lagen.nu
(EEG) nr 389/82

Producentgrupper och sammanslutningar av dessa inom bomullssektorn

Titel
Rådets förordning (EEG) nr 389/82 av den 15 februari 1982 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa inom bomullssektorn
CELEX
31982R0389
Datum
1982-02-15
Källa
eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 389/82 av den 15 februari 1982 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa inom bomullssektorn Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 051 , 23/02/1982 s. 0001 - 0006 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 14 s. 0220 Spansk specialutgåva: Område 03 Volym 24 s. 0213 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 14 s. 0220 Portugisisk specialutgåva: Område 03 Volym 24 s. 0213

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 389/82 av den 15 februari 1982 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa inom bomullssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av 1979 års anslutningsakt, särskilt punkt 9 i protokoll 4 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag(),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(), och

med beaktande av följande:

I ovan nämnda protokoll anges att i syfte att stabilisera marknaden genom förbättringar av strukturerna för utbud och saluförande bör systemet med produktionsstöd kompletteras med stöd till producentgrupper och sammanslutningar av sådana

- som har bildats på producenternas eget initiativ,

- som erbjuder tillräckliga garantier vad gäller verksamhetens varaktighet och effektivitet,

- som erkänns av den berörda medlemsstaten.

I ovan nämnda protokoll föreskrivs också att rådet på förslag från kommissionen skall fastställa de allmänna bestämmelserna för ovan nämnda system.

Det är viktigt att i första hand föreskriva exakta villkor för erkännande så att grupperna och sammanslutningarna uppfyller villkoren i protokollet, särskilt i fråga om verksamhetens varaktighet och effektivitet. I detta syfte bör dessa villkor särskilt omfatta en koncentration av utbudet, lämplig kontroll över produktion och saluförande och nödvändiga bestämmelser för att säkerställa att grupperna och sammanslutningarna har ett tillräckligt stabilt medlemsskap och tillräcklig ekonomisk aktivitet.

Även arten av de stöd och de stödbelopp som beviljas till grupper och sammanslutningar bör anges. Beviljandet av stöd som täcker bildandet, de administrativa utgifterna under de första tre åren och stöd till nödvändiga investeringar för att sammanslutningarna skall kunna utföra sina utbuds- och saluföringsuppgifter skulle kunna utgöra lämplig motivation för tillkomsten av grupper och sammanslutningar. För att säkerställa att det planerade systemet genomförs i alla de regioner i gemenskapen där det visar sig vara nödvändigt bör beviljandet av ovan nämnda stödformer vara obligatoriskt.

Det stöd som beviljas för bildandet av sammanslutningar och deras administrativa utgifter bör omfattas av en generell övre gräns som tar hänsyn till att varje grupp som tillhör en sådan sammanslutning redan har fått eller fortfarande får sådant stöd. Nivån på det stöd som beviljas till de organisationer som finns före införandet av detta system och nivån på det stöd som beviljas i fråga om sammanslagningar av organisationer som redan uppfyller de föreskrivna kraven bör också fastställas på ett exakt och ändamålsenligt sätt.

Det bör föreskrivas att investeringsstöd skall beviljas i fråga om strukturer som är tänkta att användas av grupper eller sammanslutningar eller att användas gemensamt av deras medlemmar. Det bör också säkerställas att ett sådant stöd bidrar till en systematisk förbättring av befintliga strukturer. Därför är det lämpligt att föreskriva att sådant stöd bör beviljas enligt program som omfattar en grundlig analys av situationen inom sektorn och den planerade förbättringen och som utarbetas av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen enligt ett förfarande som säkerställer ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen. Ett lämpligt organ för att säkerställa ett sådant samarbete är Ständiga kommittén för jordbruksstrukturer som infördes genom artikel 1 i rådets direktiv av den 4 december 1962 om samordningen av jordbrukspolitiken().

För att gemenskapens utgifter med avseende på tillämpningen av det planerade systemet skall regleras av tillräckliga finansiella bestämmelser och förfaranden bör bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3509/80(), tillämpas på denna speciella jordbrukssektor.

Gemenskapsstödets planerade varaktighet och beräknade kostnader bör anges. Stöd som beviljas för en period om fem år och till en beräknad total kostnad på 14 miljoner ecu kan utgöra ett effektivt bidrag till förbättringar av strukturen på utbudet av bomull och en anpassning av bomullsproduktionen till marknadens krav.

Kommissionen måste kunna kontrollera att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att genomföra det planerade systemet uppfyller villkoren för det. Kommissionen måste också kunna utvärdera de praktiska resultaten av genomförandet av systemet varje år.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I Bestämmelser om bildandet av producentgrupper och sammanslutningar av dessa, deras funktion och de igångsättningsbidrag som de beviljas

Artikel 1

1. Vid tillämpningen av denna förordning avses med "producentgrupp" varje organisation av odlare av bomull, inte kardad eller kammad, som omfattas av nummer 55.01 i Gemensamma tulltaxan och som har bildats på initiativ av producenterna själva i syfte att

- främja en koncentration av utbudet,

- anpassa utbudet till marknadens krav

och som har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 2.

