit. Utskottet uttalade "att den medicinska utvecklingen inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser", vilket riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna. Då inget hänt i frågan finner motionärerna nu skäl att upprepa sina krav.

Utredningen om det ofödda barnet

Utredningen om det ofödda barnet överlämnade år 1989 sitt slutbetänkande (SOU 1989:51), Den gravida kvinnan och fostret -- två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. I fråga om fosterdiagnostik lämnas en faktaredovisning av diagnostikens användnings- och problemområden, olika diagnostikmetoder och i vilka fall fosterdiagnostik görs. Utredningens etiska övervägande i fråga om fosterdiagnostik redovisas utförligt. Frågan om frivillighet vid fosterdiagnostik tas upp, särskilt med avseende på screeningsundersökningar. Synpunkter lämnas även beträffande vilka kvinnor som bör få tillgång till fosterdiagnostik och på screeningsundersökningar.

Utredningen tar i betänkandet också upp den fria aborträtten och fosterdiagnostiken inkl. informationen till föräldrarna om resultatet av fosterdiagnostik. Utredningen pekar på det etiska dilemmat såsom kvinnans rätt att begära abort fram till den artonde graviditetsveckan och fosterdiagnostikens möjligheter att inte bara upptäcka sjukdomstillstånd utan också ge svar på frågan om det blivande barnets kön. Utredningen har dock inte velat föreslå någon begränsning av föräldrarnas rätt till information om resultaten av genomförd fosterdiagnostik.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds fortfarande i Socialdepartementet.

Utredningen har tidigare avgett bl.a. betänkandena (SOU 1983:42) Barn genom insemination och (SOU 1985:5) Barn genom befruktning utanför kroppen m.m., vilka sedan legat till grund för lagstiftning om insemination (SFS 1984:1140) och om befruktning utanför kroppen (SFS 1988:711).

Statens medicinsk-etiska råd

Statens medicinsk-etiska råd är tillsatt av regeringen och har till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor i ett övergripande samhällsperspektiv. Rådet skall bevaka och diskutera den medicinska forskning, diagnostik och behandling som är särskilt känslig för den mänskliga integriteten och som på sikt kan utgöra ett hot mot människovärdet. Rådet skall i dessa frågor också fungera som en länk mellan vetenskap, folkopinion och politiker.

Rådet har framfört synpunkter till regeringen bl.a. över betänkandet Kvinnan och fostret -- två individer.

Rådet har också gett ut ett antal skrifter i etiska frågor, senast en debattskrift Det svårfångade människovärdet.

Tidigare behandling

De etiska frågeställningar som rör den medicinska utvecklingen kring det mänskliga livets början har behandlats av utskottet vid flera tillfällen tidigare. Utskottet har därvid uttryckt önskemål om ett underlag från regeringen för en övergripande principiell diskussion kring de etiska frågeställningarna kring livets början. Betänkandet 1989/90:SoU4 innehåller en sammanfattning av utskottets uttalanden i de tidigare betänkandena. I betänkandet konstaterade utskottet att de aktuella frågorna behandlas i såväl Gen-etikkommitténs betänkande som slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet. Utskottet konstaterade vidare att förslagen var föremål för beredning i regeringskansliet. Det noterades att vissa av frågeställningarna i motionerna också skulle komma att belysas i Transplantationsutredningens arbete. Utskottet ansåg också att regeringens övervägande i dessa frågor borde avvaktas. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att regeringen skyndsamt borde återkomma till riksdagen med underlag för en övergripande principiell diskussion beträffande olika etiska frågeställningar som rör livets början. I avvaktan på resultatet av beredningsarbetet ansåg utskottet inte att riksdagen borde göra några sådana uttalanden. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet delade i betänkandet 1990/91:SoU4 grundsynen i flera av de då aktuella motionerna att den medicinska utvecklingen inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser. Flera av motionärerna efterlyste åtgärder för att förhindra att kvinnor som fått kunskap om det väntade barnets kön enbart på denna grund begär abort. Motionärerna efterlyste vidare åtgärder för att förhindra att kvinnorna under graviditeten får information om barnets kön. Enligt utskottet var det angeläget att regeringen skyndsamt övervägde de frågor som berördes i motionerna. Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 26).

Gen-etikkommitténs betänkande låg till grund för proposition 1990/91:52 om användningen av genteknik på människa m.m. Utskottet tillstyrkte propositionen i betänkandet 1990/91:SoU10. Riksdagen följde utskottet (rskr. 114).

I betänkandet 1991/92:SoU5 behandlade utskottet bl.a. en motion liknande 1991/92:So423 och en motion om förbud att upplysa om kön i samband med fosterdiagnostik.

