lagen.nu
31990L0415

Rådets direktiv 90/415/EEG av den 27 juli 1990 om ändring av bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG

CELEX
31990L0415
Datum
1990-07-27
Källa
eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Rådets direktiv 90/415/EEG av den 27 juli 1990 om ändring av bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 219 , 14/08/1990 s. 0049 - 0057 Finsk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0245 Svensk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0245

RÅDETS DIREKTIV av den 27 juli 1990 om ändring av bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (90/415/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö(1), särskilt artikel 6 och 12 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(3),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4), och

med beaktande av följande:

För att skydda gemenskapens vattenmiljö mot förorening av vissa farliga ämnen införs genom artikel 3 i direktiv 76/464/EEG ett system med förhandstillstånd för fastställande av utsläppsnormer för de ämnen som anges i förteckning 1 i bilagan till direktivet. I artikel 6 i samma direktiv föreskrivs om gränsvärden för sådana utsläppsnormer och om kvalitetsmål för den vattenmiljö som påverkas av utsläpp av ämnena.

Medlemsstaterna är skyldiga att använda gränsvärdena, utom i de fall då de kan använda kvalitetsmål.

Direktiv 86/280/EEG(5), i dess lydelse enligt direktiv 88/347/EEG(6), kommer att behöva ändras och kompletteras efter förslag från kommissionen till följd av utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om främst ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumulerbarhet i levande organismer och sediment, eller om den bästa tillgängliga tekniken förbättras. Direktivet måste därför kunna kompletteras i fråga om åtgärder som avser andra farliga ämnen och innehållet i bilaga 2 måste kunna ändras.

Enligt artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller beträffande vissa andra betydelsefulla källor till förorening med dessa ämnen, än de som omfattas av gemenskapens gränsvärden eller nationella utsläppsnormer, att särskilda program bör upprättas för att eliminera föroreningen.

Det är lämpligt att små utsläpp som omfattas av bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 86/280/EEG undantas från kraven i artikel 3 i direktiv 76/464/EEG.

Enligt de kriterier som fastställs i direktiv 76/464/EEG bör 1,2-dikloretan, trikloretylen, perkloretylen och triklorbensen omfattas av bestämmelserna i direktiv 86/280/EEG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG ändras enligt bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader från dagen för anmälan(7). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 27 juli 1990.

På rådets vägnar

E. RUBBI

Ordförande

(1) EGT nr L 129, 18.5.1976, s. 23.

(2) EGT nr C 253, 29.9.1988, s. 4.

(3) EGT nr C 96, 17.4.1989, s. 188.

(4) EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 4.

(5) EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16.

(6) EGT nr L 158, 25.6.1988, s. 35.

(7) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 31 juli 1990.

BILAGA

ÄNDRINGAR I BILAGA 2 TILL DIREKTIV 86/280/EEG

1. Under rubriken görs följande tillägg:

"8. Om 1,2-dikloretan (EDC)

9. Om trikloretylen (TRI)

10. Om perkloretylen (PER)

11. Om triklorbensen (TCB)".

2. Följande avsnitt läggs till:

"VIII: Särskilda bestämmelser om 1,2-dikloretan (EDC) (nr 59)(*)

CAS - nr 107-06-2

(*) Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt för 1,2-dikloretan som används som lösningsmedel på annan plats än där tillverkning eller bearbetning sker, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven enligt artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 ìg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (59): Referensmätmetod

1. Som referensmetod för mätning av förekomsten av 1,2-dikloretan i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel, eller gaskromatografi efter isolering och infångning med en kapillärfälla som kyls med kryoteknik (purge and trap). Bestämningsgränsen är 10 ìg/liter för spillvatten och 0,1ìg/liter för vattenmiljön.

2. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

3. Medlemsstaterna får bestämma koncentrationerna av 1,2-dikloretan med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX) om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaterna skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av 1,2-dikloretan och den parameter som används.

IX. Särskilda bestämmelser om trikloretylen (TRI) (nr 121)(*)

CAS-nr 79.01.6

(*) Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt trikloretylen som används som lösningsmedel vid kemisk tvätt, för borttagning av fett eller lukter samt för avfettning av metaller, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven i artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 ìg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (121): Referensmätmetod

1. Som referensmetod för mätning av förekomsten av trikloretylen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för trikloretylen är 10 ìg/liter för spillvatten och 0,1 ìg/liter för vattenmiljön.

2. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

3. Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av trikloretylen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaten skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av trikloretylen och den parameter som används.

X. Särskilda bestämmelser om perkloretylen (PER) (nr 111)(*)

CAS-nr 127-18-4

(*) Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt för perkloretylen som används som lösningsmedel vid kemisk tvätt, för borttagning av fett eller lukter samt för avfettning av metaller, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven enligt artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 ìg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (111): Referensmätmetod

1. Som referensmetod för mätning av förekomsten av perkloretylen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för perkloretylen är 10 ìg/liter för spillvatten och 0,1 ìg/liter för vattenmiljön.

2. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

3. Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av perkloretylen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaterna skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av perkloretylen och den parameter som används.

XI. Särskilda bestämmelser om triklorbensen(*) (TCB) (nr 117, 118)(**)

(*) Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt triklorbensen som används som lösningsmedel eller hjälpkemikalie vid färgning inom textilindustrin eller som komponent i oljor som används i transformatorer, till dess att gemenskapen inför särskild lagstiftning inom detta område. Trots vad som där sägs i artikel 5.3 skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

(**) Triklorbensen kan förekomma som någon av följande tre isomerer:

- 1,2,3-triklorbensen, CAS-nr 87/61-6,

- 1,2,4-triklorbensen, CAS-nr 120-82-1 (nr 118 i EEG-förteckningen),

- 1,3,5-triklorbensen, CAS-nr 180-70-3.

Teknisk triklorbensen (nr 117 i EEG-förteckningen) är en blandning av dessa tre isomerer, med övervikt för 1,2,4-triklorbensen, och kan också innehålla små mängder di- och tetraklorbensen.

Oavsett detta gäller bestämmelserna total mängd triklorbensen (summan av de tre isomererna).

Avdelning A (117, 118): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning: Ingen betydande direkt eller indirekt ökning får ske av sådan förorening som härrör från utsläpp av triklorbensen och som påverkar koncentrationerna i sediment, mollusker, skaldjur eller fisk.

>Plats för tabell>

Avdelning B (117, 118): Kvalitetsmål

Frysning: Ingen betydande ökning får ske av koncentrationerna av triklorbensen i sediment, mollusker, skaldjur eller fisk.

>Plats för tabell>

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 0,1 ìg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (117, 118): Referensmätmetod

1. Som referensmetod för mätning av förekomsten av triklorbensen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen för varje enskild isomer är 1 ìg/liter för avloppsvatten och 10 ng/liter för vattenmiljön.

2. Som referensmetod för mätning av triklorbensen i sediment och organismer skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter lämplig preparering av provet. Bestämningsgränsen för varje enskild isomer är 1 ìg/kg torr substans.

3. Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av triklorbensen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaten skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av triklorbensen och den parameter som används.

4. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen."

(1) Med hänsyn till 1,2-dikloretans flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller 1,2-dikloretan, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.

(2) Med hänsyn till trikloretylens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller trikloretylen, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.

(3) Med hänsyn till perkloretylens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller perkloretylen, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.