Kommissionens direktiv 79/138/EEG av den 14 december 1978 om ändring i direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för gödselmedel

Avis juridique important

Kommissionens direktiv 79/138/EEG av den 14 december 1978 om ändring i direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för gödselmedel Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 039 , 14/02/1979 s. 0003 - 0010 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 9 s. 0150 "Grekisk specialutgåva " Område 03 Volym 24 s. 0066 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 9 s. 0150 Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 9 s. 0194 Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 9 s. 0194

KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 14 december 1978 om ändring i direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för gödselmedel (79/138/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel(1), särskilt artikel 9.2 i detta, och

med beaktande av följande:

I kommissionens direktiv 77/535/EEG(2) föreskrivs officiell kontroll av EEG-gödselmedel i syfte att kontrollera att kraven i gemenskapsbestämmelser uppfylls i fråga om gödselmedels kvalitet och sammansättning. Det direktivet bör ändras genom tillägg av tre nya analysmetoder.

Vad som föreskrivs i detta direktiv har tillstyrkts av Kommittén för anpassning till teknisk utveckling av direktiven om avskaffandet av tekniska hinder för handel med gödselmedel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 2 till direktiv 77/535/EEG ändras på så sätt att metoderna 5.2, 5.3 och 5.4 enligt bilagan till detta direktiv läggs till efter metod 5.1.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall senast den 1 april 1979 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. När detta direktiv har anmälts skall medlemsstaterna, i så god tid att kommissionen har möjlighet att yttra sig, underrätta kommissionen om alla förslag till lagar och andra författningar som de ämnar anta inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 14 december 1978.

På kommissionens vägnar

Étienne DAVIGNON

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21.

(2) EGT nr L 213, 22.8.1977, s. 1.

BILAGA

Metod 5.2

BESTÄMNING AV TOTALT MAGNESIUM

1 RÄCKVIDD

Detta dokument anger förfarandet för bestämning av totalt magnesium.

2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Gäller enbart för magnesiumammoniumnitrat i sådana gödselmedel för vilka bilaga 1A till rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 föreskriver att förekomsten av magnesium skall uppges.

3 PRINCIP

Upplösning av provets magnesiuminnehåll i kokande syra.

Först EDTA-titrering av Ca och Mg i närvaro av eriokromsvart-T. Ny EDTA-titrering av Ca i närvaro av kalcein eller calconkarboxylsyra. Bestämning av magnesium ur skillnaden.

4 REAGENS

Destillerat eller demineraliserat vatten.

4.1 0,05-molar magnesiumlösning.

Väg upp 2,016 g magnesiumoxid p.a, tidigare kalcinerad vid 600 °C i två timmar. Placera det i en bägare med 100 ml vatten. Rör i 120 ml ca 1 N saltsyra. Överför sedan lösningen kvantitativt till en 1-liters mätkolv, fyll på vatten och blanda.

Kontrollera lösningens styrka gravimetriskt som ammoniummagnesiumfosfat.

1 ml av lösningen skall innehålla 1,216 mg Mg (= 2,016 mg MgO).

4.2 0,05-molar EDTA-lösning

Väg upp 18,61 g dihydratiserat dinatriumsalt av etylendiamintetraättiksyra (C10H14N2Na2O8 7 2H2O), placera det i en 1-liters mätkolv och lös upp i 600 till 800 ml vatten. Överför lösningen kvantitativt till en 1-liters mätkolv. Fyll på vatten och blanda. Kontrollera lösningen med lösning (4.1) genom att ta ett prov på 20 ml av den sistnämnda och titrera enligt 7.4.1.

1 ml av EDTA-lösningen skall motsvara 1,216 mg Mg eller 2,016 mg MgO och 2,004 mg Ca eller 2,804 mg CaO (se kommentarerna 9.1 och 9.6).

4.3 0,05-molar kalciumlösning

Väg upp 5,004 g torrt, rent, kalciumkarbonat. Placera det i en bägare med 100 ml vatten. Rör efterhand i 120 ml ca 1 N saltsyra.

Koka upp för att driva ut koldioxiden, låt svalna och överför kvantitativt till en 1-liters kolv, fyll på vatten till litermärket och blanda.

Kontrollera lösningen mot EDTA-lösningen (4.2) enligt analysförfarandet 7.4.2. 1 ml av denna lösning skall innehålla 2,004 mg Ca (= 2,804 mg CaO) och skall motsvara 1 ml 0,05-molar EDTA-lösning.

4.4 Kalceinindikator

Blanda omsorgsfullt ihop 1 g kalcein och 100 g natriumklorid i en mortel. Använd 10 mg av denna blandning. Indikatorn ändrar färg från grön till orange. Titrering måste utföras tills färgen är en orange som är helt fri från gröna nyanser.

