EU-förordning

Rådets förordning (EEG) nr 812/86 av den 14 mars 1986 om skydd mot dumpad import mellan gemenskapen med tio medlemmar och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna under den period då övergångsbestämmelserna i Anslutningsakten för Spanien och Portugal är tillämpliga

CELEX: 31986R0812
Typ: EU-förordning

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 812/86 av den 14 mars 1986 om skydd mot dumpad import mellan gemenskapen med tio medlemmar och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna under den period då övergångsbestämmelserna i Anslutningsakten för Spanien och Portugal är tillämpliga Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 078 , 24/03/1986 s. 0001 - 0009 Finsk specialutgåva Område 8 Volym 1 s. 0083 Svensk specialutgåva Område 8 Volym 1 s. 0083

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 812/86 av den 14 mars 1986 om skydd mot dumpad import mellan gemenskapen med tio medlemmar och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna under den period då övergångsbestämmelserna i Anslutningsakten för Spanien och Portugal är tillämpliga EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Anslutningsakten för Spanien och Portugal, särskilt artikel 380 i denna, med beaktande av kommissionens förslag, och med beaktande av följande: Enligt artikel 380 i Anslutningsakten för Spanien och Portugal skall rådet vid anslutningen anta bestämmelser om artikelns tillämpning. En tolkning av grundläggande begrepp såsom dumpning, normalvärde och skada behöver göras och ett förfarande för fastställandet av dumpning och införandet av antidumpningstullar behöver fastställas. Det är önskvärt att reglerna för att bestämma normalvärdet är tydliga och tillräckligt detaljerade. Det bör särskilt anges att ett beräknat normalvärde kan användas när försäljning på hemmamarknaden i export- eller ursprungslandet av någon anledning inte utgör en lämplig grund för ett fastställande av dumpning. Det är lämpligt att ge exempel på sådana situationer som inte anses avspegla normal handel, i synnerhet när en vara säljs till ett pris under produktionskostnaden eller vid transaktioner mellan parter som samverkar eller har ett kompensationsavtal. Det är lämpligt att ange de metoder som kan användas för att fastställa normalvärdet under sådana förutsättningar. Det är lämpligt att definiera exportpriset och att ange de justeringar som är nödvändiga att göra, om en beräkning av detta pris utifrån priset till den förste köparen på öppna marknaden anses lämpligt. För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet är det tillrådligt att utfärda riktlinjer för fastställandet av de justeringar som skall göras för olikheter beträffande fysiska egenskaper, kvantitet och försäljningsvillkor, samt att visa på det faktum att bevisbördan åvilar den person som begär sådana justeringar. Begreppet "dumpningsmarginal" bör tydligt definieras. Det är nödvändigt att ställa upp vissa kriterier som kan vara relevanta för att konstatera skada. Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för ingivande av klagomål från en industrigren i gemenskapen i dess sammansättning före den 1 januari 1986, i det följande kallad "gemenskapen med tio medlemmar", eller i Spanien eller Portugal, som anser sig ha lidit skada eller hotats av dumpad import från gemenskapen med tio medlemmar eller Spanien och Portugal. Regler för ingivande av klagomål bör fastställas. Medlemsstaterna och kommissionen bör samarbeta både vad avser uppgifter om dumpning och skador som den orsakat, samt vad avser den påföljande undersökningen av sådana frågor. De berörda medlemsstaterna bör därför höras. Det är lämpligt att tydligt fastställa det förfarande som skall användas vid undersökningen. För att information skall behandlas under sekretess bör det krävas att uppgiftslämnaren begär det, och det bör noggrant anges att informationen kan lämnas utan beaktande om en öppen sammanfattning inte tillhandahålls, förutsatt att en sådan sammanfattning av informationen är möjlig. Innehållet i de rekommendationer och tillstånd som kommissionen får utfärda behöver preciseras. För att säkerställa att antidumpningstullar tas ut på ett korrekt och enhetligt sätt är det väsentligt att fastställa gemensamma regler för tillämpningen av sådana tullar. På grund av dessa tullars karaktär, kan sådana regler avvika från reglerna om uttag av normala importavgifter. Det är lämpligt att införa öppna och rättvisa förfaranden för att kunna pröva vidtagna åtgärder och återuppta en undersökning när detta krävs. Det är nödvändigt att slå fast att antidumpningsåtgärder kommer att upphöra efter en viss tid om det inte kan visas att behovet av dem kvarstår. Lämpliga förfaranden för att undersöka tillämpningen av återbetalning av antidumpningstullar bör införas. Dumpning kan också förekomma i samband med jordbruksprodukter och varor som framställs av sådana. Det är därför nödvändigt att som komplement till de importregler som normalt tillämpas på sådana varor införa ett skydd mot dumpning. Det är lämpligt att närmare precisera vilka kostnader som skall beaktas vid fastställandet av det beräknade värdet och vid försäljning med förlust på hemmamarknaden. Vidare är det lämpligt att säkerställa överensstämmelse mellan reglerna om parter som samverkar eller har ett kompensationsavtal med varandra. Bestämmelserna om beviljande av justeringar för olikheter i fråga om försäljningsvillkor, särskilt beträffande handelsled och importavgifter, behöver förtydligas. Det är önskvärt att uttryckligen ange att undersökningen om dumpning eller subventionering normalt bör genomföras under minst sex månader direkt innan förfarandet inleds och att det slutgiltiga fastställandet måste grundas på omständigheter som konstaterats under denna period. Det är nödvändigt att fastställa närmare regler för det förfarande som skall följas när åtaganden tas tillbaka eller inte fullgörs. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Tillämplighet Denna förordning fastställer bestämmelser för skydd mot dumpad import mellan gemenskapen med tio medlemmar och de nya medlemsstaterna, eller mellan de nya medlemsstaterna under den tid som de övergångsbestämmelser som anges i Anslutningsakten för Spanien och Portugal skall tillämpas. Artikel 2 Principer och definitioner A. DUMPNING 1. De varor som avses har sitt ursprung i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal. 2. En antidumpningstull får tillämpas på varje dumpad vara vars övergång till fri omsättning i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal vållar skada, när gemenskapen måste ingripa för att skydda sina intressen. 3. En vara skall anses dumpad om dess exportpris till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal är lägre än normalvärdet på en liknande vara. B. NORMALVÄRDE 4. I denna förordning avses med normalvärde: a) Det jämförbara pris som faktiskt betalas eller skall betalas i den normala handeln för en liknande vara avsedd för konsumtion i export- eller ursprungslandet. Förutsättningen är att, om det förekommer en tillräcklig prisvariation inom gemenskapen med tio medlemmar, ett vägt medeltal av de priser som förekommer i gemenskapen med tio medlemmar kan användas som jämförpris. b) När en liknande vara i allmänhet inte utbjuds till försäljning i den normala handeln på hemmamarknaden i export- eller ursprungslandet, eller när sådan försäljning inte tillåter en korrekt jämförelse i) det jämförbara priset för en liknande vara vid export till tredje land, vilket kan vara det högsta priset vid sådan export, men som bör vara ett representativt pris, eller ii) det beräknade värdet, som utgörs av produktionskostnaden och en rimlig vinstmarginal. Produktionskostnaden skall beräknas på grundval av alla fasta och rörliga kostnader vid normal handel i ursprungslandet, för material och tillverkning och ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra normala kostnader. Förutsatt att försäljning av samma typ av varor på hemmamarknaden i ursprungslandet normalt ger vinst, är huvudregeln att vinsttillägget inte skall överstiga den normala vinsten. I andra fall skall tillägget bestämmas på rimlig grund och med beaktande av tillgänglig information. 5. När det finns skälig anledning att tro eller misstänka att det pris till vilket en vara faktiskt säljs för konsumtion i ursprungslandet är lägre än produktionskostnaden enligt punkt 4 b ii, kan försäljning till sådana priser inte anses ha skett inom ramen för normal handel om försäljningen a) har ägt rum under en längre tid och omfattat betydande kvantiteter, och b) inte har skett till priser som gör det möjligt att täcka kostnaderna genom normal handel inom en rimlig tid. Under sådana omständigheter får normalvärdet fastställas på grundval av den resterande försäljningen på hemmamarknaden till priser som inte understiger produktionskostnaden, exportförsäljning till tredje land, det beräknade värdet eller genom en justering av det pris ovan som är lägre än produktionskostnaden, för att undvika förluster och möjliggöra en rimlig vinst. Sådana beräkningar av normalvärdet skall baseras på tillgänglig information. 