(EEG) nr 2423/88

Skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen

Titel: Rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen
CELEX: 31988R2423
Datum: 1988-07-11
Källa: eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 209 , 02/08/1988 s. 0001 - 0017 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 14 s. 0098 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 14 s. 0098

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av förordningarna om upprättandet av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och de förordningar som antagits enligt artikel 235 i fördraget och som avser varor tillverkade av jordbruksprodukter, i synnerhet de bestämmelser i de nämnda förordningarna som medger undantag från den allmänna principen att skyddsåtgärder vid gränser endast får ersättas med de åtgärder som föreskrivs i de förordningarna,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Genom förordning (EEG) nr 2176/84(1) ändrad genom förordning (EEG) nr 1761/87(2) införde rådet gemensamma regler till skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Reglerna infördes i överensstämmelse med gällande internationella förpliktelser, särskilt de förpliktelser som följer av artikel VI i GATT, av överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artikel VI i GATT (1979 års antidumpningskodex) och av överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artikel VI, XVI och XXIII i GATT (Kodex om subventioner och utjämningstullar).

Vid tillämpning av dessa regler är det för att vidmakthålla den jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter som man genom de nämnda överenskommelserna eftersträvade, väsentligt att gemenskapen beaktar hur reglerna tolkas av gemenskapens större handelsparter såsom detta avspeglas i lagstiftning och praxis.

Det är önskvärt att reglerna för bestämning av normalvärde framställs klart och tillräckligt ingående. Det bör särskilt föreskrivas att man får tillgripa ett konstruerat normalvärde om försäljning på exportlandets eller ursprungslandets hemmamarknad av någon anledning inte ger tillräckligt underlag för att fastställa om dumpning förekommer. Det är lämpligt att ge exempel på situationer som kan anses ligga utanför området för normal handel, särskilt då en vara säljs till priser som ligger under tillverkningskostnaden eller när transaktioner görs mellan parter som har kommersiellt samband eller har en överenskommelse om kompensation. Det är lämpligt att ange de olika sätten att under sådana omständigheter bestämma normalvärde.

Det är lämpligt att definiera vad som skall menas med exportpris och att räkna upp de nödvändiga justeringar som måste göras när det anses lämpligt att rekonstruera exportpriset med utgångspunkt från priset vid första försäljning på öppna marknaden.

För att jämförelserna mellan exportpris och normalvärde skall bli rättvisa är det tillrådligt att fastställa riktlinjer för bestämning av de justeringar som skall göras med hänsyn till olikheter i fysiska egenskaper, kvantiteter och försäljningsvillkor och fästa uppmärksamheten på att bevisbördan vilar på den som begär sådana justeringar.

Uttrycket dumpningsmarginal bör definieras klart, och gemenskapens praxis för dess beräkning i de fall då priser och marginaler varierar bör kodifieras.

Det synes tillrådligt att tillräckligt noga ange hur storleken av en subvention skall bestämmas.

Det synes lämpligt att ange vissa faktorer som kan vara relevanta för bestämning av skada.

Det är nödvändigt att fastställa det förfarande som skall tillämpas då en gemenskapsindustri anser sig skadad eller hotad av dumpad eller subventionerad import och någon på dess vägnar skall inge klagomål. Det synes lämpligt att klargöra att återtagande av klagomålet kan men inte nödvändigtvis behöver innebära att förfarandet avbryts.

Medlemsstaterna och kommissionen bör samarbeta vad gäller information om förekommande dumpning eller subvention och därav uppkommen skada och vad gäller åtföljande granskning av saken på gemenskapsnivå. För detta ändamål bör samråd äga rum inom en rådgivande kommitté.

Det är lämpligt att klart fastställa arbetsordningen för undersökningen, i synnerhet rättigheter och skyldigheter för gemenskapens myndigheter och de berörda parterna, och på vilka villkor intresserade parter kan få tillgång till information och kan begära att bli underrättade om de väsentliga förhållanden och överväganden som ligger till grund för planerade rekommendationer att vidta slutgiltiga åtgärder.

Det är önskvärt att uttryckligt ange att en undersökning av dumpning eller subventionering normalt bör omfatta en period om minst sex månader omedelbart före inledandet av förfarandet, och att slutgiltiga beslut måste bygga på förhållanden som konstaterats råda under undersökningsperioden.

För att undvika missförstånd bör bruket av uttrycken undersökning och förfarande i denna förordning klargöras.

Det är nödvändigt att kräva att den som lämnar uppgifter och vill att de skall betraktas som konfidentiella gör en begäran om detta och att klargöra att konfidentiella uppgifter som går att sammanfatta men beträffande vilka ingen icke konfidentiell sammanfattning har getts in kan komma att lämnas utan avseende.

För att undvika onödiga dröjsmål och administrativa olägenheter är det tillrådligt att bestämma tidsgränser inom vilka åtaganden kan erbjudas.

Det är nödvändigt att fastställa uttryckliga regler om det förfarande som bör tillämpas då åtaganden tas tillbaka eller inte iakttas.

Det är nödvändigt att gemenskapens beslutsprocess medger snabbt och effektivt handlande, särskilt genom åtgärder vidtagna av kommissionen, t.ex. införande av tillfälliga tullar.

För att avskräcka från dumpning är det lämpligt att hålla möjligheten öppen att slutgiltigt ta ut den tillfälliga tullen i de fall då det till slut konstateras att dumpning och skada förekommer, även om det av särskilda skäl inte fattas beslut om slutgiltig antidumpningstull.

För att antidumpningstullar och utjämningstullar skall tas ut på ett riktigt och enhetligt sätt är det väsentligt att gemensamma regler fastställs för tillämpning av sådana tullar. Det ligger i dessa tullars natur att de reglerna kan skilja sig från reglerna om normala importtullar.

Erfarenheten av genomförandet av förordning (EEG) nr 2176/84 har visat att sammansättning inom gemenskapen av produkter vars import i färdigt skick är underkastad antidumpningstull kan ge upphov till svårigheter.

Sådan sammansättning eller tillverkning kan särskilt anses leda till att antidumpningstullen kringgås

- när sammansättning eller tillverkning utförs av en part som är anknuten eller har kommersiellt samband med någon av de producenter vars export av likadan vara är föremål för antidumpningstull och

- när värdet av de delar eller det material som används vid sammansättningen eller tillverkningen och som har sitt ursprung i ursprungslandet för den vara som är föremål för antidumpningstull överstiger värdet av alla andra delar och material som används.

För att förebygga att antidumpningstullen kringgås är det därför nödvändigt att föreskriva att antidumpningstull tas ut på sålunda sammansatta eller tillverkade produkter.

Det är nödvändigt att fastställa förfaranden och villkor för uttagande av tull under sådana omständigheter.

Storleken på den antidumpningstull som tas ut i dessa fall bör begränsas till vad som är nödvändigt för att förebygga att tullen kringgås.

Det bör också finnas bestämmelser om översyn av rekommendationer och beslut. Sådan översyn kan där så är lämpligt göras endast delvis.

För att förebygga missbruk av gemenskapens förfaranden och resurser är det lämpligt att fastställa en minsta tid som måste förflyta efter det att ett förfarande har avslutats innan en sådan översyn kan göras samt att kräva belägg för ändrade omständigheter som motiverar en översyn.

Det är nödvändigt att föreskriva att antidumpningsåtgärder och utjämningsåtgärder efter viss tid skall upphöra att gälla om fortsatt behov av dem inte kan visas.

Lämpliga förfaranden för behandling av ansökningar om återbetalning av antidumpningstull bör fastställas. Det finns behov av att se till att återbetalningsförfarandet bara tillämpas på slutgiltiga tullar eller slutgiltigt uppburna delbelopp av tillfälliga tullar och att rationalisera de befintliga förfarandena för återbetalning.

Denna förordning bör inte hindra att särskilda åtgärder vidtas om dessa inte strider mot gemenskapens förpliktelser enligt GATT.

Jordbruksprodukter och varor framställda ur dessa kan också bli föremål för dumpning och subventioner. Det är därför nödvändigt att komplettera de importregler som är generellt giltiga för dessa med bestämmelser om skyddsåtgärder mot dumpning och subventioner.