Utskottet framhöll bl.a. att den nya regeringen i regeringsförklaringen anfört att den snabba utvecklingen inom den medicinska och biologiska forskningen ständigt reser nya och svåra etiska problem. Denna utveckling ställde enligt utskottet krav på en sammanhållen och etiskt förankrad politik. Enligt regeringsförklaringen skulle utgångspunkten alltid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag på detta område. Utskottet avstyrkte därför motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Våren 1992 behandlade utskottet i betänkandet 1991/92:SoU15 bl.a. ett yrkande identiskt med yrkande 1 i motion 1992/93:So417. Enligt utskottets mening behövde riksdagen inte då överväga något initiativ med anledning av de då aktuella motionerna och hänvisade till den då nyligen tillsatta parlamentariska utredningen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att utvecklingen inom den medicinska och biologiska forskningen är snabb och att detta skapar nya förutsättningar för den medicinska verksamheten men också nya och svåra etiska problem. När det gäller fosterdiagnostiken, som tas upp i flera motioner, bereds fortfarande i Socialdepartementet slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet om bl.a. fosterdiagnostik. Efter remissbehandlingen har Statens medicinsk-etiska råd numera överlämnat ett omfattande material och synpunkter på betänkandet till departementet.

Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bl.a. i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Gränser måste, enligt utskottet, kunna sättas för att förhindra en utveckling inom forskningens tillämpning och den medicinska verksamheten som kan leda till negativa etiska konsekvenser. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och återkommer till riksdagen vid lämpligt tillfälle. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:So423 (c), 1991/92:So514 (kds), 1992/93:So417 (kds) yrkande 1, 1992/93:So486 (kds) och 1992/93:So502 (s).

Äggdonation

Gällande rätt m.m.

Enligt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen får införande i en kvinnas kropp av ett ägg som har befruktats utanför hennes kropp ske enbart om vissa i lagen angivna villkor är uppfyllda. Bl.a. krävs att ägget skall vara kvinnans eget och ha befruktats med makens eller sambons sperma (2 § 3). S.k. äggdonation, dvs. att en utomstående kvinnas ägg befruktas utanför kroppen med sperma från den mottagande kvinnans make eller sambo, är sålunda förbjuden i Sverige.

Vid behandling av förslaget till lag om befruktning utanför kroppen framhöll utskottet bl.a. följande (SoU 1987/88:26).

Enligt utskottets mening innebär såväl ägg- som spermadonation i samband med befruktning utanför kroppen en så stor manipulation av den mänskliga livsprocessen att de inte bör godtas från humanistisk och etisk synpunkt. Det finns dessutom skäl att rent allmänt ha en restriktiv inställning i frågor av denna art. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag att befruktning utanför kroppen i kombination med ägg- eller spermadonation inte skall tillåtas. Även i framtiden bör självfallet gälla att varken ägg- eller spermadonation godtas vid befruktning utanför kroppen.

Utskottet tillstyrkte den föreslagna lagen. Riksdagen följde utskottet (rskr. 383).

Motioner

I fyra motioner begärs tillkännagivanden om äggdonationer.

I motion 1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro Westerholm (s, fp) hemställs om en utredning av äggdonationer. Motionärerna framhåller att kvinnlig ofruktsamhet bl.a. kan bero på för tidig menopaus och s.k. Turners syndrom. Turners syndrom beror på en kromosomavvikelse vilken leder till att kvinnan inte kan producera eget tillväxthormon. Dessa kvinnor blir kortväxta. De föds dessutom utan äggstockar och kan därför inte producera egna ägg. Däremot har de normala äggledare och normal livmoder. Utomlands har man enligt motionärerna kunnat hjälpa dessa kvinnor att få barn genom äggdonation.

Det har nu gått sju år sedan utredningen om befruktning utanför kroppen genomfördes, som bl.a. behandlade frågan om äggdonation. Sedan dess har utvecklingen enligt motionärerna gått framåt. Eftersom äggdonationer utförs utomlands och t.ex. Turnerpatienter nu söker sig utomlands för att få hjälp, anser motionärerna att frågan om äggdonation måste tas upp för förnyad utredning och ställningstagande. Att exportera ett etiskt problem kan enligt motionärerna inte vara en acceptabel utväg.

I motionerna 1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s), 1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinnika Bohlin (s) och 1992/93:So497 av Lars Andersson (-) framförs liknande önskemål.

I denna fråga har utskottet uppvaktats av representanter för Svenska Turnerföreningen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det med hänsyn till den debatt som förts i vårt land och utomlands om s.k. äggdonationer kan vara motiverat att en utredning av frågan kommer till stånd. Motionerna 1992/93:So406 (s, fp), 1992/92:So413 (s), 1992/93:So436 (s) och 1992/93:So497 (-) får i huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks därför.

Aborter

Rätten till abort

I två motioner framförs krav på ett bibehållande av 1974 års abortlag.

I motion 1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) yrkas sålunda att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till fri abort (yrkande 1). Motionären framhåller följande:

På senare tid har röster höjts för inskränkningar i aborträtten. Vänsterpartiet motarbetar alla sådana förslag. Kvinnors rätt till fri abort är odiskutabel.

En abort är alltid en nödlösning. Det enda som kan få ner abortsiffrorna är att förebygga oönskade graviditeter. Inskränkningar i aborträtten vore en återgång till den tid då kvinnor tvingades till illegala abortörer eller fick resa utomlands för att få abort.

