Stöd till befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklingsländer

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1484/97 av den 22 juli 1997 om stöd till befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklingsländer Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 202 , 30/07/1997 s. 0001 - 0005

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1484/97 av den 22 juli 1997 om stöd till befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklingsländer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130w i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (2), och

med beaktande av följande:

(1) De flesta utvecklingsländer möter många hinder för en hållbar mänsklig utveckling, varav ett är den höga befolkningstillväxten. Dessa länder har antagit nationella befolkningsprogram.

(2) Vid den internationella konferensen i Kairo 1994 om befolkning och utveckling antogs ett åtgärdsprogram.

(3) I sin resolution av den 11 november 1986 om befolkning och utveckling och den av den 18 november 1992 om familjeplanering och samarbete med utvecklingsländerna erkände rådet det akuta behovet av att avhjälpa efterfrågan på familjeplaneringstjänster och underströk samtidigt behovet av att hjälpa utvecklingsländerna att genomföra breda befolkningsprogram, som omfattar alla de olika faktorer som ingår i födelsekontroll.

(4) Vid Europaparlamentets utfrågning den 25 november 1993 belystes det komplicerade förhållandet mellan befolkning och utveckling. Upp till en viss gräns kan befolkningstillväxt främja ekonomisk utveckling, men den mycket höga befolkningstillväxten i ett antal utvecklingsländer gör det omöjligt att täcka de därav följande behoven och öppna möjligheter för en hållbar utveckling, särskilt vad gäller miljön.

(5) En måttligare demografisk utveckling skulle främjas genom

- en rättvisare inkomstfördelning mellan olika samhällsgrupper,

- en ekonomisk politik som möjliggör för fattiga kvinnor och män att utveckla en varierad försörjning,

- investeringar i infrastruktur, vilka är av betydelse för människors hälsa, t.ex. rent vatten, förbättrade avloppssystem och acceptabla bostäder,

- en politik på hälsoområdet som förbättrar tillgången till hälsovård för fattiga, och

- förbättrad tillgång till och kvalitet i den allmänna utbildningen för kvinnor och flickor.

(6) Några utvecklingsländer har gått in i en demografisk övergångsfas, som kännetecknas av en avsevärd sänkning av födelsetalen, vilket tyder på att en attitydförändring har ägt rum, vilken bidrar till att familjestorleken sjunker. Andra utvecklingsländer har inte kommit in i denna fas och bör därför få särskilt bistånd.

(7) Kvinnors, mäns och framför allt ungdomars individuella valfrihet genom fullgod tillgång till information och tjänster i frågor som rör deras rättigheter i samband med fortplantning är ett betydande inslag i utveckling och framåtskridande.

(8) Gemenskapen har sedan 1990 finansierat särskilda åtgärder och pilotprojekt i syfte att uppnå dessa mål. Det är nu dags för gemenskapen att öka samarbetet på detta särskilda område i enlighet med åtgärdsprogrammet från den nämnda konferensen i Kairo.

(9) Gemenskapen hävdar individers rätt att välja antal barn och avståndet mellan födslarna och fördömer varje kränkning av mänskliga rättigheter genom tvångsabort, tvångssterilisering, barnamord och utstötning av, övergivande av och övergrepp mot oönskade barn som ett sätt att bromsa befolkningstillväxten.

(10) Inget stöd kommer, enligt denna förordning, att ges till stimulansåtgärder för att uppmuntra sterilisering eller abort eller till otillbörlig testning av preventivmetoder i utvecklingsländer.

(11) Gemenskapen har åtagit sig att följa upp den förut nämnda internationella konferensen i Kairo, särskilt genom att öka sitt ekonomiska stöd till befolkningsprogram i utvecklingsländerna.

(12) När samarbetsåtgärder genomförs, måste det beslut som antogs vid den internationella konferensen i Kairo om att abort aldrig får främjas som familjeplaneringsmetod efterlevas strikt.

(13) Mottagarländerna måste ges hjälp att införa befolkningsprogram, som är förenliga med en hållbar utveckling samt att utveckla strategier som syftar till att ge kvinnor bestämmanderätt och uppnå jämlikhet mellan kvinnor och män, vilket är avgörande faktorer för att ge kvinnor möjlighet att välja när det gäller barnafödande, utnyttjande av familjeplanering och kontroll över sin egen reproduktiva hälsa, genom åtgärder inom flera olika sociala, ekonomiska och kulturella områden och särskilt inom nyckelområdena utbildning och hälsa.