6. När en vara inte importeras direkt från ursprungslandet utan exporteras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal från ett annat land, skall normalvärdet vara det jämförbara pris som faktiskt betalas eller skall betalas för en liknande vara på hemmamarknaden i antingen export- eller ursprungslandet. Den senare grunden kan vara lämplig bland annat när en vara endast i transit passerar genom exportlandet, när sådana varor inte tillverkas i exportlandet, eller i avsaknad av ett jämförbart pris på varan i exportlandet. 7. Vid bestämmandet av normalvärdet skall transaktioner mellan parter som synes samverka eller ha ett kompensationsavtal med varandra, betraktas som icke normal handel, om inte gemenskapens myndigheter anser att de aktuella priserna och kostnaderna är jämförbara med priser och kostnader för transaktioner mellan parter som inte har något sådant band. C. EXPORTPRIS 8. a) Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för en vara som säljs på export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal. b) När ett exportpris saknas, eller när det synes föreligga samverkan eller ett kompensationsavtal mellan exportören och importören eller en tredje part, eller om det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan vid export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, inte är tillförlitligt, kan exportpriset beräknas på grundval av det pris som betalas för den importerade varan första gången den säljs vidare till en fristående köpare; om varan inte säljs vidare till en fristående köpare eller inte säljs vidare i samma skick som vid importen, kan en annan rimlig grund användas. I sådana fall skall justeringar göras för alla kostnader som har uppstått mellan importtillfället och vidareförsäljningen, inklusive alla skatter och avgifter, och för en rimlig vinstmarginal. Vid justeringarna skall särskilt följande beaktas: i) normala kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och andra omkostnader, ii) tullar, antidumpningstullar och andra avgifter som skall betalas i importlandet vid import eller försäljning av varorna, iii) en rimlig marginal för allmänna omkostnader och vinst eller varje form av provision som normalt betalas eller avtalas. D. JÄMFÖRELSE 9. För att säkerställa en rättvis jämförelse skall för exportpriset och det jämförda normalvärdet ett enhetligt jämförelseunderlag användas i fråga om varans fysiska egenskaper, kvantitet och försäljningsvillkor. De skall normalt jämföras i samma handelsled, företrädesvis då de lämnar fabriken, och så nära som möjligt i tiden. 10. Om exportpriset och normalvärdet inte kan jämföras på grundval av de faktorer som anges i punkt 9, skall i varje enskilt fall, beroende på omständigheterna, vederbörlig hänsyn tas till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. En berörd part som begär att sådan hänsyn skall tas, skall påvisa att hans begäran är berättigad. Följande riktlinjer skall tillämpas för att bestämma justeringarna: a) Justeringar för olikheter i fråga om en varas fysiska egenskaper skall normalt grundas på deras inverkan på marknadsvärdet i exportlandet eller i ursprungslandet. Om det saknas prisuppgifter för hemmamarknaden i det aktuella landet eller om sådana uppgifter inte möjliggör en rättvis jämförelse skall beräkningen grundas på de produktionskostnader som har medfört sådana olikheter. b) Justeringar för olikheter i fråga om kvantitet skall göras när prisskillnaden helt eller delvis beror på i) endera mängdrabatter som fritt utgetts vid normal handel under en representativ tidigare period, normalt inte kortare än sex månader och för en väsentlig andel, normalt inte mindre än 20 %, av den totala försäljningen av varan i fråga på hemmamarknaden eller, om tillämpligt, på marknaden i ett tredje land; rabatter som beviljas i efterhand kan godtas om de beror på vedertagen praxis från tidigare perioder eller på ett åtagande att uppfylla de villkor som krävs för att få en rabatt beviljad i efterhand, ii) eller på besparingar i produktionskostnad för de olika kvantiteterna. Om exportpriset grundas på kvantiteter mindre än den minsta kvantitet som säljs på hemmamarknaden eller till tredje land, bör en justering göras för att avspegla det högre pris som den mindre kvantiteten skulle säljas till på hemmamarknaden eller på tredje lands marknad. c) För olikheter beträffande försäljningsvillkor skall justeringar endast göras för olikheter som är direkt förknippade med den aktuella försäljningen, t.ex. olikheter i fråga om kreditvillkor, säkerheter, garantier, teknisk hjälp, kundservice, provisioner eller lön till säljare, kostnader för förpackning, transport, försäkring, hantering, lastning och andra omkostnader samt olikheter i handelsledet som inte i övrigt har beaktats. Justeringar skall normalt inte göras för olikheter i allmänna omkostnader eller normala kostnader, såsom forsknings- och utvecklings- eller reklamkostnader. Justeringarnas storlek skall normalt fastställas på grundval av kostnaderna för sådana olikheter för säljaren, även om inverkan på varans värde dessutom får beaktas. d) För olikheter beträffande importavgifter skall justeringar göras när en vara som exporteras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal är undantagen från importavgifter som skall betalas för en liknande vara eller material som ingår i varan, om varan är avsedd för konsumtion i ursprungs- eller exportlandet, eller om sådana avgifter återbetalas. E. KOSTNADSFÖRDELNING 11. I allmänhet skall alla kostnadsberäkningar grundas på tillgängliga bokföringsuppgifter, normalt fördelade och om nödvändigt i proportion till omsättningen för varje produkt och marknad som avses. F. LIKNANDE VARA 12. I denna förordning avses med liknande vara en vara som är identisk, dvs. i alla avseenden lik varan i fråga, eller i avsaknad av en sådan vara, en annan vara med egenskaper som väsentligt liknar den aktuella varans egenskaper. G. DUMPNINGSMARGINAL 13. a) Med dumpningsmarginal avses det belopp varmed normalvärdet överstiger exportpriset. b) När priserna varierar får dumpningsmarginalen fastställas för varje transaktion för sig eller utifrån de vanligast förekommande representativa priserna eller ett vägt medeltal av priserna. c) När dumpningsmarginalerna varierar får vägda medeltal av dessa fastställas. H. SAMRÅD MED BERÖRDA MEDLEMSSTATER 14. I denna förordning avses med samråd med berörda medlemsstater i samband med antidumpningsförfarande skriftligt och vid behov muntligt samråd med medlemsstater som har ett ekonomiskt intresse av förfarandet och som har förklarat detta inom den period som kommissionen har fastställt i samband med översändandet till dem av den information som avses i artikel 4.3 och 4.6. Artikel 3 Skada 1. Fastställande av skada skall göras endast om den dumpade importen medför skada, dvs. på grund av att dumpningen medför eller hotar att medföra väsentlig skada för en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, eller väsentligt försenar inrättandet av en sådan industrigren. Skador på grund av andra faktorer, såsom volym och pris på import som inte är dumpad eller nedgång i efterfrågan, som enskilt eller tillsammans också negativt påverkar industrigrenen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, skall inte tillskrivas den dumpade importen. 2. Fastställande av skada skall omfatta en undersökning av följande faktorer där varken en enskild eller flera faktorer med nödvändighet är utslagsgivande för beslutet: a) Volymen av den dumpade importen och särskilt om det har varit en betydande ökning av dumpad import, endera i absoluta tal eller i förhållande till produktionen eller konsumtionen inom gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal. b) Priserna på den dumpade importen, särskilt om priserna är väsentligt lägre än priserna för en liknande vara i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal. c) Följderna för den aktuella industrigrenen värderas mot bakgrund av de faktiska eller möjliga trender som följande ekonomiska faktorer uppvisar: - produktion, - kapacitetsutnyttjande, - lager, - försäljning, - marknadsandel, - priser (dvs. prissänkningar, eller förhindrande av prisökningar som annars hade ägt rum), - vinster, - avkastning på investerat kapital, - betalningsflöde, - sysselsättning. 