I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas tillkännagivanden dels om varje nations suveräna rätt att själv utforma sin abortlag (yrkande 1), dels om vikten av ett vaktslående om 1974 års abortbeslut (yrkande 5).

Motionärerna framhåller bl.a. att de svenska abortmotståndarna nu anammar en strategi som bl.a. går ut på att framhålla nordiska grannländer samt vissa länder inom EG som förebilder för en sänkning av den svenska abortgränsen. Abortmotståndarna vill "harmonisera" eller "anpassa" svensk abortlagstiftning efter andra länders. Detta finner motionärerna absurt. Abortlagstiftningen är enligt dem uteslutande en nationell angelägenhet, vilket Sverige också tagit fasta på inför förhandlingarna med EG.

Om kvinnor tvingas besluta sig för abort före 12:e veckan finns det enligt motionärerna risk att de fattar beslut och gör abort i onödan. Det finns också risk att kvinnor börjar göra illegala aborter igen. I världen dör ca 200 000 kvinnor varje år till följd av illegala abortingrepp. Mellan 6 och 8 miljoner skadas allvarligt av ingreppet.

I två motioner begärs översyn av abortlagen.

I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv (yrkande 3). Motionären anser att den nuvarande abortlagen bygger på en rad principer som är felaktiga. Lagen ger en oinskränkt rätt för en individ över en annan individ. Egentligen ger det argument som framfördes för den nuvarande lagen, nämligen om individens rätt att bestämma över sin kropp, skäl för en restriktiv abortlag, anser motionären. Det ofödda barnet kan inte artikulera sin rätt att bestämma över sin kropp. Därför bör samhället ställa sig som garant för det ofödda barnet.

Den nuvarande abortlagen har enligt motionären lastat över hela ansvaret på den enskilda kvinnan. Samhället tvår sina händer. Den enskilda kvinnan har fråntagits det stöd som kan behövas mot påtryckningar utifrån. Även det ofödda barnets fader har enligt motionären fråntagits inflytande över situationen.

I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 1974 års abortlag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser att en allsidig översyn av abortlagen bör ha som huvudsyfte att diskutera och klarlägga lagens innebörd när den grundideologi som lagen bygger på -- synen på fostret som en del av kvinnans kropp -- övergetts.

I två motioner begärs att tidsgränserna för abort skärps.

I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp, kds, nyd) yrkas dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa tidsgränsen för abort från artonde till tolfte veckan (yrkande 1), dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och artonde veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd (yrkande 2).

Enligt motionärerna är antalet aborter fortfarande mycket för högt (över 30 000) och takten som de sjunker med är alltför låg. Artonde havandeskapsveckan som en övre tidsgräns för abort utan särskilt tillstånd bör enligt motionärernas uppfattning omprövas. En anledning till en skärpning av attityderna är att man i dag har gått ifrån uppfattningen att se fostret som en del av kvinnans kropp och att man i stället utgår ifrån att modern och barnet är två individer.

Ett annat tungt vägande skäl för en ändring av tidsgränsen är, enligt motionärernas mening, att den medicinska forskningen lett fram till att man i dag kan rädda barn ända ned mot tjugonde veckan, vilket ställer sjukvårdspersonalen inför ett svårt etiskt dilemma: att jämngamla barn både kan räddas och aborteras.

Abort får aldrig ses som en teknisk fråga om t.ex. olika preventivmedelsmetoder. Det är viktigt att den etiskt motiverade känslan för att det faktiskt råder en intressekonflikt bevaras. Det finns hos många en djupt grundad insikt om att fostrets värde inte får trädas för när. Genom de många aborterna fruktar motionärerna att en avtrubbning av respekten för livet kan ske.

I motion 1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c) framförs ett liknande yrkande.

Abortförebyggande insatser

Motioner

Tre motioner tar upp behovet av olika undersökningar kring abortverksamheten.

I motion 1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs sålunda ett tillkännagivande om kartläggning av orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort (yrkande 3). Motionärerna anser att en kontinuerlig kartläggning av orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och en uppföljning av upplevelserna av en abort bör initieras t.ex. av Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet i samarbete med landstingen.

I motion 1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) yrkas ett tillkännagivande om en undersökning av varför kvinnor väljer abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande åtgärdsprogram.

I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) begärs en utvärdering av den abortförebyggande verksamheten (yrkande 2). Motionärerna vill att de möjligheter som står till buds för att sänka antalet aborter analyseras i ett vidare samhällsperspektiv.

Flera motioner behandlar abortförebyggande insatser.

I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp, kds, nyd) yrkas ett tillkännagivande om att alla kvinnor som begär abort alltid skall erbjudas stöd och rådgivning (yrkande 3). Motionärerna framhåller att anledningen till att en kvinna hamnat i en abortsituation i många fall beror på den sociala situation som hon befinner sig i. Motionärerna menar att varje abortsökande kvinna skall erbjudas rådgivning som ger möjlighet att diskutera olika frågor och som ger den abortsökande stöd och upplysningar om samhällets möjligheter till hjälp och stöd om hon väljer att föda sitt barn.