2. Vid tillämpningen av denna förordning avses med "sammanslutning" varje organisationen bestående av producentgrupper med samma mål som dessa och som har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 2.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall erkänna de producentgrupper och sammanslutningar av sådana, inklusive sådana som redan finns när denna förordning träder i kraft, som ansöker om erkännande och som uppfyller följande villkor:

a) Deras stadgar skall göra det obligatoriskt för varje producent som är medlem i en grupp och för grupper som är medlemmar i sammanslutningar

- att lämna de uppgifter som krävs av gruppen eller sammanslutningen om skördar och utbud,

- att tillämpa de regler som gruppen eller samman-slutningen fastställer för produktion och saluförande,

- att saluföra hela sin produktion genom gruppen eller sammanslutningen.

Emellertid

- skall sistnämnda skyldighet inte gälla för den del av produktionen för vilken producenterna har slutit försäljningskontrakt eller accepterat optioner innan de gick med i gruppen, förutsatt att gruppen innan den berörda producenten blev medlem informerades om omfattningen och varaktigheten av sådana kontraktsbundna skyldigheter,

- får gruppen eller sammanslutningen ge sina medlemmar rätt att själva saluföra en del av sin produktion på kontraktsbasis i enlighet med de regler som grupperna eller sammanslutningarna skall föreskriva och vars tillämpning de skall övervaka.

b) Omfattningen av deras ekonomiska aktivitet måste vara tillräcklig. I detta syfte måste de

- företräda minst 10 producenter i fråga om grupper och 50 grupper i fråga om sammanslutningar,

- kontrollera en årlig produktionsvolym av orensad bomull på minst 175 ton i fråga om grupper och 10 000 ton i fråga om sammanslutningar.

Som undantag från dessa bestämmelser

- måste producentgrupperna i Sicilien kontrollera en årlig produktionsvolym på minst 100 ton orensad bomull,

- måste sammanslutningarna i Italien företräda de befintliga producentgrupperna i varje produktionsregion,

- får sammanslutningarna i Greklands västra och nordöstra fastland med kommissionens godkännande företräda de befintliga producentgrupperna i var och en av dessa regioner, om sammanslutningarnas korrekta funktion annars inte kan säkerställas på grund av svårigheter i rörligheten beroende på de befintliga transportnätverken.

c) De skall vara juridiska personer eller ha tillräcklig juridisk status för att ha rättigheter och skyldigheter i enlighet med nationella lagar.

d) Deras stadgar skall innehålla bestämmelser som säkerställer att medlemmar i en grupp eller sammanslutning som vill avsluta medlemskapet kan göra det

- sedan de har varit medlemmar i gruppen eller sammanslutningen i minst tre år efter dess erkännande, och

- på villkor att de skriftligen varslar gruppen eller sammanslutningen om sitt utträde minst 12 månader i förväg.

Dessa bestämmelser skall tillämpas utan att det påverkar de nationella lagar och andra författningar som är avsedda att i vissa angivna fall skydda gruppen, sammanslutningen eller deras fordringsägare mot de finansiella konsekvenser som kan bli resultatet av att en medlem utträder eller att förhindra att en medlem utträder under ett räkenskapsår.

e) De skall föra separat bokföring över de aktiviteter för vilka de är erkända; denna separata bokföring och de som rör gruppens eller sammanslutningens övriga aktiviteter skall föras så att det stöd som föreskrivs i artikel 4 kan beräknas och användningen av det stöd som föreskrivs i artikel 5 kan kontrolleras.

f) De skall inte inneha en dominerade ställning på gemenskapsmarknaden.

g) De skall i samtliga led av sin verksamhet undvika varje diskriminering mellan producenter som motverkar gemenskapsmarknadens funktion eller uppnåendet av de generella målen i fördraget och skall särskilt inte utöva någon diskriminering beroende på nationalitet eller etableringsort.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a skall "saluförande" omfatta följande verksamheter vad gäller den produkt som avses i artikel 1:

- Koncentration av utbudet,

- förberedelse för försäljning,

- leverans till grossister.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall

- fatta beslut om erkännande inom tre månader från den dag då erkännande begärs,

- underrätta kommissionen inom två månader om varje beslut om att bevilja, avvisa eller återkalla ett erkännande.