3. Hot om skada kan endast fastställas när det är troligt att en viss situation utvecklar sig till en faktisk skada. Hänsyn kan härvid tas till faktorer såsom a) ökningstakten för dumpad export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, b) den redan existerande exportkapaciteten i ursprungs- eller exportlandet eller möjlig sådan inom en närmare framtid och sannolikheten för att den därpå följande exporten kommer att gå till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal. 4. Den dumpade importens inverkan skall bedömas i förhållande till produktionen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal av en liknande vara när det föreligger uppgifter som möjliggör en urskiljning av denna vara. När produktionen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal av en liknande vara inte klart kan urskiljas, skall verkan av den dumpade importen bedömas i förhållande till produktionen av den snävaste varugruppen eller det minsta varusortimentet som omfattar den liknande varan och för vilken nödvändiga uppgifter kan tas fram. 5. "Industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal" skall tolkas såsom avseende alla producenter av liknande varor i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal eller de av dem vars gemensamma produktion av varorna utgör en väsentlig del av den relevanta produktionen av dessa varor, förutom - när vissa av producenterna står i ett särskilt förhållande till exportörer eller importörer eller själva importerar den vara som påstås vara dumpad kan "industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal" tolkas som övriga producenter, - vid mycket speciella omständigheter kan gemenskapen med tio medlemmar för produktionen i fråga delas in i två eller flera konkurrerande marknader och producenterna inom varje marknad betraktas som en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, om a) producenterna inom en sådan marknad säljer hela eller nästan hela sin produktion av den aktuella varan på den marknaden, och b) efterfrågan på den marknaden inte i någon väsentlig grad tillgodoses av producenter av den aktuella varan på andra platser i gemenskapen med tio medlemmar. Under sådana omständigheter kan skada fastställas även när en väsentlig del av den totala industrigrenen inom gemenskapen med tio medlemmar inte har lidit skada, förutsatt att dumpad import har koncentrerats till en sådan isolerad marknad och förutsatt att den dumpade importen dessutom vållar skada för producenterna av hela eller nästan hela produktionen av varan på sådana marknader. Artikel 4 Klagomål 1. Varje fysisk eller juridisk person, eller sammanslutning som inte är en juridisk person, får anföra skriftligt klagomål på en industrigrens vägnar i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal som anser sig ha lidit skada eller hotats av dumpad import. 2. Ett klagomål skall innehålla tillräcklig bevisning om förekomsten av dumpning och den skada den förorsakar. 3. Ett klagomål kan inges till kommissionen eller till en medlemsstat som skall sända klagomål vidare till kommissionen. Kommissionen skall sända medlemsstaterna en kopia av de klagomål den får in. 4. Ett klagomål kan tas tillbaka varvid förfarandet får avslutas om ett sådant avslutande inte strider mot gemenskapens intresse. 5. När det efter samråd med de berörda medlemsstaterna står klart att klagomålet inte ger tillräcklig bevisning för att motivera att en undersökning inleds, skall klaganden underrättas om detta. 6. När inget klagomål har ingetts men en medlemsstat har tillräckliga bevis både i fråga om dumpning och skada som den har förorsakat en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, skall den omedelbart meddela sådana bevis till kommissionen, som skall sända en kopia av bevisen till de andra medlemsstaterna. Artikel 5 Inledande av förfarandet och dess förlopp 1. När det efter samråd med berörda medlemsstater framgår att tillräcklig bevisning föreligger för att berättiga att förfarandet inleds, skall kommissionen genast genomföra följande: a) Den skall meddela att förfarandet har inletts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Varan i fråga och de berörda medlemsstaterna skall anges, bevisningen sammanfattas, och de berörda parterna erbjudas att lämna relevanta uppgifter till kommissionen. Vidare skall den frist anges inom vilken de berörda parterna får yttra sig skriftligt och begära att bli hörda muntligt av kommissionen i enlighet med punkt 5. b) Den skall underrätta de berörda medlemsstaterna, de klagande samt de exportörer och importörer som kommissionen vet är berörda av detta. c) Den skall inleda en undersökning på gemenskapsnivå i samarbete med medlemsstaterna. Undersökningen skall omfatta både den påstådda dumpningen och den skada den har förorsakat och skall utföras i enlighet med punkt 2-8. Undersökningen om dumpning skall normalt omfatta minst de sex månader som omedelbart föregår inledandet av förfarandet. 2. Kommissionen skall inhämta all den information den anser vara nödvändig och får om den finner det lämpligt undersöka och kontrollera dokumentationen hos importörer, exportörer, handlare, agenter, producenter samt hos handelssammanslutningar och -organisationer. 3. a) Kommissionen får begära att medlemsstaterna - lämnar information, - utför alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, handlare och producenter, - bistår de tjänstemän som kommissionen har bemyndigat, så att de kan genomföra sina undersökningar. b) Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa kommissionens begäran. De skall förse kommissionen med den begärda informationen och med resultaten från de inspektioner, kontroller eller undersökningar som har utförts. c) När informationen är av allmänt intresse eller när en medlemsstat begär det skall kommissionen sända informationen vidare till de berörda medlemsstaterna. Om informationen är sekretessbelagd skall en öppen sammanfattning sändas vidare. d) Kommissionens tjänstemän kan på kommissionens eller en medlemsstats begäran bistå tjänstemän i medlemsstaterna då de fullgör sina uppgifter enligt denna punkt. 4. a) Klaganden, de importörer och exportörer som veterligen är berörda och företrädarna för den exporterande medlemsstaten får ges tillgång till all bevisning som ingetts till kommissionen av de parter som berörs av undersökningen, till skillnad från interna dokument från gemenskapens eller medlemsstaternas myndigheter, förutsatt att det är relevant för att försvara deras intressen, inte är sekretessbelagt enligt definitionen i artikel 6 och används av kommissionen i undersökningen. En begäran att få se sådan bevisning skall vara skriftlig och ställas till kommissionen med uppgift om den aktuella bevisningen. b) Exportörer och importörer av den vara som omfattas av undersökningen kan begära att få reda på de väsentliga omständigheter och grunder på vilka den eller de skadelidande medlemsstaterna kan tänkas få tillåtelse att införa antidumpningstullar. c) i) Begäran om information enligt b skall aa) göras skriftligt till kommissionen, bb) innehålla en klar uppgift om på vilka punkter information önskas, cc) tas emot senast en månad efter offentliggörandet av en rekommendation som har utfärdats till den eller de parter som befunnits ansvariga för dumpning. ii) Informationen får ges muntligt eller skriftligt beroende på vad kommissionen finner lämpligt. Den skall inte påverka tillämpningen av eventuella senare rekommendationer eller bemyndiganden från kommissionen. Sekretessbelagd information skall behandlas i enlighet med artikel 6. iii) Informationen skall normalt lämnas senast 15 dagar innan kommissionen tillåter den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar. Anmärkningar framställda efter att informationen har lämnats skall endast beaktas om de tas emot inom en tid som kommissionen skall fastställa i varje enskilt fall med hänsyn till hur brådskande ärendet är, dock minst tio dagar. 5. Kommissionen får höra berörda parter muntligt. Dessa skall höras om de skriftligt begär det inom den frist som fastställts genom meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och påvisar att de är berörda parter som troligen kommer att påverkas av resultatet av förfarandet och att det finns särskilda skäl till varför de bör höras muntligt. 6. Kommissionen skall vidare på begäran ge direkt berörda parter en möjlighet att mötas så att motstridiga synpunkter och eventuella motargument kan läggas fram. Kommissionen skall därvid ta hänsyn till behovet av att behandla informationen under sekretess och till parternas intressen. Ingen av parterna är skyldig att delta i ett möte och uteblivande skall inte inverka på ärendets lösning. 7. Ett antidumpningsförfarande skall inte utgöra hinder för förtullning av varan i fråga. 8. Ett förfarande skall avslutas antingen om det mot slutet av undersökningen framgår att det inte är nödvändigt att vidta åtgärder, eller om företagen, som ett resultat av en rekommendation från kommissionen, åtar sig att upphöra med dumpningen, eller om kommissionen tillåter den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar enligt artikel 10. Artikel 6 Sekretess 1. Information som tas emot till följd av denna förordning skall endast användas för den relevanta undersökningen. 2. a) Kommissionen och medlemsstaterna samt deras respektive tjänstemän, får inte lämna ut information som mottagits till följd av denna förordning när uppgiftslämnaren har begärt att informationen skall behandlas under sekretess, förutom i de fall då uppgiftslämnaren uttryckligen ger sitt tillstånd. b) I begäran om behandling under sekretess skall skälen för sekretessbehandling av informationen anges och en öppen sammanfattning av informationen bifogas, såvida inte uppgiftslämnaren anger goda skäl till varför en sådan sammanfattning av informationen inte är möjlig. 3. Informationen skall normalt betraktas som sekretessbelagd om utlämnandet av den kan komma att medföra betydande skada för uppgiftslämnaren eller för informationskällan. 4. Om det framgår att en begäran om behandling under sekretess inte är befogad och om uppgiftslämnaren inte vill offentliggöra informationen eller tillåta att den offentliggörs i stora drag eller i form av en sammanfattning, kan informationen lämnas utan beaktande. Informationen behöver inte heller beaktas när en sådan begäran är befogad men uppgiftslämnaren inte vill bifoga en öppen sammanfattning, trots att en sådan sammanfattning av informationen är möjlig. 