I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om vikten av åtgärder i syfte att kunna minska antalet aborter (yrkande 2). Det förebyggande och stödjande arbetet för att fler graviditeter skall få fullföljas måste enligt motionärerna uppmuntras. Detta kan enligt dem ske exempelvis på följande sätt. 1. Mödrahälsovården skall utgå ifrån att graviditeten är något positivt för föräldrarna och att graviditeten skall fullföljas. 2. Preventivmedelsrådgivningen skall vara väl utbyggd och tillgänglig i hela landet. 3. Ingen skall behöva anföra brist på lämplig bostad som skäl för abort. Samhället skall ställa upp med bostad och bostadsbidrag för den som har behov av det. 4. Ingen skall för sina studiers skull behöva begära abort. Studiemedel och stödundervisning för att "ta igen" förlorade studier skall erbjudas. 5. Stödfamiljer skall vid behov kunna erbjudas som hjälp åt ensamstående mödrar den period man önskar före och efter barnets födelse. 6. Abortsökande skall delta i ett obligatoriskt samtal med läkare, kurator eller motsvarande.

För att ett effektivt socialt stödprogram skall kunna tas fram behövs enligt motionärerna bra underlag om varför kvinnor väljer abort. Det borde därför företas en undersökning om motiven för aborten med tonvikt på vilket stöd man önskar för att inte välja abort.

I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) begärs ett tillkännagivande om att den abortsökande skall delta i obligatoriska samtal med läkare, kurator eller motsvarande och att även fadern skall ha möjlighet att delta i sådana samtal (yrkande 2). I motionen yrkas också ett tillkännagivande om att mödrahälsovården skall utgå från att graviditet är något positivt för föräldrarna och att graviditeten bör fullföljas (yrkande 1).

I motion 1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v) yrkas tillkännagivanden dels om vikten av att förebygga oönskade graviditeter (yrkande 1), dels om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 21 år (yrkande 2), dels om ungdomsmottagningar (yrkande 3) och dels om en enhet med ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet (yrkande 4).

Motionärerna konstaterar att antalet utförda aborter minskat årligen. Det är angeläget att samhället på olika sätt verkar för att få ner aborttalen utan att inskränka på aborträtten. Det bästa sättet att minska antalet aborter är enligt motionärerna att förebygga oönskade graviditeter. Försök i bl.a. Gävle med erbjudande om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 20 år reducerade omedelbart aborterna.

Motionärerna föreslår att staten erbjuder gratis p-piller eller annat preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år. Kostnaderna torde till stor del uppvägas av uteblivna kostnader för de aborter som därigenom undviks. Upplysning och rådgivning är ett annat utomordentligt bra sätt att förebygga oönskade graviditeter.

Det är viktigt att det för alla ungdomar finns tillgång till ungdomsmottagningar som ger rådgivning om sex och samlevnad, preventivmedel och hur man skyddar sig mot sexuellt överförda sjukdomar. Ungdomsmottagningarna är särskilt viktiga i det förebyggande arbetet mot unga kvinnors oönskade graviditeter. Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med ett abortförebyggande program men har inget övergripande samhällsansvar för detta. Motionärerna föreslår att en enhet inrättas -- antingen under Socialstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet -- som har ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.

I motion 1992/93:So475 (fp) yrkas ett tillkännagivande om abortförebyggande åtgärder (yrkande 5). Det behövs enligt motionärerna en kraftfull satsning på abortförebyggande åtgärder utformade med tanke på målgruppen. Det som passar för ungdomar är kanske inte gångbart när det gäller att nå de äldre kvinnorna. Det behövs enligt motionärerna en del metodutveckling. Motionärerna anser att skolans sex- och samlevnadsundervisning måste effektiviseras och ungdomsmottagningsverksamheten byggas ut. Motionärerna anser vidare att Folkhälsoinstitutet i samarbete med landstingen, mödrahälsovården, företagshälsovården och skolan bör initiera abortförebyggande åtgärder också riktade till litet äldre kvinnor. Dessa åtgärder kan med fördel kopplas till arbetet med att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar.

I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas tillkännagivanden dels om sex- och samlevnadsundervisning (yrkande 2), dels om att försök bör göras med fria preventivmedel (yrkande 3). Alternativet till abort är enligt motionärerna inte att tvingas föda ett icke-önskat barn. Alternativet är att undvika de icke-önskade graviditeterna. Detta görs genom förebyggande arbete, upplysning och utbyggd preventivmedelsteknik.

Motionärerna pekar på att när Holland satsade på utbyggnad av förebyggande verksamhet och p-piller sjönk antalet aborter och är nu 5,3 per tusen kvinnor i åldrarna 15--44 år. I Sverige är motsvarande siffra 20,4. När Gävleborgs landsting 1990 gjorde försök med att dela ut gratis p-piller till tonårsflickor mellan 15 och 19 år sjönk antalet aborter per tusen kvinnor från 38 till 26. Liknande erfarenheter finns från Gotlandsprojektet på 70-talet och Jämtlandsprojektet på 80-talet. Båda dessa handlade om en ökad sex- och samlevnadsundervisning i skolor och bland personer som i sitt arbete kom i kontakt med barn och ungdom. Det handlar enligt motionärerna om kunskap och möjligheter till bra preventivmedel.

