Rådets direktiv 64/428/EEG av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgrupperna 11 - 19)

Avis juridique important

Rådets direktiv 64/428/EEG av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgrupperna 11 - 19) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 117 , 23/07/1964 s. 1871 - 1880 Finsk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0025 Dansk specialutgåva: Serie I Område 1963-1964 s. 0142 Svensk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0025 Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1963-1964 s. 0151 "Grekisk specialutgåva " Område 06 Volym 1 s. 0041 Spansk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0046 Portugisisk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0046

RÅDETS DIREKTIV av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgrupperna 11 - 19) (64/428/EEG) EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54.2, 54.3, 63.2 och 63.3 i detta, med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten (1), särskilt avdelning IV A i detta, med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (2), särskilt avdelning V C i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande (3), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (4), och med beaktande av följande:I de allmänna handlingsprogrammen föreskrivs att etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom gruv- och mineralnäringen införs före utgången av andra året av andra etappen. Det rör sig här om rätten att påbörja och utöva de former av näringsverksamhet som hänför sig till mineralproduktion. En verklig liberalisering av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv förutsätter liberalisering av försäljningen av industriprodukterna i fråga, inklusive detaljhandelsförsäljningen, men på ett sådant sätt att det inte uppstår några störningar i detaljhandelns konkurrensvillkor som kommer att liberaliseras i ett senare direktiv. Partihandeln med dessa produkter har liberaliserats genom ett annat direktiv med undantag för partihandeln med kol som tills vidare undantas från denna liberalisering. Sedan de allmänna handlingsprogrammen antagits utarbetade EEG en särskild nomenklatur för industriverksamhet, Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur (NICE). Då denna nomenklatur, som innehåller hänvisningar till de nationella nomenklaturerna, följer samma decimalsystem är den bättre anpassad till medlemsstaternas behov än "International Standard Industrial Classification of all Economic Activities" (ISIC). Den bör därför användas vid indelningen av de verksamhetsformer som skall liberaliseras i de fall då ett direktiv innefattar ett stort antal verksamhetsformer och det är nödvändigt att göra upp en detaljerad förteckning över dessa former av verksamhet för att underlätta tillämpningen av direktivet, förutsatt att detta inte medför ändringar i den tidtabell som finns angiven i de allmänna handlingsprogrammen och som utarbetats på grundval av ISIC-nomenklaturen. I föreliggande fall kan NICE-nomenklaturen inte ha sådan verkan. Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen innehåller inte några bestämmelser om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster; liberaliseringen av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv faller därför helt och hållet under bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. I Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten föreskrivs att begränsningar av rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer skall upphävas i de fall då vederbörandes yrkesverksamhet oundvikligen medför att denna rätt utövas. Vid tillämpning av bestämmelserna om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster skall bolag och enskilda firmor behandlas på samma sätt som de fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna och endast är underkastade de villkor som anges i artikel 58 och, där så krävs, det villkoret att det skall föreligga en faktisk och kontinuerlig anknytning till en medlemsstats näringsliv. Det får därför inte ställas ytterligare villkor för att ett bolag eller en enskild firma skall komma i åtnjutande av sådana åtgärder, i synnerhet inte krav på särskilt tillstånd som inte avkrävs ett bolag eller en enskild firma i medlemsstaten i fråga för att utöva en viss bestämd ekonomisk verksamhet. En sådan likabehandling får emellertid inte hindra medlemsstaterna från att kräva att aktiebolag i deras länder uppträder under den beteckning som är känd enligt lagstiftningen i medlemsstaten, enligt vilken de bildats, och att de uppger storleken av kapitalet på de tecknade aktierna i de affärshandlingar som de använder i värdlandet. Den ställning som tillkommer anställda, vilka medföljer den som erbjuder tjänster eller utför arbete för dennes räkning, kommer att regleras genom bestämmelser som fastställs i enlighet med artikel 48 och 49 i fördraget. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Medlemsstaterna skall i fråga om de fysiska personer och bolag eller enskilda firmor (här nedan kallade förmånstagare) som nämns i avdelning I i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, upphäva de begränsningar som avses i avdelning III i dessa handlingsprogram, vilka påverkar rätten att påbörja och utöva den verksamhet som närmare anges i artikel 2 i detta direktiv. Artikel 2 1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på de former av verksamhet som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen som finns uppräknade i huvudgrupperna 11-19 i bilaga I till Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten. Dessa former av näringsverksamhet motsvarar dem som finns uppräknade i huvudgrupperna 11-19 i NICE (Nomenclature of the Industries in the European Communities) där hänsyn tas till den europeiska gruv- och mineralnäringens speciella struktur; verksamhetsformerna i fråga återfinns i bilagan till detta direktiv. 2. Verksamhetsformerna i fråga omfattar utvinning av mineraler som finns i naturen antingen som fasta eller flytande ämnen eller som gaser. Gruvdrift i dagen och under jord, stenbrott och oljekällor samt alla hithörande arbetsprocesser för bearbetning och anrikning av malm och andra råmineraler som t.ex. brytning, krossning, vaskning, rensning och sortering omfattas av dessa verksamhetsformer när de utförs av ett företag vars huvudsakliga verksamhet är inriktad på utvinning av mineral. Dessa former av verksamhet inbegriper även mineralprospektering och iordningställande av mark för utvinning. 