5. Denna artikel hindrar inte att kommissionen lämnar ut allmän information, särskilt om grunderna för rekommendationer och bemyndiganden enligt artikel 8-9, eller om sådan bevisning som är nödvändig för att kommissionen skall kunna föra ärendet till domstol. Vid ett sådant utlämnande måste parternas rättmätiga intressen av att deras affärshemligheter inte röjs beaktas. Artikel 7 Avslutande av förfarandet när skyddsåtgärder inte är nödvändiga 1. Om det efter samråd med de berörda medlemsstaterna visar sig att skyddsåtgärder inte är nödvändiga skall förfarandet avslutas. 2. Kommissionen skall tillkännage att förfarandet avslutats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och därvid sammanfatta sina slutsatser samt grunderna för dem. Artikel 8 Rekommendationer och åtaganden 1. När omständigheterna visar att dumpning förekommit under undersökningsperioden och att den lett till skada, får kommissionen rikta rekommendationer till den eller de parter som var upphov till dumpningen att upphöra med den inom en frist som kommissionen fastställer genom att dumpningsmarginalen eller dess skadliga verkan upphävs. 2. Den eller de parter som är upphov till dumpningen skall meddela kommissionen sina åtaganden i detta syfte före utgången av fristen. 3. Innan kommissionen riktar sina rekommendationer till företagen skall den samråda med de berörda medlemsstaterna. 4. Kommissionen kan kräva att alla parter, när ett åtagande har godtagits, regelbundet lämnar information om fullgörandet av åtagandet och tillåter granskning av relevanta uppgifter. Tillmötesgås inte sådana krav anses åtagandet inte fullgjort. 5. När ett åtagande har tagits tillbaka eller kommissionen har skäl att tro att det inte har fullgjorts, får kommissionen, om det med beaktande av gemenskapens intresse är nödvändigt, efter samråd med de berörda medlemsstaterna och efter att ha erbjudit den berörda exportören en möjlighet att yttra sig, tillåta införandet av antidumpningstullar på grundval av de omständigheter som konstaterades före det att åtagandet godtogs. Artikel 9 Skyddsåtgärder När den eller de som är upphov till dumpningen inte följer kommissionens rekommendationer, eller om inget åtagande att följa rekommendationerna görs inom den fastställda fristen, eller om detta åtagande inte fullgörs, skall kommissionen tillåta den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar på de villkor och med den utformning som kommissionen bestämmer efter samråd med de berörda medlemsstaterna. Artikel 10 Allmänna tullbestämmelser 1. Ett bemyndigande att införa antidumpningstullar skall särskilt innehålla uppgifter om storleken på och typen av den tull som införs, den aktuella varan, exportlandet eller ursprungslandet, namnet på leverantören om det är känt, samt om grunderna för dessa. 2. Denna tull skall inte överstiga dumpningsmarginalen och bör vara lägre om det är tillräckligt för att avhjälpa skadan. 3. a) Antidumpningstullar får inte införas eller höjas med retroaktiv verkan. b) Om kommissionen konstaterar att åtagande inte har fullgjorts får dock antidumpningstullar tas ut för varor för vilka importavgifter, enligt rådets direktiv nr 79/623/EEG av den 25 juni 1979 om harmonisering av bestämmelser som fastställts i lagar eller andra författningar om tullskuld (1), skall eller skulle betalas senast 90 dagar före den dag tullarna införs. Ett sådant retroaktivt införande av tull skall inte tillämpas på import som före underlåtandet att fullgöra åtagandet har övergått till fri konsumtion i gemenskapen med tio medlemmar. 4. Om en vara importeras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal från mer än ett land, skall en lämplig och icke-diskriminerande tull tas ut på all import av sådana varor som visat sig vara dumpad och som medför skada, utom för varor från leverantörer för vilka åtaganden har godtagits. 5. Anses producenter inom endast en region av gemenskapen med tio medlemmar utgöra en industrigren, skall kommissionen ge de berörda exportörerna en möjlighet att göra åtaganden enligt artikel 8 för denna region. Om ett vederbörligt åtagande inte görs omgående eller inte fullgörs får en tull införas vad avser den eller de skadelidande medlemsstaterna. 6. Om inte något annat särskilt fastställs vid införandet av antidumpningstullen, tillämpas reglerna om en gemensam definition av begreppet "varans ursprung" och de gemensamma genomförandebestämmelser som är relevanta. 7. Antidumpningstullar skall tas upp av den eller de skadelidande medlemsstater som bemyndigats att vidta skyddsåtgärder, i den form, till den sats och enligt de andra kriterier som fastställs vid tullarnas införande, och oberoende av tull, skatt och andra avgifter som normalt tas upp vid import. Artikel 11 Förnyad prövning 1. Åtgärder som inför antidumpningstullar och beslut om godtagande av åtaganden enligt artikel 8 skall, om det är befogat, helt eller delvis tas upp till prövning. En sådan prövning kan genomföras endera på begäran av en medlemsstat eller på initiativ av kommissionen. En prövning skall också göras på begäran av en berörd part som lämnar bevis på förändrade omständigheter som är tillräckliga för att motivera en sådan prövning. En sådan begäran skall ställas till kommissionen som skall informera de berörda medlemsstaterna. 2. Om en prövning, efter samråd med de berörda medlemsstaterna visar sig vara befogad, får förfarandet återupptas i enlighet med artikel 5 om omständigheterna så kräver. Ett återupptagande av förfarandet skall inte i sig påverka de åtgärder som redan har vidtagits. 3. Mot bakgrund av den prövning som genomförs med eller utan ett återupptagande av förfarandet, skall rekommendationen, åtagandena eller antidumpningstullarna, om nödvändigt, ändras eller upphävas på det sätt som kommissionen beslutar efter samråd med de berörda staterna. Artikel 12 1. Om inte annat följer av punkt 2, skall antidumpningstullar och åtaganden upphöra att gälla fem år efter den dag då de trädde i kraft eller senast ändrades eller bekräftades. 2. Antidumpningstullar och åtaganden skall också upphöra att gälla vid utgången av de övergångsbestämmelser som är tillämpliga på varan i fråga enligt Anslutningsakten för Spanien och Portugal. 3. Kommissionen skall inom sex månader före utgången av den femårsperiod som avses i punkt 1 och efter samråd med de berörda medlemsstaterna i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddela att åtgärden i fråga kommer att upphöra samt informera den industrigren i gemenskapen som veterligen berörs. Meddelandet skall fastställa den frist inom vilken de berörda parterna får yttra sig skriftligt och begära att bli hörda muntligt av kommissionen i enlighet med artikel 5.5. Om en berörd part påvisar att åtgärdens upphörande skulle leda till skada eller hot om skada, skall kommissionen granska åtgärden på nytt. Åtgärden skall fortsätta att vara i kraft i avvaktan på resultatet av granskningen. Om antidumpningstullar och åtaganden upphör enligt denna artikel skall kommissionen meddela detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 13 Restitution 1. Om en importör kan påvisa att den tull som tas upp överstiger den faktiska dumpningsmarginalen med beaktande av tillämpningen av vägda medeltal, skall det överstigande beloppet betalas tillbaka. 2. En ansökan enligt punkt 1 om att tullar skall betalas tillbaka skall inges av importören till kommissionen via den medlemsstat inom vilkens territorium varorna började omsättas fritt och från den dag då storleken på de tullar som skall tas upp vederbörligen har fastställts av de behöriga myndigheterna. Medlemsstaten skall sända ansökan vidare till kommissionen så snart som möjligt, med eller utan ett yttrande om ansökans berättigande. Kommissionen skall efter samråd med de berörda medlemsstaterna bestämma om och i vilken utsträckning den kan efterkomma ansökan. Artikel 14 Slutbestämmelser Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av gemenskapens förordningar inom jordbruksområdet eller förordningarna (EEG) nr 1059/69 (2), (EEG) nr 2730/75 (3) och (EEG) nr 2783/75 (4). Den skall dock tillämpas för att komplettera dessa förordningar, oavsett om bestämmelser i dem utesluter tillämpning av antidumpningstullar. Artikel 15 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Den skall tillämpas på - förfaranden som har inletts efter den 1 januari 1986, - förfaranden som har inletts före Spaniens och Portugals anslutning till gemenskapen med tio medlemmar, - prövning av åtgärder beslutade före anslutningen enligt förordning (EEG) nr 3017/79 (5), senast ändrad genom förordningarna (EEG) nr 1580/82 (6) och (EEG) nr 2176/84 (7), - prövning av åtgärder beslutade före anslutningen enligt de nya medlemsstaternas antidumpningslagstiftning vad avser gemenskapen med tio medlemmar. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 14 mars 1986. På rådets vägnar N. SMIT-KROES Ordförande (1) EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 31. (2) EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 1. (3) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 20. (4) EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 104. (5) EGT nr L 339, 31.12.1979, s. 1. (6) EGT nr L 178, 22.6.1982, s. 9. (7) EGT nr L 201, 30.7.1984, s. 1.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Anslutningsakten för Spanien och Portugal, särskilt artikel 380 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 380 i Anslutningsakten för Spanien och Portugal skall rådet vid anslutningen anta bestämmelser om artikelns tillämpning.

