Ändring av förordning (EEG) nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 2069/92 av den 30 juni 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 215 , 30/07/1992 s. 0059 - 0062 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 43 s. 0205 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 43 s. 0205

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2069/92 av den 30 juni 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Erfarenheten visar att det krävs vissa ändringar i förordning (EEG) nr 3013/89(4).

Av administrativa skäl är det lämpligt att det senaste datumet för betalning av det bidrag som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EEG) nr 3013/89 sammanfaller med utgången av budgetåret.

Den uppåtgående trenden i antalet tackor inom gemenskapen och det avsevärda prisfall som blir följden har allvarliga effekter på marknadsjämvikten. Denna utveckling som delvis har bromsats upp av de olika åtgärder som införts de senaste åren, särskilt vad gäller priser och stabilisatorer, har ändå lett till en produktionsökning och en stegring av utgifterna hos den Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket under de senaste fyra åren.

Strängare åtgärder bör vidtas genom att, om inte annat följer av särskilda bestämmelser tillämpliga på producentgrupper, ett individuellt tak införs för varje producent på grundval av de samlade bidrag som beviljats för regleringsåret 1991 för varje producent.

Med hänsyn till utvecklingen av produktionen i gemenskapen bör denna totalsumma emellertid multipliceras med en koefficient fastställd för varje medlemsstat och som uttrycker förhållandet mellan det totala antalet bidragsberättigande tackor vid början av 1989, 1990 och 1991 och det totala antalet bidragsberättigande djur under regleringsåret 1991. Särbestämmelser måste dock fastställas för Tyskland för att ta hänsyn till vissa speciella problem i de nya delstaterna.

Nya producenter och nuvarande producenter, vars referensbesättningar inte motsvarar den normala utvecklingen av antalet tackor, får inte uteslutas från rätten till bidrag. I detta syfte bör det skapas en nationell reserv som inledningsvis byggs upp genom uttag av en fast andel av alla producenters individuella tak. Det bör antas bestämmelser om att öka reserven i de mindre gynnade områdena.

Förändringar i bidragsmottagarens tillgångar eller produktionskapacitet kan göra det nödvändigt att ändra nivån på produktionen. De rättigheter till bidrag som förvärvats avseende individuella tak bör kunna överlåtas, på vissa villkor, till andra producenter. I syfte att göra detta system med överlåtelser så flexibelt som möjligt, bör det medges att överlåtelse av bidragsrättigheter kan ske även om jordbruksföretag inte överlåts. Överlåtelsen bör omfattas av regler som medger att vissa rättigheter överlämnas utan betalning till den nationella reserven, detta särskilt för att nya producenter skall kunna få rättigheter.

För att ta hänsyn till det faktum att producenter skall kunna minska sin produktion under en begränsad period, bör medlemsstaterna bemyndigas att kunna tillåta en tillfällig upplåtelse av bidragsrättigheter.

Det bör skapas en koppling mellan känsliga områden eller platser och produktionen av får och getter, i syfte att säkerställa att denna produktion upprätthålls särskilt i de områden där det inte finns något annat alternativ.

Införandet av ovan nämnda ordning, under det att får- och getbeståndet bibehålls på sin nuvarande nivå, bör avsevärt minska risken för att budgeten överskrids. I detta syfte bör den koefficient för reduceringen av det baspris som anges i artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 3013/89 fastställas till den nivå som bestämts för regleringsåret 1990.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 3013/89 ändras på följande sätt:

1. I artikel 5

- skall i punkterna 3 och 5 "70 %" ersättas med "80 %",

- skall texten i punkt 6 fjärde stycket ersättas med följande text:

"Det slutgiltiga bidragsbeloppet skall fastställas utan dröjsmål efter utgången av det berörda regleringsåret och senast den 31 mars. Ett eventuellt restbelopp skall betalas ut före den 15 oktober samma år."

2. Följande artiklar skall införas:

"Artikel 5a

1. Ett individuellt tak per producent införs härmed avseende beviljandet av de bidrag som föreskrivs i artikel 5.

I fall när producenten har beviljats bidrag före regleringsåret 1992, skall bidraget för regleringsåret 1993 och regleringsåren därefter begränsas till det antal djur för vilket bidrag betalades ut regleringsåret 1991, och detta antal skall multipliceras med den koefficient som anges i punkt 5 i denna artikel.

Då denna koefficient är större än ett, får medlemsstaterna emellertid besluta att de ytterligare bidragsrättigheter som uppkommer därav helt eller delvis får användas för att fylla på den reserv som anges i artikel 5b.1.

Taken skall reduceras så att det blir möjligt att skapa den nationella reserv som anges i artikel 5b.1.

