Rådets direktiv 84/568/EEG av den 27 november 1984 om ömsesidiga förpliktelser för exportkreditförsäkringsinstitut i medlemsstaterna som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller för offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe i fall av gemensamma garantier för ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera av Europeiska gemenskapernas medlemsstater

Avis juridique important

Rådets direktiv 84/568/EEG av den 27 november 1984 om ömsesidiga förpliktelser för exportkreditförsäkringsinstitut i medlemsstaterna som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller för offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe i fall av gemensamma garantier för ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera av Europeiska gemenskapernas medlemsstater Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 314 , 04/12/1984 s. 0024 - 0027 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 11 s. 0162 Spansk specialutgåva: Område 11 Volym 21 s. 0096 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 11 s. 0162 Portugisisk specialutgåva: Område 11 Volym 21 s. 0096

RÅDETS DIREKTIV av den 27 november 1984 om ömsesidiga förpliktelser för exportkreditförsäkringsinstitut i medlemsstaterna som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller för offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe i fall av gemensamma garantier för ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera av Europeiska gemenskapernas medlemsstater (84/568/EEG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 100 och 113 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, och med beaktande av följande: Försäkring och finansiering av export har betydelse för det internationella handelsflödet och utgör som sådana ett effektivt handelspolitiskt instrument. Det ökade ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier leder till att antalet exporttransaktioner som genomförs genom samverkan mellan ett antal företag i olika medlemsstater tenderar att växa. Denna samverkan är en viktig eller till och med avgörande faktor för gemenskapens konkurrenskraft vid export på marknader i tredje land. En sådan samverkan bör därför främjas, särskilt i samband med underleverantörskontrakt. Olikheterna i medlemsstaternas gällande exportgaranti- och finansieringssystem kan orsaka svårigheter vid genomförandet av sådana exporttransaktioner. Samförsäkring är en form av samverkan mellan kreditförsäkringsgivare i olika medlemsstater som gör det möjligt för företag i dessa medlemsstater att samverka vid exporttransaktioner. Det är därför viktigt att upprätta och utvidga en smidig funktion hos detta slags samverkan mellan kreditförsäkringsgivare. Slutligen har medlemsstaternas gällande garanti- och finansieringssystem en direkt inverkan på hur den gemensamma marknaden fungerar, och det verkar lämpligt att använda denna samarbetsform i handeln inom gemenskapen. Genomförandet av detta direktiv innebär dock inte en ändring av medlemsstaternas lagstiftning och samråd med Europaparlamentet är därför inte obligatoriskt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att nationella exportkreditförsäkringsinstitut som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe uppfyller bestämmelserna i bifogade standardavtal med avseende på deras ömsesidiga förpliktelser i fall att de beslutar att tillsammans med ett institut eller ett offentligt organ i en annan medlemsstat bevilja garantier i samband med ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera medlemsstater. 2. De bifogade bestämmelserna utesluter inte att de institut eller organ som avses i punkt 1 kan anta kompletterande bestämmelser som inte påverkar tillämpningsområdet för bifogade bestämmelser när de senare tillämpas på enskilda transaktioner. Artikel 2 Kommissionen skall två år efter genomförandet av detta direktiv lägga fram en rapport om erfarenheten av til lämpningen av bilagans bestämmelser. Kommissionen kan när som helst föreslå ändringar av dessa bestämmelser. Artikel 3 Medlemsstaterna skall inom sex månader efter anmälan(1) av detta direktiv vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att bestämmelserna i bilagan uppfylls. De skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder. Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 27 november 1984. På rådets vägnar P. BARRY Ordförande (1) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 3 december 1984. BILAGA STANDARDAVTAL Artikel 1 Tillämpningsområde Målet med detta avtal är att reglera de ömsesidiga förpliktelserna för exportkreditförsäkringsinstituten i Europeiska ekonomiska gemenskapen i de fall där - ett företag (nedan kallat "huvudleverantören") sluter underleverantörskontrakt med ett eller flera företag (nedan kallade "underleverantörer") i en eller flera medlemsstater i Europeiska ekonomiska gemenskapen avseende ett exportkontrakt som endast tecknats i huvudleverantörens namn och som gjorts upp med ett företag (nedan kallat "köparen") som ligger - antingen i ett land som inte tillhör Europeiska ekonomiska gemenskapen, - eller i en av Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater som inte är en av de stater i vilka huvudleverantören och underleverantören(-erna) är belägna, - huvudleverantören har förbundit sig att till underleverantören(-erna) betala den andel som tillkommer