Förutom de nämnda övervägandena, som väsentligen ledde till antagandet av förordning (EEG) nr 2176/84, har erfarenheten visat att det är nödvändigt att precisera vissa regler och förfaranden som avser antidumpningsförfaranden.

Vad gäller bestämning av normalvärde är det när detta grundas på hemmamarknadspriset lämpligt att se till att det pris man utgår från är det som faktiskt betalas eller skall betalas vid normal handel i exportlandet eller ursprungslandet, och behandlingen av rabatter och avdrag bör därför klargöras, i synnerhet vad gäller rabatter i efterhand, som får beaktas om det visas att de inte införts för att förvränga normalvärdet. Det är också önskvärt att mera uttryckligt ange hur normalvärde fastställs på grundval av ett konstruerat värde, och i synnerhet att försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrationskostnader och vinster bör beräknas efter omständigheterna med hänsyn till de kostnader som uppstått och den vinst som uppkommit på tidigare vinstgivande försäljning gjord av samme exportör eller av andra producenter eller exportörer eller på annat skäligt vis. Det är dessutom lämpligt att ange att normalvärdet i de fall då exportören varken tillverkar eller säljer likadana varor i ursprungslandet normalt skall fastställas med utgångspunkt från exportörens leverantörs priser eller kostnader. Det är slutligen nödvändigt att precisera villkoren för att försäljning med förlust skall betraktas som liggande utanför normal handel.

Vad gäller bestämning av exportpriser är det tillrådligt att se till att man utgår från det pris som faktiskt betalas eller skall betalas och därför bör behandlingen av rabatter och avdrag klargöras. Beträffande de fall då exportpriset måste rekonstrueras är det nödvändigt att ange att de kostnader som skall medräknas vid rekonstruktionen bör omfatta kostnader som eljest normalt åvilar importören men som har betalats av någon som har anknytning till importören eller exportören.

Vad gäller jämförelsen mellan normalvärde och exportpriser är det nödvändigt att se till att jämförelsen inte förvrängs genom att man tillmötesgår krav på justeringar med hänsyn till faktorer som inte har direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna eller faktorer som redan är beaktade. Det är därför lämpligt att exakt definiera de olikheter som påverkar prisjämförbarheten och att fastställa uttryckliga regler om hur justering bör göras, särskilt justering med hänsyn till skillnader i fysiska egenskaper, transporter, förpackning, krediter, garantier och andra försäljningskostnader. Vad gäller sådana försäljningskostnader är det lämpligt att för tydlighetens skull påpeka att ingen justering skall göras för allmänna försäljningskostnader eftersom dessa inte har direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna, med undantag för försäljarlöner som inte bör behandlas annorlunda än utgående provisioner. För att underlätta administrationen är det också lämpligt att ange att krav på enstaka justeringar av ringa betydelse bör avvisas.

Det är lämpligt att klargöra gemenskapens praxis vad gäller medeltalsberäkningar och urvalsteknik.

För att undvika störningar i förfarandena är det lämpligt att klargöra att lämnande av oriktiga eller vilseledande uppgifter kan medföra att uppgifterna lämnas utan avseende och alla krav som bygger på dem avvisas.

Erfarenheten har visat att det är nödvändigt att förebygga att antidumpningsåtgärdernas verkan urholkas genom att exportörerna bär kostnaden för tullen. Det är lämpligt att bekräfta att ytterligare antidumpningstullar i så fall kan komma att påläggas, vid behov retroaktivt.

Erfarenheten har också visat att reglerna om när antidumpnings- och utjämningsåtgärder skall upphöra att gälla måste bli tydligare. För detta ändamål och för att förenkla administrationen vid tillämpningen av dessa regler bör det föreskrivas att avsikten att se över bestämmelserna offentliggörs.

Det är lämpligt att mera uttryckligt ange vilka metoder som skall användas vid beräkningen av belopp som skall återbetalas och därmed bekräfta den praxis vad beträffar återbetalning och de tillämpliga principer som kommissionen har angett i sitt tillkännagivande om återbetalning av antidumpningstullar(3).

Det är lämpligt att utnyttja detta tillfälle att konsolidera bestämmelserna i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning innehåller bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Artikel 2

Dumpning

A. PRINCIP

1. En antidumpningstull får tas ut på varje dumpad vara vars övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada.

2. En vara skall anses ha dumpats om dess pris vid export till gemenskapen är lägre än normalvärdet för en likadan vara.

B. NORMALVÄRDE

3. I denna förordning avses med normalvärde följande:

a) Det jämförbara pris som vid normal handel faktiskt betalas eller skall betalas för likadan vara avsedd för förbrukning i exportlandet eller ursprungslandet. Detta pris skall vara netto efter alla rabatter och avdrag som har direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna, förutsatt att exportören hävdar och styrker att sådan nedsättning av bruttopriset faktiskt har gjorts. Rabatter i efterhand får beaktas om de har direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna och det styrks att rabatterna bygger på praxis från tidigare perioder eller på åtagande att iaktta de villkor som krävs för att kvalificera för rabatt i efterhand.

b) När det inte förekommer försäljning av likadana varor i normal handel på exportlandets eller ursprungslandets hemmamarknad eller när försäljningen där inte medger en riktig jämförelse, endera av följande:

i) Det jämförbara priset på en likadan vara när denna exporteras till tredje land. Det jämförbara priset kan vara det högsta priset vid sådan export men behöver inte vara det utan skall vara ett representativt pris.

ii) Det konstruerade värde som bestäms genom att skälig vinst läggs ihop med tillverkningskostnaden. Tillverkningskostnaden skall beräknas med hänsyn till alla kostnader vid normal handel, både fasta och rörliga, i ursprungslandet, för material och tillverkning plus ett skäligt belopp för försäljning, administration och andra allmänna omkostnader. Beloppet för försäljning, administration och andra allmänna omkostnader samt vinsten skall beräknas med hänsyn till de omkostnader som uppstått och den vinst som uppkommit vid producentens eller exportörens vinstgivande försäljning av likadana varor på hemmamarknaden. Om det inte finns tillgång till sådana uppgifter eller tillgängliga uppgifter inte är tillförlitliga eller lämpliga att använda, skall beloppen räknas fram med utgångspunkt från de kostnader för och vinster på försäljningen av likadana varor som uppkommit för andra producenter eller exportörer i ursprungs- eller exportlandet. Om ingendera av dessa bägge metoder kan tillämpas, skall kostnaderna och vinsten beräknas med utgångspunkt från exportörens eller andra producenters eller exportörers försäljning i samma industri i ursprungs- eller exportlandet, eller på annan skälig grundval.

c) Om exportören i ursprungslandet varken tillverkar eller säljer likadana varor där, skall normalvärdet fastställas på grundval av priserna eller kostnaderna hos andra säljare eller producenter i ursprungslandet på samma sätt som anges i punkterna a och b. Normalt skall exportörens leverantörspriser eller kostnader användas för beräkningen.

4. När det finns fog att anta eller misstänka att det pris till vilket en vara faktiskt säljs för förbrukning i ursprungslandet är lägre än tillverkningskostnaden såsom denna definieras i punkt 3 b ii, kan den försäljningen anses ha skett utanför området för normal handel om

a) den har skett i avsevärda kvantiteter under den undersökningsperiod som avses i artikel 7.1 c, och

b) den har skett till priser som vid normal handel och inom den period som avses i punkt a inte täcker alla kostnader som rimligen kan hänföras till den.

Under sådana omständigheter kan normalvärdet bestämmas på grundval av den övriga försäljning på hemmamarknaden som skett till priser som inte ligger under tillverkningskostnaden, eller på grundval av exportförsäljningen till tredje land, eller på grundval av det konstruerade värdet, eller genom att det nämnda under tillverkningskostnaden liggande priset justeras så att förlusten elimineras och utrymme ges för en skälig vinst. Sådana normalvärdesberäkningar skall bygga på tillgängliga uppgifter.

5. Vid import från länder utan marknadsekonomi, i synnerhet länder som omfattas av rådets förordningar (EEG) nr 1765/82(4) och (EEG) nr 1766/82(5) skall normalvärdet bestämmas på lämpligt och icke oskäligt sätt enligt något av följande kriterier:

a) Det pris till vilket likadana produkter från ett tredje land med marknadsekonomi faktiskt säljs

i) för förbrukning på hemmamarknaden i det landet,

eller

ii) till andra länder, inbegripet gemenskapen.

b) Det konstruerade värdet av likadana varor i ett tredje land med marknadsekonomi.

c) Om varken pris eller konstruerat värde enligt punkterna a och b ger bra grundval: det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för likadana varor i gemenskapen, vid behov justerat så att det ger utrymme för skälig vinst.