4.5 Calconkarboxylsyraindikator

Lös upp 400 mg calconkolsyra i 100 ml metanol. Använd 3 droppar av denna lösning. Indikatorn ändrar färg från rött till blått och titreringen måste utföras tills färgen är rent blå och fri från röda nyanser.

4.6 Eriokromsvart-T-indikator

Lös upp 300 g eriokromsvart-T i en blandning av 25 ml propanol-1 och 15 ml trietanolamin. Använd 3 droppar av denna lösning. Indikatorn skiftar från rött till blått och titreringen måste utföras tills färgen är rent blå utan röda nyanser. Den ändras enbart i närvaro av magnesium. Om så behövs, tillsätt 0,1 ml av standardlösningen (4.1). När både kalcium och magnesium är närvarande bildar EDTA först ett komplex med kalcium och därefter med magnesium. I så fall bestäms de båda grundämnena samtidigt.

4.7 Kaliumcyanid

Vattenlösning av KCN, 2 %.

4.8 Lösning av kaliumhydroxid och kaliumcyanid

Lös upp 280 g KOH och 66 g KCN i vatten, fyll upp till en liter och blanda.

4.9 Buffertlösning, pH 10,5

Lös upp 33 g ammoniumklorid i 200 ml vatten, tillsätt 250 ml ammoniak (d = 0,91), fyll på vatten till 500 ml och blanda. Kontrollera lösningens pH-värde regelbundet.

4.10 Utspädd saltsyra 1:1

En del saltsyra (densitet 1,18) och en del vatten.

4.11 Natriumhydroxidlösning 5 N

5 UTRUSTNING

5.1 Magnetisk eller mekanisk omrörare.

5.2 pH-mätare.

5.3 Mätkolvar på 500 ml och 1 000 ml.

5.4 300-ml bägare.

6 PROVBEREDNING

Se metod 1.

7 FÖRFARANDE

7.1 Prov

Placera 5 g av det beredda provet uppvägt med en noggrannhet på 1 mg i en 500-ml mätkolv.

7.2 Lösning

Tillsätt ungefär 200 ml vatten och 20 ml saltsyra (4.10) och koka i en halvtimme. Låt svalna, fyll på vatten till märket. Blanda och filtrera.

7.3 Kontrollprov

Utför en bestämning på delmängder av lösningarna 4.1 och 4.3 så att förhållandet Ca/Mg motsvarar vad man kan vänta sig av provet.

Tag för detta ändamål (a) ml av standardlösningen (4.3) och (b-a) ml av standardlösningen (4.1).

(a) och (b) är antalet ml EDTA-lösning som används i de båda titreringarna vid analysen av provet. Förfarandet stämmer endast när standardlösningarna av EDTA, kalcium och magnesium är precis likvärdiga. Om så inte är fallet måste nödvändiga justeringar utföras.

7.4 Bestämning

7.4.1 Titrering i närvaro av eriokromsvart-T

Överför med pipett 50 ml(1) av den lösning som skall analyseras till en bägare på 300 ml. Neutralisera överflödig syra med 5 N natriumhydroxidlösning (4.11) med hjälp av en pH-mätare. Späd med vatten till 100 ml. Tillsätt 5 ml av buffertlösningen (4.9). Kontrollera att pH-värdet är 10,5 ± 0,1. Tillsätt 2 ml av kaliumcyanidlösningen (4.7) och tre droppar av eriokromsvart T-indikatorn (4.6). Titrera med EDTA-lösningen (4.2) och rör försiktigt med omröraren (5.1) (se 9.2, 9.3 och 9.4). Låt "b" vara antalet ml 0,05-molar EDTA-lösning.

7.4.2 Titrering i närvaro av calcein och calconkarboxylsyra

Överför med pipett en lika stor delmängd som i 7.4.1 av den lösning som skall analyseras till en 300-ml bägare. Neutralisera överskottssyran med 5 N natriumhydroxidlösning (4.11) med hjälp av pH-mätare. Späd med vatten till omkring 100 ml. Tillsätt 10 ml av KOH/KCN-lösningen (4.8) och indikatorn (4.4) eller (4.5). Rör försiktigt och titrera med EDTA-lösningen. (Se noterna 9.2, 9.3 och 9.4). Låt "a" vara antalet ml 0,05-molar EDTA-lösning.

8 REDOVISNING AV RESULTATET

Resultatet redovisas som procent av MgO eller Mg.

8.1 % MgO i gödselmedlet = >NUM>(b-a) × T

>DEN>M

eller

% Mg i gödselmedlet = >NUM>(b-a) × T'

>DEN>M

Om EDTA-lösningens styrka är exakt 0,05 M, så är T = 0,2016 och T' = 0,1216.