2. Erkännandet av en producentgrupp eller sammanslutning skall återkallas

a) om de villkor för erkännande som föreskrivs i denna förordning inte uppfylldes eller inte längre uppfylls,

b) om ett sådant erkännande grundar sig på felaktiga uppgifter,

c) om gruppen eller sammanslutningen fått erkännandet orättmätigt,

d) om kommissionen beslutar att artikel 85.1 i fördraget är tillämpligt på de avtal, beslut och förfaranden som avses i punkt 3.

I det fall som avses i c skall återkallandet av erkännandet ha retroaktiv verkan och det stöd som har beviljats i enlighet med artiklarna 4 och 5 skall återtas.

3. Om kommissionen beslutar att artikel 85.1 i fördraget är tillämpligt på de avtal, beslut eller förfaranden

- genom vilka de personer som avses i artikel 1.1 andra strecksatsen sluter sig samman i en grupp som uppfyller de villkor som föreskrivs i denna förordning, eller sådana grupper bildar en sammanslutning som uppfyller villkoren i denna förordning,

- eller genom vilka de allmänna bestämmelser som avses i artikel 2.1 a andra strecksatsen antas eller tillämpas

skall ett beslut med avseende på dessa tillämpas först från och med den dag då kommissionen konstaterade förhållandet.

Artikel 4

1. De berörda medlemsstaterna skall under de tre första åren från och med dagen för erkännandet bevilja stöd till grupper och sammanslutningar för att främja deras bildande och underlätta deras administration. Sådant stöd får betalas ut under loppet av fem år.

2. Det stödbelopp som beviljas till producentgrupper för första, andra respektive tredje året

a) skall motsvara högst 3 %, 2 % respektive 1 % av det produktvärde

- som kommer från de producentgrupper som avses i artikel 1.1 och

- som omfattas av erkännandet och som saluförs,

b) får dock inte överskrida 60 %, 40 % respektive 20 % av de faktiska utgifterna för bildandet och administrationen.

3. De stödbelopp som beviljas till sammanslutningar

a) skall motsvara högst 60 %, 40 % respektive 20 % av de faktiska driftsutgifterna för bildandet och administrationen under det första, andra respektive tredje året,

b) får dock inte överskrida totalt 50 000 ecu.

4. Värdet på de produkter som avses i punkt 2 a skall för varje år beräknas på ett standardbelopp baserat på

- den årliga volym som saluförs i enlighet med artikel 2.1 a tredje strecksatsen,

- de genomsnittliga producentpriser som fås.

5. De faktiska driftsutgifter för bildande och administration som avses i punkt 2 b och 3 a skall bestämmas i enlighet med förordning (EEG) nr 2084/80().

6. Det stöd som föreskrivs i denna artikel skall beviljas

a) till grupper och sammanslutningar som har bildats före ikraftträdandet av denna förordning endast i proportion till de ytterligare utgifter som har uppstått genom uppfyllandet av kraven i artikel 2,

b) till grupper och sammanslutningar som har bildats av befintliga organisationer som redan uppfyller kraven i denna förordning endast

- om de är resultatet av en sammanslagning som är avsedd att bättre uppnå de mål som anges i artikel 1,

- i proportion till de utgifter som har uppstått vid bildandet (utgifter för förberedelser, utarbetande av bolagshandlingar och stadgar).

AVDELNING II Investeringsstöd till vilket producentgrupper och sammanslutningar av dessa är berättigade

Artikel 5

1. För att bidra till förbättringar av strukturerna för utbud och saluförande liksom standardisering och förbättring av kvaliteten skall medlemsstaterna till erkända producentgrupper och sammanslutningar av sådana som har bildats på grundval av artikel 2 bevilja stöd till investeringar

a) som är nödvändiga för

- tillämpningen av de allmänna bestämmelser som avses i artikel 2.1 a andra strecksatsen,

- det saluförande som avses i artikel 2.1 a tredje strecksatsen,

särskilt investeringar till anordningar för skörd, rensning, lagring och paketering,

b) till anordningar som skall användas av gruppen eller sammanslutningen eller som skall användas gemensamt av deras medlemmar,

c) som utgör en del av de program som har godkänts i enlighet med artikel 8.

2. Det stöd som föreskrivs i punkt 1 skall inte överskrida 50 % av kostnaden för gjorda investeringar.

Artikel 6

1. Programmen skall avse utveckling och rationalisering av produktion och saluförande av bomull. De skall utarbetas av medlemsstaterna och omfatta hela eller delar av deras territorier.

