Rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 145 , 29/06/1995 s. 0001 - 0003

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta, med beaktande av kommissionens förslag (1), med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och med beaktande av följande: Vid sina möten i Köpenhamn i juni 1993 och i Essen i december 1994 framhöll Europeiska rådet vikten av att fortsätta kampen mot bedrägeri och oegentligheter som påverkar gemenskapens budget. Det är lämpligt att förstärka åtgärderna för att säkerställa att gemenskapens medel för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken ej beviljas personer eller företag vars tillförlitlighet vad gäller genomförandet av transaktionerna i fråga inte kan garanteras. I artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (4), föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt samt att förhindra och beivra oegentligheter. I rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävandet av förordning (EEG) nr 283/72 (5) föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna regelbundet skall underrätta kommissionen om konstaterade oriktigheter och rättsliga eller administrativa förfaranden mot personer som har begått oegentligheter, i syfte att systematiskt fastställa arten av de oegentligheter som begås och återvinna felaktigt utbetalade belopp. Det har visat sig vara nödvändigt att komplettera dessa bestämmelser med ett gemenskapssystem som möjliggör för alla behöriga nationella myndigheter att, i samband med anbudsförfaranden, beviljande av exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter, identifiera dem som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har begått en oegentlighet till skada för gemenskapens medel, eller som skäligen misstänks för detta. På grundval av detta bör, beroende på hur allvarlig överträdelsen är och om den bevisats eller misstänks, ett flertal olika åtgärder vidtas, från skärpt kontroll till uteslutande av dem som berörs från deltagande i transaktioner, vilket skall bestämmas när deras bedrägeri styrkts. För att ge största möjliga garantier bör de väsentliga delarna av motsvarande bestämmelser i förordning (EEG) nr 595/91 särskilt om konfidentialitet och tystnadsplikt och relevanta nationella föreskrifter om brottmålsprocesser kvarstå. I fråga om skydd av uppgifter kan de relevanta bestämmelserna i lagstiftningen om ömsesidig assistans på tull- och jordbruksområdet göras tillämpliga. Det nuvarande systemet bör komplettera de särskilda bestämmelser som redan finns eller som kommer att antas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att förebygga oegentligheter, särskilt de bestämmelser om kontroll och påföljder som slagits fast av kommissionen inom ramen för dess av domstolen bekräftade befogenheter. På ett övergripande plan för bedrägeribekämpning lade kommissionen den 7 juli 1994 för övrigt fram ett förslag till förordning (EG, Euratom) om skydd av gemenskapernas finansiella intressen (6). När rådet har antagit den förordningen kommer den juridiska ramen som fastställs i den för alla områden som omfattas av gemenskapspolitiken att vara tillämplig på de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen. I väntan på detta bör det fastställas att tillämpningsföreskrifterna för denna förordning interimistiskt kan innehålla motsvarande bestämmelser, särskilt vad avser definition av oegentligheterna i fråga. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. Ett gemenskapssystem skall införas för att identifiera de som, med stöd av tidigare erfarenheter i fråga om deras korrekta fullgörande av förpliktelser, uppvisar risk för opålitlighet i samband med sådana anbudsförfaranden, exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter som finansieras av garantisektionen, samt för att så snabbt som möjligt informera de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen om dessa. 2. I denna förordning avses med "de som uppvisar risk för opålitlighet" sådana som, oavsett om de är fysiska eller juridiska personer, a) enligt ett lagakraftvunnet avgörande av en rättslig eller administrativ myndighet uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har begått en oegentlighet med avseende på relevanta gemenskapsbestämmelser och som orättmätigt har dragit eller har försökt dra nytta av en ekonomisk fördel, b) i detta sammanhang med stöd av konstaterade fakta har varit föremål för en första administrativ eller juridisk åtgärd från medlemsstatens behöriga myndigheters sida. 3. Till dess att de övergripande bestämmelserna som definierar oegentligheten har trätt i kraft skall det handlande som avses i punkt 2 a preciseras närmare i enlighet med förfarandet i artikel 5. Artikel 2 1. Identifieringsförfarandet och reglerna för anmälan skall börja tillämpas på initiativ av den medlemsstat där risken för opålitlighet har visat sig. 2. I det fall en medlemsstat inte fullgör sin förpliktelse enligt punkt 1 skall kommissionen i enlighet med förefintliga juridiska bestämmelser se till att denna identifierings- och anmälningsordning börjar tillämpas av den berörda medlemsstaten. Artikel 3 1. Medlemsstaterna skall vidta följande åtgärder gentemot dem som avses i artikel 1.2 a: a) Skärpt kontroll av de transaktioner som denne bedriver, och/eller b) tillfällig indragning av utbetalningar i samband med de transaktioner som pågår och, när detta är lämpligt, innehållande av säkerheten i samband därmed, till dess att det har fastställts om en oegentlighet har begåtts, och/eller c) uteslutande av denne för en period från transaktioner som skall fastställas. De åtgärder som avses i b och c skall fastställas av medlemsstatens behöriga myndigheter enligt kriterier som fastställts enligt förfarandet i artikel 5 varvid vederbörlig hänsyn skall tas till risken för nya oegentligheter som kan komma att begås av samma person. De skall antas efter det att alla formaliteter i samband med dem som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning har fullgjorts. 