Bakgrund

Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före utgången av 12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. För abort efter 12:e veckan men före utgången av 18:e veckan fordras i princip, utöver vad som gäller vid abort dessförinnan, att det företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till Socialstyrelsen för förnyad prövning. Efter 18:e graviditetsveckan får abort företas endast i undantagsfall. För sådan abort krävs tillstånd av Socialstyrelsens rättsliga råd. Tillstånd får lämnas endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Tillstånd får inte lämnas om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt. Någon exakt tidsgräns anges sålunda inte i abortlagen. På vetenskapens nuvarande ståndpunkt räknar man med att foster som är 23--24 veckor kan fås att överleva och att denna tidsgräns inte inom överskådlig tid skall kunna förskjutas nedåt. Den övre gränsen för när abort kan medges är enligt Socialstyrelsens rättsliga råd den 22:a graviditetsveckan. Om det kan antas att fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om graviditeten på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Av aborterna sker i dag 92 % före utgången av 12:e veckan. Drygt 0,6 % är s.k. sena aborter dvs. sådana som utförs efter utgången av 18:e havandeskapsveckan. Antalet sena aborter har minskat mycket starkt sedan början av 1970-talet.

En omfattande utvärdering av abortlagen och olika åtgärder i syfte att förebygga aborter genomfördes av 1980 års abortkommitté och redovisades i betänkandet (SOU 1983:31) Familjeplanering och abort -- Erfarenheter av en ny lagstiftning.

I slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet, SOU 1989:51 anges bl.a. (s. 61) att en kvinna som överväger abort alltid kan få kontakt med en kurator för samtal. Enligt vissa undersökningar är det av dem som genomgår abort före utgången av 12:e graviditetsveckan 30 % som hade haft kuratorskontakt. Efter denna tidpunkt hade 47 % haft sådan kontakt. Skillnaderna är stora mellan sjukvårdsdistrikten. Mannen är sällan med vid kuratorsbesöket. Han är dock oftare med hos kuratorn än i något annat led i abortvården. Kvinnor som haft kuratorskontakt före aborten erbjuds praktiskt taget alltid kontakt även efter abortingreppet. Få kvinnor utnyttjar dock den möjligheten.

När det gäller sena aborter (efter 18:e graviditetsveckan) anför utredningen (s. 62) att ett framträdande drag i abortutvecklingen under tiden efter år 1970 är minskningen av dessa aborter. Ännu år 1971 gjordes nära 6 % (1 098 aborter) av alla aborter senare än i vecka 18. År 1982 hade denna siffra sjunkit till 0,8 % (256 aborter). Siffran har därefter i stort sett varit konstant. År 1987 gjordes 227 aborter efter 18:e veckan. Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning att längre upprätthålla kravet på en kuratorsutredning om abort begärs efter 12:e graviditetsveckan. I stället föreslås att kvinnan alltid skall erbjudas kuratorsamtal oavsett när aborten begärs. Kvinnan är däremot inte skyldig att samtala med kuratorn innan abort utförs. Utredningen föreslår att det sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning som har utfört aborten skall ha en laglig skyldighet att erbjuda kvinnan (föräldraparet) samtalskontakt efter abort. I första hand torde det vara kuratorns uppgift att ge detta stöd. Kvinnan (föräldraparet) är inte skyldig att ställa upp på en sådan kontakt.

Utredningen anser inte att det finns etiska, medicinska eller psykologiska skäl att sänka 18-veckorsgränsen. Någon ändring av nuvarande ordning föreslås därför inte. Inte heller finner utredningen någon anledning att ändra den övre gränsen för abort, dvs. livsduglighet. Det bör enligt utredningen ankomma på Socialstyrelsens rättsliga råd att följa den medicinska utvecklingen på området och vid behov sänka den gräns som för närvarande gäller för när abort skall vara tillåten, dvs. 22 veckor. När det gäller frågan om att ange förutsättningar för tillstånd till abort efter 18:e graviditetsveckan anser utredningen inte att skäl finns att ändra det nuvarande begreppet "synnerliga skäl".

Enligt utredningens uppfattning utgör 18:e graviditetsveckan i dag, och inom den framtid som kan överblickas, i sig en betryggande säkerhetsmarginal till livsduglighet. När det gäller den yttersta gränsen för abort, dvs. livsduglighet, konstaterar utredningen att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt foster som är 23--24 veckor kan bringas överleva och att man inom prematurvården inte räknar med att denna tidsgräns skall kunna förskjutas inom överskådlig tid. Barnets andningsorgan är dessförinnan inte tillräckligt utvecklat för att det ens med mycket effektiv intensivvård skall kunna överleva. Utredningen finner därför inte någon anledning att ändra denna gräns för abort. Enligt vad utredningen anser sig kunna konstatera är Socialstyrelsens praxis vad gäller beviljande av sena aborter numera mer restriktiv än tidigare och överensstämmer därför väl med lagstiftningens intentioner.