denne av de belopp som köparen erlagt till huvudleverantören samt att uppfylla de formaliteter som kan krävas för att överföra den del av köparens betalning som skall tillfalla underleverantören(-erna). - inget rättsförhållande finns mellan underleverantören(erna) och köparen, - huvudleverantörens kreditförsäkringsgivare (nedan kallad "huvudförsäkringsgivaren") och underleverantörens(-ernas) kreditförsäkringsgivare (nedan kallad "samförsäkringsgivaren(-arna)") är beredda att i överensstämmelse med de allmänna villkoren i sin policy garantera den del av transaktionen som utförs i deras respektive land mot de risker som av dem fastställts i varje enskilt avtal. De avtal som ovannämnda exportkreditförsäkringsgivare skall ingå i varje enskilt fall då det gäller givande av gemensamma garantier till en huvudleverantör och till en eller flera underleverantörer skall vara förenliga med följande artiklar. Artikel 2 Huvudförsäkringsgivarens förpliktelser Huvudförsäkringsgivaren, som är ensam förvaltare av riskerna, däribland även den del som faller på underleverantörerna, förbinder sig a) att garantera huvudleverantören endast i fråga om dennes del av kontraktet mot de risker som huvudförsäkringsgivaren har fastställt i varje enskilt avtal, b) att inte acceptera någon ändring i bestämmelserna om kontraktets fullgörande (belopp, leverans, betalning, etc.) eller i kontraktet mellan huvudleverantören och underleverantören(-erna) i fråga om fullgörandet av kontraktet, såvida detta inte sker efter ömsesidig överenskommelse med samförsäkringsgivaren(-arna), c) att inte avsäga sig ersättningsansvaret enligt bestämmelserna i den försäkring som tecknats med huvudleverantören till följd av den sistnämndes försummelse utan att meddela samförsäkringsgivaren(arna) om detta, d) att inte förklara att försäkringsavtalet upphört gälla utan att meddela samförsäkringsgivaren(-arna) om detta, e) att meddela samförsäkringsgivaren(-arna) om de förhållanden som kommer till hans kännedom och som kan komma att förändra riskernas art eller omfång eller leda till försäkringsskada, f) att om skada inträffar eller hotar att inträffa samråda med samförsäkringsgivaren(-arna) om de åtgärder som skall vidtas. Beslutet att erkänna en skada skall om möjligt träffas efter ömsesidig överenskommelse, varvid ersättningens storlek och betalningssätt fastställs i överensstämmelse med bestämmelserna i varje enskild försäkring, g) att om skada inträffar vidta de åtgärder som är nödvändiga eller kräva att huvudleverantören vidtar sådana nödvändiga åtgärder för att driva in utestående belopp och till samförsäkringsgivaren återbetala den del av de indrivna belopp som tillkommer den senare och att fullgöra de formaliteter som är nödvändiga för att överföra en sådan del. Huvudförsäkringsgivarens kostnader för indrivningen skall fördelas mellan försäkringsgivarna i proportion till deras andel av det totala kontraktet, h) att i fall av uppsägning av den garanti som ställts till huvudleverantören göra sitt bästa för att fullgöra de förpliktelser som anges i denna artikel. Artikel 3 Varje enskild samförsäkringsgivares förpliktelser Var och en av samförsäkringsgivarna förbinder sig för sin del a) att garantera underleverantören i sitt land endast i fråga om dennes del av transaktionen mot de risker som fastställts av samförsäkringsgivaren i varje enskilt avtal, b) att inte godkänna någon ändring av det kontrakt som har ingåtts mellan huvudleverantören och underleverantören(-erna) om fullgörandet av det kontrakt som ingåtts med köparen, utom då detta sker efter ömsesidig överenskommelse med huvudförsäkringsgivaren, c) att inte avsäga sig ersättningsansvaret enligt bestämmelserna i den försäkring som tecknats med underleverantören till följd av den sistnämndes försummelse utan att meddela huvudförsäkringsgivaren om detta, d) att inte förklara att försäkringsavtalet upphört gälla utan att meddela huvudförsäkringsgivaren om detta, e) att meddela huvudförsäkringsgivaren(-arna) om de förhållanden som kommer till hans kännedom och som kan komma att förändra riskernas art eller omfång eller leda till försäkringsskada, f) att i fall av uppsägning av den garanti som ställts till underleverantören göra sitt bästa för att fullgöra de förpliktelser som anges i denna artikel. Artikel 4 Konsolidering Om det ingås ett avtal om konsolidering av köparlandets skuld skall huvudförsäkringsgivaren och samförsäkringsgivaren(-arna) samråda om sätt och medel att lösa de särskilda problem som kan uppstå i samband med konsolideringsavtalet. Artikel 5 Transaktioner med köparkredit Kreditförsäkringsgivare i gemenskapen som är överens om att deras köparkreditsystem är tillräckligt förenliga får dessutom ingå avtal om att lämna eller täcka en enskild köparkredit för ett helt kontrakt, varvid bestämmelserna i detta avtal skall tillämpas analogt. Artikel 6 Skiljedom Varje tvist som kan uppstå som en följd av detta avtal och som inte kan göras upp i godo skall hänskjutas till ett skiljedomsorgan bestående av tre skiljedomare. Var och en av parterna skall utnämna en skiljedomare. Den tredje skiljedomaren skall utnämnas av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol. Han skall fungera som ordförande i skiljedomstolen. Förfarandena skall fastställas i enlighet med Internationella handelskammarens regler om förlikning och skiljedom.