6. När en vara inte importeras direkt från ursprungslandet till gemenskapen utan via ett annat land skall normalvärdet vara det jämförbara pris som betalas eller skall betalas för likadana varor på hemmamarknaden antingen i exportlandet eller i ursprungslandet. Det senare alternativet kan vara lämpligt bl.a. när varan bara lastas om i exportlandet, när varor av samma slag inte tillverkas i exportlandet eller när det inte finns något jämförbart pris på varan där.

7. Vid bestämning av normalvärdet får transaktioner mellan parter som har ett kommersiellt samband eller en överenskommelse om kompensation betraktas som liggande utanför området för normal handel om inte gemenskapens organ finner styrkt att priserna och kostnaderna är jämförbara med dem som gäller vid transaktioner mellan parter utan sådant samband.

C. EXPORTPRIS

8. a) Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den exporteras till gemenskapen, netto efter alla skatter och alla rabatter och avdrag som faktiskt lämnas och som har ett direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna. Rabatter i efterhand skall också beaktas om de faktiskt medges och har direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna.

b) I de fall då det inte finns något exportpris eller då det framgår att det finns ett kommersiellt samband eller en kompensationsöverenskommelse mellan exportören och importören eller en tredje part, eller att det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den säljs för export till gemenskapen av andra skäl är otillförlitligt, får exportpriset konstrueras på grundval av det pris till vilket den importerade varan säljs vidare till förste oberoende köpare eller, om varan inte säljs vidare till oberoende köpare eller inte säljs vidare i det skick den hade vid importen, på annan skälig grundval. I sådana fall skall avdrag göras för alla kostnader som uppstår mellan införsel och vidareförsäljning och en skälig vinstmarginal. Kostnaderna skall omfatta dem som normalt bärs av en importör men som betalas av en annan part inom eller utanför gemenskapen som har ett kommersiellt samband eller en kompensationsöverenskommelse med importören eller exportören.

Sådana avdrag skall omfatta bl.a. följande:

i) Gängse kostnader för frakt, försäkring, hantering, lossning och därtill knutna kostnader.

ii) Tullar, antidumpningstullar och andra skatter som skall betalas i importlandet med anledning av införsel eller försäljning av varorna.

iii) En skälig marginal för omkostnader och vinst och den eventuella provision som brukar betalas eller som har avtalats.

D. JÄMFÖRELSE

9. a. Normalvärdet, fastställt enligt punkterna 3-7 samt exportpriset, fastställt enligt punkt 8, skall jämföras i möjligaste mån samtidigt. För att jämförelsen skall bli rättvis, skall justeringar när det är befogat göras efter prövning i varje enskilt fall med hänsyn till olikheter som påverkar prisjämförbarheten, dvs. olikheter i fråga om

i) fysiska egenskaper,

ii) importavgifter och indirekta skatter,

iii) försäljningskostnader beroende på att försäljning skett

- på olika handelsnivå,

- i olika stora mängder,

- på olika försäljningsvillkor.

b. I de fall då en intresserad part begär en justering, måste denne bevisa att begäran är befogad.

10. Varje justering som görs för att ta hänsyn till sådana olikheter som de som räknas upp i punkt 9 a skall i förekommande fall följa nedan angivna regler:

a) Fysiska egenskaper:

Det normalvärde som fastställs enligt punkt 3-7 skall justeras med ett belopp motsvarande en skälig uppskattning av värdet av olikheten i fysiska egenskaper hos varan.

b) Importavgifter och indirekta skatter:

Normalvärdet skall justeras med ett belopp som motsvarar alla importavgifter eller indirekta skatter, såsom dessa definieras i noterna till bilagan, som påläggs en likadan vara eller material som fysiskt införlivas med varan när denna är avsedd för förbrukning i ursprungs- eller exportlandet och som inte uppbärs eller återbetalas vad gäller den vara som exporterats till gemenskapen.

c) Försäljningskostnader:

i) Frakt, försäkring, hantering, lastning och därtill knutna kostnader:

Normalvärdet skall minskas med de kostnader som har direkt samband med varans förflyttning från exportörens lokaler till förste oberoende köpare. Exportpriset skall minskas med exportörens alla kostnader som har direkt samband med varans förflyttning från dennes lokaler i exportlandet till dess destination i gemenskapen. I bägge fallen skall kostnaderna omfatta frakt, försäkring, hantering och därtill anknutna kostnader.

ii) Förpackning:

Normalvärdet och exportpriset skall minskas med de kostnader som i respektive fall har direkt samband med förpackning av varan.

iii) Kredit:

Normalvärdet och exportpriset skall minskas med kostnaden för den kredit som lämnas vid försäljningen.

Minskningen skall beräknas med utgångspunkt från den räntesats som gäller i ursprungslandet eller exportlandet vid normal handelskredit i fakturans valuta.

iv) Garantier, teknisk hjälp och andra tjänster efter försäljningen:

Normalvärdet och exportpriset skall minskas med ett belopp som motsvarar den direkta kostnaden för att ge garantier, teknisk hjälp och tillhandahålla andra tjänster efter försäljningen.

v) Andra försäljningskostnader:

Normalvärdet och exportpriset skall minskas med ett belopp som motsvarar de provisioner som utgår på försäljningarna. Lön till försäljare, dvs. personal helt sysselsatt med direkt försäljningsverksamhet, skall också dras av.

d) Justeringens storlek:

Det belopp varmed justering görs skall beräknas på grundval av tillgängliga uppgifter för undersökningsperioden eller för senast tillgängliga budgetår.

e) Obetydliga justeringar:

Krav på justeringar som är obetydliga i förhållande till de berörda transaktionernas pris eller värde skall lämnas utan avseende. I regel skall enstaka justeringar som har en mindre inverkan på värdet än 0,5 % betraktas som obetydliga.

E. KOSTNADSFÖRDELNING

11. I allmänhet skall kostnadsberäkningen bygga på tillgängliga bokföringsdata, normalt fördelade och vid behov fördelade på vara och marknad i proportion till omsättningen.

F. LIKADAN VARA

12. I denna förordning skall med likadan vara avses en vara som är identisk med, dvs. i alla hänseenden lik den ifrågavarande varan eller, om det inte finns en sådan vara, en vara vars egenskaper i hög grad liknar den ifrågavarande varans.

G. MEDELTALSBERÄKNINGAR OCH URVALSTEKNIK

13. Om priserna varierar

- skall normalvärdet normalt fastställas på grundval av ett vägt medeltal,

- skall exportpris normalt jämföras med normalvärde transaktion för transaktion utom då användning av vägda medeltal inte skulle väsentligt påverka undersökningens resultat,

- får urvalsteknik, t.ex. användning av de oftast förekommande eller mest representativa priserna användas för att fastställa normalvärde och exportpriser i de fall då en avsevärd mängd transaktioner har förekommit.

H. DUMPNINGSMARGINAL

14. a) Med dumpningsmarginal avses det belopp varmed normalvärdet överstiger exportpriset.

b) Då dumpningsmarginalerna varierar, får vägda medeltal fastställas.

Artikel 3

Subventioner

1. En utjämningstull får införas som motvikt mot en subvention som direkt eller indirekt i ursprungslandet eller exportlandet ges till tillverkning, export eller transport av en vara vars övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada.

2. Exportsubventioner omfattar men är inte begränsade till de bruk som förtecknas i bilagan.

3. Befrielse från sådana importavgifter eller indirekta skatter som definieras i noterna till bilagan och som faktiskt tas ut på likadana varor jämte däri fysiskt införlivat material när varan är avsedd för förbrukning i ursprungs- eller exportlandet, liksom återbetalning av sådana avgifter eller skatter, skall vid tillämpningen av denna förordning inte betraktas som subvention.