3. Bestämmelserna i detta direktiv skall även tillämpas på försäljning av egna varor, vare sig det rör sig om partihandel eller detaljhandel. I de fall då handeln med produkterna i fråga för egenföretagare inte har liberaliserats genom andra direktiv skall denna verksamhet begränsas till försäljning från ett enda försäljningsställe i produktionslandet. Artikel 3 I överensstämmelse med de allmänna handlingsprogrammen skall bestämmelserna i detta direktiv inte tillämpas på prospektering och borrning vad gäller råolja och naturgas, såvida inte dessa former av verksamhet utförs av koncessionsinnehavaren. Artikel 4 1. Medlemsstaterna skall i synnerhet upphäva de restriktioner som a) hindrar förmånstagarna från att etablera sig eller tillhandahålla tjänster i värdlandet på samma villkor och med samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i den staten, b) härrör från en förvaltningspraxis som innebär att förmånstagarna utsätts för särbehandling jämfört med medborgarna i staten i fråga, c) till följd av olika regler och sedvänjor hindrar förmånstagarna från att tilldelas koncessioner eller tillstånd eller underkastar dem restriktioner eller villkor som endast gäller för dem, d) utestänger förmånstagarna från möjligheten att vara verksamma inom yrkes- eller handelsorganisationer. 2. Till de restriktioner som skall upphävas hör i synnerhet de som härrör från åtgärder som hindrar eller begränsar förmånstagarnas möjligheter att etablera sig eller tillhandahålla tjänster på följande sätt: a) I Tyskland:- kravet att inneha ett Reisegewerbekarte (Gewerbeordnung, § 55 d; Verordnung av den 30 november 1960) för att kunna värva kunder inom ramen för den egna affärsverksamheten. - kravet att utländska juridiska personer som vill utöva yrkes- eller handelsverksamhet inom Tysklands territorium skall erhålla ett särskilt tillstånd (Gewerbeordnung, § 12 och Aktiengesetz, § 292). b) I Belgien:- skyldigheten att inneha ett carte profesionnelle (arrêté royal nr 62 av den 16 november 1939 och arrêté ministériel av den 17 december 1945). c) I Frankrike:- kravet att inneha ett carte d'identité d'étranger commerçant (décret-loi av den 12 november 1938, décret av den 2 februari 1939) för den som vill utöva verksamhet inom den råämnesförbrukande industrin. - kravet att följande personer skall inneha franskt medborgarskap för att bolaget skall erhålla gruvkoncession för andra ämnen än fasta mineralbränslen och kaliumsalter:i) I ett aktiebolag skall styrelseordföranden (conseil d'administration), verkställande direktören (directeur général), revisorerna (commissaires aux comptes) och minst två tredjedelar av styrelseledamöterna vara franska medborgare. ii) I ett kommanditbolag skall direktörerna (gérants) och två tredjedelar av tillsynsnämnden (conseil de surveillance) vara franska medborgare. iii) I ett société en commandite simple skall direktörerna (gérants) och de ledamöter som är personligt ansvariga som direktörer (associés en nom) vara franska medborgare. iv) I ett öppet handelsbolag (société en nom collectif) skall samtliga ledamöter vara franska medborgare. v) I ett bolag med begränsat ansvar (société à responsabilité limitée) skall direktörerna (associés-gérants) och minst två tredjedelar av tillsynsnämnden vara franska medborgare; i de fall då det inte finns någon tillsynsnämnd skall samtliga ledamöter vara franska medborgare. - kravet att de personer som är firmateckningsberättigade för ovannämnda bolag skall vara franska medborgare. - kravet att alla bolag eller enskilda firmor som innehar eller arrenderar en koncession skall ha bildats enligt fransk lagstiftning såvida inte undantag gjorts genom ett décret (décret av den 6 oktober 1955 - nr 55 - 1349; décret av den 17 juli 1956 - nr 56 - 715, artikel 25 ff i code minier). d) I Italien:- kravet på italienskt medborgarskap för fysiska personer och kravet att utländska bolag skall ha sitt huvudkontor (sede sociale) i Italien för att i fri konkurrens kunna delta i anbudsgivning om exploateringsrättigheter vad gäller olja eller naturgas (lag nr 6 av den 11 januari 1957, artikel 2). Artikel 5 Medlemsstaterna får inte ge de egna medborgarna, som beger sig till en annan medlemsstat i syfte att där utöva sådan verksamhet som avses i artikel 2, något stöd som kan snedvrida etableringsvillkoren. Artikel 6 1. I de fall då ett värdland av de egna medborgarna, som vill påbörja någon form av verksamhet som avses i artikel 2, kräver skötsamhetsbevis och bevis om att de inte har varit försatta i konkurs eller ettdera av dessa bevis, skall den staten vad gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på detta godta utdrag ur kriminalregistret eller, om sådant intyg inte kan uppvisas, motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltningsmyndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, av vilken framgår att dessa villkor är uppfyllda. 2. I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas bevis om att denne inte har varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed, som vederbörande avgett inför rättsinstans eller förvaltningsmyndighet, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet. 3. Handlingar som utfärdats i överensstämmelse med punkt 1 och 2 får inte vara äldre än tre månader. 4. Medlemsstaterna skall inom den tid som anges i artikel 7 utse de myndigheter och organ som är behöriga att utfärda ovannämnda handlingar och genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta. 5. I de fall då utfärdandet av tillstånd är avhängigt av bevis om teknisk behörighet skall värdlandet ta hänsyn till det arbete som utförts utanför dess territorium i samma utsträckning som om det hade utförts inom dess eget territorium. På samma sätt skall den staten betrakta intyg som utfärdats av banker i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland som likvärdiga med intyg som utfärdats inom dess eget territorium, i de fall då uppgifter om de ekonomiska förhållandena krävs. Artikel 7 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom sex månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta. Artikel 8 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 7 juli 1964. På rådets vägnar Kurt SCHMÜCKER Ordförande (1) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62. (2) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62. (3) EGT nr 182, 12.12.1963, s. 2898/63. (4) EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1878/64. BILAGA >Plats för tabell>

