Ökad kontroll av vissa utgifter som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 307/91 av den 4 februari 1991 om ökad kontroll av vissa utgifter som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 037 , 09/02/1991 s. 0005 - 0007 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 36 s. 0128 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 36 s. 0128

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 307/91 av den 4 februari 1991 om ökad kontroll av vissa utgifter som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1), och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(2), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88(3), skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) verkligen genomförs och verkställs på ett riktigt sätt, för att förhindra och beivra oegentligheter och för att återvinna belopp som gått förlorade till följd av oegentligheter eller oaktsamhet.

Kontrollen och efterforskningen av bedrägeri och oegentligheter i samband med export av jordbruksprodukter och produkter exporterade som varor som inte upptas i bilaga 2 till fördraget och i samband med åtgärder tillämpliga för vissa sektorer och vissa produkter måste ökas.

Medlemsstaterna måste uppmuntras till att vidta åtgärder för att öka kontrollen inom dessa områden.

Den finansiella belastningen i samband med detta kan för vissa medlemsstater medföra ytterligare budgetutgifter av betydande omfattning, inte minst vad avser de typer av varukontroller och frekvensen av dessa som fastställs i förordning (EEG) nr 386/90(4), och det bör därför föreskrivas att gemenskapen under en viss period skall bidra till finansieringen.

De olika förvaltningsstrukturerna i medlemsstaterna måste beaktas. Medlemsstaterna bör därför bemyndigas att vidta åtgärder för ökad kontroll enligt olika förfaranden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. När en medlemsstat i enlighet med punkt 2 ökar kontrollen och efterforskningen av bedrägeri och oegentligheter i samband med export av jordbruksprodukter och produkter exporterade som varor som inte upptas i bilaga 2 till fördraget skall gemenskapen under en period på fem år från och med den första dagen i månaden efter denna förordnings ikraftträdande, bära en del av

- ersättningen till den personal som anges i punkt 2 som innehar extratjänster skapade efter denna förordnings ikraftträdande, fastställd utifrån en enhetstaxa för hela gemenskapen,

- kostnaderna för utbildning av och information till den personal som anlitats för de uppgifter som anges i punkt 2,

- kostnaderna för utrustning till den personal som anlitats för de uppgifter som anges i punkt 2,

- kostnaderna för den kontroll som anförtrotts de godkända kontrollföretag och laboratorier som anges i punkt 2,

upp till ett totalt belopp av 10 miljoner ecu per år.

Gemenskapens finansiella bidrag skall utgöra 50 % under de första tre åren och 25 % under det fjärde och femte året.

Kommissionen fördelar varje år detta belopp mellan de medlemsstater som ansöker om det, i förhållande till deras genomsnittliga utgifter för exportbidrag för jordbruksprodukter och för produkter exporterade som varor som inte upptas i bilaga 2 till fördraget, så som de redovisats under de två senaste räkenskapsåren i enlighet med artikel 101 i finansförordningen av den 21 december 1977 tillämplig på Europeiska gemenskapernas allmänna budget(5), senast ändrad genom förordning (Euratom, CECA, EEG) nr 610/90(6). Under de tre första åren skall dock det för Spanien tillämpade beloppet för exportbidrag minst motsvara två tredjedelar av det belopp som redovisats för Italien, och för Portugal två tredjedelar av det belopp som redovisats för Grekland.

2. De förstärkningsåtgärder som anges i punkt 1 kan bestå av följande:

- Att ge uppdragstagarna den särskilda uppgiften att

- kontrollera kvantitet och kvalitet av de produkter som är avsedda för export, med sikte på beviljande av exportbidrag,

- undersöka och hantera bedrägeri och oegentligheter i samband med de produkter som anges i punkt 1.

- Att ge godkända företag som är specialiserade på kontrollverksamhet, eller godkända laboratorier, i uppdrag att

- kontrollera kvantitet och kvalitet av de produkter som är avsedda för export, med sikte på beviljande av exportbidrag,

- kontrollera att de aktuella produkterna har importerats till bestämmelsetredjeland.

3. De godkända kontrollföretag och laboratorier som anges i punkt 2 skall visa garantier för att de är oberoende. De får särskilt inte i de kontrollerade transaktionerna eller liknande exporttransaktioner agera i egenskap av exportör, tullombud, transportör, tjänsteman i gemenskapen eller i tredje land, varumottagare, lagerhållare eller i någon annan egenskap som kan ge upphov till en intressekonflikt.

Artikel 2

1. Om en medlemsstat har en eller flera förvaltningar, förvaltningsgrenar eller organ, eller upprättar sådana som särskilt uppdras att sköta kontrollen av en eller flera av de åtgärder som anges i punkt 2 och att undersöka och beivra bedrägeri och oegentligheter i samband med dessa åtgärder skall gemenskapen under en period på fem år från och med den första dagen i månaden efter denna förordnings ikraftträdande, bära en del av

- ersättningen till den personal som anlitats av denna förvaltning eller detta organ och som innehar extratjänster skapade efter denna förordnings ikraftträdande, fastställd utifrån en enhetstaxa för hela gemenskapen,

- kostnaderna för utbildning av och information till den personal som anlitats av denna förvaltning eller detta organ,

- kostnaderna för utrustning till den personal som anlitats av denna förvaltning eller detta organ,

upp till ett totalt belopp av 10 miljoner ecu per år.

