Undantagsåtgärder till stöd för marknaden för nötkött i Belgien, Frankrike och Nederländerna

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 717/96 av den 19 april 1996 om undantagsåtgärder till stöd för marknaden för nötkött i Belgien, Frankrike och Nederländerna Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 099 , 20/04/1996 s. 0016 - 0017

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 717/96 av den 19 april 1996 om undantagsåtgärder till stöd för marknaden för nötkött i Belgien, Frankrike och Nederländerna

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2417/95 (2), särskilt artikel 23 i denna, och

med beaktande av följande:

I kommissionens beslut 96/239/EG av den 27 mars 1996 om vissa nödåtgärder vad beträffar skydd mot bovin spongiform encefalopati (BSE) (3) förbjuds sändningar av levande nötkreatur, eller delar av nötkreatur, från Förenade kungariket till andra medlemsstater eller som export till tredje land, till följd av fall av BSE i Förenade kungariket. Innan exportförbudet trädde i kraft hade kalvar som fötts i Förenade kungariket exporterats till andra medlemsstater för gödning. Möjligheten att dessa kalvar skulle kunna komma in i människors eller djurs näringskedja har lett till brist på förtroende för nötkött från konsumenternas sida och störningar på marknaderna i Belgien, Frankrike och Nederländerna. Det är därför nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att stödja dessa marknader. En plan som delfinansieras av gemenskapen bör upprättas som tillåter att Belgien, Frankrike och Nederländerna köper de berörda djuren för att slakta och sedan destruera dem.

Med beaktande av sjukdomens utbredning och följaktligen av omfånget på de ansträngningar som krävs för att stödja marknaden är det lämpligt att finansieringsbördan delas av gemenskapen och de berörda medlemsstaterna.

Det senaste noterade priset på slaktkroppar av kalvar på gemenskapens marknad motsvarade 2,8 ecu per kilo levande vikt, och därför är det lämpligt att använda detta som grundval för inköpspriset, utan att det påverkar möjligheten till senare justeringar beroende på utvecklingen. I liknande fall har gemenskapen bidragit med 70 % av de totala utgifterna. Gemenskapen bör bidra med 70 % av det inköpspris som betalas av Belgien, Frankrike och Nederländerna för varje djur som destrueras i enlighet med denna förordning.

Det är nödvändigt att se till att de berörda djuren slaktas och destrueras på ett hygieniskt sätt. Det pris som betalas till producenterna är avsett att kompensera dem så att de inte säljer kalvarna i fråga. Dessa kalvar måste alltså beläggas med försäljningsförbud. Det är därför nödvändigt att noga ange villkoren för destruktion av djuren och de kontroller som skall utföras av myndigheterna i de medlemsstater som berörs.

Kommissionens experter bör ges möjlighet att kontrollera att de angivna villkoren har uppnåtts.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De behöriga myndigheterna i Belgien, Frankrike och Nederländerna skall tillåtas att köpa upp alla levande nötkreatur som den 20 mars 1996 var sex månader eller yngre och befann sig på en anläggning på Belgiens, Frankrikes respektive Nederländernas territorium, och vilka erbjuds dem av en producent som kan bevisa att de har fötts i Förenade kungariket.

2. De djur som avses i punkt 1 skall slaktas i särskilda därför avsedda slakterier. Om huden avlägsnas skall huvudet, de inre organen och slaktkropparna märkas med beständig färg. Det märkta materialet eller det hela djuret skall transporteras i förseglade containrar till särskilt godkända förbränningsugnar eller konverteringsanläggningar, där de skall tas om hand så att ingen del av djuret kan komma ut på marknaden. Ingen del av ovan nämnda djur får komma in i människors eller djurs näringskedja eller användas till kosmetiska eller farmaceutiska produkter. En representant för den behöriga myndigheten i Belgien, Frankrike respektive Nederländerna skall ständigt närvara i ovan nämnda slakteri för att kontrollera att allt sker enligt ordningen.

Trots bestämmelserna i första stycket får den behöriga myndigheten i Belgien, Frankrike och Nederländerna tillåta slakt på gården av ett djur där djurskyddspraxis kräver att så sker, samt behöver hudarna av de djur som avses i punkt 1 inte märkas eller destrueras om de har behandlats på ett sådant sätt att de bara kan användas för lädertillverkning.

3. De slakterier som avses i punkt 2 skall ordnas och skötas på ett sätt som säkerställer att

- inga nötkreatur, vars slaktprodukter aves för mänsklig eller djurkonsumtion, finns i slakteriet när djur slaktas enligt denna plan eller i slaktstallet när djur som skall slaktas enligt denna plan är närvarande,

och

- där det är nödvändigt att förvara produkter från djur som slaktats enligt denna plan skall dessa förvaras skilt från alla förvaringsutrymmen som används för kött eller andra produkter som är avsedda för konsumtion av människor eller djur.

4. Medlemsstatens behöriga myndighet skall

- utföra de nödvändiga administrativa kontrollerna och effektiv övervakning på platsen av den verksamhet som avses i punkterna 2 och 3,

och

- kontrollera denna verksamhet genom ofta återkommande och oanmälda inspektioner, för att särskilt kontrollera att allt material verkligen har destruerats.

Resultaten av kontrollerna skall ställas till kommissionens förfogande på begäran.

5. Om antalet djur som bjuds ut till försäljning och därpå följande destruktion överskrider det antal som det finns kapacitet att destruera i den berörda medlemsstaten kan den behöriga myndigheten besluta om begränsat tillträde till denna plan.

Artikel 2

1. Det pris den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten skall betala för djuren enligt artikel 1.1 skall vara 2,8 ecu per kilo levande vikt. Om vikten fastställs efter det att djuret har avblodats skall vikten ökas med 5 %.

2. Gemenskapen skall medfinansiera det inköpspris som betalas av den berörda medlemsstaten per inköpt djur som har destruerats i enlighet med bestämmelserna i artikel 1 med 70 %.

3. Den omräkningskurs som skall användas skall vara den jordbrukskurs som gällde den första dagen i den månad djuret i fråga köptes.

Artikel 3

Belgien, Frankrike och Nederländerna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa riktig tillämpning av och fullständig överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning. De skall så snart som möjligt meddela kommissionen vilka åtgärder de har vidtagit och ändringar av dessa.

Artikel 4

Den behöriga myndigheten i Belgien, Frankrike och Nederländerna skall

a) varje onsdag meddela kommissionen hur många djur som har

- köpts upp,

- slaktats enligt denna plan under föregående vecka,

b) färdigställa en detaljerad rapport om de kontroller som har ägt rum enligt de åtgärder som avses i artikel 3 och varje månad skicka denna till kommissionen.

Artikel 5

Utan hinder av artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (4) skall kommissionens experter, tillsammans med experter från andra medlemsstater där så är lämpligt, i samarbete med den berörda medlemsstatens behöriga myndighet utföra kontroller på platsen för att kontrollera att alla bestämmelser i denna förordning efterlevs.

Artikel 6

De åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning skall anses vara interventionsåtgärder i den mening som avses i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 11 april 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 april 1996.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24.

(2) EGT nr L 248, 14.10.1995, s. 39.

(3) EGT nr L 78, 28.3.1996, s. 47.

(4) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.