2. När det gäller dem som anges i artikel 1.2 b skall endast åtgärder enligt punkt 1 a och b vidtas. 3. När kommissionen själv inom ramen för ett anbudsförfarande tilldelar ett kontrakt skall den vidta eller föreslå att medlemsstaten vidtar en eller flera av de åtgärder som anges i punkt 1. Artikel 4 1. De åtgärder som avses i artikel 3 skall vara förenliga med följande principer, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning: a) Förhandsutfrågning och rätt att överklaga för den som berörs vad gäller åtgärder som anges i artikel 3.1 c och, i förekommande fall, 3.1 b. b) Proportionalitet mellan den begångna eller misstänkta oegentligheten och den aktuella åtgärden enligt artikel 3.1, inom ramen för de bestämmelser som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 5. c) Icke-diskriminering mellan de olika berörda. 2. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att den information som de utväxlar förblir konfidentiell. Den information som avses i punkt 1 får framför allt inte sändas till andra personer än personer i medlemsstaterna eller inom gemenskapens institutioner vars uppgifter kräver att de har tillgång till den, såvida inte medlemsstaten som har tillhandahållit informationen uttryckligen har lämnat sitt medgivande till det. Information som meddelas eller tas emot i någon form enligt denna förordning skall omfattas av tystnadsplikt och skyddas på samma sätt som liknande information skyddas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot informationen och av motsvarande bestämmelser som är tillämpliga för gemenskapens institutioner. Därutöver får informationen inte användas för andra ändamål än dem som anges i denna förordning om inte myndigheterna som lämnar informationen ger sitt uttryckliga samtycke därtill och föruttsatt att gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte förbjuder sådana meddelanden eller sådan användning. Vad gäller skyddet av uppgifter skall de relevanta bestämmelserna om ömsesidigt bistånd inom tull- och jordbruksområdet gälla. 3. Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka nationella bestämmelser om rättegången i brottmål eller ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna i straffrättsliga frågor. De skall inte hindra att information som erhållits enligt denna förordning används i samband med rättsliga förfaranden eller förfaranden som inleds till följd av brott mot jordbruksbestämmelser. I det senare fallet skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade informationen underrättas om en sådan användning. Medlemsstaterna skall dock vidta de nödvändiga administrativa åtgärderna för att säkerställa att bestämmelserna i första stycket tillämpas på ett sådant sätt att det inte förhindrar att denna förordning tillämpas effektivt med avseende på dem som avses i artikel 1.2 b. Om nationell lagstiftning föreskriver tystnadsplikt under förundersökning skall meddelande av information enligt denna förordning vara beroende av bemyndigande från den behöriga rättsliga myndighetens sida. Den behöriga administrativa myndigheten skall säkerställa att ett sådant bemyndigande ges vid första möjliga tillfälle. Artikel 5 Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70. De skall bl.a. gälla: - de anmälningar som skall göras av medlemsstaterna, - arten av de förbindelser mellan fysiska och juridiska personer som kan leda till att de anses som sådana personer som avses i denna förordning, - förutsättningarna för dessa att undvika den tillfälliga indragning av utbetalningar som avses i artikel 3.1 b genom att ställa säkerhet. Artikel 6 Denna förordning skall utgöra ett komplement till de särskilda bestämmelser som har antagits eller som skall antas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Artikel 7 Kommissionen skall före den 6 juli 1997, till rådet och Europaparlamentet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning och, mot bakgrund av gjorda erfarenheter, föreslå eventuella nödvändiga ändringar i den ordning som inrättas genom denna förordning. Artikel 8 Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 22 juni 1995. På rådets vägnar Ph. VASSEUR Ordförande (1) EGT nr C 151, 2.6.1994, s. 13. (2) EGT nr C 56, 6.3.1995, s. 175. (3) EGT nr C 393, 31.12.1994, s. 81. (4) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen har senast ändrats genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT nr L 125, 8.6.1995, s. 1). (5) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11. (6) EGT nr C 216, 6.8.1994, s. 11.