Gemenskapens finansiella bidrag skall utgöra 50 % under de första tre åren och 25 % under det fjärde och femte året.

Kommissionen fördelar varje år detta belopp mellan de medlemsstater som ansöker om detta, i förhållande till deras genomsnittliga utgifter för de åtgärder som anges i punkt 2, så som de redovisats under de två senaste räkenskapsåren i enlighet med artikel 101 i finansförordningen av den 21 december 1977. Under de tre första åren skall dock det för Spanien tillämpade beloppet för dessa åtgärder minst motsvara två tredjedelar av det belopp som redovisats för Italien, och för Portugal två tredjedelar av det belopp som redovisats för Grekland.

2. Den kontroll som anges i punkt 1 kan gälla

a) stöd per hektar,

b) stöd för uttag av åkermark,

c) bidrag inom sektorerna för nöt-, kalv-, får- och getkött,

d) stöd till oljeväxtfrön,

e) åtgärder inom vinsektorn,

f) åtgärder inom frukt- och grönsakssektorn,

g) åtgärder inom tobakssektorn,

h) åtgärder för torkade druvor,

i) stöd till bomull.

3. De organ som anges i punkt 1 skall ha full administrativ och finansiell handlingsfrihet. De skall rekrytera sin personal, organisera sin verksamhet, fullgöra sina uppgifter och effektuera aktuella utgifter helt oberoende av befintliga administrativa strukturer utan att detta påverkar den allmänna kontroll som medlemsstaterna genomför.

Organens status skall säkerställa deras oberoende i förhållande till de stödmottagare som direkt eller indirekt har fördel av den åtgärd som kontrolleras eller deras representant samt i förhållande till dem som arbetar inom den berörda branschen.

De skall av medlemsstaterna utrustas med de befogenheter som är nödvändiga för att genomföra de uppgifter som de anförtrotts i enlighet med punkt 1.

Artikel 3

Gemenskapens delfinansiering enligt denna förordning får inte kombineras med delfinansiering inom de områden som anges i artikel 1 och 2 som föreskrivs i andra förordningar, och då särskilt

- rådets förordning (EEG) nr 283/72 av den 7 februari 1972 om oegentligheter och återtagande av belopp som felaktigt utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och upprättande av ett informationssystem inom detta område(7),

- rådets förordning (EEG) nr 765/85 av den 12 mars 1985 om utökning av personalen vid de myndigheter som ansvarar för kvalitetskontroll av jordbruksprodukter i Grekland(8),

- rådets förordning (EEG) nr 2048/89 av den 19 juni 1989 om allmänna bestämmelser för kontrollen inom vinsektorn(9),

- rådets förordning (EEG) nr 4045/89 av den 21 december 1989 om medlemsstaternas granskning av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och om upphävande av direktiv 77/435/EEG(10).

Artikel 4

I denna förordning avses med "ersättning" löner efter skatt och fiskala avgifter för den berörda personalen och de resekostnader som är nödvändiga för att den skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Ersättningsbeloppet skall fastställas som en enhetstaxa på ett enhetligt sätt inom hela gemenskapen på grundval av de löner som tillämpas av medlemsstaterna för liknande funktioner.

Artikel 5

Kostnaderna för utrustning skall särskilt omfatta inköp eller hyra av databehandlingsutrustning, kontorsutrustning och transportmedel, dock med undantag för allmän kontorsutrustning.

Artikel 6

Det årliga belopp som motsvarar de utgifter som gemenskapen skall täcka skall fastställas av kommissionen på grundval av upplysningar från medlemsstaterna. På anmodan av medlemsstaterna får kommissionen göra förskottsutbetalningar som skall dras av från det slutgiltiga delfinansieringsbeloppet.

Artikel 7

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning och särskilt de enhetstaxor som anges i artiklarna 1.1 och 2.1, reglerna för de godkända företag och laboratorier som anges i artikel 1.2 och de regler som är tillämpliga för de organ som anges i artikel 2, skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 8

Vid omräkning till nationella valutor av de belopp som anges i ecu, skall de växlingskurser användas som gäller den första arbetsdagen i det kalenderår under vilket varje enskild tolvmånadersperiod för tillämpning av denna förordning börjar, och som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, serie C.

Artikel 9

Kommissionen skall före den 30 september varje år utvärdera resultaten av de åtgärder som gemenskapen delfinansierar på grundval av en rapport som de berörda medlemsstaterna överlämnar före den 30 juni året efter utgiftsåret.

En utförlig redogörelse av denna utvärdering skall lämnas i den årliga finansrapport som anges i artikel 10 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 10

Denna förordning träder i kraft samma dag den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991.

På rådets vägnar

R. STEICHEN

Ordförande

(1) EGT nr C 324, 24.12.1990.

(2) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(3) EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1.

(4) EGT nr L 42, 16.2.1990, s. 6.

(5) EGT nr L 356, 31.12.1977, s. 1.

(6) EGT nr L 70, 16.3.1990, s. 1.

(7) EGT nr L 36, 10.2.1972, s. 1.

(8) EGT nr L 86, 27.3.1985, s. 5.

(9) EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 32.

(10) EGT nr L 388, 30.12.1989, s. 18.