RÅDETS DIREKTIV av den 27 november 1984 om ömsesidiga förpliktelser för exportkreditförsäkringsinstitut i medlemsstaterna som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller för offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe i fall av gemensamma garantier för ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera av Europeiska gemenskapernas medlemsstater (84/568/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 100 och 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Försäkring och finansiering av export har betydelse för det internationella handelsflödet och utgör som sådana ett effektivt handelspolitiskt instrument.

Det ökade ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier leder till att antalet exporttransaktioner som genomförs genom samverkan mellan ett antal företag i olika medlemsstater tenderar att växa.

Denna samverkan är en viktig eller till och med avgörande faktor för gemenskapens konkurrenskraft vid export på marknader i tredje land.

En sådan samverkan bör därför främjas, särskilt i samband med underleverantörskontrakt.

Olikheterna i medlemsstaternas gällande exportgaranti- och finansieringssystem kan orsaka svårigheter vid genomförandet av sådana exporttransaktioner.

Samförsäkring är en form av samverkan mellan kreditförsäkringsgivare i olika medlemsstater som gör det möjligt för företag i dessa medlemsstater att samverka vid exporttransaktioner.

Det är därför viktigt att upprätta och utvidga en smidig funktion hos detta slags samverkan mellan kreditförsäkringsgivare.