4. a) Subventionens storlek skall bestämmas per enhet av den subventionerade produkten som exporteras till gemenskapen.

b) Vid beräkning av subventionens storlek skall följande komponenter dras av det totala subventionsbeloppet:

i) Ansökningsavgift eller andra nödvändiga utgifter för den som vill komma i fråga för eller ta emot subvention.

ii) Exportacciser, exporttullar eller andra avgifter som läggs på varan vid export till gemenskapen just för att motväga subventionen.

När en intresserad part begär avdrag, måste denne visa att avdraget är befogat.

c) Om subventionens storlek inte beror av hur stora kvantiteter som har tillverkats, exporterats eller transporterats, skall storleken bestämmas genom fördelning på lämpligt sätt av subventionens värde över tillverknings- eller exportvolymen under en lämplig period. Normalt skall den perioden vara subventionsmottagarens räkenskapsår.

Om subventionen bygger på gjord eller framtida anskaffning av fasta tillgångar, skall subventionens värde beräknas genom att subventionen sprids över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana tillgångar i industrin i fråga. Om tillgångarna är sådana som inte skrivs av, skall subventionen värderas som ett räntefritt lån.

d) Vid import från länder utan marknadsekonomi, särskilt länder som omfattas av förordningarna (EEG) nr 1765/82 och (EEG) nr 1766/82, får subventionens storlek bestämmas på lämpligt, icke oskäligt sätt genom jämförelse av de i enlighet med artikel 2.8 beräknade exportpriserna med det i enlighet med artikel 2.5 bestämda normalvärdet. Artikel 2.10 skall vara tillämplig på en sådan jämförelse.

e) Där subventionens storlek varierar, får vägda medeltal användas.

Artikel 4

Skada

1. Skada skall bestämmas bara om den dumpade eller subventionerade importen på grund av dumpningen eller subventioneringen vållar skada, dvs. vållar eller hotar att vålla väsentlig skada på en etablerad gemenskapsindustri eller väsentligt försenar tillkomsten av en sådan industri. Skada vållad av andra faktorer, såsom volym och priser vid icke dumpad eller subventionerad import eller minskad efterfrågan, vilka var för sig eller flera i förening också negativt påverkar industrin i gemenskapen, får inte tillskrivas den dumpade eller subventionerade importen.

2. En undersökning av skadan skall omfatta följande faktorer, som är sådana att en enda eller några av dem inte behöver vara utslagsgivande:

a) Den dumpade eller subventionerade importens volym, särskilt när denna visar avsevärd ökning, i absoluta tal eller i förhållande till tillverkningen eller förbrukningen i gemenskapen.

b) Priserna på dumpade eller subventionerade importvaror, särskilt när det förekommit avsevärd underprissättning jämfört med priset på likadana varor i gemenskapen.

c) Inverkan på berörd gemenskapsindustri så som denna inverkan avspeglas i faktiska eller möjliga tendenser vad gäller sådana ekonomiska faktorer som

- tillverkningsvolym,

- kapacitetsutnyttjande,

- lagerhållning,

- försäljning,

- marknadsandel,

- priser (dvs. prissänkningar eller uteblivna prishöjningar som annars skulle ha gjorts),

- vinster,

- avkastning på investerat kapital,

- kassaflöde,

- sysselsättning.

3. Hot om skada får fastställas bara om det är troligt att situationen kan utvecklas till faktisk skada. I detta sammanhang får hänsyn tas till följande faktorer:

a) Ökningstakten för den dumpade eller subventionerade exporten till gemenskapen.

b) Ursprungslandets eller exportlandets exportkapacitet, vid undersökningstillfället eller inom överblickbar framtid, och sannolikheten för att exporten kommer att riktas mot gemenskapen.

c) Subventionens beskaffenhet och de verkningar den kan förväntas ha på handeln.

4. Den dumpade eller subventionerade importens verkan skall bestämmas i förhållande till tillverkningen i gemenskapen av likadana varor om tillgängliga uppgifter medger att denna kan fastställas separat. När tillverkningen i gemenskapen av likadana varor saknar urskiljbar identitet, skall den dumpade eller subventionerade importens verkan bestämmas i förhållande till den snävaste varugrupp som omfattar likadana varor och om vilken de nödvändiga uppgifterna går att få.

5. Uttrycket gemenskapsindustri skall tolkas som avseende de producenter som grupp i gemenskapen vilka tillverkar likadana varor eller dem av dessa producenter vars produktion utgör en större delen av den totala produktionen i gemenskapen av dessa varor utom

- att uttrycket, om vissa producenter har kommersiellt samband med exportörerna eller importörerna eller själva är importörer av den påstått dumpade eller subventionerade varan, får tolkas som avseende övriga producenter av varan i gemenskapen, och

- att gemenskapen i undantagsfall får delas in i två eller flera konkurrerande marknader vad beträffar varan i fråga och att producenterna inom en sådan delmarknad betraktas som gemenskapsindustri om

a) producenterna på en sådan delmarknad säljer hela eller nästan hela sin produktion av varan i fråga inom den delmarknaden, och

b) efterfrågan på varan på den delmarknaden inte i avsevärd grad tillgodoses av producenter lokaliserade på annat håll i gemenskapen.

Under sådana omständigheter kan skada konstateras även i fall då en större del av hela industrin i gemenskapen inte skadas, förutsatt att det förekommer en koncentration av dumpad eller subventionerad import till en sådan isolerad delmarknad och vidare att den dumpade eller subventionerade importen vållar skada för de producenter som står för hela eller nästan hela produktionen inom den delmarknaden.

Artikel 5

Klagomål

1. Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning utan status som juridisk person som agerar på vägnar av en gemenskapsindustri som anser sig skadad eller hotad av dumpad eller subventionerad import får inge ett skriftligt klagomål.

2. Klagomålet skall innehålla tillräckliga bevis för att det förekommer dumpning eller subventionering och därav vållad skada.

3. Klagomålet får inges till kommissionen eller en medlemsstat, som i så fall skall vidarebefordra det till kommissionen. Kommissionen skall skicka medlemsstaterna en kopia av varje klagomål den tar emot.

4. Klagomålet får tas tillbaka, varvid förfarandet avslutas utom om avslutning inte skulle ligga i gemenskapens intresse.

5. Då det efter samråd framgår att klagomålet inte innehåller tillräcklig bevisning som motiverar att en undersökning inleds, skall den klagande underrättas om detta.

6. När en medlemsstat utan att klagomål har inkommit har tillräckliga bevis på dumpning eller subventionering och därav vållad skada på en gemenskapsindustri skall den omedelbart lämna bevisen till kommissionen.

Artikel 6

Samråd

1. Samråd som föreskrivs i denna förordning skall äga rum inom en rådgivande kommitté, som skall bestå av företrädare för alla medlemsstater och en företrädare för kommissionen som ordförande.

Samråd skall äga rum omedelbart när en medlemsstat så begär eller på kommissionens initiativ.

2. Kommittén skall sammanträda när dess ordförande sammankallar den. Denne skall så snart som möjligt förse medlemsstaterna med all relevant information.

3. När det är nödvändigt får samråd ske skriftligen. I sådana fall skall kommissionen underrätta medlemsstaterna och ange inom vilken tidsfrist dessa kan avge sitt yttrande eller begära muntligt samråd.

4. Samrådet skall särskilt omfatta följande:

a) Förekomst av dumpning eller subvention och metoderna att fastställa dumpningsmarginal eller subventionens storlek.

b) Förekomst av skada och dennas omfattning.

c) Orsakssamband mellan den dumpade eller subventionerade importen och skadan.

d) De åtgärder som under rådande omständigheter är lämpliga för att förebygga eller bota den skada som vållas av dumpningen eller subventionen och sättet att genomföra sådana åtgärder.

Artikel 7

Inledande och genomförande av undersökning

1. När det efter samråd framgår att det finns bevis som är tillräckliga för att motivera att ett förfarande inleds, skall kommissionen omedelbart göra följande:

a) Tillkännage förfarandets inledande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Ett sådant tillkännagivande skall ange den vara och de länder som berörs, ge en sammanfattning av de uppgifter som har lämnats och föreskriva att all relevant information skall lämnas till kommissionen. Tillkännagivandet skall ange den tidsfrist inom vilken intresserade parter får skriftligen framföra sina synpunkter och kan begära att få bli hörda muntligen av kommissionen i enlighet med punkt 5.

b) Underrätta de exportörer och importörer som kommissionen vet är berörda liksom företrädare för exportlandet och för de klagande.

c) Inleda undersökningen på gemenskapsnivå i samarbete med medlemsstaterna. Undersökningen skall omfatta både dumpning och subventioner och därav vållad skada och skall utföras i enlighet med punkterna 2-8. Undersökningen skall normalt omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds.