RÅDETS DIREKTIV av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgrupperna 11 - 19) (64/428/EEG)

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54.2, 54.3, 63.2 och 63.3 i detta,

med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten (1), särskilt avdelning IV A i detta,

med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (2), särskilt avdelning V C i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (3),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (4), och

med beaktande av följande:I de allmänna handlingsprogrammen föreskrivs att etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom gruv- och mineralnäringen införs före utgången av andra året av andra etappen. Det rör sig här om rätten att påbörja och utöva de former av näringsverksamhet som hänför sig till mineralproduktion. En verklig liberalisering av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv förutsätter liberalisering av försäljningen av industriprodukterna i fråga, inklusive detaljhandelsförsäljningen, men på ett sådant sätt att det inte uppstår några störningar i detaljhandelns konkurrensvillkor som kommer att liberaliseras i ett senare direktiv.

Partihandeln med dessa produkter har liberaliserats genom ett annat direktiv med undantag för partihandeln med kol som tills vidare undantas från denna liberalisering.

Sedan de allmänna handlingsprogrammen antagits utarbetade EEG en särskild nomenklatur för industriverksamhet, Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur (NICE). Då denna nomenklatur, som innehåller hänvisningar till de nationella nomenklaturerna, följer samma decimalsystem är den bättre anpassad till medlemsstaternas behov än "International Standard Industrial Classification of all Economic Activities" (ISIC). Den bör därför användas vid indelningen av de verksamhetsformer som skall liberaliseras i de fall då ett direktiv innefattar ett stort antal verksamhetsformer och det är nödvändigt att göra upp en detaljerad förteckning över dessa former av verksamhet för att underlätta tillämpningen av direktivet, förutsatt att detta inte medför ändringar i den tidtabell som finns angiven i de allmänna handlingsprogrammen och som utarbetats på grundval av ISIC-nomenklaturen. I föreliggande fall kan NICE-nomenklaturen inte ha sådan verkan.