(14) För att bli effektiva i praktiken måste sådana befolkningsprogram utgöra en del av en allmän politik för att bekämpa fattigdom och avvärja hoten mot miljön.

(15) Nya åtgärder av detta slag kan endast bli effektiva om de åtföljs av en hållbar utveckling, som möjliggör för utvecklingsländerna att harmoniskt och successivt integreras i världsekonomin.

(16) Icke-statliga organisationer och privata aktörer kan spela en avgörande roll för att säkerställa att politiska program för hälsa, utbildning och familjeplanering blir framgångsrika, särskilt bland kvinnor, som spelar en central roll i all politik för en hållbar mänsklig utveckling, och ungdomar.

(17) Åtgärder enligt denna förordning skall finansieras med anslag från gemenskapens budget.

(18) Ett finansiellt referensbelopp i den mening som avses i punkt 2 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens förklaring av den 6 mars 1995 har förts in i denna förordning för den totala programtiden, utan att budgetmyndighetens befogenheter, så som de fastställs i fördraget, påverkas.

(19) Administrativa bestämmelser och förfaranden måste fastställas för samarbete på detta område.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Gemenskapen skall inleda samarbete för att stödja befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklingsländer.

Artikel 2

Åtgärder som vidtas enligt denna förordning skall huvudsakligen inriktas på de länder som har svårast att uppfylla de kriterier som fastställdes av den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo, på de fattigaste och minst utvecklade länderna och på de mest missgynnade delarna av befolkningen i utvecklingsländerna.

Artikel 3

Det bistånd som skall ges enligt denna förordning skall komplettera och förstärka det bistånd som ges enligt andra instrument för utvecklingssamarbete på utbildnings- och hälsoområdet för att befolkningsfrågorna fullständigt skall beaktas och integreras i gemenskapsprogrammen.

Artikel 4

1. För verksamhet som finansieras under det samarbete som avses i artikel 1 måste hänsyn tas till följande prioriterade mål:

- Att göra det möjligt för kvinnor, män och ungdomar att fritt och välinformerat välja antal barn och avstånd mellan födslarna.

- Att bidra till att skapa en sociokulturell, ekonomisk och utbildningsmässig miljö som befrämjar fullständig valfrihet inom detta område, särskilt för kvinnor och ungdomar, i synnerhet genom att fördöma och utrota alla former av sexuellt våld, stympning och övergrepp, vilka kränker deras värdighet och hälsa.

- Att bidra till att utveckla eller reformera hälsovårdssystemen för att förbättra tillgängligheten till och kvaliteten på reproduktiv hälsovård för kvinnor och män inklusive ungdomar, och därigenom i hög grad minska hälsoriskerna för kvinnor och barn.

2. Gemenskapsstöd får beviljas till projekt som omfattar verksamhet på följande områden:

- Stöd till inrättande av, utveckling av och ökad tillgänglighet till tjänster som rör reproduktiv hälsovård som ett led i en politik och i program som genomförs av regeringar, internationella organ, icke-statliga organisationer och privata aktörer, med särskild inriktning på sådana grupper för vilka frågan är särskilt angelägen, som t.ex. ungdomar, gravida kvinnor och andra grupper som bestäms lokalt.

- Hjälp med utformningen, tillämpningen eller finansieringen av politik som bidrar till en bättre reproduktiv hälsa hos kvinnor och flickor.

- Förbättring av reproduktiv hälsovård, omfattande säkrare graviditeter, perinatal vård, familjeplanering, förebyggande och behandling av sexuellt överförda sjukdomar, inklusive aids, när det gäller infrastruktur, utrustning, leveranser, utbildning eller forskning.

- Stöd till informations-, utbildnings- och upplysningskampanjer i syfte att främja en bättre reproduktiv hälsa och en förståelse för befolkningsfrågor, bl.a. de omfattande sociala fördelar som en snabbare demografisk övergång innebär.

- Familjeplaneringspolitik och familjeplaneringstjänster, inbegripet information om säkra och effektiva metoder för familjeplanering.

- Utveckling av strukturer på gräsrotsnivå, frivilligsektorn, lokala icke-statliga organisationer och syd-syd-samarbete för genomförande av program, utbyte av erfarenhet och stöd till nätverk för samarbete mellan parter.