En tolkning av grundläggande begrepp såsom dumpning, normalvärde och skada behöver göras och ett förfarande för fastställandet av dumpning och införandet av antidumpningstullar behöver fastställas.

Det är önskvärt att reglerna för att bestämma normalvärdet är tydliga och tillräckligt detaljerade. Det bör särskilt anges att ett beräknat normalvärde kan användas när försäljning på hemmamarknaden i export- eller ursprungslandet av någon anledning inte utgör en lämplig grund för ett fastställande av dumpning. Det är lämpligt att ge exempel på sådana situationer som inte anses avspegla normal handel, i synnerhet när en vara säljs till ett pris under produktionskostnaden eller vid transaktioner mellan parter som samverkar eller har ett kompensationsavtal. Det är lämpligt att ange de metoder som kan användas för att fastställa normalvärdet under sådana förutsättningar.

Det är lämpligt att definiera exportpriset och att ange de justeringar som är nödvändiga att göra, om en beräkning av detta pris utifrån priset till den förste köparen på öppna marknaden anses lämpligt.

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet är det tillrådligt att utfärda riktlinjer för fastställandet av de justeringar som skall göras för olikheter beträffande fysiska egenskaper, kvantitet och försäljningsvillkor, samt att visa på det faktum att bevisbördan åvilar den person som begär sådana justeringar.

Begreppet "dumpningsmarginal" bör tydligt definieras.

Det är nödvändigt att ställa upp vissa kriterier som kan vara relevanta för att konstatera skada.

Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för ingivande av klagomål från en industrigren i gemenskapen i dess sammansättning före den 1 januari 1986, i det följande kallad "gemenskapen med tio medlemmar", eller i Spanien eller Portugal, som anser sig ha lidit skada eller hotats av dumpad import från gemenskapen med tio medlemmar eller Spanien och Portugal.

Regler för ingivande av klagomål bör fastställas.

Medlemsstaterna och kommissionen bör samarbeta både vad avser uppgifter om dumpning och skador som den orsakat, samt vad avser den påföljande undersökningen av sådana frågor. De berörda medlemsstaterna bör därför höras.

Det är lämpligt att tydligt fastställa det förfarande som skall användas vid undersökningen.

För att information skall behandlas under sekretess bör det krävas att uppgiftslämnaren begär det, och det bör noggrant anges att informationen kan lämnas utan beaktande om en öppen sammanfattning inte tillhandahålls, förutsatt att en sådan sammanfattning av informationen är möjlig.

Innehållet i de rekommendationer och tillstånd som kommissionen får utfärda behöver preciseras.

För att säkerställa att antidumpningstullar tas ut på ett korrekt och enhetligt sätt är det väsentligt att fastställa gemensamma regler för tillämpningen av sådana tullar. På grund av dessa tullars karaktär, kan sådana regler avvika från reglerna om uttag av normala importavgifter.

Det är lämpligt att införa öppna och rättvisa förfaranden för att kunna pröva vidtagna åtgärder och återuppta en undersökning när detta krävs.

Det är nödvändigt att slå fast att antidumpningsåtgärder kommer att upphöra efter en viss tid om det inte kan visas att behovet av dem kvarstår.

Lämpliga förfaranden för att undersöka tillämpningen av återbetalning av antidumpningstullar bör införas.

Dumpning kan också förekomma i samband med jordbruksprodukter och varor som framställs av sådana. Det är därför nödvändigt att som komplement till de importregler som normalt tillämpas på sådana varor införa ett skydd mot dumpning.

Det är lämpligt att närmare precisera vilka kostnader som skall beaktas vid fastställandet av det beräknade värdet och vid försäljning med förlust på hemmamarknaden.

Vidare är det lämpligt att säkerställa överensstämmelse mellan reglerna om parter som samverkar eller har ett kompensationsavtal med varandra.

Bestämmelserna om beviljande av justeringar för olikheter i fråga om försäljningsvillkor, särskilt beträffande handelsled och importavgifter, behöver förtydligas.

Det är önskvärt att uttryckligen ange att undersökningen om dumpning eller subventionering normalt bör genomföras under minst sex månader direkt innan förfarandet inleds och att det slutgiltiga fastställandet måste grundas på omständigheter som konstaterats under denna period.

Det är nödvändigt att fastställa närmare regler för det förfarande som skall följas när åtaganden tas tillbaka eller inte fullgörs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämplighet

Denna förordning fastställer bestämmelser för skydd mot dumpad import mellan gemenskapen med tio medlemmar och de nya medlemsstaterna, eller mellan de nya medlemsstaterna under den tid som de övergångsbestämmelser som anges i Anslutningsakten för Spanien och Portugal skall tillämpas.

Artikel 2

Principer och definitioner

A. DUMPNING

1. De varor som avses har sitt ursprung i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal.

2. En antidumpningstull får tillämpas på varje dumpad vara vars övergång till fri omsättning i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal vållar skada, när gemenskapen måste ingripa för att skydda sina intressen.

3. En vara skall anses dumpad om dess exportpris till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal är lägre än normalvärdet på en liknande vara.

B. NORMALVÄRDE

4. I denna förordning avses med normalvärde:

a) Det jämförbara pris som faktiskt betalas eller skall betalas i den normala handeln för en liknande vara avsedd för konsumtion i export- eller ursprungslandet. Förutsättningen är att, om det förekommer en tillräcklig prisvariation inom gemenskapen med tio medlemmar, ett vägt medeltal av de priser som förekommer i gemenskapen med tio medlemmar kan användas som jämförpris.

b) När en liknande vara i allmänhet inte utbjuds till försäljning i den normala handeln på hemmamarknaden i export- eller ursprungslandet, eller när sådan försäljning inte tillåter en korrekt jämförelse

i) det jämförbara priset för en liknande vara vid export till tredje land, vilket kan vara det högsta priset vid sådan export, men som bör vara ett representativt pris, eller

ii) det beräknade värdet, som utgörs av produktionskostnaden och en rimlig vinstmarginal. Produktionskostnaden skall beräknas på grundval av alla fasta och rörliga kostnader vid normal handel i ursprungslandet, för material och tillverkning och ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra normala kostnader. Förutsatt att försäljning av samma typ av varor på hemmamarknaden i ursprungslandet normalt ger vinst, är huvudregeln att vinsttillägget inte skall överstiga den normala vinsten. I andra fall skall tillägget bestämmas på rimlig grund och med beaktande av tillgänglig information.

5. När det finns skälig anledning att tro eller misstänka att det pris till vilket en vara faktiskt säljs för konsumtion i ursprungslandet är lägre än produktionskostnaden enligt punkt 4 b ii, kan försäljning till sådana priser inte anses ha skett inom ramen för normal handel om försäljningen

a) har ägt rum under en längre tid och omfattat betydande kvantiteter, och

b) inte har skett till priser som gör det möjligt att täcka kostnaderna genom normal handel inom en rimlig tid.

Under sådana omständigheter får normalvärdet fastställas på grundval av den resterande försäljningen på hemmamarknaden till priser som inte understiger produktionskostnaden, exportförsäljning till tredje land, det beräknade värdet eller genom en justering av det pris ovan som är lägre än produktionskostnaden, för att undvika förluster och möjliggöra en rimlig vinst. Sådana beräkningar av normalvärdet skall baseras på tillgänglig information.

6. När en vara inte importeras direkt från ursprungslandet utan exporteras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal från ett annat land, skall normalvärdet vara det jämförbara pris som faktiskt betalas eller skall betalas för en liknande vara på hemmamarknaden i antingen export- eller ursprungslandet. Den senare grunden kan vara lämplig bland annat när en vara endast i transit passerar genom exportlandet, när sådana varor inte tillverkas i exportlandet, eller i avsaknad av ett jämförbart pris på varan i exportlandet.

7. Vid bestämmandet av normalvärdet skall transaktioner mellan parter som synes samverka eller ha ett kompensationsavtal med varandra, betraktas som icke normal handel, om inte gemenskapens myndigheter anser att de aktuella priserna och kostnaderna är jämförbara med priser och kostnader för transaktioner mellan parter som inte har något sådant band.

