Rådets direktiv 87/219/EEG av den 30 mars 1987 om ändring i direktiv 75/716/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa flytande bränslen

Avis juridique important

Rådets direktiv 87/219/EEG av den 30 mars 1987 om ändring i direktiv 75/716/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa flytande bränslen Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 091 , 03/04/1987 s. 0019 - 0021 Finsk specialutgåva Område 15 Volym 7 s. 0218 Svensk specialutgåva Område 15 Volym 7 s. 0218

RÅDETS DIREKTIV av den 30 mars 1987 om ändring i direktiv 75/716/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa flytande bränslen (87/219/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Genom direktiv 75/716/EEG(4) åläggs medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att gasoljor endast kan släppas ut på marknaden inom gemenskapen om svavelinnehållet inte överstiger vissa gränsvärden.

I samma direktiv föreskrivs att kommissionen vid behov skall utarbeta lämpliga förslag om ändringar av gränsvärdena för svavelhalten i gasoljor, med hänvisning bland annat till mängden luftföroreningar som beror på svaveldioxid.

I gemenskapens successiva aktionsprogram för miljön(5) betonas vikten av att hindra och begränsa luftföroreningar. Gemenskapen har dessutom, genom beslut 81/462/EEG(6), som part biträtt konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, vilken innehåller bestämmelser om strategier och principer för att begränsa och, så långt möjligt, gradvis minska och förhindra luftföroreningar.

Med tanke på de miljöskadliga effekterna av utsläppen av svaveldioxid, bland annat vid användning av gasoljor, är det angeläget att begränsa utsläppen varhelst det är möjligt.

Det är lämpligt att med ändring i direktiv 75/716/EEG fastställa ett nytt gränsvärde för svavelhalten i gasoljor.

Medlemsstaterna bör i vissa fall kunna tillämpa ett lägre gränsvärde.

Genomförandet av detta direktiv bör tas upp till granskning efter en lämplig tidsperiod.

Minskningen av svavelföroreningarna främjar förverkligandet av en av gemenskapens målsättningar i fråga om skyddet och förbättringen av miljön. Eftersom de nödvändiga maktbefogenheterna för detta ändamål inte uttryckligen tillhandahålls av fördraget, måste artikel 235 tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 75/716/EEG ändras på följande sätt:

1) Artikel 1 och 2 skall ersättas med följande:

"Artikel 1

1. I detta direktiv avses med gasolja: en petroleumprodukt som omfattas av underrubrik 27.10 C 1 i den gemensamma tulltaxan (utgåvan av den 10 december 1984) eller en petroleumprodukt som på grund av sin destillationsgräns tillhör kategorin mellandestillat avsedda för användning som bränsle och som till minst 85 volymprocent, inklusive destillationsförluster, destillerar vid 350 °C.

2. Punkt 1 skall inte gälla gasolja som

- används inom sjöfarten,

- finns i bränsletankarna i sådana fartyg för inre vattenvägar eller sådana motorfordon som färdas från ett område till ett annat eller överskrider gränsen mellan en icke-medlemsstat och en medlemsstat, eller

- är avsedd för vidare förädling i raffinaderier.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att gasoljor endast kan släppas ut på marknaden i gemenskapen om halten av svavelföreningar, uttryckt som svavel, fr. o. m. den 1 januari 1989 är högst 0,3 viktprocent.

2. Om miljöskyddskraven eller avsvavlingstekniken påtagligt förändras eller om den ekonomiska situationen i gemenskapen med avseende på råoljeförsörjningen förändras avsevärt får kommissionen, på eget initiativ eller på begäran från en medlemsstat, i enlighet med vad som föreskrivs i fördraget föreslå ändringar av den svavelhalt som anges i punkt 1.

3. Om en plötslig förändring i försörjningen med råolja eller petroleumprodukter medför svårigheter för en medlemsstat att tillämpa gränsvärdet för högsta svavelhalt i gasolja, får medlemsstaten efter att ha underrättat kommissionen tillåta ett högre gränsvärde för svavelhalten inom sitt territorium under en period av fyra månader. Rådet får förlänga denna period genom ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen."

2) Artikel 4-7 skall ersättas med följande:

"Artikel 4

Utom i fall som avses i artikel 5 får medlemsstaterna från och med den dag som anges i artikel 2, med hänsyn tagen till artikel 3, inte med åberopande av svavelhalten förbjuda, begränsa eller hindra att gasoljor som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna får föreskriva om en svavelhalt som motsvarar 0,2 viktprocent för gasoljor som används

- inom de områden som fastställts i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gränsvärden och riktvärden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och luftburet stoft(1), senast ändrat genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal,

- där artikel 5 i samma direktiv tillämpas, eller

- där skador på miljön eller det nationella kulturarvet som orsakats av de sammantagna svaveldioxidutsläppen gör det nödvändigt att fastställa ett lägre gränsvärde för svavelhalten i gasolja än det som anges i artikel 2.

2. Medlemsstaterna skall underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje åtgärd enligt punkt 1 som de överväger att vidta och om skälen för åtgärderna.

Förbud mot att på marknaden släppa ut gasoljor med en svavelhalt som är lägre än 0,2 % får inte meddelas.

Artikel 6

Kommissionen skall övervaka effekterna av detta direktivs genomförande.

Senast tre år efter anmälan(2) av detta direktiv skall kommissionen till rådet lämna en rapport med ett lämpligt förslag i syfte att fastställa ett enhetligt gränsvärde. Rapporten skall baseras på nya uppgifter som finns tillgängliga om mängden svavelföroreningar i luften, resultaten av arbetet med att fastställa luftkvalitetsmål, uppgifter om tillståndet i miljön och påverkan av luftföroreningar samt förhållandena på gasoljemarknaden.

Rådet skall, i enlighet med bestämmelserna i fördraget, fatta beslut i anledning av kommissionens förslag före den 1 december 1991.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att genom provtagning kontrollera svavelhalten i gasoljor som släpps ut på marknaden.

2. Som referensmetod för att fastställa svavelhalten i gasoljor som släpps ut på marknaden skall metoden IP 336 användas. Den statistiska tolkningen av resultaten av de kontroller som gjorts för att fastställa svavelhalten i gasoljor som släpps ut på marknaden skall utföras i enlighet med standarden ISO 4259 (1979 års utgåva).

(1) EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 30.

(2) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 2 april 1987"

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1988 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 30 mars 1987.

På rådets vägnar

P. DE KEERSMAEKER

Ordförande

(1) EGT nr C 205, 14.8.1985, s. 3.

(2) EGT nr C 283, 10.11.1986, s. 108.

(3) EGT nr C 344, 31.12.1985, s. 22.

(4) EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 22.

(5) EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 1, EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 1 och EGT nr C 46, 17.2.1983, s. 1.

(6) EGT nr L 171, 27.6.1981, s. 11.