2. a) Kommissionen skall samla in alla uppgifter som den anser vara nödvändiga och när den finner det lämpligt granska och kontrollera importörers, exportörers, återförsäljares, agenters, producenters, handelssammanslutningars och organisationers böcker.

b) Vid behov skall kommissionen utföra undersökningar i tredje land, förutsatt att de ifrågavarande företagen ger sitt samtycke och att regeringen i landet i fråga har blivit officiellt underrättad och inte gör någon invändning. Kommissionen skall biträdas av tjänstemän från de medlemsländer som så begär.

3. a) Kommissionen kan av medlemsstaterna begära

- att de lämnar information,

- att de utför alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, återförsäljare och producenter i gemenskapen, och

- att de utför undersökningar i tredje land, förutsatt att de ifrågavarande företagen ger sitt samtycke och att regeringen i landet i fråga har blivit officiellt underrättad och inte gör någon invändning.

b) Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att utföra vad kommissionen begär. De skall till kommissionen sända de begärda uppgifterna jämte resultaten av alla inspektioner, kontroller eller undersökningar som utförts.

c) Då uppgifterna är av allmänt intresse eller en medlemsstat har begärt att få dem, skall kommissionen vidarebefordra uppgifterna till medlemsstaterna förutsatt att uppgifterna inte är konfidentiella, i vilket fall en icke-konfidentiell sammanfattning skall vidarebefordras.

d) Kommissionens tjänstemän skall ha rätt att på kommissionens eller en medlemsstats begäran biträda medlemsstaternas tjänstemän vid utförandet av uppgifterna.

4. a) Den klagande och de importörer eller exportörer som man vet är berörda liksom företrädare för exportlandet får ta del av alla uppgifter som lämnats till kommissionen av någon part i en undersökning, till skillnad från de interna handlingar som har upprättats av gemenskapens eller medlemsstaternas myndigheter, förutsatt att de är relevanta för försvaret av vederbörandes intressen och inte konfidentiella i den mening som avses i artikel 8 och att kommissionen använder dem i undersökningen. För detta ändamål skall de till kommissionen ställa en skriftlig begäran som anger vilka uppgifter de behöver.

b) Exportörer och importörer av den undersökta varan samt, då det är fråga om subventionering, företrädare för exportlandet kan begära att bli underrättade om de väsentliga omständigheter och överväganden som ligger till grund för den planerade rekommendationen att införa slutgiltiga tullar eller slutgiltigt uppbära tullar som säkrats såsom tillfällig tull.

c) i) Begäran om uppgifter enligt punkt b skall

aa) vara skriftlig och ställas till kommissionen,

bb) ange de särskilda frågor beträffande vilka uppgifter söks,

cc) i de fall då en tillfällig tull tillämpats inkomma senast en månad efter det att tullens införande offentliggjorts.

ii) Uppgifter får lämnas muntligen eller skriftligen efter vad kommissionen finner lämpligt. Kommissionens beslut härom skall inte föregripa något senare beslut av kommissionen eller rådet. Konfidentiell information skall behandlas i enlighet med artikel 8.

iii) Uppgifter skall normalt lämnas senast 15 dagar innan kommissionen skall fatta beslut om slutlig åtgärd enligt artikel 12. Framställningar som görs efter det att uppgifterna lämnats skall beaktas endast om de inkommer inom en frist som kommissionen bestämmer i varje enskilt fall med hänsyn till ärendets brådska, men som skall vara minst tio dagar.

5. Kommissionen får höra de intresserade parterna. Den skall höra dem som, inom den tidsfrist som är angiven i tillkännagivandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, skriftligen har begärt en utfrågning och visat att de är parter som kan förväntas beröras av förfarandets resultat och att det finns särskilda skäl för att de skall få framföra sina synpunkter muntligen.

6. Dessutom skall kommissionen på begäran ge de direkt berörda parterna tillfälle att sammanträffa så att motstridiga uppfattningar kan redovisas och alla motargument framföras. Därvid skall kommissionen beakta behovet av att bevara uppgifter konfidentiella och parternas bekvämlighet. Ingen part skall vara skyldig att delta i ett sammanträde, och underlåtenhet att göra det skall inte påverka partens rätt.

7. a) Denna artikel skall inte hindra gemenskapens myndigheter från att fatta preliminära beslut eller att tillämpa tillfälliga åtgärder på ändamålsenligt sätt.

b) I de fall då en intresserad part eller ett tredje land vägrar åtkomst till eller eljest underlåter att inom rimlig tid tillhandahålla nödvändiga uppgifter eller väsentligt försvårar undersökningen, får preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa slutsatser dras på grundval av de uppgifter som är tillgängliga. Om kommissionen finner att en intresserad part eller ett tredje land har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, får den bortse från dessa uppgifter och avvisa alla krav som bygger på dem.

8. Förfaranden som gäller antidumpnings- eller utjämningstullar skall inte hindra tullklarering av varan i fråga.

9. a) En undersökning skall avslutas antingen genom att den avbryts eller genom slutgiltig åtgärd. Den skall normalt avslutas inom ett år från det att förfarandet inletts.

b) Ett förfarande skall avslutas antingen genom att undersökningen avbryts utan att tullar införs och utan att åtaganden godtas eller genom att tullarnas giltighetstid går ut eller tullarna upphävs eller genom att åtaganden upphör i enlighet med artiklarna 14 eller 15.

Artikel 8

Konfidentiell behandling

1. Uppgifter som har mottagits i enlighet med denna förordning skall användas bara för det ändamål för vilket de infordrades.

2. a) Varken rådet, kommissionen, medlemsstaterna eller tjänstemän hos någon av dessa får yppa någon uppgift som lämnats i enlighet med denna förordning med begäran om konfidentiell behandling, annat än med uppgiftslämnarens uttryckliga tillstånd.

b) Varje begäran om konfidentiell behandling skall ange varför uppgifterna är konfidentiella och skall åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning av uppgifterna eller en förklaring som anger skälen till att uppgifterna inte på sådant sätt kan sammanfattas.

3. Uppgifter kommer vanligen att anses vara konfidentiella om röjande av dem sannolikt har en avsevärd negativ verkan på uppgiftslämnaren eller källan.

4. Om det visar sig att en begäran om konfidentiell behandling inte är berättigad och uppgiftslämnaren inte är villig att göra uppgifterna offentliga eller att godkänna att de yppas i generaliserad eller sammanfattad form, får uppgifterna lämnas utan avseende.

Uppgifterna får lämnas utan avseende också då begäran om konfidentiell behandling är berättigad men uppgiftslämnaren inte är villig att lämna en icke-konfidentiell sammanfattning, förutsatt att en sådan sammanfattning av uppgifterna låter sig göras.

5. Denna artikel skall inte hindra gemenskapens myndigheter att yppa allmän information, särskilt de skäl som legat till grund för beslut i enlighet med denna förordning, eller att yppa den bevisning som gemenskapens myndigheter har stött sig på i den mån det är nödvändigt att redogöra för dessa skäl vid en rättegång. Sådant yppande måste ske med beaktande av de intresserade parternas berättigade intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

Artikel 9

Förfarandets avbrytande då skyddsåtgärder är onödiga

1. Om det efter samråd framgår att skyddsåtgärder är onödiga skall förfarandet avbrytas om ingen invändning framförs i den rådgivande kommitté som avses i artikel 6.1. I alla andra fall skall kommissionen genast lämna rådet en rapport om samrådets resultat jämte ett förslag om att förfarandet skall avbrytas. Förfarandet skall avbrytas om inte rådet inom en månad med kvalificerad majoritet har beslutat annorlunda.

2. Kommissionen skall underrätta alla företrädare för ursprungs- eller exportlandet och de parter den vet är berörda samt tillkännage avbrytandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning med angivande av de grundläggande slutsatserna och en sammanfattning av skälen för dessa.

Artikel 10

Åtaganden

1. Om det under undersökningens gång erbjuds åtaganden som kommissionen efter samråd finner godtagbara, får undersökningen avbrytas utan införande av tillfälliga eller slutgiltiga tullar.