M = provets vikt i gram, närvarande i den delmängd som tagits ut som prov.

9 KOMMENTARER

Se metod 5.1.

Metod 5.3

BESTÄMNING AV VATTENLÖSLIGT MAGNESIUM

1 RÄCKVIDD

Detta dokument anger förfarandet för bestämning av vattenlösligt magnesium.

2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Gäller enbart gödselmedel för vilka bilaga 1 A till direktiv 76/116/EEG föreskriver att förekomsten av vattenlösligt magnesium skall uppges.

3 PRINCIP

En magnesiumlösning erhålls genom kokning av provet i vatten, varefter förekomst av magnesium bestäms med atomabsorbtionsspektrofotometri.

4 REAGENS

Destillerat vatten eller demineraliserat vatten av likvärdig kvalitet.

4.1 Saltsyra, 1 N-lösning (cirka).

4.2 Saltsyra, 0,5 N-lösning.

4.3 Standardlösning av magnesium: lös 1,013 g magnesiumsulfat (MgSO4 7 7H2O) p.a. i 0,5 N saltsyralösning (4.2) och späd med samma syra till 100 ml.

1 ml av denna lösning innehåller 1 mg magnesium (Mg).

eller

Väg upp 1,658 g magnesiumoxid p.a., tidigare kalcinerad vid 600 °C i två timmar. Placera det i en bägare med 100 ml vatten och 120 ml ca 1 N saltsyra (4.1). Överför sedan lösningen kvantitativt till en 1-liters mätkolv, fyll på vatten till märket och blanda.

1 ml av denna lösning innehåller 1 mg magnesium (Mg).

4.4 Strontiumkloridlösning: lös 75 g strontiumklorid (SrCl2 7 6H2O) i 0,5 N saltsyralösning (4.2) och späd till 500 ml med samma lösningsmedel.

5 UTRUSTNING

5.1 Atomabsorptionsspektrofotometer med magnesiumlampa (285,2 nm).

5.2 Precisionspipetter på 5, 10, 20, 25 och 30 ml.

5.3 Mätkolvar på 100, 200, 500 och 1 000 ml.

6 PROVBEREDNING

Se metod 1.

7 FÖRFARANDE

7.1 Prov

Placera 5 g av provet, uppmätt med en noggrannhet på 0,001 g, i en mätkolv på 500 ml.

7.2 Lösning

Tillsätt ungefär 300 ml vatten och koka lösningen i en halvtimme. Låt svalna, späd med vatten till märket, blanda och filtrera.

7.3 Beredning av provlösningen

7.3.1 Om gödselmedlet har en uppgiven magnesiumhalt (MgO) på mer än 10 %, överför 25 ml av filtratet (7.2) med precisionspipett till en mätkolv på 100 ml, fyll på vatten till märket och blanda.

7.3.2 Överför med precisionspipett 10 ml av filtratet (7.2) eller det utspädda filtratet (7.3.1) till en mätkolv på 200 ml och fyll på 0,5 N saltsyralösning till märket (4.2).

7.3.3 Späd lösningen (7.3.2) med 0,5 N saltsyralösning (4.2) till en koncentration inom spektrofotometerns arbetsområde. Den slutliga lösningen måste innehålla 10 % (volym) strontiumkloridlösning (4.4).

7.4 Beredning av blindlösning

Bered en blindlösning på samma sätt bortsett från att provet ej är medtaget.

7.5 Beredning av standardlösningar för kalibrering

Bered minst fem referenslösningar med gradvis ökande koncentration motsvarande spektrofotometerns optimala mätomfång genom att späda standardlösningen (4.3) med 0,5 N saltsyralösning (4.2)

De slutliga lösningarna måste innehålla 10 % strontiumkloridlösning (4.4).

7.6 Mätning

Ställ in spektrofotometern (5.1) på en våglängd av 285,2 nm. Spruta efter varandra standardlösningarna (7.5), provlösningen (7.3) och blindlösningen (7.4), varje lösning tre gånger, och tvätta instrumentet omsorgsfullt med destillerat vatten efter varje sprutning. Rita kalibreringskurvan med de genomsnittliga absorbanserna längs ordinatan och motsvarande magnesiumkoncentration i ìg/ml längs abskissan. Bestäm magnesiumkoncentrationen i provet och i blindlösningen genom att jämföra med kalibreringskurvan.

8 RESULTATBERÄKNING

Beräkna mängden magnesium (Mg) eller magnesiumoxid (MgO), omvandlingsfaktor 1,66, i provet genom att relatera till referenslösningarna och beakta blindprovet. Redovisa resultatet som en procenthalt i provet.

Metod 5.4

BESTÄMNING AV TOTALT MAGNESIUM

1 RÄCKVIDD

Detta dokumentet anger förfarandet för bestämning av den totala mängden magnesium.

