Undantagsåtgärder till stöd för nöttköttsmarknaden i Frankrike genom tillämpning av kommissionens beslut 97/18/EG
Avis juridique important
Kommissionens förordning (EG) nr 164/97 av den 30 januari 1997 om undantagsåtgärder till stöd för nöttköttsmarknaden i Frankrike genom tillämpning av kommissionens beslut 97/18/EG Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 029 , 31/01/1997 s. 0001 - 0002
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 164/97 av den 30 januari 1997 om undantagsåtgärder till stöd för nöttköttsmarknaden i Frankrike genom tillämpning av kommissionens beslut 97/18/EG
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2222/96 (2), särskilt artikel 23 i denna, och
med beaktande av följande:
Genom kommissionens beslut 97/18/EG (3) godkände kommissionen de åtgärder som Frankrike föreslagit för att begränsa och utrota bovin spongiform encefalopati (BSE) i den medlemsstaten. Enligt ovannämnda beslut bör Frankrike få finansiellt stöd för att genomföra slakten av de berörda djuren enligt riktlinjerna i kommissionens förordning (EG) nr 716/96 av den 19 april 1996 om undantagsåtgärder till stöd för nötköttsmarknaden i Förenade kungariket (4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2423/96 (5). Följaktligen bör det föreskrivas ett bidrag från gemenskapen på 70 % av de slaktade djurens marknadsvärde. För att fastställa marknadsvärdet skall Frankrike upprätta ett system som garanterar en rättvis och objektiv bedömning av varje djur.
Det är nödvändigt att säkerställa att de berörda djuren avlivas och destrueras på ett sätt som inte innebär någon risk för människors eller andra djurs hälsa. Det är därför nödvändigt att närmare fastställa villkoren för destruktion av dessa djur och för de kontroller som skall utföras av de franska myndigheterna.
Det bör ges utrymme för gemenskapens exporter att kontrollera överensstämmelsen med de specificerade villkoren.
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Frankrike skall bemyndigas att betala ersättning för nötkreatur som vistas i en anläggning på Frankrikes territorium och som slaktas i enlighet med Frankrikes utrotningsplan, som godkändes genom beslut 97/18/EG.
2. De djur som avses i punkt 1 skall avlivas antingen på jordbruksföretaget eller i en destrueringsanläggning. Ingen del av de ovan nämnda djuren får användas i människors eller djurs näringskedja eller i kosmetiska eller farmaceutiska produkter.
Efter avlivning i jordbruksföretaget skall djuren omedelbart transporteras till en destrueringsanläggning för behandling och destruering,
3. Den behöriga myndigheten i Frankrike skall
- genom undantag från artikel 1 bemyndigas att genomföra laboratorieundersökningar av hjärnor ur ett stickprov av de slaktade djuren före behandling och destruering,
- bemyndigas att före behandling och destruering använda ett begränsat antal djur för forskning och utbildning,
- utföra de nödvändiga administrativa kontrollerna och effektiv övervakning på plats av de åtgärder som avses i punkt 2, samt
- övervaka dessa åtgärder genom upprepade oanmälda inspektioner, särskilt för att kontrollera att allt erhållet material har förstörts helt och fullt.
Resultaten av dessa kontroller, inspektioner och undersökningar skall på begäran göras tillgängliga för kommissionen.
4. Hudarna från de djur som avses i punkt 1 behöver inte destrueras om de behandlats på sådant sätt att de endast kan användas för framställning av läder.
Artikel 2
1. Den ersättning per djur som Frankrike enligt artikel 1 skall utbetala till producenterna eller deras ombud skall vara likvärdig med det objektiva marknadsvärdet i Frankrike för varje berört djur, fastställt på grundval av ett system med individuell, objektiv bedömning, som de behöriga myndigheterna i Frankrike godkänt.
2. De utgifter som uppstår i samband med den ersättning som avses i punkt 1 för djur som slaktats i enlighet med artikel 1 skall medfinansieras av gemenskapen med 70 %.
3. Trots punkt 1, bemyndigas de behöriga myndigheterna i Frankrike att betala ut kompletterande belopp för nötkreatur som slaktas enligt denna plan. Gemenskapen skall inte medfinansiera sådana utgifter.
Artikel 3
Frankrike skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att denna plan genomförs på ett riktigt sätt. Frankrike skall så snart som möjligt underrätta kommissionen om vilka åtgärder de har vidtagit och om eventuella ändringar av dem.
Artikel 4
Den behöriga myndigheten i Frankrike skall
a) vid varje tillfälle då den plan som anges i artikel 1 tillämpas omedelbart informera kommissionen om
- det antal djur som valts ut för slakt,
- det antal djur som slaktats,
- det genomsnittliga marknadsvärdet för de djur som slaktats, och
- de sammanlagda kompletterande belopp som avses i artikel 2.3
enligt denna plan under föregående vecka,
b) sammanställa en detaljerad rapport över vilka kontroller som gjorts enligt de åtgärder som avses i artikel 3 och varje kvartal skicka denna till kommissionen.
Artikel 5
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (6) skall kommissionens experter, där så är lämpligt åtföljda av experter från medlemsstaterna i samarbete med Frankrike genomföra inspektioner på plats för att kontrollera att alla bestämmelser i denna förordning följs.
Artikel 6
De åtgärder som vidtas enligt denna förordning skall anses vara interventionsåtgärder enligt artikel 3 i förordning nr 729/70.
Artikel 7
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med den 1 april 1996.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 30 januari 1997.
På kommissionens vägnar
Franz FISCHLER
Ledamot av kommissionen
(1) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24.
(2) EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 50.
(3) EGT nr L 6, 10.1.1997, s. 43.
(4) EGT nr L 99, 20.4.1996, s. 14.
(5) EGT nr L 329, 19.12.1996, s. 43.
(6) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.