Utredningens förslag bereds efter remissbehandling fortfarande i Socialdepartementet.

Statsrådet Könberg besvarade den 18 maj i år en fråga i riksdagen om han anser att det finns skäl att ändra den gällande abortlagstiftningen. Enligt statsrådet finns det inte några skäl att ändra den gällande lagstiftningen.

Socialstyrelsen publicerade år 1990 rapporten (SOS-rapport 1990:39) Förslag till abortförebyggande program. I rapporten presenteras det abortförebyggande arbetet i landet. Vidare anges i rapporten mål för det abortförebyggande arbetet och lämnas förslag till åtgärder på främst regional och lokal nivå.

Styrelsens epidemiologiska centrum ger i Statistiska meddelanden ut statistik om aborter.

Antalet aborter minskade åter under 1992. Då utfördes totalt 34 849 aborter mot 35 788 år 1991 och 37 489 år 1990. Minskningen är mest markant bland de yngre kvinnorna. Under första halvåret 1993 var det totala antalet aborter 16 926. Under samma tid var antalet tonårsaborter 2 429 mot 3 201 resp. 2 745 motsvarande tid 1991 och 1992.

Antalet sena aborter var år 1992 223, år 1991 166 och år 1990 226. För år 1991 har konstaterats en viss underrapportering. Hur stor denna var har dock inte kunnat fastställas.

Folkhälsoinstitutet har numera övertagit Socialstyrelsens centralt samordnande funktion när det gäller abortförebyggande arbete.

Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område benämnt sexualitet och hälsa. Framför allt har följande områden ansetts centrala under de tre första årens verksamhet vid institutet:

Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i samband med förändrat sjukvårdssystem. Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att nå utsatta grupper. Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete, vilket bl.a. innebär konferenser för politiker, nätverksseminarier, dokumentation av metoder. Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar, t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av p-piller och sänkta aborttal. Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras. Utvärdering av lokala sex- och samlevnadsprojekt. Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen. Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande av utbildning av manliga sexualupplysare.

Institutet anordnade tillsammans med Socialstyrelsens epidemiologiska centrum i mars 1993 ett seminarium Aborterna -- upp och ner -- om aborternas variationer och förebyggande insatser. En rapport från seminariet skall presenteras inom kort.

Tidigare behandling

Frågan om en förutsättningslös översyn av hela abortlagen behandlades senast i betänkandet 1989/90:SoU4. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att några skäl att göra en sådan översyn inte hade framkommit och avstyrkte motionsyrkandet. Reglerna om sena aborter behandlades också i betänkandet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till regeringens kommande överväganden med anledning av det då just avlämnade betänkandet från utredningen om det ofödda barnet.

Frågor om det abortförebyggande arbetet har vid flera tillfällen behandlats av utskottet. I betänkandet 1990/91:SoU4 anförde utskottet bl.a. följande:

Utskottet har under de senaste åren med stigande oro kunnat konstatera en årlig ökning av antalet aborter. En viss stagnering har dock ägt rum under det senaste året. Utskottet vill ännu en gång framhålla att det abortförebyggande arbetet måste bedrivas aktivt. Kommuner och landsting måste noga analysera behovet av åtgärder för att åstadkomma en minskning av aborterna och avsätta resurser för detta arbete. Arbetet måste i första hand syfta till att minska antalet oönskade graviditeter. Detta förutsätter framför allt en väl fungerande preventivmedelsrådgivning.

Ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det abortförebyggande arbetet. I likhet med motionärerna och socialstyrelsen i det nya handlingsprogrammet vill utskottet framhålla ungdomsmottagningarnas roll. Mottagningarna har visat sig kunna nå ungdomarna och få dem att ta itu med problemen. Det är viktigt att finna nya vägar i det abortförebyggande arbetet. Alternativa rådgivningsmottagningar håller nu på att växa fram. Dessa mottagningar kommer förhoppningsvis också att kunna utveckla goda metoder för att nå kvinnor i abortsituationer. Utskottet har inte minst i HIV- och aidssammanhang framhållit betydelsen av sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Det är viktigt att denna undervisning kan utvecklas och nå fram till eleverna. Utskottet har också i flera år tillstyrkt särskilda statsbidrag till utveckling av sex- och samlevnadsundervisningen.

-- -- --

Vid sin senaste behandling av abortfrågan noterade utskottet att socialstyrelsen arbetade med att ta fram ett särskilt handlingsprogram för att förebygga aborter. Detta program är nu klart. Programmet innehåller en rad olika förslag till åtgärder. Socialstyrelsen betonar att det lokalt förankrade arbetet i landstingen måste förstärkas. Även Landstingsförbundet har uppmanat landstingen att verka för en bättre samordning av resurser för STD- och abortförebyggande verksamhet. Utskottet anser det angeläget att socialstyrelsens handlingsprogram med dess omfattande förslag till insatser verkligen kan föras ut i praktiskt arbete i landstingen. Utskottet förutsätter att regeringen snabbt prövar de förslag i socialstyrelsens handlingsprogram som förutsätter regeringens medverkan.

Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 26).

Även i betänkandet 1991/92:SoU5 behandlades ett antal motioner om abortförebyggande åtgärder. Då behandlades även ett motionsyrkande om en skärpning av tidsgränserna för abort. Motionerna avstyrktes med hänvisning till att riksdagen inte borde föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag. Den närmare motiveringen har redovisats i det föregående.

Senast behandlades frågor om abortförebyggande insatser av utskottet i april 1992 i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet gjorde följande bedömning.

Utskottet vill ännu en gång understryka vikten av att ett aktivt abortförebyggande arbete i enlighet med socialstyrelsens handlingsprogram kommer till stånd och bedrivs på olika nivåer i samhället. Folkhälsoinstitutet skall enligt föreliggande direktiv ägna uppmärksamhet åt frågor om sex och samlevnad, som är av stor betydelse ur abortförebyggande synpunkt. I detta arbete har institutet möjlighet att låta utföra vetenskapliga undersökningar om t.ex. sexualvanor, bedriva upplysningsverksamhet och vidta andra ågärder av det slag som begärs i motionerna. Utskottet utgår från att folkhälsoinstitutet gör de insatser som erfordras.

Med det anförda avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.

När det gällde frågan om statliga subventioner av preventivmedel förutsatte utskottet att regeringen följde främst p-pillerförsäljningen och vidtog erforderliga åtgärder. Utskottet avstyrkte därför en motion om sådana subventioner.

Utskottets överväganden

Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna, där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare studeras. En kartläggning bör ske för att närmare ta reda på orsaken till varför kvinnor väljer abort.

För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att stärka och förbättra de förebyggande insatserna. I motionerna redovisas olika förslag på förbättringar. Utskottet ser i detta sammanhang med oro på att antalet ungdomsmottagningar minskar, eftersom detta skulle kunna leda till att tonårsaborterna på nytt ökar. Folkhälsoinstitutet bör verka för en fortsatt metodutveckling när det gäller förebyggande insatser och för att det förebyggande arbetet förs ut i det praktiska arbetet. Någon anledning att begränsa rätten till abort eller att nu se över abortlagstiftningen finns inte.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1991/92:So424, 1991/92:So504 (v) yrkande 1, 1992/93:So412 (c, m, fp, kds, nyd), 1992/93:So417 (kds) yrkande 2, 1992/93:So418 (kds), 1992/93:So467 (v), 1992/93:So475 (fp) yrkandena 3 och 5, 1992/93:So496 (kds), 1992/93:So510 (s) yrkandena 1--3 och 5 och 1992/93:So512 (kds).

Utskottet hemställer 1. beträffande lagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So423, 1991/92:So514, 1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och 1992/93:So502, res. 1 (s)

2. beträffande äggdonation att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So406, 1992/93:So413, 1992/93:So436 och 1992/93:So497,

3. beträffande aborter att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So424, 1991/92:So504 yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande 2, 1992/93:So418, 1992/93:So467, 1992/93:So475 yrkandena 3 och 5, 1992/93:So496, 1992/93:So510 yrkandena 1--3 och 5 samt 1992/93:So512. res. 2 (s) - motiv. men. (v)

Stockholm den 12 oktober 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Maud Ekendahl (m) och Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

1. Lagstiftning (mom. 1)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med "Utskottet anser" och på s. 9 slutar med "1992/93:So502 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet har, när utskottet tidigare behandlat dessa frågor, förutsatt att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och återkommer till riksdagen med en proposition. Något förslag har dock inte lagts fram. Risken finns nu att den medicinsk-tekniska utvecklingen går vidare och att de etiska övervägandena i samband med forskning och tillämpning blir eftersatta inom berörda områden.

En principfråga i detta sammanhang är om riksdagen i lag skall reglera frågor om livets början. Riksdagen kan enligt utskottets mening redan nu ta ställning till denna fråga bl.a. mot bakgrund av de skrifter och det arbete som gjorts av Statens medicinsk-etiska råd.

Utskottet anser inte att riksdagen skall lagreglera frågor om livets början. Här kommer man in på livsåskådningsfrågor. Frågan är principiell och rör två stora tanketraditioner, nämligen religion och förnuftstro. I Sverige lever religionen och förnuftstron sida vid sida. Utskottet anser det angeläget att det förblir så även i framtiden. Riksdagen kan då inte i lag fastställa regler om livets uppkomst eller början, eftersom det skulle strida mot religionsfriheten. Lagstiftningen bör i stället utformas så att ett regelsystem för olika livssituationer skapas på etisk grund.

Utskottet anser det vara angeläget att skilja mellan etik och religion. Mellan kristen människosyn och humanistisk människosyn föreligger dock en principiellt viktig samsyn i existensen av det lika människovärdet. Denna samsyn bör vara vägledande vid bedömningen av de medicinsk-tekniska frågor som utskottet tidigare berört.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag med anledning av slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet och då särskilt om sekretessfrågor och etiska bedömningar.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna 1991/92:So423 (c), 1991/92:So514 (kds), 1992/93:So417 (kds) yrkande 1, 1992/93:So486 (kds) och 1992/93:So502 (s).

