Undantagsåtgärder till stöd för nötköttsmarknaden i Irland genom tillämpning av kommissionens beslut 97/312/EG

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1112/97 av den 18 juni 1997 om undantagsåtgärder till stöd för nötköttsmarknaden i Irland genom tillämpning av kommissionens beslut 97/312/EG Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 162 , 19/06/1997 s. 0017 - 0019

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1112/97 av den 18 juni 1997 om undantagsåtgärder till stöd för nötköttsmarknaden i Irland genom tillämpning av kommissionens beslut 97/312/EG

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2222/96 (2), särskilt artikel 23 i denna, och

med beaktande av följande:

Genom beslut 97/312/EG (3) godkände kommissionen en plan över åtgärder som Irland föreslagit mot bovin spongiform encefalopati (BSE) i den medlemsstaten.

En av de viktigaste delarna av planen är obligatorisk slakt och destruktion av misstänkta fall av BSE och, om sjukdomen bekräftats, slakt och destruktion av alla djuren i de besättningar där BSE har konstaterats, samt identifiering och slakt av de djur som utsatts för samma risker som de drabbade djuren.

Dessa åtgärder innebär allvarliga störningar på marknaden i Irland. Därför bör undantagsåtgärder vidtas för att stödja denna marknad.

Det är lämpligt att upprätta ett system som medfinansieras av gemenskapen och som bemyndigar Irland att köpa in de berörda djuren i syfte att avliva och därefter destruera dem.

Möjligheter bör ges att genomföra laboratorieundersökningar av hjärnorna från ett stickprov av de slaktade djuren och att använda ett begränsat antal djur för forsknings- och utbildningsändamål.

Gemenskapen bör bidra med 70 % av det inköpspris som betalas av Irland för varje djur som destruerats i enlighet med denna förordning.

För att fastställa djurens marknadsvärde bör Irland upprätta ett system som garanterar en rättvis och objektiv bedömning av varje djur.

Det är nödvändigt att se till att de berörda djuren avlivas och destrueras på ett hygieniskt sätt. Det belopp som betalas till producenterna bör kompensera dem för att de inte säljer djuren i fråga. Saluföring av dessa djur måste därför förbjudas. Det är därför nödvändigt att närmare fastställa villkoren för destruktion av dessa djur och för de kontroller som skall utföras av de irländska myndigheterna.

För att undvika misstag vid identifiering och förväxling av de djur som skall slaktas enligt denna förordning med de djur som inte omfattas av den, bör de hållas avskilda i slakteriets slaktstall och i själva slakteriet.

Kommissionens experter bör få möjlighet att kontrollera att de fastställda villkoren uppfylls.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De behöriga myndigheterna i Irland skall tillåtas att köpa upp alla nötkreatur som befinner sig på en anläggning på Irlands territorium, som inte har uppvisat några kliniska tecken på BSE och som skall slaktas i enlighet med Irlands utrotningsplan som godkänts genom beslut 97/312/EG.

2. De djur som avses i punkt 1 skall slaktas i särskilda därför avsedda slakterier. Huvud, inre organ och slaktkroppar skall märkas med beständig färg. Det märkta materialet skall transporteras i förseglade containrar till särskilt godkända konverteringsanläggningar, där de skall tas om hand så att ingen del av materialet kan komma ut på marknaden. Ingen del av ovannämnda djur får komma in i människornas eller djurens näringskedjor eller användas till kosmetiska eller farmaceutiska produkter. En representant för de behöriga myndigheterna i Irland skall närvara i ovannämnda slakterier för att övervaka åtgärderna i fråga.

Djuren skall, efter avlivning i de särskilt avsedda slakterierna, under nödvändig kontroll omedelbart transporteras till en konverteringsanläggning för behandling och destruktion.

Trots bestämmelserna i första stycket får de behöriga myndigheterna i Irland tillåta slakt på gården av ett djur där djurskyddspraxis kräver att så sker.

Trots bestämmelserna i första stycket behöver hudarna av de djur som avses i punkt 1 inte märkas eller destrueras om de har behandlats på ett sådant sätt att de bara kan användas för lädertillverkning.

3. De slakterier som avses i punkt 2 skall ordnas och skötas på ett sätt som säkerställer att

a) inga nötkreatur vars slaktprodukter är avsedda som livsmedel eller foder finns i slakteriet när djur slaktas enligt denna förordning,

b) om det är nödvändigt att nötkreatur som skall slaktas enligt denna förordning hålls i slaktstall, så skall de hållas avskilda från nötkreatur vars slaktprodukter är avsedda som livsmedel eller foder, och

c) om det är nödvändigt att förvara produkter från djur som slaktats enligt denna förordning, så skall dessa förvaras skilt från alla förvaringsutrymmen som används för kött eller andra produkter som är avsedda som livsmedel eller foder.

4. De behöriga myndigheterna i Irland skall

a) trots punkt 1, före bearbetning och destruktion, bemyndigas att genomföra laboratorieundersökningar av hjärnor från ett urval av slaktade djur,

b) bemyndigas att, före bearbetning och destruktion, använda ett begränsat antal djur för forskning och utbildning,

c) utföra de nödvändiga administrativa kontrollerna och effektiv övervakning på plats av de åtgärder som avses i punkterna 2 och 3, samt

d) övervaka dess åtgärder genom upprepade oanmälda inspektioner, särskilt för att kontrollera att allt material har destrueras till fullo.

Resultaten från dessa kontroller och inspektioner skall finnas tillgängliga för kommissionen på begäran.

Artikel 2

1. Det belopp per djur som Irlands behöriga myndigheter skall betala till producenterna eller deras ombud enligt artikel 1.1 skall vara likvärdigt med det objektiva marknadsvärdet i Irland för varje berört djur, fastställt på grundval av ett system med objektiv bedömning, som Irlands berörda myndigheter har godkänt.

2. Gemenskapen skall medfinansiera det inköpspris som betalas av de berörda myndigheterna per inköpt djur som har destruerats i enlighet med bestämmelserna i artikel 1 med 70 %.

3. Den omräkningskurs som skall användas skall vara den jordbruksomräkningskurs som gäller den första dagen i den månad djuret i fråga köps in.

Artikel 3

Irland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning uppfylls till fullo. Irland skall så snart som möjligt meddela kommissionen vilka åtgärder de har vidtagit och eventuella ändringar av dessa.

Artikel 4

De behöriga myndigheterna i Irland

a) skall varje gång den plan som godkänts genom beslut 97/312/EG omedelbart informera kommissionen om

- det antal djur som valts ut för slakt,

- det antal djur som slaktats, och

- det genomsnittliga marknadsvärdet på de djur som slaktats

enligt denna förordning under föregående vecka.

b) skall färdigställa en detaljerad rapport om vilka kontroller de gör enligt åtgärderna i artikel 3 och varje kvartal skicka denna till kommissionen.

Artikel 5

Utan hinder av artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (4) skall kommissionens experter, tillsammans med experter från andra medlemsstater där så är lämpligt, i samarbete med Irlands behöriga myndigheter utföra kontroller på platsen för att kontrollera att alla bestämmelser i denna förordning efterlevs.

Artikel 6

De åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning skall anses vara interventionsåtgärder i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 april 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juni 1997.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24.

(2) EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 50.

(3) EGT nr L 133, 24.5.1997, s. 38.

(4) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.