C. EXPORTPRIS

8. a) Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för en vara som säljs på export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal.

b) När ett exportpris saknas, eller när det synes föreligga samverkan eller ett kompensationsavtal mellan exportören och importören eller en tredje part, eller om det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan vid export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, inte är tillförlitligt, kan exportpriset beräknas på grundval av det pris som betalas för den importerade varan första gången den säljs vidare till en fristående köpare; om varan inte säljs vidare till en fristående köpare eller inte säljs vidare i samma skick som vid importen, kan en annan rimlig grund användas. I sådana fall skall justeringar göras för alla kostnader som har uppstått mellan importtillfället och vidareförsäljningen, inklusive alla skatter och avgifter, och för en rimlig vinstmarginal.

Vid justeringarna skall särskilt följande beaktas:

i) normala kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och andra omkostnader,

ii) tullar, antidumpningstullar och andra avgifter som skall betalas i importlandet vid import eller försäljning av varorna,

iii) en rimlig marginal för allmänna omkostnader och vinst eller varje form av provision som normalt betalas eller avtalas.

D. JÄMFÖRELSE

9. För att säkerställa en rättvis jämförelse skall för exportpriset och det jämförda normalvärdet ett enhetligt jämförelseunderlag användas i fråga om varans fysiska egenskaper, kvantitet och försäljningsvillkor. De skall normalt jämföras i samma handelsled, företrädesvis då de lämnar fabriken, och så nära som möjligt i tiden.

10. Om exportpriset och normalvärdet inte kan jämföras på grundval av de faktorer som anges i punkt 9, skall i varje enskilt fall, beroende på omständigheterna, vederbörlig hänsyn tas till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. En berörd part som begär att sådan hänsyn skall tas, skall påvisa att hans begäran är berättigad.

Följande riktlinjer skall tillämpas för att bestämma justeringarna:

a) Justeringar för olikheter i fråga om en varas fysiska egenskaper skall normalt grundas på deras inverkan på marknadsvärdet i exportlandet eller i ursprungslandet. Om det saknas prisuppgifter för hemmamarknaden i det aktuella landet eller om sådana uppgifter inte möjliggör en rättvis jämförelse skall beräkningen grundas på de produktionskostnader som har medfört sådana olikheter.

b) Justeringar för olikheter i fråga om kvantitet skall göras när prisskillnaden helt eller delvis beror på

i) endera mängdrabatter som fritt utgetts vid normal handel under en representativ tidigare period, normalt inte kortare än sex månader och för en väsentlig andel, normalt inte mindre än 20 %, av den totala försäljningen av varan i fråga på hemmamarknaden eller, om tillämpligt, på marknaden i ett tredje land; rabatter som beviljas i efterhand kan godtas om de beror på vedertagen praxis från tidigare perioder eller på ett åtagande att uppfylla de villkor som krävs för att få en rabatt beviljad i efterhand,

ii) eller på besparingar i produktionskostnad för de olika kvantiteterna.

Om exportpriset grundas på kvantiteter mindre än den minsta kvantitet som säljs på hemmamarknaden eller till tredje land, bör en justering göras för att avspegla det högre pris som den mindre kvantiteten skulle säljas till på hemmamarknaden eller på tredje lands marknad.

c) För olikheter beträffande försäljningsvillkor skall justeringar endast göras för olikheter som är direkt förknippade med den aktuella försäljningen, t.ex. olikheter i fråga om kreditvillkor, säkerheter, garantier, teknisk hjälp, kundservice, provisioner eller lön till säljare, kostnader för förpackning, transport, försäkring, hantering, lastning och andra omkostnader samt olikheter i handelsledet som inte i övrigt har beaktats. Justeringar skall normalt inte göras för olikheter i allmänna omkostnader eller normala kostnader, såsom forsknings- och utvecklings- eller reklamkostnader. Justeringarnas storlek skall normalt fastställas på grundval av kostnaderna för sådana olikheter för säljaren, även om inverkan på varans värde dessutom får beaktas.

d) För olikheter beträffande importavgifter skall justeringar göras när en vara som exporteras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal är undantagen från importavgifter som skall betalas för en liknande vara eller material som ingår i varan, om varan är avsedd för konsumtion i ursprungs- eller exportlandet, eller om sådana avgifter återbetalas.

E. KOSTNADSFÖRDELNING

11. I allmänhet skall alla kostnadsberäkningar grundas på tillgängliga bokföringsuppgifter, normalt fördelade och om nödvändigt i proportion till omsättningen för varje produkt och marknad som avses.

F. LIKNANDE VARA

12. I denna förordning avses med liknande vara en vara som är identisk, dvs. i alla avseenden lik varan i fråga, eller i avsaknad av en sådan vara, en annan vara med egenskaper som väsentligt liknar den aktuella varans egenskaper.

G. DUMPNINGSMARGINAL

13. a) Med dumpningsmarginal avses det belopp varmed normalvärdet överstiger exportpriset.

b) När priserna varierar får dumpningsmarginalen fastställas för varje transaktion för sig eller utifrån de vanligast förekommande representativa priserna eller ett vägt medeltal av priserna.

c) När dumpningsmarginalerna varierar får vägda medeltal av dessa fastställas.

H. SAMRÅD MED BERÖRDA MEDLEMSSTATER

14. I denna förordning avses med samråd med berörda medlemsstater i samband med antidumpningsförfarande skriftligt och vid behov muntligt samråd med medlemsstater som har ett ekonomiskt intresse av förfarandet och som har förklarat detta inom den period som kommissionen har fastställt i samband med översändandet till dem av den information som avses i artikel 4.3 och 4.6.

Artikel 3

Skada

1. Fastställande av skada skall göras endast om den dumpade importen medför skada, dvs. på grund av att dumpningen medför eller hotar att medföra väsentlig skada för en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, eller väsentligt försenar inrättandet av en sådan industrigren. Skador på grund av andra faktorer, såsom volym och pris på import som inte är dumpad eller nedgång i efterfrågan, som enskilt eller tillsammans också negativt påverkar industrigrenen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, skall inte tillskrivas den dumpade importen.

2. Fastställande av skada skall omfatta en undersökning av följande faktorer där varken en enskild eller flera faktorer med nödvändighet är utslagsgivande för beslutet:

a) Volymen av den dumpade importen och särskilt om det har varit en betydande ökning av dumpad import, endera i absoluta tal eller i förhållande till produktionen eller konsumtionen inom gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal.

b) Priserna på den dumpade importen, särskilt om priserna är väsentligt lägre än priserna för en liknande vara i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal.

c) Följderna för den aktuella industrigrenen värderas mot bakgrund av de faktiska eller möjliga trender som följande ekonomiska faktorer uppvisar:

- produktion,

- kapacitetsutnyttjande,

- lager,

- försäljning,

- marknadsandel,

- priser (dvs. prissänkningar, eller förhindrande av prisökningar som annars hade ägt rum),

- vinster,

- avkastning på investerat kapital,

- betalningsflöde,

- sysselsättning.

3. Hot om skada kan endast fastställas när det är troligt att en viss situation utvecklar sig till en faktisk skada. Hänsyn kan härvid tas till faktorer såsom

a) ökningstakten för dumpad export till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal,

b) den redan existerande exportkapaciteten i ursprungs- eller exportlandet eller möjlig sådan inom en närmare framtid och sannolikheten för att den därpå följande exporten kommer att gå till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal.

4. Den dumpade importens inverkan skall bedömas i förhållande till produktionen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal av en liknande vara när det föreligger uppgifter som möjliggör en urskiljning av denna vara. När produktionen i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal av en liknande vara inte klart kan urskiljas, skall verkan av den dumpade importen bedömas i förhållande till produktionen av den snävaste varugruppen eller det minsta varusortimentet som omfattar den liknande varan och för vilken nödvändiga uppgifter kan tas fram.

5. "Industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal" skall tolkas såsom avseende alla producenter av liknande varor i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal eller de av dem vars gemensamma produktion av varorna utgör en väsentlig del av den relevanta produktionen av dessa varor, förutom

- när vissa av producenterna står i ett särskilt förhållande till exportörer eller importörer eller själva importerar den vara som påstås vara dumpad kan "industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal" tolkas som övriga producenter,

- vid mycket speciella omständigheter kan gemenskapen med tio medlemmar för produktionen i fråga delas in i två eller flera konkurrerande marknader och producenterna inom varje marknad betraktas som en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, om

a) producenterna inom en sådan marknad säljer hela eller nästan hela sin produktion av den aktuella varan på den marknaden, och

b) efterfrågan på den marknaden inte i någon väsentlig grad tillgodoses av producenter av den aktuella varan på andra platser i gemenskapen med tio medlemmar.