2. I fall när naturliga omständigheter har lett till att bidraget för regleringsåret 1991 inte betalats ut, helt eller delvis, skall det antal djur användas som motsvarar det antal för vilket bidrag betalats ut närmast föregående regleringsår. I fall när bidraget för regleringsåret 1991 inte betalats ut, helt eller delvis, till följd av tillämpningen av sanktioner i detta syfte, skall det antal djur användas som konstaterats vid den kontroll som gett upphov till sanktionerna.

3. När det rör sig om grupper, sammanslutningar eller andra former av samverkan mellan producenter, skall de tak som fastställs i punkt 1 tillämpas individuellt för varje ansluten medlem enligt följande regel:

a) Om gruppen har anmält den fördelningsnyckel som använts för får- och getbeståndet avseende regleringsåret 1991, och som anges i artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 2385/91(1), till den behöriga myndigheten enligt artikel 4 i den nämnda förordningen, skall dessa tak fastställas för varje producerande medlem med denna fördelningsnyckel som grund.

b) Om gruppen inte har anmält den fördelningsnyckel som anges i a avseende regleringsåret 1991 till den behöriga myndigheten, skall bidraget betalas till gruppen för det antal djur som gruppen beviljades bidrag för regleringsåret 1991, enligt förfarandet i punkt 1. Ett individuellt tak skall fastställas för varje producerande medlem avseende regleringsåret 1993, enligt den fördelningsnyckel som gruppen meddelat.

Om gruppens sammansättning senare ändras, skall vid bidragsbetalning till gruppen hänsyn tas till det individuella taket för varje producerande medlem som lämnat eller anslutit sig till gruppen.

4. a) Bidragsrättigheter förbehålls de producenter som har beviljats bidraget för regleringsåret 1991 och som även har ansökt om ett bidrag för regleringsåret 1992.

b) Om en producent säljer eller på annat sätt överlåter sitt jordbruksföretag, får han överlåta alla sina bidragsrättigheter till den som övertar jordbruksföretaget.

Producenten får även överlåta, helt eller delvis, sina rättigheter till andra producenter utan att överlåta sitt jordbruksföretag. Kommissionen får, enligt förfarandet i artikel 30, utarbeta särskilda bestämmelser avseende det minsta antal som kan bli föremål för den partiella överlåtelsen.

När det sker en överlåtelse utan att jordbruksföretaget överlåts, skall en del, som inte överstiger 15 %, av de bidragsrättigheter som överlåts avstås utan kompensation till den nationella reserven i den medlemsstat i vilken brukningsenheten är belägen, för att gratis fördelas till nya producenter eller till andra prioriterade producenter som avses i artikel 5b.2.

c) Medlemsstaterna

- måste vidta de åtgärder som krävs för att undvika att bidragsrättigheter flyttas från känsliga områden eller regioner där fårproduktion är särskilt viktig för den lokala ekonomin,

- får föreskriva antingen att överlåtelsen av rättigheter utan att jordbruksföretaget överlåts utförs direkt mellan producenterna eller att den utförs via den nationella reserven.

d) Medlemsstaterna får, före ett datum som skall fastställas, tillåta att det sker tillfälliga upplåtelser av den del av bidragsrättigheterna som den producent, som beviljats rättigheterna, inte avser att utnyttja.

e) Bidragsrättigheter som har överlåtits eller tillfälligt upplåtits till en producent skall läggas till de rättigheter som ursprungligen beviljats denne.

Dock skall det bidrag som faktiskt beviljats med det fulla beloppet inte överstiga de tak som fastställs i artikel 5.7.

f) Kommissionen skall fastställa närmare bestämmelser för genomförandet av denna punkt enligt förfarandet i artikel 30, och särskilt de bestämmelser vilka möjliggör för medlemsstaterna att fastställa, med beaktande av strukturen på deras besättningar av tackor, den reducering som avses i punkt 1, och de bestämmelser vilka möjliggör för medlemsstaterna att lösa de särskilda problem som är förenade med överlåtelsen av bidragsrättigheter av producenter som inte äger den jord på vilken deras brukningsenheter är belägna.

5. I syfte att tillämpa punkt 1, skall medlemsstaterna fastställa en koefficient som uttrycker förhållandet mellan

a) det totala antalet djur som gav rätt till ett bidrag och som befann sig på någon av bidragsmottagarens jordbruksföretag vid början av något av regleringsåren 1989, 1990 eller 1991,

och

b) det totala antalet djur som ger rätt till ett bidrag för regleringsåret 1991.

Medlemsstaterna skall före den 31 oktober 1992 meddela kommissionen vilket år man valt för beräkningen i a.