2. I programmen skall åtminstone följande uppgifter anges:

a) En definition av det geografiska området och berörd verksamhet.

b) Utgångssituationen och de tendenser som kan utläsas av den, särskilt vad gäller

- bomullsproduktion (kvantitet, område, betydelse i förhållande till total produktion, struktur, befintlig situation med avseende på mekanisering),

- nuvarande och tänkbara saluföringsmöjligheter,

- befintlig situation vad gäller utbud, saluförande och förberedelse för försäljning, särskilt de berörda företagens kapacitet (inbegripet bomullsrensningsanläggningar).

c) De behov som programmet skall uppfylla och de mål som är avsedda att uppnås, inbegripet

- den kapacitet som skall uppnås totalt och per berörd region, redovisade efter typ av anläggning och de olika stadierna av deras fullbordande,

- de lönsamhetskriterier som skall tillämpas.

d) Programmets effekt på jordbruksinkomsterna i det berörda geografiska området.

e) De medel som används för att uppnå målen i programmet, särskilt: det totala investeringsbeloppet (inbegripet beräkningsmetod), distinktionen mellan de belopp som tilldelas för modernisering och de som tilldelas för utveckling, liksom mellan belopp avsedda för olika typer av investeringar och för olika berörda regioner.

f) Den tänkta stödsatsen från medlemsstaten för olika typer av investeringar.

g) Den beräknade tiden för programmets genomförande, som inte bör vara längre än fem år.

Artikel 7

1. Programmen och eventuella ändringar i sådana skall överlämnas till kommissionen av den medlemsstat eller de medlemsstater i vars territorium de är avsedda att genomföras.

2. På begäran av kommissionen skall den medlemsstat eller de medlemsstater som deltar i ett program ge in kompletterande bakgrundsinformation i samband med de uppgifter som krävs enligt artikel 6.

Artikel 8

1. Inom sex månader efter mottagandet av varje program eller ändringar av sådana och på villkor att samtliga de uppgifter som anges i artikel 6 i denna förordning har lämnats skall kommissionen fatta beslut om godkännande i enlighet med förfarandet i artikel 22 i rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 om gemensamma åtgärder för att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter().

2. När ett program godkänns i enlighet med punkt 1 skall kommissionen vid behov, genom överenskommelse med den berörda medlemsstaten, fastställa de huvuddrag i programmet som bör framhållas i den rapport som avses i artikel 14 andra strecksatsen.

AVDELNING III Finansiella bestämmelser

Artikel 9

De åtgärder som föreskrivs i avdelning I och II skall betraktas som gemensamma åtgärder enligt artikel 6.1 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 10

1. Den planerade perioden för genomförandet av de gemensamma åtgärderna skall vara fem år från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

2. Före utgången av den period som avses i punkt 1 skall denna förordning ses över av rådet på grundval av en rapport från kommissionen om resultaten av dess tillämpning.

3. Den beräknade totala kostnad enligt avdelning I av den gemensamma åtgärden som skall bäras av fondens utvecklingsektion är 2 miljoner ecu.

4. Den beräknade totala kostnad enligt avdelning II av den gemensamma åtgärden som skall bäras av fondens utvecklings-sektion är 12 miljoner ecu.

5. Artikel 6.5 i förordning (EEG) nr 729/70 skall tillämpas på den här förordningen.

Artikel 11

1. De utgifter som medlemsstaterna ådrar sig i samband med de åtgärder som föreskrivs i avdelning I och II skall hänföras till fondens utvecklingssektion.

2. Fondens utvecklingssektion skall återbetala 40 % av de stödberättigade utgifterna till medlemsstaterna.

3. Tillämpningsföreskrifter för punkt 2 skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 12

1. Ansökningar om utbetalning skall avse de utgifter som medlemsstaterna har ådragit sig under ett kalenderår och skall ges in till kommissionen före den 1 maj följande år.

2. Beslut om att bevilja stöd från fonden skall fattas i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EEG) nr 729/70.

3. Förskottsutbetalningar får beviljas av kommissionen.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 13

Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas rätt att inom den del av stödet som föreskrivs i artikel 4.2 och 4.3 anta ytterligare stödåtgärder för vilka villkoren eller förfarandena för beviljande av stöd skiljer sig från dem som föreskrivs i artikel 4.2 och 4.3 eller vars belopp överskrider de övre gränser som föreskrivs där, förutsatt att dessa åtgärder vidtas i enlighet med artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget.

AVDELNING IV Allmänna bestämmelser

Artikel 14

De berörda medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om

- lagar och andra författningar rörande tillämpningen av denna förordning senast en månad efter det att de har antagits,

- en rapport om resultaten av tillämpningen av denna förordning varje år före den 31 mars och första gången före den 31 mars 1983.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 februari 1982.

På rådets vägnar

P. DE KEERSMAEKER

Ordförande

() EGT nr C 272, 24.10.1981, s. 4.

() EGT nr C 327, 14.12.1981, s. 120.

() EGT nr 136, 17.12.1962, s. 2892/62.

() EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

() EGT nr L 367, 31.12.1980, s. 87.

() EGT nr L 203, 5.8.1980, s. 9.

() EGT nr L 51, 23.2.1977, s. 1.