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Vid sina möten i Köpenhamn i juni 1993 och i Essen i december 1994 framhöll Europeiska rådet vikten av att fortsätta kampen mot bedrägeri och oegentligheter som påverkar gemenskapens budget. Det är lämpligt att förstärka åtgärderna för att säkerställa att gemenskapens medel för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken ej beviljas personer eller företag vars tillförlitlighet vad gäller genomförandet av transaktionerna i fråga inte kan garanteras.

I artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (4), föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt samt att förhindra och beivra oegentligheter.

I rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävandet av förordning (EEG) nr 283/72 (5) föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna regelbundet skall underrätta kommissionen om konstaterade oriktigheter och rättsliga eller administrativa förfaranden mot personer som har begått oegentligheter, i syfte att systematiskt fastställa arten av de oegentligheter som begås och återvinna felaktigt utbetalade belopp.

Det har visat sig vara nödvändigt att komplettera dessa bestämmelser med ett gemenskapssystem som möjliggör för alla behöriga nationella myndigheter att, i samband med anbudsförfaranden, beviljande av exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter, identifiera dem som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har begått en oegentlighet till skada för gemenskapens medel, eller som skäligen misstänks för detta. På grundval av detta bör, beroende på hur allvarlig överträdelsen är och om den bevisats eller misstänks, ett flertal olika åtgärder vidtas, från skärpt kontroll till uteslutande av dem som berörs från deltagande i transaktioner, vilket skall bestämmas när deras bedrägeri styrkts.

För att ge största möjliga garantier bör de väsentliga delarna av motsvarande bestämmelser i förordning (EEG) nr 595/91 särskilt om konfidentialitet och tystnadsplikt och relevanta nationella föreskrifter om brottmålsprocesser kvarstå. I fråga om skydd av uppgifter kan de relevanta bestämmelserna i lagstiftningen om ömsesidig assistans på tull- och jordbruksområdet göras tillämpliga.

Det nuvarande systemet bör komplettera de särskilda bestämmelser som redan finns eller som kommer att antas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att förebygga oegentligheter, särskilt de bestämmelser om kontroll och påföljder som slagits fast av kommissionen inom ramen för dess av domstolen bekräftade befogenheter.

På ett övergripande plan för bedrägeribekämpning lade kommissionen den 7 juli 1994 för övrigt fram ett förslag till förordning (EG, Euratom) om skydd av gemenskapernas finansiella intressen (6). När rådet har antagit den förordningen kommer den juridiska ramen som fastställs i den för alla områden som omfattas av gemenskapspolitiken att vara tillämplig på de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen. I väntan på detta bör det fastställas att tillämpningsföreskrifterna för denna förordning interimistiskt kan innehålla motsvarande bestämmelser, särskilt vad avser definition av oegentligheterna i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Ett gemenskapssystem skall införas för att identifiera de som, med stöd av tidigare erfarenheter i fråga om deras korrekta fullgörande av förpliktelser, uppvisar risk för opålitlighet i samband med sådana anbudsförfaranden, exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter som finansieras av garantisektionen, samt för att så snabbt som möjligt informera de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen om dessa.

2. I denna förordning avses med "de som uppvisar risk för opålitlighet" sådana som, oavsett om de är fysiska eller juridiska personer,

a) enligt ett lagakraftvunnet avgörande av en rättslig eller administrativ myndighet uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har begått en oegentlighet med avseende på relevanta gemenskapsbestämmelser och som orättmätigt har dragit eller har försökt dra nytta av en ekonomisk fördel,

b) i detta sammanhang med stöd av konstaterade fakta har varit föremål för en första administrativ eller juridisk åtgärd från medlemsstatens behöriga myndigheters sida.

3. Till dess att de övergripande bestämmelserna som definierar oegentligheten har trätt i kraft skall det handlande som avses i punkt 2 a preciseras närmare i enlighet med förfarandet i artikel 5.

Artikel 2

1. Identifieringsförfarandet och reglerna för anmälan skall börja tillämpas på initiativ av den medlemsstat där risken för opålitlighet har visat sig.

2. I det fall en medlemsstat inte fullgör sin förpliktelse enligt punkt 1 skall kommissionen i enlighet med förefintliga juridiska bestämmelser se till att denna identifierings- och anmälningsordning börjar tillämpas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall vidta följande åtgärder gentemot dem som avses i artikel 1.2 a:

a) Skärpt kontroll av de transaktioner som denne bedriver, och/eller

b) tillfällig indragning av utbetalningar i samband med de transaktioner som pågår och, när detta är lämpligt, innehållande av säkerheten i samband därmed, till dess att det har fastställts om en oegentlighet har begåtts, och/eller

c) uteslutande av denne för en period från transaktioner som skall fastställas.