Artikel 5b

1. Varje medlemsstat skall upprätta en initial nationell reserv som uppgår till minst 1 % och högst 3 % av summan av de individuella taken för de producenter vars jordbruksföretag är belägna på medlemsstaternas territorium. Den nationella reserven skall även få de rättigheter som föreskrivs i artikel 5a.4 b.

För Tyskland skall den initiala nationella reserven beräknas på grundval av summan av de individuella taken tillämpliga på de producenter vars brukningsenheter är belägna i de gamla västtyska delstaterna. Denna reserv berör endast dessa producenter.

2. Medlemsstaterna skall använda sina nationella reserver i syfte att bevilja, inom reservens gränser, bidragsrättigheter till särskilt följande producenter:

a) Producenter som har lämnat en bidragsansökan före regleringsåret 1992 och som till den behöriga myndighetens belåtenhet har visat att tillämpningen av de tak som föreskrivs i artikel 5a skulle riskera deras jordbruksföretags lönsamhet, med beaktande av genomförandet av ett investeringsprogram för får- och getsektorn som utarbetats före den 1 januari 1993.

b) Producenter som för regleringsåret 1991 har lämnat en bidragsansökan, vilken på grund av extraordinära omständigheter skiljer sig från den faktiska situation som konstaterats tidigare regleringsår.

c) Producenter som regelbundet har lämnat en bidragsansökan utan att ha lämnat in en ansökan för regleringsåret 1991.

d) Producenter som lämnar en bidragsansökan för första gången för regleringsåret 1993 eller regleringsåren därefter.

e) Producenter som har förvärvat en del av ett område som tidigare använts för får- eller getproduktion av andra producenter.

3. En tilläggsreserv skall upprättas motsvarande 1 % av summan av taken för individuella producenter i de mindre gynnade områdena i varje medlemsstat. Denna reserv skall uteslutande fördelas till producenterna i dessa områden enligt kriterier som skall definieras av medlemsstaterna.

För Tyskland skall tilläggsreserven motsvara 1 % av summan av de individuella tak som är tillämpliga på de producenter vars jordbruksföretag är belägna i de mindre gynnade områdena i de gamla västtyska delstaterna. Denna reserv berör endast dessa producenter.

4. Tillämpningsföreskrifter för artikel 5a och denna artikel skall fastställas enligt förfarandet i artikel 30.

Enligt samma förfarande skall

- åtgärder vidtas som är tillämpliga i fall när den nationella reserven i en medlemsstat inte fördelas,

och

- övergångsåtgärder vidtas som krävs för att underlätta övergången från nuvarande system till det som fastställs i denna förordning, särskilt de åtgärder som berör de producenter och grupper som avses i artikel 5a.1 och 5a.3 och som har beviljats bidraget för första gången för regleringsåret 1992.

5. Före den 1 juli 1996 skall kommissionen till rådet överlämna en rapport om tillämpningen av det system som fastställs i artikel 5a och denna artikel, tillsammans med eventuella förslag.

Artikel 5c

1. Som avsteg från artikel 5a.1 gäller följande för Tysklands nya delstater:

a) Det skall fastställas ett regionalt tak på 1 miljon bidragsberättigande djur. Denna kvantitet skall omfatta både de kvantiteter som skall fördelas initialt och den reserv som skall upprättas för detta territorium.

b) Tyskland skall bestämma villkoren för fördelningen av detta tak och dess regionala uppdelning.

2. Kommissionen skall fastställa närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel enligt förfarandet i artikel 30.

3. Före utgången av regleringsåret 1995 skall kommissionen till rådet lämna en rapport med förslag på tillämpningen i de nya tyska delstaterna av de bestämmelser som är tillämpliga i resten av gemenskapen.

Före utgången av regleringsåret 1996 skall rådet besluta om dessa förslag.

(1) EGT nr L 219, 7.8.1991, s. 15."

3. Artikel 8.4 skall ersättas med följande:

"4. Dock skall från och med regleringsåret 1993 den koefficient för reducering av baspriset som anges i punkt 2 uppgå till 7 %."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med regleringsåret 1993, med undantag av artikel 1.1 första strecksatsen, vilken skall tillämpas från och med regleringsåret 1992.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 30 juni 1992.

På rådets vägnar

Arlindo MARQUES CUNHA

Ordförande

(1) EGT nr C 303, 22.11.1991, s. 35.

(2) EGT nr C 125, 18.5.1992.

(3) EGT nr C 98, 21.4.1992, s. 20.

(4) EGT nr L 289, 7.10.1989, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3246/91 (EGT nr L 307, 8.11.1991, s. 16).