2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Gäller enbart magnesiumammoniumnitrat i gödselmedel för vilka bilaga 1 A till direktiv 76/116/EEG föreskriver att den totala mängden magnesium skall uppges.

3 PRINCIP

En magnesiumlösning erhålls genom kokning av provet i utspädd syra, varefter halten magnesium bestäms med atomabsorptionsspektrofotometri.

4 REAGENS

Destillerat vatten eller demineraliserat vatten av likvärdig kvalitet.

4.1 Saltsyralösning (1+1): späd ut 1 del saltsyra (d = 1,18) med en del vatten.

4.2 Saltsyra, 1 N-lösning (cirka).

4.3 Saltsyra, 0,5 N-lösning.

4.4 Standardlösning av magnesium: lös 1,013 g magnesiumsulfat (MgSO4 7 7H2O) p.a. i 0,5 N-saltsyralösning (4.3)

och späd till 100 ml med samma syra.

1 ml av denna lösning innehåller 1 mg magnesium (Mg).

eller

Väg upp 1,628 g magnesiumoxid för analys, tidigare kalcinerad vid 600 °C i två timmar. Placera det i en bägare med 100 ml vatten och 120 ml ca 1 N saltsyra (4.2). Överför sedan lösningen kvantitativt till en 1-liters mätkolv, fyll på vatten och blanda.

1 ml av denna lösning innehåller 1 mg magnesium (Mg).

4.5 Strontiumkloridlösning: lös 75 g strontiumklorid (SrCl2 7 6H2O) i 0,5 N-saltsyralösning (4.3) och späd till 500 ml med samma lösningsmedel.

5 UTRUSTNING

5.1 Atomabsorptionsspektrofotometer med magnesiumlampa (285,2 nm).

5.2 Precisionspipetter på 5, 10, 20, 25 och 30 ml.

5.3 Mätkolvar på 100, 200, 500 och 1 000 ml.

6 PROVBEREDNING

Se metod 1.

7 FÖRFARANDE

7.1 Prov

Placera 5 g av provet, uppmätt med en noggrannhet på 0,001 g, i en mätkolv på 500 ml.

7.2 Lösning

Tillsätt ungefär 200 ml vatten, 20 ml saltsyralösning (4.1) och koka lösningen i en halv timme. Låt svalna, späd med vatten till märket, blanda och filtrera.

7.3 Beredning av provlösningen

7.3.1 Om gödselmedlet har en uppgiven magnesiumhalt (MgO) på mer än 10 %, överför 25 ml av filtratet (7.2) med precisionspipett till en mätkolv på 100 ml, fyll på vatten till märket och blanda.

7.3.2 Överför med precisionspipett 10 ml av filtratet (7.2) eller det utspädda filtratet (7.3.1) till en mätkolv på 200 ml och fyll på 0,5N saltsyralösning till märket (4.3).

7.3.3 Späd lösningen (7.3.2) med 0,5 N-saltsyralösning (4.3) till en koncentration inom spektrofotometerns arbetsområde.

Den slutliga lösningen måste innehålla 10 % (volym) strontiumkloridlösning (4.5).

7.4 Beredning av blindlösning

Bered en blindlösning på samma sätt bortsett från att provet ej är medtaget.

7.5 Beredning av standardlösningar för kalibrering

Bered minst fem referenslösningar med gradvis ökande koncentration motsvarande spektrofotometerns optimala mätomfång genom att späda ut standardlösningen (4.4) med 0,5 N-saltsyralösning (4.3).

De slutliga lösningarna skall innehålla 10 % (volym) strontiumkloridlösning (4.5).

7.6 Mätning

Ställ in spektrofotometern (5.1) på en våglängd av 285,2 nm. Spruta efter varandra standardlösningarna (7.5), provlösningen (7.3) och blindlösningen (7.4), varje lösning tre gånger, och tvätta instrumentet omsorgsfullt med destillerat vatten efter varje sprutning. Rita kalibreringskurvan med de genomsnittliga absorbanserna längs ordinatan och motsvarande magnesiumkoncentration i ìg/ml längs abskissan. Bestäm magnesiumkoncentrationen i provet och i blindlösningen genom att jämföra med kalibreringskurvan.

8 RESULTATBERÄKNING

Beräkna mängden magnesium Mg eller magnesiumoxid MgO (omvandlingsfaktor 1,66) i provet genom att jämföra med referenslösningarna och beakta blindprovet. Redovisa resultatet som en procenthalt i provet.

(1) Vid titreringstillfället bör 25 ml EDTA inte överskridas allt för mycket eftersom delmängdens volym annars måste reduceras. Den kan emellertid också ökas.