Endast i undantagsfall får åtaganden erbjudas senare än vid utgången av fristen för framställningar enligt artikel 7.4 c iii. Avbrytande skall beslutas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 9.1 och uppgifter skall lämnas och ett tillkännagivande offentliggöras i enlighet med artikel 9.2. Sådant avbrytande skall inte utesluta att de belopp som säkrats som tillfällig tull enligt artikel 12.2 slutgiltigt uppbärs.

2. De åtaganden som avses i punkt 1 är de som innebär

a) att en subvention avskaffas eller begränsas, eller att annan åtgärd som undanröjer de skadliga verkningarna vidtas av ursprungs- eller exportlandets regering, eller

b) att priserna justeras eller exporten upphör i sådan mån att kommissionen finner att antingen dumpningsmarginalen respektive subventionen eller de skadliga verkningarna har eliminerats. Vid subventionering skall ursprungs- respektive exportlandets medgivande erhållas.

3. Åtaganden kan föreslås av kommissionen, men det förhållandet att åtaganden inte erbjuds eller att förslag om sådana inte antas skall inte påverka bedömningen av ärendet. Fortsatt dumpning eller subventionerad import kan dock tas som bevis för att hot om skada med större sannolikhet förverkligas.

4. Om åtagandena godtas skall undersökningen av skada likväl fullföljas om kommissionen efter samråd så beslutar eller detta begärs, vid dumpning av exportörer som svarar för en avsevärd andel av den ifrågavarande handeln och vid subventionering av ursprungs- eller exportlandet. I så fall skall åtagandet automatiskt förfalla om kommissionen efter samråd konstaterar att ingen skada vållas. Om den huvudsakliga orsaken till att ingen skada hotar är att det finns ett åtagande, får kommissionen dock kräva att åtagandet kvarstår.

5. Kommissionen får kräva att en part som gjort ett godtaget åtagande regelbundet lämnar uppgifter om åtagandets genomförande och tillåter kontroll av relevanta uppgifter. Om sådana krav inte uppfylls skall detta betraktas som brott mot åtagandet.

6. Då ett åtagande har återtagits eller kommissionen har skäl att anta att det brutits och gemenskapsintressen gör ett ingripande påkallat, får kommissionen efter samråd och efter att ha gett berörd exportör tillfälle att ge sin kommentar genast börja tillämpa tillfälliga antidumpningstullar eller utjämningstullar på grundval av de förhållanden som konstaterats innan åtagandet godtogs.

Artikel 11

Tillfälliga tullar

1. Om en preliminär undersökning visar att dumpning eller subvention förekommer och att det finns tillräckliga bevis för därav vållad skada och gemenskapsintressen gör det påkallat med ett ingripande för att hindra skada under förfarandets gång, skall kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ införa en tillfällig antidumpnings- eller utjämningstull. I sådana fall skall varorna övergå till fri omsättning i gemenskapen endast på villkor att säkerhet ställs för den tillfälliga tullen, vars slutgiltiga uppbörd skall bestämmas genom senare beslut av kommissionen enligt artikel 12.2.

2. Kommissionen skall vidta sådana tillfälliga åtgärder efter samråd eller, i ytterst brådskande fall, efter att ha underrättat medlemsstaterna. I detta senare fall skall samråd äga rum senast tio dagar efter det att medlemsstaterna underrättats om den åtgärd kommissionen har vidtagit.

3. Då en medlemsstat begär omedelbart ingripande av kommissionen skall denna inom högst fem arbetsdagar från det att den mottagit denna begäran besluta huruvida en tillfällig antidumpnings- eller utjämningstull skall införas.

4. Kommissionen skall genast underrätta rådet och medlemsstaterna om varje beslut som fattas enligt denna artikel. Rådet får med kvalificerad majoritet besluta på annat sätt. Ett beslut av kommissionen att inte införa en tillfällig tull skall inte utesluta att en sådan införs senare på en medlemsstats begäran om nya faktorer tillkommer, eller på kommissionens initiativ.

5. Tillfälliga tullar skall ha en längsta giltighetstid av fyra månader. Om exportörer som företräder en avsevärd andel av den ifrågavarande handeln så begär, eller om de inte invänder efter ett tillkännagivande av kommissionen att den avser att förfara så, får tillfälliga antidumpningstullar förlängas med ytterligare två månader.

6. Varje förslag om slutgiltiga åtgärder eller om förlängning av tillfälliga åtgärder skall av kommissionen underställas rådet senast en månad före utgången av giltighetstiden för de tillfälliga åtgärderna. Rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet.

7. Sedan de tillfälliga tullarnas giltighetstid gått ut, skall ställd säkerhet återställas så snart som möjligt till den del som kommissionen inte har beslutat att slutgiltigt uppbära tullen.

Artikel 12

Slutgiltig åtgärd

1. Då de slutligen konstaterade förhållandena visar att det har förekommit dumpning eller subventionering under undersökningsperioden och att skada vållats därigenom och gemenskapsintressen påkallar ingripande av gemenskapen, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen efter samråd införa slutgiltig antidumpnings- eller utjämningstull.

2. a) I de fall då en tillfällig antidumpnings- eller utjämningstull har tillämpats skall rådet, oavsett om en slutgiltig tull skall införas eller ej, besluta hur stor del av den tillfälliga tullen som slutgiltigt skall uppbäras. Rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet på ett förslag av kommissionen.

b) Den slutgiltiga uppbörden skall inte beslutas förrän de slutligen konstaterade förhållandena visar att dumpning eller subventionering har förekommit och skada vållats. Därvid skall "skada" inte omfatta väsentlig försening av tillkomsten av en gemenskapsindustri eller hot om väsentlig skada, utom då det konstateras att väsentlig skada skulle ha uppstått om inga tillfälliga åtgärder tillämpats.

Artikel 13

Allmänna föreskrifter om tullar

1. Antidumpnings- och utjämningstullar, antingen de är tillfälliga eller slutgiltiga, skall införas genom en förordning.

2. En sådan förordning skall ange bl.a. den införda tullens belopp och typ, den vara som avses, ursprungs- eller exportlandet, om möjligt leverantörens namn samt om möjligt de skäl på vilka förordningen bygger.

3. Sådana tullar skall inte överstiga den tillfälligt uppskattade eller slutgiltigt fastställda dumpningsmarginalen eller subventionen och bör vara mindre om det mindre beloppet räcker för att undanröja skadan.

4. a) Antidumpnings- och utjämningstullar får varken införas eller höjas retroaktivt. Skyldigheten att betala tullen inträder i enlighet med direktiv 79/623/EEG(6).

b) I nedan angivna fall får dock slutgiltig antidumpningstull eller utjämningstull införas högst 90 dagar innan de tillfälliga tullarna började tillämpas när det gäller varor för vilka skyldigheten att betala importtull enligt direktiv 79/623/EEG har inträtt eller skulle ha inträtt med undantag för att sådan retroaktiv tull vid brott mot ett åtagande inte skall gälla import av varor som övergick till fri omsättning i gemenskapen före brottet mot åtagandet:

i) I fråga om dumpad import, om rådet konstaterar

- att det tidigare har förekommit dumpning som har vållat skada eller att importören var eller borde ha varit medveten om att exportören tillämpar dumpning och att dumpningen skulle vålla skada, och

- att skadan vållas av sporadisk dumpning, dvs. dumpad import i stor skala under en förhållandevis kort period, som har haft sådan omfattning att det förefaller nödvändigt att införa antidumpningstull retroaktivt för att förebygga att skadan återkommer.

ii) I fråga om subventionerade varor, om rådet konstaterar

- att i kritiska lägen en svårreparerad skada vållas av import i stor skala under förhållandevis kort tid av en vara med exportsubventioner som betalas eller beviljas på ett sätt som är oförenligt med bestämmelserna i GATT och överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT, och

- att det är nödvändigt för att skadan inte skall återkomma att ta ut utjämningstull retroaktivt på den importen.

iii) I fråga om dumpade eller subventionerade varor, om rådet finner

- att ett åtagande har brutits.

5. Då en vara som konstaterats vara dumpad eller subventionerad och vålla skada importeras till gemenskapen från mer än ett land, skall tull tas ut med lämpligt belopp på ett icke-diskriminerande sätt på all import av varan utom från källor beträffande vilka åtaganden har godtagits.