Slutligen har medlemsstaternas gällande garanti- och finansieringssystem en direkt inverkan på hur den gemensamma marknaden fungerar, och det verkar lämpligt att använda denna samarbetsform i handeln inom gemenskapen. Genomförandet av detta direktiv innebär dock inte en ändring av medlemsstaternas lagstiftning och samråd med Europaparlamentet är därför inte obligatoriskt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att nationella exportkreditförsäkringsinstitut som handlar på statens vägnar eller med dess stöd eller offentliga organ som handlar i sådana instituts ställe uppfyller bestämmelserna i bifogade standardavtal med avseende på deras ömsesidiga förpliktelser i fall att de beslutar att tillsammans med ett institut eller ett offentligt organ i en annan medlemsstat bevilja garantier i samband med ett kontrakt som omfattar ett eller flera underleverantörskontrakt i en eller flera medlemsstater.

2. De bifogade bestämmelserna utesluter inte att de institut eller organ som avses i punkt 1 kan anta kompletterande bestämmelser som inte påverkar tillämpningsområdet för bifogade bestämmelser när de senare tillämpas på enskilda transaktioner.

Artikel 2

Kommissionen skall två år efter genomförandet av detta direktiv lägga fram en rapport om erfarenheten av til lämpningen av bilagans bestämmelser.

Kommissionen kan när som helst föreslå ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall inom sex månader efter anmälan(1) av detta direktiv vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att bestämmelserna i bilagan uppfylls.

De skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 27 november 1984.

På rådets vägnar

P. BARRY

Ordförande

(1) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 3 december 1984.

BILAGA

STANDARDAVTAL

Artikel 1

Tillämpningsområde

Målet med detta avtal är att reglera de ömsesidiga förpliktelserna för exportkreditförsäkringsinstituten i Europeiska ekonomiska gemenskapen i de fall där

- ett företag (nedan kallat "huvudleverantören") sluter underleverantörskontrakt med ett eller flera företag (nedan kallade "underleverantörer") i en eller flera medlemsstater i Europeiska ekonomiska gemenskapen avseende ett exportkontrakt som endast tecknats i huvudleverantörens namn och som gjorts upp med ett företag (nedan kallat "köparen") som ligger

- antingen i ett land som inte tillhör Europeiska ekonomiska gemenskapen,

- eller i en av Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater som inte är en av de stater i vilka huvudleverantören och underleverantören(-erna) är belägna,

- huvudleverantören har förbundit sig att till underleverantören(-erna) betala den andel som tillkommer denne av de belopp som köparen erlagt till huvudleverantören samt att uppfylla de formaliteter som kan krävas för att överföra den del av köparens betalning som skall tillfalla underleverantören(-erna).

- inget rättsförhållande finns mellan underleverantören(erna) och köparen,

- huvudleverantörens kreditförsäkringsgivare (nedan kallad "huvudförsäkringsgivaren") och underleverantörens(-ernas) kreditförsäkringsgivare (nedan kallad "samförsäkringsgivaren(-arna)") är beredda att i överensstämmelse med de allmänna villkoren i sin policy garantera den del av transaktionen som utförs i deras respektive land mot de risker som av dem fastställts i varje enskilt avtal.

De avtal som ovannämnda exportkreditförsäkringsgivare skall ingå i varje enskilt fall då det gäller givande av gemensamma garantier till en huvudleverantör och till en eller flera underleverantörer skall vara förenliga med följande artiklar.

Artikel 2

Huvudförsäkringsgivarens förpliktelser

Huvudförsäkringsgivaren, som är ensam förvaltare av riskerna, däribland även den del som faller på underleverantörerna, förbinder sig

a) att garantera huvudleverantören endast i fråga om dennes del av kontraktet mot de risker som huvudförsäkringsgivaren har fastställt i varje enskilt avtal,

b) att inte acceptera någon ändring i bestämmelserna om kontraktets fullgörande (belopp, leverans, betalning, etc.) eller i kontraktet mellan huvudleverantören och underleverantören(-erna) i fråga om fullgörandet av kontraktet, såvida detta inte sker efter ömsesidig överenskommelse med samförsäkringsgivaren(-arna),