Under sådana omständigheter kan skada fastställas även när en väsentlig del av den totala industrigrenen inom gemenskapen med tio medlemmar inte har lidit skada, förutsatt att dumpad import har koncentrerats till en sådan isolerad marknad och förutsatt att den dumpade importen dessutom vållar skada för producenterna av hela eller nästan hela produktionen av varan på sådana marknader.

Artikel 4

Klagomål

1. Varje fysisk eller juridisk person, eller sammanslutning som inte är en juridisk person, får anföra skriftligt klagomål på en industrigrens vägnar i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal som anser sig ha lidit skada eller hotats av dumpad import.

2. Ett klagomål skall innehålla tillräcklig bevisning om förekomsten av dumpning och den skada den förorsakar.

3. Ett klagomål kan inges till kommissionen eller till en medlemsstat som skall sända klagomål vidare till kommissionen. Kommissionen skall sända medlemsstaterna en kopia av de klagomål den får in.

4. Ett klagomål kan tas tillbaka varvid förfarandet får avslutas om ett sådant avslutande inte strider mot gemenskapens intresse.

5. När det efter samråd med de berörda medlemsstaterna står klart att klagomålet inte ger tillräcklig bevisning för att motivera att en undersökning inleds, skall klaganden underrättas om detta.

6. När inget klagomål har ingetts men en medlemsstat har tillräckliga bevis både i fråga om dumpning och skada som den har förorsakat en industrigren i gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal, skall den omedelbart meddela sådana bevis till kommissionen, som skall sända en kopia av bevisen till de andra medlemsstaterna.

Artikel 5

Inledande av förfarandet och dess förlopp

1. När det efter samråd med berörda medlemsstater framgår att tillräcklig bevisning föreligger för att berättiga att förfarandet inleds, skall kommissionen genast genomföra följande:

a) Den skall meddela att förfarandet har inletts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Varan i fråga och de berörda medlemsstaterna skall anges, bevisningen sammanfattas, och de berörda parterna erbjudas att lämna relevanta uppgifter till kommissionen. Vidare skall den frist anges inom vilken de berörda parterna får yttra sig skriftligt och begära att bli hörda muntligt av kommissionen i enlighet med punkt 5.

b) Den skall underrätta de berörda medlemsstaterna, de klagande samt de exportörer och importörer som kommissionen vet är berörda av detta.

c) Den skall inleda en undersökning på gemenskapsnivå i samarbete med medlemsstaterna. Undersökningen skall omfatta både den påstådda dumpningen och den skada den har förorsakat och skall utföras i enlighet med punkt 2-8. Undersökningen om dumpning skall normalt omfatta minst de sex månader som omedelbart föregår inledandet av förfarandet.

2. Kommissionen skall inhämta all den information den anser vara nödvändig och får om den finner det lämpligt undersöka och kontrollera dokumentationen hos importörer, exportörer, handlare, agenter, producenter samt hos handelssammanslutningar och -organisationer.

3. a) Kommissionen får begära att medlemsstaterna

- lämnar information,

- utför alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, handlare och producenter,

- bistår de tjänstemän som kommissionen har bemyndigat, så att de kan genomföra sina undersökningar.

b) Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa kommissionens begäran. De skall förse kommissionen med den begärda informationen och med resultaten från de inspektioner, kontroller eller undersökningar som har utförts.

c) När informationen är av allmänt intresse eller när en medlemsstat begär det skall kommissionen sända informationen vidare till de berörda medlemsstaterna. Om informationen är sekretessbelagd skall en öppen sammanfattning sändas vidare.

d) Kommissionens tjänstemän kan på kommissionens eller en medlemsstats begäran bistå tjänstemän i medlemsstaterna då de fullgör sina uppgifter enligt denna punkt.

4. a) Klaganden, de importörer och exportörer som veterligen är berörda och företrädarna för den exporterande medlemsstaten får ges tillgång till all bevisning som ingetts till kommissionen av de parter som berörs av undersökningen, till skillnad från interna dokument från gemenskapens eller medlemsstaternas myndigheter, förutsatt att det är relevant för att försvara deras intressen, inte är sekretessbelagt enligt definitionen i artikel 6 och används av kommissionen i undersökningen. En begäran att få se sådan bevisning skall vara skriftlig och ställas till kommissionen med uppgift om den aktuella bevisningen.

b) Exportörer och importörer av den vara som omfattas av undersökningen kan begära att få reda på de väsentliga omständigheter och grunder på vilka den eller de skadelidande medlemsstaterna kan tänkas få tillåtelse att införa antidumpningstullar.

c) i) Begäran om information enligt b skall

aa) göras skriftligt till kommissionen,

bb) innehålla en klar uppgift om på vilka punkter information önskas,

cc) tas emot senast en månad efter offentliggörandet av en rekommendation som har utfärdats till den eller de parter som befunnits ansvariga för dumpning.

ii) Informationen får ges muntligt eller skriftligt beroende på vad kommissionen finner lämpligt. Den skall inte påverka tillämpningen av eventuella senare rekommendationer eller bemyndiganden från kommissionen. Sekretessbelagd information skall behandlas i enlighet med artikel 6.

iii) Informationen skall normalt lämnas senast 15 dagar innan kommissionen tillåter den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar. Anmärkningar framställda efter att informationen har lämnats skall endast beaktas om de tas emot inom en tid som kommissionen skall fastställa i varje enskilt fall med hänsyn till hur brådskande ärendet är, dock minst tio dagar.

5. Kommissionen får höra berörda parter muntligt. Dessa skall höras om de skriftligt begär det inom den frist som fastställts genom meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och påvisar att de är berörda parter som troligen kommer att påverkas av resultatet av förfarandet och att det finns särskilda skäl till varför de bör höras muntligt.

6. Kommissionen skall vidare på begäran ge direkt berörda parter en möjlighet att mötas så att motstridiga synpunkter och eventuella motargument kan läggas fram. Kommissionen skall därvid ta hänsyn till behovet av att behandla informationen under sekretess och till parternas intressen. Ingen av parterna är skyldig att delta i ett möte och uteblivande skall inte inverka på ärendets lösning.

7. Ett antidumpningsförfarande skall inte utgöra hinder för förtullning av varan i fråga.

8. Ett förfarande skall avslutas antingen om det mot slutet av undersökningen framgår att det inte är nödvändigt att vidta åtgärder, eller om företagen, som ett resultat av en rekommendation från kommissionen, åtar sig att upphöra med dumpningen, eller om kommissionen tillåter den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar enligt artikel 10.

Artikel 6

Sekretess

1. Information som tas emot till följd av denna förordning skall endast användas för den relevanta undersökningen.

2. a) Kommissionen och medlemsstaterna samt deras respektive tjänstemän, får inte lämna ut information som mottagits till följd av denna förordning när uppgiftslämnaren har begärt att informationen skall behandlas under sekretess, förutom i de fall då uppgiftslämnaren uttryckligen ger sitt tillstånd.

b) I begäran om behandling under sekretess skall skälen för sekretessbehandling av informationen anges och en öppen sammanfattning av informationen bifogas, såvida inte uppgiftslämnaren anger goda skäl till varför en sådan sammanfattning av informationen inte är möjlig.

3. Informationen skall normalt betraktas som sekretessbelagd om utlämnandet av den kan komma att medföra betydande skada för uppgiftslämnaren eller för informationskällan.

4. Om det framgår att en begäran om behandling under sekretess inte är befogad och om uppgiftslämnaren inte vill offentliggöra informationen eller tillåta att den offentliggörs i stora drag eller i form av en sammanfattning, kan informationen lämnas utan beaktande.

Informationen behöver inte heller beaktas när en sådan begäran är befogad men uppgiftslämnaren inte vill bifoga en öppen sammanfattning, trots att en sådan sammanfattning av informationen är möjlig.

5. Denna artikel hindrar inte att kommissionen lämnar ut allmän information, särskilt om grunderna för rekommendationer och bemyndiganden enligt artikel 8-9, eller om sådan bevisning som är nödvändig för att kommissionen skall kunna föra ärendet till domstol. Vid ett sådant utlämnande måste parternas rättmätiga intressen av att deras affärshemligheter inte röjs beaktas.

Artikel 7

Avslutande av förfarandet när skyddsåtgärder inte är nödvändiga

1. Om det efter samråd med de berörda medlemsstaterna visar sig att skyddsåtgärder inte är nödvändiga skall förfarandet avslutas.