6. Då gemenskapsindustri har tolkats som avseende producenterna i en viss region, skall kommissionen ge exportörerna tillfälle att erbjuda åtaganden i enlighet med artikel 10 vad avser regionen i fråga. Om ett tillfredsställande åtagande inte ges utan dröjsmål eller givits men inte iakttas, får en tillfällig eller slutgiltig tull införas avseende gemenskapen som helhet.

7. Om inte särskilda bestämmelser om motsatsen antas när en slutgiltig eller tillfällig antidumpnings- eller utjämningstull införs, skall reglerna om gemensam definition av begreppet ursprung och de relevanta gemensamma tillämpningsföreskrifterna gälla.

8. Antidumpnings- och utjämningstullar skall uppbäras av medlemsstaterna i den form, med den tullsats och enligt de andra kriterier som fastställts när tullen infördes och oberoende av de tullar, skatter och andra pålagor som normalt åvilar importen.

9. Ingen vara får bli föremål för både antidumpnings- och utjämningstull i avsikt att avhjälpa en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller subventionering.

10. a) Definitiva antidumpningstullar får trots vad som sägs i punkt 4 a andra ledet på varor som introduceras på gemenskapens marknad efter att ha sammansatts eller tillverkats i gemenskapen om

- sammansättning eller tillverkning utförs av en part som är knuten till eller har kommersiellt samband med någon av de producenter vars export av likadana varor är underkastad en slutgiltig antidumpningstull,

- sammansättnings- eller tillverkningsverksamheten påbörjades eller väsentligen ökade i omfattning efter det att antidumpningsundersökningen inleddes,

- värdet av de delar eller det material som används vid sammansättningen eller tillverkningen, och som har sitt ursprung i det land som exporterar den med antidumpningstull belagda varan, med minst 50 % överstiger värdet på alla andra delar och material som används.

Vid denna bestämmelses tillämpning skall hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet och bl.a. till de rörliga kostnaderna för sammansättningsverksamheten, den forskning och utveckling som bedrivs och den teknologi som tillämpas inom gemenskapen.

I detta fall skall rådet samtidigt besluta att delar och material som är lämpade för användning vid sammansättning eller tillverkning av sådana produkter och som har sitt ursprung i det land som exporterar den med antidumpningstull belagda varan skall anses vara i fri omsättning endast då de inte används för den sammansättnings- eller tillverkningsverksamhet som avses i första stycket.

b) Sålunda sammansatta eller tillverkade varor skall deklareras för de behöriga myndigheterna innan de lämnar sammansättnings- eller tillverkningsfabriken för att släppas ut på gemenskapens marknad. Vad gäller påförande av antidumpningstull skall denna deklaration anses vara likvärdig med den deklaration som avses i artikel 2 i direktiv 79/695/EEG(7).

c) Tullsatsen för antidumpningstullen skall vara den som tillämpas på den producent i ursprungslandet som tillverkar den likadana vara som belagts med antidumpningstull, och till vilken den part som i gemenskapen utför sammansättningen eller tillverkningen är knuten eller med vilken denne har ett kommersiellt samband. Tullbeloppet skall vara proportionellt mot det belopp som framkommer vid tillämpning av den tullsats för antidumpningstull som är tillämplig på exportören av den kompletta produkten på de importerade delarnas eller det importerade materialets cif-värde. Tullsatsen skall inte överstiga vad som behövs för att förebygga att antidumpningstullen kringgås.

d) Bestämmelserna i denna förordning om undersökning, förfarande och åtaganden är tillämpliga på alla frågor som uppstår enligt denna punkt.

11. a) När en exportör bär kostnaden för antidumpningstullen, får en ytterligare antidumpningstull införas för att kompensera det belopp som bärs av exportören.

b) Om en direkt berörd part kan styrka att kostnaden för tullen har burits av exportören, t.ex. genom att visa att återförsäljningspriset till förste oberoende köpare av en vara som är belagd med antidumpningstull inte har höjts med ett belopp som motsvarar antidumpningstullen, skall en undersökning inledas och berörda exportörer och importörer få tillfälle att lämna sina kommentarer.

Om det konstateras att kostnaden för antidumpningstullen har burits av exportören, helt eller delvis, direkt eller indirekt, och om gemenskapsintressen gör ett ingripande påkallat, skall en ytterligare antidumpningstull efter samråd införas enligt de förfaranden som anges i artiklarna 11 och 12.

Denna tilläggstull får tillämpas retroaktivt. Den får införas på varor beträffande vilka skyldighet att betala importtull enligt direktiv 79/623/EEG har inträtt efter det att den slutgiltiga antidumpningstullen infördes, utom att denna tull inte skall tas ut på importerade varor som övergick till fri omsättning i gemenskapen innan exportören började bära kostnaden för antidumpningstullen.

c) I den mån undersökningarna visar att en utebliven prishöjning motsvarande antidumpningstullen inte beror på minskning av kostnader eller vinster för importören skall den uteblivna prishöjningen anses vara en indikator på att kostnaden för antidumpningstullen har burits av exportören.

d) Artikel 7.7 b skall tillämpas i samband med undersökningarna enligt denna punkt.

Artikel 14

Översyn

1. Förordningar om införande av antidumpnings- och utjämningstullar och beslut att godta åtaganden skall vid behov bli föremål för översyn, helt eller delvis.

Översyn kan göras antingen på en medlemsstats begäran eller på kommissionens initiativ. En översyn skall också göras om en berörd part så begär och anför bevis för att omständigheterna har förändrats tillräckligt för att motivera en översyn, förutsatt att minst ett år har förflutit sedan undersökningen avslutades. En sådan begäran skall ställas till kommissionen, som skall underrätta medlemsstaterna därom.

2. Då det efter samråd framgår att en översyn är påkallad, skall undersökningen återupptas i enlighet med artikel 7, om omständigheterna så kräver. Återupptagandet av undersökningen skall inte påverka de åtgärder som är i kraft.

3. Om en översyn med eller utan återupptagen undersökning visar att det är påkallat, skall åtgärderna ändras, avskaffas eller upphävas av den gemenskapsinstitution som har antagit dem. Om åtgärder däremot har vidtagits enligt övergångsbestämmelser i en anslutningsakt skall kommissionen själv ändra, avskaffa eller upphäva dem och rapportera detta till rådet, som med kvalificerad majoritet får besluta om andra åtgärder.

Artikel 15

1. Om inte annat följer av vad som stadgas i punkterna 3-5 skall antidumpnings- och utjämningstullar och åtaganden upphöra att gälla fem år efter den dag de trädde i kraft eller senast modifierades eller bekräftades.

2. Kommissionen skall normalt, efter samråd och inom sex månader före femårsperiodens utgång, i Europeiska gemenskapernas officiella tidning föra in ett tillkännagivande om att giltighetstiden för åtgärden i fråga snart går ut och underrätta den gemenskapsindustri som man vet är berörd. Tillkännagivandet skall ange inom vilken tidsfrist intresserade parter kan framföra sina synpunkter skriftligen och begära att bli muntligen utfrågade av kommissionen i enlighet med artikel 7.5.

3. Om en intresserad part visar att åtgärdens upphörande skulle leda till att skada eller hot om skada återigen uppstår, skall kommissionen efter samråd i Europeiska gemenskapernas officiella tidning ge till känna sin avsikt att se över åtgärden. Tillkännagivandet skall ske före utgången av femårsperioden i fråga. Åtgärden skall förbli i kraft medan översynen pågår.

Om däremot inledande av en översyn inte har offentliggjorts inom sex månader från utgången av femårsperioden i fråga, skall åtgärden upphöra vid utgången av den sexmånadersperioden.

4. Om en översyn enligt artikel 14 pågår mot slutet av femårsperioden i fråga, skall åtgärden förbli i kraft medan översynen pågår. Ett tillkännagivande om detta skall föras in i Europeiska gemenskapernas officiella tidning före femårsperiodens utgång.

5. Då antidumpnings- eller utjämningstullar och åtaganden enligt denna artikel upphör att gälla, skall kommissionen föra in ett tillkännagivande om detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Tillkännagivandet skall ange vilken dag åtgärden upphör.