Artikel 5

De samarbetsparter som är berättigade till ekonomiskt stöd enligt denna förordning är regionala och internationella organisationer, icke-statliga organisationer med sin bas på lokalnivå och på medlemsstatsnivå, nationella, regionala och lokala förvaltningsavdelningar och förvaltningsbyråer, gräsrotsorganisationer inklusive kvinnoorganisationer, institut och offentliga och privata aktörer.

Artikel 6

Samarbetsinitiativen skall genomföras på grundval av dialog med berörda nationella, regionala och lokala myndigheter för att undvika program av tvångskaraktär eller program som är diskriminerande eller kränker grundläggande mänskliga rättigheter, Hänsyn skall tas till de berörda befolkningsgruppernas ekonomiska, sociala och kulturella bakgrund och universella mänskliga rättigheter respekteras.

Särskilt kvinnor skall uppmuntras att delta i utformning, planering, genomförande och utvärdering av alla befolkningsprojekt och program.

Artikel 7

1. De medel som skall användas under de åtgärder som utförs enligt artikel 2 skall omfatta studier, tekniskt bistånd, utbildning eller andra tjänster, leveranser och arbeten samt revision och utvärderings- och övervakningsuppdrag.

2. Beroende på behoven i samband med de ifrågavarande åtgärderna kan gemenskapens finansiering täcka både kapitalinvesteringar, bortsett från köp av fast egendom, och driftskostnader i utländsk eller lokal valuta. Med undantag för utbildningsprogram kan driftskostnaderna emellertid normalt endast täckas under inledningsskedet och med successiv nedtrappning.

3. Ett ekonomiskt bidrag från de parter som anges i artikel 5 skall sökas för varje samarbetsprojekt. Bidrag skall begäras från dem inom gränserna för de berörda parternas möjligheter och beroende på ifrågavarande åtgärds art.

4. Ett ekonomiskt bidrag från de lokala parterna, särskilt när det gäller driftskostnaderna, skall sökas med prioritet när det gäller projekt som är avsedda för att sätta igång långsiktig verksamhet, för att säkerställa genomförbarheten hos sådana projekt när gemenskapens finansiering upphör.

5. Möjligheterna till samfinansiering med andra bidragsgivare kan eftersträvas, särskilt med medlemsstaterna.

6. Kommissionen skall säkerställa att gemenskapskaraktären hos det bistånd som ges enligt denna förordning kommer till uttryck.

7. För att förverkliga fördragets mål om konsekvens och komplementaritet och i syfte att garantera optimal effektivitet för alla ifrågavarande åtgärder, får kommissionen vidta alla nödvändiga samordningsåtgärder, särskilt

a) införande av ett system för systematiskt utbyte och analys av information om de finansierade åtgärderna och de åtgärder som gemenskapen och medlemsstaterna avser att finansiera,

b) samordning på den plats där åtgärderna genomförs genom regelbundna möten och informationsutbyte mellan företrädare för kommissionen och för medlemsstaterna i mottagarlandet.

8. För att uppnå största möjliga effekt totalt och nationellt skall kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ta alla nödvändiga initiativ för att säkerställa god samordning och nära samarbete med mottagarländerna och bidragsgivarna och andra inblandade internationella organ, särskilt dem inom FN-systemet, och i synnerhet Förenta nationernas befolkningsfond.

Artikel 8

Ekonomiskt stöd enligt denna förordning skall lämnas som gåvobistånd.

Artikel 9

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av detta program för tiden 1998-2002 skall uppgå till 35 miljoner ecu.

De årliga anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

Artikel 10

1. Kommissionen skall ansvara för bedömning, godkännande och förvaltning av de åtgärder som omfattas av denna förordning i enlighet med gällande budgetförfaranden och andra förfaranden, särskilt dem som fastställs i budgetförordningen av den 21 december 1977 (3) för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

2. Bedömningen av projekt och program skall beakta följande faktorer

- åtgärdernas effektivitet och genomförbarhet,

- kultur-, samhälls-, köns- och miljöaspekter,

- vilken institutionell utveckling som krävs för att uppnå projektmålen,

- erfarenheter av åtgärder av samma slag.

3. Beslut som avser anslag på mer än 2 miljoner ecu för enskilda åtgärder, som finansieras enligt denna förordning, och andra förändringar som innebär en ökning på mer än 20 % av det belopp som ursprungligen godkändes för åtgärden, skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 11.