2. Kommissionen skall tillkännage att förfarandet avslutats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och därvid sammanfatta sina slutsatser samt grunderna för dem.

Artikel 8

Rekommendationer och åtaganden

1. När omständigheterna visar att dumpning förekommit under undersökningsperioden och att den lett till skada, får kommissionen rikta rekommendationer till den eller de parter som var upphov till dumpningen att upphöra med den inom en frist som kommissionen fastställer genom att dumpningsmarginalen eller dess skadliga verkan upphävs.

2. Den eller de parter som är upphov till dumpningen skall meddela kommissionen sina åtaganden i detta syfte före utgången av fristen.

3. Innan kommissionen riktar sina rekommendationer till företagen skall den samråda med de berörda medlemsstaterna.

4. Kommissionen kan kräva att alla parter, när ett åtagande har godtagits, regelbundet lämnar information om fullgörandet av åtagandet och tillåter granskning av relevanta uppgifter. Tillmötesgås inte sådana krav anses åtagandet inte fullgjort.

5. När ett åtagande har tagits tillbaka eller kommissionen har skäl att tro att det inte har fullgjorts, får kommissionen, om det med beaktande av gemenskapens intresse är nödvändigt, efter samråd med de berörda medlemsstaterna och efter att ha erbjudit den berörda exportören en möjlighet att yttra sig, tillåta införandet av antidumpningstullar på grundval av de omständigheter som konstaterades före det att åtagandet godtogs.

Artikel 9

Skyddsåtgärder

När den eller de som är upphov till dumpningen inte följer kommissionens rekommendationer, eller om inget åtagande att följa rekommendationerna görs inom den fastställda fristen, eller om detta åtagande inte fullgörs, skall kommissionen tillåta den eller de skadelidande medlemsstaterna att införa antidumpningstullar på de villkor och med den utformning som kommissionen bestämmer efter samråd med de berörda medlemsstaterna.

Artikel 10

Allmänna tullbestämmelser

1. Ett bemyndigande att införa antidumpningstullar skall särskilt innehålla uppgifter om storleken på och typen av den tull som införs, den aktuella varan, exportlandet eller ursprungslandet, namnet på leverantören om det är känt, samt om grunderna för dessa.

2. Denna tull skall inte överstiga dumpningsmarginalen och bör vara lägre om det är tillräckligt för att avhjälpa skadan.

3. a) Antidumpningstullar får inte införas eller höjas med retroaktiv verkan.

b) Om kommissionen konstaterar att åtagande inte har fullgjorts får dock antidumpningstullar tas ut för varor för vilka importavgifter, enligt rådets direktiv nr 79/623/EEG av den 25 juni 1979 om harmonisering av bestämmelser som fastställts i lagar eller andra författningar om tullskuld (1), skall eller skulle betalas senast 90 dagar före den dag tullarna införs. Ett sådant retroaktivt införande av tull skall inte tillämpas på import som före underlåtandet att fullgöra åtagandet har övergått till fri konsumtion i gemenskapen med tio medlemmar.

4. Om en vara importeras till gemenskapen med tio medlemmar, Spanien eller Portugal från mer än ett land, skall en lämplig och icke-diskriminerande tull tas ut på all import av sådana varor som visat sig vara dumpad och som medför skada, utom för varor från leverantörer för vilka åtaganden har godtagits.

5. Anses producenter inom endast en region av gemenskapen med tio medlemmar utgöra en industrigren, skall kommissionen ge de berörda exportörerna en möjlighet att göra åtaganden enligt artikel 8 för denna region. Om ett vederbörligt åtagande inte görs omgående eller inte fullgörs får en tull införas vad avser den eller de skadelidande medlemsstaterna.

6. Om inte något annat särskilt fastställs vid införandet av antidumpningstullen, tillämpas reglerna om en gemensam definition av begreppet "varans ursprung" och de gemensamma genomförandebestämmelser som är relevanta.

7. Antidumpningstullar skall tas upp av den eller de skadelidande medlemsstater som bemyndigats att vidta skyddsåtgärder, i den form, till den sats och enligt de andra kriterier som fastställs vid tullarnas införande, och oberoende av tull, skatt och andra avgifter som normalt tas upp vid import.

Artikel 11

Förnyad prövning

1. Åtgärder som inför antidumpningstullar och beslut om godtagande av åtaganden enligt artikel 8 skall, om det är befogat, helt eller delvis tas upp till prövning.

En sådan prövning kan genomföras endera på begäran av en medlemsstat eller på initiativ av kommissionen. En prövning skall också göras på begäran av en berörd part som lämnar bevis på förändrade omständigheter som är tillräckliga för att motivera en sådan prövning. En sådan begäran skall ställas till kommissionen som skall informera de berörda medlemsstaterna.

2. Om en prövning, efter samråd med de berörda medlemsstaterna visar sig vara befogad, får förfarandet återupptas i enlighet med artikel 5 om omständigheterna så kräver. Ett återupptagande av förfarandet skall inte i sig påverka de åtgärder som redan har vidtagits.

3. Mot bakgrund av den prövning som genomförs med eller utan ett återupptagande av förfarandet, skall rekommendationen, åtagandena eller antidumpningstullarna, om nödvändigt, ändras eller upphävas på det sätt som kommissionen beslutar efter samråd med de berörda staterna.

Artikel 12

1. Om inte annat följer av punkt 2, skall antidumpningstullar och åtaganden upphöra att gälla fem år efter den dag då de trädde i kraft eller senast ändrades eller bekräftades.

2. Antidumpningstullar och åtaganden skall också upphöra att gälla vid utgången av de övergångsbestämmelser som är tillämpliga på varan i fråga enligt Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

3. Kommissionen skall inom sex månader före utgången av den femårsperiod som avses i punkt 1 och efter samråd med de berörda medlemsstaterna i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddela att åtgärden i fråga kommer att upphöra samt informera den industrigren i gemenskapen som veterligen berörs. Meddelandet skall fastställa den frist inom vilken de berörda parterna får yttra sig skriftligt och begära att bli hörda muntligt av kommissionen i enlighet med artikel 5.5.

Om en berörd part påvisar att åtgärdens upphörande skulle leda till skada eller hot om skada, skall kommissionen granska åtgärden på nytt. Åtgärden skall fortsätta att vara i kraft i avvaktan på resultatet av granskningen.

Om antidumpningstullar och åtaganden upphör enligt denna artikel skall kommissionen meddela detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 13

Restitution

1. Om en importör kan påvisa att den tull som tas upp överstiger den faktiska dumpningsmarginalen med beaktande av tillämpningen av vägda medeltal, skall det överstigande beloppet betalas tillbaka.

2. En ansökan enligt punkt 1 om att tullar skall betalas tillbaka skall inges av importören till kommissionen via den medlemsstat inom vilkens territorium varorna började omsättas fritt och från den dag då storleken på de tullar som skall tas upp vederbörligen har fastställts av de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaten skall sända ansökan vidare till kommissionen så snart som möjligt, med eller utan ett yttrande om ansökans berättigande.

Kommissionen skall efter samråd med de berörda medlemsstaterna bestämma om och i vilken utsträckning den kan efterkomma ansökan.

Artikel 14

Slutbestämmelser

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av gemenskapens förordningar inom jordbruksområdet eller förordningarna (EEG) nr 1059/69 (2), (EEG) nr 2730/75 (3) och (EEG) nr 2783/75 (4). Den skall dock tillämpas för att komplettera dessa förordningar, oavsett om bestämmelser i dem utesluter tillämpning av antidumpningstullar.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas på

- förfaranden som har inletts efter den 1 januari 1986,

- förfaranden som har inletts före Spaniens och Portugals anslutning till gemenskapen med tio medlemmar,

- prövning av åtgärder beslutade före anslutningen enligt förordning (EEG) nr 3017/79 (5), senast ändrad genom förordningarna (EEG) nr 1580/82 (6) och (EEG) nr 2176/84 (7),

- prövning av åtgärder beslutade före anslutningen enligt de nya medlemsstaternas antidumpningslagstiftning vad avser gemenskapen med tio medlemmar.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 mars 1986.

På rådets vägnar

N. SMIT-KROES

Ordförande

(1) EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 31.

(2) EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 1.

(3) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 20.

(4) EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 104.

(5) EGT nr L 339, 31.12.1979, s. 1.

(6) EGT nr L 178, 22.6.1982, s. 9.

(7) EGT nr L 201, 30.7.1984, s. 1.