Artikel 16

Återbetalning

1. Då en importör kan visa att den tull som har uppburits överstiger den faktiska dumpningsmarginalen eller subventionen, med hänsyn tagen till eventuell användning av vägda medeltal, skall överskjutande belopp återbetalas. Överskottet skall beräknas i förhållande till de förändringar som har inträffat i den dumpningsmarginal eller i den subvention som i den ursprungliga undersökningen fastställdes vad gäller leveranser till gemenskapen från importörens leverantör. Alla återbetalningsberäkningar skall göras i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 2 eller 3 och så långt möjligt bygga på samma metod som användes vid den ursprungliga undersökningen, i synnerhet vad gäller bruk av medeltal och urvalsteknik.

2. För att begära den återbetalning som avses i punkt 1 skall importören ge in en ansökan till kommissionen. Ansökan skall ges in via den medlemsstat i vars territorium varorna övergick till fri omsättning och inom tre månader från den dag då den slutgiltiga tullens storlek bestämdes av de behöriga myndigheterna eller den dag då beslut fattades att slutgiltigt uppbära de belopp som säkrats som tillfällig tull.

Medlemsstaten skall vidarebefordra ansökan till kommissionen så snart som möjligt, med eller utan ett yttrande över ansökan.

Kommissionen skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna och yttra sig över ärendet. Om medlemsstaterna instämmer i kommissionens yttrande eller inte invänder mot detta inom en månad efter det att de har underrättats, får kommissionen fatta beslut i enlighet med yttrandet. I alla andra fall skall kommissionen efter samråd besluta om och i vilken mån ansökan skall beviljas.

Artikel 17

Slutbestämmelser

Denna förordning skall inte utesluta tillämpning av

1. särskilda regler fastställda genom överenskommelser mellan gemenskapen och tredje land,

2. gemenskapsförordningarna på jordbruksområdet och förordning (EEG) nr 1059/69(8), förordning (EEG) nr 2730/75(9) och förordning (EEG) nr 2783/75(10), varvid denna förordning skall fungera som komplement till dessa och utan hinder av varje bestämmelse i dem som utesluter tillämpning av antidumpnings- eller utjämningstullar.

3. särskilda åtgärder, förutsatt att de inte står i strid med förpliktelserna enligt GATT.

Artikel 18

Upphävande av gällande lagstiftning

Förordning nr 2176/84/EEG skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall tolkas som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning skall träda i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall gälla också för förfaranden som redan har inletts.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 juli 1988.

På rådets vägnar

P. ROUMELIOTIS

Ordförande

(1) EGT nr L 201, 30.7.1984, s. 1.

(2) EGT nr L 167, 26.6.1987, s. 9.

(3) EGT nr C 266, 22.10.1986, s. 2.

(4) EGT nr L 195, 5.7.1982, s. 1.

(5) EGT nr L 195, 5.7.1982, s. 21.

(6) EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 31.

(7) EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 19.

(8) EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 104.

(9) EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 1.

(10) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 20.

BILAGA

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER EXPORTSUBVENTIONER

a) Direkta statliga subventioner till ett företag eller en industrigrupp knutna till exportprestationer.

b) Regler om att exportör får behålla intjänad valuta eller annan praxis som innebär exportpremie.

c) Avgifter på inhemska transporter och frakt för exportförsändelser, utförda av eller på uppdrag av regeringar, på förmånligare villkor än vid inhemska leveranser.

d) Statens eller statliga myndigheters tillhandahållande av importerade eller inhemska varor eller tjänster för användning vid tillverkning av exportvaror på gynnsammare villkor än tillhandahållande av likadana eller direkt konkurrerande varor eller tjänster för användning i tillverkning av varor för inhemsk konsumtion, om (vad gäller varor) villkoren är gynnsammare än de som kommersiellt står exportörerna till buds på världsmarknaden.

e) Till export direkt knuten hel eller partiell befrielse från, efterskänkande av eller uppskov med direkta skatter eller sociala avgifter för industri- eller handelsföretag. Trots detta behöver uppskov med ovan avsedda skatter och avgifter inte innebära exportsubvention, t.ex. om lämplig ränta utkrävs.

f) Rätt till särskilda till export eller exportprestationer direkt knutna avdrag vid taxering till direkt beskattning, utöver vad som medges vid tillverkning för inhemsk konsumtion.

g) Befrielse från eller efterskänkande av indirekt skatt i samband med tillverkning och distribution av exportvaror, utöver den skatt som tas ut vid tillverkning och distribution av likadana varor som säljs för inhemsk konsumtion. Problemet med alltför stor restitution av mervärdeskatt täcks enbart av denna punkt.

h) Befrielse från, efterskänkande av eller uppskov med kumulativ indirekt skatt som utgått i tidigare led på varor och tjänster som används för tillverkning av exportvaror, utöver vad som medges vad gäller likadana varor som säljs för inhemsk konsumtion, dock förutsatt att förmånen beviljas vad gäller exporterade varor även om den inte kan beviljas vad gäller likadana varor som säljs för inhemsk konsumtion, om skatten tas ut på varor som (med normalt avdrag för svinn) fysiskt införlivats i den exporterade varan. Denna punkt gäller inte mervärdeskattesystem eller därtill knutna gränsskattejusteringar.

i) Efterskänkande eller restitution av importavgifter till högre belopp än vad som påförts importerade varor som (med normalt avdrag för svinn) införlivats med den exporterade varan, dock förutsatt att i enskilda fall ett företag får använda en kvantitet hemmamarknadsvaror som är lika stor som och har samma kvalitet och egenskaper som de importerade varorna som ersättning för dessa för att kunna utnyttja denna bestämmelse, om importtransaktionen och motsvarande exporttransaktion äger rum inom en skälig tid som normalt inte överstiger två år. Denna punkt gäller inte mervärdeskattesystem eller därtill knutna gränsskattejusteringar.

j) Statens (eller särskilda statskontrollerade organs) tillhandahållande av exportkreditgarantier eller försäkringar, försäkringar eller garantier mot kostnadsstegringar vad gäller exporterade varor eller garantier mot valutarisker, till premier som uppenbart är otillräckliga för att täcka systemens långsiktiga driftskostnader och förluster.

k) Statens (eller särskilda organs, som är kontrollerade av staten eller som arbetar på statens vägnars) tillhandahållande av exportkrediter till räntor under dem de själva faktiskt måste betala för de medel de på detta sätt ställer till förfogande (eller skulle behöva betala om de på de internationella kapitalmarknaderna placerade lån med samma löptid och i samma valuta som exportkrediten) eller dessa institutioners täckande av alla eller vissa förluster som exportörer drabbas av i samband med finansieringen, i den mån dessa förmåner används för att skapa väsentliga fördelar i fråga om exportkreditvillkor.

Om emellertid ursprungslandet eller exportlandet är part i ett internationellt åtagande beträffande exportkrediter till vilket minst tolv av de ursprungliga signatärerna till överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT den 1 januari 1979 är anslutna (eller parter i ett åtagande som ersätter detta och antagits av de ursprungliga signatärerna) eller om ursprungs- eller exportlandet i praktiken tillämpar de räntebestämmelser som gäller enligt det åtagandet, skall exportkkreditpraxis i enlighet med de bestämmelserna inte betraktas som exportsubvention.

l) Annan täckning av kostnader med offentliga medel som utgör exportsubvention i den mening som avses i artikel XVI i GATT.

Noter:

I denna bilaga används följande uttryck med här angiven betydelse:

1. direkta skatter: skatter på lön, vinst, ränta, hyra royalties och alla andra slag av inkomst samt skatt på innehav av fast egendom.

2. importavgifter: tullar och andra fiskala avgifter som tas ut på import och inte är uppräknade någon annanstans i dessa noter.

3. indirekta skatter: punktskatter, omsättningsskatter, mervärdeskatter, stämpelskatter, transaktionsskatter, skatter på inventarier och utrustning, gränsskatter och alla skatter andra än direkta skatter och importavgifter.

4. indirekta skatter som utgått i tidigare led: indirekta skatter på varor eller tjänster som direkt eller indirekt används för att framställa en produkt.

5. kumulativa indirekta skatter: flerstegsskatter utan mekanism för senare kreditering av skatten om den i ett led beskattade varan eller tjänsten används i ett senare produktionsled.

6. efterskänkande: återbetalning eller nedsättning av skatter.