Kommissionen skall kortfattat informera den kommitté som avses i artikel 11 om de finansieringsbeslut som den har för avsikt att fatta i fråga om projekt och program, vilkas värde understiger 2 miljoner ecu. Denna information skall göras tillgänglig senast en vecka innan beslutet fattas.

4. Kommissionen skall bemyndigas att, utan att dessförinnan höra den kommitté som avses i artikel 11, godkänna de ytterligare åtaganden som kan behövas för att täcka sådana överskridanden som kan förutses eller som har konstaterats i samband med dessa åtgärder, om överskridandet eller det ytterligare behovet understiger eller uppgår till 20 % av det ursprungliga åtagande som fastställs genom finansieringsbeslutet.

5. I alla överenskommelser eller avtal om finansiering, som ingås enligt denna förordning, skall föreskrivas att kommissionen och revisionsrätten kan utföra kontroller på plats i enlighet med de sedvanliga förfaranden som kommissionen fastställer inom ramen för gällande bestämmelser, särskilt bestämmelserna i den förordning som hänvisas till i punkt 1.

6. När åtgärderna omfattas av finansieringsöverenskommelser mellan gemenskapen och mottagarlandet, skall i dessa överenskommelser föreskrivas att betalning av skatter, tullar och andra avgifter inte skall erläggas av gemenskapen.

7. Deltagande i anbudsförfaranden och tilldelning av kontrakt skall vara öppna på lika villkor för alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och i mottagarlandet. Det kan utsträckas till andra utvecklingsländer.

8. Leveranser skall härröra från medlemsstaterna, mottagarlandet eller andra utvecklingsländer. Om omständigheterna motiverar det kan leveranser i undantagsfall härröra från annat håll.

9. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt att

- sträva efter kostnadseffektivitet och hållbara effekter i samband med att projektet utformas,

- klart ange och övervaka mål och lämna uppgift om resultaten för alla projekt.

Artikel 11

1. Kommissionen skall biträdas av en geografiskt fastställd kommitté för utveckling.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas företrädares röster i kommittén skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

3. En gång om året skall utbyte av åsikter äga rum på grundval av en framställning från kommissionens företrädare om de allmänna riktlinjerna för de åtgärder som skall vidtas under det kommande året inom ramen för ett gemensamt möte mellan de kommittéer som avses i punkt 1.

Artikel 12

1. Efter varje budgetår skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en sammanfattning av de åtgärder som har finansierats under året samt en utvärdering av hur denna förordning har genomförts under den perioden.

Sammanfattningen skall i synnerhet innehålla upplysningar om dem, med vilka kontrakt har slutits.

2. Kommissionen skall regelbundet utvärdera de åtgärder som gemenskapen finansierar för att fastställa om de mål som ställdes upp för dessa åtgärder har uppnåtts och för att ange riktlinjer för att förbättra framtida åtgärders effektivitet. Kommissionen skall överlämna en sammanfattning av de utvärderingar som har gjorts till den kommitté som avses i artikel 11, vilka denna vid behov skall kunna granska. Utvärderingsrapporterna skall göras tillgängliga för de medlemsstater som efterfrågar dem.

3. Kommissionen skall senast en månad efter det att den har fattat sitt beslut informera medlemsstaterna om godkända åtgärder och projekt med angivande av kostnad, art, mottagarland och parter.

Artikel 13

1. Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas till och med den 31 december 2002.

2. Tre år efter att denna förordning har trätt i kraft skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en samlad utvärdering av de åtgärder som har finansierats av gemenskapen inom ramen för denna förordning, vilken utvärdering får innehålla förslag om denna förordnings framtid och, vid behov, förslag till förändring eller förlängning av den.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juli 1997.

På rådets vägnar

J. POOS

Ordförande

(1) EGT nr C 310, 22.11.1995, s. 13

EGT nr C 323, 29.10.1996, s. 7.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 24 maj 1996 (EGT nr C 166, 10.6.1996, s. 252), rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 november 1996 (EGT nr C 6, 9.1.1997, s. 8) och Europaparlamentets beslut av den 13 mars 1997 (EGT nr C 115, 14.4.1997, s. 133).

(3) EGT nr L 356, 31.12.1977, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2335/95 (EGT nr L 240, 7.10.1995, s. 12).