c) att inte avsäga sig ersättningsansvaret enligt bestämmelserna i den försäkring som tecknats med huvudleverantören till följd av den sistnämndes försummelse utan att meddela samförsäkringsgivaren(arna) om detta,

d) att inte förklara att försäkringsavtalet upphört gälla utan att meddela samförsäkringsgivaren(-arna) om detta,

e) att meddela samförsäkringsgivaren(-arna) om de förhållanden som kommer till hans kännedom och som kan komma att förändra riskernas art eller omfång eller leda till försäkringsskada,

f) att om skada inträffar eller hotar att inträffa samråda med samförsäkringsgivaren(-arna) om de åtgärder som skall vidtas. Beslutet att erkänna en skada skall om möjligt träffas efter ömsesidig överenskommelse, varvid ersättningens storlek och betalningssätt fastställs i överensstämmelse med bestämmelserna i varje enskild försäkring,

g) att om skada inträffar vidta de åtgärder som är nödvändiga eller kräva att huvudleverantören vidtar sådana nödvändiga åtgärder för att driva in utestående belopp och till samförsäkringsgivaren återbetala den del av de indrivna belopp som tillkommer den senare och att fullgöra de formaliteter som är nödvändiga för att överföra en sådan del. Huvudförsäkringsgivarens kostnader för indrivningen skall fördelas mellan försäkringsgivarna i proportion till deras andel av det totala kontraktet,

h) att i fall av uppsägning av den garanti som ställts till huvudleverantören göra sitt bästa för att fullgöra de förpliktelser som anges i denna artikel.

Artikel 3

Varje enskild samförsäkringsgivares förpliktelser

Var och en av samförsäkringsgivarna förbinder sig för sin del

a) att garantera underleverantören i sitt land endast i fråga om dennes del av transaktionen mot de risker som fastställts av samförsäkringsgivaren i varje enskilt avtal,

b) att inte godkänna någon ändring av det kontrakt som har ingåtts mellan huvudleverantören och underleverantören(-erna) om fullgörandet av det kontrakt som ingåtts med köparen, utom då detta sker efter ömsesidig överenskommelse med huvudförsäkringsgivaren,

c) att inte avsäga sig ersättningsansvaret enligt bestämmelserna i den försäkring som tecknats med underleverantören till följd av den sistnämndes försummelse utan att meddela huvudförsäkringsgivaren om detta,

d) att inte förklara att försäkringsavtalet upphört gälla utan att meddela huvudförsäkringsgivaren om detta,

e) att meddela huvudförsäkringsgivaren(-arna) om de förhållanden som kommer till hans kännedom och som kan komma att förändra riskernas art eller omfång eller leda till försäkringsskada,

f) att i fall av uppsägning av den garanti som ställts till underleverantören göra sitt bästa för att fullgöra de förpliktelser som anges i denna artikel.

Artikel 4

Konsolidering

Om det ingås ett avtal om konsolidering av köparlandets skuld skall huvudförsäkringsgivaren och samförsäkringsgivaren(-arna) samråda om sätt och medel att lösa de särskilda problem som kan uppstå i samband med konsolideringsavtalet.

Artikel 5

Transaktioner med köparkredit

Kreditförsäkringsgivare i gemenskapen som är överens om att deras köparkreditsystem är tillräckligt förenliga får dessutom ingå avtal om att lämna eller täcka en enskild köparkredit för ett helt kontrakt, varvid bestämmelserna i detta avtal skall tillämpas analogt.

Artikel 6

Skiljedom

Varje tvist som kan uppstå som en följd av detta avtal och som inte kan göras upp i godo skall hänskjutas till ett skiljedomsorgan bestående av tre skiljedomare. Var och en av parterna skall utnämna en skiljedomare. Den tredje skiljedomaren skall utnämnas av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol. Han skall fungera som ordförande i skiljedomstolen. Förfarandena skall fastställas i enlighet med Internationella handelskammarens regler om förlikning och skiljedom.