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen innehåller inte några bestämmelser om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster; liberaliseringen av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv faller därför helt och hållet under bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

I Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten föreskrivs att begränsningar av rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer skall upphävas i de fall då vederbörandes yrkesverksamhet oundvikligen medför att denna rätt utövas.

Vid tillämpning av bestämmelserna om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster skall bolag och enskilda firmor behandlas på samma sätt som de fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna och endast är underkastade de villkor som anges i artikel 58 och, där så krävs, det villkoret att det skall föreligga en faktisk och kontinuerlig anknytning till en medlemsstats näringsliv. Det får därför inte ställas ytterligare villkor för att ett bolag eller en enskild firma skall komma i åtnjutande av sådana åtgärder, i synnerhet inte krav på särskilt tillstånd som inte avkrävs ett bolag eller en enskild firma i medlemsstaten i fråga för att utöva en viss bestämd ekonomisk verksamhet. En sådan likabehandling får emellertid inte hindra medlemsstaterna från att kräva att aktiebolag i deras länder uppträder under den beteckning som är känd enligt lagstiftningen i medlemsstaten, enligt vilken de bildats, och att de uppger storleken av kapitalet på de tecknade aktierna i de affärshandlingar som de använder i värdlandet.

Den ställning som tillkommer anställda, vilka medföljer den som erbjuder tjänster eller utför arbete för dennes räkning, kommer att regleras genom bestämmelser som fastställs i enlighet med artikel 48 och 49 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall i fråga om de fysiska personer och bolag eller enskilda firmor (här nedan kallade förmånstagare) som nämns i avdelning I i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, upphäva de begränsningar som avses i avdelning III i dessa handlingsprogram, vilka påverkar rätten att påbörja och utöva den verksamhet som närmare anges i artikel 2 i detta direktiv.

Artikel 2

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på de former av verksamhet som egenföretagare inom gruv- och mineralnäringen som finns uppräknade i huvudgrupperna 11-19 i bilaga I till Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten.

Dessa former av näringsverksamhet motsvarar dem som finns uppräknade i huvudgrupperna 11-19 i NICE (Nomenclature of the Industries in the European Communities) där hänsyn tas till den europeiska gruv- och mineralnäringens speciella struktur; verksamhetsformerna i fråga återfinns i bilagan till detta direktiv.

2. Verksamhetsformerna i fråga omfattar utvinning av mineraler som finns i naturen antingen som fasta eller flytande ämnen eller som gaser. Gruvdrift i dagen och under jord, stenbrott och oljekällor samt alla hithörande arbetsprocesser för bearbetning och anrikning av malm och andra råmineraler som t.ex. brytning, krossning, vaskning, rensning och sortering omfattas av dessa verksamhetsformer när de utförs av ett företag vars huvudsakliga verksamhet är inriktad på utvinning av mineral. Dessa former av verksamhet inbegriper även mineralprospektering och iordningställande av mark för utvinning.

3. Bestämmelserna i detta direktiv skall även tillämpas på försäljning av egna varor, vare sig det rör sig om partihandel eller detaljhandel. I de fall då handeln med produkterna i fråga för egenföretagare inte har liberaliserats genom andra direktiv skall denna verksamhet begränsas till försäljning från ett enda försäljningsställe i produktionslandet.

Artikel 3

I överensstämmelse med de allmänna handlingsprogrammen skall bestämmelserna i detta direktiv inte tillämpas på prospektering och borrning vad gäller råolja och naturgas, såvida inte dessa former av verksamhet utförs av koncessionsinnehavaren.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall i synnerhet upphäva de restriktioner som

a) hindrar förmånstagarna från att etablera sig eller tillhandahålla tjänster i värdlandet på samma villkor och med samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i den staten,

b) härrör från en förvaltningspraxis som innebär att förmånstagarna utsätts för särbehandling jämfört med medborgarna i staten i fråga,

c) till följd av olika regler och sedvänjor hindrar förmånstagarna från att tilldelas koncessioner eller tillstånd eller underkastar dem restriktioner eller villkor som endast gäller för dem,

d) utestänger förmånstagarna från möjligheten att vara verksamma inom yrkes- eller handelsorganisationer.

2. Till de restriktioner som skall upphävas hör i synnerhet de som härrör från åtgärder som hindrar eller begränsar förmånstagarnas möjligheter att etablera sig eller tillhandahålla tjänster på följande sätt:

a) I Tyskland:- kravet att inneha ett Reisegewerbekarte (Gewerbeordnung, § 55 d; Verordnung av den 30 november 1960) för att kunna värva kunder inom ramen för den egna affärsverksamheten.