De åtgärder som avses i b och c skall fastställas av medlemsstatens behöriga myndigheter enligt kriterier som fastställts enligt förfarandet i artikel 5 varvid vederbörlig hänsyn skall tas till risken för nya oegentligheter som kan komma att begås av samma person. De skall antas efter det att alla formaliteter i samband med dem som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning har fullgjorts.

2. När det gäller dem som anges i artikel 1.2 b skall endast åtgärder enligt punkt 1 a och b vidtas.

3. När kommissionen själv inom ramen för ett anbudsförfarande tilldelar ett kontrakt skall den vidta eller föreslå att medlemsstaten vidtar en eller flera av de åtgärder som anges i punkt 1.

Artikel 4

1. De åtgärder som avses i artikel 3 skall vara förenliga med följande principer, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning:

a) Förhandsutfrågning och rätt att överklaga för den som berörs vad gäller åtgärder som anges i artikel 3.1 c och, i förekommande fall, 3.1 b.

b) Proportionalitet mellan den begångna eller misstänkta oegentligheten och den aktuella åtgärden enligt artikel 3.1, inom ramen för de bestämmelser som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 5.

c) Icke-diskriminering mellan de olika berörda.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att den information som de utväxlar förblir konfidentiell.

Den information som avses i punkt 1 får framför allt inte sändas till andra personer än personer i medlemsstaterna eller inom gemenskapens institutioner vars uppgifter kräver att de har tillgång till den, såvida inte medlemsstaten som har tillhandahållit informationen uttryckligen har lämnat sitt medgivande till det.

Information som meddelas eller tas emot i någon form enligt denna förordning skall omfattas av tystnadsplikt och skyddas på samma sätt som liknande information skyddas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot informationen och av motsvarande bestämmelser som är tillämpliga för gemenskapens institutioner.

Därutöver får informationen inte användas för andra ändamål än dem som anges i denna förordning om inte myndigheterna som lämnar informationen ger sitt uttryckliga samtycke därtill och föruttsatt att gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte förbjuder sådana meddelanden eller sådan användning.

Vad gäller skyddet av uppgifter skall de relevanta bestämmelserna om ömsesidigt bistånd inom tull- och jordbruksområdet gälla.

3. Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka nationella bestämmelser om rättegången i brottmål eller ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna i straffrättsliga frågor. De skall inte hindra att information som erhållits enligt denna förordning används i samband med rättsliga förfaranden eller förfaranden som inleds till följd av brott mot jordbruksbestämmelser. I det senare fallet skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade informationen underrättas om en sådan användning.

Medlemsstaterna skall dock vidta de nödvändiga administrativa åtgärderna för att säkerställa att bestämmelserna i första stycket tillämpas på ett sådant sätt att det inte förhindrar att denna förordning tillämpas effektivt med avseende på dem som avses i artikel 1.2 b.

Om nationell lagstiftning föreskriver tystnadsplikt under förundersökning skall meddelande av information enligt denna förordning vara beroende av bemyndigande från den behöriga rättsliga myndighetens sida. Den behöriga administrativa myndigheten skall säkerställa att ett sådant bemyndigande ges vid första möjliga tillfälle.

Artikel 5

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70. De skall bl.a. gälla:

- de anmälningar som skall göras av medlemsstaterna,

- arten av de förbindelser mellan fysiska och juridiska personer som kan leda till att de anses som sådana personer som avses i denna förordning,

- förutsättningarna för dessa att undvika den tillfälliga indragning av utbetalningar som avses i artikel 3.1 b genom att ställa säkerhet.

Artikel 6

Denna förordning skall utgöra ett komplement till de särskilda bestämmelser som har antagits eller som skall antas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Artikel 7

Kommissionen skall före den 6 juli 1997, till rådet och Europaparlamentet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning och, mot bakgrund av gjorda erfarenheter, föreslå eventuella nödvändiga ändringar i den ordning som inrättas genom denna förordning.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juni 1995.

På rådets vägnar

Ph. VASSEUR

Ordförande

(1) EGT nr C 151, 2.6.1994, s. 13.

(2) EGT nr C 56, 6.3.1995, s. 175.

(3) EGT nr C 393, 31.12.1994, s. 81.

(4) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen har senast ändrats genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT nr L 125, 8.6.1995, s. 1).

(5) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11.

(6) EGT nr C 216, 6.8.1994, s. 11.