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande lagstiftning att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So423, 1991/92:So514, 1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och 1992/93:So502 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Aborter (motiveringen till mom. 3)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar med "Utskottet anser" och på s. 19 slutar med "finns inte" bort ha följande lydelse:

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som avgivits av de socialdemokratiska ledamöterna i fråga om lagstiftning.

När det gäller aborter anser jag att det är angeläget att samhället på olika sätt verkar för att få ner aborttalen utan att inskränka på aborträtten. Det bästa sättet att minska antalet aborter är att förebygga oönskade graviditeter. Försök i bl.a. Gävle med erbjudande om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 20 år reducerade omedelbart aborterna. Jag föreslår att staten erbjuder gratis p-piller eller annat preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år. Kostnaderna torde till stor del uppvägas av uteblivna kostnader för de aborter som därigenom undviks.

Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med ett abortförebyggande program men har inget övergripande samhällsansvar för detta. Jag föreslår att en enhet inrättas -- antingen under Socialstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet -- som har ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet. I övrigt delar jag de socialdemokratiska ledamöternas uppfattning även i denna del.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 borde ha hemställt: 3. beträffande aborter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So467 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motionerna 1991/92:So424, 1991/92:So504 yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande 2, 1992/93:So418, 1992/93:So467 yrkandena 1 och 3, 1992/93:So475 yrkandena 3 och 5, 1992/93:So496, 1992/93:So510 yrkandena 1--3 och 5 samt 1992/93:So512 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

Chatrine Pålsson (kds) anför:

Det är mycket positivt att antalet aborter har minskat de senaste åren. Arbetet med att förebygga aborter måste dock utvecklas och intensifieras ytterligare. En abort är alltid en nödlösning, vilket måste betyda att samhället skall göra sitt yttersta för att genom praktiskt stöd försöka undvika abort. Detta gäller även efter det att graviditet konstaterats. Vidare vore det angeläget med en erfarenhetsutvärdering beträffande uppföljning och stöd till kvinnan/mannen efter en abort och hjälp för att förebygga nya abortsituationer.

Socialstyrelsen kan i dag bevilja abort till och med 22:a graviditetsveckan om synnerliga skäl föreligger. Gränsen för möjlig överlevnad har stadigt sjunkit så att det i dag finns möjlighet för enstaka barn födda efter 23 graviditetsveckor att överleva. I USA har man räddat barn födda under den 21:a veckan. Felmarginalen för att tidsbestämma ett fosters verkliga ålder är 1--2 veckor. Detta innebär att det med nuvarande regler finns en ökad risk att aborter utförs, när fostret har överlevnadschans. Denna aspekt måste lyftas fram mer men får aldrig skymma den etiska huvudfrågan.

Den nuvarande abortlagstiftningen bygger på andra förutsättningar än de som ligger till grund för slutsatserna i "Kvinnan och fostret två individer", SOU 1989:51. Detta kräver klargöranden. I "Kvinnan och fostret" säger utredaren att frågan inte kan anses färdigbehandlad. Många frågor kvarstår.

En ny faktor är också att rätten till liv genom inkorporering av Europakonventionen kommer till uttryck i svensk lag.

Forskningen inom genteknik, in vitro-fertilisering, fosterdiagnostik och andra sätt att manipulera livet i dess början har utvecklats snabbt under det senaste årtiondet. Regering och riksdag har också under de senaste åren beslutat i en rad delfrågor inom det medicinskt-biologiska forskningsområdet och verksamheter vid livets början. Med ledning av detta bör ett helhetsgrepp tas för att få bättre underlag för fortsatta ställningstaganden inom detta svåra område.

Fasta etiska normer är nödvändiga för att möta nya tekniska landvinningar och metoder. Tillämpningen måste ställas i relation till de etiska konsekvenserna.

Det finns med anledning av detta stort behov av en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets början.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande beredning av Fri- och rättighetskommitténs betänkande. Mot bakgrund av att flera tunga remissinstanser berör frågan om rätten till liv (Advokatsamfundet, Länsrätten i Stockholm, Svea hovrätt m.fl.) kommer regeringen att få anledning att överväga frågan även i ljuset av de remissynpunkter som framförts.

Mot denna bakgrund stöder jag under nuvarande omständigheter utskottsmajoritetens uppfattning.

Sammanfattning 1 Motionerna 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993 2 Utskottet 4 Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den medicinsk-etiska utvecklingen 4 Motioner 4 Utredningen om det ofödda barnet 6 Statens medicinsk-etiska råd 7 Utskottets bedömning 8 Äggdonation 9 Gällande rätt m.m. 9 Motioner 9 Utskottets bedömning 10 Aborter 10 Rätten till abort 10 Abortförebyggande insatser 12 Motioner 12 Bakgrund 14 Utskottets överväganden 18 Hemställan 19 Reservationer (s) 20 Meningsyttring (v) 21 Särskilt yttrande (kds) 22