- kravet att utländska juridiska personer som vill utöva yrkes- eller handelsverksamhet inom Tysklands territorium skall erhålla ett särskilt tillstånd (Gewerbeordnung, § 12 och Aktiengesetz, § 292).

b) I Belgien:- skyldigheten att inneha ett carte profesionnelle (arrêté royal nr 62 av den 16 november 1939 och arrêté ministériel av den 17 december 1945).

c) I Frankrike:- kravet att inneha ett carte d'identité d'étranger commerçant (décret-loi av den 12 november 1938, décret av den 2 februari 1939) för den som vill utöva verksamhet inom den råämnesförbrukande industrin.

- kravet att följande personer skall inneha franskt medborgarskap för att bolaget skall erhålla gruvkoncession för andra ämnen än fasta mineralbränslen och kaliumsalter:i) I ett aktiebolag skall styrelseordföranden (conseil d'administration), verkställande direktören (directeur général), revisorerna (commissaires aux comptes) och minst två tredjedelar av styrelseledamöterna vara franska medborgare.

ii) I ett kommanditbolag skall direktörerna (gérants) och två tredjedelar av tillsynsnämnden (conseil de surveillance) vara franska medborgare.

iii) I ett société en commandite simple skall direktörerna (gérants) och de ledamöter som är personligt ansvariga som direktörer (associés en nom) vara franska medborgare.

iv) I ett öppet handelsbolag (société en nom collectif) skall samtliga ledamöter vara franska medborgare.

v) I ett bolag med begränsat ansvar (société à responsabilité limitée) skall direktörerna (associés-gérants) och minst två tredjedelar av tillsynsnämnden vara franska medborgare; i de fall då det inte finns någon tillsynsnämnd skall samtliga ledamöter vara franska medborgare.

- kravet att de personer som är firmateckningsberättigade för ovannämnda bolag skall vara franska medborgare.

- kravet att alla bolag eller enskilda firmor som innehar eller arrenderar en koncession skall ha bildats enligt fransk lagstiftning såvida inte undantag gjorts genom ett décret (décret av den 6 oktober 1955 - nr 55 - 1349; décret av den 17 juli 1956 - nr 56 - 715, artikel 25 ff i code minier).

d) I Italien:- kravet på italienskt medborgarskap för fysiska personer och kravet att utländska bolag skall ha sitt huvudkontor (sede sociale) i Italien för att i fri konkurrens kunna delta i anbudsgivning om exploateringsrättigheter vad gäller olja eller naturgas (lag nr 6 av den 11 januari 1957, artikel 2).

Artikel 5

Medlemsstaterna får inte ge de egna medborgarna, som beger sig till en annan medlemsstat i syfte att där utöva sådan verksamhet som avses i artikel 2, något stöd som kan snedvrida etableringsvillkoren.

Artikel 6

1. I de fall då ett värdland av de egna medborgarna, som vill påbörja någon form av verksamhet som avses i artikel 2, kräver skötsamhetsbevis och bevis om att de inte har varit försatta i konkurs eller ettdera av dessa bevis, skall den staten vad gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på detta godta utdrag ur kriminalregistret eller, om sådant intyg inte kan uppvisas, motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltningsmyndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, av vilken framgår att dessa villkor är uppfyllda.

2. I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas bevis om att denne inte har varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed, som vederbörande avgett inför rättsinstans eller förvaltningsmyndighet, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet.

3. Handlingar som utfärdats i överensstämmelse med punkt 1 och 2 får inte vara äldre än tre månader.

4. Medlemsstaterna skall inom den tid som anges i artikel 7 utse de myndigheter och organ som är behöriga att utfärda ovannämnda handlingar och genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

5. I de fall då utfärdandet av tillstånd är avhängigt av bevis om teknisk behörighet skall värdlandet ta hänsyn till det arbete som utförts utanför dess territorium i samma utsträckning som om det hade utförts inom dess eget territorium.

På samma sätt skall den staten betrakta intyg som utfärdats av banker i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland som likvärdiga med intyg som utfärdats inom dess eget territorium, i de fall då uppgifter om de ekonomiska förhållandena krävs.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom sex månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 7 juli 1964.

På rådets vägnar

Kurt SCHMÜCKER

Ordförande

(1) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62.

(2) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62.

(3) EGT nr 182, 12.12.1963, s. 2898/63.

(4) EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1878/64.

BILAGA

>Plats för tabell>